Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 2

Så var det då äntligen dags. Tävlingsdag nummer ett av tre i UKAT 2026 World Cup, det ögonblick jag hade tränat för hela våren och försommaren. Risken för att vara en smula överladdad föreligger alltid, åtminstone i mitt fall. Det hade emellertid gått bra så långt och kvällen innan hade som jag beskrev i del 1 fallit väl ut. 

Nu var det torsdag morgon. Sömnen hade väl varit sådär och när mobilen talade om att gå upp var jag inte vidare värst utvilad. Fast ändå laddad måste medges. En riktigt bra italiensk dubbel espresso ordnade tillvaron till det bättre. 

Klubb-banéren börjar komma upp

Upplägget var sådant att första dagens tävlingar innebar "Games" i olika varianter. Ett utmärkt sätt att starta i mitt tycke då det lämnar de "tyngre" grenarna som Walk Back och långdistans till senare. Särskilt det sistnämnda och med yxa kan faktiskt göra att man exempelvis sträcker sig och då är det mesta efter det kört. Bra att genomföra sist med andra ord. 

Ytterligare en morgonpigg kastare, Angelo Krebs a k a flying_blades på IG som ville ha några kast innanför västen före frukost

Själv valde jag att starta med Siluett kniv. Idén var att den kändes mindre viktig för mig än exempelvis "Hunter" där jag hade en silvermedalj från förra VM att försvara. Sagt och gjort, jag kastade in mig med mitt set rotationsknivar, Le primitif rotation från Zitoon Knives. Det kändes efter omständigheterna, jag var en smula spänd, rätt bra. Men jag noterade att tavlorna under natten blivit något hårdare. Det var som sagt varmt även om inte solen hunnit värma ordentligt än.

Tyvärr visade det sig att det inte gällde tavlorna som utgjorde siluetten. De hade uppenbarligen hängt uppe längre och därtill var de inte använda. Ofta används plankor till den  här grenen men här var det ändträtavlor staplade på höjden. Jag gjorde nybörjarmisstaget att vilja ha en gren avklarad på morgonen så jag var igång. Men det gjorde att jag gick ut som fjärde man och tavlorna var dessvärre ovattnade och framförallt riktigt hårda nya som de var. Inslitna tavlor är som bekant väsentligt mjukare. 

Det gjorde att jag fick en smula panik. Mitt första av tre provkast satt knappt i tavlan. Det andra var hårdare med träffade en extra hård yta och STUDSADE baklänges ut igen! Fan, fan, fan var vad jag tänkte. Mitt problem är att de här knivarna är tämligen tjocka och det gäller särskilt spetsen efter det att jag slipat ned dem över tid. Det trots att jag vässat dem inför VM. I original är de längre och framför allt spetsigare. 

En bedräglig tavla som skulle visa sig bli min nemesis

Därefter gick det åt skogen för att var ärlig. Jag nyttjade mer kraft, vilket förvisso gjorde att knivarna satt men även att siktet på de två första kasten var ca 10 cm för högt. Det överkorrigerades i tredje kast och min första -10 p var ett faktum. Det var inte förrän under de sista kasten jag funderat ut tavlan med tre raka fullträffar men då var det så dags. Slutresultat blev därför just -10 poäng. Ett uselt resultat och inte alls den inledning jag tänkt mig. Dessvärre påverkar sådant även den totala rankingpoängen som räknas på alla moment. Exempelvis gav det här resultat plats nummer 100. Jag återkommer i ett senare inlägg med samtliga mina placeringar och ranking. 

En sådan inledning är bara att glömma och sedan sikta på nästa gren. Dagen var ju inte över än! Som sådan valdes "Speed Throw". En rotationsgren vilket var idén men prestigelös för mig då jag endast kastar det på mästerskap eftersom jag inte kan träna i förväg, knivar för ändamålet saknas. Mitt mål var att slå 13 sittande knivar som var det tidigare personbästa. men det lyckades inte utan samma resultat tangerades igen! Men det var jag inte missnöjd med. 

När virvlande redskap ändå var aktuellt klarades även siluett yxa av efter en stunds inkastning. Även det gick sådär, men förväntningarna på mig själv var inte höga. Jag är en riktig nybörjare på yxa. 

Någon som är väsentligt mycket bättre än mig på yxa är Simon Wall från Sverige

Värre var det då med de nästkommande två grenarna som jag faktiskt vill prestera väl i. Det handlar om Nine target men främst Hunter där jag som sagt hade en medalj att försvara. Inte heller det föll väl ut. Jag kastade dugligt vilket innebar 33 poäng vilket till slut gav mig en 8e placering. Åt medaljerna kunde jag inget göra den här gången. Det kändes en smula snopet måste erkännas. 

Men det skall tilläggas att banan var både märklig och en smula trist. För det första var den inte varierad alls. Den bestod enbart av avsågade stubbar men olika lutning på snittet. Inget  som avvek utöver det. Men värre var att alla förutom ett eller två var långdistansmål (6-8 meter) vilket definitivt gav dem som kastade hårt en stor fördel. Sedan blev det inte bättre av att ett visst fusk förekom trots att detta påpekades för arrangören. De vågade dock inte säga till. 

I den här grenen är det nämligen meningen att du inte skall få se och framförallt inte öva på banan före genomgången. Men några fiffiga deltagare kom på att om man går och hämtar Coutanque-tavlor som skulle användas senare under dagen och lägger upp dem i olika vinklar på en fotbollsplan och sedan tränar en halvtimme så blir det bättre. Det märktes delvis på prispallen!

Plankan eller Nine target som den egentligen heter blev en sisådäraffär för mig. Medelpoäng gav en medelplats. Det vills säga tjugotvå poäng och en 21a plats. Men en eloge till Zusanna från Tjeckien som lyckades slå alla oavsett klass genom att sätta ALLA poäng. Vete tusan om det hänt förut! 

En Hunter-bana som inte alls föll mig i smaken

En annan gren jag aldrig tränat på och endast kastat en gång är rörligt mål. Det märkes då mitt resultat på 19 poäng räckte till en 41a plats. Inte mycket att säga om det. Möjligen att jag skall kasta No Spin istället för rotation nästa gång. 

Detsamma kan sägas om Duel fast med den skillnaden att jag där var riktigt nöjd. En gren jag inte tränar och endast kastat med maskin två gånger tidigare. Min personbästa sänktes från 1.48 s till 1.32 s vilket gav en 17e plats. De sexton bästa gick vidare till de riktiga duellerna. 

Morgondagens utmaning väntade runt hörnet, både bokstavligt och bildligt!

Så var då tävlingarna igång och berg- och dalbanan hade börjat. Något dugligt resultat som i Speed throwing, Hunter, även om det var under förväntningarna och Nine target blandades med bottennapp som siluett kniv samt personbästa i Duel. 

Känslan var dock att koncentrera mig på morgondagen då det var dags för mina tänkta paradgrenar i Walk Back kniv men framförallt No Spin, både Walk Back och precisionskastning. Det var nu all min träning skulle avspegla sig var det tänkt. 

/ J - var i alla fall i gång

Rapport från U.K.A.T. VM 2026, del 1

 - eller alla vägar leder till...

Kanske de inte leder till Rom nuförtiden men i alla fall till Italien. Det var där eller närmare bestämt i staden Carpi och Hotell Garbada i dess utkant som årets stora knivkastningsevenemang ägde rum. Flera hundra kastare från ett tjugotal länder drabbade samman för att göra upp om äran och medaljerna. Allt under U.K.A.T.s regler. Det finns andra organisationer men såvitt jag vet ingen lika stor och som täcker lika många länder.

Det känns plötsligt avlägset där jag nu sitter i min lilla trädgård för en stunds "vapenvård". Faktum är att del av ärren i form av rost sitter i sedan resan. Jag har inte använt mitt tävlingsset Pathfinders sedan dess. Men väl träningsuppsättningen får väl tilläggas. Jag blickar redan framåt mot nästa helg och SM som avgörs då. 

Äntligen var det dags!

Men först skall alla intrycken från Italien smältas och några av dem sättas på pränt. Ett bestående intryck var förstås värmen. Den var påtaglig men inte extrem när själva tävlingarna ägde rum men klättrade stadigt veckorna efter det till att nå kring fyrtio grader eller strax därunder när vi lämnade Pisa. Det är några grader för mycket för mig personligen kan konstateras. 

När anlände var det emellertid någon liten grad svalare än förra året i Tjeckien. Dock talar vi fortfarande om plus trettio grader i skuggan. Någon som inte är så farligt om du ligger under ett parasoll på stranden eller sippar på en kaffe i skuggan. Men en tävlingsdag kanske sträcker sig utöver ett tiotal timmar totalt. Från inkastning till prisutdelning. Av dem tillbringas många i väntan och kastning i direkt sol. Det tar på vätskebalansen och krafterna vilket klart påverkar koncentrationsförmågan. 

På grund av värmen och det något längre avståndet avstods egen bil som färdmedel den här gången. Istället flög min fru och jag från Köpenhamn till Bologna där vi plockade upp en hyrbil. Det var för övrigt vår första kontakt med nämnda värme. Bolaget som tvättade bilarna åt hyrbilsfirman hade nämligen temporärt, får  man hoppas, slarvat bort just den bilen vi skulle ha. Så det blev två och en halv timmes väntan innan en annan kunde kvitteras ut. 

Alla resor börjar någonstans. Den här med lokalbussen från kvarteret ned till Växjö station

Inte egen bil den här gången

Sedan gick det raskare. Från Bologna till Carpi är det inte många mil och trafiken var förhållandevis lugn. Väl framme var det dags att inkvartera sig i  ett enkelt  men väldigt stort hotellrum. Ett som tack och lov hade bra AC. 

Hotell Gabarda i Carpi är återigen skådeplatsen för en stor knivkastartävling

Vy från hotellrummet. Tävlingsbanorna befinners sig femtio meter till vänster bakom en häck. Tyvärr kunde man inte gå där då man kom direkt in i kastriktningen så det blev en halv kilometes omväg

Det var nu redan kväll och efter att ha sagt hej till vänner samt både gamla och nya bekantskaper var det dags för för mig att känna lite på måltavlorna. Jag hade redan läst mig till att materialet skulle vara vit poppel. Ett synnerligen bra träslag så länge det är färskt och vattnat. Det skulle sedemera ställa till en hel del problem skulle det visa sig. 

Uppvärmningsarenan befanns sig i en svalkande allé som dock käkade knivspetsar till fruktost om du missade

Uppvärmningstavlorna var av lite enklare slag

Men inte den här första provkastningen. Nu var tavlorna nya. Uppvärmningsarenan var lagd i en allé vilket både skänkte skugga samt en hel del sten på marken. Det senare upptäcktes efter en kort stund då ett missat kast gjorde att en av mina splitter nya No Spin-knivar hamnade på marken och därmed var den första spetsen körd. Inte mycket men ändå, jag som tänkt hålla dem i toppskick. Så bra höll den planen. 

Tavlorna var dock lika mjuka och fina som jag hoppats på och inkastningen kändes mycket bra. Jag testade mina tre knivset. Jag hade ett för No Spin som också skulle fungera till games som Hunter och Plankan samt två för rotationskastning. Dels ett för Walk Back och så ett annat set för långdistans och sju meter precision. Jag återkommer till varför. Sedan medfördes ytterligare en kniv med fodral för Quick Draw/Duel. 

Dags att låta mina Pathfinder leda vägen ännu en gång

Alla knivarna bet bra i tavlorna. Humöret var på topp och stämningen lika god som vanligt. Som jag brukar säga, det blir något visst  i luften när man samlar  många människor med samma intresse på en liten yta. Sedan spelar det ingen roll om det gäller motorsport, en musikfestival eller knivkastning. 

För att fira det hela anmälde jag mig till Coutanque-turneringen och köpte en T-shirt. Sedan kände jag mig redo. Mest för att äta men ändå. 

Förutsättningan inför de kommande tre dagarna såg mycket goda ut. Särskilt som jag faktiskt hade tränat en hel del inför begivenheten. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen hade jag till och med smygtränat på värme så gott det går i Sverige. Mycket mer kunde jag  inte göra vid den här tidpunkten. 

