Recension SRM Twin

 

-  En riktigt lätt tungviktare

Vem älskar inte en dolk? Eller åtminstone den eleganta estetik som följer med den bladformen. Det är något som SRM tagit fasta på i den här modellen kallad Twin. En kniv som just kännetecknas av den slanka symmetriska form som är sinnebilden av knivtypen. 

Här är det dock inte en stor fastbladad kniv det handlar om utan en liten kniv avsedd för EDC-bruk, en ren fickkniv helt enkelt.

SRM 251 Twin

SRM 251MB Twin finns för närvarande i fyra versioner. Bladstålet är detsamma oavsett vilken du väljer men handtagsmaterialet och därmed utseendet skiljer sig åt. Att välja mellan finns G10 antingen i vitt eller mångfärgat utseende eller som här med en yta av kolfiber. Alternativet är annars en brun Micarta. Beroende på vilket handtag som väljs är bladet antingen täckt med en grå alternativt svart coating eller blästrat. 

Twin, en mycket elegant och tillika symmetrisk kniv

Kortversion: SRM Twin, en liten lätt fickniv för den som uppskattar symmetri och dolda öppningsmetoder!

Blad

Hela den här kniven är byggd kring symmetri och det avspeglas i såväl handtag som blad. Följaktligen hittas här ett dolkblad. Det är dock endast är slipat på en sida. Men då hela bladet försvinner i handtaget när kniven är hopfälld skulle man teoretiskt kunna dubbelslipa kniven. 

Längden på bladet är 76 mm och bredden som mest 22 mm. Men formen gör att det omedelbart efter ricasson börjar smalna av mot spetsen. Sedan görs bladet ännu lättare och kanske möjligen starkare genom att man har en fuller som löper längs  med bladets mitt. 

Tjockleken på godset är 2,5 mm och det smalnar via en sekundäregg på 9 mm av till en tjocklek på ynka 0,2 mm bakom eggen. Fabrikseggen var därtill mycket vass kan sägas. De två detaljerna är hur man får till ett blad av den här typen som ändå duger till att skära med. 

Dolkbladet är enkelslipat med en grå yta och en fuller längs med mitten

Stålet som använts är Böhler N690. Ett välkänt stål med egenskaper som drar mot mitten när det handlar om "budgetstål". Jag sätter det inom parantes då det sannerligen kan diskuteras vad det är och vad det innebär. Särskilt om det ställs i kontrast till kanske mer viktiga egenskaper som blad och egg-geometri, härdning och värmebehandlig. 

Men det är ett rostfritt stål som är utmärkt till små fällknivar. Här har de rostfria egenskaperna förstärkts av ett ytskikt av titan. Kanske mer för syns skull än något annat. 

Märknigen på det här bladet är värt en kommentar. På bladet hittas nämligen massor av information men den är så fiffigt gömd att den knappt är urskiljbar. På presentationssidan hittas SRMs logga men i litet format och en färgskala som gör att den knappt syns. Sedan har man gömt allt från serienummer, modellbeteckning och ståltyp på andra sidan i en storlek som tarvar förstoringsglas om det skall läsas. Den hittas i bladskåran och på ricasson. 

Stålet som använts är N690

Väl satt i användning så är Twin en utmärkt fickkniv. Den skär riktigt bra och bladet är som sagt inte alltför tjockt eggen skarp. Förträfflig till EDC-användning med andra ord. Men vad säger galenpannan kanske du undrar? En litet dolkblad kan väl inte vara särskilt användbart? Faktum är att det är det om man nu använder kniven till vad små fickknivar alltid använts till, små uppgifter. Jag skulle inte tvinga in den här kniven i en roll den inte är tänkt till. Det är knappast en friluftskniv eller jaktkniv, så att ta ur och stycka älgar eller bygga ett vindskydd är den förstås inte bra till. 

Däremot är Twin en förträfflig kniv till att öppna saker, de små snabba snitten som behövs för att komma in i paket och förpackningar, avlägsna tejp, skära av nylonband etc. Sen där den även bra för precisionsjobb, särskilt med den spetsen. Så har du fått något skräp i handen som skall avlägsnas är det här så nära en skalpell du kommer. 

Handtag

Cigarr, det är allt jag har att säga om handtaget. Eller kanske inte riktigt allt. Men Twin har en typisk cigarrform på handtaget. Helt symmetristkt vilket avspeglar bladet med en smalare framände och en smalare bakände. Båda avsluten är därtill kraftigt rundade vilket ger inte bara ger ett mjukare intryck utan även känns så i handen. 

Handtaget är både estetiskt tilltalande och bekvämt att hålla i

Konstruktionen består av två halvor av stål som utgör själva ramen. I dem hittas sidopanelerna infällda. Kniven hålls samman av endast två skruvar. En skruv i bakkant och själva pivotskruven som är justerbar. Eller ja, vore det om den inte var dränkt i gänglåsning. Den gick jag bet på måste jag erkänna. Det var ytterst nära att jag drog huvudet runt när jag försökte. 

I det här utförandet har ramen samma grå färg som hittas i bladet. Det får mig att misstänka att samma titan-beläggning använts till båda men jag är inte helt säker på den punkten. 

Här syns de två halvorna av handtaget som för tankarna till en integral-konstruktion

I den här versionen hittas sidor gjorda av ett G10-laminat med kolfiberyta. Ytan är inte bara välpolerad utan dessutom elegant välvd. Det finns inte en enda platt yta på den här kniven. Det inte bara ser lyxigt ut utan känns så också. Det märks att man lagt ned viss möda på formgivningen. Ibland är enkelhet en dygd. 

