Recension CJRB Sasaya

 -  en vältolkad Shilin Cutter

Det finns vissa sorters knivar jag gillat ända från första gången jag sett dem på bild. En sådan typ av kniv härstammar från Kina och går under namnet "Shilin Cutter".* Det är en äldre modell från 1700-talets slut som kännetecknas av sitt bambulövsformade blad. Det kombineras ofta med ett handtag som speglar bladets form. Sammantaget ger det ett harmoniskt utseende som jag uppskattar. 

Det här är en väsenligt nyare version och det märks att typen blivit mer populär då det nu finns flera varianter från olika märken på marknaden för närvarande. Det här är CJRBs tolkning kallad Sasaya.

CJRB Sasaya

Sasaya finns för närvarnde i fyra olika utföranden. Det här är som synes utförandet med träsidor. Utöver det kan kniven även fås med svart eller blå G10 i sidorna alternativt ett lyxigare utförande helt i titan. Den kniven har också ett snäpp finare stål i S35VN. 

Harmoni med rötter i Kina

Kortversion: CJRB Sasaya, en kniv lika snygg som den är praktisk

Blad

Sasaya ståtar förstås med det typiska lövformade bladet, konstigt vore det annars eftersom det är en av de saker som utmärker en Shilin cutter. Översatt till knivnomenklatur blir det dock en drop point med en svepande buk. 

Utöver formen så skänker förstås det ovala öppningshålet karaktär åt bladet. På ryggsidan hittas några räfflor mot bladbasen till men de fyller i ärlighetens namn ingen funktion. 

Sasaya har det för mönstret typiska lövformade bladet

Längden på bladet är 89 mm, inte ett helt litet blad med andra ord. Höjden är strax under 3 cm som mest, 29 mm. Tjockleken på bladet är 2,5 mm och i den siffran hittas en av orsakerna till att den skär så bra. Den andra är förstås att kniven är helt flatslipat. Därtill kan adderas att bladet är 0,4 mm tjockt bakom eggen. 

Bladet är stentumlat och mycket disrket märkt. CJRBs logga har förpassats ricasson och är liten. 

Stålet som använts är ett material som Artisan Cutlery/CJRB själva utvecklat ihop med en stålproducent och kallas AR-RPM9. Ett stål som återfinns i ett flertal knivar jag testat vid det här laget. Såvitt jag kan uttala mig utan att vara metallurg är det ett välbalanserat stål som är lättslipat, rejält rosttrögt och håller skärpan dugligt. Fullt i par med andra "mellanklass-stål", om uttrycket tillåts. 

Stålet  som används är AR-RPM9

Att eggen sträcker sig nästan hela vägen in mot handtaget i kombination med att det är smalt gör att finlir och småarbeten är en fröjd med det här bladet. Bladgeometrin och slipningen gör därtill att Sasaya är en kniv som skär riktigt bra. Något som förstärks av bladformen som ger en mycket lång egg med en svepande buk. Vad du inte får däremot är en rak egg att arbeta med. Något som kan vara en fördel vid vissa arbeten. 

Men vid svepande skär excellerar den här typen av blad. Utöver det så är det en rätt allroundbetonad bladform. Det gör att de där småsnitten som görs i en bit tejp, skära av ett buntband, avlägsna plast runt ett paket, kapa ett snöre och liknande går utmärkt. 

Även spetsen är bra. Trots att kniven ger ett intryck av att vara krökt så hittas spetsen ungefär i knivens centrumlinje eller faktiskt lite under den. Det gör att du kan nyttja spetsen utan att bryta handleden när du skär längs med något. Den är också bra att punktera saker med. Tunn nog för god penetration då bladet taperar rätt mycket mot spetsen till samtidigt som bredden gör att spetsen inte är skör. 

Handtag

Konstruktionen av handtaget känns igen från en annan kniv jag recenserat från CJRB, Pyrite. I båda knivarna hittas samma typ av lås, ett bolster av stål och handtagssidor av trä. Vilket träslag som är aktuellt vet jag inte men en gissning är någon form av "rose wood" vilket kan innebära palisander eller annat träslag. 

I vilket fall som helst är de välvda, polerade och passningen mot resten av handtaget är väl utfört. 

Handtagsformen speglar bladet och ger ett bekvämt grepp

Det har underlättats en smula genom att ramen inte är i samma höjd som sidorna utan höjer sig lite över dem. Något som är smart eftersom passningen inte behöver vara lika exakt. Annars hittas i Sasaya en

stålram. En ram som för ovanlighets skull inte är lättad. Något som annars nästan är standard på fällknivar idag. 

Ryggen är helt öppen och där hittas två timglasformade distanser. I handtagets bakdel hittas även ett hål för fäste av fånglina. 

