Review QSP Jumping Jack

  

-  the result of a successful collaboration

The modern grandfather knife, or something like that, is what I called this knife when it was presented here on the blog the other day. I'm, of course, referring to this slip joint from the now very established brand QSP.

The model has been named Jumping Jack, and here I intend to give a description of it so you can decide whether it is something for you or not.

QSP Jumping Jack

Jumping Jack is a lot of things at the same time, and you have to start by deciding whether you like slip joints or not, as the knife lacks a lock in the true sense. In addition, it is a so-called "modern traditional" which means that it is not exactly the same as, say, an old Case from the fifties. The appearance is certainly found here, but the materials and manufacturing technology are modern. Specifically, this means that the construction is screwed instead of riveted, as an example.

If some of you think you recognise the design language from elsewhere, I can attest that you are right. This is a collaboration between QSP and Spencer Marquardt, who is usually involved with Finch Knives.

Jumping Jack, a really nice slip joint

Short version: QSP Jumping Jack, a "modern traditional" and an essence of what such a knife can be. The design language is classic, but the performance is modern

Blade

The blade shape is a bit special. A combination of older times and Finch Knives, because the blade is wider towards the front than towards the base. Otherwise, this is a hybrid but where everything breathes a classic Spey blade. Something that was traditionally used to castrate animals. Hence, the steep tip, you simply don't want to poke holes in the wrong place. But the history is older, and the blade shape is good for precise cuts, and therefore it was also used in fly fishing contexts. Hence the name, it is named after the river Spey in Scotland.

Jumping Jack has a 70mm long Spey blade made of 14C28N

So far, it's classic, but some details are more modern. It's about things like the finish, a nice shiny satin, but mainly about the material. Here, stainless steel is used in the form of Sandvik 14C28N. A Swedish steel that was developed together with Kershaw Knives to be a better version of 12C28N.

As a steel, it is very all-round and one of my favourites when it comes to so-called mid-range steels. It has balanced properties and can handle most things. However, it is not extreme, so it does not hold its sharpness as well as a "super steel". It is also not as shock-resistant as the best in its class. But none of those properties is necessary in a small pocket knife. So here it is, an excellent choice.

The total length of the blade is 70 mm, and the thickness is 3 mm. The height of the blade varies between 19 mm and 16 mm.

The blade is, as it should be, completely flat-ground. It starts with a stock thickness of three millimetres that tapers down to a thickness of 0.4-0.5 mm behind the edge. The greater thickness is measured towards the tip.

The marking is discreet, and the Finch logo is found on the back of the blade

Speaking of tips, this one is unusually strong. Partly because the blade is very tall precisely in front, over the "hump". It is also first here that the blade starts to taper. This means that the tip works great for many small tasks, including puncturing thinner plastic and tape, etc.

But then this was a slip joint, so you shouldn't do stupid things like try to stab the blade into something; the risk of hurting yourself is then considerable. If you use the tip with a little discernment, it works great, though. Maybe it is a little too wide for my taste, as I like them to, among other things, pick metal chips out of fingers and hands. Yes, that is a common task for my pocket knives; I am a knife thrower after all. 

The blade, however, is otherwise extremely practical. That is the advantage of old blade types; they are tried and tested. This blade does not seem to have much of a curve, but the one that is there allows you to perform draw cuts against cutting boards, for example.

The straight edge works great for cutting anything that fits. By that I mean that it is a fairly small knife. The total edge length is around 63 mm. But if you stick to that, most things will be cut effectively. Especially since the knife is unusually sturdy for a slip joint.

Handle

Jumping Jack has a classically designed handle. Without a doubt, a nod to older times. It has a small "waist" at the front, which then widens to become a little rounder at the back. A curvy thing this. Incidentally, this also applies to the slightly arched sides.

The sides are both glued and screwed in place with two small T6. The frame and bolsters themselves are held in place by the adjustable pivot screw and a screw in the rear bolster. The size of the pivot screw is a notch up with a T8a. The fact that it is adjustable is significant for a modern traditional. An older knife would, of course, have been riveted. 

The handle is curvy with a steel bolster, frame and back spring

The material of the sides in this case is black and white resin plastic. Stylish but perhaps not the most exclusive. At the same time, it feels like a flirtation with the Cellidor plastic of the fifties. But if you want more exclusive sides, Jumping Jack is available in wood, blued bone and not least abalone. You know that green pearlescent material that comes from a special species of mussel.

The finish is excellent, making the frame and back spring feel like one piece.

Despite being small, this knife is built around a steel frame of a full two millimetres. The bolsters and the back spring are in the same material; this is a solid construction. You can tell by the feel when you hold the knife.

