Recension Karesuandokniven Pältsa

 

-  en stor liten kniv

Ytligt sett är Karesuandoknivens senaste och numera enda fällbara tillskott i katalogen tämligen traditionell. Det som syns först är endera det mycket snygga trähandtaget eller det rejäla läderfodralet beroende på hur kniven bärs. 

Om man sedan noterar att det är en lock back och att den därtill har en typisk "skandinavisk" slipning så verkar kniven enkel att kategorisera. Återstår bara att se om den är lika effektiv som den ser ut kan man förledas att tro men då bedrar man sig. Den här kniven bjuder på mer än så och det finns finesser att upptäcka. 

Karesuandokniven Pältsa

Det här är inte Karesuandoknivens första försök att göra fällknivar. Jag har dock inte varit i kontakt med deras tidigare bidrag till området kallade Nallo och Singi. Det var något med dem som inte lockade mig måste jag erkänna. Modellerna kändes inte så genomarbetade var det intryck jag fick från bilder. 

Annat är det med Pältsa. Här har vi en kniv som är mycket väldesignad och andas kompetens redan på avstånd. Därtill har man tagit hjälp av experter på området. Att bygga fällknivar är nämligen mer komplicerat än att tillverka fastbladare. Därför är det här ett samarbete mellan Italienska Fox Knives och Karesuandokniven där de förstnämnda står för själva mekanismen. 

Sedan står Karesuandokniven för norrländskt "know how" i övrigt och adderar även tradtionella material som renhorn, trä och läder. Slutresultatet blir en både snygg och gedigen kniv. 

Pältsa är till synes enkel men döljer finesser

Kortversion: Karesueandokniven Pältsa - Tradition möter modern teknik i skön harmoni. En brukskniv som är lika sympatisk att betrakta som att nyttja. 

Blad

Utseendemässikt är det här bladet så svenskt eller möjligen skandinaviskt det kan bli. Formen är en drop point utan excesser. Längden är väl avvägda 75 mm och höjden 20 mm. Det är proportioner som känns igen från mer än en liten klassisk jaktkniv från den här delen av världen. Sedan har man valt att hålla ned tjockleken till anmärkningsvärda 2 mm vilket  jag är mycket glad för. Det förbättrar skäregenskaperna väsentligt jämfört med om det lagts på en millimeter vilket många tillverkare gör idag av någon outgrundlig anledning. Måhända är orsaken alla förstörelsetest som hittas på Youtube. Men för normal knivanvändning behövs inte mer. I alla fall inte på en liten fickkniv.  

Bladet är en lika enkel som duglig drop point 

Karesuandokniven har i mitt tycke tidigare tagit lite genvägar vad beträffar stålval. Särskilt har det varit fallet om pris adderats till ekvationen. En ovana de nu frångått. Pältsa kan fås i ett flertal olika varianter och bladstålen varierar beroende på vad som väljs. I versionen med Micarta-handtag hittas 12C27 vilket är  ett  något enklare stål men det är en något enklare kniv rent generellt. Utöver det finns även Pältsa med blad i både ELMAX och Damasteel Nordic Light. Det sistnämnda hittas i den allra mest exklusiva utgåvan i serien. Förutom att vara mycket snyggt så är det mönstervällda stålet rostfritt. 

Men i den här kniven hittas ett annat riktigt kompetent knivstål från svenska Damasteel i form av RWL-34. Här uppskrämt till kring 61 HRC vilket är utmärkt! Nu har jag ingen apparatur för att undersöka hårdhet men med tanke på hur bladet uppträder över tid har jag ingen anledning att misstro uppgifterna.

Bladet i det här utförandet är gjort i svenskt RWL-34

Sedan är slipningen ett kapitel för sig. Ett positivt sådant. Fabrikseggen på det här exemplaret var ruskigt bra. Oerhört vass, jämn och centrerad. Dessutom verkar  härdningen hålla vad den lovar då den håller skärpan riktigt länge. Själva slipfasen är vad som numera brukar kallas skandinavisk eller en nollegg utan sekundäregg om man så vill. Det vill säga endast en slipfas. 

Den typen av slipning kan ibland medföra vissa nackdelar. Exempelvis att de har en tendens till att spräcka frukt som äpple och material med liknande textur istället för att skära dem. Vanligen är de överlägsna när det kommer till att hantera trä i olika varianter. Men, och det är ett stort men, det finns sätt att kringgå nackdelarna. En av dem har man som sagt nyttjat här. Karesuandokniven har förstått att bladet skall vara tunt! Den egenskapen gör att det här är en veritabel fickskalpell, fast med mycket bättre stål än kirurginstrument brukar ha. 

