- en modern EKA förankrad i historien
Hade det inte varit för ett par mer än lovligt generösa gåvor hade jag inte haft så många "Ekor" eller knivar från EKA i samlingen. Sedan länge finns ett par klassiker som mina militärknivar Swede 38 och Swede 60 samt en fällbar filékniv som agerade fältkökskniv förr. Men häromsistens kom ett paket från en givare som önskar vara anonym och bland de knivar som ingick där var den här, en Swede 8. En kniv som nu burits och testats relativt grundligt.
EKA Swede 8
Den här kniven tillhör de mindre modellerna från Eskilstuna och lämpar sig därför väl som EDC-kniv till skillnad från exempelvis de större Swede-kusinerna 10 och 92 som är en aning mer volumiösa.
Det här specifika exemplaret har trähandtag men kniven kan även fås i utförande med gummi i greppet för den som önskar mer fäste. Den som vet med sig att kniven kommer bäras mycket i skog och mark när det är regnar och är blött bör kanske överväga den versionen.
Ett svenskt alternativ i EDC-klassen
Twitterversion: En modern svensk i traditionell klädedräkt
Blad
Namnet på kniven är knutet till bladlängden som följaktligen mäter 8 cm på längden. Formen är en svag droppoint som dock närmar sig ett "rakt" blad i utseende. Det är en av punkterna i vilken kniven är förankrad i historien eftersom ett blad inte blir mycket enklare än så här. Inga krusiduller eller särskild utsmycknad. Det ger ett knivblad med stark spets en mjukt rundad buk och rätt mycket rak egg att arbeta med. Gott så, jag uppskattar bladformen som för övrigt får mig att associera till ett förvuxet skalpellblad. En bra bruksform helt enkelt.
Så mycket renare blir inte en bladform. Åtta centimeter bruksblad
Ett modernare tillägg är de skåror som bladryggen försetts med för ökat fäste. Utseendemässigt är linjerna på bladet harmoniska och den enkla satinfinishen understryker det.
Tidiga exemplar av den här kniven hade AUS8 i bladet. Stålet är nu det i EKAs sortiment helt dominerande 12C27 från Sandvik. Av det stålet har man valt 2,8 millimeters godstjocklek som sedan fått en låg sabelslipning. Något jag för övrigt inte är vän med på den här kniven. Förvisso är stålet adekvat tunt bakom eggen och den är vass. Men en låg sabelslipning övertygar inte undertecknad i alla situationer.
Men vad hände med slipningen? Sandvik 12C27 i en vinkel som passar en stor huggare
På något ställe har jag sett uppgifter på att Swede 8 skulle ha en skandinavisk slipning fast med avlösningsegg. Det gäller i så fall för andra årgångar än det här exemplaret. Ett fenomen som jag dock sett på andra knivar från EKA som exempelvis "88an" där utförande och slipning varierar med årsmodell. Det hänger troligen ihop med de moderna tiderna där ett svenskt märke görs i Portugal och Kina. Med en så här bred primäregg hävdar jag att det här inte är en skandinavisk slipning som endera skall ha nollvinkel, alltså endast en slipfas eller en mycket liten avlösningsegg.
Swede 8 är lite speciell att jobba med. Mycket beroende på att den har så uppenbara styrkor och svagheter. Exempelvis känns motståndet ungefär lika mycket när man skär i torrt virke som i kartong! Det eftersom den i kartong och andra mer fibrösa material är usel. Kniven är där riktigt tung att skära med och bladet upplevs som betydligt tjockare än vad det är. Här är det slipningen som spökar. Dels är den tvär och dels är ryggen vid övergången till den flata sidan av bladet rätt brant. Sammantaget gör det kniven rent ut sagt dålig i den här typen av material.
Annat blir det i trä där vinkeln plötsligt känns rätt och bladet biter riktigt bra. Handtaget fungerar även det väl vid den sortens arbete. Följaktligen är inte heller hårdplast något större problem. även penetrationsförmågan får godkänt. Spetsen är kraftig och därmed tålig. En av styrkorna när man slipar knivar på det här viset.
Jag kan tänka mig att bladet lämpar sig tämligen väl för småvilt men det är inget jag kan uttala mig om med säkerhet eftersom jag inte är jägare. Men bladformen inbjuder till att flå något. Sen är det en fällkniv och därtill en fällkniv med sluten konstruktion vilket ger gott om utrymmen för smuts och organiskt material att ansamlas så jag hade personligen valt något annat.
