Visar inlägg med etikett KVT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett KVT. Visa alla inlägg

onsdag 9 oktober 2019

Knivpresentation ZT 0022

-  berättelsen om skomakaren som inte blev vid sin läst

I begynnelsen var grova knivar. Stora fällknivar med mycket tyngd. Devisen var "prodly overbuilt in the USA" och den levde man upp till. Så småningom breddades programmet till att även inkludera någon medelstor kniv och till slut kom även ett par mindre modeller. Puritanerna förfasades men den potentiella kundkretsen vidgades. Sen kom den här kniven, modell 0022 från Zero Tolerance och plötsligt gick diskussionens vågor höga igen. Vad håller de på med undrade delar av fan-basen. Hur kan de göra något så dyrt som är så litet undrade andra? Är det en bra kniv undrar jag. 

Zero Tolerance 0022


Namnet skall förresten vara härlätt från något annat smått, nämligen en gevärskaliber. En klassisk 22a helt enkelt även kallat "salongsgevär" på de här breddgraderna. De patronerna är små och det är även dagens kniv från ZT eller Zero Tolerance som de egentligen heter. Den är designad av customknivmakaren Tim Galyean



0022- en riktig best om man får tro förpackningen


Twitterversion: ZT 0022, liten men naggande god! 


Blad


ZT 0022 ståtar med en bladtyp som inte är den vanligaste. Det är en clippoint med inspiration av ett persiskt blad då spetsen tack vare vinkeln på bladet nästan strävar uppåt. I det här fallet ger det en egg som faktiskt är längre än bladet i sig och som i sin helhet utgör en lång svepande buk. Ett val som inte är fel till riktigt små knivar. Det eller motsatsen, helt raka eggar. Estetiken påminner annars en del om en Bowie-knivspets eller kanske en CS-47 eller liknande fast krympt till mikroformat. Formen understryks av en uttalad falskegg som löper längs större delen av ryggen. Den avslutas med en svag ramp för tummen.

Längden är under 2" vilket översatt blir 49 mm och på höjden mäter bladet 22 mm. Tjockleken på bladgodset är 3,1 mm. 

En liten clip point med en touch av orientalisk influens


Stålvalet föll på den amerikanska motsvarigheten till M390 det vill säga CPM 20CV från Crucible. Hur det är hanterat på just den här kniven kan jag inte uttala mig om men det är ett av de finare knivstålen som står att finna om man ser till generella egenskaper. Det har med andra ord inte snålats på materialen. Möjligen med mängden av dem enligt kritikerna.

Dessvärre har man inte snålat med mängden stål bakom just primäreggen. Där är det tämligen tjockt och likt materialvalet påminner där 0022an om större knivar i ZTs sortiment. Något som jag anser är helt onödigt. Blad kortare än fem centimeter tillhörande knivar med tvåfingersgrepp kommer knappast att användas så hårt att en så robust egg är nödvändig. Fabrikseggen var för övrigt inte särskilt vass.  

ZT gillar text på sina blad. Det och mycket stål bakom eggen


Finishen är ZTs sedvanliga stentumlade. Bladet är lika sedvanligt nedklottrat. ZT gillar att skriva ut det mesta och här kan utöver logotypen och stålsort även hittas modellbeteckning, koncern, ursprungsland samt serienummer. Även om de krympt storleken på texten är det i mitt tycke alldeles för mycket särskilt på ett litet blad.

Spetsen är kapabel, både vass och stark och det är något jag verkligen uppskattar hos små knivar. Det är mycket därför jag bär dem. Det är inte för de långa svepande skären man har mikroknivar. Med det sagt så är den här kniven inte helt oäven givet begränsningarna som formatet medför. Men det finns konkurrenter som skär åttor kring den. För att vara optimal är det här knivbladet alldeles för tjockt bakom eggen och i övrigt för grovt. Med det sagt är den inte helt oäven och små vardagssysslor är inga problem. Så sett är det här en bra liten EDC-kniv. Bara inte den bästa skärmaskinen.  