Det märks när kniven sätts i arbete. Som vanligt har kniven fått följa med på jobbet och där hittas diverse förpackningsmaterial i stora mängder. Särskilt när leveranserna anländer på måndagar blir det mycket kartong och plast som skall hanteras. Pältsa är mycket bra även för den sortens uppgifter. Det tunna bladet glider igenom kartong utan särskilt mycket motstånd. Det gäller även tjockare dubbelväggiga lådor kan konstateras. Handtaget är förvisso litet men ger tillräckligt med stöd för att användaren skall kunna lägga lite tryck bakom snitten när så behövs. 

Det som hindrar den från att vara en riktigt bra "jobbkniv" för mig är att den kräver två händer för att öppna. Ofta står jag där med en trekilos påse krossade tomater i en hand och då vill jag gärna fälla ut bladet med andra handen. Här måste jag tänka på att öppna kniven först, sedan greppa både det som skall skäras och kniven. Inte omöjligt men jag har vant mig av med det momentet kan jag notera. 

I övrigt skär Pältsa precis som väntat, dvs förbaskat bra i trä. Det gäller både färska björkslanor och torrt virke. En frekvent och tung uppgift som mina fickknivar utsetts för är att putsa kastknivstavlor. Det innebär att alla torra flisor kring bullseye måste avlägsnas. Det är som att raka en Ent. Och det klarar den här kniven väl trots sitt lilla format. 

Handtag

Det första som syns är förstås det snygga trämaterialet i skollorna. Den här kniven har ett handtag av masurbjörk vilket ger den personliga ådringen. Inget trähandtag är förstås det andra likt och särskilt gäller det den här typen av trä. Tycker man av någon outgrundlig anledning inte om det så finns istället bok att tillgå eller Micarta för den som föredrar konstmaterial. Trähandtaget är behandlat med bivax för övrigt. 

Handtaget är 98 millimeter långt, 14,3-17,9 mm tjockt och bygger som mest 23,9 mm på höjden. Inte en enormt stor kniv med andra ord men väldigt "lagom" vilket även det känns svenskt. 

Handtaget är välformat och ger ett bra grepp

Sedan kommer vi till en av de där sakerna jag antydde i början av recensionen. Att kniven bjuder på mer än vad som är synligt. Det är nämligen ett par saker som är extremt ovanliga och möjligen helt unika. Det handlar om materialkombinationen i handtaget. Ramen är nämligen gjord i kolfiber! Knivar helt eller delvis i det materialet har jag förstås men inte en konstruerad på det här viset. Särskilt inte när mellanlägget inte är gjort vare sig i kolfiber eller av trä utan i renhorn! Även det en första för mig. 

Här syns den ovanliga kombinationen av en back lock, delvis öppen rygg och ett mellanlägg

Resultatet är både snyggt och lätt. Kombinationen av kolfiber och trä ger dessutom en vridstyv kniv som inte flexar. Inte ens när man skär tungt som i torrt trä. 

Handtaget är inte stort men fungerar till mina händer i storlek large. Men det är precis

Handtaget på Pältsa är tredimensionellt format så till vida att det inte bara har ett litet fingerskydd mot bladet till, en utbuktning på mitten och en liten näbb längre bak utan även sväller på mitten. Totalt sett ger det ett mycket gott grepp. 

Storleken räcker till även för mina händer sin storlek large men vet man med sig att man har mycket stora labbar så är kniven möjligen för liten. I övrigt är handtaget inte så kraftigt format att det omöjliggör något grepp. Tvärtom fungerar alla de mest frekventa greppen utmärkt. 

I handtaget hittas även ett hål för fånglina och kniven kommer som synes med en lädersnodd som försetts med en dekorativ pärla gjord av renhorn. 

Öppning och lås

När det kommer till öppning är Pältsa så traditionell den kan bli. Man tager sina två händer och fäller ut kniven helt enkelt. Inga flipperfenor, front flippers, tumknoppar eller bladhål. Det skulle för övrigt bara ha stört den avskalade rena estetiken. Det sticker dessutom ut tillräckligt med blad för att man skall kunna nypa kring det utan att behöva addera en nagelskåra. En detalj jag gärna klarar mig utan. Den samlar mest på sig skräp i största allmänhet. 