Kniven är öppen i ryggen. Det som ser ut som en glipa mellan ram och träsida är i själva verket  en skugga då ramen höjer sig något över resten av handtaget

Handtaget på Sasaya är 120 mm långt och den till synes enkla men raffinerade formen gör att hela längden kan nyttjas som greppyta. Det i sin tur gör att alla handstorlekar får plats. Att handtaget är slankt och under två centimeter högt framme vid bolstret gör att även små händer får bra grepp samtidigt som längden gör att även stora händer har något att hålla kring. Bakänden sväller till kring tre centimeter som mest vilket förhindrar att man halkar av när man skär.

Balanspunkten hittas som synes en bit in på handtaget och kunde förbättras med en lättad ram. Sasaya är för övrigt mycket bekväm att arbeta med

Droppformen gör att alla grepp fungerar och fungerar väl. Men det är klart, frånvaron av friktion och greppfrämjande åtgärder gör att det här inte är en "taktisk" kniv, vad det nu är. Men för alla som inte är  intresserade av maximalt grepp så är det här ett praktiskt och utmärkt handtag. Det gäller oavsett om du föredrar hammargrepp eller sabelgrepp eller någon variant därav. 

Öppning och lås

Sasaya är en modern kniv och det märks bland annat på gången som är mycket mjuk. Förutom små toleranser hittas keramiska kullager som bidrar till det. 

Kniven öppnas främst med det ovala bladhåletsom hittas i bladet. Med hjälp av det kan bladet både snärtas ut med hjälp av tumme eller ett pekfinger på baksidan likväl som att öppnas lugnt och stilla. 

Bladhålet fungerar väl för att öppna bladet och kanterna är mjukt runda för att vara snällare mot fingertoppar

Utöver det bidrar låstypen en öppningsmetod till. Det är bara att trycka in knappen så svingar bladet fritt och kan fällas både ut- och in i önskad fart. 

På Sasaya används ett button lock. En typ av lås som fungerar genom att en assymetrisk bult flyttas i sidled varpå den tjockare delen låser mot bladbasen

Låset är mycket väl utfört och har samma mjuka känsla som gången. Det låset stabilt och håller bladet på plats. Om button locks kan även sägas att de generellt och är mycket lätta att hantera. Du trycker på knappen och låset släpper. En liten varning är dock på sin plats om du demonterar din kniv. Knappen är fjäderbelastad och inuti den hittas en mycket liten fjäder som lätt kan försvinna och är essentiell för funktionen.

Låsknappen är lätt försänkt vilket gör att den inte kan aktiveras av misstag. Eller åtminstone är det mycket svårt och det är inget som hänt under den tiden jag testat och burit kniven. 

Att bära

För att vara en så här pass stor kniv med en totallängd på över tjugo centimeter är Sasaya mycket lättburen. Den slanka droppformen gör att kniven inte tar upp särskilt mycket plats i fickan trots att handtaget är hela 12 cm långt. Men samtigt är kniven 34 mm hög i  hopfällt läge så det är nog mer än känsla en praktisk reallitet. Den känns helt enkelt smidigare än vad de faktiska måtten säger. 

Vikten är 109 g vilket inte är så mycket med tanke på att ramen  inte är lättad. En stor del av det kan tillskrivas att bladet är tunt och att frånvaron av back spacer reducerar vikten. Sedan kan tilläggas att just den här typen av lås väger mindre jämfört med exempelvis en back lock.  

Clipet är en tämligen generiskt fjäderstålsvariant

Dock är kniven inte tjockare än 12 mm och sidorna är som sagt formade vilket tillsammans med poleringen gör att de känns mjuka. Därför glider kniven lätt på plats när man skall stoppa undan kniven. Den är även lätt att dra. 

Så här ter sig Sasaya i en ficka

Clipet är av fjäderstålstyp och kan flyttas trots att det nästan inte ser ut så. CJRB har gjort så att ett av skruvhålen på motsatt sida fungerar som fäste för handtagssidan vilket gör att det blir färre antal hål vilket ger ett renare utseende. 

Funktionen är god med tillräcklig spänst även om spetsen pekar utåt. Placeringen gör dock att den inte irriterar handen när du arbetar med kniven. Längden på handtaget gör nämligen att den hamnar inne i handen vilket jag är glad för. Dock kunde utrymmet under clipet vara mer tilltaget. Som det är nu är det i minsta laget och lite  av utrymmet stjäls av det faktum att clipet inte är försänkt i handtagssidan. Det är dock något som hade kostat tid och därmed pengar, särskilt som skollorna är gjorda i trä. Emellertid är skruvarna försänkta i clipet och har platta huvuden vilket är bra. 

Kniven sitter rätt djupt i fickan och inte mycket är synligt när du bär kniven. 

Sammanfattningsvis

Med Sasaya har CJRB lyckats väl med att fånga essensen av vad en Shilin Cutter är. Det bambulövsformade bladet speglar sig i handtaget och det gör utseendet harmoniskt och elegant. Något som förstärks av träet i det här utförandet. Det var därför jag valde bort G10 den här gången. Något med den organiska formen krävde naturmaterial i mina ögon. 