Handtag

Handtaget framstår liksom hela kniven som en krympt version av något stort och robust. Det innebär att kniven faktiskt känns stadig och att det grepp som finns är bra. I mitt fall innebär det två fingrar i därför avsedda fördjupningar. Företrädesvis hålls kniven i ett sabelgrepp med tummen ovanpå bladet vilandes mot räfflorna där. Kniven kan även greppas i ett hammargrepp, ett halvt sådant om ni förstår vad jag menar. Men det är lite meningslöst då det greppet vanligen syftar till att få mer kraft och det får man inte i det här fallet. Så i princip finns det bara ett sätt att greppa kniven. 

Kolfiber och titan i skön harmoni



Ett två och en halvt fingers grepp med lite god vilja



Egentligen finns det bara ett sätt att hålla 0022an på. 
Två om man fattar den i nypan


Byggkvalitet och material är genomgående av högsta kvalitet. På låssidan återfinns titan som fått samma stentumlade finish som bladet. Presentationssidan är gjord i högklassig kolfiber. Kniven är sammansatt i två punkter, pivotskruven och en från två håll förankrad distans i den öppna ryggen. Den senare är även den av titan och har fått sig en anodisering. En utseendedetalj som även går igen i kragen som hittas runt pivotskruven. 

ZT 0022 är enkelt konstruerad och välbyggd vilket ger en stabil känsla trots formatet


Det märks att man vet vad man sysslar med på ZTs produktionsanläggning i USA. Den här lilla kniven ger ett mycket solitt intryck och sett till hur den är sammansatt finns inget att invända. Bladet är perfekt centrerat, alla kanter och hörn är fasade, rundande och slipade. Kolfibern är helt utan märken och alla skruvar utom de till clipet är försänkta och av god kvalité. Jag letar fel men den jakten är förgäves.  


Öppning och lås


Att den här kniven är en flipper är svårt att missa. Det är dessutom en tämligen bra sådan vilket inte är lätt att få till i det här formatet. Dels finns inte mycket massa i bladet att jobba med och dels måste du kunna hålla kniven på något sätt när kniven skall öppnas. Öppningsrörelsen underlättas av att bladet löper på KVT-kullager. De ger en extremt mjuk gång och det enda motståndet står detent-kulan för. Den är för övrigt väl intrimmad och ger bra snärt i öppningen. 

Flippers får gärna som här smälta ihop med fronten på handtaget


Till att det här är en kvick liten rackare bidrar även flipperns utformning. Den är nära perfektion. Den fyrtiofemgradiga främre vinkeln som sammanfaller med handtagets form ger bra attackvinkel och räfflorna ger fäste. Den enda invändningen är att eftersom kniven är så liten krävs aningen övning, det finns en risk att man lägger pekfingret på framsidan av handtaget istället och då händer förstås inget. 

Ett för knivens storlek överdimensionerat ramlås i titan


Låser gör 0022 med ett utmärkt ramlås. Låsarmens grovlek står för mer säkerhet än vad den här lilla krabaten någonsin kan behöva. Funktionen är utmärkt då den är stabil utan spel åt något håll, låser hundraprocentigt varje gång och har de vanliga finesserna. Det betyder i klartext låsarmsförstärkning och översträckningsskydd. Det är även någorlunda lätt att släppa. Det enda som hindrar att det skall få toppbetyg även där är den fysiska storleken parat med att motståndet från låsarmen är starkt. Däremot är kolfibersidan försänkt och själva låsarmen snyggt fasad för att vara snällare mot tummen. 


Att bära


Att kniven briljerar på det här området kommer knappast som någon överraskning. Ungefär sju och en halv centimeter hopfälld och en vikt på 50 gram är verkligen närmast obemärkt i fickan. Tjockleken är förvisso något mer tilltagen men en centimeter på den ledden skrämmer inte någon det heller. Dessutom är allt väl rundat och den lilla flippern sticker förvisso ut men inte över hövan. 

Ett enkelt men välfungerande stålclip, tyvärr med text på


Clipet är inte lika lyxigt som resten av utförandet men det är ett val jag inte har några problem med. Det innebär nämligen att det fungerar istället. Det är ett stålclip som inte krympts särskilt mycket för att passa kniven. Tvärtom är det i relation rätt stort vilket är bra i det här fallet. Det har inga problem med att passa de flesta fickor inklusive de på jeans. Sen finns ytterligare en fördel och det är att det fungerar som förankringspunkt när kniven skall hanteras. Det är fippligare att fälla ut bladet när clipet inte är där. 