Det finns en anledning till att den här formen var vanlig på äldre knivtyper, den fungerar i alla grepp!

Faktum är att Twin fungerar utmärkt i alla grepp du kan tänka dig. Det gäller oavsett om du föredrar ett mer kraftfullt hammarpgrepp eller någon mer avsett för finlir. Men samma brasklapp som kastades in när det handlar om användningsområde återkommer här. Twin är en liten och nätt fickkniv med de begränsningar det innebär. Har du stora händer och vill ha något rejält att hålla i är det här inte kniven för dig. På samma vis saknar kniven fingerskydd så jag rekommenderar inte heller att du hugger med kniven. 

Längden på handtaget är 102 mm och tjockleken uppgår till 12 mm. Fördelen med en dold flipper och den här övergripande formen är dock att varje millimeter av handtaget går att använda, inget går till spillo. 

Öppning och lås

SRM gör med rätta en viss poäng av att de har försett Twin med vad de kallar en "invisible flipper". Det är nämligen sant. Om du inte har kniven i hand eller läser beskrivningen av den är det svårt att se att det här är en front-flipperkniv. En som därtill fungerar förbaskat bra. 

Hela basen på bladet är försett med räfflor som ger utmärkt med fäste för ett finger som dras över framänden på bladet. Du behöver inte sikta eller förspänna fingret vilket ibland är fallet med andra varianter av flipperfenor. Bara dra fingret och bladet blixtrar ut. 

Twin bjuder på en av de mest diskreta flipperfunktioner jag stött på

Förutom bra fäste och geometri så hjälps förfarandet av ett lätt blad och keramiska kullager. Twin är både lätt och snabb att öppna. 

Och som  med alla knivar med den här typen av lås så kan det förstås användas för att öppna kniven. Det är bara att dra låsbulten bakåt varpå bladet svingar fritt och kan snärtas både in och ut. Faktum är att man medvetet måste minska  farten på invägen annars studsar bladet ut igen. 

Låset kallat "Ambi lock" är SRMs synnerligen väl utförda tolkning av ett Cross bar lock

SRM kallas sin version av Cross bar Lock för Ambi Lock.  Det är en teknik  som de redan från början behärskat mycket väl och Twin utgör inget undantag. Låset är tillförlitligt som i att det alltid låser och det håller bladet på plats med auktoritet. Det finns ingen rörelse i bladet som går att känna. 

Däremot är jag inte helt förtjust i att pivotskruven sitter så hårt att om jag skulle behöva justera bladet så går det inte för närvarande. 

Att bära

Ibland skriver jag "det blir inte mycket bättre än så här" när det gäller vissa aspekter på knivar. Det är något som definitivt gäller hur Twin är att bära. De yttre attributen är där med en längd på nästan exakt en decimeter. Till det skall dock adderas att det är en mycket rundad decimeter. Ändarna är mjukt formade och sidorna välvda. 

Det gör att den maximala tjockleken på handtaget endast åtefinns på mitten. Vid kanterna är handtaget endast 9 mm tjockt. Sedan hjälps det hela av en blygsam vikt på endast 70 gram. 

Vidare är ytan på handtaget mycket mjukt och bidrar inte med någon friktion som kan irrittera vare sig en hand på väg ned i fickan eller eller slita på tyg. 

Men ännu mer noterbart är frånvaron av allt som sticker ut. Som synes finns inget som kan vara ivägen. Sedan avslutas paketet med ett väl fungerande clip.

Jag gillar den här varianten av ett wire-clip

Twin har fått ett svart wire-clip som väl matchar knivens utseende. Att SRM valt den här typen ger ett lättare och luftigare intryck än ett mer massivt clip hade gjort så det är ett val jag tycker är korrekt. Funktionen hos clipet är mycket god. Spänsten fungerar och den ramp som finns kommer över de flesta tygkanter. Särskilt som materialet under inte ger någon friktion att tala om. Det gör att Twin är lätt att dra och stoppa undan. Och eftersom den väger så lite som den gör är den i princip helt omärkbar där den sitter. 

Den enda nackdelen är att clipet inte är flyttbart. Men efter att ha testat att bära kniven på vänster sida kan konstateras att eftersom själva modellen är helt symmetrisk är det bara att dra kniven, vrida den i handen och fälla ut den även med vänster hand. Inga större problem således. 

En fördel med clipet är också att det inte stör när man skär med kniven. Tvärtom hjälper det till när man skall öppna och stänga kniven då man kan ta spjärn mot det med fingrarna för bättre fäste. 

Sammanfattningsvis

Det kan sägas direkt att i mitt tycke är det här en av de snyggaste knivarna SRM har knåpat ihop. Twin har inte bara det där mycket dolkiga utseendet, det är dessutom mycket väl utfört. Alla kvalitetsmarkörer kan bockas av. Bladet är centrerat, fabrikseggen är vass och symmetrisk, öppningen mjuk och kvick och så vidare. Men det som sticker ut mest är nog ändå detaljerna i det till synes mycket enkla handtaget. 

Det handlar om saker som hur man valt att hålla färgställningen konsekvent med ram, blad och skruvar. Hur märkningen är smakfull och diskret men inte minst om hur man rundat och fasat alla kanter. Hela kniven är lika mjuk att hålla i som den ser ut på bild. 

