Fredags-EDC CXIII "S.O.G."

Fredagar kommer och går i sakta mak. Likt dyningar på ett kalenderhav. Det häver sig mot helgen innan de drar sig tillbaka. Den här specifika fredagsmorgonen bjöd på halv snöstorm. Halvt yrvaken tittade jag ut genom sovrumsfönstret på anmodan av fästmön. Det snöade på tvären och jag övervägde att lägga huvudet på sned för att se om det var mitt perspektiv det var fel på. Därefter återvände jag till sängen och försov mig nästan. Det är också en start på dagen. Ni vet hur det känns. 

Därför fick det bli bilen istället för cykeln idag. 

"S.O.G."

Knivarna i fickorna är två och kommer från SOG. Namnet som det bråkas om hur det skall uttalas. Endera som S.O.G. där varje bokstav uttalas för sig eller som en akronym, dvs en förkortning som skall läsas som ett ord. Ett tredje alternativ är att läsa ut hela namnet "Studies and Observation Group". Men om det paras med "Terminus XR LTE" som är namnet på kniven med guldfärgat blad blir namnet väldigt långt. Men det avskräcker inte det här företaget, de skriver ut allt på bladet. Både den informationen och lite till. Vi får lära oss inte bara om vilken ståltyp det rör sig om utan även hur värmebehandlingen gått till. I det här fallet "cryo" vilket innebär mycket kyla i en del av processen. 

Den andra kniven har fått namnet Stout FLK och är resultatet av ett samarbete mellan danske Mikkel Willumsen och SOG. Den påminner en del om en CRKT Pilar med mer aggressivt blad. Överlag en rätt trevlig kniv. 

Därtill bärs det en ficklampa. En jäkla nödvändighet så här års. Det är inte ljust vare sig på morgonen eller kvällen. Den här är faktiskt en sak jag köpte på en rea hos XXL för några år sedan. En Olight S1 Baton Mini.

En annan nödvändighet är en bra snöskrapa/borste. Min var borta i morse när jag skulle ha den så jag fick leta upp en sopborste för inomhusbruk istället. Förhoppningsvis fungerar det också i eftermiddag. 

Hoppas ni har en bra fredag allihop!

/ J - mitt i snövädret

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review SOG Stout FLK

  -  good everyday companion from SOG

Studies and Observations Group is the full name, which is usually abbreviated to SOG Knives. A legendary brand that went under the radar for a while but which now in my opinion has released a series of very interesting new knives. Most recently, I reviewed the eminent Terminus XR LTE, which is a very sympathetic knife for EDC use. 

Now it's time to take a closer look at a knife that is aimed at the same area of use but that offers a completely different design language. In addition, a smaller, or at least a sturdier, format and also a lower price range. Place on stage for Stout FLK!

SOG Stout FLK Blacked Out

The question is whether there is a certain "Danish" style when it comes to knife design? The reason why my thoughts wander in that direction is of course that there are some similarities between this knife from SOG and the Pilar designed by Jesper Voxnaes. Behind this knife, Stout FLK, is another Dane, Mikkel Willumsen. But he did not design this knife himself if I understood it correctly, but it is a collaboration between him and SOG's founder Spencer Frazer.

One thing that I'm pretty sure comes from Willumsen's pencil or rather a drawing program is the blade shape. The appearance of the tip bears all the hallmarks of it!

Anyway, the result of this collaboration is both attractive and generally sympathetic knife. 

Mikkel Willumsen and Spencer Frazer are the men behind this knife

Twitter version: Not everything is pitch black, although SOG Stout FLK in the "Blacked Out" version has a dark look. With a solid blade and very good ergonomics, it is a good choice as an EDC knife!

Blade

As I said, the knife blade can be recognized as a Willumsen creation with its distinctive appearance. Many of his designs have a rather angular tip and quite often some kind of compound grind. That's not the case here but the edge gets significantly broader towards the tip. 

However, the basic type is uncomplicated. It is a drop point where the tip is found so close to the center that the profile almost resembles a spear point at a distance. The blade measures 6.6 cm in length and is in relation to it relatively high with its 32 mm. The thickness is 3.8 mm. A sturdy blade in other words.

This typical Willumsen blade is 6.6 cm long

Then the blade has been provided with several details that make more elaborated. On the spine, you find "jimpings" or grooves for better traction at the blade base and it then slopes down towards the tip in two different steps with an angle in between. The second part also has a swedge and the whole spine has a beveled edge. Then you can not miss the elongated hole in the blade that has several different angles as well.

The blade is then blackened in this version, although it is also available in satin if preferred. Then SOG has, as usual, "fertilized" with text on the blade, but at least it's rather discreet. On one side you will find "Designed by Mikkel Willumsen" and on the other, the whole name beside the model name and steel type.

The steel is by the way D2 and the hardening have been done cold, something the word "Cryo" suggests. D2 is a tool steel that can rust if not kept dry. Less so with this coating that I do not really know what it consists of. However, it is quite shiny and feels painted.