022 på plats i en ficka


Sammantaget är kniven utmärkt i fickan och så liten att den faktiskt går lika bra att bära löst, med eller utan clip. Dessutom går det att flytta från vänster till höger sida efter behov.



Sammanfattningsvis


Den här modellen har fått tämligen mycket stryk på forum och av en del recensenter. Kritiken har mest handlat om det jag nämnde inledningsvis, att den är för liten och att den är dyr. Jag önskar därför nyansera det hela något.

Jag tror nämligen att det har mycket med förväntningar att göra. För många är ZT entusiastmärket som är eller kanske var beroende på hur man uppfattar saken "proudly overbuilt in the USA" som det själva uttryckte det på kartongerna.* Det manifesterades med kända knivmodeller som 0200, 0350 och 0560 till exempel.

Liten kaffe, liten kniv - Espressosnabb kniv måhända?


Sen kom efterfrågan på mindre knivar från allt fler. Dels för att det är svårt att bära bojsänken dels för att behov och även lagar på vissa håll tarvar mindre knivblad. Svaret blev modellerna 0450 och den lilla buffeln 0900 som platsade i klassen "LBK - Little Big Knives". Men ingen av dem är i  närheten av att vara så liten som 0022. I den här klassen återfinns snarare konkurrenter som Kershaw Chive och Spyderco Manbug. Fast det gäller enbart format. Skall man hitta något liknande även i material är det knivar som Rike Hummingbird som är aktuella även om den kniven faktiskt är ännu mindre och därmed närmast en kuriositet. Mer adekvat som jämförelseobjekt är till exempel Two Sun Firefly som väl matchar ZT 0022 både i material, storlek och byggkvalitet.

Så det första man skall ha klart för sig är att det här är en mycket liten kniv. Den greppas med två fingrar om du inte har väldigt små händer för då kan det möjligen bli en trefingerskniv. I gengäld kan du inte hålla den alls om du har grövre fingrar än jag.

Det andra man skall ha med sig är att det här är en kniv tillverkad med högsta precision i toppmaterial. Med andra ord är det en kniv i premiumklassen, en som återfinns i toppen bland produktionsknivar. Det medför vanligen en högre prisnivå. Något jag skämtsamt påpekade när jag räknade ut kilopriset vilket landade runt 48 TKR vilket är mer än för en Sebenza till exempel. Men så kan man förstås inte räkna. Det som kostar när det gäller produktion av knivar är nästan allt annat än material. Det är allt från design och produkttestande via produktionstid till marknadsföring. Och där skiljer sig den här kniven inget från en större Zero Tolerance. Det är bara lite mindre av lyxmaterialen i den helt enkelt.** 

Det finns konkurrenter i likvärdiga material men med en lägre prislapp


Så nu när vi vet vad den inte är, det vill säga stor och billig, återstår frågan om den är en god representant för vad den faktiskt är?

Jo, kniven har alla de ingredienser som kan förväntas av en premiumkniv. Material som CPM 20CV, högklassig kolfiber och titan. Bladet löper på kullager och den har fått lyxdetaljer som en pivotkrage och distans i ryggen av anodiserad titan. Finishen är god och byggkvaliteten genomgående hög möjligen undantaget eggen.

Sammantaget utstrålar den här kniven självförtroende. En tämligen djärv design matchas av gott genomförande. I mitt tycke är det här också en snygg kniv trots att bladformen inte tillhör mina personliga favoriter. Färgskalan är sober med kolfiber, tumlad titan, svarta skruvar och en detaljer i gråanodiserat titan. Ses kniven dessutom utan jämförelseobjekt är det nästan svårt att säga något om storleken vilket tyder på goda proportioner. Sen är flera linjer värda att framhålla som exempel på gott hantverk. Betrakta hur ricassons vinkel återspeglas i flipperfenan som i sin tur glider över i fördjupningen för pekfingret när kniven är öppen. Det är skickligt gjort!