Men kött har jag förstås prövat kniven på och kalvhögrev var det som fanns till hands. Det blir utmärkta hamburgare för övrigt. Som väntat fungerade bladet rätt bra där eftersom det inte kniper kring bladet. Av precis det skälet är Swede 8 inte alls något att hänga i granen när det kommer till frukt och grönt.
Den här dubbelheten är genomgående och personligen tycker jag att den här typen av blad hör hemma på större knivar. Mindre knivar bör skära bättre eftersom fickknivar rimligen inte används till lika krävande uppgifter som sina större kusiner.
Handtag
Som nämndes i inledningen finns den här kniven att få med ett par olika material i handtagen. För den som önskar mer grepp finns utförande med konstmaterial. Även där har specifikationen ändrats över tid. Gamla exemplar sägs vara tillverkade med kraton i greppet men hemsidan uppger nu "Proflex" som material.
Den här kniven har däremot fått träsidor som endera är bubinga eller rosenträ (palisander/dalbergia) beroende på vad man läser någonstans. Sidorna har fått en nätskärning som mest är dekorativ men som även ger en smula bättre fäste. De är också välvda och överlag får ergonomin godkänd. Fästet är adekvat i och med fördjupningen för pekfingret och det rudimentära fingerskydd som finns.
Ett nästan bekvämt handtag med träskollor
Skollorna är fästa på en för storleken på kniv tämligen stabil stålram vilket ger ett robust intryck. Här återfinns ytterligare en detalj som avslöjar att det här är en modernare kniv. Den går att demontera och pivotskruven är justerbar. En finess som EKA i och för sig haft på de flesta av sina knivar under mycket lång tid. Istället för de idag vanligare torx-skruvarna hittar man här huvuden för spårmejsel eller möjligen valfritt mynt.
Ja hur tänkte man här? "Vi tar ett bra handtag och kör upp ett järnspett i häcken på det?"
Swede 8 finns eller snarare har funnits i två utföranden varav ett har fånglinehål. Om jag inte är felunderrättad är det den senare versionen som fått det tillägget. Inledningsvis tyckte jag inte att det störde greppet för mycket då kanterna på stålstycket som utgör den här detaljen är mjukt rundade. Däremot inverkar det menligt på det visuella intrycket och det irriterade mig redan från början då handtaget varit snyggt utan den detaljen. Men efter att ha använt kniven ett tag inser jag att den även är obekväm särskilt när kniven greppas med tummen på ovansidan av bladet. Då pressar den mot bakre delen av handflatan i åtminstone min hand på ett obehagligt vis.
Öppning och lås
En annan detalj som är förankrat i historien är öppningen som tarvar två händer. Inga moderna påfund som tumknoppar, flippers eller dylikt. Sympatiskt för dem som har lagar som förbjuder enhandsöppnade knivar. Något vi glatt kan strunta i här i Sverige. Här är ju knivar endera totalförbjudna eller tämligen tillåtna beroende på sammanhang och miljö.
För att underlätta förfarandet har Swede 8 en nagelskåra som är så pass stor och djup att den erbjuder gott fäste. En detalj jag uppskattar ur öppningssynpunkt särskilt som jag är nagelbitare. Men det sticker ut så pass mycket blad ur handtaget att nypa kring att skåran faktiskt kunde undvarats helt särskilt som det här djupa utförandet förfular bladet i mitt tycke. Därutöver är det sällan en god idé att ha fördjupningar, hål, skåror eller liknande i blad som skall vara rent praktiska. Det samlas skräp där.
Nagelskåra i nedslagskraterformat
Om kniven öppnas på gammaldags manér så låser den med en lika klassisk backlock. I det här fallet bjuds på en stadig konstruktion. Låset stänger med en auktoritet som imponerar givet det lilla formatet. Det är även tacknämligt lätt att komma åt och släppa. Lika imponerande är emellertid inte låset när kniven är hopfälld. Både slipjoints och lockbacks är beroende på ett visst fjädertryck när kniven är hopfälld för att hålla bladet på plats. Här är den kraften för liten. Om spetsen fastnar i något eller om det uppstår friktion mot bladet öppnas kniven delvis. Har du otur kan det leda till tråkiga olyckor när du stoppar handen i fickan.
Att bära
Swede 8 bäres löst i fickan och är därmed en fickkniv i ordets sanna bemärkelse. Mjuka former och vikt på runt hektot gör den samarbetsvillig.