That brings us to grips. The length of the handle is 90 mm, and all of it is available surface for the fingers. The thickness amounts to 12 mm, and the height is a maximum of 21 mm. But with the rounded ends, it still becomes a three-finger knife for me, a good one, but not all fingers can fit.

A good grip, but it is a small knife, and of course, it gives a smaller handle

Not quite, anyway. In a hammer grip, it is close, but only half the little finger is supported and only if half the index finger is found in front of the handle. The three-finger grip becomes even clearer if the knife is held in a sabre grip. But then the thumb and index finger fall naturally into place in the depressions that form the "waist" of the handle. The rounded back end without protruding clips and the like is also comfortable against the inside of the handle. Overall, however, this is a very good and flexible handle given its size.

Walk and Talk

Instead of discussing "opening methods and locks" as I usually do, this is instead about concepts like walk and talk and stay and play. They are significantly more tied to this type of knife.

Accordingly, this knife is, of course, opened with two hands. For this purpose, there are double-sided nail grooves, which incidentally make the knife completely ambidextrous, but as a nail-biter, I am extremely grateful that it does not have to be used.

The knife opens with two hands and has nail notches to help. Jumping Jack also has a solid halfway stop

On the contrary, it is relatively easy to access the blade as about 7 mm of it protrudes and can be gripped in a pinch. I would rate the resistance itself as a seven, maybe an eight on a ten-point scale. The spring provides good resistance both on the way in and out, and the blade falls into place with a satisfying sound that gives some comfort to those who lack their lock. On the way in, there is a classic ninety-degree blade stop. A safety feature that means the blade on the way in does not cut off a fingertip as easily.

The action is unusually smooth for a slip joint. They certainly haven't gone so far as to have ball bearings, but unlike pure friction against the frame that was common in the past, the Jumping Jack has bronze friction bearings, which explains that detail.

Once out, the blade is solid. There is not a hint of lateral movement. In fact, the knife feels unusually sturdy for being this small. Should any slight play occur, you can always tighten the pivot screw.

There is no up and down movement either. As long as the spring holds the blade in place, that is. It is a slip joint after all. But on the other hand, if you put a lot of pressure on a blade in the wrong direction on a knife of this size, you have still done something wrong.

To Carry

Jumping Jack is a true pocket knife. No question about it. When folded, it measures 89 mm, and all ends are well-rounded and therefore soft. The only thing that could be perceived as sharp is the protruding tang.

A sheath can be purchased for the knife, but here we use one with a magnetic clip from another manufacturer

When the soft shape is then complemented by a nice weight of 90 g, there is not much negative to say about how the knife behaves in a pocket. It simply lies at the bottom. Preferably across if the size of the pocket allows. That is both an advantage and a disadvantage. But to remedy some of the historical problems that arose in connection with this behaviour and which resulted in questions like "how on earth can a knife disappear in a pocket?", the clip was invented. You will not find anything like that here.

That was the disadvantage; the advantage of clipless knives is that they are always more comfortable to work with.*

As you can see, the knife fits perfectly in this sheath

If you don't want to carry the knife loose in a pocket or bag, it's a good idea to buy the leather sheath that QSP has so aptly developed for this purpose. It also protects the knife's hilt from chafing if you also store other things like keys in the same pocket. This is especially true if you choose more exclusive materials like abalone, but even this resin variant can be scratched.

Now I didn't invest in a sheath because I have a couple lying around from another brand that I know are also great for this knife. 

To Conclude

For those who like the "modern traditionals" category, the Jumping Jack is not only a good example but also a really good choice. The look is there; what you think of it is, of course, personal, but the knife doesn't really look like everyone else. I see that as a big plus in a knife world where originality is sometimes in short supply. But here Mr Marquardt has managed to distil a classic model, but with a modern twist that at least appealed to my eye.

QSP has the nice habit of including a card that tells you the dimensions of the actual model in the box.

Then QSP has added a dose of what their name actually stands for. Written out, the acronym stands for Quality, Service, Price. I can't comment on the service in this specific case, even though it is generally very good. However, I can say something about the other two parts.

There are some classic quality markers for slip joints that can also be used to assess a modern interpretation of one. The first one, which applies to all knives, is, of course, how the transition between the different materials is made. This is especially true when you have designs that include bolsters. Here we also have double bolsters.

The work is really well done on this knife. It really exudes quality.

Jumping Jack, as elegant as an espresso

Another marker is how much, if any, light shines through the handle if the knife is held up to a light source. It is very difficult to get the spine spring completely tight to the frame. This is especially true of older handmade knives. With modern levels of tolerances, it is easier. On the Jumping Jack, nothing shines through. This, of course, gives the highest rating. Add to that the spring and frame are completely smooth in relation to each other, both with the blade in the extended and retracted position. It is very well made. Especially like the spring in the middle position, the ninety-degree stop, also here at the same height as the frame. A finesse that is only found on very fine slip joints. 