The steel used is D2

With such a chubby blade, of course, certain cutting properties follow, even if in this case it has been improved by having a really high saber grind. So high that it extends up to the blade hole, which almost makes the blade fully flat ground. But despite that, the knife is thick behind the edge. At the straight part, it is around 0.8 mm and behind the wider section towards the tip, there is 1 to 1.7 mm steel.

Those measurements made me fear that the knife would be moderately good for certain tasks. Initially, the knife was tested on "shallow" cuts, ie those where you mostly use the edge but not the entire blade, for example, nylon straps, cable ties, string, and the like. For such tasks, Stout LFK is not unexpectedly very good. Especially as it was a good bite in the factory edge. But then I wanted to challenge the knife a bit. And I was surprised when it also handled apples and carrots in a fully capable way. Why would you cut carrots with a short bladed EDC knife you might be wondering. The answer is simple, they are well suited for testing blade geometry. A too obtuse edge and thick blade crack them and make them fly instead of cutting. 

I got even happier when the knife got to feel typical everyday materials such as plastic packaging, tape, and cardboard. The former I had thought would go gallantly, especially with the competent tip. But cardboard turned out to be really fun to handle with this knife. Possibly because the edge is wide, which means that the transition to the thick steel behind it is gradual. Something that is later reinforced by the high flat grind.

With that in mind, Stout was also challenged with a lot of wood on later occasions. Here, too, it turns out that the blade and the edge are not bad at all. In addition, having a handle that enables you to get close to the blade is a great advantage. This is where you have the most power and control. In fact, Stout LFK really surprised me in this area.

Overall, this knife cuts well. Especially considering how it looks. 

Handle

Stout LFK is a typical asymmetrical knife in that the lock side consists of steel and the presentation side of G10. A partial backspacer is also found in the back, also made of steel. The construction is then screwed with three screws in addition to the pivot screw. They are very small with their T6 heads. Consistently, that size is used for all screws including the clip, the overtravel stop, and the said pivot screw. All screws are also well countersunk and black to match the look of this completely dark "Blacked Out" variant.

Stout FLK has a handle based on a "50/50" choil ", a groove for the index finger partly in front of the handle

The handle is 93 mm long, and builds at most 26 mm in height with a thickness of 11 mm. But the length does not really matter on this type of handle as it is made for use with the forward finger choil available. This means that the available grip length actually exceeds the length of the handle, being 98 mm. This means that you play tricks with the size of the knife in the same way as, for example, Cold Steel Tuff Lite and Spyderco Lil 'Native.

The back is semi-open and the construction is asymmetrical with a presentation side in G10 and a lock side in steel

This means that even though this isn't a large knife, it can accommodate the whole hand. Stout FLK works just as well in a firm hammer grip as with a thumb on the blade in a saber grip. For that matter, it is just as easy to guide the blade with a forefinger on the blade or to hold the blade in a pinch grip. Thus, it is a very good handle. Especially as it is as convenient to work with like a knife of this size can offer. A strong contributing factor to this is that with the angles and the length of the combined handle and forward finger choil, the clip is not felt in the hand. This despite the fact that this variant of clip can sometimes be downright painful. Impressively done!

The knife is a bit heavy at the back, as you can see. Despite the short format, the whole hand fits, which is a big plus

Then it should be pointed out that the grip is very solid. No risk of slipping here. That is not the merit of the relatively smooth G10 material. The forward choil, big enough to actually fit my finger is also accompanied by a second groove for the middle finger that fits just as well. The thumb also provides a good grip when it rests on the grooves on the blade when it needs to be poked with the tip. 

There is also room for the last two fingers on the handle. This is important because they are the ones who get the pressure when the knife wants to rotate in the hand after the blade is pressed against something.

 

Opening and Lock

Whether or not Stout FLK should be considered a "flipper knife" can be discussed. But it's one of the main ways to get the blade out. It can sometimes be difficult to combine that function with a blade hole as they require slightly different resistance from the "detent ball" to work optimally. In this case, SOG has succeeded to some extent. With a good flipper-knife, you do not have to think but can just open the knife. Not so in this case. Stout requires a learning period due to the fact that if you follow the direction indicated by the notches on the tab and pull your finger straight back, you will fail and stand there with a half-opened blade. If you do not use a hefty flick on the wrist, that is.

If, on the other hand, the user presses the tab downwards, the function is actually decent. With a little "pre-load" in the finger, you can even get the knife to be quite quick. 

SOG Stout FLK is equipped with a flipper tab that requires some getting used to

Stout LFK is also equipped with a working hole in the blade for thumb opening

As I said, the flipper works decent, but I find that I usually open the knife with a thumb in the blade hole instead. Mostly because I'm not primarily a "flipper man". On the contrary, I got a little tired of that trend a while back. Therefore, it is thankful that Stout FLK offers more options. The knife can also be opened calmly and quietly with two hands if desired. The blade hole is also easy to access as it is elongated. The edges are also soft and beveled, which is comfortable against the thumb.