En rejäl miss eller snarare har man nonchalerat detaljen, den kanten är rent ut sagt vass
En trist detalj i sammanhanget och något som aldrig uppskattas på fällknivar är när man är så här lat och helt struntar i att försöka dölja bladryggen i stängt läge. Här sticker den fram vilket samlar smuts men framförallt är den rent av vass. Inte alls behaglig att skrapa handen emot när man stoppar handen i fickan. Sen kan det även med lockbacks bli så att lite fickludd i utrymmet mellan bladet och låsarmen gör att låset fallerar.
Sammanfattningsvis
Jag är glad över att EKA inte vandrat iväg för mycket åt det moderna hållet med den här modellen. Skall jag vara helt ärlig tycker jag inte de är särskilt bra på det. Deras "tactical" som de kallar modell T9 ser anskrämlig ut och matchar dessvärre lågbudgetknivar från märken som M-tech och liknande utseendemässigt. En skräckdetalj är hur tumknoppen är placerad halvvägs ut på bladet till exempel. Garanterat i vägen för allt.
Här har skomakaren istället blivit vid sin läst och gjort en mindre mer "EDC-anpassad" version av en klassisk stabil allround-fällkniv. Resultatet är sympatiskt även om utrymme för förbättringar finns.
Trots ett par mindre bra detaljer har Swede 8 viss klass i mina ögon
Ett område som har förbättringspotential är hur kniven är slipad. Här har man valt att blanda tekniker på något vis. Först har man slipat bladet från rätt tunt bladgods vilket kunde varit grunden för en kniv som skär riktigt bra. Men sen tycks man ha ändrat sig vad det gäller den inslagna linjen och istället betonat släktskapet med storebror Swede 10. Det innebär låg sabelslipning och den fyrtio graders eggvinkel (totalt) som EKA har som standard. Hållbart javisst men det ger inte de optimala egenskaperna för en mindre fickkniv. Här blir det uppenbart att Swede 8 just är en krympt version av Swede 10. Kanske borde man ändrat några detaljer när man ändå krympte formatet och främst satsat på en djärvare eggvinkel.
Sammantaget vill jag tycka om den här kniven mer än jag gör. Den ger ett hederligt och rejält intryck på något vis och storleken fungerar till det mesta. En klassisk fickkniv där trägreppet, tvåhandsöppningen, lockbacken och de övergripande linjerna förankrar den i äldre knivtradition samtidigt som detaljer i form av "jimpings", skruvade sidor, fånglinehålskonstruktion och stålval skänker en modernare touch.
Men sen slarvar EKA bort något som skulle kunna bli en riktigt bra EDC-kniv genom ett par ogenomtänkta val. Slipningen är den främsta orsaken till kritik men även fånglinehålet känns som en efterkonstruktion. Som om någon kom på att "javisst ja, dylika är populära" och slängde dit en stålbit i rumpan på kniven. Sen är finishen medioker. Inte katastrofal men absolut inte bra. Det finns markanta glipor mellan materialen och passningen i ryggen är inte särskilt väl utförd. Vad jag hört är den tillverkad i Portugal men det är ingen ursäkt. Snarare tvärtom då jag har SanRenMu knivar för hundralappen som är mer välbyggda. Outsorcar man produktion får man ha hög kvalitetskontroll helt enkelt. Sen uppskattar jag inte hur slapp fjädern är när bladet är i stängt läge. Det är inte långt ifrån att bladet kan fälla ut sig själv. Fastnar spetsen i den minsta tygbit eller tråd så är det ett faktum. En mindre men irriterande detalj är det vassa avslutet på bladryggen. Om kniven vänder sig i fickan kan du skrapa handen rätt rejält på den.
En passus är att EKAs hemsida är komplett usel. Under produktinformation finns i princip inget att hämta alls och skall man få tag i olika uppgifter krävs att man navigerar runt på sidan samt söker information på annat håll. Till exempel talar man inte om vart knivarna är gjorda.
Kan man bortse från nämnda områden för kritik eller tycker att de är mindre viktiga får man en överlag stabil fickkniv med harmoniska linjer, ja om man bortser från fånglinehålet då. Svenskt stål biter fortfarande bra
Specifikation:
Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: Sandvik 12C27, HRC 57-59
Handtag: träsidor på stålram
Lås: Lockback
Producerad av:
EKA, tillverkad i Portugal (?)
/ J - blott Sverige svenska knivar har (?)
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
