Fredags-EDC CXXXV

Det är nu man skall konstatera att tiden går fort. För det gör den. Fast jag ser knappt vad jag skriver. Jag var hos optikern igår och hon suckade. Eller det gjorde hon inte, jag suckade då det konstaterades att det behövs nya glasögon. Mina två ögon håller på att harmoniseras, det betyder inte att något blivit bättre utan att det som var bättre blivit sämre. 

Tur att jag har glasögonabonnemang då det handlar om flera par varpå det annars hade blivit snuskigt dyrt i klumpsumma. Bland annat behöver mina terminalglas bytas som jag då inte har på mig trots att jag borde det när dessa rader mödosamt plitas av en halvblind galning...nä, det var att ta i men ändå. Jag har sällan med mig dem på jobbet eftersom det inte blir så mycket tid framför en skärm längre.

Men när jag gör det som nu på lunchrasten kan det vara praktiskt att se vad jag skriver.  

"Shaman and the other One"

Jag tänkte i alla fall skriva att jag har en par Spydercoknivar i fickorna. En Shaman och en Lil' Native. Den lille får bo bröstfickan på jackan och storebror hittas i arbetsbyxorna. Idag har den fått snitta upp ett paket frysta räkor, öppna en seg hink med majonäs, ta bort aluminiumfolien under korken på en tiolitersdunk med matolja. Typiska jobbgrejor helt enkelt. 

Ficklampan är mitt pålitliga val när jag har med mig något smått. Den lär jag dock inte få användning för då solen strålar från en blå himmel på ett mycket sympatiskt vis. 

I eftermiddag är helt andra knivar aktuella. En lite sejour i skogsdungen hemma med lite knivkastning blir det. Jag är nog för trött för att packa bilen och bege mig till min träningsbana för ett riktigt träningspass. Det får anstå till söndagen. 

Imorgon hinner jag inte då det istället blir besök på matmässan i Växjö. Med två kockar i samma hushåll är det ett evenemang som inte kan missas. 

På återseende go' vänner!

/ J - säger, desto fler knivar desto bättre soppa

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC XCIX "Rain"

Aprilväder är ett just nu mycket påtagligt uttryck. En salig mix av regn, hagel och snö ramlar från himlen och från stund till annan så blåser det utöver det. Och i samma stund som jag skrev det har snön från tidigare imorse börjat smälta i den sol som just bröt fram. 

Men trots det för tillfället bistra vädret har det hunnit bli fredag, den här veckan också. En vecka som bland annat bjöd på ett paket innehållande nya knivar (som jag inte hunnit packa upp än), en pumpad rullstol, återhämtning från Covid, en underkänd bil, lite knivkastning och mycket skrivande i det här ämnet. Det är många recensioner som står på kö för tillfället och inspirationen och idéerna om vad jag vill skriva om för övrigt, kanske inte flödar, men rinner till i alla fall. 

"Rain"

I fickorna idag hittas ett excellent par knivar från Spyderco. De flesta känner nog till dem men för dem som är nya kan jag tala om att det är Shaman (överst) och Lil' Native. Båda är tillhör samma "Native familj". En är bara lite större och framförallt grövre, den andra lite mindre. Storebror har Spydercos eget "compression Lock". Ett lås som förvisso inte är dåligt men som jag inte alltid kommer helt överens med. Det kan upplevas som fippligt och särskilt på mindre knivar kan det sitta ivägen för den plats där jag vill ha mitt tumgrepp när jag håller om handtaget. Därför valde jag Lil' Native med back lock istället då den finns i två versioner. 

Snart dags att ge sig ut i vädret igen. Vad det än kan tänkas bjuda på! Ha en trevlig helg go' vänner så syns vi i lite olika former framöver!

/ J - hobbymeteorologen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 238 Större fällknivar

Visst finns det större fällknivar än de som visas här. Men de här är mina största fällknivar som jag anser vara värda att bära omkring på. 

Men det är klart att även i min samling återfinns utflykter i den smått bisarra världen av giganter. Där finns exempelvis en stilett som mäter över en fot, en monstruös Opinel No 12 och en fällbar tingest från Linton som väger in på närmare 400 g. Och då skall tilläggas att jag inte är innehavare av någon av de värsta överdrifterna från Cold Steel. De i sin tur har inget att komma med när de jämförs med de riktiga jättarna som är spanska Navaja Sevillanas från 1700- och 1800-talen som kunde vara formidabla. 