Det sticker ut tillräckligt med blad för att ge ett gott grepp när kniven skall fällas ut

Känslan när kniven öppnas är mycket sympatisk med ett blad som glider lätt och smidigt. Men så var det sannerligen inte från början. När jag fick kniven var det illa. Pivotskruven var hårt åtdragen och kniven kändes både seg och lite "grusig" i gången. Bladet var trots det inte centrerat. Det kändes en smula nervöst men var dock problem som lätt löstes genom att släppa på trycket i den justerbara pivotskruven och sedan dra åt den lite igen. 

Det tillsammans med en viss tids nötning har gett gott resultat. Nu är kniven mycket sympatisk att hantera och gången är mjuk och smidig. 

Låser gör kniven  med en back lock

Låset är en back lock som nämnts tidigare och som sådant sköter det sig bra. Det håller bladet i ett fast grepp och det är lätt att släppa. Ibland kan fjäderstyrkan bli så kraftig att det nästan är smärtsamt att släppa den typen av lås men icke i det här fallet. Sedan är alla knivar utrustade med back locks en smula känsliga för smuts. En bit ludd i låshacket och bladet låser inte som det skall. Det är dock mycket lätt åtgärdat. 

Att bära

Pältsa tillhör de där knivarna som kommer med ett läderfodral. Möjligen beroende på att kniven saknar clip. Ett tillbehör som många nu för tiden anser vara helt oumbärligt. Men faktum är att det finns fördelar med att vara utan dem också. Frånsett att knivar vanligen är snyggare utan så är förbättras ergonomin. Inget clip, inget skav i handen. 

Pältsa kommer med ett kraftigt välsytt fodral

I fodralet förvarar jag dock mest kniven när den befinner sig i en väska. Mest för att skydda kniven mot skavande metallföremål som nycklar och dylikt. När jag bär Pältsa är det oftast fritt i en jack- eller byxficka. Det är nämligen inte en särskilt stor kniv som handtagsmåtten ovan skvallrade om. Men ännu bättre är att det är mycket lätt kniv. 

En kniv med ett tämligen tunt blad, ram i kolfiber, mestadels öppen i ryggen och försedd med träskollor blir heller inte tung. Totalvikten ligger på 68 g! Det är imponerande oavsett vilket fällkniv vi talar om. Särskilt en med det här bekväma handtaget. 

Det kombinerat med de väl rundade hörnen gör Pältsa tämligen bekväm i en ficka. Dock finns det sedvanliga problemet som uppstår om en kniv utan clip placeras i en byxficka, att de gärna vill lägga sig på tvären. Men det kan undvikas om fodralet nyttjas. Det är gjort av högkvalitativt läder och är välsytt. Locket snäpper på plats med en kraftig tryckknapp och bältesfästet tar bälten upp till fem centimeters bredd. 

Sammanfattningsvis

Karesuandoknien Pältsa är en resultatet av en förnämlig mix av tradition och nytänkande i mina ögon. Att kombinera de enkla och harmoniska linjerna hos en klassisk svensk jaktkniv med vad det innebär i både ergonomiskt och praktiskt hänseende med modern teknik är ett excellent drag. Mest nytta gör förstås det fina RWL-stålet medan kolfiberramen ger en mjuk gång även utan lager och bidrar därtill till en lätt kniv. Renhornet i mellanlägget är mest en kul detalj men som även binder samman kniven med både trakten där den är gjord och äldre tider. Ett snyggt och roligt tillskott. 

Pältsa är en riktigt sympatisk liten fickkniv

För mig var dock inte den positiva slutsatsen given. Jag hade inga tidigare erfarenheter av fällknivar från det norrländska företaget och varför därför nyfiken. Särskilt som deras knivar inte tillhör lågprissegmentet. Det är trots allt premiumknivar tillverkade delvis för hand i Sverige. 

Prisläget varierar lite beroende på vilken version som väljs. Den lyxigaste kostar närmare sjutusen men då får du ett riktigt exklusivt damaskstål på köpet. Den enklaste utgåvan hamnar kring tvåtusen kronor. Det här är mellanutgåvan med en prislapp kring tretusen kronor. 

Karesuandokniven Pältsa är en utmärkt följeslagare på sommarens alla äventyr!

För de pengarna får du dock en kniv med ett par rejäla fördelar. De praktiska har jag varit inne på med ett utmärkt blad i ett förnämligt stål och ett handtag med god ergonomi. 