Twin, en slank liten dolk för fickan som är förvånansvärt praktisk

Att den är bekväm att greppa följs upp med att den är trivsam att arbeta med. Kniven är välbalanserad vilket förstärker att den är lätt. Bladet är förvånansvärt praktiskt givet de ramar jag nämnde tidigare. Som synes är det inte en överlevnadskniv. Men till allehanda mindre uppgifter är den utmärkt. 

SRM Twin är ett ett riktigt smycke i fickan

SRM Twin är därför en tämligen given kniv för den som gillar den här typen av estetik men som samtidigt vill ha något som trots det smäckra utseendet och det nätta formatet är tämligen praktiskt. 

Därtill kostar inte Twin skjortan, för närvarande ligger riktpriset på hemisidan på 79.95$ vilket blir till ungefär samma summa i Europa, fast i Euro då. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 70 g (vägd av mig, uppgiven 70 g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10/kolfiber

Lås: Ambi Lock/ Cross Bar Lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - letar tvillingar

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - SRM Twin

Det här kan mycket väl  vara  den snyggaste kniv som SRM gjort. I alla fall för dem som uppskattar dolkformatet vill säga. För mycket mer strömlinjeformat än så här blir det inte i fälllknivarnas värld. 

Modellen kallas Twin och har modellbeteckningen 251MB och med tillägget med GB för det här utförandet med mörkt blad och laminerade handtagssidor. 

Twin finns för närvarande i fyra versioner. Utöver det här utförandet finns kniven i en annan slående kombination med helt svart blad och vitt G10-handtag. Utöver det finns även mångfärgad G10 och inte minst Micarta. 

SRM 251MB-GB Twin

Den här kniven är 178 mm lång i utfällt läge och handtaget är 101 mm långt. Det är en riktig lättviktare och till det bidrar både materialen men inte minst det tunna slanka bladet. Vikten är endast 70 g. 

Twin ståtar med en enkelsidigt slipat dolkblad som är 76 mm långt och 2,5 mm tjockt. Stålet som används är N690. Den mörka ytan kommer från en ytbehandling av titan. 

Handtagssidorna, som hittas utanpå en kraftigt lättad stålram, är gjorda av ett laminat med G10/kolfiber i det här fallet. Mer unikt är öppningsmetoden eller åtminstone en av dem. Du kan nämligen öppna kniven  med hjälp av låset då det är ett "cross bar lock" som i SRMs version kallas Ambi Lock. En teknik som de för övrigt behärskar bättre än de flesta. Om låsbulten dras tillbaka svingar bladet fritt och kan därmed fällas både ut och in. Något som underlättar den mjuka gången är förstås kullager i keramik. 

En mer strömlinjeformad kniv är svår att hitta. Elegant var ordet!

Men huvudmetoden för att öppna kniven är den mest dolda och en av de mest effektiva "front flippers" jag stött på. Det är bara att dra tummen eller pekfinger över toppen på handtaget och bladet flyger ut. 

Paketet avrundas med ett wire-clip som fungerar utmärkt. 

Svag för dolkar som  jag är vad det här en "no brainer", en modell jag bara var tvungen att ha. Särskilt när den är så elegant som den är. En recension lär det bli framöver. 

SRM Knives

/ J - dolkar till tillvaron

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Cretace Ares

For a long time, I have been looking for a good OTF knife. What I was looking for was a Chinese-made piece in decent materials, as I don't want to pay what Microtech, for example, charges in Europe. I simply don't think they are anywhere near being worth it.*

But then this brand, unknown to me, appeared. They call themselves Cretace, and the model is called Ares.

Cretace Ares

The first thing that is special about this knife is that it is not a copy of anything, which was my first requirement. The shapes are not completely unique, but they never are on OTF knives as they have to be based on some kind of rectangular box shape to house the blade. This means that many of them look confusingly similar.

Here, the box/handle is made of 606 aluminium with all edges and corners nicely rounded. In the handle, you will then find a "window" made of Ultem. It shows the interior of the knife. So, for those who don't know how a knife like this works, the spring can be studied from the outside. The spring kicks with some force without being the hardest on the market.

The entire knife is 21 cm long, of which the handle accounts for 12 cm and the blade 9 cm. Not exactly small, in other words. The factory edge gets approved, and so does the steel, which is N690. A fully usable medium steel. In this version, the knife has a blade with a tanto tip, but it is also available as a regular drop point.

A well-built knife with a 6061 aluminium handle, N690 blade and titanium clip

An extra luxurious detail is that the clip is made of TC4 titanium, which has also been anodised to resemble the gold anodised screws that hold the knife together. They, in turn, match the Ultem inlay. It gives a well-thought-out expression.

Overall, the knife feels very solid, and for the price, it is a bargain. I can reveal that the play in the blade is almost non-existent. Something that usually characterises a good OTF. In fact, less than the last Microtech knife I handled. In addition, the sound is very satisfying, a dull "click" without the ringing that can sometimes accompany simpler knives in the category.

There will be more features with this knife, be sure!

/ J - listens to a "klack"

* This also applies to some other well-known brands such as Benchmade, Heretic, Kershaw, etc. The knife type is not cheap to begin with, and with the current surcharges, the final price in Europe is outrageous in my opinion.

Ny kniv - Cretace Ares

Under en längre tid har jag varit på jakt efter en bra OTF-kniv. Det jag sökte var en Kina-tillverkad pjäs i dugliga material då jag inte har lust att betala vad exempelvis Microtech betingar i Europa. Jag anser helt enkelt inte att de är i närheten av att vara prisvärda.* 

Men så dök det här för mig okända märket upp. Cretace kallar de sig och modellen heter Ares. 

Cretace Ares

Det första som är speciellt med den här kniven är att det inte är en kopia av någonting vilket var mitt första krav. Helt unika är inte formerna men det är aldrig OTF-knivar då de måste utgå från någon form av rektangulär lådform för att kunna härbergera bladet. Det ger att många av dem ser förvillande lika ut. 

Här är lådan/handtaget gjort av 6061-aluminium med alla kanter och hörn fint rundade. I handtaget hittas sedan ett "fönster" gjort av Ultem. Det visar interiören av kniven. Så för de som inte vet hur en sådan här kniv fungerar kan fjädern studeras från utsidan. Det är för övrigt bra snärt i den utan att för den del tillhöra de allra hårdaste. 

Hela kniven är 21 cm lång varav handtaget står för 12 cm och bladet 9 cm. Inte helt litet med andra ord. Fabrikseggen får godkänt och det får även stålet som är N690. Ett fullt gångbart mediumstål. I den här versionen har kniven ett blad med tantospets men den finns även att få med en vanlig drop point. 

En välbyggd kniv med handtag av 6061-aluminium, blad i N690 och clip av titan

En extra lyxig detalj är att clipet är gjort i TC4-titan som dessutom fått en anodisering som påminner om de guleloxerade skruvarna som håller samman kniven. De i sin tur matchar Ultem-intarsian. Det ger ett genomtänkt uttryck. 

Överlag känns kniven mycket gedigen och för priset är den ett fynd. Jag kan nämligen avslöja att glappet i bladet är närmast obefintligt. Något som brukar känneteckna en god OTF. Faktiskt mindre än på den sista Microtech-kniven jag hanterade. Därtill är ljudet mycket tillfredsställande, ett dovt "klack" utan det ringande som ibland kan ackompanjera enklare knivar i kategorin. 

Det lär bli fler inslag med den här kniven, var så säkra!

/ J - lyssnar till ett "klack"


* Det gäller även en del andra kända märken som Benchmade, Heretic, Kershaw med flera. Knivtypen är inte billig från början och med de pålagor som är aktuella blir slutpriset hutlöst enligt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Fox Knives The Sicilian

-  en snygg men något förbryllande kniv

Det är inte utan en tämligen påtaglig känsla av deja vu som jag packade upp den här kniven från Fox Knives. Känslan av att jag sett den förut var stark. Nu är det inte så konstigt då den här modellen kallad the Sicilian är formgiven av Bob Terzuola och det är även en äldre modell från Fox Knives  döpt till 515W som jag har sedan länge. De råkar dessutom vara mycket lika vid en första anblick. 

Frågan som skall besvaras är därmed om det handlar om rent återbruk eller om det finns tillräckligt många skillnader för att motivera två modeller och i så fall vilken man skall välja.

 

Fox Knives The Sicilian

Det som gör knivarna så lika är att handtagsformen är identisk. Vill man ha dem ännu mer likartade så väljer man den här kniven, Sicilian med trähandtag och 515W som Fox Terzoula även heter i utförande med drop point-blad (då kallad 525BE) som kom som alternativ efter att knivens funnits ett tag i katalogen.

En jämförelse mellan den äldre 515W och den nyare 525BE

Förvirringen lade sig från min sida då jag insåg att det är 525-serien som döpts om till "Sicilian". Ett namn är alltid lättare att komma ihåg än ett sifferkombination. Något som Fox Knives tagit fasta på. 

Sedan finns det skillnader och de flesta av dem hittas på den här versionen av sicilianaren. 

Micarta, Becut och aluminium är materialen som hittas i den här kniven från Maniago

Twitterversion: Fox Knives the Sicilian,  en snygg och välbyggd kniv för den som inte nödvändigtvis söker en kniv att användas som stresskulor.

Blad

Bladet är den första uppenbara skillnaden mellan den äldre Fox Terzuola och den här modellen. Modell 525 har fått ett slankt drop point-blad. Längden på bladet är 85 mm och höjden 21 mm. 

Finishen är blästrad och på presentationssidan hittas Fox rävhuvudlogga och på motstående Terzuolas logotyp jämte ståltyp och "Maniago Italy" skrivet med små bokstäver på ricasson. 

Det nästan symmetriska drop point-bladet har fått en blästrad yta

Materialet är något som skiljer sig åt inte bara från den äldre modellen utan även mellan de olika varianterna av Sicilian. På de med trähandtag hittas N690 i bladet och här är det Becut som gäller. Ett stål jag inte alls kände till på förhand måste erkännas. Något som fick mig att haja till är att man anger hårdheten till 56-58 HRC vilket är någon grad under vad som är vanligt. Rent teoretiskt borde stålet vara tämligen mjukt med andra ord. 

Bladet, som ståtar med Terzouolas logotyp på baksidan, är gjort av Becut

Något jag inte är etthundaprocent nöjd med är tjockleken bakom eggen. Den varierar mellan 0,6-0,7mm enligt mitt skjutmått. Det är mycket. Jag vet inte exakt varför Fox Knives tycker att en fickkniv behöver ett mjukt stål med den här geometrin. Den kombinationen skulle nämligen vara utmärkt för en större överlevnadskniv. 

Utöver det kan jag även säga att Becut inte omedelbart blev något favoritstål. Precis som befarat tappade det skärpan tämligen snabbt. Jag hade utan tvekan föredragit att även den här modellen fått N690 eller kanske 14C28N istället.

I övrigt är kniven duglig fickkniv men defintivt inriktad på "snabba skär". Det vill säga att plocka upp kniven, skära av en bit snöre, strimla en kartong, öppna en plastförpackning, skära upp en tejpad kartong eller vad det nu kan vara. Geometrin gör den sisådär att arbeta med även om handtaget är bekvämt.  

Handtag

Formen på handtaget känns som sagt igen. Inte bara från andra modeller från Fox Knives utan i största allmänhet. Det är en "trappstegsform" som Terzuola gärna återvänder till tycks det.* Det är nu inget jag har något emot då den fungerar väl. 

Längden på det här tämligen raka handtaget är 11,3 cm och tjockleken är 1,4 cm. Eftersom höjden stannar vid 2,2 cm gör det handtaget tämligen runt i genomskärning. 

Handtagsformen känns igen för dem som är bekanta med knivar designade av Terzuola

Materialet är en av skillnaderna mellan 515 och 525-modellerna. Eller kan vara skall väl tilläggas då båda kan fås med träskollor. I det här fallet är det emellertid grön Micarta som är aktuellt. Sidorna är skruvade i två punkter utöver pivotskruven. Formatet är T6 respektive T8. Något som börjar närma sig standard på många fällknivar nuförtiden även om man här har valt att hålla även skruven till clipet i den större storleken. Micartan är av god kvalitet och passformen utmärkt. Sedan höjer sig den från mängden både bokstavligen och bildligt talat genom att vara rundad. Inga platta handtagssidor här. 

Ramen är gjord av stål och har fått samma behandling som bladet, dvs det är blästrat. Den är dock inte lättad på något vis men trots det är kniven ingen tungviktare. 

I ryggen hittas en färgglad back spacer

En sak som tillkommer på den här specifika varianten är de färgklickar som hittas på två ställen. Ett av dem är back spacern i knallorange som täcker ungefär halva handtagets längd. Konstruktionen är med andra ord semi-öppen i ryggen om man nu kan säga så. Förutom att den livar upp färgskalan så har man även gömt fånglinehålet i ryggen på kniven. En lösning jag är mycket förtjust i. Den som gillar funktionen får den och vi andra slipper se den. 

En bekväm pinne får sammanfatta intrycket av handtaget

Det märks att Terzuola varit länge i branchen. Han vet hur man utformar en rak pinne med tillägg av små detaljer så den blir bekväm att hålla i. Exempel på sådana är de välvda sidorna på handtaget, bakändens vinkel och det tämligen subtila "trappsteget" på undersidan som ger bättre fäste. Den enkla och därtill tämligen runda formen gör det lätt att byta mellan olika grepp. Det är även bekvämt handtag att både hålla i och arbeta med en stund. När det kommer till det sistnämnda är det faktiskt bladet som är begränsningen i mitt tycke. 

Öppning och lås

Tumplattan som agerar primär öppningsmetod på Sicilian är knivens andra färgklick. Den har som synes fått samma orange ton som back-spacern. 

Det skall direkt sägas att det vanligen inte är mitt favoritsätt att fälla ut ett knivblad. Generellt föredrar jag tumknoppar. Men undantagen som bekräftar regeln finns alltid och det här är ett av dem. Tumplattan återfinns där man förväntar sig vilket gör det lätt för tummen att hitta rätt samtidigt som räfflorna gör att man inte halkar av. Funktionen är med andra ord god. 

Sedan går det inte att komma ifrån att tumplattor är utmärkta att just vila tummen på när man håller kniven i ett sabelgrepp.

Tumplattan fungerar lika väl som den är färgglad

Det kan konstateras att man blivit bortskämd med exceptionellt mjuk gång i fällknivar i detta kullagrens tidevarv. Icke så i detta fall. Här nyttjas glidlager i brons och faktum är att jag tycker kniven var smått grinig när den var ny. Grinig som i tämligen kärv i gången. Den har mjuknat efter användning och är nu mjuk i betydelsen att rörelsen är jämn utan "hack" i själva rörelsen. Men särskilt lätt är den inte så den som söker efter en fidget toy får söka sig annorstädes. 

Stål hittas i den liner lock som håller bladet på plats

Låset är ett liner lock vare sig mer eller mindre. Låset känns kraftigt då dimensionen på ram och därmed låsarm är 2 mm och anläggningsytan är därtill rejäl. Dessutom är fjäderkraften påtaglig. Det känns inte minst när låset skall släppas. När det kombineras med rejäla räfflor för fäste så känns det i tummen. särskilt om rörelsen upprepas några gånger. 

Motstående sida är försänkt och låsarmen har fått räfflor för bättre fäste. Men varför är de orienterade på det hållet?

I samband med detta dyker en fråga osökt upp i mitt huvud. Varför görs räfflor på låsarmar? Åtminstone med den här riktningen som finns både på den här och de flesta liner locks på marknaden. Eftersom de fungerar på tvärs mot tummen så hindrar de bara fingret att glida framåt, inte åt sidan. Men när man släpper lås är det precis så de används. Dessutom bara kanten av dem vilket förstås gör att åsarna känns vassa mot huden. Ett problem som dock inte begränsar sig till knivar från Fox utan gäller i princip alla fällknivar med den här varienten på lås. 

Att bära

I fickan återfinns ett hekto kniv fördelat på lite över elva centimeter. Inte så mycket att orda om. Sedan är det inte den tunnaste kniven på marknaden ställt i relation till längd men inte heller den dimensionen är värd att kommentera. Måtten ställer inte till några problem helt enkelt. 

Att kniven har en strömlinjeformad profil när den här hopfälld hjälper till det också. Särskilt som tumplattor som är så här pass smala inte sticker ut som t ex ett par spetsiga tumknoppar eller en flipperfena gör. Även det är ett plus. 

Fox har fått till ett riktigt bra wire-clip på den här kniven

Micarta är ett material som dessutom är relativt snällt mot tyg. Det hittas mitt emellan elak grovmönstrad G10 och polerat trä. Särskilt snällt är det mot den biten av tyg som återfinns klämd mellan clipet och handtagssidan. Det underlättar när kniven skall upp och ned ur fickan. 

En smula av handtaget sticker upp ur fickan

Sicilian ståtar med ett riktigt bra wire-clip. Rätt utfört är det en av mina favorittyper. Här är det korrekt gjort. 

Det är några kriterier som måste uppfyllas för att jag skall anse det. Det måste finnas adekvat med utrymme under clipet för att härbergera tyg. För att komma så långt behövs det en ramp/läpp som tillåter sagda tyg att hamna där. Utöver det skall spänsten vara tillräcklig för att hålla kniven kvar i fickan men inte så hård att det är svårt att få kniven på plats. Appropå spänst krävs även med den här speciella typen av clip att materialet är grovt eller stabilt nog för att det inte skall flexa i sidväg. Ett problem som ofta uppstår med för tunna wire-clip. Alla dessa kriterier är uppfyllda på Sicilian. Dessutom är det mesta av kniven dold när den sitter i fickan. Det är en bonus men inte ett måste för min del. 

Clipet känns dessutom mycket lite mot handen när kniven används. I hammargrepp i princip inte alls då framförallt spetsen hamnar inuti handen. Sedan är spetsen mycket fäl formad på så vis att den inte är vinklad utåt. 

Med andra ord är det här ett mycket bra clip. Förutom om man är vänsterhänt vill säga. Det kan nämligen inte repositioneras utan då får man snällt bära kniven på höger sida alternativt avlägsna det. 

Sammanfattningsvis

Sicilian är en kniv jag verkligen gillar kan jag konstatera. Nu tycker jag om min original-Terzuola från Fox också. Så frågan vilken jag gillar mest och vad det är jag uppskattar med den här varianten?

Det finns som sagt ett par distinkta skillnader och det är dessutom de som gör den här kniven värd att köpa även för dem som inte har något att jämföra med. En är handtaget eller snarare materialet. 

Micarta är helt enkelt ett av mina favoritermaterial. Trä är måhända snyggare för det mesta men ytan på Micarta är skön mot handen samtidigt som fästet är aningen bättre. Likt naturmaterial åldras det dessutom med värdighet och utvecklar patina varefter tiden går. Det är också tåligare än trä. Jag har faktiskt slagit av ett litet hörn på min Fox 515. Vill man ha en ännu hållbarare kniv än så finns även en variant av den här kniven med titanhandtag för övrigt. 

En kniv lika italiensk som en espresso trots att Bob Terzuola står för formgivningen

Sedan har den här kniven fått ett par orange färgklickar. Färgvalet är något jag är mycket glad över då jag tröttnat på de ständigt närvarande blå tonerna i många knivhandtag. Den gröna micartan och de orange detaljerna gör sig bättre ihop. Det kanske inte är något försäljningsargument i sig men färgskalan tillsammans med det övriga utseendet gör det här i mina ögon till en snygg kniv. Det däremot är en egenskap som säljer knivar!

Även bladet är annorlunda i jämförelse med den äldre Fox-Terzuolan. Vilket man föredrar är förstås en smaksak. Den kantiga omvända tanton på 515-modellen med sin fuller/blodskåra är mer unik men den här är mer praktiskt enligt mig. En drop point är aldrig fel och en slät yta lättare att hålla ren. 

Till sist var det clipet. Att ha ett är ett måste för många och i så fall är valet mellan de två varianterna avklarat. För den som inte jämför knivarna utan bara är intresserad av clipets funktion så är det här en  mycket bra variant. Dock inte för den som är vänsterhänt. 

The Sicilian från Fox Knives

Fox Sicilian är en fickkniv du delvis köper på grund av utseendet. Den är designad av Bob Terzuola och det syns. Det är en snygg kniv med mycket personlighet. Men att den ser bra ut hindrar den inte från att vara ett praktiskt redskap. Sicilian är en bra liten kniv även sett ur användningssynpunkt. Så länge du inte skall skära en längre tid vill säga. Den är lätt att bära med ett blad och en ergonomi som inte alls är oävna. 