Större fällknivar

De här knivarna är mer exempel på stadiga EDC-knivar eller fällknivar för friluftsliv. Från toppen hittas Victorinox Hunter Pro M, Extrema Ratio BF2CD, Cold Steel Ultimate Hunter, Al Mar 3.6 S.E.R.E och Spyderco Shaman. De har allihop sina brister och förtjänster men överlag är de sympatiska knivar.

/ J - slår på stort

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XXVI

Nä, gillar dem det gör jag inte!

"Vilka då?"

De där jäkla hålen!

"De i bladet?"

...nej för tusan, halvmånarna som görs framför handtagen!

De är något av en kulturkrock må jag säga "forward choils". Ett ämne jag tänker skriva om lite mer utförligt vid annat tillfälle. Men generellt anser jag att det är bättre att dra eggen närmare handtaget och ha en så liten ricasso som möjligt på en kniv. Det ger längre egg i relation till bladet och samma kontroll som sägs uppnås med den här lösningen. 

Screenshot från 50-tals skräckisen "Revenge of the Forward Choils"

Men skall man nu ha "forward choils", förresten kan ingen ge mig ett bra svenskt ord för företeelsen? Urtag, fördjupning och liknande använder jag men de känns inte rätt. 

Men skall man nu ha dem som sagt så är det så här det skall göras. På den Voxnaesdesignade "Pilar" från CRKT är det snarare en del av greppet då kniven är svår att hålla på annat vis givet storleken. Det eliminerar flera av nackdelarna. Det gäller inte den betydligt större "Shaman" från Spyderco. Den kniven är snarare ett exempel på motsatsen men även på hur de skall utföras för att fungera optimalt. 

Glad fredag på er förresten!!

/ J - fredagschoilare

Dagens bild nr 156 "Så bra"

Två klassiker på samma bild. Eller som jag skrev på mitt Instagramkonto: En klassiker och en i vardande. Skivomslaget torde många känna igen, i alla fall om man är musikintresserad och inte är för ung. Det är Pink Floyds "Dark side of the Moon". Ett album som trots att den är en tema-skiva och har låtar som saknar refränger är en av de som legat på Billboard-listan längst av alla genom alla tider. 

"So Good"

Bilden är den första i en serie jag planerar med knivar och just LP- och CD-omslag. På något vis fick jag för mig att det var ett bra motiv. 

Kniven är Spydercos "Shaman" som i mångt och mycket är en "Native" på steroider. Större och kraftigare men även mer rundad och mjukare. En nallebjörn med Grizzlypotential. Och den är verkligen SÅ bra att den förtjänar klassikerstämpel. Men om det verkligen blir så kan endast tiden utvisa. 

Och appropå tid, idag är det är måndag och nu kör vi så det ryker! Ha en bra vecka alla människor där ute.

/ J - knivfotografen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XIX

Fredag igen. Tiden går och endast knivar består. Eller det vete tusan men det är klart att samlar man på flintknivar så. Minns att mina första svärföräldrar hade några riktigt fina sådana, av museikvalitet upphittade i Danmark på femtiotalet. Brukade känna och titta på dem och beundra hantverket. De kunde sina saker på stenåldern också. Välbalanserade och riktigt vassa. Inte illa efter några tusen år! 

Idag är det lite modernare. Inte mindre än 2 x CPM S30V. Jo, det råkar vara det i den här versionen av Techno även om jag har för mig att CTS XHP är vanligare. 

"Sturdy Carry"

Dagen till ära bär jag två knubbisar. Förutom Spyderco Techno har en Shaman hittat sin plats. Den är och förblir en favorit som ständigt återkommer. En jäkla sympatisk bekantskap helt enkelt. Sen får de båda samsas med en liten Leatherman som hänger i en bälteshälla. Det är saxen jag vill åt. Allt skall inte skäras av helt enkelt. 

Det här skrivs på en lunchrast och efter den är det dags att bege sig ut i värmen igen. Växjö ståtar med över trettio grader i skuggan även idag. Inte som förra veckans värmerekord då termometern var uppe och snuddade vid 34 jäkla grader! Det händer bara inte att den är staden ligger i topp i sol- och värmeligor. Normalt återfinns vi i botten i samma division när det gäller nederbörd som Borås och någon mätstation i Lappländska fjällen. 

Intressant är att det enligt prognoserna uppges att "imorgon blir det svalare". Det har det sagts hela veckan och det har inte inträffat än. Runt tjugofem har utlovats. Rena svalkan vilket vore ytterst välkommet. 

/ J - halvsmält

Dagens bild nr 141 "Vintergröna"

Men va fan! Skall det inte vara vår snart? När jag skriver dessa ord är det återigen vitt ute och snön faller som vore det december. Nu får fanskapet snart ge sig. Det kanske är på sin plats på julafton men inte i slutet av mars. 