Then you have the usual folding knife pitfalls to avoid. These include areas such as how the factory edge is made, whether the blade is centred when the knife is closed, whether there is play in the blade when the knife is open, and so on.

QSP has succeeded on all counts with the Jumping Jack, and it is not hard to see why other brands are starting to use QSP as an OEM manufacturer. This is a damn well-made knife.

The QSP Jumping Jack is a truly classic pocket knife, easy to always carry with you.

So if you appreciate the design language and like QSP as a brand, Jumping Jack is a more than viable alternative. Especially if we mix in the last letter in the name and talk about the price. The recommended price on the website is 75$ and when it reaches European stores, the price is from 99€.

For the invested pennies, you get a real quality knife with a timeless design and well-chosen materials. It is highly recommended!

QSP Knives

Specifications:

Length Overall: 159 mm

Length Folded 89 mm

Weight: 90 g

Blade Length: 70 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle Material: Black and white Resin

Lock: None, Slip joint

Produced by: QSP, made in China

/ J - lockless

* Except knives with completely hidden clips like Lionsteel's ROK, which has a retractable clip.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - QSP Jumping Jack

As a counterbalance to everything modern, which includes new locking technology, super-advanced steels and designs that push the boundaries, there are also more classic pocket knives on the market. Now, Jumping Jack from QSP is not completely traditional but falls under the category called modern traditionals.

That is, they look like someone's grandfather's old knife. Now you can imagine a very old grandfather carrying a very old knife. But in fact, it is mostly the appearance that is pulling in that direction. The manufacturing methods, techniques, and, not least, the materials are, of course, completely modern.

QSP Jumping Jack

The appearance is not QSP themselves responsible for, as this is a collaboration and the knife is designed by Spencer Marquardt from Finch Knives.

In addition to the appearance, of course, there is the fact that it is a Slip joint that flirts with older times. That and the blade shape, which is a kind of hybrid but which mostly draws on a Spey blade. The materials are also of that nature, although there are four versions to choose from, which include abalone, wood, horn and then this one in resin plastic. However, plastic handles have been used for a hundred years at this point, so they are starting to become quite traditional too.

More modern is that the construction is screwed and thus can be taken apart, or you can be content with tightening the pivot screw slightly if you feel like it. The steel also follows that line, and here you will find a stainless 14C28N.

The length of the blade is 70 mm, the thickness is 3 mm, and the grind is flat. A fairly stable blade, in other words. Classically, the blade has a halfway stop, which I'm grateful for as the strong back spring could otherwise have cost you a fingertip. It can be added that the blade runs on copper bushings, which makes the action very smooth.

A modern traditional, designad av Spencer Marquardt

The total length of the knife is 159 mm in the open position and 89 mm when it is in the pocket. The weight lands at 90 g.

Overall, a very pleasant acquaintance is my first impression. The knife lies well in the hand, and Walk & Talk are sympathetic. But these are details that I intend to discuss in the upcoming review.

QSP Knives

/ J - looking back, but still towards the future

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Civivi Clingman

Sometimes you have to look back to move forward. This can apply to life as well as the design of folding knives. At least that's the case with this model. In this case, Civivi has collaborated with a YouTuber and outdoor enthusiast named Taylor Martin, the man behind Best Damned EDC.

The inspiration for this knife comes from Martin's upbringing and his father and grandparents. With that in mind, it's perhaps not surprising that the result was a "modern traditional"

The knife is named after a mountain peak in the Appalachians. One that has now regained its original name, by the way. But that's where the name Clingman came from.

Civivi Clingman

"Modern Traditional" is a category that can hold quite a lot, and as for the Clingman, most parts of the appearance are rooted in tradition, the rest is very modern.

Good to know is that this is a small knife, smaller than you might be led to believe, even if you read the specifications. The total length when open is 178 mm. Of that length, the blade is 76 mm. This also makes it lightweight with its 78 g.

The handle is made of Micarta. I chose brown because I thought it most alluded to the older times this knife flirts with. The colour leans towards wood and will do so even more over time as the Micarta ages with dignity and gains patina.

A small EDC knife designed by Taylor Martin

 

The design with its distinctive clip point looks like a miniature Bowie blade and could have been on many a folding knife with a hundred years on its neck. But the steel is all the more modern as it is Nitro-V. To further strengthen the bands towards the back, the blade has a hollow grind, which means that the blade is thin behind the edge despite a thickness of 3 mm and a fairly low primary grind.