For safety, a sturdy steel frame lock

The safety is managed by a frame lock made of the same steel which is found on the entire side of the handle. The lock bar has been provided with an overtravel stop and perhaps it can be discussed how necessary it is when steel is used. But it does not hurt in any case. The lock keeps the blade in a very firm grip in this case. No play at all. It is also relatively easy to disengage the lock. Not perfect as the lock arm has the same height as the opposite side. But the space between the handle sides is sufficient and has been helped by a beveled edge on the inside.

However, I want to add that the lock on this specimen is very good. On my first Stout LFK, it was not. On the contrary, the lock bar wandered all the way to the other side and there was significantly lock rock despite that. But that problem was eminently handled by SOG who replaced the knife. It was simply a rotten tomato. 

To Carry

A lot can be said about knives with a steel side and one in another material. One of them is that they make the knives easy to fit in your pocket. The smooth steel does not give much friction whether the knife is going up or down into the pocket. 

The outer dimensions are quite modest even if the handle mentioned above is not extremely thin. But with a length of total length 93 mm, a height folded 34 mm and a weight of 117 g, this is no giant. 

The clip is of the "loop over" variant and attaches to the rear end of the handle

The clip is of the "loop-over deep ride" variant. This means a bent clip in spring steel that is attached to the rear edge of the handle. It can be both removed and shifted to the left side depending on preference.

The tip of the clip points "forbidden" outwards, usually something I'm a little allergic to. But here, SOG has managed to create a clip that does not rub against the hand and creates a hotspot, either when you grab the knife quickly or work with it for a while. The tip disappears between the fingers at least in my hands.

Discreet in the pocket except for the logo.
SOG could not refrain, they felt compelled to throw in another logo on the clip, a bad habit of theirs

Not much of the knife is visible when carried in a pocket. Sorry, I rephrase that, none of the handle is visible! In addition, the clip is dark, which usually is less of an eyesore than glossy ditto. Yes, provided you do not wear white pants of course. The tension is good and both the ramp and space under the clip work fine. 

To Conclude

The combination of Mr. Willumsen and SOG, could it be something? Mikkel is one of those designers whose creations can be really far out when it comes to blade shapes and not least how they are ground. Here are features of his design language but toned down a couple of notches. Despite this, the blade comes with details that move it away from Scandinavian simplicity. The most visible of them is of course the blade hole and how the blade is ground where the edge gets wider the closer you get to the tip.

It is, by the way, a very competent tip and it also applies to the entire blade and not least the handle. The latter is a real high light and what makes the knife in my opinion.

SOG Stout FLK, is a good companion not only for coffee but also for most everyday chores that requires something sharp

I have previously mentioned knives from, among others, Spyderco, Cold Steel, and CRKT that share one or more properties with Stout LFK. There are no bad competitors to be compared to! This model from SOG matches them well on most parameters and wins on others. The tip, for example, is superior to that found on the Pilar. However, Stout does not cut as well as a Spyderco, even if it is not as far away as you might think if you just read the measurements and study the blade in pictures. But sure, it could be even better. In my opinion, you could peel off almost a millimeter on the total thickness and almost halved the thickness behind the edge and the knife had become even more sympathetic to work with.

The comfort and ergonomics of the handle are very good and sure, the name suggests where SOG strives with the knife. They aim for a small tank of an EDC knife. But the question is what to cut with a six a half-centimeter blade that calls for the robust geometry? I see it more as a design choice than a practical one. 

But speaking of peeling off, SOG could have made the knife lighter. Not because it's heavy but to improve balance. No attempts have been made to lighten the handle. Stout is a bit back heavy and the balance point is found in the middle of the finger groove, which is quite far back

A knife for everyday use signed Willumsen

Overall, I must say that the knife, which certainly looked nice even in pictures, surprised me positively when it arrived. Not least how good it actually is to work with. I did not really expect that. Therefore, it is not at all difficult for me to recommend this knife. Especially not for those who are a fan of Willumsen and like a blade with attitude. The MSRP from SOG is $ 59.95, which for us in Europe is slightly more expensive and it costs around € 78 here.

Specification:

Length Open: 162 mm

Length Folded: 93 mm

Weight: 116 g

Blade Length: 66 mm

Blade Thickness: 3,8 mm

Blade Steel: D2

Handle: Steel/G10

Lock: Frame lock

Produced by: SOG, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SOG Stout FLK

 -  bra vardagskompanjon från SOG

Studies and Observations Group lyder hela namnet som oftast förkortas till SOG Knives. Ett legendariskt märke som gick kräftgång ett tag men som nu enligt mig har spottat upp sig väsentligt och släppt en serie mycket intressanta knivar. Senast recenserade jag den eminenta Terminus XR LTE som är en mycket sympatisk kniv för EDC bruk. Nu är det dags att ta en närmare titt på en kniv som riktar sig mot samma användningsområde men som bjuder på ett helt annat formspråk. Därtill även ett mindre format och även en lägre prisklass. Plats på scen för Stout LFK!