På jobbet kan jag konstatera att det finns flera grupper som gör gemensam sak i önskan om ljusare och framförallt varmare tider. En ohelig allians av amatörcyklister som jag själv, ryttarfolk och odlarmänniskor. Alla vill vi slippa snö. 

"The Only Green"

Bilden är därför en jag lade upp på Instagram igår och tagen ute vid Kronobergs slottsruin. Där återfinns den här massiva och åretruntgröna murgrönan. Kniven är min Spyderco Shaman. En favorit om någon nu missat det. Kniven som förenar en viss elegans med massiv styrka. 

/ J - letar efter våren

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knifereview Spyderco Shaman

- Spellbound by a Shaman

Today we are going to talk about the Shaman, a not completely standardized Spyderco in my eyes. Exactly what I mean by that demands an explanation I guess. This since all the classical features are there including the hole in the blade, their own compression lock, and the overall design language which by now are either a sign of quality or something to avoid for those who can't stand the looks.

Someone even called it a "lovechild" between a PM 2 and a Native even if I only partly concur. But it's not that strange that it is a recognizable shape since the designer behind the knife is the founder of Spyderco Mr. Sal Glesser himself. And it doesn't seem too far fetched that he would base a new knife on previous successes and take it from there.

Spyderco C229G "Shaman"

So it was with high expectations I received this particular knife. It was also my ticket to the "world of Natives"  since that model is lacking in my collection so far. For some reason they have not caught my interest enough. Most probably because they are too close to other top-ranked Spyderco models both in size and function. So every time I had my finger on the ordering button I changed my mind. But then this model was released and exploded like a bomb in my small knife universe. Sometimes bigger is really better!

A Native on steroids?

The most objections I held against Native on a theoretical level disappeared with the change in format and only the positives remained. Foremost they are centered around ergonomics and looks. Shaman is one of those few Spyderco models that lacks "humpback" which for sure makes it less noticeable but the more elegant. Native 5 is for the same reasons better looking than para 3 in my eyes.

Twitter version: The spell of the Shaman, bigger is better!

Blade

The blade of the Shaman is a very good one even if it seemingly is a bit of recycling going on. We have seen this leaf-shape before, haven't we? It doesn't deviate too much from the Native- or Sage-series of knives just to name a few. But there are differences and the most obvious is of course size. This blade is more comparable to the Manix 2 but thicker still and stands taller, think "giant leaf"*.

Bigger, sturdier and without a thumb ramp otherwise an easily recognizable shape

Despite being thick this blades cut very well due the FFG and height of the blade

The blade measures over three and a half inch in length and the thickness is over 0.14". Thicker blades are often inferior for almost every cutting task but in this case, it's in line with the rest of the construction. Simply put more robust than your average Spyderco. And this combined with the ergonomics are what makes this knife great (pun intended).

Another deviance from the common Spyderco theme can be found in the blade finish. Instead of being a satin it's stonewashed and then semi-polished. The grind is also worth mentioning, it's not a full flat even if it is close. Those two details makes for an almost two-tone look. Anyway it's a nice finish that is both aesthetic and practical. Scratches have a tendency to show less which feels more important for a knife that in every aspect is a user. 

Shaman compared with Manix 2 LW, an otherwise equally large knife. 
The neck is thicker but the knife isn't that much fatter in a pocket

I like almost everything about this blade except for the strange hump that is supposed to act as a finger guard. What is it doing there at all? At least it could be less obtrusive. Besides not being very useful it is in the way when closing the knife since it protrudes past the lock which from time to time can be annoying. And why is the blade tang sticking out in closed position? There is no reason for that and Spyderco are successful in hiding it on almost every model they make with a few exceptions.

The blade steel isn't much to talk about since this first edition of Shaman is equipped with one of Spydercos go to steels, Crucibles CPM S30V. An excellent all-round steel for pocketknives by the way. I say "first edition" because It isn't too daring to guess that this knife will be able in other configurations within short. The platform is too good for not being used for some experiments. 

Handle

The handle construction on the Shaman is very robust and based on a sturdy steel frame with a lot of holes in the liners for weight reduction. Over the frame are attached scales in black G10. What characterizes them and makes this knife stand out besides being very solid is that they are heavily chamfered. That almost results in vaulted sides and add to the splendid ergonomics of this knife. The surface is rather smooth which isn't too common in a world full of sandpaper-like grips. For some reason there seem to be an assumption from almost every manufacturer that all knife users are butchering jellyfish all day long for a living. That idea might be fueled by a couple of Youtubers.