Utöver det gör proportionerna kniven mycket attraktiv. Flera jag visat kniven för och som fått känna på den har uttryckt det i olika positiva ordalag. Och däri ligger nog något av hemligheten, den här kniven har "det" i form av en charm som är något svår att beskriva. Det gör den förstås till en utmärkt present till vilken jägare, friluftsmänniska eller knivintresserad person som helst. 

Jag rekommenderar den varmt!

Karesuandokniven

Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm

Längd hopfälld: 98 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 75 mm

Godstjocklek: 2 mm 

Bladstål: Damasteel RWL-34

Handtag: trä, masurbjörk på kolfiberram

Lås: back lock

Producerad av: Karesuandokniven, tillverkad i Sverige, delvis Italien

/ J - tänker på midnatsssol

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP Falcon

 -  QSP breddar sitt utbud ytterligare

En alternativ rubrik kunde vara "alla gör det".  Alla större tillverkare av fällknivar gör det för stunden i alla fall. Det de ägnar sig åt är att göra fällknivar utan lås. Så kallade "Slipjoints". Samma typ av fällknivar som förknippats med lomme-knivar i århundraden. En sådan kniv som farfar bar. Även om nu just min farfar var snickare och bar Moraknivar. Men ni förstår vad jag menar. 

Den här gången är det QSPs tur att vandra in i för dem okänd terräng. De gör det med modellen Falcon. En orgie i moderna material och teknik men med ett utseede som blickar mer åt det traditionella.

QSP 133-A Falcon

Kombinationen av material och utseende gör att jag omedelbart placerar den här kniven i facket "modern traditionals". Falcon bjuder på titan och kolfiber och den kan fås endera med ett mönstervällt rostfritt blad som i det här fallet eller med S35VN som bladstål. Utseendet däremot flirtar med äldre tider med sin tämligen trubbiga clip point och inte minst avsaknaden av enhandsöppning, lås och clip.  

Att så många tillverkare ägnar sig åt att göra den här typen av knivar som komplement till övrigt sortiment beror nog på en kombination av faktorer. Dels är det lite av en trend och då finns förstås pengar att hämta om man spelar sina kort väl. Men så finns också en våg av övernitiska lagstiftare världen över som tror att man kan lagstifta bort terrorism genom att minska längden på knivblad och förbjuda lås. Men ovavsett vilka lagar som är aktuella ligger den här kniven bra till med ett blad på 3" (en vanlig gräns) och avsaknad av låsmekanism. 

Falcon, en modern traditional som ger mersmak

Twitterversion: Falcon flyger dit ingen QSP tidigare varit, till landet låslös

Blad

Falcon bjuder på ett blad som jag inte riktigt vet vad jag skulle tycka om inledningsvis. Mitt första intryck var nämligen att den 'klippta' delen på det här clip point-bladet var för tvär. Nu när jag hunnit vänja mig anser jag att det snarare är originellt än avskräckande och att det dessutom matchar bakänden på kniven på ett bra vis. 

Längden är som sagt tre tum eller 76 mm, en utmärkt längd för de flesta EDC-uppdrag. Tjockleken på bladet mäts till 3 mm och höjden 21 mm. 

Falcon bjuder på ett tretum långt clip point-blad

Materialet i det här bladet är en kinesisk version av ett "Damasteel"-blad*. Ett stål jag för första gången stötte på i en annan modell från QSP, nämligen Hawk. Det innebär ett mönstervällt blad med rostfria egenskaper. De ingående stålen är av god kvalitet, det rör sig om 9Cr18MoV och VG10 för att vara mer exakt.  

Finishen är halvt polerad och märkningen extremt diskret. Du får titta två gånger för att hitta den förminskade QSP-loggan på bladtangen. 

Regndroppsdamasten är komponerad av 9Cr18MoV och VG10

Hela poängen med traditionella knivar är att de är enkla samt skär förbaskat bra. En av orsakerna till det är oftast att de har tunt bladgods och en hel flatslipning som ytterligare trollar med grovleken på bladet. 

Med modern traditionals förhåller det sig lite annorlunda. Oftast, liksom här, är de ett par snäpp grövre när det kommer till bladgods. Den här kniven mäter som sagt tre millimeter. Den fulla flatslipningen kvarstår dock och Falcon är godkänt tunn bakom eggen. Fabrikseggen får godkänd även den så sammantaget skar den här kniven tämligen väl redan från början. Sen skadar det aldrig att dra även nya eggen över en strigel ett par gånger. 

