- jakten på den perfekta fickkniven del 28
Hur många knivmärken känner du till med hemvist i Japan? Troligen inte många och de som hittat till väst återfinns rejält utspridda längs "fällknivsspektrat". I en ände hittas de enklaste varianterna av Higonokamis och i den andra återfinns ett av världens mest exklusiva produktionsmärken - Rockstead. Däremellan är det mer tunnsått och själv kan jag inte komma på så många fler än MCusta, Seki Cut och Moki utan att börja Googlefuska. Därför är det nu extra roligt när jag kan presentera ett relativt nytt märke på den västerländska marknaden från den uppgående solens land!
Raging Jap RJ5
Märket är "Raging Jap" och den aktuella modellen är deras senaste som fått beteckningen "RJ5". Det mer än antyder vilken kniv i ordningen det handlar om för deras del även om jag faktiskt inte hittar nummer tre enligt den klassificeringen. Utöver två modeller av "neck-knives" och två fällknivsmodeller hittas i programmet en serie köksknivar.
Det är en spännande liten kniv vi skall tala om. Konstruktionsmässigt avviker den förvisso inte från rådande normer särskilt mycket. Formgivningen bjuder däremot på ett par områden som skänker kniven ett eget utseende. Sen är materialvalen typiska för vad jag tidigare sett hos japanska knivar och det finns i och med det vissa likheter med till exempel MCusta.
En relativt liten kniv direkt riktad mot EDC-segmentet
Modellen är direkt framtagen som en uttalad "EDC-kniv" och jag ämnar försöka svara på hur den står sig på det området. Är RJ5 en bra fickkniv och är den något för dig?
Twitterversion: Ny EDC-kandidat från den uppåtgående solens land.
Blad
Japaner tar sina knivblad på allvar och det märks även här. Till att börja med är det ett estetiskt tilltalande blad. Formen är en distinkt clippoint vilket gör att den närmar sig en mini-Bowie i uttryck. Utseendet accentueras av en rejäl falskegg som sträcker sig över nästan hela ovandelen av bladet och förstärks ytterligare av en "tvåtonslack". Här är det två ytbehandlingar det handlar om, en halvblank satin på slipfaserna och en stentumlad på de flata delarna. Resultatet ett attraktivt blad på det hela taget.
Ett stycke väl format och lika väl slipat VG-10
Stålet är ett av de vanligaste för japanska knivar. Det är förstås VG10 jag talar om. Ibland lite styvmoderligt behandlat då det inte är det "senaste" eller mest moderna stålet på marknaden. Det bör dock påpekas att det är ett bra stål givet hur det härdas. Här liksom på mina bättre köksknivar drar man upp hårdheten rätt ordentligt och på RJ5 anges den till 59-61 HRC. Egenskaperna kan sammanfattas med att det är ett mycket rosttrögt stål som tar en sjujäkla egg som dock inte håller för evigt.
Sen bör det tilläggas att stålvalet framstår som något mindre självklart i det här fallet då knivarna faktiskt görs i Taiwan och inte på hemmaplan i Japan. Stålet måste därför exporteras till Taichung för tillverkning, något jag inte trodde japanska lagar tillät. Alternativt görs bladen i Japan för att sedan skeppas vidare.
Bladet har fått sig en skålslipning som sträcker sig över ungefär halva bladets höjd. Det är således en sabelslipning/saber grind som är aktuell. Slipningen är en annan av likheterna den delar med MCusta-knivar för övrigt. Den, stålvalet och inte minst en ruskigt bra fabriksegg även om de är tillverkade i olika länder. RJ5 har liksom dem även ett mycket spetsigt blad vilket är något jag uppskattar för allehanda praktiska applikationer.
Den "andra sidan", den med elefanten
Men sen måste vi tala lite om elefanten eller snarare elefantfamiljen i rummet. En ko med kalv tycks det. Elefanten är förstås allt som är skrivet på bladet. Det är bra att vara stolt över sin logotyp, material, ursprung och vem som formgett kniven med mera. Men ALL den informationen behöver kanske inte återfinnas explicit på blad och kniv i mitt tycke. Något kan sparas till produktbladet också.
På presentationssidan återfinns företagets logotyp som utgörs av texten "Raging Jap" plus en stiliserad portal, en "Torii". Därutöver kan man på ricasson ta del av ståltyp. Inget konstigt med det men textstorleken borde minskats. Den tar för mycket plats i relation till det lilla bladets yta.