The biggest sales pitch for the Shaman is its ergonomic handle

The handle measures 4,7 inch in length which almost guaranteed fits most hands no matter how big they are or if you work with gloves on.

The back of the knife is semi-open with a small backspacer in steel. At first glance, it can look a bit redundant but is put there to act as a counterweight to the massive blade and thus contribute to the neutral balance of the knife. It is also a bit countersunk in relation to the rest of the grip. Why Spyderco chose to make it that way is more than I can answer. 

A rather open construction with a heavy lightened frame and a small back spacer for better balance

In work this handle is a pure joy to use. To be honest, from a practical standpoint this is one of the best handles that are available on a folder period. It is both flexible and comfortable. Flexible as in being able to grip in a number of different ways. That is made possible by being large enough combined with an excellent forward choil. I'm not the biggest fan of forward/50/50 finger choils in general but if you are going to put one on a knife this is the way to do it!

What's prominent with this handle is that all grips work equally good. More common is that one or two grips are in favor. One of few objections I have is that the clip can be felt especially when gripping the knife in a "saber grip" without using the choil. But thanks to the length of the handle this can be avoided by slightly adjusting the grip.

Opening and Lock

The spyderhole is about the same size as on the PM2 for instance but it doesn't protrude as drastically which makes it a bit less easy to get to. But access is still adequate and the knife can be open in several ways. As per usual you can open the knife with a slow and controlled movement with the thumb, a "Spydieflick" with the middle finger or simply release the lock and turn it into a gravity knife**.

The Spyderco hole is of the same diameter as on the PM 2 but feels smaller due to the height of the blade

On this knife, the edges of the hole are less sharp than they can be on some Spydercos. That can partly be explained by this being a Golden Colorado product and part due to the surface treatment on the blade I guess. The result is very good and provides a secure grip for your finger without chewing on it.

A good lock but is this really necessary? Why has a metal part protrude like this?

This knife is equipped with Spydercos contribution to the existing fauna of locks, the compression lock. In this version as good as always. Or almost as good is closer to the truth. Because here the small detail with the finger guard recur. When closing the knife you simply have to remove your finger from the lock bar in the end of the motion or the blade won't close entirely due to the protruding elongated piece of the blade tang.

The function is without blame in every other aspect and the blade shows no tendencies what so ever to move in the locked position. I must admit though that everything else would have been a big disappointment with the price level, the brand and the pedigree of this knife in mind.

The blade runs on phosphor bronze washers and the general tolerances are very tight and therein lays part of the explanation to why the knife feels so solid. 

To Carry

Some things have to be sacrificed on the alter of strength and ergonomics. In this case, it's weight but foremost volume. But the Shaman still weighs in under ?? oz and is therefore not a true heavy weight. It is however somewhat of a fatty. The handle is substantial and demands pocket space.

Shaman isn't totally anonymous in the pocket. Nore the pocket clip or the size allows that

But the weight is well balanced and the clip sturdy so the knife stays put. The clip is, by the way, tumbled so it matches the finish on the blade. Another little detail that enhances the overall impression. The shape is Spydercos standard "spoon" and it can be relocated to all four corners of the handle. If you combine that with the lock and the hole for opening you got a rather lefty friendly knife.

To Conclude

The first question that needs an answer is of course if the initially high expectations were fulfilled? The answer is a simple one - yes, with emphasis. This knife hardly left my pockets since I got it. It soon climbed to the top not only among Spydercos but all my larger folders. The combined strength of a well thought out blade, a good steel, a secure lock and above all a comfortable handle makes for a serious contender in it's class. I also find it attractive in a robust sort of way. It's hardly what you call an elegant knife.

What Spyderco have done is to take the advantages from the Native but added a few things missing for many in that model and that is the size and another lock mechanism. And Shaman was also very priceworthy. I write "was" because I bought it for around 140$ and now it cost closer to 180$. It's still as good of a knife of course but the competition also gets tougher in the higher realms.

Spyderco Shaman was able to fulfill my high expectations

In order to understand how good the Shaman actually is I want to compare it with another almost iconic knife, the Paramilitary 2 from Spyderco. That comparison can be the subject for an entire chapter itself but a few areas can be highlighted. 

• First is ergonomics. In my hand, the Shaman fits even better than the already very good PM 2. Most of that advantage lies in the fact that the Paramilitary has typical flat sided scales while the Shaman is much more chamfered and rounded off in every way. The surface finish is also smoother which I prefer. 

• The next thing worth mentioning is that the tip is way sturdier on the Shaman than on the rather infamous thin tip on the PM 2. Sure, you lose some precision but not much. 