ZT 0022 - en snygg liten rackare

Skomakaren blev därmed inte vid sin läst utan vidgade sin horisont och lyckades trots det åstadkomma en kvalitetsprodukt. Zero Tolerance lyckades göra en miniatyrkniv som är något extra. Nu återstår att se om de kan göra en kniv som bara är liten och inte "mikro" som matchar både den här och deras större knivar. De hemfaller en smula åt ytterligheter tycks det. Jag vill gärna se en "lagomkniv" från dem helt enkelt.  

Avslutningsvis vill jag säga att 0022 inte är en kniv för alla. Den är dock definitivt något för den som uppskattar sina exklusiva material, en massivt god byggkvalitét och en estetik från stora brutala knivar krympt till mikronivå. Men den kommer förstås med en prislapp.***




Specifikation:

Längd utfälld: 122 mm
Längd hopfälld: 76 mm
Vikt: 50 g
Bladlängd: 49 mm
Godstjocklek: 3,1 mm
Bladstål: CPM 20CV
Handtag: Kolfiber/Titan
Lås: Ramlås med översträckningsskydd 

Producerad av: Zero Tolerance, tillverkad i USA


/ J -

* På den här står det dock "A real Beast" vilket i sammanhanget blir tämligen komiskt. 
** Det är inte förrän vi närmar oss riktigt exklusiva material som vissa mönstervällda stål, Timascus, fossiliserad mammutbete, svartek och så vidare som materialkostnaden i sig kan sticka iväg.
*** När det här skrevs kostar den i runda slängar 2450 kr i Europa. MSRP i USA är 250$ och den brukar kosta kring 200$ "street price" där. 

onsdag 17 september 2014

Knivrecension Kershaw 1086 "Strobe"

-  Den senaste ackvisitionen


För omväxlings skull tänkte jag presentera en kniv som är relativt ny på marknaden. Kniven ingår i Kershaws alltmer svällande produktkatalog och presenterades under 2014. 

Framgång föder framgång sägs det. Ett tidigare samarbete mellan Kershaw och Matt Diskin resulterade i jaktkniven "Diskin Hunter" som släpptes för några år sedan. Det var en fastbladare med Sandvikstål som enligt uppgift sålde bra. Från den kniven känns de svepande gracefulla linjerna hos "Strobe" igen. Idén med fällkniven var att låta uppföljaren ärva Hunterns egenskaper men  i mindre smidigare och framförallt fällbar förpackning. Det beslutades tämligen omgående att den skulle produceras men av olika skäl lät den vänta på sig. 

Föreliggande modell "1086 Strobe" verkar därmed vara efterlängtad och även den sälja tämligen bra eftersom den alltsomoftast är slutsåld på de näthandlar jag frekventerar men till slut lyckades jag få den till ett bra pris på en eBayauktion istället.

Kershaw 1086 Strobe


Bakgrunden till mitt intresse för Strobe står att finna i att jag tidigare kikat på Matt Diskins förlaga som även släpptes som "Coronado" av Volcan Knives men den var i mitt tycke aningen för liten och fick synnerligen blandade recensioner på sin tid så jag avstod från köp.

De bilder som släpptes i förväg på Kershaws version presenterade en större och mer attraktiv kniv.

Kniven som inte blev. En tidig prototyp av Strobe.  Bild lånad från Blade HQ

Första intrycket efter att rivit upp paketet från Whitemountainknives var att kniven var betydligt tyngre än jag förväntat mig. Det är intressant att det går att bli överraskad trots att man läst specifikationerna noggrant innan köp. Det händer mig tämligen ofta måste medges eftersom det är något annat att hålla en kniv i handen än att läsa om den.

Vikten är förvisso påtaglig även efter man vant sig men stör inte handhavandet då kniven är tämligen välbalanserad även om den är en smula baktung. Egentligen är väl inte 130 g så mycket men kniven ser lättare ut när man ser den på bild. Sen blev jag överraskad eftersom jag trodde att kniven var helt manuell och inte fjäderassisterad. Det är den inte heller visade det sig. Det bara känns så eftersom bladet har en tendens att flyga ut med pondus tack vare en bra avvägning mellan flipper, detent och lagerlösningen vid pivotskruven.


Blad


Kershaw kallar bladet för en "clippoint" på sin hemsida men jag är inte säker på att jag håller med ...eller kanske. Möjligen kan bladet klassificeras som en svag droppoint eftersom ryggen nästan direkt från handtaget svagt svänger nedåt för att möta spetsen men i princip är det ett klassisk knivblad där ryggen är nästan helt rak och eggen svänger kraftigt uppåt för att möta den.

Modifierade bladformer är ofta ett stökigt kapitel men det är  för all del ett mer teoretiskt resonemang.

Flatslipat blad i 8Cr13MoV med tumlad finish

Resultatet blir hur som haver ett tämligen brett blad med mycket buk. Bladet är inte brett sett till absoluta mått då bredaste stället är 25 mm utan mer i relation till sin längd. För övrigt påminner bladformen en del om en annan Kershawmodell "Knockout". 

Bladet har en mycket hög om än inte full flatslipning. Vinkeln gör dock att det i mitt tycke är aningen mycket stål bakom eggen vilket gör att primäreggen får för brant vinkel. Det kan tilläggas att för ovanlighets skull är jag inte nöjd med fabrikseggen från Kershaw. De brukar kunna sina saker och de flesta knivar jag fått därifrån har inledningsvis varit mycket vassa där min Blur och mina Leeks kan tjäna som utmärkta exempel. Strobe påminner om en dåligt slipad yxa och är om inte slö så åtminstone inte vass nog. I det fallet får jag återkomma när jag reprofilerat samt slipat om kniven för ett djupare omdöme om dess skäregenskaper.

Fabrikseggen var inte mycket att hurra för

Bra är dock att eggen går ända in till handtaget och att bladet saknar uttalad ricasso. Detta gör att kniven har en lång skärande yta relativt bladlängden och att det styrande pekfingret kommer nära ämnet.

Bladfinishen är en tilltalande tumlad yta trots att kniven inte är alltför dyr. Jag måste säga att jag är glad att Kershaw inte längre gör alla sina enklare blad i blästrad finish. Det är inte snyggt enligt mig och framförallt är det en rostmagnet som man slipper med den här ytbehandlingen. 


Handtag


Det här är en ytterst robust kniv byggd kring en ram i rostfritt 410-stål. Den är kraftigt urborrad på insidan vilket skalar av ett antal gram på totalvikten. Handtaget är en halvöppen konstruktion med ett ilägg av plast mot bakre delen av ryggen.

Stålram med delvis öppen rygg

Kniven är demonterbar och skollorna är fästa med tre skruvar var. Om de avlägsnas kan kniven användas som en helstålskniv. Det ger ett tunnare handtag som i mitt tycke blir aningen halt och dessutom fulare. Emellertid lättare att bära eftersom profilen blir slankare. 

Tyvärr valde Kershaw, troligen av kostnadsskäl, att inte behålla de eleganta svarta slipade G10-sidorna som satt på protyperna och de tidigare bilderna av kniven som släpptes. Den färdiga knivarna har skollor av plast eller "GFN" med Kershaws "K-texture" för ökat grepp. Det innebär att man stansat in en jäkla massa "K" över hela ytan. Sådär tycker jag om det får jag erkänna. Men jag förutspår att marknaden för customskollor och gör-det-själv-lösningar kommer att blomma. Kniven i sig är bra nog för det. Det är inget större fel på greppet men det känns billigt och just så plastigt som det är.

Ett bekvämt grepp som dock hade gjort sig betydligt bättre med skollor i polerad G10

Annars är handtaget trots sin slanka profil ytterst bekvämt. Formen är mjuk och behaglig och här blir man förvånad över att den ringa prislappen till trots så är detaljerna övertänkta. Alla hörn och kanter såväl på utsida som insida är mjukt rundade och slipade - med ett undantag. Och det är det nedre hörnet på den vänstra skollan. När låset klickar i blottas en kant som inte är helt behaglig när kniven greppas hårt. Den kanten är numera sandpapprad och mjukare än en barnrumpa på mitt exemplar.

Ett vasst hörn  som var tvungen att åtgärdas omgående

Formen är annars tämligen rund vilket jag inte är förtjust i då det kan göra att en kniv "rullar" i handen. Men den är tillräckligt platt för att ge grepp trots allt. Storleken passar åtminstone min hand bra och handtaget ger ett stabilt fyrfingersgrepp som fungerar i alla fattningar.


Öppning och lås


Kniven öppnas med en flipperfunktion och det finns inga alternativ som exempelvis tumpinnar. Det är klart att det går att greppa bladet och fälla ut den med båda händerna om så önskas men eftersom motståndet är tämligen kraftigt är en sådan manöver fipplig. Det är väl generellt nackdelen med flippers och assisterade knivar - de är svårare att fälla ut lugnt och kontrollerat om så önskas. 

Själva funktionen är utmärkt och kniven är riktigt snabb och det är mycket svårt att misslyckas med att fälla ut bladet. Motståndet är väl avvägt och när man övervinner det så klickar bladet distinkt på plats.

En väl fungerande flipper

En stor del av förklaringen bakom står att finna i att det här är en kniv vars blad löper på kullager. Kershaws variant kalls för "KVT". Det systemet har tidigare använts på dyrare modeller som "Tilt" och ZT-modellerna "560" och "801" men det här är första gången det återfinns på en mer budgetorienterad kniv. Visserligen har även den av mig tidigare presenterade CRKT modellen "Swindle" lager men av en annan typ, "IKBS". Till en början var jag skeptisk till den typen av lösningar men jag får erkänna att än så länge fungerar de väl. Återstår att se vad som händer med dem om de skulle rosta eller komma i kontakt med sand. Å andra sidan mår inga fällknivar särskilt bra av det. 

Låset är ett av mina favoritvarianter i och med att det är en "Framelock" i stål. Materialet gör att kontaktytan på låsarmen inte slits och börjar vandra efter ett tag. Det innebär att det inte heller finns de problem med seg upplåsning som kan associeras även med dyra knivar när titan är inblandat.

Framelock i stål ger pålitligt lås

Låset är enkelt, robust, fungerar klanderfritt och ger ett stabilt blad utan vobbel åt något håll. 


Att bära


Strobe är en kniv som är riktigt bra att bära, efter modifikation vill säga. För en annan detalj som tyvärr inte fick följa med från den på bilder presenterade prototypen var formen på clipet. Där var den av Spydercotyp och därmed mjukt rundad medan den här är spetsig, nästan vass och pekar snett utåt. En ren designmiss och ytterligare ett märkligt clip från mästarna på området, Kershaw. Här finns mycket utrymme för förbättringar.

En aning modifierat clip

Den spetsen på ett annars funktionsdugligt clip är oförståelig -  den sticker ut och är obekväm mot handen vid arbete samt riskerar att skrapa upp allt du närmar dig när kniven befinner sig i fickan. Därför modifierade jag det omgående genom att korta av det något med en fil, släppa på spänningen för att minska friktionen mot mönstret på skollorna, böja in spetsen, och sandpappra den mjuk. Så nu sticker det inte längre in i handen lika mycket, släpper kniven ur fickan och riskerar inte att repa upp min omgivning.

Nu kan jag istället njuta av en bra funktion när kniven bärs där clipet av bajonettyp låter kniven dyka djupt ned i fickan och där den sitter bra och säkert utan att vara för krånglig att hala fram. Dessvärre kvarstår problemet när kniven väl är i hand. 

Clipet  kommer monterat för att bäras på höger sida men kan efter lite fipplande med en skruv och en liten bricka skiftas över till vänster för den som önskar det.


Sammanfattningsvis


Kniven upplevs som mycket välbyggd för prisklassen och skulle fått toppbetyg om det inte vore för några detaljer som drar ned helheten. Kniven känns stabil och välbalanserad. Öppning och lås inger förtroende och fungerar väl. Men sen var det där med clipet som dock efter modifikation är dugligt om än knappt. Annars är det slipningen som lämnar en del övrigt att önska. Den är förvisso jämnt och någorlunda symmetriskt utförd vilket underlättar framtida sliparbete men kniven är helt enkelt inte vass nog.

Matt Diskindesign i budgetkostym


Den här texten har mer karaktären av en presentation än recension då jag inte använt kniven tillräckligt mycket än. Jag får återkomma med fler synpunkter när jag slipat om den och känt på hur den upplevs i olika material.


Här återfinns information från Kershaws hemsida. Intressant är att de där endast listar stålet som "stainless" utan att nämna vilken variant.



Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt: 130 g
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: 410 stål med skollor i plast (K-texture)
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina


/ J - den ofrivillige knivköparen