Sedan har jag stött på knivtypen förut och jag gillar den. Formen ger ett enkelt handtag men även ett som inte ställer till bekymmer oavsett hur din hand ser ut. Korta eller långa fingrar, stora eller små händer, det är lätt att hitta ett bra grepp på den här kniven. Men så tenderar det att bli med klassiska mönster vare sig de kommer från norden, medelhavsregionen eller som i det här fallet, Kina. 

Sasaya är en utmärkt EDC-kniv även om den är något större än vad man kan förledas att tro

CJRB har som sagt förvaltat egenskaperna väl och det medför även ett blad som skär bra. Det har åstadkommits via en full flatslipning men främst genom att man vågat vara återhållsam med bladtjockleken. Jag är tacksam att moderna tillverkare har börjat minska tjockleken på sina blad åtminstone något. För några år sedan var trenden att alla fällknivar skulle ha blad som började på tre millimeter och uppåt. Det är inte nödvändigt. 

Det som skulle kunna få dig att inte uppskatta den här bladformen är förstås om du inte gillar lövformade blad. Hela eggen är en lång kurva och några raka partier finns därmed inte. Dessutom ger det en specifik estetik, särskilt med ett hål i bladet. Hörde  jag ett "Spyderco" någonstans?

CJRB Sasaya klarar det mesta. Det märks att det är ett knivmönster som överlevt tidens tand

Överlag har CJRB med den här kniven åstadkommit en riktigt bra EDC/friluftskniv. Den är vacker att se på, mjuk att hantera både vad gäller öppning och stängning samt att dra/stoppa undan. Därtill är den praktisk och utförd i väl valda  material. 

Tillverkningskvalitén är vanligen hög hos CJRB och det gäller även Sasaya. Särskilt om den ställs i relation till prislappen, för närvarande är riktpriset på den här kniven 60$. I Europa kostar den från 74€.

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 109 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: stål/trä

Lås: Button lock

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - goes Chinese

* Jag introducerades till knivmodellen via Spyderco och deras Bob Lum designade "Chinese". 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - CJRB Bowie Pyrite

Pyrite har blivit en synnerligen framgångsrik modell för CJRB. Det har lett till att det numera finns en uppsjö varianter av kniven att välja emellan. Den har vuxit till att omfatta en hel modellfamilj.

Den finns numera i olika storlekar och med handtagsmaterial som FRN, Ultem, Micarta, stål, aluminium och titan. Den finns även med och utan intarsia i sidorna och med flera olika bladtyper. Först ut var en drop point, sedan kom en wharncliffe och nu även en clip point. 

Därmed var Bowie Pyrite född. Det medförde ytterligare varianter. I det här fallet innebär det att Pyrite  kan erhållas med bolster i antingen stål eller mässing. I det senare fallet talar vi om en lyxutgåva som dessutom har ett blad gjort av S90V-stål. Det och modeller med titanhandtag ger förstås även bra spridning på prisbilden. 

Den här utgåvan tillhör de lite enklare kan väl tilläggas. 

CJRB Bowie Pyrite

Dock kan man välja mellan två olika träslag, mörk ebenholtz eller ljusare rose wood som i det här fallet. Den här något billigare kniven har inte heller de dubbla bolster som kännetecknar sin dyrare släkting utan ett enkelt sådant. Gemensamt är emellertid bladformen. En clip point som mäter 80 mm på längden och har en modest tjocklek på 2,7 mm. Stålet som används i det här fallet är ett stål som är utvecklat av Artisan Cutlery/CJRB och kallas AR-RPM9.

Har CJRB med Bowie Pyrite åstadkommit en modern tolkning av en Buck 112?

Hela kniven är för övrigt 187 mm lång och hopfälld blir den 107 mm. Det ger en vikt på under ett hekto trots metall och trä i handtaget. Bowie Pyrite väger i det här utförandet in på anständiga 97 gram. 

En sak som hela släkten Pyrite har gemensam är låstypen. De är alla Button locks. Det var för övrigt en egenskap som lockade mig. Men det måste erkännas att två andra argument vägde över. Den första är att Pyrite generellt verkar vara en sympatisk kniv men att den i den här utgåvan är jäkligt snygg!

Är den hälften så bra som jag tror är jag nöjd. Men förväntningarna är höga. Jag återkommer med rapporter i lite olika format, det kan ni vara säkra på. 

CJRB Knives

/ J - letar efter framtidens klassiker

#knivesandbikes #knivigtvarre7 

Ny kniv - Karesuandokniven Bäver 10

Ibland eller snarare tämligen ofta dras mina blickar till det traditionellt klassiska och enkla när det gäller estetik. Skönheten ligger i betraktarens öga heter det ju. Det gäller verkligen i det här fallet. Det här är en riktigt snygg kniv. Det var också det som fick mig att falla för den. Det och tidigare erfarenheter av det här företaget. Jag har ett par favoriter från dem sedan tidigare. 

En typisk låda från Karesuandokniven

Kniven är som rubriken säger Bäver 10 och kommer från svenska Karesuandokniven. 