• Thirdly, it looks better! It is, however, a very subjective standpoint. But it is "humpless" which heavily influences the overall lines of the knife. The bulb that is usually the result of the hole in the blade is one of the things that usually turn some people off when it comes to the way Spydercos looks. 

To be fair all of the above-mentioned positives can also be turned and had against the Shaman especially since it is a tad heavier than the PM2. It's by and large a matter of taste.

A future classic?

To all them who is not that big of Spyderco connoisseurs I want to clarify, Shaman is a damned good pocket knife and a very capable candidate to the title of "best folding knife" overall. But that is said with one distinct disclaimer. It only goes for the ones who prefer somewhat larger folding knives for EDC use.

Despite all, it measures over nine inches in total length and adds to that a certain roundness and you get a knife that isn't for everybody. Because of size, it doesn't compete on the same premises as other EDC-favourites of mine such as Spydercos Sage-series,  Fox Tur, Viper Dan, Benchmade 940-series, Kizer T1 and Gemini to name a few. 

I predict that the Shaman will linger in the Spyderco catalog for quite some time and that it will be subject to many variants and sprint runs in order to keep the interest. But it is sure worth it!

Spyderco product page

Specification:

Length Overall: 8,31"
Length, Folded: 4,7"
Weight: 5,2 oz, 148 g (weighed by me)
Blade Length: 3,61"
Blade Thickness: 0,145"
Blade Steel: Crucible CPM S30V,
Handle: G10 over steel frame
Lock: Compression Lock

Produced by: Spyderco, made in the USA



/ J - enchanted

* There even was a model called "Super Leaf". In this case, the Shaman deviates because it's sturdier than we are used to from Spyderco. But in their extensive catalog there are other examples of this over the years. Tatanka and Tuff are the ones that spring to mind but also Starmate measures ?? over the neck and all three are thereby thicker than the Shaman. 

** Which unfortunately makes this and many others with similar variants of locks illegal in some jurisdictions. But that's another story. 


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Spyderco C229G Shaman

- förtrollad av en Shaman

Shaman, en inte helt vanlig kniv från Spyderco skulle underrubriken kunnat vara. Fast jag inser snabbt att det påståendet tarvar en förklaring. Alla de klassiska dragen finns ju där inklusive hålet i bladet, deras eget "compression"-lås och det övergripande formspråket som vid det här laget känns igen antingen som ett signum för kvalitet eller som något att undvika för dem som inte står ut med utseendet.  

Någon kallade den till och med för en avkomma mellan PM  2 och en Native även om jag bara delvis håller med om det. Men det är nu inte så konstigt eftersom det är Sal Glesser själv tillika grundare av Spyderco som står bakom den här kniven. Och att han skulle bygga vidare på ett par andra lyckade modeller är förstås inte främmande. 

Spyderco C229G "Shaman"

Det var därför med höga förväntningar jag emottog den här kniven så väntan på postgången kändes extra lång. Särskilt med PostNords nuvarande (brist på) rutiner. På sätt och vis var det här biljetten in i "Native"-världen för mig då den modellen saknades sedan tidigare. Av någon anledning har de inte lockat mig.Troligen för att de legat för nära andra topprankade Spydercomodeller i storlek och funktion för min smak. Men så kom den här kniven och slog ned som en bomb i min lilla knivvärld. Ibland är större bättre! Det är för övrigt därför den inte är helt vanlig och sticker ut något i sortimentet.

En Native på stereoider?

De flesta invändningar jag trott mig ha mot Native försvann i och med det ändrade formatet och bara fördelarna bestod. Främst handlar det om ergonomi och utseende. Shaman är nämligen en av de där Spydercoknivarna som likt Native saknar "puckelrygg" på bladet vilket förvisso gör kniven mindre utstickande både bildligt och bokstavligt talat men även elegantare. Native 5 är av det skälet snyggare än Para 3 i mitt tycke. 

Twitterversion: Shamanens häxformel lyder, större är bättre!

Blad

Bladet på Shaman är synnerligen genomtänkt samtidigt som det vid en ytlig betraktelse är en favorit i repris. Visst har vi sett den här lövformen tidigare och så tillvida avviker det inte alltför mycket från Native- eller Sage-serierna för att nämna några. Men det finns skillnader och de mest uppenbara är att det saknar tumramp och är större, att jämföra med Manix 2 men framför allt är det grövre och bredare. Tänk "jättelöv"*. 