Vänder vi sedan på bladet hittas knivens modellbeteckning i ännu större font än den redan rätt stora loggan. På ricasson står även tillverkningsland och ort. Lägg därtill logotyp nummer två som är en med märket associerad klassisk samurajmask. Den bilden återfinns långt ut på bladet och är synnerligen påtaglig särskilt som den är rund. Ja sen fortsätter novellen på clipet men det är en senare fråga.
Elefantkalven är att tumknopparna sitter långt ut på bladet. Onödigt långt ut kan jag tycka men orsaken är inte svår att lista ut då det har med handhavande att göra. Det gör dem mer effektiva ur öppningssynpunkt. Nackdelen är uppenbar - ibland är de i vägen! De kortar ned den del av eggen som kan användas för djupare genomgående skär. Men de är även i vägen när bladet skall slipas.
Mitt generella tips i ämnet - flytta dem så nära handtaget det går utan att de i öppningsrörelsen tar emot fingerskyddet som utgörs av skollorna. Det ser bättre ut men framförallt frigör det egglängd vilket är extra viktigt på små knivar.
För att vara ett skålslipat blad klarar det den här uppgiften galant
RJ5 anlände med en riktigt bra fabriksegg. Den har bra bett och är jämnt och symmetriskt slipad. Det sånär som på en liten "häl" mot bladbasen till. Där har sliparen tvekat om aldrig så lite.
När jag testat den här kniven har jag framförallt fokuserat på det tänkta användningsområdet. Att den inte är en stor campingkniv avsedd för att spräcka vedklabbar med säger liksom sig själv. Istället har jag till exempel skurit en hel del kartong och papp, öppnat paket och kapat tejp i samband med det. Tyg av olika dimensioner har förstås hanterats. Orsaken till det vet alla ni som följer mig - cykelrengöring! Därutöver skär jag som vanligt plast av olika dimensioner och ett par varianter av rep och trä förstås.
Så länge man håller sig till papp och tunnare kartong fungerar kniven utmärkt. Den återhållsamma godsdimensionen och en vass egg hanterar dylika material förträffligt. Övergången mellan slipfas och de flata delarna av bladet är också rundade vilket underlättar. Nästa steg är lite tjockare kartong eller dubbel dito. Då vill man gärna skära närmare handtaget för att få mer kraft och då hamnar de förbaskade tumknopparna i vägen ibland. Inte optimalt i mina ögon. Här märks det också att det inte är ett flatslipat blad som är aktuellt. Men skålslipningar har fördelar inom andra områden.
När det gäller tyg är faktiskt "sharpening notches" och "fingerchoils" och andra fördjupningar på eggsidan av kniven ett betydligt större problem i allmänhet. De lyser med sin frånvaro här och kniven fungerar därför trots allt riktigt bra för ändamålet.
Konstigt nog är den helt ok även som biträdande skalkniv i köket. Det brukar inte sabel- och skålslipade knivar vara annars. Samma egenskaper som gör att RJ5 glider genom papp bidrar till framgång även här. Äpplen och morot kan skäras vilket inte är allom givet. Om ni inte tror mig kan ni ta vilken "bushcraft-kniv" som helst inklusive Moraknivar och försöka tvinga dem igenom frukt eller rotsaker så får ni se. Enbart skärpa räcker inte långt när det gäller att skära bra i alla ämnen.
Med sitt "bowieliknande" blad bjuder kniven på en riktigt bra spets som kan användas utan risk att brytas av. Jag har gjort lättare bräcktest utan problem. Notera "lättare", jag försöker inte förstöra knivar utan undersöker om de håller. I det här fallet huggs bladet in i en bit trä och bänds sidledes ut igen.
Det kan återigen konstateras att VG10 inte är herre på täppan när det gäller uthållighet. Man måste ståla/bryna kniven med jämna mellanrum i syfte att behålla skärpan. Det blir särskilt tydligt när man skär i material som sliter hårdare på en egg som kartong och inte minst nylon- och hamprep. Med tanke på vad stålet en gång togs fram för är det inte så underligt. Det var tänkt att användas i trädgårds- och köksredskap. Men som sådant är det lätt att återställa till sin forna skärpa. Inga stora arbetsinsatser krävs. Jag använder hemgjord strigel och skärpstål.