SOG Stout FLK Blacked Out

Frågan är om det finns en viss "dansk" stil när det gäller knivdesign? Anledningen till att jag funderar i de banorna är förstås att det föreligger vissa likheter mellan den här kniven från SOG och den av Jesper Voxnaes designade Pilar. Bakom den här kniven, Stout FLK, hittas nämligen en annan dansk, Mikkel Willumsen. Men den här kniven formgav han inte själv om jag förstått det rätt utan det är ett samarbete mellan honom och SOGs grundare Spencer Frazer. 

En sak som jag är tämligen säker kommer från Willumsens penna eller kanske snarare ritprogram är bladet. Utseendet på spetsen bär alla kännetecken på det!

Hur som haver blev det en både attraktiv och överlag sympatisk kniv som blev utfallet av det här samarbetet. 

Mikkel Willumsen och Spencer Frazer är männen bakom den här kniven

Twitterversion: Allt är inte nattsvart även om SOG Stout FLK i "Blacked Out"-version har en mörk uppsyn. Med ett stadigt blad och en mycket god ergonomi är det ett gott val som EDC-kniv!

Blad

Bladet kan som sagt kännas igen som en Willumsen-skapelse med sitt särpräglade utseende. Många knivar som han ligger bakom har en tämligen kantig spets och inte sällan en "compound grind", det vill säga flera olika slipfaser på samma blad. Det har inte Stout men väl en slipning som blir bredare mot spetsen till. 

Själva grundtypen är dock okomplicerad. Det handlar om en drop point där spetsen hittas så nära mitten att profilen närmast liknar en spear point på avstånd. Bladet mäter 6,6 cm på längden och är i relation till det relativt högt med sina 32 mm. Tjockleken är 3,8 mm. Ett stabilt blad med andra ord. 

Det typiska Willumsen-bladet är 6,6 cm långt

Sedan har bladet försetts med en rad detaljer som gör det mindre enkelt. Ryggen har fått "jimpings", räfflor för bättre fäste vid bladbasen och den sluttar sedan ned mot spetsen i två olika steg med en vinkel emellan. Den sista delen har dessutom fått en falskegg och hela ryggen har en fasad kant. Sedan går det inte att missa det avlånga hålet i bladet som uppvisar flera olika vinklar även det.  

Bladet är sedan svärtat i det här utförandet även om det även kan fås i satin om så föredras. Sedan har SOG som vanligt gödslat med text på bladet men den är åtminstone liten. På en sida hitttas "Designed by Mikkel Willumsen" och på den andra hela akronymen utskriven jämte modellnamn och ståltyp.

Stålet är för övrigt D2 och härdningen har skett kallt låter ordet "Cryo" antyda. D2 är ett verktygsstål som kan rosta om det inte hålls torrt. Mindre så med den här beläggningen som jag inte riktigt vet vad den består av. Den är dock tämligen blank och känns målad. 

Stålet som använts är D2

Med ett så här knubbigt blad följer förstås vissa skäregenskaper även om man i det här fallet förbättrat det med att ha en riktigt hög sabelslipning. Så hög att den sträcker sig upp till bladhålet vilket närmast gör bladet fullt flatslipat. Men trots det är kniven tjock bakom eggen. Vid det raka partiet är den kring 0,8 mm och bakom den bredare fasen mot spetsen till finns 1 till 1,7mm stål. 

De måtten fick mig att befara att kniven skulle vara måttligt bra till vissa uppgifter. Inledningsvis testades kniven på "grunda" skär, dvs sådana där man mestadels använder eggen men inte hela bladet, exempelvis nylonremmar runt lådor, buntband, snöre och liknande. Till det är Stout LFK inte oväntat mycket bra. Särskilt som det var bra bett i fabrikseggen. Men sedan ville jag utmana kniven och döm om min förvåning  när den även hanterade äpplen och morötter på ett fullt dugligt vis. Varför skulle man skära morötter med en EDC-kniv kanske ni undrar. Svaret är enkelt, de är väl lämpade för att testa bladgeometri på. En för tvär egg och tjockt blad spräcker dem och får dem att flyga. 

Ännu gladare blev jag när kniven fick känna på typiska vardagsmaterial som plastförpackningar och kartong. Det förstnämnda hade jag trott skulle gå galant, särskilt med den kompetenta spetsen. Men kartong visade sig vara riktigt kul att hantera med den här kniven. Möjligen för att eggen är bred vilket gör att övergången till allt stål bakom den är gradvis. Något som senare förstärks genom den höga flatslipningen. 

Med det i åtanke fick Stout även känna på en hel del trä vid senare tillfällen. Även här visar det sig att bladet och eggen inte är dumma alls. Att man därutöver har ett handtag som möjliggör att man kan komma nära bladet är en stor fördel. Det är ju där man har mest kraft och kontroll. Faktum är att Stout LFK överraskade mig rejält på det här området. 

Överlag skär den här kniven riktigt bra. 

Handtag

Stout LFK är en typisk assymetrisk kniv i det att låssidan består av stål och presentationssidan av G10. I ryggen hittas en partiell back spacer även den av stål. Konstruktionen är sedan skruvad med tre skruvar utöver pivotskruven. De är mycket små med sina T6-huvuden. Konsekvent nog används den storleken till alla skruvar inklusive clipet, översträckningsskyddet och nämnda pivotskruv. Samtliga skruvar är även väl försänkta och svarta för att matcha utseendet på den här helt mörka "Blacked Out"-varianten. 

Stout FLK har ett handtag som bygger på ett "50/50" choil", en fördjupning för pekfingret delvis framför handtaget

Handtaget är 93 mm långt, bygger som mest 26 mm på höjden med en tjocklek på 11 mm. Men egentligen spelar inte längden någon roll på den här typen av handtag då det är gjort för att användas med det urtag för pekfingret som finns ("forward finger choil"). Det gör att den tillgängliga grepplängden faktiskt överstiger handtagets längd med sina 98 mm. Det gör att  man trollar med storleken på kniven på samma vis som t ex Cold Steel Tuff Lite och Spyderco Lil' Native. 

Ryggen är halvt öppen och konstruktionen assymetrisk med en presentationssida i G10 och en låssida i stål

Det gör att man trots att det inte är en stor kniv får plats med hela handen. Stout FLK fungerar lika väl i ett stadigt hammargrepp som med en tumme på bladet i en sabelfattning. Det är för den delen lika smidigt att styra bladet med ett pekfinger på bladet eller att hålla bladet i nypan. Således är det ett mycket bra handtag. Särskilt som det är så bekvämt att arbeta med som en kniv i den här storleken kan erbjuda. En starkt bidragande orsak till det är att man med vinklarna samt längden på det kombinerade handtaget och fingerurtaget gjort så att clipet inte känns i handen. Detta trots att den här varianten av clip ibland kan vara direkt smärtsamma. Imponerande gjort!

Kniven är en smula baktung som synes. Trots det korta formatet ryms hela handen vilket är ett stort plus

Sedan bör påpekas att greppet är mycket stadigt. Ingen risk att halka här. Det är inte det relativt glatta G10-materialets förtjänst. Den rejäla fördjupningen som faktiskt rymmer även mina fingrar ackompanjeras även av ett urtag för långfingret som passar lika väl det. Tummen ger dessutom bra mothåll när den fäster i räfflorna på bladet när det behöver stickas i något. 

Det återstår även utrymme för de sista fingrarna på handtaget. Något som är nog så viktigt eftersom det är de som får ta trycket när kniven vill rotera i handen efter det att bladet pressas mot något.

 

Öppning och lås

Huruvida Stout FLK skall betraktas som en "flipperkniv" eller ej kan diskuteras. Men de är ett av de huvudsakliga sätten att få fram bladet på. Det kan ibland vara svårt att kombinera den funktionen med ett bladhål då de kräver lite olika motstånd från "detent-kulan" för att fungera väl. I det här fallet har SOG lyckats någorlunda. Med en optimal flipperfena behöver man inte tänka utan kan bara öppna kniven. Det går sisådär med den här. Stout kräver en inlärningsperiod beroende på att om man följer riktningen som skårorna på fenan antyder och drar fingret rakt bakåt kommer du att misslyckas och stå där med ett halvt utfällt blad. Om du inte använder en rejäl snärt på handleden vill säga. 

Om användaren däremot pressar fenan nedåt så är funktionen godkänd. Med lite "förspänning" i fingret kan du till och med få kniven riktigt kvick. 

SOG Stout FLK är försedd med en flipperfena som kräver viss tillvänjning

Stout LFK är även utrustad med ett fungerade hål i bladet för tumöppning

Flipperfenan fungerar som sagt dugligt men jag finner att jag oftast öppnar kniven med en tumme i bladhålet istället. Mest för att jag inte främst är en "flippermänniska". Tvärtom tröttnade jag en smula på den trenden när det begav sig. Därför är det tacksamt att Stout FLK bjuder på fler alternativ. Kniven kan även öppnas lugnt och stilla med två händer om så önskas. Bladhålet är för övrigt lätt att komma åt då det är avlångt. Kanterna är även mjukt fasade vilket är bekvämt mot tummen. 

För säkerheten står ett ramlås i stål

I låsväg hittas ett ramlås gjort av samma stål som återfinns i hela den sidan av handtaget. Låsarmen har försetts med ett översträckningsskydd och det kan väl diskuteras hur nödvändigt det är med ett sådant med det här materialet. Men det skadar i vilket fall som helst inte. Låset håller bladet mycket stabilt i det här fallet. Inget glapp eller spel. Det är även relativt enkelt att släppa låset. Inte perfekt då låsarmen har samma höjd som motstående sida. Men utrymmet räcker till och har fått hjälp av en fasad kant på insidan. 

En brasklapp vill jag dock kasta in. Låset på det här exemplaret är mycket bra. På min första Stout LFK var det inte det. Tvärtom, låsarmen vandrade över helt till andra sidan och bladet glappade rejält upp och ned trots det. Men det problemet hanterades eminent av SOG som ersatte kniven. Den var helt enkelt ett måndagsexemplar. 

Att bära

Det går att säga mycket om knivar med en stålsida och en i annat material. En av dem är att de gör knivarna lätta att få plats i fickan. Det släta stålet ger inte mycket friktion vare sig på knivens väg ned eller upp ur fickan. 

Yttermåtten är tämligen blygsamma de också även om handtaget som nämndes ovan inte är extremt tunt. Men en längd på totallängd 93 mm, en höjd hopfälld 34 mm och en vikt på 117 g så är det här ingen bjässe. 

Clipet är av "loop over"- varianten och fäster i bakänden av handtaget

Clipet på den här kniven är av "loop-over deep ride"-varianten. På ren svenska innebär det ett böjt clip i fjäderstål som är fäst i bakkant av handtaget. Det kan både avlägsnas samt skiftas till vänster sida beroende på preferens. 

Spetsen på clipet pekar "förbjudet" utåt, vanligtvis något jag är smått allergisk mot. Men här har SOG lyckats åstadkomma ett clip som inte skaver mot handen vare sig när man greppar kniven hastigt eller arbetar med den en stund. Spetsen försvinner mellan fingrarna åtminstone i mina händer. 

Diskret i fickan sånär som på loggan. SOG kunde inte avhålla sig, de kände sig nödda och tvugna att kasta in en logotyp till på clipet, en ovana de håller sig med 

Det är inte mycket av kniven som är synligt när den bärs i fickan. Förlåt, jag omformulerar det, inget av kniven sticker upp! Dessutom är clipet mörkt vilket oftast sticker mindre i ögonen än en blankt dito. Ja, förutsatt att du inte bär vita byxor förstås. Spänsten är god och såväl läpp och utrymme under clipet är godkänt stora. Även grövre tyg får plats. 

Sammanfattningsvis

Kombinationen Willumsen och SOG, kan det vara något? Mikkel tillhör de där formgivarna som kan sväva ut rejält när det gäller bladformer och inte minst slipningar på sina alster. Här finns drag av hans formspråk men det är en smula nedtonat. Trots det har bladet fått ett flertal detaljer som för det bort från skandinavisk enkelhet. De mest synliga av dem är förstås bladhålet samt hur bladet slipats där eggen blir allt bredare ju närmare spetsen du kommer. 

Det är för övrigt en mycket kompetent spets och det gäller för övrigt hela bladet och inte minst handtaget. Det senare är en riktig höjdare och det som gör kniven i mitt tycke. 

SOG Stout FLK, en god kompanjon inte bara till kaffet utan även till de flesta vardagssysslor som tarvar något vasst

Tidigare har jag nämnt knivar från bl a Spyderco, Cold Steel och CRKT som delar en eller flera egenskaper med Stout LFK. Det är inga dumma konkurrenter att bli jämförd med! Den här modellen från SOG matchar dem väl på de flesta parametrar och vinner på andra. Spetsen är exempelvis överlägsen den som hittas på en Pilar. Stout skär emellertid inte lika bra som en Spyderco även om den inte ligger så långt bort som man kan tro om man bara läser måtten och studerar bladet på bild. Men visst, det kunde vara ännu bättre. I mitt tycke kunde man skalat av nästan en millimeter på den totala tjockleken och nästan halverat tjockleken bakom eggen och kniven hade blivit ännu mer sympatisk att arbeta med. 

Komforten och ergonomin i handtaget är mycket bra och visst, namnet antyder vartåt man strävar med kniven. En liten stridsvagn till EDC-kniv helt enkelt. Men frågan är vad man skall skära med ett sex och en halv centimeters blad som tarvar den robusta geometrin? Jag ser det med som ett designval. 

Men apropå att skala av skulle man kunna gjort det en smula även på vikten. Inte för att den är tung utan för att bättra på balansen. Inga försök att lätta den här kniven har gjorts vilket även märks på balansen. Stout är en smula baktung och balanspunkten återfinns i mitten av fingerurtaget vilket är rätt långt bak. 

En kniv för vardagsbruk signerad Willumsen

Överlag måste jag säga att kniven som förvisso såg trevlig ut även på bild överraskade mig positivt när den anlände. Inte minst hur bra den faktiskt är att arbeta med. Det hade jag inte riktigt förväntat mig. Därför är det inte alls svårt för mig att rekommendera den här kniven. Särskilt inte för den som är ett fan av Willumsen och gillar ett blad med attityd. Riktpriset från SOG ligger på $59,95 vilket för oss i Europa blir något dyrare och den kostar kring €78. 

Specifikation:

Längd utfälld: 162 mm

Längd hopfälld: 93 mm

Vikt: 116 g

Bladlängd: 66 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: D2

Handtag: Stål/G10

Lås: Frame lock

Producerad av: SOG, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Sköna maj, välkommen!

Nu har jag försökt med den här rubriken i flera månader och äntligen blev det rätt! Nu är våren ta mig tusan här. Vitsipporna lyser likt parabolantenner på hyreshusens fasader på 90-talet och ett annat vårtecken dånar omkring på vägarna som ilskna bålgetingar. Motorcyklarna är här igen! Ett tecken så gott som något. 

Själv fortsätter jag att fira vårens ankomst med att kasta kniv så mycket som tiden tillåter och axlarna håller för. Många timmar har det blivit. Mycket tack vare att vädret varit så ovanligt sympatiskt de sista två månaderna. Det gör att de siffror jag presenterade igår stadigt klättrar uppåt. 

I övrigt har jag som alla andra tittat på ett brinnande bål igår och dessutom avnjutit skönsång, inte form av vårsånger på kvällen utan från Joyvoice tidigare på dagen. Min dam sjunger i den kören.

Tyvärr är det inte bara vårsolen och brasorna som står i brand utan även delar av världen. Det gör mig omväxlande rasande, sorgsen och uppgiven. Till slut måste jag stänga av för att inte förgås. Jag tar en stund per dag för att processa det hela. 

Tillståndet i världen får utöver fasansfulla konsekvenser för de direkt drabbade även indirekta effekter på allt annat. Världen sitter verkligen ihop i globaliseringens tidevarv, för den som eventuellt tvivlade på det står det synnerligen klart nuförtiden. Jag har vänner som inte kan göra färdigt sitt badrum då det visat sig att nästan alla lera som används till Italienskt, Spanskt och allt annat kakel kommer från Ukraina till exempel. Ett fartyg på tvärs i Suez ledde till världsomfattande trafikstockning och en nedstängning av kinesiska hamnar känns ända bort i Svedala. 

En våryxa? Karesuandokniven Metsämies XL vilar bland vitsippor

Ett annat "i-landsproblem" som följer av allt som hänt och händer är att jag inte kan köpa mig en ny mountainbike som tänkt. Bland annat Shimano i Japan har knappt öppnat sina fabriker efter pandemin varpå det råder brist på komponenter i hela världen och inte mycket cyklar tillverkas. Detsamma gäller halvledare och de hittas i allt, inklusive de CNC-maskiner som åstadkommer både cyklar och de flesta knivar som görs. 

Och då kommer jag osökt in på att både det och leverensproblem ställer till det på den fronten. En del knivar jag väntar på från Kina har dröjt i flera månader. Det vete tusan när de dyker upp. 

ANV Knives M311 Spelter snart upp till bevis

Men trots det finns det en del på den vassa fronten att glädja sig åt. Dels väntar jag in ett flertal kastknivar vilket åtminstone gör mig på bättre humör. Men även fällknivar från ett märke som jag inte riktigt skall avslöja än. Det är ett av dem som tillhör de där klassiska som sedan köptes upp, förföll men nu kanske är på väg tillbaks igen. Lite som Al Mar och Gerber till exempel. Vi får se hur det förhåller sig i det här fallet. 

Men några recensioner blir det förstås under maj också. Närmast till hands ligger några fastbladare. Dels en liten rackare som är en få "neck knives" som jag använder, La Griffe från Fred Perrrin. Sedan har jag sedan en längre tid testat en betydligt kraftigare pjäs i ANVs M311 Spelter. Sedan tittar jag även närmare på SOGs lilla EDC-fällkniv Stout FLK. Sedan testas förstås ett antal knivar för den nära framtiden. Bland dem den eminenta M2M från Lionsteel och AceJets Guillotines för den som gillar kastknivar.  

Så det skall nog inte bli några problem att åstadkomma lite läsning även under den här perioden. För den som inte kan få nog av undertecknad kan jag även passa på att rekommendera att titta in på Knivshops blogg "Vasst" där jag också kan hittas. 

Väl mött även i maj kära läsare!

/ J - väntar otåligt på något gott

Sköna april, välkommen!

Fan, det blev inte rätt den här gången heller. Tydligen fel månad. Istället är det "april april din dumma sill" och så vidare som gäller. Men med tanke på världsläget känner jag inte för att driva med folk. Särskilt inte en morgon när man nås av budet att Sven Melander dött. Någon dumfan på jobbet hade snappat upp ett aprilskämt som gick ut på att ryssarna lagt ned vapnen och gått hem. Inte ett jäkla dugg roligt i mina öron. En sur blick var vad vederbörande fick som respons från mig.

Men i det lilla är världen bättre. Det vill säga i den avgränsade bubbla som utgör min existens. Ja, bortsett från att jag själv och sambon fick Covid och att halva familjen och bekantskapskretsen nu har detsamma. 

Det märkliga är dock att desto knöligare resten av livet ter sig desto bättre går det för "knivlivet". Den trenden håller i sig även den här gången. 

Naturen bjuder på vårblommor på dagen och minusgrader på nätterna. Kniven är Acumen från Sencut

Resultatet av det är att det finns mycket att både skriva och rapportera om även den här månaden. För det första släpar bloggen lite pga av nämnda sjukdom. Det gör att först ut för recension är kniven på bilden, Sencut Acumen. Den skulle jag enligt tidigare löften redan avhandlat men så blev det nu inte. Sedan testar jag några knivar som troligen inte hinner skrivas om det här månaden. Det rör sig om knivar från SOG i form av Stout FLK och Spyderco med den lilla Grasshopper Black.

Utöver fällknivar testar jag några riktigt spännande fastbladare för tillfället. Eller vad sägs om supertrojkan ANV M311 Spelter, Viper Gianghi och Lionsteel M2M? Tre sinsemellan mycket olika knivar men alla mycket kompetenta. 

Sedan var det mitt infernaliska knivkastande. Om det kommer det att skrivas en hel del. Särskilt som jag väntar in några spännande nytillskott även på den fronten. Det blir allt från lite enklare knivar från Cold Steel, via någon äldre modell från AceJet samt splitternya modellen Scalpel från Throwingzone.fr. 

En fullspäckad månad med andra ord. Särskilt som bloggen "Vasst" är återuppväckt och jag därmed kommer att skriva en del även för Knivshop.se. Ni har väl inte missat att de har nya ägare förresten? Det betyder bland annat att hemsidan håller på att snickras om, att beställningssystem och att lagerhållning är förändrande för att säkerställa goda leveranser och att sortimentet ses över och uppgraderas. Mycket nytt där också med andra ord. 

Lite läderslöjdande har det också blivit sedan sist. Ni vet knivfodral och sådant. Om det kan  man också skriva. Därutöver händer det alltid något oförutsett som man kan känna ett omedelbart behov av att kommentera. 

Väl mött i våren och i etern!

/ J - eder närmsta knivbloggare

New Knife - SOG Stout FLK

This is a knife not only new to me but also relatively new in SOG's range as well. The model is called Stout FLK and according to the website is the result of a collaboration between Danish Mikkel Willumsen and SOG's founder Spencer Frazer.

There must be something in the genes of our dear southern brother people because it also has clear features of knives designed by another Dane. It is not different from a cross between the Pilar II and Batum models from CRKT and Jesper Voxnaes. Apart from the blade then, which with its drastic grinding definitely carries the features of Willumsen.

SOG Stout FLK

The name also feels a bit reused as it has occurred in the knife world before. For example, Al Mar had an "SLB" (which stood for "Stout Little Bastard" or "Back Up" as the more politically correct translation was).

But with that said, SOG Stout FLK has a lot to offer. To resemble something else does not have to be bad in the knife world. Stout is a knife with the same pleasant ergonomics as the knives it reminds of. The blade, on the other hand, is more sympathetic than those in my opinion as it is partly made of better steel * and is also equipped with a tip! In addition, SOG is generally significantly better at delivering a knife with a sharp original edge than many other companies are. So also this time. 

Otherwise, Stout FLK is a knife that offers a steel frame lock and a presentation side in G10. If you do not like this color combination with O.D. Green and stone washed blade, Stout is currently available in no less than seven different configurations to satisfy most tastes.

The knife is opened with either a blade hole or a flipper according to preference. It also comes with a deep ride clip that attaches to the rear end of the handle and can be shifted from right to left.

More about this knife will of course be later!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

* yes, I know Pilar is available in a D2 version nowadays. But original it was 8Cr14MoV. 

Ny kniv - SOG Stout FLK

Det här är en kniv inte bara ny för mig utan även relativt ny i SOG:s sortiment också. Modellen heter Stout FLK och är enligt hemsidan resultatet av ett samarbete mellan danske Mikkel Willumsen och SOG:s grundare Spencer Frazer. 

Det måste vara något i generna hos vårt kära södra broderfolk för den har också klara drag av knivar designade av en annan dansk. Den är inte olik en korsning mellan modellerna Pilar II och Batum från CRKT och Jesper Voxnaes nämligen. Bortsett från bladet då som med sin drastiska slipning definitivt bär drag av Willumsen.

SOG Stout FLK

Även namnet känns en smula återanvänt då det förekommit i knivvärlden förut. Exempelvis hade Al Mar en "SLB" (som stod för "Stout Little Bastard" eller "Back Up" som den mer politiskt korrekta översättningen löd).

Men med det sagt så har SOG Stout FLK en hel del att erbjuda. Att likna något annat behöver inte vara dåligt i knivvärlden. Stout är nämligen en kniv med samma trevliga ergonomi som de knivar den påminner om. Bladet är däremot mer sympatiskt än dem enligt mig då det dels är gjort av bättre stål* och dessutom är försett med en spets! Dessutom är SOG generellt väsentligt bättre på att leverera en kniv med en vass originalegg än vad många andra är. Så även i det här fallet. 

Annars är Stout FLK en kniv som bjuder på ett ramlås i stål och en presentationsida i G10. Gillar man inte den här färgkombinationen med "pansarvärnsoliv" och stentumlat blad så finns Stout för närvarande i inte mindre än sju olika konfigurationer för att tillfredsställa de flesta smaker. 

Kniven öppnas med antingen ett bladhål eller en flipper efter preferens. Den kommer även med ett deep ride-clip som fäster i bakänden av handtaget och kan skiftas från höger till vänster.

Mer om den här kniven blir det förstås senare!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

* ja, jag vet att Pilar uppgraderades till D2 i senare version.