Den är kniven är bekväm att hantera allehanda material med 

Men det är ingen tvekan om att det här är en riktigt bra EDC-kniv. Bladformen bjuder in till det mesta utom att sticka hårt i saker då. Spetsen är trots det bra till paketöppning så långe den bara hålls i rätt vinkel. I övrigt material skär Falcon riktigt bra. Det gäller förstås kartong och papp men även plastband, plastdunkar och i trä. 

Under testperioden har jag burit den som vanligt och låtit kniven få ta del i att skära stort och smått varefter det behövts. Men för att komprimera användandet har jag även "knivtestarstunder" då jag mer dedikerat skär i allehanda ämnen för att få en bättre överblick över hur kniven känns.  

Handtag

Till största delen består det här handtaget av titan. Två kraftiga sidor som även formar både ett främre och bakre bolster och därmed bidrar till det klassiska utseendet. Handtaget är en decimeter långt och som sig bör på den här typen av knivar så utgör hela den längden greppyta. 

Sidorna är skruvade i endast två punkter. Pivotskruven och en genomgående skruv mot bakänden till.  Pivotskruven är därmed justerbar och kniven demonterbar. Båda är dragna från ett håll vilket håller presentationssidan exceptionellt ren. Annars kan sägas att kniven är mycket lätt att hålla ren även utan att den plockas isär. Sidorna är nämligen inte lättade och därmed helt släta på insidan. Det ger inte mycket ytor för smuts att fastna på. Eller helt massiva är de ju inte i och med att de har försänkningar på utsidan för iläggen som utgör resten av greppet.   

Handtaget består av titan  med ilägg av mönstrad kolfiber

Inläggen i sidorna är gjorda av kolfiber. Mönstret i materialet matchar den regndroppsdamascus som återfinns i bladet. Ibland kallas det här mönstret "swirl" eller virvel. Kvaliteten är oklanderlig och därmed helt fri från blåsor eller andra imperfektioner. 

Finishen är genomgående hög men aningen ljus kan skymtas mellan ryggfjäder och ram

Hela handtaget är rejält arbetat på så sätt att det inte finns några plana ytor. Titanbolstren är mjukt svängda och välvda och det är även kolfibersidorna. De är dels rundade i höjdled men även bredare på mitten vilket gör att kniven fyller handen lite bättre. Eller det gör den egentligen inte då den är något för smal för det men den känns mycket bra i handen i vilket fall. 

Balanspunkten hittas strax bakom bolstret. Handtaget är enkelt men fungerande

Falcon har ett mycket bekvämt handtag på det där till synes enkla viset. Det som vid närmare granskning visar sig bestå av en helhet som består av många små väl utförda detaljer. Ett resultat av att någon tänkt till redan på designstadiet. Av det skälet fungerar alla grepp som det är tänkt. Hammargrepp, sabelgrepp, att hålla kniven i nypan eller med ett finger på bladryggen och så vidare. Nu är inte den här typen av knivar tänkta att användas som ersättningverktyg för en överlevnadskniv men det finns inget i konstruktion eller handtag som hindrar att man tar i ordentligt med den när så behövs. 

Öppning och lås

Att öppna den här kniven är så mycket fröjd det blir med en kniv som inte är enhandsöppnad. Falcon tarvar två händer för att fälla ut bladet. För att underlätta förfarandet finns en nagelskåra. Den är tack och lov helt överflödig. Det sticker ut så pass mycket blad att det lätt kan fattas med tumme och pekfinger och öppnas ändå. 

Tacknämligt finns så mycket blad att nypa om att nagelskåran är överflödig

Gången får högsta betyg då är mjuk, jämn och med mycket lite friktion. "Walk" får således höga betyg. Särskilt som "pull", motståndet som behöver övervinnas för att öppna bladet är mycket lågt, runt fyra eller så. 

Sen har kniven ett distinkt halvvägsstopp vilket är ett välkommet tillskott då det räddar fingrar om kniven skulle vilja fälla ihop sig under användning. Det bromsar även ned stängningen på ett bra sätt. 

Ännu mer distinkt är själva "låsljudet" eller ljudet när ryggfjädern faller på plats. Bladet ger ifrån sig ett högt snäpp sen sitter det där det skall. Inte extremt fast med tillräckligt för att åtminstone jag vågar ge mig på det mesta med den här kniven. Det enda som bör undvikas, och det gäller ALLA knivar av den här typen, det är att försöka borra eller pressa in spetsen i något. 

Bladet är för övrigt helt stabilt i sidled utan tillstymmelse till glapp. 