Handtag
Liksom bladet är handtaget på RJ5 ovanligt vanligt. Det vill säga vare sig material eller konstruktion sticker ut. Det är en klassisk kniv med ramlås det handlar om. De kan i princip göras på två vis. Endera gör man kniven helt i metall eller får de som i det här fallet en skolla vilket ger en presentationssida med lite mer fäste och möjlighet att variera färg och utseende. Här är den i grön G10 med ett par frästa spår som dekorationselement och låssidan består av stål som fått sig en tumlad yta. Under skollan döljer sig en ram, även den i stål som är lättad för att minska totalvikten och bibehålla balans.
Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop i tre punkter utöver pivotskruven. Det ger tillsammans med materialvalen en mycket robust liten kniv. Distanserna är skruvade från två håll och skruvarna är försedda med T6-huvuden.
Ett väl format grepp som ligger bra i handen
Handtaget utmärks av att det är ovanligt arbetat och väl genomtänkt. Det finns några detaljer som gör det mycket ergonomiskt trots att det är både tunt och litet. En sådan är att man valt att nöja sig med ett väl format urtag för fingret och avstått från fler. Däremot har handtaget fått ett integrerat fingerskydd och en "näbb" som förhindrar att handen glider bakåt. Lägg därtill en fördjupning för tummen på ryggen och ett väl rundat akterkastell som passar väl in i en handflata.
Alla kanter och hörn har fasats och rundats. Det gäller även de "jimpings" som finns på kniven. De fungerar väl utan att vara för aggressiva mot fingrarna.
En av de första intrycken kniven ger är att handtaget är mycket slankt. För att öka volymen i handen "skjuter det rygg" en smula. Sedan har man gjort en smart grej från Raging Japs sida. Man har valt att använda det befintliga clipet för att bättra på grovleken på handtaget. Det är snarare en integrerad del i greppet än fristående om man kan uttrycka det på det viset. Det är god idé då clipet är stort relativt knivens tjocklek. Det känns en smula i handen men är inte obekvämt.
Ett tunt handtag försett med ett väl gjorda räfflor som inte gnager på fingrarna
Bidragande till att den här lösningen fungerar är vart clipet sitter. Det är placerat lite på samma vis som på Extrema Ratio BF2 som jag recenserade härförleden. Det vill säga relativt lågt på handtaget vilket gör att det lättare passar in i en sluten hand.
Jag tycker mycket om det här handtaget även om det är på gränsen till för litet för mig. De med större händer göre sig icke besvär och det passar troligen dem med aningen mindre händer ännu bättre.
Det är egentligen inte de faktiska måtten som är begränsningen utan att man valt att forma handtaget så pass mycket. Knivar med rakare handtag kan trolla lite med storleken. Här krävs bättre passning.
Allt har en baksida och det gäller särskilt knivar utrustade med "framelocks"
Måtten blir påtagliga vid vissa grepp som när man vänder på kniven och drar den emot sig eller greppar den i ett rejält "hammargrepp". Då känns det att det är en liten kniv men för mig fungerar den väl ändå. Bäst blir den i "sabelgrepp" med tummen placerad på ryggen i därtill avsedd fördjupning alternativt med ett pekfinger på bladet. I de två greppen är den här kniven inte bara bra utan riktigt bra.
Utöver handtagsformen bidrar G10-sidans struktur och väl avvägda räfflor på främre delen av handtaget och bladryggen till gott fäste. Den här kniven har inga vilda planer på att bege sig någonstans i brådrasket även om man är blöt om händerna.
Öppning och lås
Att RJ5 öppnas med tumknoppar framgår tydligt. De är placerade så att de är mycket lättåtkomliga och tillsammans med det rätt starka motståndet från "detent"-kulan så uppträder kniven närmast som en flipperkniv. Bladet tenderar att flyga ut när det väl börjat röra på sig. Faktum är att det nästan är svårt att smyga fram kniven.
De tunnformade fingerknopparna är lättåtkomliga och effektiva
Formen på knopparna är den bekväma men aningen anonyma tunnan. De fungerar utmärkt men är kanske inte de roligaste som finns rent utseendemässigt även om jag föredrar det förhållandet framför tvärtom. Placeringen har jag redan nämnt och det går att konstatera att formgivaren sett till öppningsfunktion före brukande av kniven. Det gör å andra sidan att kniven öppnas lätt, närmast intuitivt genom att tummen följer urtaget i G10 sidan varpå bladet snärtas ut.
Låset är väl gjort och här syns även
hur grovt clipet är i relation till handtagets bredd
Säkerheten står ett stabilt ramlås i stål för. Den här versionen är gjord precis som den skall. Själva funktionen är utan anmärkning och spel och glapp lyser med sin frånvaro. Men det tar jag nästan för givet i den här prisklassen. Mer utmärkande är ett par väl genomtänkta detaljer som hur lätt låsarmen är att komma åt och låset att släppa. Vidare så bidrar de mjukt rundande räfflorna till bra fäste för tummen när det görs. Sen syns det noggranna detaljarbetet på kniven även här. In- och utsida på låsarmen är rundade utan skarpa hörn och därtill har man bemödat sig att lägga förtunningen av armen på insidan. Det i sin tur gör att kniven blir lättare att hantera när den skall upp och ned ur fickor vilket osökt för oss in på nästa punkt.
Att bära
RJ5 är en fickkniv i ordets sanna bemärkelse. Den gör sig helt enkelt bra där. Den är tunn, närmast anorektisk och väger in på dryga hektot och därtill saknas flippers eller andra utstickande delar. Sen har den försetts med ett rätt ovanligt clip i och med materialval. Det är nämligen gjort i titan trots att kniven i övrigt inte är det. Vanligare är den omvända kombinationen, det vill säga en "titanframelock" utrustad med stålclip.
Ett riktigt bra clip som dock visar för mycket kniv
Fjäderclipet påminner om några Spydercoversioner till utseendet. Det ger dock lite mer utrymme för textil än majoriteten vilket gör att det lätt slinker över även grova tygkanter. Det underlättas även av en väl tilltagen läpp. I relation till knivens storlek är det rätt stort vilket gör att det syns och som sagts tidigare känns något i hand också.
Utseendet är annars sobert titangrått. På clipet fortsätter dock novellen från bladet med både märke, torii och material angivet. Det är emellertid printat med diskret nyans tack och lov.
Funktionen är riktigt god med väl avvägd spänst. Att det är glatt stål vid anläggningsytan mot kniven och att det saknas kanter där gör att det är mycket lätt att dra samt stoppa undan verktyget.
Det enda jag egentligen inte är helt förtjust i är att det visar upp relativt mycket kniv uppstickande ur fickan. Men som mycket annat är det en smaksak.
Sammanfattningsvis
Raging Jap är ett riktigt spännande märke och det ska bli intressant att följa deras fortsatta utveckling mot nya höjder. RJ5 är den första modell jag kommit i kontakt med från dem och den ger mersmak samtidigt som relationen inte är helt okomplicerad.
Det första jag funderar kring är att den vid första anblick kan upplevas som aning dyr i relation till de ingående materialen. De är förvisso ändamålsenligt valda men inte prestigeinriktade om man uttrycker sig så. Dessvärre är komponenter och materialval oftare större försäljningsargument idag än funktion. Av det skälet finns det många riktigt usla "TFF" - titanframelockflippers på marknaden. De har tekniska specifikationer som ser häftiga ut på papper men där upphör inte sällan det positiva.
I fallet med Raging Jap är det faktiskt tvärtom, den bör upplevas då kniven känns bättre i hand än vad specifikationen antyder. Riktpriset för den här kniven är enligt Raging Japs hemsida 129$ för övrigt. Vad det kan tänkas bli på den svenska marknaden vet jag ej i skrivande stund.
RJ5, en god kompanjon på utflykter i den tidiga vintern
Frågan är vad man får för de pengarna? Materialen känner ni till vid det här laget: en stadig men lättad stålram, väl slipad VG10, en liten bit formad G10 och en ännu mindre bit fjädrande titan. Vad som inte syns i den uppräkningen är däremot arbetet som lagts ned på designen och hur robust kniven är. Det är något som måste kännas i hand och det är som sagt där som RJ5 kommer till sin rätt.
Raging Jap, ett alternativ för den som vill ha något orginellt att skära med
RJ5 är en riktigt sympatisk liten fickkniv som föll i god jord tämligen omgående. En kniv med eget utseende och flera finesser som höjer den över mängden av liknande knivar. Vad du får är en välbyggd kniv med ett bra blad och för storleken god ergonomi. Japansk finess i EDC-format. Men en liten kulturkrock kan skymtas i namngivning av märket och mängden text på kniven. Hade den varit svensk hade nog inte "raging" ingått i namnet till exempel.
Men trots det en riktig pärla bland små EDC-knivar. Men visst skulle den bli bättre utan grinande samurajmask på bladet?
Tillverkarens produktsida hittar du här!
Specifikation:
Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 101 mm
Vikt: 110 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: VG10, HRC 59-61
Handtag: G10 på stålram
Lås: Ramlås i stål
Producerad av:
Raging Jap, tillverkad i Taichung, Taiwan
/ J - inte fullt lika arg
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