Större, kraftigare och utan ramp för tummen - annars känns formen igen



Trots grovleken skär kniven mycket bra eftersom bladet är något bredare än på de flesta Spydercomodeller

För att vara mer konkret mäter bladet över nio centimeter på längden, tre och en halv centimeter på bredden och bladgodset är närmare fyra millimeter tjockt, 3,7 mm för att vara exakt. Grövre blad är oftast sämre för allt utom hållbarhet men i det här fallet känns det påkallat givet hela knivens konstruktion och övriga framtoning. Mer robust helt enkelt. Och det är här tillsammans med ergonomin som storheten (pun intended) hos den här kniven återfinns.

Förutom tjockleken på bladet så är finishen en för Spyderco inte helt vanlig tumlad yta som sedan polerats något. Den förekommer på andra knivar men satin är betydligt vanligare i deras utbud. En annan avvikelse från det gängse är att bladet inte är helt flatslipat (FFG) även om det inte är långt ifrån. De två detaljerna gör även att bladet nästan ser ut att ha en tvåtonsfinish vilket alltså inte är fallet. I vilket fall är det en trevlig ytbehandling som både är estetisk och praktisk. Repor tenderar att synas mindre vilket känns extra viktigt på en kniv som i allt strävar mot att användas ofta och mycket.

Shaman jämfört med den i övrigt ungefär lika stora Manix 2 LW, 
grövre över nacken men inte så mycket tjockare i fickan

Jag gillar nästan allt med bladet utom den märkliga knölen som skall agera fingerskydd. Vad gör den där överhuvudtaget är min fråga? Den kunde åtminstone varit betydligt mindre framträdande. Förutom att inte göra någon större nytta så sticker den upp genom handtaget vid låset när man fäller ihop kniven vilket ibland kan vara irriterande. Och varför är bladtangen synlig i stängt läge? Det finns ingen anledning till det heller då man på nästan samtliga andra modeller lyckas gömma den. Men den är åtminstone väl rundad.

Stålet är inte mycket att orda om då det är Crucibles CPM S30V som är aktuellt på grundmodellen. Jag väljer den formuleringen beroende på att jag är tämligen säker på att den här kniven inom kort kommer att släppas i ett flertal andra versioner med varierande ståltyper. Plattformen är för bra för att inte göra så.

Handtag

Handtagskonstruktionen är mycket robust och utgår från en stålram som försetts med en större mängd hål för att banta totalvikten något. Över ramen har fästs skollor i svart G10. Det som utmärker dem och höjer den här kniven över mängden är att de förutom att vara rejäla är kraftigt fasade vilket ger närmast välvda sidor och en fantastisk ergonomi. Ytan är för ovanlighets skull slipad i en värld av sandpappershandtag. Av någon anledning tror alltför många tillverkare att vi användare jobbar med att stycka maneter hela dagarna.

Shamanens största försäljningsargument, ett synnerligen ergonomiskt handtag

Storleken är väl tilltagen vilket gör att alla oavsett handstorlek får plats och du kan även använda kniven med handskar på om så tarvas. 

Konstruktionen är halvöppen med en backspacer i stål. Den kan vid första anblick te sig en aning onödig men finns där för att agera motvikt till det kraftiga bladet och bidra till knivens helt neutrala balans. Den är även något försänkt i relation till handtaget. Varför man valt att göra så är mer än jag kan svara på. 

Tämligen öppen konstruktion med lättad ram i stål och en mindre "backspacer" för god balans

Att arbeta med är det här handtaget en fröjd. Faktum är att det är ett av de bättre som finns att tillgå på en fällkniv. Det är både flexibelt och komfortabelt. Flexibelt på så vis att kniven kan greppas på ett flertal olika vis. Det möjliggörs genom längden och att kniven har ett väl fungerande "forward choil". Ska man nu överhuvudtaget ha den sortens påfund är det så här de skall utföras!

Det som är unikt för Shaman är att alla grepp fungerar lika bra. Annars brukar handtag tydligt favorisera en eller ett par fattningar. En av få invändningar som kan hittas är att clipet kan kännas i handflatan om den hålls i "saber grip" utan att man kryper fram mot bladet. Men på grund av handtagets längd kan det undvikas genom att justera fattningen något.

Öppning och lås

Spydercohålet har i det här utförandet med sina tolv millimeters diameter samma mått som på exempelvis PM 2 men sticker inte ut lika dramatiskt vilket gör det aningen mindre lättåtkomligt. Men funktionen är adekvat och kniven kan öppnas på ett flertal olika vis. Genom att smyga fram bladet med tummen, en s k "Spydieflick" med långfingret eller helt enkelt genom att släppa låset och låta kniven agera "gravity knife"**. Även de valmöjligheterna bidrar tillsammans med de olika fattningarna att kniven känns flexibel. 

Spydercohålet mäter tolv millimeter men upplevs mindre på grunda av det breda bladet

På den här kniven är kanterna på hålet inte lika skarpa som de kan vara på Spydercoknivar tillverkade i exempelvis Japan. Dels beror det på att Shaman är tillverkad i USA men mycket av det tror jag beror på ytbehandlingen som också slipat hålet något. Resultatet är  utmärkt med kanter som biter bra utan glida in i tummen. 

Ett bra lås men det här var väl onödigt?

Låset är Spydercos eget bidrag till den existerande låsfloran. I den här versionen fungerar deras "compressionlock" lika väl som alltid. Eller nästan skall jag väl säga. För här återkommer den lilla detaljen med fingerskyddet jag tidigare nämnde. När man stänger kniven får man helt enkelt mot slutet av rörelsen flytta undan fingret annars kommer den utstickande tangen ta i och bladet stängs inte helt utan stannar en bit för tidigt vilket då ger ett moment till för att slutföra momentet.  

Funktionen är annars klanderfri och bladet uppvisar inga som helst tendenser att röra på sig. Allt annat hade emellertid varit en stor besvikelse på den här kniven med tanke på prisläget, märket och inte minst "stamtavlan". Bladet löper på bronslager och toleranserna är mycket små och däri återfinns ytterligare en del av förklaringen till det stabila slutresultatet. Tyngden hos bladet gör även att bladet glider igen tämligen majestätiskt. 

Att bära

Något får man förstås offra på komfortens och styrkans altare. I det här fallet är det vikt och volym. Med det sagt så kan sägas att Shamanen väger in på ett och ett halvt hekto vilket inte är så farligt givet hur bastant kniven är. Värre är i så fall längden och tjockleken i fickan. Handtaget är stort och tar plats helt enkelt. 

Helt anonym är Shaman inte. Vare sig clipets form och utseende eller storleken tillåter det

Men vikten är väl balanserad och clipet stadigt så kniven sitter som den skall väl på plats. Clipet är för övrigt stentumlat för att matcha bladet. En liten detalj som höjer helhetsintrycket. Formen är Spydercos standard-"sked" och det kan flyttas mellan handtagets alla fyra "hörn". Det tillsammans med hålet och låskonstruktionen gör att kniven lämpar sig väl även för den vänsterhänte. 

Sammanfattningsvis

Den första frågan att besvara är förstås om de högt ställda förväntningarna från min sida infriades? Svaret lyder - ja med emfas! Shaman har knappt lämnat fickan sen jag fick hem den. Den klättrade snabbt upp i toppen av Spydercofavoriter och bland större fällknivar överhuvudtaget. Den kombinerade styrkan hos ett väl genomtänkt blad, gott stål och framförallt ett bekvämt och flexibelt handtag ger många pluspoäng. Därtill tycker jag att den är snygg på ett robust vis. Det är knappast en elegant kniv. 

Vad man gjort är att man tagit fördelarna hos Native men lagt till något av det som saknades där vilket framförallt är storlek och ett annat lås. Sedan var kniven prisvärd. Jag skriver "var" för jag köpte den direkt när den kom ut då priset låg runt 140$ i USA och nu har den klättrat mot 180$ där och sen kommer förstås påslaget när kniven skall över vattnet. Den är fortfarande prisvärd men inte på samma vis och påslaget gör att fler konkurrenter finns att jämföra med. 

Spyderco Shaman klarade av att infria mina förväntningar

För att ni skall förstå hur bra den är vill jag faktiskt jämställa den med Spydercos smått ikoniska Paramilitary 2. Den jämförelsen är ämnet för en helt egen text men några punkter kan vara värda att lyfta fram. 

• Först är det ergonomin. I min hand ligger Shaman ännu bättre än den redan superba PM 2. Mycket av det kommer sig av att den kniven har de typiska helt flata sidorna med tillhörande kanter medan Shaman är betydligt mer fasad och rundad på alla vis. Sen är ytan slipad och därmed mjukare vilket är en finish jag föredrar. 

• För det andra är hela bladet och inte minst spetsen kraftigare på Shaman vilket är något många brukar klaga på hos PM 2 vars spets kan vara något känslig eftersom den är nåluddsvass. 

• För det tredje är den snyggare. Ja, det är förstås en mycket subjektiv ståndpunkt men den är  "knöllös" vilket är helt avgörande för hur linjespelet blir. Puckelryggen som annars uppkommer som ett resultat av hålet är en av de saker som gör att många ryggar från estetiken hos Spydercos knivar. Sedan är ration blad - handtag fortfarande fel men det är en annan fråga. 