Att bära

Något clip levereras inte till Falcon. Men väl ett stabilt bältesfodral. Nu skall väl sägas direkt att jag endast använt det för förvaring och att bära inför recensionen. Det är inte mitt favoritsätt att bära knivar. Särskilt inte en kniv som den här som faktiskt är både liten, tunn och lätt. Bjässar som Buck 110 och liknande kanske tarvar att bäras i bälte men inte QSP Falcon. Särskilt inte som fodralet är väsentligt tjockare än kniven. Det förtjänar dock ett omnämnade då det är ett av de bättre medskickade fabriksfodralen jag stött på. Det är välsytt i kraftigt läder. Det kan därtill bäras både vertikalt som horisontellt (på ett tunt bälte) om så önskas. 

Det ovanligt välgjorda bältesfodralet är snudd på överflödigt

Kniven är som sagt 10 cm hopfälld och mäter endast 12 mm över ryggen. Därtill är den inte särskild hög med sina tre centimeter. Även vikten är låg med 86 gram. Det är således en kniv som gör sig bäst löst i fickan enligt mig. Önskar man fästa en fånglina för att fiska upp den ur fickan så finns ett mer än generöst fånglinehål att tillgå. 

Fodralet är faktiskt tjockare än kniven

Formerna är dessutom allmänt mjuka då bolstren är rundade både bak och framtill samtidig som kolfibersidorna liksom ytbehandlingen på titanet inte bjuder på någon friktion att tala om. Sedan har QSP gjort något som jag uppskattar, de har nästan lyckats dölja kanten på ricasson trots den här formgivningen. Den sticker inte ut så mycket att den orsakar något obehag genom att man rispar handen på den. 

Sammanfattningsvis

QSPs första utflykt i landet "låslös" visade sig vara framgångsrikt. De har med Falcon lyckats åstadkomma en kniv som väl matchar epiteter modern traditional med sin slipjoint i exklusiva material, moderna konstruktion.

En mycket elegant kniv som inte gör bort sig i något sammanhang

Förutom ett utseende som flirtar med historien och avsaknad av lås krävs ytterligare ett par egenskaper för att kniven skall passa in i den här kategorin. En sådant är ett blad som ligger inom vissa ramar. Klyvar-, dolk- eller andra spektakulära bladformer göre sig icke besvär. I det här fallet valde QSP ett tretums clip point-blad som mäter två centimeter på höjden. Tämligen proportionerligt med andra ord.

Utöver utseendet har man matchat det med goda prestanda. Kniven har godkänd geometri och anlände välslipat. Därtill är spetsen funktionell. Sen sticker utseendet ut med sitt damaskerade blad. Att man dessutom gjort det rostfritt är ett stort plus i min bok. 

Sedan kan det diskuteras om det är ett steg för mycket att ha samma mönster genomgående i bladet och i handtaget. Det matchar väl men kanske hade framhävts mer om det varit färre detaljer på kniven som helhet. Och jag kunde varit utan det gigantiska fånglinehålet men så är jag ingen vän av linor och pärlor fastsatta i mina knivar heller.  

Ett par ord måste även sägas om byggkvaliteten på den här kniven. Den är genomgående mycket hög. Mycket litet ljus skiner igenom mellan ryggfjäder och sidor om kniven hålls upp mot en lampa. I övrigt är kniven närmast perfekt. Bladet är centrerat, gången mjuk och behaglig, ryggfjädern stadig utan att vara för hård. Därtill är alla kanter och hörn rundade och övergången mellan material välgjord. Inget att klaga på i det hänseendet. 

Falcon är också starkare än den ser ut och det går faktiskt att sätta sig ned och tälja en stund om andan faller på 

QSP Falcon är en kniv som definitivt ger mersmak. Om det här är deras första försök inom området så ser jag fram emot fler. Jag kan utan tvekan rekommendera den här kniven för den som söker en kniv i genren modern traditionals, en kniv utan lås, clip eller enhandsöppning men som fokuserar på att vara en bra fickkniv trots det. Det här är ett mycket bra exempel på vad som kan åstadkommas med moderna material och metoder. Priset på den här skönheten ligger på runt 168€ i Europa för närvarande.  

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 87 g

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: mönstervällt, 9Cr18MoV / VG10

Handtag: Titan med kolfibersidor

Lås: Inget, slipojoint

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - med smak för mer

*Från svenska Damasteel som är ett av de mest kända märkena bland rostfria stål av damast-typ.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre