- Den senaste ackvisitionen
För omväxlings skull tänkte jag presentera en kniv som är relativt ny på marknaden. Kniven ingår i Kershaws alltmer svällande produktkatalog och presenterades under 2014.
Framgång föder framgång sägs det. Ett tidigare samarbete mellan Kershaw och Matt Diskin resulterade i jaktkniven "Diskin Hunter" som släpptes för några år sedan. Det var en fastbladare med Sandvikstål som enligt uppgift sålde bra. Från den kniven känns de svepande gracefulla linjerna hos "Strobe" igen. Idén med fällkniven var att låta uppföljaren ärva Hunterns egenskaper men i mindre smidigare och framförallt fällbar förpackning. Det beslutades tämligen omgående att den skulle produceras men av olika skäl lät den vänta på sig.
Föreliggande modell "1086 Strobe" verkar därmed vara efterlängtad och även den sälja tämligen bra eftersom den alltsomoftast är slutsåld på de näthandlar jag frekventerar men till slut lyckades jag få den till ett bra pris på en eBayauktion istället.
Kershaw 1086 Strobe
Bakgrunden till mitt intresse för Strobe står att finna i att jag tidigare kikat på Matt Diskins förlaga som även släpptes som "Coronado" av Volcan Knives men den var i mitt tycke aningen för liten och fick synnerligen blandade recensioner på sin tid så jag avstod från köp.
De bilder som släpptes i förväg på Kershaws version presenterade en större och mer attraktiv kniv.
De bilder som släpptes i förväg på Kershaws version presenterade en större och mer attraktiv kniv.
Kniven som inte blev. En tidig prototyp av Strobe. Bild lånad från Blade HQ
Första intrycket efter att rivit upp paketet från Whitemountainknives var att kniven var betydligt tyngre än jag förväntat mig. Det är intressant att det går att bli överraskad trots att man läst specifikationerna noggrant innan köp. Det händer mig tämligen ofta måste medges eftersom det är något annat att hålla en kniv i handen än att läsa om den.
Vikten är förvisso påtaglig även efter man vant sig men stör inte handhavandet då kniven är tämligen välbalanserad även om den är en smula baktung. Egentligen är väl inte 130 g så mycket men kniven ser lättare ut när man ser den på bild. Sen blev jag överraskad eftersom jag trodde att kniven var helt manuell och inte fjäderassisterad. Det är den inte heller visade det sig. Det bara känns så eftersom bladet har en tendens att flyga ut med pondus tack vare en bra avvägning mellan flipper, detent och lagerlösningen vid pivotskruven.
Vikten är förvisso påtaglig även efter man vant sig men stör inte handhavandet då kniven är tämligen välbalanserad även om den är en smula baktung. Egentligen är väl inte 130 g så mycket men kniven ser lättare ut när man ser den på bild. Sen blev jag överraskad eftersom jag trodde att kniven var helt manuell och inte fjäderassisterad. Det är den inte heller visade det sig. Det bara känns så eftersom bladet har en tendens att flyga ut med pondus tack vare en bra avvägning mellan flipper, detent och lagerlösningen vid pivotskruven.
Blad
Kershaw kallar bladet för en "clippoint" på sin hemsida men jag är inte säker på att jag håller med ...eller kanske. Möjligen kan bladet klassificeras som en svag droppoint eftersom ryggen nästan direkt från handtaget svagt svänger nedåt för att möta spetsen men i princip är det ett klassisk knivblad där ryggen är nästan helt rak och eggen svänger kraftigt uppåt för att möta den.
Modifierade bladformer är ofta ett stökigt kapitel men det är för all del ett mer teoretiskt resonemang.
Modifierade bladformer är ofta ett stökigt kapitel men det är för all del ett mer teoretiskt resonemang.
Flatslipat blad i 8Cr13MoV med tumlad finish
Resultatet blir hur som haver ett tämligen brett blad med mycket buk. Bladet är inte brett sett till absoluta mått då bredaste stället är 25 mm utan mer i relation till sin längd. För övrigt påminner bladformen en del om en annan Kershawmodell "Knockout".
Bladet har en mycket hög om än inte full flatslipning. Vinkeln gör dock att det i mitt tycke är aningen mycket stål bakom eggen vilket gör att primäreggen får för brant vinkel. Det kan tilläggas att för ovanlighets skull är jag inte nöjd med fabrikseggen från Kershaw. De brukar kunna sina saker och de flesta knivar jag fått därifrån har inledningsvis varit mycket vassa där min Blur och mina Leeks kan tjäna som utmärkta exempel. Strobe påminner om en dåligt slipad yxa och är om inte slö så åtminstone inte vass nog. I det fallet får jag återkomma när jag reprofilerat samt slipat om kniven för ett djupare omdöme om dess skäregenskaper.
Fabrikseggen var inte mycket att hurra för
Bra är dock att eggen går ända in till handtaget och att bladet saknar uttalad ricasso. Detta gör att kniven har en lång skärande yta relativt bladlängden och att det styrande pekfingret kommer nära ämnet.
Bladfinishen är en tilltalande tumlad yta trots att kniven inte är alltför dyr. Jag måste säga att jag är glad att Kershaw inte längre gör alla sina enklare blad i blästrad finish. Det är inte snyggt enligt mig och framförallt är det en rostmagnet som man slipper med den här ytbehandlingen.
Handtag
Det här är en ytterst robust kniv byggd kring en ram i rostfritt 410-stål. Den är kraftigt urborrad på insidan vilket skalar av ett antal gram på totalvikten. Handtaget är en halvöppen konstruktion med ett ilägg av plast mot bakre delen av ryggen.
Stålram med delvis öppen rygg
Kniven är demonterbar och skollorna är fästa med tre skruvar var. Om de avlägsnas kan kniven användas som en helstålskniv. Det ger ett tunnare handtag som i mitt tycke blir aningen halt och dessutom fulare. Emellertid lättare att bära eftersom profilen blir slankare.
Tyvärr valde Kershaw, troligen av kostnadsskäl, att inte behålla de eleganta svarta slipade G10-sidorna som satt på protyperna och de tidigare bilderna av kniven som släpptes. Den färdiga knivarna har skollor av plast eller "GFN" med Kershaws "K-texture" för ökat grepp. Det innebär att man stansat in en jäkla massa "K" över hela ytan. Sådär tycker jag om det får jag erkänna. Men jag förutspår att marknaden för customskollor och gör-det-själv-lösningar kommer att blomma. Kniven i sig är bra nog för det. Det är inget större fel på greppet men det känns billigt och just så plastigt som det är.
Ett bekvämt grepp som dock hade gjort sig betydligt bättre med skollor i polerad G10
Annars är handtaget trots sin slanka profil ytterst bekvämt. Formen är mjuk och behaglig och här blir man förvånad över att den ringa prislappen till trots så är detaljerna övertänkta. Alla hörn och kanter såväl på utsida som insida är mjukt rundade och slipade - med ett undantag. Och det är det nedre hörnet på den vänstra skollan. När låset klickar i blottas en kant som inte är helt behaglig när kniven greppas hårt. Den kanten är numera sandpapprad och mjukare än en barnrumpa på mitt exemplar.
Ett vasst hörn som var tvungen att åtgärdas omgående
Formen är annars tämligen rund vilket jag inte är förtjust i då det kan göra att en kniv "rullar" i handen. Men den är tillräckligt platt för att ge grepp trots allt. Storleken passar åtminstone min hand bra och handtaget ger ett stabilt fyrfingersgrepp som fungerar i alla fattningar.
Öppning och lås
Kniven öppnas med en flipperfunktion och det finns inga alternativ som exempelvis tumpinnar. Det är klart att det går att greppa bladet och fälla ut den med båda händerna om så önskas men eftersom motståndet är tämligen kraftigt är en sådan manöver fipplig. Det är väl generellt nackdelen med flippers och assisterade knivar - de är svårare att fälla ut lugnt och kontrollerat om så önskas.
Själva funktionen är utmärkt och kniven är riktigt snabb och det är mycket svårt att misslyckas med att fälla ut bladet. Motståndet är väl avvägt och när man övervinner det så klickar bladet distinkt på plats.
En väl fungerande flipper
En stor del av förklaringen bakom står att finna i att det här är en kniv vars blad löper på kullager. Kershaws variant kalls för "KVT". Det systemet har tidigare använts på dyrare modeller som "Tilt" och ZT-modellerna "560" och "801" men det här är första gången det återfinns på en mer budgetorienterad kniv. Visserligen har även den av mig tidigare presenterade CRKT modellen "Swindle" lager men av en annan typ, "IKBS". Till en början var jag skeptisk till den typen av lösningar men jag får erkänna att än så länge fungerar de väl. Återstår att se vad som händer med dem om de skulle rosta eller komma i kontakt med sand. Å andra sidan mår inga fällknivar särskilt bra av det.
Låset är ett av mina favoritvarianter i och med att det är en "Framelock" i stål. Materialet gör att kontaktytan på låsarmen inte slits och börjar vandra efter ett tag. Det innebär att det inte heller finns de problem med seg upplåsning som kan associeras även med dyra knivar när titan är inblandat.
Framelock i stål ger pålitligt lås
Låset är enkelt, robust, fungerar klanderfritt och ger ett stabilt blad utan vobbel åt något håll.
Att bära
Strobe är en kniv som är riktigt bra att bära, efter modifikation vill säga. För en annan detalj som tyvärr inte fick följa med från den på bilder presenterade prototypen var formen på clipet. Där var den av Spydercotyp och därmed mjukt rundad medan den här är spetsig, nästan vass och pekar snett utåt. En ren designmiss och ytterligare ett märkligt clip från mästarna på området, Kershaw. Här finns mycket utrymme för förbättringar.
En aning modifierat clip
Den spetsen på ett annars funktionsdugligt clip är oförståelig - den sticker ut och är obekväm mot handen vid arbete samt riskerar att skrapa upp allt du närmar dig när kniven befinner sig i fickan. Därför modifierade jag det omgående genom att korta av det något med en fil, släppa på spänningen för att minska friktionen mot mönstret på skollorna, böja in spetsen, och sandpappra den mjuk. Så nu sticker det inte längre in i handen lika mycket, släpper kniven ur fickan och riskerar inte att repa upp min omgivning.
Nu kan jag istället njuta av en bra funktion när kniven bärs där clipet av bajonettyp låter kniven dyka djupt ned i fickan och där den sitter bra och säkert utan att vara för krånglig att hala fram. Dessvärre kvarstår problemet när kniven väl är i hand.
Clipet kommer monterat för att bäras på höger sida men kan efter lite fipplande med en skruv och en liten bricka skiftas över till vänster för den som önskar det.
Sammanfattningsvis
Kniven upplevs som mycket välbyggd för prisklassen och skulle fått toppbetyg om det inte vore för några detaljer som drar ned helheten. Kniven känns stabil och välbalanserad. Öppning och lås inger förtroende och fungerar väl. Men sen var det där med clipet som dock efter modifikation är dugligt om än knappt. Annars är det slipningen som lämnar en del övrigt att önska. Den är förvisso jämnt och någorlunda symmetriskt utförd vilket underlättar framtida sliparbete men kniven är helt enkelt inte vass nog.
Matt Diskindesign i budgetkostym
Den här texten har mer karaktären av en presentation än recension då jag inte använt kniven tillräckligt mycket än. Jag får återkomma med fler synpunkter när jag slipat om den och känt på hur den upplevs i olika material.
Här återfinns information från Kershaws hemsida. Intressant är att de där endast listar stålet som "stainless" utan att nämna vilken variant.
Specifikation:
Längd utfälld: 192 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt: 130 g
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: 410 stål med skollor i plast (K-texture)
Lås: Framelock
Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina
/ J - den ofrivillige knivköparen
