Dagens bild nr 196 Vinterskifte

Den kom, den sågs men den segrade sannerligen inte. Vad? Snön! Först var det milt, varmt för årstiden och blåsigt. Sen kom den då, kylan med frost och lite snö. Den stannade någon dag sen var den borta. Åter till mörker och regn. Tiden gick och den gröna julen infann sig. Åtminstone för dem som bor i södra Sverige. 

Den gröna och mycket mycket svarta julen. Utomhus var det mörkare än i en pjäs av Norén. Det är det fortfarande även om optimisterna hävdar att vi går mot ljusare tider. 

"Winter Switch"

Under sådana förhållanden får man försöka sätta färg på tillvaron bäst man gitter. I det här fallet genom att leta fram något grönt som trotsar kung Bore och en kniv med färgglatt handtag. Kniven ifråga är en A.G.A. Campolin modell Zero. Det är en leverlock med kraftfulla dubbla bladfjädrar. Det ger en bra kick åt bladet gjort av N690. Förutom valet av bladstål är även handtaget modernt med skruvade aluminiumskollor och ett clip. 

Utseendet däremot är klassiskt italienskt. 

/ J - mörkeranden

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 175 "Andra vyer"

Det är något särskilt med havet. Något som förstås alla som bor nära ett kan intyga. Vi andra, inlandsmänniskor, får längta och ibland besöka. Eftersom jag tillbringade en synnerligen sympatisk junihelg i Båstad nyligen så fick det bli några bilder med blött motiv. 

Huvudsyftet med besöket var att besöka svärföräldrarna och kolla på cykel-SM men och annan kniv fick förstås följa med. 

"Switched View"

Just den här kniven är rätt ovanlig. Det är anrika italienska A.G.A Campolin som är tillverkaren. De är ett av de företag som ligger bakom de klassiska stiletterna från -40 och -50 talen. Företaget lever och frodas dock i högsta välmåga och på modellprogrammet finns fortfarande knivarna som en gång gjorde dem kända. 

Zero som den här modellen kallas är en modernare tolkning av det gamla konceptet. Det innebär skruvad konstruktion, aluminium i handtaget och uppgraderat bladstål. Fjädrarna och mekanismen är däremot av äldre typ. Kniven är en så kallad "Lever lock" vilken oftare syns på äldre tyska "Springers". 

/ J - längtar efter böljor

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XXXVIII

Noll kraft, Zero Dynamo. Jag gjorde det livsfarliga i förrgår, försökte bädda sängen. Böjde mig fram i fyrtiofem graders vinkel och sträckte ut armarna för att släta till något som tygligen behövde jämnas ut. Det var då det sade pang. Det knakade till i ryggen och plötsligt låg jag raklång över sängen och kved på ett föga macho vis.  

I sådana stunder känner man sig förbaskad gammal kan jag säga. Inte har det blivit så mycket bättre än heller. Imorse kom jag inte ens upp på cykeln och var tvungen att ta bilen till jobbet. Det kändes som ett nederlag. Jag hade vilda planer på att träna idag. De är numera inställda eller snarare skjutna på framtiden. 

"Zero Dynamo"

Knivarna som bäres är ett udda par. Den absolut nya Dynamo från Two Sun och den spetsigare nyklassikern Zero från A.G.A. Campolin. Den sistnämnde är en klassisk stilett till utseendet fast en tämligen modern kniv för övrigt. Bladstål, handtagsmaterial och konstruktion är helt i takt med tiden. Själva mekanismen med bladfjädrar och en leverlock är däremot uråldrig. Eller skall vi säga beprövad istället, det låter mer sympatiskt. Dock är den trimmad genom att kniven har dubbla fjädrar vilket ger en jäkla kick kan jag säga. 

Den mindre och mer diskreta Dynamo är en högteknologisk liten pjäs. Alla de senaste materialen och ett par finesser dolda i själva konstruktionen. En mycket välbyggd och intressant liten gynnare. Så långt är jag riktigt förtjust i den. Med ett stort undantag. Men mer om det vid senare recension. 

Ha nu en riktigt bra fredag go´vänner!

/ J - kraftlös

Fredags-EDC XXXIV "Snö, snö, snö!"

Snö, snö, snö!

Jag bor för tusan i södra Sverige. Här skall inte vara kallt och snö! Man har liksom vant sig vid konstant brunt och grått, slask överallt. Fast jag måste erkänna att jag ur den synpunkten föredrar att det är kallt och vitt. Det blir inte lika råkallt när det är kyligt i luften och snön hjälper till med ljuset.

Som motionscyklist och cykelpendlare föredrar jag dock helt klart barmark. Det eviga växlandet mellan tö och kyla skapar irriterande isvallar och halka.

Idag är det udda i fickan. Udda med viss tyngd om man så säger, särskilt som jag för tillfället har avlägsat det clip kniven kommer utrustad med. Den spetsiga lila saken är en "Zero" från A.G.A Campolin. En modern tolkning av ett gammalt koncept. Stålram, stålbolster, aluminiumskollor, skruvad konstruktion, N690-stål i bladet och en dubbel bladfjäder i handtaget aktiverad via en leverlock - allt gömt i en klassisk stilettkostym. 

Jo den införskaffades faktiskt för att användas. Jag gillar formatet trots att det inte är det mest praktiska som finns på jorden särskilt inte som jag valde dolkblad istället för den flatslipade, bajonettvarianten. Men praktiska knivar har jag så det räcker till och blir över ändå. Lite flärd var vad som söktes. Men jag ville ändå upp en nivå från klassiska stiletter och deras blanka 420J-stål och usla eggar. Den här kniven går faktiskt att skära saker med trots allt.

Men eftersom den är allt annat än diskret så åtföljs*den av en liten rackare som är dess motsats och är nästan helt anonym, Spydercos lilla Manbug. 

/ J - fredagsklädd

* Sen måste erkännas att jag "fuskar", i jackan hittas en kniv till i form av en Spyderco Kapara och i väskan råkar det ligga en QSP Mamba. Men det är mer olycksfall i arbetet än "EDC".

Bra början på ett knivigt år

Vad jag finner intressant och framförallt snyggt när det kommer till knivar går i vågor har jag märkt. Ibland är det modernt och "high tech" som kan beskrivas i termer av: TFF, TC4, M390, lager, keramik, 3d-clip och så vidare som gäller. Men det kan lika gärna vara klassiska mönster och slipjoints eller regionala knivar från olika delar av Europa som är aktuellt. 

En sådan typ av knivar är "Scattos", kanske mer kända som italienska stiletter eller springknivar. Just nu är jag inne i en sådan fas kan väl tilläggas. Därav införskaffandet av en liten sådan för allmänt "EDC-bruk" häromsistens i form av en A.G.A. Campolin "Piccolo". Den var också ett avsteg från det maskinprecisa i tillverkningsprocesser som inkluderar CNC och vattenjet med mera. De görs istället i små serier i princip för hand. 

Men ibland kan faktiskt två världar mötas. Det klassiska utseendet kan även fås i mer moderna tappningar. Några sådana varianter finns bland andra från amerikanska Pro Tech med modeller som "God Father" men framför allt "Don". 

Här är emellertid en äkta italienare som även den förenar klassisk estetik med moderna material. 

AGA Campolin Zero

Kniven är även den från A.G.A Campolin och modellen heter ZERO. En äkta stilett sett till utseende och funktion men med uppgraderade material. Stålet som vanligtvis i den här typen av knivar är enklare, inte sällan Aisi 420 eller 440A är här N690Co. Skollorna är gjorda av aluminium och konstruktionen är skruvad istället för nitad. 

Fjäderkraften kommer från dubbla bladfjädrar vilket ger bra tryck i bladet. För att härbergera den styrkan krävs ett stabilt chassi så kniven är inget lättviktare. Clip finns men jag valde att ta bort det både för utseendets skull och för att kniven känns bättre i hand utan det. 

Första intrycken är synnerligen goda och visar att de kan sina saker i Maniago!

/ J - är också gudfar