Däremot är den inte någon "fidget toy" så den som söker en jojo eller stresskula i knivfomat att leka med får leta vidare i knivdjungeln. Men för många är det inte avskräckande utan snarare ett argument för att köpa kniven. Vilken kategori du tillhör vet bara du själv. 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 113 mm

Vikt: 100 g 

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Becut, HRC 56-58

Handtag: Micarta på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien

/ J - gillar rävar

* Liknande form återfinns t ex i knivar formgivna åt CRKT (utgången), MKM  och Massdrop samt i hans customknivar.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review Viper Gianghi

  

- a great hunting and outdoor knife 

It is immediately noticeable when you grab a well-designed knife. The visuals already provide a clue to how well-built it is. But it is of course only when you hold a knife that its true qualities are revealed. The first thing that is noticeable is of course the comfort, and how well the handle fits your hand. Then the balance is a revealing factor. When the knife then begins to be used, the journey of discovery continues with ergonomics, the shape and geometry of the blade, and the sharpness of the edge.

Viper Gianghi shines in all of these areas. The knife is nice to look at, feels comfortable to hold, and has a blade with a straightforward shape. What remains to be seen if the knife can grow further when used? Are there more good qualities to discover?

Viper Gianghi CV

That Gianghi from Italian Viper Knives has these good properties is perhaps not so strange as it is a master in the field who designed the knife. Fabrizio Silvestrelli or "Silvester" as he is sometimes called is not new to making knives. After all, Maestro Silvestrelli is the chairman of Italy's knife maker guild. He and Viper have a long and successful history together. This time, the result is a hunting and outdoor knife. Something that is revealed by the name "Gianghi", which means hunter in Persian. It is not completely new on the market but was presented in 2018.

The knife is currently available in three designs. The first combination involves a blade with a satin finish and then you get a wooden handle in either olive wood or bocote. Combination two is like here a knife with a stone-washed blade and Micarta handle.

Gianghi, a hunting knife from Maniago

Twitter version: Viper Knives and Silvestrelli do it again, Gianghi is a really sympathetic companion in outdoor life!

Blade

After all, a knife is no better than its blade. Silvestrelli and Viper have taken note of this because this is a very sympathetic one. The shape is a quintessential drop point. The proportions are harmonious and the blade is characterized by a certain "sports car feel". That is, it is not chubby with a steep belly and bulbous shapes, but rather pointed and therefore looks "fast". The look is enhanced by a long and rather dramatic swedge along the back.

The length of the blade is 11.5 cm and the height is 3.6 cm. The stock thickness is 4 mm. It gives a knife that is strong and powerful without becoming too heavy. The blade finish is in this case, as I said, a stonewash that is very well done. Overall, the finish on this blade is very high. Something that is emphasized by the nicely crowned spine of the blade. Something that has become a hallmark of Viper Knives, which often includes that detail on their knives.

At the base of the blade spine there are some grooves for better traction and indexing. The blade is marked with both Vipers and Silvestrelli's logos besides the name of the knife and steel type.

Gianghi offers a pointed but typical drop point in N690Co steel

The steel in the blade is N690Co from Böhler / Uddeholm. It is good stainless steel without being anything extraordinary. But to be honest, there is no need for super steel in a knife to be used in outdoor life. Then I prefer properties such as that it is easy to sharpen and hon over that it keeps the sharpness for a very long time but then it is difficult to get sharp again. There is a difference between a fixed blade knife and a pocket knife in that respect, I believe. Gianghi may need to be sharpened in the field.

In this steel, however, you get something that I appreciate except that it is easy to maintain and that is that it is very resistant to corrosion. Knives get wet in this climate when you are outdoors even if you try to avoid it. I prefer if my knives are not covered in reddish-brown spots when they are pulled out. Especially not if the knife is intended as a hunting knife. Simply put, blood very easily stains blades.

The factory edge on Gianghi was very good and so far I have not resharpened the knife. I have maintained the initial sharpness with my newly acquired Spyderco Sharpmaker as I also test that product. Should I have any objection to the execution, it is that they kept a little too much steel behind the edge. I measure it to about 0.8 mm. It can be slimmed down a few tenths of a millimeter more for more optimal cutting properties. It is not just the sharpness of the edge that matters.

Cutting meat with Gianghi is excellent. Although the picture's New Year's fillet is hardly a challenge for any knife

It is possible to whittle with this knife, which is a requirement on my part for an outdoor knife

I have used the knife during the late winter and a couple of spring months which, strangely enough, have offered very nice weather, which is not the most common at these latitudes this time of year. That means I have been outdoors more than usual. 

The first thing I did, however, was to let the knife act as a replacement in the kitchen for certain tasks. I'm not a hunter, but there is still meat to carve. Gianghi has shown its colors by cutting chicken, deboning pork, and trim roasts. Even if those tasks are not the most demanding ones, it gives me an idea of how the knife could behave even during, for example, evisceration and cutting animals. In this context, it can be pointed out that I worked as a butcher in my younger days.

Then I also chopped root vegetables and cut vegetables of course. All to spend more time with the knife. Kitchen work also tests how knives behave when cutting against something, in this case, cutting boards. Concretely, that means that you have to angle the blade slightly forward so that it will move freely from the finger guard. But that detail is not exaggerated on this knife so it works relatively well.

Then the knife was used to cut more everyday materials, you know things like cardboard, tape, fabric, and some carpet. 

But in addition to how Gianghi behaves in meat, of course, wood and cord/rope are of interest when it comes to an outdoor knife. In this case, I'm not entirely pleased with the edge angle. But there is always a bit of a compromise if a knife is to work well for both meat and fish as well as wood. But beyond that, the knife works well even in harder materials. In addition, the handle is comfortable enough to be able to use some force when needed. The only thing that can be noted is that as long as it is a softer wood, as in the picture, it works fine. When it gets really hard, I glance at my Mora knives instead. Then you want to get even closer to the blade with your hand and have additional volume in the handle.

Handle

A good blade also needs a comfortable handle to be fully utilized. Something that Gianghi has. It is one of the first things that is noticed when grabbing the knife. A second observation is that the handle is actually thinner than it may look in the picture. It measures 18 mm at its widest. It is supplemented with a height of 29-36 mm and a length measured to 125 mm. Most of it is useful as grip area. So even bigger hands than mine alternatively glove-covered ones can be accommodated. 

The three-dimensional shaped handle slabs in Micarta are screwed in place

Then it should be emphasized that this handle is elegantly shaped in three dimensions. The handle sides are thus not flat but swell in the middle to fill the hand better at the same time as the handle is extended towards the end to give a better grip. However, it is a rather subtle bump in the middle.

Another detail that is very clear with this knife is the distinctive "choil" or groove for the index finger. It provides a very secure grip and prevents you from slipping even if the handle is gooey for one reason or another. Blood and intestines are close at hand as Gianghi is also intended as a hunting knife as I said.

The full tang construction has a softly rounded back, a hallmark of Viper's knives

To give extra safety when working with the knife, it has been equipped with a clear and well-functioning finger guard. Incidentally, a hole is found in it if you want to put a lanyard in a loop between the hole and the hole drilled in the back end of the handle for the purpose.

The sides on this knife handle are made of high-quality canvas Micarta. A material that is both beautiful to look at and almost indestructible. In addition, it imparts some friction because the surface is not completely smooth. Then it is partly a natural material as it consists of fabric and glue compressed under heat and high pressure. This means that it wears in a nice way and gets patina and personality, unlike many other synthetic materials.

In hand, Gianghi is very comfortable and this also applies to tougher work

The sides are screwed in place with three Torx-head bolts. Then it can be mentioned that Gianghi is a full tang knife. The thickness of the blade stock thus extends all the way through the handle. As the spine of the blade, the steel here too is rounded and polished and thus soft against the hand. Something that is important since it rises slightly above the handle sides to give a rounded profile on the handle.

Sheath

The sheath that comes with Gianghi is made of genuine leather. It feels strange to have to point that out, but nowadays you can not be completely sure as pressed leather has become too common. But in this case, it is a sturdy folded sheath sewn with double seams that are included.

The knife comes with a sturdy leather sheath sewn with double seams

To enable different types of mounts, the sheath has been fitted with an extra loop beside the ordinary belt loop. It is screwed into the sheath, which should ensure good durability. The sheath is also supplemented with a hole and a long leather cord that's included. Together with the belt loop, the knife can be carried both vertically and horizontally on the belt. But it can also be attached to other equipment such as the straps for a backpack if you prefer. If you have a backpack with a solid carrying strap, it is almost a necessity.

When the knife is carried traditionally, it sits quite high. As an alternative, it can be worn horizontally on the belt, the so-called "Scout carry". I then reinforce with a piece of cord so that the knife will sit more firmly. Otherwise, a leather strap is also included for the purpose

To keep the knife in place, the sheath has been fitted with a sturdy strap with a button. The function is very good and the knife is held securely in place without it sitting loose or rattling. 

Sure, the strap springs back a bit when you release it, but if I have to make any negative criticism, it is that you still have to be very careful when you put the knife in the sheath so as not to accidentally cut either the leather or the handle strap.

Conclusion

Gianghi is my first fixed blade from Viper Knives. I already have a couple of folding knives from them that I am very fond of. Therefore, it was with great curiosity and some anguish that I gave myself up to testing this knife. There was always the risk that it would not meet expectations even though it looked very good in pictures. It turned out to be a misguided fear.

In fact, Gianghi exceeded what I expected. The quality I got used to from the folding knives was there but what made me extra happy was how the knife felt in hand. The comfort of the handle is one thing, but what I first noticed and which contributes to me appreciating this knife extra much is the balance! It is simply superb and makes the knife feel light and fast. A rather important trait. Especially for a hunting and outdoor knife. 

Possibly it can be objected that if you really have to work for a long time with a knife, the handle could have been a little wider. However, it is a small negative in the great scheme of things

Gianghi was a surprisingly positive acquaintance with good balance and good ergonomics

Then everything from the sturdy sheath, via the well-shaped handle to the nicely executed blade inspires confidence. Especially as the factory edge was decent, a sign that you know what you are doing in production. Edges need to be maintained but I do not want to have to deal with them before I use a new knife. As previously stated, however, the steel could have been a bit thinner behind the edge.

When you use the knife, it corresponds to the expectations that have been built up. It cuts as well as it looks to do. This especially applies to softer materials such as meat and fish, but it is not bad in wood even if the strengths are found elsewhere.

With Gianghi, Viper Knives has made a good hunting and outdoor knife!

In Gianghi, Viper Knives, and Silvestrelli have, in my opinion, achieved a really excellent outdoor knife. They have once again shown that the cooperation between them is very fruitful. If you want to buy a Gianghi, the price is around 150€ in various stores within the EU.

Specification:

Total Length: 248 mm
Blade Length: 115 mm
Blade Thickness: 4 mm
Steel: N690Co
Weight: 240 g
Handle: Micarta
Sheath: Leather

Produced by Viper by Tecnocut, made in Maniago, Italy


/ J - on the hunt (for good knives?)