Föga överraskande återfinns det här företaget i byn Karesuando som hittas norr om polcirkeln.* En plats som jag för övrigt inte kan låta bli att känna mig lite besläktad med då delar av min familj på farfars sida är bördiga från Tornedalen och ned till Båtskärsnäs.  

Och inuti lådan ett läderfodral och en elegant jakt- och friluftskniv

Karesuandoknivens produkter är djupt rotade i det område de befinner sig i. Det gäller såväl utseende som funktion samt material. Eller det sistnämnda gäller enbart delvis. Förvisso hittas traditionella material som ren- och älghorn, renskinn och masurbjörk i knivar och yxor men när det gäller stål har man uppgraderat och diversifierat sig. I de lyxigaste utbudet hittas ofta moderna material som rostfritt damaskstål från svenska Damasteel. Man använder även "superstål" som RWL-34 för att nämna något. 

I den här kniven hittas dock ett lite mindre avancerat men mycket dugligt stål i Sandvik 12C27. Ett mycket beprövat stål som använts av många knivtillverkare i både Sverige men inte minst i Frankrike under åren. I det här utförandet kom det riktigt vasst med en uppgiven hårdhet av 58HRC. En utmärkt fabriksegg i form av en klassisk "skandinavisk" slipning. 

Handtaget bjuder på material som mässing i fingerskyddet följt av en bit renhorn och resten är gjort i välbehandlad masurbjörk. Renhornet är förstås dekorativt men mässingen har en egen historia. Om jag inte är felunderrättad tillskrevs det historiskt egenskaper som att det hjälpte att hålla bort onda andar. Det må vara hur det vill med den saken men snyggt är det!

Karesuandokniven Bäver 10

Bäver 10 är en kniv som är något större än man först kan tro. Det yttrar sig bland annat genom att du får lite mer tilltagen egglängd än i Karesuandoknivens mindre knivar samt ett handtag som är synnerligen bekvämt. Namnet talar faktiskt om hur långt bladet är då det mäter 100 mm. Det finns även en mindre version för den som önskar det med ett 80 mm blad. Tjockleken på stålet är väl valda 3,2 mm. Hela kniven är 210 mm lång. Sedan är den mycket lätt, min våg säger att kniven väger in på 95 g och hela paketet stannar på 164 g. 

Kniven kommer med ett enkelt men välsytt läderfodral med utmärkt passform och ett ilägg som förhindrar onödigt slitage.  

Sammantaget är mina första intryck av den här kniven minst lika positiva som de jag fick genom att se den på bild. En mycket elegant modell som känns skön att hålla i och anlände riktigt skarp. Nu skall det bli intressant och roligt att se hur den uppträder när den används också. En recension följer, var så säkra!

Karesuandokniven

/ J - söker sina rötter

* Ett tag marknadsförde de sig med att vara det nordligaste knivmärket i världen tills dess att jag kände mig manad att försynt påpeka att norska Knivsmed Strömeng hittas i Karasjok som ligger ytterligare ett trettiotal mil i rak nordlig riktning. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Karesuandokniven Pältsa

 

-  en stor liten kniv

Ytligt sett är Karesuandoknivens senaste och numera enda fällbara tillskott i katalogen tämligen traditionell. Det som syns först är endera det mycket snygga trähandtaget eller det rejäla läderfodralet beroende på hur kniven bärs. 

Om man sedan noterar att det är en lock back och att den därtill har en typisk "skandinavisk" slipning så verkar kniven enkel att kategorisera. Återstår bara att se om den är lika effektiv som den ser ut kan man förledas att tro men då bedrar man sig. Den här kniven bjuder på mer än så och det finns finesser att upptäcka. 

Karesuandokniven Pältsa

Det här är inte Karesuandoknivens första försök att göra fällknivar. Jag har dock inte varit i kontakt med deras tidigare bidrag till området kallade Nallo och Singi. Det var något med dem som inte lockade mig måste jag erkänna. Modellerna kändes inte så genomarbetade var det intryck jag fick från bilder. 

Annat är det med Pältsa. Här har vi en kniv som är mycket väldesignad och andas kompetens redan på avstånd. Därtill har man tagit hjälp av experter på området. Att bygga fällknivar är nämligen mer komplicerat än att tillverka fastbladare. Därför är det här ett samarbete mellan Italienska Fox Knives och Karesuandokniven där de förstnämnda står för själva mekanismen. 

Sedan står Karesuandokniven för norrländskt "know how" i övrigt och adderar även tradtionella material som renhorn, trä och läder. Slutresultatet blir en både snygg och gedigen kniv. 

Pältsa är till synes enkel men döljer finesser

Kortversion: Karesueandokniven Pältsa - Tradition möter modern teknik i skön harmoni. En brukskniv som är lika sympatisk att betrakta som att nyttja. 

