Mycket knivkastning blir det...

Nu blir det en del knivkastningsnörderi då SM-tider är träningstider. I alla fall i mitt fall. Som jag skrev för några dagar sedan hägrar mästerskap i sportkastning. Något som förvisso inkluderar både kniv och yxa fast jag bara ägnar mig åt knivkastning. Delvis beror det på att jag inte har några kastyxor. Det är en brist som får åtgärdas någon gång senare. 

Men knivar har jag och med dem tränas det en hel del. Den här månaden har väder och lite annat ställt till det men förra månaden blev extremt bra med hela åttiotre och en halv timmes kastande. Det bör påpekas att det är ett rekord så tro inte att det ser ut så varje månad. 

Många kast blir det. Här på en mycket hård tavla

På den tiden hinns det med 32 653 kast. Men vem räknar? Hm, jo jag faktiskt. Det är inte så illa att jag räknar 1,2,3 och så vidare. Istället gör jag upp träningsschema där jag exempelvis kastare en "WB 90" som uppvärmning. Det är min egen lilla förkortning som står för 30 kast från 3 m följt av en tävlingsomgång Walk Back som ju är 60 kast på distanserna 3,4,5,6 och 7 meter. Därefter kan följa lite olika kombinationer bereoende på hur det känns för dagen. De dagar jag inte gjort upp en plan vill säga. Kastas det i skogen räknar jag omgångar. Allt plitas ned i telefonen och summeras i en träningsdagbok.

Den här tavlan räddade det mesta!

Poängkastning

Dessvärre tycker jag inte att det gjorts några direkta framsteg i år även om det inte är  helt sant. Men rent resultatmässigt har jag inte nått några extrema toppar så här långt. Vad gäller exempelvis precisionskastning har jag satt upp vissa mål och sedan får man se hur långt det räcker. Jag kan inte påverka hur andra kastar. 

Målsättningarna inför mästerskapen är

• 3 m rotation 100+ poäng
• 5 m rotation 90+ poäng
• 7 m rotation 70+ poäng

På tre meter ligger jag bra till på träning nota bene. Resultaten hamnar nästan alltid kring hundra poäng, 98-102 är vanligast. Tyvärr har jag aldrig satt en fullpoängare än. En dålig serie kan hamna kring 95 poäng och i enstaka fall lägre. 

Rotationskastning är lättare än no spin

Fem meter är en distans där jag är ojämn. Hyfsat bra resultat blandas med betydligt sämre. Femmor mixas med helmissar ibland. Det är lite oförklarligt då jag vet exakt hur jag vill kasta för att uppnå resultat. Där har jag några poäng kvar till målet och framförallt är det lägstanivån som måste förbättras.

Sju meter är fortfarande lite chansartat och den distans där jag faktiskt är sämre än förra året! Även här blandas riktigt bra träffar i bullseye med knivar som återfinns på marken. Det inte bara försämrar resultatet det gör även att självförtroendet sjunker. Det senare är hårdvaluta när man kastar kniv. Bäst hittills i år är blygsamma 66p. Det skrämmer ingen annan än mig själv sett ur tävlingssynpunkt. 

Acejet Stingers från 4 m distans

Målen för no spin är förstås något mer blygsamma. Helt enkelt för att det är en svårare teknik. Det är inte komplicerat att träffa en tavla eller ens ett mål på säg 30 cm. Det som är tuffare är "finprecision" där det handlar om centimeter. Motsvarande mål ser ut som följer

• 3 m no spin 90+ poäng
• 5 m no spin 80+ poäng
• 7 m no spin 65+ poäng

Det är rätt högt ställda mål då mitt PB från 3 m är 96 poäng. Men det brukar ändå hamna i de trakterna när jag slappnar av. Bäst i år är 95 p. Värre är det med både 5 och 7 m, avstånd där jag är väsentligt sämre än förra året på grund av tavelstrul i början av säsongen. Jag har en bra tavla nu men jag är inte ikapp än. Det får bli vad det blir helt enkelt. 

Walk Back

Av någon anledning är jag jämnare när jag går en runda Walk Back än när jag kastar enskilda distanser. Det gäller såväl rotationas- som no spin-kastning. Men de riktiga topparna lyser med sin frånvaro även här. Mitt personbästa är 258 p med snurrande knivar. Inför stundande tävlingar siktar jag mot spannet 230-250 p. Med mina nya knivar har jag redan efter två kastpass fått till 255 poäng som bäst. Jag trivs med dem. Men en är de inte riktigt inkastade. Eller snarare så är jag inte inkastad med dem. 

Mitt nya, inte så hemliga vapen, Spinning Butcher från WL Custom Blade 

För no spin är motsvarande siffror ett mål på 200+ poäng och hitills har jag presterat 195 poäng som bäst i år. Snittet är dessvärre lägre. Det positiva är att den siffran åstadkoms på senaste turen till träningsstället. Men det är svårare att kasta utan snurr som sagt och det kan i sammanhanget påpekas att 197 poäng räckte till guld i årets UKAT VM i Frankrike. 

Övriga grenar

Vad gäller exempelvis "games" som siluettkastning, Speed throwing och Mountain man etc så är det inget jag tränar på. Jag har vare sig tavlor, den sortens knivar eller yxor som jag tidigare påpekat. Därmed har jag heller inga förhoppningar på bra resultat. Det är roligt att ställa upp helt enkelt.

I längdkastning har jag inga högt ställda förhoppningar heller. Men i no spin vore det sympatiskt att komma över tio meter. Men det skall ställas i relation till att mitt PB är blygsamma 10,38 m från förra året och att jag för tillfället inte ens är säker på sju meter. Det känns med andra ord lite som att slå med tärning. Det kan blir bra men det kan även bli så att man kastar ut sig på ingångslängden. Det ligger i grenens natur å andra sidan. 

Rotationskastningen på längre avstånd är knepig även den. Jag brukar sätta kast från 9 m med relativ säkerhet på träning. Längre än så är ren bonus. Det bästa jag gjort är 13,40m. Det är väl ungefär hälften av vad de bästa i branchen kastar. Det ramlar in träffar med relativ frekvens från 11 m men längre än så är svårt för mig. Till saken hör kanske att jag kastar på ändträtavlor som är ungefär hälften av vad en tävlingstavla är i storlek. Så jag måste inte bara kasta långt, jag måste sikta också. 

Träning kontra tävling

Ett oomkullrunkeligt faktum är emellertid att träning inte är tävling. Något jag är mycket väl medveten om. Det gäller inte bara mig utan de allra flesta. 

För att bli bra i något, oavsett vad det gäller är det inte bara talang som måste till. Träning är en nödvändighet liksom förmågan att hålla sig frisk och skadefri för att kunna träna och i förlängningen närvara på tävlingar. Väl där gäller det att prestera när det verkligen gäller. Det är inte det lättaste som många vet. 

Men kan man inte ens göra bra ifrån sig när man kastar själv finns inte en chans att göra det när det skall tävlas heller!

Därför har jag mina mål jag strävar mot och sedan får jag se vad det faktiskt slutar och hur långt det räcker. 

/ J - i träningstagen

PS. Jag gillar att tala om att jag tränar, inte för att skryta utan för att röra om i grytan. Även i andra sporter är det nämligen så att det kan var tabu att tala om. Man skall ligga lågt och antyda att det endast är råtalang som är orsaken till eventuella framgångar och på amatörnivå skall träning mörkas. Ofta sägs det saker som "nä, jag har inte hunnit träna på grund av..." och sedan kan ni fylla i valfri orsak. Det gäller t ex cykling där jag tidigare varit aktiv. Men jag har även träffat på fenomenet i knivkastningskretsar.