Men den här tillställningen skulle bli en berg- och dalbana för mig skulle det visa sig. Något jag ämnar förtälja om i del två. 

/ J - var förväntansfull

Dagen innan dagen efter

Det har varit och är lite tyst här på bloggen för närvarande. Det är inte för att jag tappat intresset för knivar eller så utan snarare tvärtom. Det är faktiskt rätt hektiskt på den fronten. Ett flertal nya knivar har anlänt på sistone. Därför kommer både nyheter och för mig nya knivar att presenteras inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är både märken jag presenterat förut men även ett par helt nya bekantskaper här på bloggen. 

Men det som för stunden tar mycket tid har varit förberedelser. Förberedelser inför stundande UKAT VM i knivkastning som äger rum i slutet av den här veckan. 

Snart är det VM i italienska Carpi

Det har inneburit att min tid mest ägnats åt knivkastning och inte så mycket mer. Därför har faktiskt del II av mina sista äventyr på Soulhrower Open i Arboga fått dröja lite. Men både den och rapporter från Carpi i Italien kommer förstås senare. Det kan ni vara säkra på. 

De utvalda knivarna för UKAT 2026

Men nu skall jag gå och packa, det är en del metallskrot som skall ned i resväskor bland annat. De utvalda knivarna är förstås mina Throwingzone Pathfinder för No Spin, Zitoon Knives Le primitif rotation till Walk Back mm, Bullseye Blades Nobu för längdkastning, samt Zitoon Commemorative Dagger för Duellkastning. 

Yxorna är mina customiserade Ceratops från Throwingzone

Fast nu måste jag slita mig från datorn och fortsätta med att packa. Det är visst inte bara knivar som skall till när man skall ut och resa. 

/ J - siktar mot södern

Premiär på måndag!

Tämligen snart är det dags för en händelse som åtminstone jag sett fram emot under en tid. Jag talar om kommande måndags premiärträning med nystartade Växjö Sportkastning. 

Vi kan stolt meddela att den senaste sektionen inom Växjö Allmänna Idrottssällskap - VAIS därmed är aktiv. 

Fyra dagar kvar, nedräkningen är i full gång!

Tja, eller kommer att vara från och med måndag nästa vecka i vilket fall som helst även om jag råkar ha tjuvstartat. 

Platsen för begivelsen är förstås vackra fyllerydsskogen där man hittar VAIS-torpet. Det råkar vara en osedvanligt trevlig klubbstuga. Nedanför den finns ett par ängar som hittills nyttjats mest för dragkamp men nu även för sportkastning. 

VAIS klubbstuga - VAIS-torpet

Och där nere på ängen som delas med dragkampare
 återfinns träningsbanorna

För den som inte vet är sportkastning det svenska samlingsnamnet för kniv- och yxkastning som tävlingsform. Utöver de två huvuddisciplinerna så finns det två separata delar inom knivkastningen, en med rotation och en utan. På engelska kallas de "Rotational" respektive "No Spin". Vidare finns ett flertal olika grenar respektive "games" att delta i. 

Det kan påpekas att yxorna som används i det här fallet inte är de mer traditionella "Double Bits" - stora dubbeleggade yxor utan mindre kastyxor. De kallas ibland tomahawks även om det snarare rör sig om bältesyxor och rena kastyxor rent historiskt. Men kärt barn har som bekant många namn. 

Utöver det kommer vi även att ägna tid åt ett spel kallat "Coutanque". Den språkkunnige kan lista ut att det rör sig om en ordlek där man använt det franska ordet för kniv, coutau och slagit samman det med petanque eller boulle som det också heter. Boulle med knivar helt enkelt! Därmed har du ett spel för alla, några förkunskaper behövs inte. 

Bullseye fullt av No Spin-knivar

När vi ändå är inne på förkunskaper kan det sägas att några sådana inte behövs alls. Övningarna kommer att anpassas efter deltagarnas nivå och träningen går att justera så att såväl nybörjare som vana kastare får ut något. 

Utrustning i form av kastknivar finns inledningsvis till låns. Vill man sedan fortsätta rekommenderas att man skaffar sig ett eller flera egna set beroende på vad man vill satsa på framöver. Det finns en uppsjö olika märken och modeller att välja  på och innan man bestämmer sig finns möjlighet att pröva på olika typer och varianter. 

Är ni intresserade är det bara att dyka upp på måndag 20e april, någon föranmälan behövs inte. Har ni frågor går det bra att höra av sig via mail: vaxjosportkastning@gmail.com eller lämna en kommentar på facebook.

/ J - inte bara skribent utan snart även tränare

PS. Växjö Sportkastning hittar du förstås även på Instagram! 

Kastmånaden oktober

Jag skrev i häromdagen det blivit mycket knivkastande på sista tiden. Det var ingen överdrift. En kombination av sympatiskt väder, åtminstone i början av månaden och mycket tid till övers är förklaringen. Orsaken är mindre trevlig, jag mår inte helt väl. Men en av sakerna jag är ordinerad är att vara ute mycket och få frisk luft och framförallt så mycket ljus det går. Så det rådet följer jag.     

Måltavlornas skick är tämligen bedrövligt

En bra ursäkt att vara ute är knivkastning. Det är inte världens mest fysiska sport utan består mest av lågintensiv belastning då man håller på länge. Lite som golf. Fast lite tränad behöver man vara. En total nybörjare orkar inte kasta mer än någon timme. Sedan känns det i armen kan jag meddela. Mina träningspass ligger oftast kring tre timmar. 

Det gäller även den här månaden avslöjar statistiken. Oktober kan sammanfattas enligt följande

• Sammanlagd träningstid 60 timmar
• De fördelades på 18 träningspass
• Vilket ger 3 timmar och 20 min per pass
• Antalet kast blev ca 22800

Således en rätt hektiskt kastmånad. Det hade kanske blivit ännu mer om det inte varit problem med tavlorna. Som det är nu kastar jag på gamla rester där den största tavlan har ett hål tvärs igenom samt en stor grop i mitten. De två mindre är både halvruttna och stenhårda på en gång då de varit med i några år. De jag inledde månaden med flisades snabbt upp. 

Nu när jag har börjat kasta yxa flisas tavlorna upp i ännu raskare takt

Största anledningen till att det var att det hunnits med och starta en klubb under förra månaden. Växjö Sportkastning är nu inte bara en idé utan även en sektion i VAIS - Växjö Allmänna IdrottsSällskap. En mycket anrik förening som sedan tidigare förutom de mer traditionella sporterna löpning, gång, skidåkning och funktionell styrka även hade dragkamp och fälttbågskytte på programmet. Därifrån är steget inte så långt till sportkastning. Det är sant, en sista formalitet återstår även om det är en viktig sådan, vi skall godkännas av årsmötet också. Men tror jag verkligen inte blir något problem.

Men det är ännu större anledning till att lösa tavelproblematiken. På något vis måste det lösas så vet någon  med sig något sågverk som är villiga att vara med att sponsra är det bara att höra av sig!

Utöver det måste det till våren bygga riktiga ställningar för nämnda tavlor samt någon för exempelvis siluettkastning. 

Så här kan en tavla för siluettkastning samt en ställning för tavlor se ut. Den här återfinns i Arboga och Arboga Sportkastningklubb. C redo för duell!

En sak är mycket positiv och det är att jag definitivt tagit ett steg uppått i min utveckling. Ni vet hur det kan vara oavsett sport eller aktivitet, ibland når man en platå. Jag tyckte mig befinna mig på en sådan men nu har jag helt klart blivit mycket bättre. Det skulle kunna varit roligt men är det inte. Med det avses mitt mående. Jag konstaterar mest att det varit kul om jag känt något. Men just nu är det inte så. Dock vet jag att det kommer att gå över och förbättringarna är en klar morot när det gäller att träna vidare. 

Tyvärr kan vädret under vintern sätta käppar i hjulet för sådant. Som idag till exempel när det regnat hela dagen. Sedan blir det ju mörkt strax över tre de dagar det är mulet. Inte mycket att göra åt. Det återstår att se vad november har att erbjuda. 

Kan jag bara få tag i material skall det målas en tavla så jag kan ställa upp i on-line tävlingen AIM GAMES K23.

Till dess får jag dessvärre avvakta. 

Växjö Sportkastning

/ J - sportkastaren

U.K.A.T. världsmästerskap, del 3

 - tävlingarna börjar

Det var äntligen dags. Dags för teorier att omsättas i praktik och träning att förvandlas till tävling på högsta nivå. Ett rätt stort steg för mig då jag endast tävlat i SM och Soulthrower Open tidigare. Men den senare är förvisso en liten men ändå en internationell tävling som lockar goda kastare. 

Eftersom man på VM får tävla i nästan vilken ordning man vill får kastaren själv välja vad som passar bäst. Jag tänkte mig att starta med något relativt enkelt för att få en känsla för situationen och banorna. Det kan tilläggas att det var mycket varmt de här dagarna. Temperaturen låg mellan tretttio och trettiofem grader och det skulle tillbringas kring tio timmar om dagen utomhus. Det resulterade i mer än en solbränna och något fall av solsting bland de tävlande. 

Dag ett - Games

Dessa ständigt närvarande tävlingsnerver. Jo, jag vet att det gäller även för andra. Men i mitt fall kan de vara närmast förlamande. Jag kan helt enkelt mer eller mindre glömma bort vilken teknik jag använder eller snarare borde använda. Det hände exempelvis på SM för något år sedan då jag missade första kastet från 3m i rotationskastning. Jag menar inte i miss som i en trea istället för en femma utan i som "knivenliggerpåmarkenmiss". Något som nästan inte går att lyckas med. Sådana incidenter kan få vem som helst nervös!

För att hantera det försökte jag tänka på vad min kloka bror sade till mig när vi talades vid innan jag åkte, han sade "ha kul"! Sedan lade han till att jag inte har något att bevisa. Allt som går bra är en bonus. Helt korrekt tänkt men svårare att implementera. Det fanns dock i bakhuvudet.

Men nu var det dags att dra igång. Games var en god inledning och min tanke var att öppna med rotationsgrenar för att de både är enklare och inte ligger mig fullt lika varmt om hjärtat som no spin. Men det gick ändå som det gick. 

Rörligt mål

Öppnade gjorde jag med rörligt mål av det enkla skälet att jag aldrig sett grenen tidigare och således inte hade några krav på mig sjävl överhuvudtaget. Det blev någon träff och någon miss. Inget att skriva hem om men inte heller något att gråta över. En femtioåttonde plats blev det till slut. Mycket utrymme för förbättring med andra ord. 

Den första grenen för mig blev Moving Target

Bättre gick det för Richard Karlsson från Sverige som lyckades erövra en bronsmedalj vilket var riktigt roligt! Liksom i andra sporter smittar stämningen av sig när det går väl för teamkamrater. Nu var ribban liksom lagd. Fast det visste jag inte vid det laget kan väl tilläggas. Tävlingsdagen hade precis dragit igång. 

Den första medaljen till Sverige, ett brons, bärgades av Richard Karlsson i Moving Target

Siluettkastning

Uppföljningen blev Siluett då tremeterskastning egentligen är lätt. Men så var det tävling och det faktum att den här heraldiska gripen som utgjorde tavlan var en av de svårare målen på länge skulle det visa sig. Några av de runda ringarna befann sig mer eller mindre inuti vingarna vilket medförde att minusträffande ständigt hotade. Jag gjorde inget vidare ifrån mig med ett par snabba träffar följt av en serie missar som dock alla var mycket nära. Men nära skjuter ingen hare och det bättrar framförallt inte på poängställningen. Precisionen var inte där och först när jag mot slutet slappnade av satt tekniken. De tre sista kasten dunkades i rask följd in i tavlan och på rätt ställe men då var det så dags. 

Resultatet blev en tjugonde plats i den här grenen. Upp till medaljplats var det tjugofem poäng eller ytterligare fem träffar. Absolut ingen omöjlighet, särskilt inte som jag kastade fyrtiofem på förra SM men det gick inte den här dagen. 

Trick-kastning efter tävlingarna men här syns den knepiga siluetttavlan

Sedan kan tilläggas att siluett även kastas med yxa. Ställde upp gjorde jag men kastade hellre än bra. Yxorna hade jag haft i två veckor och siluett med yxa har jag aldrig kastat. Eftersom man som sagt kan få minuspoäng i den här grenen och målet var avancerat så slutade jag på minus trettio poäng vilket ledde till 84e plats av 131 tävlande i grenen. Fördelen med det är att jag lär förbättra mig till nästa gång. 

Visst jag kunde fått högre poäng genom att vara taktisk och inte kasta alls eller snarare se till att missa på de svårare cirklarna men hur roligt är det?

Speedthrowing

I speedthrowing hade jag faktiskt ett mål, nämligen att slå mig själv. Jag har inga knivar att träna med på hemmaplan så det har jag aldrig gjort men jag har tävlat i grenen på ett par SM i rad. Alltid med resultatet 11 godkända knivar. Den här gången gick det relativt bra och jag lyckades sätta 16 i tavlan men dock var tre utanför träffytan så resultatet blev 13. Vilket fortfarande var ett personbästa så resultatet fick betraktas som godkänt om än blygsamt. Det räckte till en 36e plats. De som är bäst i grenen står och nöter och det är faktiskt inget jag någonsin kommer att göra. Så roligt tycker jag inte att det är. Men det är imponerande att se vilken hastighet de kommer upp i. 

Plankan

Nästa gren på programmet var den av många fruktade "Plankan". Den består av just en planka som lutar bort från kastaren och på den finns nio sektorer som skall träffas. Ett poäng närmast kastaren och upp till nio som mest. Närmaste sektorn befinner sig på tre meters avstånd och sedan ökar det till cirka sju meter. Svårigheten består i att avstånden inte är exakt utmärkta men främst i att träffytan lutar markant. Kastar man rotationskastning är risken för överrotation och därmed miss överhängande. Därför valde jag No Spin. 

Den fruktade plankan

Efter ett par inledande bra kast med träffar på mittensektorerna var känslan god och poängen godkända. Tyvärr följdes det upp med ett par missar varav någon kanske kunde ha undvikts. Även här saknas övning och jag kommer nog att ordna en planka på hemmaplan för att kunna träna. Mina 18 poäng räckte även i den här grenen till en 20e plats.

Acejet Master

Utöver de mer sedvanliga grenarna fanns en specialare eftersom Acejet var huvudsponsor av evenemanget. I det här fallet skulle man kasta "Bo Shuriken", alltså raka kaststjärnor från tre och fem meter. Det har jag aldrig gjort förut och jag är inte helt vän med hur lätta de är rent generellt. Men min insats räckte till en nionde plats totalt. Upp till medaljplats var det fyra poäng så med lite övning är det inom räckhåll även om jag inte tror att den här specifika grenen lär återkomma. 

Hunter

Så återstod då ytterligaren en gren jag aldrig sett kallad "Hunter". Det var en rätt knepig gren skulle det visa sig. Kastaren befinner sig i en ring och skall med tre knivar träffa åtta olika mål som dels befinner sig på okänt avstånd och dels är olika utformade. Storlek, form och inte minst lutning varierar. Särskilt de där träffytan lutade bort från kastaren var svåra. Du ser alltså inte målet du skall träffa!

Till svårigheten tillkom att det var rätt mycket publik vid den här banan. Det var många som var nyfikna på tävlingsformen. Men vid det här laget var jag både trött och varm. Dessutom hade det inte gått så vidare värst bra tidigare och förväntningarna på att en för mig okänd gren skulle göra skillnad fanns inte. Men eftersom som nyckeln till bra kastning är att slappna av gick det över förväntan. 

För mig var inte situationen särskilt olik från de gånger jag kastar ute i skogen mot diverse objekt. Jag lyckades skrapa ihop fyrtio poäng. Det retliga var att jag prickade dem längst bort och fick någon snöplig miss på en av de enklare tavlorna. Något som senare skulle visa sig avgörande. Först visste jag inte om mitt resultat var bra eller dåligt även om jag tog ledningen för stunden.  

I väntan på den första prisceremonin, den som blev ett antiklimax för mig

Senare fick jag veta att det skulle räcka till första plats efter det att dead-line vid klockan sex hade passerats. Det upplyste mig en av de andra svenskarna om. Jag vågade emellertid inte riktigt tro på det eftersom det skulle ge mig ett guld! Och mycket riktigt, när prisutdelningen senare gick av stapeln sparades Hunter till sist och det konstaterades att så det var så många som sade att de inte "hunnit" kasta just den av alla grenar varpå den förklarades öppen även dagen efter. Så gick det med det potentiella guldet. Särskilt som jag inte hade en aning om vilka som återstod eller hur bra de var. 

Den andra svenska medaljen bärgad. Ett silver till mig i Hunter

Men det skulle visa sig att endast en person kunde kasta bättre och fick ETT jäkla poäng mer än  mig. Men ett silver var bärgat! Därmed var mitt VM redan mycket över förväntan även resultatmässigt.  

I väntan på nästa dag

Första tävlingsdagen var således till ända. Den hade varit mycket varm, hektisk, underbar och full med intryck som skulle sorteras. Redan nu insåg jag att det inte skulle bli något problem med att somna på kvällen. Eller det var vad jag trodde. Hradek Kralove hade lite överraskningar för besökarna just den här helgen skulle det visa sig. 

Nu var det bara resten kvar. Dag två innebar de "tunga" grenarna som Walk Back  i både yxa, kniv och No Spin samt precision och distans i dessa discipliner. Samtidigt hade det börjats med kvalificeringar för både "Duellkastning" och Coutanque. I det första gick det inget vidare för mig av samma skäl som i en del andra, jag har aldrig testat dem. Kasta från fodral är jag bra på och jag missar mycket sällan men det aldrig gjorts med timer förut. Min tid var ungefär trettio procent sämre än de snabbaste. Men i Coutanque lyckades jag på något märkligt vis vinna de första matcherna och gick vidare i turneringen. 

Men mer om det i nästa inlägg!

/ J - silvermedaljören

Ny kniv - Bullseye Blades Nobu

Hur konstigt det än kan låta är det här mina första USA-tillverkade kastnivar. De enda som jag tidigare hade med någon koppling till det landet var ett set Large Spyderthrowers från Spyderco men de är tillverkade i Kina och av ett företag som inte är specialiserade på kastknivar. De råkade bara ha en modell i programmet ett tag.*

Men nu var det dags för ett riktigt set. Jag hade svårt att slita mig från den här typen eftersom den är modellerad efter köksknivar. Ett tema som jag är svag för av förståeliga skäl. För er som inte vet arbetar jag som kock. 

Alternativet var dock mycket lockande det också då det endera var ett set "Sidewinders" vilket också är en signaturmodell från det här märket alternativt en "Wild West Bowie". Den senare fanns emellertid inte i set vilket avgjorde saken. 

Knivarna kommer som rubriken avslöjat från Bullseye Blades och modellen kallas Nobu.

Bullseye Blades Nobu

Det är en vid det här laget klassisk modell från det här märket. Delägare och ansvarig för dem är numera Cody Cooper även känd som "SlanginwithMrCooper" on-line. Han var en av dem som räddade märket från att försvinna. 

Knivarna hittade till mig via Bullseye Blades representant Natalie Murray, även känd som "Savage Thrower". Det var under VM i Hradek Kralove. Det gav ett bättre pris än det annars skulle gjort. 

Knivar för rotationskastning med köksknivar som förebild

Nobu är en typisk rotationskniv vilket avslöjas av måtten. Modellen är 13,5 inch lång vilket blir strax under 35 cm. Det ger en vikt på kring 380 gram trots att de endast är 5 mm tjocka. Materialet som används är 80CrV2 vilket är utmärkt. Men som alla andra kastnivar kan det rosta rätt rejält så det tarvar lite underhåll. 

Knivarna är mycket väl indexerade med fördjupningar såväl i handtaget som i bladet vilket hjälper kastaren känna vart kniven befinner sig i handen. Det är inget som är strikt nödvändigt för en kastkniv men det gör kniven mer lättkastad. 

Första intrycken är att de är riktigt riktigt bra. De utstrålar kompetens om nu ett föremål kan göra det! Ni lär få se mer av dem vare sig ni vill eller inte. 

/ J - knivkastaren

* En modell som de klantat till det ordentligt med. När en av dem gick av (!) fick jag förvisso efter lite krångel en ny. Men den var tunnare än originalutgåvan och därmed något lättare. En riktig miss vad gäller kastknivar kan jag säga. Sedan är det ett dåligt val från början att tillverka kastknivar av rostfritt stål vilket de valt. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Aim Games K21 avslutad!

Så var det över för den här gången. On-line tävlingen Aim Games K21 Caverns of Mars är officiellt avslutad. 

Det resulterade i 992 inskickade bidrag från 296 deltagare. De i sin tur representerade sexton länder, bland andra USA, Indonesien, Skottland, Litauen, Italien, Ukraina, Kanada och så Sverige förstås. 

Flest deltagare kom definitivt från Indonesien har jag noterat. Däribland den totale vinnaren. 

Länge låg jag top tio men något snöpligt förpassades jag därifrån med något dygn kvar av tävlingen

För min del blev det lite nervös väntan mot slutet av den här tävlingen. Jag skickade nämligen in tre bidrag. Det första var enbart för att hamna på resultatlistorna då det i konceptet ingår utlottningar av fina priser bara du är med på listan. Poängen var synnerligen mediokra. 

Bidrag nummer två var bättre och skickade in mig på en 31a plats, något jag var mycket nöjd med. Tämligen omgående började dock vandringen nedåt då allt fler bra resultat ramlade in varpå jag till slut befann mig på fyrtionde plats eller så. Vid det laget hölls den svenska fanan högst av den eminenta Astrid Sundlöf som återfanns på 7e plats. För mig en ouppnåelig placering kändes det som. 

Mitt bästa resultat var 20266 p vilket räckte till en 11e plats

Det finns flera skäl som låg till grund för den känslan där frånvaron av inomhuslokal är en. I mitt fall är det vädret som till mångt och mycket styr hur mycket det kan kastas. Som tur var uppstod en lucka med milt vinterväder. Då drog jag till med mitt bästa resultat, 20266p* vilket förde mig ända upp till sjätteplats vid tiden för inskickandet. Med tanke på vilka namn som deltar i tävlingen och vilka jag då hade bakom mig i listan så kändes tanken svindlande. 

Men sedan började jag sakta glida nedåt. Länge låg jag på åttonde plats. Så jäkla lätt att slå mina poäng var det trots allt inte. Därefter smet ett par stora namn förbi och puttade ned mig till 10e plats. Någon chans att försöka försvara placeringen genom att förbättra mina egna poäng fanns inte. Tavlorna var genomfrusna. Det var särskilt ett namn jag "fruktade" och det var Paul "Big Mac" Maccarone och mycket riktigt, med två dagar kvar puttade han mig ur top tio. 

Knivarna som använts är WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Emellertid är elfte plats en placering jag dock är oerhört nöjd med. Jag har trots allt bara tränat knivkastning fyra säsonger även om jag började redan i tonåren. Därtill saknar jag möjlighet att träna så ofta jag vill. Jag har vare sig möjlighet att vara inomhus eller nära mitt hem utan måste resa en stund för att komma till min träningsbana. 

Jag måste passa på att tacka Rick "The Rocket" Lemberg för chansen att delta i den här tävlingen. Den är nämligen helt kostnadsfri trots det finns priser att vinna. Mycket gentilt! 

Nu är det dags att ställa om siktet mot no spin och VM kommande sommar. Fast innan dess kommer faktiskt ytterligare en tävling i den här serien kallad K22 Seven Seas. Någonting säger mig att jag kommer att delta även i den.

/ J - "The Swedish Chef", i de här sammanhangen

* Jag har även en film med ett resultat över 17000 poäng som dock inte är inskickad då det är sämre än min toppnotering. Men den hade räckt till en 13e placering även den. 
#knivesandbikes #knivigtvarre

SM i sportkastning 2024

 - Några högst personliga reflektioner

Det har nu gått några dagar sedan årets svenska mästerskap gick av stapeln och lite av intrycken börjar formera sig. Först och främst kan konstateras att det alltid är trevligt att träffa "den utökade familjen" och ta del av den stämning som råder bland kastare. Det är lite festivalkänsla, den där som infinner sig om man samlar ett gäng trevliga människor med samma intresse på en begränsad yta. Sedan blir inte saken sämre av att vi nu är två i familjen som börjat kasta.

Till och med vädret ställde upp på 2024 års SM i sportkastning i Arboga

Inledningsvis vill jag även säga att känslorna vad gäller de egna prestationerna på årets SM är en smula kluvna. Å ena sidan är jag fantastiskt nöjd med utfallet. Det inte bara motsvarade förväntningarna utan trumfade dem. Jag återkommer till det.

Men å andra sidan var inte mina resultat mycket att skryta med. Nu skall för all del ett par saker vägas in i det resonemanget. En sak är att tävling är tävling och träning är träning. Förvisso en floskel men värd att framhållas ändå. Det andra är att ingen tävling är den andra lik. Väder, vind och allmän dagsform spelar alltid in för alla deltagare. Om man inte heter Mondo Duplantis förstås. Då gäller inga regler alls. 

Sportkastning

En liten passus för den som inte är insatt i terminologin. Sportkastning är alltså tävlingsformen av yx- och knivkastning. Skall den jämföras med övrig sport så ligger friidrott nära till hands då det är ett paraplybegrepp. I grund och botten finns tre discipliner. De är kniv rotation, No Spin och yxkastning. Yxan i det här fallet är en liten kastyxa eller tomahawk. Den skall inte förväxlas  med en "Double Bit", dvs den typ av större dubbeleggade yxor du kastar med två händer. 

Sedan påminner själva tävlandet en smula om tiokamp. Främst är det Walk Back som är huvuddisciplin och det är den som avgör vem som blir mästare i respektive gren. I Sverige i det här fallet. Det går till så att man kastar tre knivar/yxor per distans mot tre tavlor. Avstånden är 3,4,5,6 och 7 meter. Allt detta upprepas fyra gånger. Det ger sammantaget 60 kast och en teoretisk maxpoäng på 300. Tavlorna är poängsatta 5 p för mitten/bulls eye och sedan 4,3,2,1 för respektive ring. Flest poäng vinner förstås. 

Därtill läggs distanskastning och i vissa mästerskap kastning från fasta distanser, oftast 3, 5 och 7 meter. De senare är emellertid inte SM-grenar för närvarande.

Siluettkastning kan se ut på det här viset. Prickarna skall träffas i nummerordning vilket ger fem poäng. En träff i siluetten ger minus tio poäng 

Utöver det finns ett antal "Games" som är mer eller mindre förankrade i historia och tradition. De här lekarna eller grenarna ligger lite vid sidan om de huvudsakliga tävlingarna. De som är aktuella för tillfället är Siluett, Mountain Man, Speed Throw och "Nine Target" populärt kallad Plankan. På senare tid har även Coutanque tillkommit. Ordet är en fransk ordlek där couteaux och petanque mixats, alltså orden för knivar och boule/petanque vilket beskriver spelet utmärkt.

Tävlingsdag 1, lördag

Rotation, kniv

Efter invigningstal av Marcus Pehart från Arboga Sportkastningsklubb och traditionsenlig nationalsång var det dags. Ordningen är rotationskastning på lördag förmiddag följt av No Spin på eftermiddagen och yxa på söndagen. Parallellt med det här löper övriga grenar.

Kastandet sker i heat och därmed även uppvärmningen. Vid det här laget är jag familjär med "Meken" och kastbanorna där varpå jag inte är lika beroende av lång uppvärmning numera. Tiden var därmed mer än tillräcklig. 

Tävlingar på Idrottsplatsen "Meken" i full gång

Vädret var detsamma som alltid i Arboga. Det vill säga det regnade småspik på fredag kväll när vi anlände och på lördagen var det soligt och sympatiskt med lite vind. De yttre förutsättningarna var närmast optimala. Därtill var mitt humör gott och stämingen generellt på topp. Uppvärmningskasten med mina WL Custom Blade Spinning Butchers gick utmärkt. Några slarvmissar blev det som alltid  men inget som avskräckte på något vis. Framförallt kände jag mig någorlunda avslappnad. Jag tyckte mig vara redo såväl fysiskt som mentalt. 

Väl stående framför tävlingstavlorna hade förstås pulsen tilltagit. Men jag fick inte det hjärnsläpp som hände på föregående tävling, Soulthrower Open. Nu gick det mer "normalt" till om man får uttrycka det så. Med det tillägget att jag generellt fick för många drop där kniven hamnade på marken. Nio stycken närmare bestämt. Ett par tre stycken är mer normalt under en omgång för min del. Några kan tillskrivas tävlingssiutationen men ett par hade kunnat undvikas bara genom att "vårda" kasten bättre. I mitt fall genom att ta det lugnare mellan kasten och bättre tänka igenom vad jag vill uppnå. Med min teknik tjänar jag ofta på att sänka tempot. Gärna mycket. När jag tycker att det går långsamt är det läge att halvera den farten. Lugnt men bestämt är ledorden både vad gäller tiden mellan kasten och själva tekniken. Särskilt gäller det rotationskastning. 

Det som gick bra var att jag på ett bättre sätt lämnade missarna bakom mig och tänkte framåt, på nästa kast. Jag hoppades uppnå en bit över tvåhundra poäng vilket ligger inom rimlighetens gräns för mig. Mitt träningsbästa är för närvarande 260p. Nu blev det 198 p vilket är dugligt ställt i relation till det stora antalet droppar, dvs helmissar. 

No Spin

På eftermiddagen var det dags för den andra stora begivenheten. Kanske den största för mig personligen då jag trots allt var försvarande mästare i grenen. Vi talar således om Walk Back No Spin vilket har blivit min lilla specialitet och grenen jag gärna ville vinna. Intressant i sammanhanget är dock att det är svårt att veta hur det står till med dagsformen bland närvarande kastare. Grenen är såpass färsk att många gör stora personliga framsteg bara mellan de olika tävlingarna. Nivån är därför svår att gissa sig till på förhand. På samma vis tillkommer även nya deltagare vilket skänker spänning även det. 

Uppvärmningen gick faktiskt riktigt bra för min del. Även på de långa distanserna, sex och sju meter. De var min Akilleshäl vid förra tävlingen och det hade tränats lite extra på det av det skälet. Låt oss säga att det inte märktes på tävlingsarenan. Men det är att gå händelserna i förväg. 

Inledningskasten gick nämligen dugligt. Något miss kom med de flesta knivar hamnade i rätt riktning även om siktet var en smula vingligt. Det vill säga poängen spretade mer än vanligt. Tävlingsnerver är allt jag säger! Särskilt nu när jag skulle bevisa något för mig själv och därtill dra nytta av träningstimmarna som lagts ned under sommaren. 

Men sedan hände något, IGEN! Inte riktigt lika illa som förra gången men nästan. Jag började missa. Nu pratar vi inte om en miss eller två utan drop, på drop på drop. Den här gången blev jag inte arg utan mest uppgiven och faktiskt en smula ledsen. Den känslan var svår att bortse från. Helst ville jag gå av planen. Längtade bort ett tag. Mitt i solen och allt det roliga. 

De långa distanserna satt inte alls som på träning. Inte ens med avräkning för tävlingssituationen. Sedan smittade det av sig även på kortare avstånd. En stund skall tilläggas. Jag lyckades koncentrera mig en smula bättre mot slutet och drog in några bra kast särskilt på tre och fyra meter. Troligtvis räddade det situationen kan jag konstatera så här i efterhand. Så något hade den mentala förberedelsen gett. Men det där är något jag måste tänka igenom. 

Tävlingsdag 2, söndag

Yxa

Söndagen främsta aktivitet är yxkastning i olika former. Något som  jag förvisso ägnat mig vid två tidigare tillfällen men då med lånade yxor och noll koll på allt. Nu hade vi egna yxor med oss, jag och min kära fru. Men de har bara ägts i någon dryg vecka varpå det inte hunnit bli så mycket träning med dem. 

De nylingen införskaffade yxorna och en mugg sportdryck i form av kaffe. Yxorna är de så frekvent använda Cold Steel Norse Hawk. En bra nybörjaryxa helt enkelt

Fördelen med det är att förväntningarna hålls låga. Alla poäng blir så att säga en bonus. Fast inte riktigt skulle det visa sig. För på träning missar jag sällan helt med yxa, alltså så den hamnar på marken. Kanske en av sextio till sjuttio kast vid den Walk Back-träning jag har hunnit genomföra. Nu på uppvärmningen i Arboga blev det några fler men fortfarande relativt få. Men sedan var det tävlingssituationen igen. Då kom missarna. Men nu var det lättare att hålla sig lugn då jag ändå inte förväntat mig några särskilda resultat. Jag ville bara slå mitt förra rekord vilket jag även gjorde. 

Men om yxor generellt är lättare att sätta i tavlan än knivar så är de även svårare att sikta med. I alla fall tycker jag det. Det är relativt enkelt att få poäng men knepigt att få många poäng kan det uttryckas. Så det blir nästa steg att öva på. 

Bäst av alla lyckades, som ofta, Marcus Pehart som drog till med 256 p om jag inte missminner mig. Det är ett riktigt bra resultat även med internationella mått mätt. Så skall en yxa, om inte slipas, så i alla fall kastas. 

Själv är jag inte riktigt där efter mina totalt sex gånger jag kastat. Jag minns inte exakt resultat men cirka hundra poäng lägre skulle jag tro. Men roligt och mycket överraskande var dock att jag lyckades skicka iväg samt sätta en yxa på ett avstånd som räckte till tredje plats i långdistanskastning. DET hade jag inte väntat mig! Jag har inte ens bestämt mig för vilken skaftlängd jag skall ha än och därmed hur yxan skall greppas på de olika avstånden. 

Medaljer

Det är på den här fronten det blev ett lyckat SM för min del. Resultatet i rotation kniv räckte till en tredje plats. Det var samma två kastare före mig den här gången som förra gången det begav sig. Kan jag bara bättra på tävlingsnerverna kan jag pressa dem lite grann tror jag. Grunden finns där. Men det är mycket som skall stämma och det finns fler som har samma problematik som jag och kan kliva fram.  

Något mer överraskande blev det även ett silver i långdistans kniv. Men det är klart, de knivarna jag använder känns "säkra" på vissa avstånd och det gäller upp till 11 meter. Sedan har jag inte testat på längre avstånd och aldrig övat på ett plank. Något som jag insett att jag måste börja med.

Det blev medaljer även i år!

På kortare avstånd gick det också bra vilket resulterade i ett silver i Siluettkastning kniv efter en särkastning. Det är en tävlingsform som genomförs från tre meter. 

Vad beträffar No Spin var det förstås seger i Walk Back som hägrade och något jag i princip avskrev efter den usla insatsen. Jag undkom dock med blotta förskräckelsen och lyckades bärga guldet. Men det där håller inte i längden. 

Däremot gick det mycket bra i Siluett No Spin där jag erhöll ett guld till. Förutom de trettiofem poäng jag fick så var det bud på tio till. Träffar där spetsen grävde sönder planket på rätt ställe för att sedan falla till marken. Jag hade vässat knivarna i år och till nästa gång kommer jag nog vässa dem ytterligare för att de skall stanna kvar lite till. 

Knivarna som gjorde skillnad i år var Zitoon Big NoReload. Med dem i hand kan jag titulera mig svensk mästare i No Spin

Det sista lilla bronset kom efter tävlande i den fruktade plankan. Det handlar om att kasta nio knivar mot en kraftigt lutande planka. Då den är både hård och vinklad är det inte helt lätt att sätta knivarna överhuvudtaget. Jag nyttjade No Spin-teknik vilket fungerade dugligt. Bäst i den här grenen var emellertid en av juniorerna. En liten tjej som drämde dit oss vuxna så det stod härliga till. Så kan det gå! Det bådar gott för framtiden. 

Nu blir det inte mer tävlande för mig i år. Om man nu inte råkar räkna Rick Lembergs On Line-tävling "Aim Games" förstås. Den hade jag tänkt att delta i. Den förra missades på grund av att jag kastar utomhus och det var närmare en halv meter snö när den förra utmaningen ägde rum. Därför lockar den här lite extra. 

/ J - knivkastaren