Blad

Utseendemässikt är det här bladet så svenskt eller möjligen skandinaviskt det kan bli. Formen är en drop point utan excesser. Längden är väl avvägda 75 mm och höjden 20 mm. Det är proportioner som känns igen från mer än en liten klassisk jaktkniv från den här delen av världen. Sedan har man valt att hålla ned tjockleken till anmärkningsvärda 2 mm vilket  jag är mycket glad för. Det förbättrar skäregenskaperna väsentligt jämfört med om det lagts på en millimeter vilket många tillverkare gör idag av någon outgrundlig anledning. Måhända är orsaken alla förstörelsetest som hittas på Youtube. Men för normal knivanvändning behövs inte mer. I alla fall inte på en liten fickkniv.  

Bladet är en lika enkel som duglig drop point 

Karesuandokniven har i mitt tycke tidigare tagit lite genvägar vad beträffar stålval. Särskilt har det varit fallet om pris adderats till ekvationen. En ovana de nu frångått. Pältsa kan fås i ett flertal olika varianter och bladstålen varierar beroende på vad som väljs. I versionen med Micarta-handtag hittas 12C27 vilket är  ett  något enklare stål men det är en något enklare kniv rent generellt. Utöver det finns även Pältsa med blad i både ELMAX och Damasteel Nordic Light. Det sistnämnda hittas i den allra mest exklusiva utgåvan i serien. Förutom att vara mycket snyggt så är det mönstervällda stålet rostfritt. 

Men i den här kniven hittas ett annat riktigt kompetent knivstål från svenska Damasteel i form av RWL-34. Här uppskrämt till kring 61 HRC vilket är utmärkt! Nu har jag ingen apparatur för att undersöka hårdhet men med tanke på hur bladet uppträder över tid har jag ingen anledning att misstro uppgifterna.

Bladet i det här utförandet är gjort i svenskt RWL-34

Sedan är slipningen ett kapitel för sig. Ett positivt sådant. Fabrikseggen på det här exemplaret var ruskigt bra. Oerhört vass, jämn och centrerad. Dessutom verkar  härdningen hålla vad den lovar då den håller skärpan riktigt länge. Själva slipfasen är vad som numera brukar kallas skandinavisk eller en nollegg utan sekundäregg om man så vill. Det vill säga endast en slipfas. 

Den typen av slipning kan ibland medföra vissa nackdelar. Exempelvis att de har en tendens till att spräcka frukt som äpple och material med liknande textur istället för att skära dem. Vanligen är de överlägsna när det kommer till att hantera trä i olika varianter. Men, och det är ett stort men, det finns sätt att kringgå nackdelarna. En av dem har man som sagt nyttjat här. Karesuandokniven har förstått att bladet skall vara tunt! Den egenskapen gör att det här är en veritabel fickskalpell, fast med mycket bättre stål än kirurginstrument brukar ha. 

Det märks när kniven sätts i arbete. Som vanligt har kniven fått följa med på jobbet och där hittas diverse förpackningsmaterial i stora mängder. Särskilt när leveranserna anländer på måndagar blir det mycket kartong och plast som skall hanteras. Pältsa är mycket bra även för den sortens uppgifter. Det tunna bladet glider igenom kartong utan särskilt mycket motstånd. Det gäller även tjockare dubbelväggiga lådor kan konstateras. Handtaget är förvisso litet men ger tillräckligt med stöd för att användaren skall kunna lägga lite tryck bakom snitten när så behövs. 

Det som hindrar den från att vara en riktigt bra "jobbkniv" för mig är att den kräver två händer för att öppna. Ofta står jag där med en trekilos påse krossade tomater i en hand och då vill jag gärna fälla ut bladet med andra handen. Här måste jag tänka på att öppna kniven först, sedan greppa både det som skall skäras och kniven. Inte omöjligt men jag har vant mig av med det momentet kan jag notera. 

I övrigt skär Pältsa precis som väntat, dvs förbaskat bra i trä. Det gäller både färska björkslanor och torrt virke. En frekvent och tung uppgift som mina fickknivar utsetts för är att putsa kastknivstavlor. Det innebär att alla torra flisor kring bullseye måste avlägsnas. Det är som att raka en Ent. Och det klarar den här kniven väl trots sitt lilla format. 

Handtag

Det första som syns är förstås det snygga trämaterialet i skollorna. Den här kniven har ett handtag av masurbjörk vilket ger den personliga ådringen. Inget trähandtag är förstås det andra likt och särskilt gäller det den här typen av trä. Tycker man av någon outgrundlig anledning inte om det så finns istället bok att tillgå eller Micarta för den som föredrar konstmaterial. Trähandtaget är behandlat med bivax för övrigt. 

Handtaget är 98 millimeter långt, 14,3-17,9 mm tjockt och bygger som mest 23,9 mm på höjden. Inte en enormt stor kniv med andra ord men väldigt "lagom" vilket även det känns svenskt. 

Handtaget är välformat och ger ett bra grepp

Sedan kommer vi till en av de där sakerna jag antydde i början av recensionen. Att kniven bjuder på mer än vad som är synligt. Det är nämligen ett par saker som är extremt ovanliga och möjligen helt unika. Det handlar om materialkombinationen i handtaget. Ramen är nämligen gjord i kolfiber! Knivar helt eller delvis i det materialet har jag förstås men inte en konstruerad på det här viset. Särskilt inte när mellanlägget inte är gjort vare sig i kolfiber eller av trä utan i renhorn! Även det en första för mig. 

Här syns den ovanliga kombinationen av en back lock, delvis öppen rygg och ett mellanlägg

Resultatet är både snyggt och lätt. Kombinationen av kolfiber och trä ger dessutom en vridstyv kniv som inte flexar. Inte ens när man skär tungt som i torrt trä. 

Handtaget är inte stort men fungerar till mina händer i storlek large. Men det är precis

Handtaget på Pältsa är tredimensionellt format så till vida att det inte bara har ett litet fingerskydd mot bladet till, en utbuktning på mitten och en liten näbb längre bak utan även sväller på mitten. Totalt sett ger det ett mycket gott grepp. 

Storleken räcker till även för mina händer sin storlek large men vet man med sig att man har mycket stora labbar så är kniven möjligen för liten. I övrigt är handtaget inte så kraftigt format att det omöjliggör något grepp. Tvärtom fungerar alla de mest frekventa greppen utmärkt. 

I handtaget hittas även ett hål för fånglina och kniven kommer som synes med en lädersnodd som försetts med en dekorativ pärla gjord av renhorn. 

Öppning och lås

När det kommer till öppning är Pältsa så traditionell den kan bli. Man tager sina två händer och fäller ut kniven helt enkelt. Inga flipperfenor, front flippers, tumknoppar eller bladhål. Det skulle för övrigt bara ha stört den avskalade rena estetiken. Det sticker dessutom ut tillräckligt med blad för att man skall kunna nypa kring det utan att behöva addera en nagelskåra. En detalj jag gärna klarar mig utan. Den samlar mest på sig skräp i största allmänhet. 

Det sticker ut tillräckligt med blad för att ge ett gott grepp när kniven skall fällas ut

Känslan när kniven öppnas är mycket sympatisk med ett blad som glider lätt och smidigt. Men så var det sannerligen inte från början. När jag fick kniven var det illa. Pivotskruven var hårt åtdragen och kniven kändes både seg och lite "grusig" i gången. Bladet var trots det inte centrerat. Det kändes en smula nervöst men var dock problem som lätt löstes genom att släppa på trycket i den justerbara pivotskruven och sedan dra åt den lite igen. 

Det tillsammans med en viss tids nötning har gett gott resultat. Nu är kniven mycket sympatisk att hantera och gången är mjuk och smidig. 

Låser gör kniven  med en back lock

Låset är en back lock som nämnts tidigare och som sådant sköter det sig bra. Det håller bladet i ett fast grepp och det är lätt att släppa. Ibland kan fjäderstyrkan bli så kraftig att det nästan är smärtsamt att släppa den typen av lås men icke i det här fallet. Sedan är alla knivar utrustade med back locks en smula känsliga för smuts. En bit ludd i låshacket och bladet låser inte som det skall. Det är dock mycket lätt åtgärdat. 

Att bära

Pältsa tillhör de där knivarna som kommer med ett läderfodral. Möjligen beroende på att kniven saknar clip. Ett tillbehör som många nu för tiden anser vara helt oumbärligt. Men faktum är att det finns fördelar med att vara utan dem också. Frånsett att knivar vanligen är snyggare utan så är förbättras ergonomin. Inget clip, inget skav i handen. 

Pältsa kommer med ett kraftigt välsytt fodral

I fodralet förvarar jag dock mest kniven när den befinner sig i en väska. Mest för att skydda kniven mot skavande metallföremål som nycklar och dylikt. När jag bär Pältsa är det oftast fritt i en jack- eller byxficka. Det är nämligen inte en särskilt stor kniv som handtagsmåtten ovan skvallrade om. Men ännu bättre är att det är mycket lätt kniv. 

En kniv med ett tämligen tunt blad, ram i kolfiber, mestadels öppen i ryggen och försedd med träskollor blir heller inte tung. Totalvikten ligger på 68 g! Det är imponerande oavsett vilket fällkniv vi talar om. Särskilt en med det här bekväma handtaget. 

Det kombinerat med de väl rundade hörnen gör Pältsa tämligen bekväm i en ficka. Dock finns det sedvanliga problemet som uppstår om en kniv utan clip placeras i en byxficka, att de gärna vill lägga sig på tvären. Men det kan undvikas om fodralet nyttjas. Det är gjort av högkvalitativt läder och är välsytt. Locket snäpper på plats med en kraftig tryckknapp och bältesfästet tar bälten upp till fem centimeters bredd. 

Sammanfattningsvis

Karesuandoknien Pältsa är en resultatet av en förnämlig mix av tradition och nytänkande i mina ögon. Att kombinera de enkla och harmoniska linjerna hos en klassisk svensk jaktkniv med vad det innebär i både ergonomiskt och praktiskt hänseende med modern teknik är ett excellent drag. Mest nytta gör förstås det fina RWL-stålet medan kolfiberramen ger en mjuk gång även utan lager och bidrar därtill till en lätt kniv. Renhornet i mellanlägget är mest en kul detalj men som även binder samman kniven med både trakten där den är gjord och äldre tider. Ett snyggt och roligt tillskott. 

Pältsa är en riktigt sympatisk liten fickkniv

För mig var dock inte den positiva slutsatsen given. Jag hade inga tidigare erfarenheter av fällknivar från det norrländska företaget och varför därför nyfiken. Särskilt som deras knivar inte tillhör lågprissegmentet. Det är trots allt premiumknivar tillverkade delvis för hand i Sverige. 

Prisläget varierar lite beroende på vilken version som väljs. Den lyxigaste kostar närmare sjutusen men då får du ett riktigt exklusivt damaskstål på köpet. Den enklaste utgåvan hamnar kring tvåtusen kronor. Det här är mellanutgåvan med en prislapp kring tretusen kronor. 

Karesuandokniven Pältsa är en utmärkt följeslagare på sommarens alla äventyr!

För de pengarna får du dock en kniv med ett par rejäla fördelar. De praktiska har jag varit inne på med ett utmärkt blad i ett förnämligt stål och ett handtag med god ergonomi. 

Utöver det gör proportionerna kniven mycket attraktiv. Flera jag visat kniven för och som fått känna på den har uttryckt det i olika positiva ordalag. Och däri ligger nog något av hemligheten, den här kniven har "det" i form av en charm som är något svår att beskriva. Det gör den förstås till en utmärkt present till vilken jägare, friluftsmänniska eller knivintresserad person som helst. 

Jag rekommenderar den varmt!

Karesuandokniven

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 98 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 2 mm 

Bladstål: Damasteel RWL-34

Handtag: trä, masurbjörk på kolfiberram

Lås: back lock

Producerad av: Karesuandokniven, tillverkad i Sverige, delvis Italien

/ J - tänker på midnatsssol

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Karesuandonkniven Pältsa

Det här är faktiskt inte svenska Karesuandoknivens första utflykter i fällknivsland. Jag vet inte exakt hur väl de två första, kallade Nallo och Singi, togs emot eller hur de kändes då jag aldrig testat dem. Men även om handtagsmaterialen var betsad björk så var det något med resten av designen som inte riktigt stämde för mig. Sedan tyckte jag att materialen, särskilt knivstålet inte riktigt var i paritet med priset. 

Nej, det är ingen tavla utan lådan som kniven kommer i!

Nu gör man emellertid ett nytt försök och det med besked. Att bygga fällknivar är mer komplicerat än att snida till en fastbladare, det vet alla. Därför har man när det gäller själva mekaniken ingått ett samarbete med några som har riktigt mycket rutin på området. Valet föll på Maniagobaserade Fox Knives. 

Pältsa levereras med läderfodral och fånglina med en knapp i renhorn

Resultatet av det samarbetet blev riktigt spännande på flera punkter. En kniv med italiensk "action" genomsyrad av svensk tradition. Det senare kanske är orsaken till att man döpte kniven till Pältsa, sveriges nordligaste högfjäll om inte minnet sviker mig. 

Men det är inte bara namnet som är typiskt utan även materialen. Här hittas läder, renhorn, masurbjörk och icke att förglömma svenskt stål. Här har man valt RWL34 från Damasteel. Av det får man ett blad som mäter 75 mm på längden, 20 mm på höjden och är 2,5 mm tjockt. Utmärkta mått, i alla fall på papper. Dessutom har man valt att skrämma upp stålet till lämpliga 61HRC vilket även det låter bra i teorin. Bladet har därtill fått en "skandinavisk" slipning vilket förstås är passande. 

Karesuandokniven Pältsa

Men där upphör sedan det traditionella. I vissa avseenden är det är hypermodern kniv som därtill är helt unik! Eller känner ni till någon mer knivmodell på marknaden som är försedd med en back lock men samtidigt är delvis öppen i ryggen samt har ett mellanlägg/en back spacer? Om ni skulle hitta det så kan försöka hitta en som därtill kombinerar mellanlägg i renhorn med skollor i masurbjörk och sedan avrundar allt med en ram i...kolfiber! Jag kan säga att både det rammaterialet* och renhornet är helt nytt för mig. Mycket spännande är det däremot. Utöver det kan tilläggas att handtaget är helt tredimensionellt format. 

Sammantaget ger det här en mycket spännande och därtill visuellt attraktiv kniv som jag verkligen ser fram emot att bära och bruka. Särskilt som den är ultralätt. En recension kommer, var så säkra!

/ J - säger...wow!


* Jag har knivar som är helt gjorda i kolfiber men ingen som enbart har byggt ramen av det och kombinerat det med träsidor. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Mulan Kritsuke

Ett av mina favoritmärken har gett sig in i köksknivssegmentet. En händelse som är allt för stor för att missa. För er som inte vet arbetar jag som kock i ett kök och är allmänt matlagningsintresserad. Därtill är min fru kock och bonussonen läser till samma yrke. Så det blir mycket matprat i vår familj. Därmed är även kopplingen till redskap inte så långt borta i allmänhet och köksknivar i synnerhet. I alla fall gäller det senare mitt fall. 

QSP har öppnat med ett tämligen brett sortiment redan från start. Det märks bland annat på kockknivarna som kan fås med flera olika bladformer. Du kan välja mellan "harpun", Santoku, mer traditionell Gyuto och den här som är en "Kritsuke". Sedan kan alla varianterna fås i en lyxversion med mönstervällt blad om så önskas. En särskilt lyxig sådan då det är en laminerad version med annat eggstål. Alla knivar ligger dock under en serie de valt att kalla "Mulan" vilket antyder att det kanske kommer fler i framtiden!

Utöver det har de en "butchers knife" i sortimentet. Det av en typ som sällan använts i Sverige. Den i sin tur finns i en ultralyxig utgåva.  

QSP Mulan Series Kritsuke

Som ni kanske märker på både namn och utseende är de olika modellerna hämtade från den Japanska knivfloran. Kritsuke står i det fallet vanligen för en urbeningskniv. Men här har de fått låna bladform till en större kockkniv. Det betyder konkret en klippt spets där ovansidan har en distinkt vinkel rakt ned mot eggen. 

Storleken är i det här fallet åtta tum vilket blir 203 mm. Men för att vara tydlig, det är bladet vi talar om eftersom det är det man utgår ifrån i köksknivsvärlden. Det betyder i klartext att en 8" kockkniv i det här fallet mäter 343 mm totalt. Tjockleken på bladet är 2,5 mm och vikten ligger kring 179 g enligt uppgift. Balansen kan jag direkt säga är utmärkt. 

"The first cut is the deepest" som de säger

Bladstålet är Sandvik 14C28N med en uppgiven hårdhet av 59-61HRC. Jag hoppas att det ligger i det högre delen av det spannet då jag inte uppskattar om köksnivar är för klent härdade, läs för mjukt. Det ger en förbaskat massa slipande och underhållande nämligen. Det återstår att se. I handtaget hittas trä och i det här fallet ebenholts. 

Jag valde den ickemönstrade kniven för dess enklare och renare utseende. Ibland är det något jag föredrar. Det skall bli intressant att se hur QSPs första utflykt i köket står sig gentemot några konkurrenter.* Kniven kommer att testas både i hem- och ett proffesionellt kök.  

QSP Knife

/ J - kockar loss

* Jag har knivar att jämföra med från så vitt skilda märken som enkla IKEA via Victorinox ett par olika serier, Brisa och Sabatier Lion och Sabatier Four Star Elephant till Global, Hiro, Masamoto och Hattori. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXVI

Fredagen både kom och gick för min del även om den inte är helt slut än. Det var full fart i köket där jag arbetar vilket fick tiden att flyga. Idag bjöd vi på schyssta högrevsburgare med pommes. Burgarna hade jag kryddat med en smula tabasco, liquid smoke och en hälsosam dos svartpeppar. Jäkligt goda om jag får säga det själv. De serverades med diverse tillbehör som picklad rödlök, cole slaw, burgardressing och en BBQ-sås. Allt gjort i huset förstås inklusive nybakade hamburgerbröd. 

Det har varit en sådan där dag då allt flutit på. En tämligen bra dag med andra ord. Sedan kom jag hem och slappnade av. Det var ett tag sedan men lite kvalificerat hi fi-nörderi stod på schemat. Det är skönt att lägga ifrån sig allt vad telefoner och lurar heter och bara slappna av och avnjuta lite schysst musik i en bra stereo. Hederos & Hellberg blev det idag. 

Nu återstår att se om kvällen artar sig lika väl. För stunden snöar det på tvären vilket inte känns helt hundra måste tillstås. Det här vädret får mig att känna mig kränkt. Oklart av vem, men ändå. 

"Gemensam nämnare"

I fickorna hittas även där en smula glädje. Knivar från italienska MKM kan nämligen muntra upp tillvaron. Huvudbestyckningen bestod av två skapelser signerade Jens Ansø. Därav namnet på bilden. 

En av dem är den för mig helt nya Root. En slip joint jag bekantar mig med inför lite rejält testande inför kommande recension. De första intrycken är att det en charmig och genomsympatisk skapelse. Framför allt skär den bra samtidigt som den är bekväm att hålla i och snygg att se på. 

I en annan ficka hittas den något större Goccia som ni sett här på bloggen tidigare. Förutom designer och tillverkare är även ståltyp densamma för de två knivarna. I bladen hittas exklusivt M390. Utöver de tre punkterna har de  inte mycket gemensamt alls. Storlek, öppningsmetod, lås, handtagsmaterial och bladtyp är olika bara för att nämna något. Udda syskon med andra ord. 

Ha en fortsatt god fredag go' vänner!

/ J - flyter ovanpå

#knivesandbikes #knivigtvarre