Nu kan de här punkterna vändas på och lika väl hållas emot Shaman särskilt som den även är tyngre än PM 2. Till sist blir det förstås en fråga om tycke och smak.

En blivande klassiker?

Till alla som inte är riktigt lika mycket Spyderco-konnessörer vill jag förtydliga för att även ni skall hänga med i ovanstående resonemang att Shaman helt enkelt är en mycket bra fällkniv och en synnerligen kvalificerad kandidat till "bästa fickkniv". Det uttalandet skall dock paras med en tydlig friskrivning. Det gäller bara för den som gillar större fällknivar. Den mäter trots allt över 21 cm i strumplästen och uppvisar även viss rondör därtill vilket sammantaget blir för mycket för många. Därmed konkurrerar den inte på samma premisser som andra EDC-favoriter som Spydercos egen Sage-serie, Fox Tur, Viper Dan, Benchmades 940-serie, Kizer T1 och  Gemini med flera. 

Jag förutspår att Shaman kommer att dröja sig kvar i sortimentet ett bra tag och att den kommer att släppas i många varianter för att hålla kvar intresset kring modellen. Det är den å andra sidan väl värd. 

Länk till Spydercos produktsida.

Specifikation:

Längd utfälld: 211 mm
Längd hopfälld: 119 mm
Vikt: 148 g (vägd av mig)
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: 3,7 mm
Bladstål: CPM S30V,
Handtag: G10 på stålram
Lås: Compression

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA


/ J - förtrollad

PS. Jag återkommer med en rapport på hur kniven är att använda. Området förtjänar en egen utläggning och fler bilder!


* Tidigare fanns t o m en modell titulerad "Super Leaf". I det här fallet kraftigare än vad vi är vana vid även om det i Spydercos digra katalog finns andra exempel på dylika utflykter tidigare. modellerna Tatanka och Tuff ligger väl närmast till hands men även Starmate mäter stadiga 4 millimeter över nacken och alla de tre är därmed snäppet grövre än Shaman

** Vilket gör den och många andra med liknande låskonstruktioner olagliga i vissa jurisdiktioner. Men det är en annan fråga. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 133 "Ut ur mörkret"

Här sitter jag mitt i historien. Bakom mig femtonhundratalet hugget i granit. Framför mig oklart eller snarare kolsvart. Mittemellan livet i en koreansk bil.

"Out of Darkness"

Förra veckan, förvirrat. 

/ J - back on track

Dagens bild nr 132 "På snö"

Som kontrast till mitt förra inslag under rubriken "dagens bild" får jag här lägga ut en som illustrerar att snön nu även kommit till södra Sverige. Den är dessutom inte i blötformat längre utan bildar stenhårda isvallar och skare. Kniven ligger ovanpå snön utan problem. 

"On Snow"

Kniven förresten, det är "Shaman" från Spyderco. En kniv som snart kommer recenseras här på Knivigit värre. En ledtråd till vilket betyg den kommer att få - den lämnar aldrig fickan inte ens när jag bär andra "EDC-knivar" för utvärdering. Då byter den bara plats och när fickorna är fulla får den bo väskan. Sånär som på ett par små detaljer är den bland det bästa som de gjort i Golden Colorado. 

/ J - försöker vintervägra

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv!

 Jäklar i min låda vilken kniv!!

Var det första jag tänkte och troligen sade högt fast kanske med andra och starkare ord när jag packade upp den här tingesten. 

Det är Spydercos nya "Shaman". Eller kanske en Native på steroider om man vill uttrycka det så. 

Spyderco Shaman

På bild framstod det som om handtaget skulle vara bekvämt med sin slipade G10 och mjukt rundade kanter. Det är det kan jag meddela. I min hand jämbördig med den så kända Paramilitary 2 till och med. Visst ingen tumramp att ta avstamp ifrån men å andra sidan fylligare handtag och väsentligt mindre kantigt är det också. I grundutförandet har de samma bladstål, eggkurvaturen är nästan identisk med sin mer namnkunniga konkurrent även om bladet inte är det och båda delar låstyp i och med ett compressionlock. 

Spontant tror jag Spyderco har en vinnare i den här kniven. Åtminstone är den det i min lilla bok. Den är nämligen lika välbyggd som en PM2 fast kraftigare och framförallt har den snyggare linjer.  Apropå linjer så valde jag mellan den här och Sliverax. Sen kom jag på att jag egentligen inte gillar flippers.

Recension blir det förstås vad det lider. Skall bara hinna använda kniven först! 

/ J - så nöjd så nöjd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre