Hmm, fan tro't

En ny månad är här! Den där jäkla tiden. Den och jag är inte helt överens. Den har visat sig vara en undflyende jäkel som inte är där den skall när man önskar det. Plötsligt står man där utan tid trots att man sparat och sparat. För visst måste det vara så - att man har ett lager någonstans. Åtminstone måste alla människor tro det som vi stressar. Vi skall "spara" tid överallt. All den där överskottstiden måste ligga och skräpa någonstans. 

Men inte hemma hos mig i alla fall. Här är den för tillfället slut. Särskilt som någon dök upp för någon natt sedan och stal en timme för mig. Ja, jag tar det personligt. 

Men tydligen har det gått och blivit en ny månad. Det påminner mig mest om det jag inte hann att göra förra månaden. Tyvärr gäller det förhållandet även här på bloggen. Listan över knivar som skall recenseras börjar bli omfattande. 

Vårsol och en naggande god kaffe!

Sen har jag förstått att  man skall luras idag. Det är inte bara i Sverige som vi säger "April april, din dumma sill". "Fools day" är ett internationellt fenomen. Men som sagt inte här på bloggen. 

Här tänker jag mest säga välkommen till en ny månad i sällskap av mig. Eller sällskap och sällskap, en stunds uppmärksamhet från stund till annan kanske är allt som krävs. 

Nu skall resten av lunchrasten ägnas åt att planera eftermiddagens träningspass. Det blir knivkastning de luxe, hoppas jag i alla fall. 

På återseende!

/ J - letar tid

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - A.G.A. Campolin Pattada

Resòlza är ett av de namn som används på ett mycket känt knivmönster från Italien eller snarare Sardinien om vi skall vara exakta. Det finns tre grundvarianter av dem där bladformen skiljer något åt. 

Den här typen har blad som härmar formen på myrtelblad och är känd under namnet resolza Pattadese. Pattada är helt enkelt en ort på på ön som därtill är mycket känd för just sina knivar. 

Den här kniven bär namnet Pattada trots att den är tillverkad i Maniago. Det här är en automatversion och kommer från anrika A.G.A Campolin.

A.G.A. Campolin Pattada

Givet att det är en hyllning till knivtypen samt en nyproduktion av en modell från sextiotalet så har den förstås den klassiska långa slanka bladformen som hör till. Mer ovanligt är att man valt ett modernt rostfritt stål i N690. Ett stål som kanske inte är det finaste på marknaden men fullt gångbart och väsentligt mycket bättre än det mesta som kan hittas på enklare varianter av italienska automatknivar. Det gör den här kniven användbar även som brukskniv. 

Handtaget kan fås i ett par olika varianter men mest klassiskt är antingen horn (det skall helst vara fårhorn för att vara autentiskt) eller trä. I det här fallet är det ebenholts som används. Som ni troligen vet varierar det i färg från mörkt brunt till närmast svart. 

Bolstret är gjort i nickelsilver och härbergerar knappen som både släpper bladet löst samt agerar låsknapp. Mycket praktiskt med allt i ett. 

En mycket klassisk siluett med anor från Sardinien

Kniven är totalt 21 cm lång så inte helt liten men ändå i underkant för en Resolza, de kan vara väsentligt mycket större också. Bladlängden är 8 cm och vikten tämligen låg med 99 g. 

Det är relativt bra snärt i bladet skall tilläggas och det är mycket lite glapp i bladet. Inget i sidled faktiskt. Kniven är välbyggd men på ett mer klassiskt sätt. Det vill säga den håller inte den exakthet som exempelvis en perfekt producerad modern kniv från säg Civivi eller liknande företag gör. Men i gengäld är AGA Campolins knivar hopsatta för hand på samma vis som man alltid gjort. Det skänker en helt annan känsla till kniven. Mer personlighet helt enkelt. 

Det är en i mitt tycke mycket vacker kniv som pryder sin plats i samlingen. Vill man ha en får man nog slå till nu då AGA Campolin inte alltid är tillgängliga och inte heller alltid behåller alla modeller över tid. 

/ J - går på automatik

#knivesandbikes #knivigtvarre

Picture of the day - Baron

 Retro, is a word you can easily apply to this knife. It now has not only to do with the look but that it is de facto a revived design from the 1960s.

Behind the knife is Maniago-based A.G.A. Campolin, which by now is one of the oldest remaining manufacturers of traditional stilettos in Italy. The small family business started in 1947.

This model, on the other hand, does not actually originate from the boot country, but the origin comes from France!

"The Chili Sessions IV - Baron"

In this version, it is called Baron for short and is a formidable knife. Much bigger than I thought when I first saw it. If you only look at pictures without anything to compare with, you do not realize that the knife measures over 20 cm in length. The weight of 155 grams, however, is a clue.

Anyway, it is really good looking and not to bad as an EDC knife either with a blade in N690 and adjustable pivot screw.

/ J - retrofied

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 236 Chili Sessions IV, Baron

Retro, är ett ord man med lätthet kan applicera på den här kniven. Det har nu inte bara med utseendet att göra utan att det de facto är en återupplivad design från 1960-talet.  

Bakom kniven står Maniago-baserade A.G.A. Campolin som vid det här laget är en av de äldsta kvarvarande tillverkarna av traditionella stiletter i Italien. Det lilla familjeföretaget startade 1947. 

Den här modellen däremot härstammar faktiskt inte från stövellandet utan kommer ursprunglingen från Frankrike!

"The Chili Sessions IV - Baron"

I den här tappningen kallas den för Baron helt kort och är en formidabel kniv. Mycket störe än jag fick för mig. Tittar man bara på bilder utan något att jämföra med inser man inte att kniven mäter över 20cm i längd. Vikten på 155 gram skvallrar dock om det. 

Hur som haver, den är riktigt snygg och inte alls oäven som EDC-kniv heller med blad i N690 och justerbar pivotskruv. 

/ J - retrofierad

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 196 Vinterskifte

Den kom, den sågs men den segrade sannerligen inte. Vad? Snön! Först var det milt, varmt för årstiden och blåsigt. Sen kom den då, kylan med frost och lite snö. Den stannade någon dag sen var den borta. Åter till mörker och regn. Tiden gick och den gröna julen infann sig. Åtminstone för dem som bor i södra Sverige. 

Den gröna och mycket mycket svarta julen. Utomhus var det mörkare än i en pjäs av Norén. Det är det fortfarande även om optimisterna hävdar att vi går mot ljusare tider. 

"Winter Switch"

Under sådana förhållanden får man försöka sätta färg på tillvaron bäst man gitter. I det här fallet genom att leta fram något grönt som trotsar kung Bore och en kniv med färgglatt handtag. Kniven ifråga är en A.G.A. Campolin modell Zero. Det är en leverlock med kraftfulla dubbla bladfjädrar. Det ger en bra kick åt bladet gjort av N690. Förutom valet av bladstål är även handtaget modernt med skruvade aluminiumskollor och ett clip. 

Utseendet däremot är klassiskt italienskt. 

/ J - mörkeranden

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 190 Smakfull

Liten, het och full av smak. Precis så vill jag ha min espresso. Just den här råkar vara en ulv i fårakläder  då koppen antyder att det är Illy som är aktuellt. Men ack nej, bönorna som ligger bredvid och illustrerar talar om vad det egentligen är i koppen. Det är "Death Wish". Ja, kaffet heter så. Möjligen var skaparen oerhört förtjust i dåliga acionfilmer från 70-talet inte vet jag. Eller så tycker de bara att det låter coolt. Det skall vara en av världens starkaste kaffesorter.

Jag vet inte det jag, det är snarare tämligen aromatiskt med klara chokladtoner. Det skulle nog en kännare hålla med om. 

"Tasteful"

Kniven är också liten och het. Jag har hela mitt knivliv haft en utvecklad svaghet för stiletter. Det är är modern dylik fast gjord i gammal stil. Modellen heter Piccolo och kommer från Italien. Närmare bestämt Maniago och där hittar man förutom de flesta större italienska knivmakare även det klassiska AGA Campolin. Ett litet familjeföretag som ligger bakom bland andra den här kniven. De är en av få mer traditionella tillverkare som finns kvar. 

/ J - finsmakaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 175 "Andra vyer"

Det är något särskilt med havet. Något som förstås alla som bor nära ett kan intyga. Vi andra, inlandsmänniskor, får längta och ibland besöka. Eftersom jag tillbringade en synnerligen sympatisk junihelg i Båstad nyligen så fick det bli några bilder med blött motiv. 

Huvudsyftet med besöket var att besöka svärföräldrarna och kolla på cykel-SM men och annan kniv fick förstås följa med. 

"Switched View"

Just den här kniven är rätt ovanlig. Det är anrika italienska A.G.A Campolin som är tillverkaren. De är ett av de företag som ligger bakom de klassiska stiletterna från -40 och -50 talen. Företaget lever och frodas dock i högsta välmåga och på modellprogrammet finns fortfarande knivarna som en gång gjorde dem kända. 

Zero som den här modellen kallas är en modernare tolkning av det gamla konceptet. Det innebär skruvad konstruktion, aluminium i handtaget och uppgraderat bladstål. Fjädrarna och mekanismen är däremot av äldre typ. Kniven är en så kallad "Lever lock" vilken oftare syns på äldre tyska "Springers". 

/ J - längtar efter böljor

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XXXVIII

Noll kraft, Zero Dynamo. Jag gjorde det livsfarliga i förrgår, försökte bädda sängen. Böjde mig fram i fyrtiofem graders vinkel och sträckte ut armarna för att släta till något som tygligen behövde jämnas ut. Det var då det sade pang. Det knakade till i ryggen och plötsligt låg jag raklång över sängen och kved på ett föga macho vis.  

I sådana stunder känner man sig förbaskad gammal kan jag säga. Inte har det blivit så mycket bättre än heller. Imorse kom jag inte ens upp på cykeln och var tvungen att ta bilen till jobbet. Det kändes som ett nederlag. Jag hade vilda planer på att träna idag. De är numera inställda eller snarare skjutna på framtiden. 

"Zero Dynamo"

Knivarna som bäres är ett udda par. Den absolut nya Dynamo från Two Sun och den spetsigare nyklassikern Zero från A.G.A. Campolin. Den sistnämnde är en klassisk stilett till utseendet fast en tämligen modern kniv för övrigt. Bladstål, handtagsmaterial och konstruktion är helt i takt med tiden. Själva mekanismen med bladfjädrar och en leverlock är däremot uråldrig. Eller skall vi säga beprövad istället, det låter mer sympatiskt. Dock är den trimmad genom att kniven har dubbla fjädrar vilket ger en jäkla kick kan jag säga. 

Den mindre och mer diskreta Dynamo är en högteknologisk liten pjäs. Alla de senaste materialen och ett par finesser dolda i själva konstruktionen. En mycket välbyggd och intressant liten gynnare. Så långt är jag riktigt förtjust i den. Med ett stort undantag. Men mer om det vid senare recension. 

Ha nu en riktigt bra fredag go´vänner!

/ J - kraftlös

Ett garantiärende

Jag tillhör inte de som reklamerar produkter särskilt ofta. Vare sig knivar eller andra prylar. Antingen har jag en jäkla tur eller så är jag inte lika petig som en del andra. Oavsett orsak så händer det sällan. 

Men den här gången kändes det inte som jag hade något val. Kniven som var aktuell var en styck "Piccolo" en relativt ny knivmodell från italienska A.G.A. Campolin. Ett ärevördigt Italienskt företag med tillverkningen förlagd till Maniago. 

En styck liten italienare, Piccolo från A.G.A. Campolin. När bilden togs visste jag inte att den upphört att fungera

Piccolo är vad man får om man korsar en klassisk stilett med en modern EDC-kniv. Formen på bladet är lite mer bruksorienterad och den är även som namnet antyder liten. Bladet mäter 7,5 cm och totallängden landar på 17 cm. 

Eftersom det är en automatkniv det handlar om så är förstås bladet fjäderbelastat. Då modellen är av klassisk typ så är det en bladfjäder som står för kraften. På lika traditionellt vis har den även en säkring på handtaget. En enligt mig helt onödig funktion som jag inte tror någon använder men som möjligen kan ha sitt berättigande eftersom knappen på den här typen av knivar sticker ut en bit i relation till handtaget. Men det var nog säkringen som på något vis var boven i dramat den här gången. 

Vad som hände var att kniven efter några dagar helt sonika vägrade att öppna sig mer. "Mussla" var bara förnamnet. Fram till dess hade funktionen varit utmärkt. 

Ibland kan knivtypen kärva lite om man inte trycker in knappen tillräckligt distinkt och snabbt. Men det hjälpte inte i det här fallet och inte heller hade knappen till säkringen fastnat. Den var faktiskt det enda som rörde på sig. Själva aktiveringsknappen till bladet var däremot permanent låst! Att olja eller lirka med bladet hjälpte inte heller. Sen hör till saken att de här knivarna är nitade så att ta isär dem och framför allt att få ihop dem igen är inte helt lätt. I princip får man bygga om dem. Det var därför en manöver jag gärna undvek. 

Så här ser den ut när den faktiskt är utfälld

Efter att ha beskrivit problemet i ett mail till säljaren fick jag efter någon dag svar att det nog var lika bra att jag skickade tillbaka kniven för att ersättas med en ny. Med kniven följde ett av mig ifyllt

formulär som beskrev problematiken. Något otydligt var det gällande vem som skulle stå för frakten då det stod på deras info-sida att de gjorde det vid reklamationer men inte hur det går till. Jag mailade även om detta och fick till svar att "yes, we refund shipping cost". Hur de gör det vet jag fortfarande inte och några pengar har jag inte sett till för övrigt. 

Frakten från Sverige tog några dagar och jag fick bekräftelse på att de mottagit kniven samt fraktnummer för en ny någon dag senare. Så långt var allt väl. Ungefär en vecka senare hade jag en ny kniv att hämta ut från Preem. 

Ersättaren hade inte blond kalufs utan är mer mörkmustig

Att den nya kniven skulle se något annorlunda ut var jag helt säker på då handtaget är av horn och därmed varierar mycket i utseende eftersom det är ett naturmaterial. Den första kniven var "blond" medan den nya var nästan svart. Snyggt på två olika vis. Men jag hade en misstanke som visade sig vara sann och det var att även byggkvaliteten kan variera. De här knivarna är i princip handgjorda och det gör att slipning och sammansättning beror på vem som gör det och deras dagsform. 

På de områden där den gamla kniven var helt solid, som bladspel och lås lämnade den nya en del att önska. I gengäld var den springa som fanns i ryggfjädern på originalet inte närvarande på det nya exemplaret och nitarna var bättre rundade. 

Däremot så var det glapp i bladet och det i sin tur berodde på att ett av de främre bolstren satt löst. Så pass löst att det gick att vinkla flera millimeter utanför ramen och snurrade runt pivotniten!

På det problemet finns två lösningar. En är att genast skicka tillbaks ersättningskniven och aldrig mer handla av företaget. Skall man följa modern sedvänja så bör man dessutom i olika mer eller mindre sura ordalag smutskasta företaget på alla sociala medier som finns över bristande kvalitet och kontroll innan det görs.  

Nu är jag lite omodern så jag valde lösning två. Jag fixerade det snurrande bolstret med en liten droppe lim varpå det aldrig kommer att röra sig mer. Därefter gick jag och hämtade lite tyg som skydd för kniven och en liten hammare att jobba med. Efter att försiktigt ha trimmat pivotniten genom att knacka på den har jag nu en kniv helt utan glapp och spel. Möjligen något lite långsammare än tidigare. Men det är det värt och den är fortfarande rapp. 

Så erfarenheten blev en mixad kompott i det här fallet. Det var aldrig tal om att inte ordna problemet från säljarens sida och tidsaspekten var med tanke på all frakt involverad inte något att klaga på. Snarare var det jag som inte skickade tillbaks kniven snabbt nog. Även mailsvar och bemötande var tillfyllest. 

Men lite smolk i glädjebägaren fanns i och med att den nya kniven var behäftad med fel som kunde renderat en andra retur. Då det gick att ordna själv lät jag som sagt saken bero. 

Frågan är, skall jag påpeka för tillverkaren att de brustit något i kvalitetskontroll och skulle ni ha bemödat er om hundringen eller var det var för frakten? En tanke jag har är att de kan dra av det på ett framtida köp. 

/ J - den ofrivillige reparatören

Garantier och reklamationer

Förhållandet till garantier och reklamationer verkar skilja sig mellan amerikaner och ja, mig i alla fall. Jag vågar inte tala för andra i det fallet. Vad det handlar om är att jag märker när jag kikar på You-Tube klipp till exempel att bland det viktigaste för amerikanska recensenter är att knivmärken har bra garantier. Det verkar gälla alla sorters knivar. Och jäklar vad de utnyttjar dem. Ibland får jag intrycket att hälften av alla knivar skickas tillbaka av ett eller annat skäl. 

Av någon märklig anledning har jag sällan den sortens otur. Men visst har det hänt med ett par stycken. Knivar som jag borde returnerat men inte orkat skicka tillbaka då säljaren befunnit sig långt bort och knivarna inte varit så dyra. Bland annat en Kershaw Chill som aldrig fungerade. För att inte tala om båda mina Buck Vantage. 

In i kammaren efter hammare och spik

Sen var det den här kniven. En "Piccolo" från A.G.A Campolin. Den är faktiskt en reklamationskniv då den första upphörde att fungera efter några dagar. Då det är en fjäderdriven kniv och en nitad konstruktion är det inget man med lätthet åtgärdar själv. Själva historien kommer jag att berätta vid senare tillfälle. Den skickades därför tillbaks till säljaren. 

Men den här nya kniven anlände med en miss. Överlag var finishen förvisso något bättre på det här exemplaret. Men till skillnad från den första fanns glapp i bladet sidledes. Ett hyfsat störande sådant. Orsaken var enkel att finna. Det högra främre bolstret satt löst! Passningen mot hornsidan var inte hundraprocentig och kombination med en något för löst islagen pivotnit blev inte helt lyckad. Själva bolstret kunde rotera en bit runt niten. 

Vad gör man åt det? Skickar tillbaks kniven omedelbart med motiveringen "så skall det inte vara". Nja, det kunde jag förstås gjort. Så billig är den nämligen inte. Men nu vet jag att de här knivarna delvis görs förhand i små serier. Det är faktiskt någon som sitter och slår i de där nitarna bland annat. Det gör att de aldrig kommer att vara CNC-perfekta. Något nithuvud är nästan alltid vasst på den här typen av knivar till exempel. 

Istället är själv bäste dräng och jag gick efter hammaren och spik eller snarare lim. En droppe superlim under bolstret så satt det på plats. Därefter lite tejp över bolstren varpå jag knackade på niten med hammaren. Det är ett utmärkt sätt att justera nästan alla nitade knivar. Visst, kniven blev aningen slöare på vägen ut men det är fortfarande bra kick i den. Men bladet glappar inte och bolstret rör sig inte heller. Den känns nu mycket solid. 

Hur skulle ni ha gjort, skickat tillbaks kniven omedelbart eller åtgärdat problemet själv?

/ J - reperatören

Fredags-EDC XXXIV "Snö, snö, snö!"

Snö, snö, snö!

Jag bor för tusan i södra Sverige. Här skall inte vara kallt och snö! Man har liksom vant sig vid konstant brunt och grått, slask överallt. Fast jag måste erkänna att jag ur den synpunkten föredrar att det är kallt och vitt. Det blir inte lika råkallt när det är kyligt i luften och snön hjälper till med ljuset.

Som motionscyklist och cykelpendlare föredrar jag dock helt klart barmark. Det eviga växlandet mellan tö och kyla skapar irriterande isvallar och halka.

Idag är det udda i fickan. Udda med viss tyngd om man så säger, särskilt som jag för tillfället har avlägsat det clip kniven kommer utrustad med. Den spetsiga lila saken är en "Zero" från A.G.A Campolin. En modern tolkning av ett gammalt koncept. Stålram, stålbolster, aluminiumskollor, skruvad konstruktion, N690-stål i bladet och en dubbel bladfjäder i handtaget aktiverad via en leverlock - allt gömt i en klassisk stilettkostym. 

Jo den införskaffades faktiskt för att användas. Jag gillar formatet trots att det inte är det mest praktiska som finns på jorden särskilt inte som jag valde dolkblad istället för den flatslipade, bajonettvarianten. Men praktiska knivar har jag så det räcker till och blir över ändå. Lite flärd var vad som söktes. Men jag ville ändå upp en nivå från klassiska stiletter och deras blanka 420J-stål och usla eggar. Den här kniven går faktiskt att skära saker med trots allt.

Men eftersom den är allt annat än diskret så åtföljs*den av en liten rackare som är dess motsats och är nästan helt anonym, Spydercos lilla Manbug. 

/ J - fredagsklädd

* Sen måste erkännas att jag "fuskar", i jackan hittas en kniv till i form av en Spyderco Kapara och i väskan råkar det ligga en QSP Mamba. Men det är mer olycksfall i arbetet än "EDC".

Bra början på ett knivigt år

Vad jag finner intressant och framförallt snyggt när det kommer till knivar går i vågor har jag märkt. Ibland är det modernt och "high tech" som kan beskrivas i termer av: TFF, TC4, M390, lager, keramik, 3d-clip och så vidare som gäller. Men det kan lika gärna vara klassiska mönster och slipjoints eller regionala knivar från olika delar av Europa som är aktuellt. 

En sådan typ av knivar är "Scattos", kanske mer kända som italienska stiletter eller springknivar. Just nu är jag inne i en sådan fas kan väl tilläggas. Därav införskaffandet av en liten sådan för allmänt "EDC-bruk" häromsistens i form av en A.G.A. Campolin "Piccolo". Den var också ett avsteg från det maskinprecisa i tillverkningsprocesser som inkluderar CNC och vattenjet med mera. De görs istället i små serier i princip för hand. 

Men ibland kan faktiskt två världar mötas. Det klassiska utseendet kan även fås i mer moderna tappningar. Några sådana varianter finns bland andra från amerikanska Pro Tech med modeller som "God Father" men framför allt "Don". 

Här är emellertid en äkta italienare som även den förenar klassisk estetik med moderna material. 

AGA Campolin Zero

Kniven är även den från A.G.A Campolin och modellen heter ZERO. En äkta stilett sett till utseende och funktion men med uppgraderade material. Stålet som vanligtvis i den här typen av knivar är enklare, inte sällan Aisi 420 eller 440A är här N690Co. Skollorna är gjorda av aluminium och konstruktionen är skruvad istället för nitad. 

Fjäderkraften kommer från dubbla bladfjädrar vilket ger bra tryck i bladet. För att härbergera den styrkan krävs ett stabilt chassi så kniven är inget lättviktare. Clip finns men jag valde att ta bort det både för utseendets skull och för att kniven känns bättre i hand utan det. 

Första intrycken är synnerligen goda och visar att de kan sina saker i Maniago!

/ J - är också gudfar 

Akut blyghet

Säg den lycka som varar för evigt heter det ju. I det här fallet varade den bara i ett par dagar vilket är långt ifrån evigheten oavsett måttstock. Därefter gick det mindre bra. Jag ämnade först skriva några rader om "gammeldags charm" och att det är sympatiskt med frånvaron av digital precision i knivvärlden ibland. 

Nu ångrar jag nästan att jag tänkte så. Jag sitter nämligen med en styck liten stilett som vägrar visa sig för världen. Den har drabbats av akut blyghet vad det verkar. 

Ser ni den runda knappen mitt på handtaget? Numera är den endast till prydnad

Inledningsvis fungerade kniven hur bra som helst. Faktum var att precisionen i tillverkningen och sammansättningen av kniven var ovanligt bra för att vara av den här typen. Själva mekanismen sparkade hårdare än en uppskrämd mulåsna så allt var frid och fröjd. Möjligen undantaget för att den vid två tillfällen "hängde" sig och utlösningsknappen temporärt satt fast. Detta trots att den (helt meningslösa) säkerhetsfunktionen var deaktiverad. Nåja, efter att ha lirkat lite genom att föra den senare fram och tillbaks några gångar samt pressa på bladet med fingrarna för att lätta på det interna trycker så fungerade kniven igen. 

Förutom igår då. Nu sitter knappen där den sitter. Det med eller utan säkerhetsspärr i olika lägen. Nu går det inte ens att trycka in knappen med våld. Ovanligt ömma tummar vittnar om det. Det är som den vore fastsvetsad. 

Vad som hänt har jag inte en aning om. Det känns som om säkerhetsspärren på något vis hamnat emellan men eftersom jag råkar veta att den bara är en tunn metallplatta som glider på plats under aktiveringsknappen så borde det inte kunna hända så länge knappen för den funktionen är intakt, vilket den är. Aktiveringsknappen är i sin tur en enkel hävstång som frigör en låsklack som släpper bladet fritt. Inte heller där är det mycket som kan krångla egentligen. Om den nu inte gått av vill säga. Men det är inget som rasslar inuti kniven.  

I den gammaldags charmen ingår även att kniven är nitad så att plocka isär den låter sig inte göras med lätthet om man nu inte kan och känner för att bygga om den helt. Därtill är mina kunskaper och tillgången till verktyg för skral så jag avstår. Sen har jag betalt norr om 110 Euro för den så det ämnar jag inte ge mig in på ändå. Företaget, A.G.A. Campolin är kontaktade via sin försäljningsdel "3Knives".

Nu återstår att se vad som händer i ärendet. 

/ J - undersöker garantier