The other details are just as modern as the handle material and blade steel. Here you will find an extremely lightweight steel frame, ceramic ball bearings, and everything is rounded off with a rather exclusive milled titanium clip. To this should be added two opening methods, as there are both double-sided thumb studs and a discreet front flipper.

Overall, it gives a knife with many small features that will be interesting to explore. I will, of course, return with a review of Civivi Clingman. 

Civivi Knives

/ J - dreaming of mountains

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Artisan Cutlery Holm

 

-  där satt den!

Den här kniven har ett utseende som omedelbart föll mig i smaken. Det kan bero på att jag har ett flertal "Barlows" vilket är det klassiska mönster som den här kniven hämtat sin inspiration ifrån. Det innebär en kniv med ett något spolformat handtag samt ett främre bolster, vanligen något längre än det som förekommer här. Det gjordes ursprungligen för att man skulle få en starkare kniv. I övrigt brukar de förstås vara slip joints samt öppnas med två händer. Det gäller inte här vilket gör kniven till mer av en "modern traditional". 

På den här kniven är nog bolstret mest till för utseendets skull och kanske för att bättre härbergera låssystemen snarare än att bidra till hållbarheten. Ja, jag skriver lås i plural men mer om det senare. 

Det här är mina åsikter om Artisan Cutlerys modell Holm. 

Artisan Cutlery Holm

Artisan Cutlery ser ut att följa en vana som både de och några andra tillverkare börjat med och det är att släppa en eller par variationer på en ny knivmodell för att sedan se hur det går. Artar det sig så kommer det fler. Nu vet jag inte om så var fallet men i skrivande stund finns åtminstone tio versioner av Holm att välja mellan. Det som varieras är handtagsmaterialen där det finns allt från Acryl-plast i några olika färger via G10 och trä till kolfiber och titan. 

Sedan finns det en mer budgetbetonad utgåva försedd med ett enklare stål. Den här kniven tillhör den skaran. I de dyrare knivarna hittas CPM S90V. 

Holm, en modern fällkniv med klara klassiska drag

Kortversion: Artisan Cutlery Holm, en förträfflig kniv som dessvärre inkluderar en lösning som söker sitt problemn

Blad

Bladformen flirtar liksom hela kniven med äldre tider och är ett mellanting mellan en Wharncliffe och en Sheepsfoot. Skillnaden dem emellan är hur tidigt bladryggen kröker sig nedåt för att möta eggen i en spets. Wharncliffe-blad är därmed spetsigare och därmed får Holm placeras i det facket. Sedan får vi lägga till "modifierad" till namnet då arketypen har en helt rak egg medan den här har en liten men tydlig buk. 

Kniven bjuder på en modifierad Wharncliffe gjord av AR-RPM9

Bladet är 79 mm långt, 22 mm högt och endast 2,5 mm tjockt. Det sistnämnda inverkar förstås positivit på hur kniven är att arbeta med. Finishen är en snyggt utfört stentumling. Bladet har en fördjupning för att underlätta framtida slipning. Det är också mycket diskret märkt. Artisan-loggan hittas i minimalt format på ricasson, strax under tumknoppen. På andra sidan kan du om du har excellent blick läsa knivstål och modellnummer. 

Det enda tydliga dekorationselementet är en distinkt skåra (fuller) som sträcker sig längs bladets övre flata del. Den skåran är praktisk när kniven skall öppnas med två händer men i övrigt inte till  någon fördel alls. För det första vill det gärna fastna skräp i dylika applikationer och för det andra så uppstår det rost där har jag upptäckt. Det eftersom jag använt kniven i köksmiljö där det förstås förekommer en del fukt. Särskilt som man där tvättar av kniven efter användning i många moment. 

Fast när jag tänker efter finns ytterligare en detalj gjord för syns skull och det är den elegant rundade bladryggen. 

"Fullers/blodskåror" i all ära men det har en tendens att samlas skit i dem

Men utöver den lilla nackdelen är det här ett riktigt praktiskt blad. Den lilla buken underlättar arbete mot flata ytor som exempelvis skärbrädor. Holm har fått rycka in mer än en gång för att skära grönsaker och frukt på jobbet bara för att den skall få arbeta lite mer innan recensionen. Men det har även putsats kött och fågel med kniven. 

Dock är det främast som förpackningsöppnare den använts. Då är det nödvändigt med en bra spets. Det är av det skälet jag personligen inte uppskattar rena Sheepsfoot-blad. Materialen som hanterats är förstås kartong av olika tjocklekar från enklare papp till dubbel korrugerad kartong, plast av både tunnare och tjockare variant samt tejp och nylonband av det slag som hittas runt förpackningar.  

Överlag är Holm en mycket bra kniv till just de snabba snitten som är aktuella i de fallen men som även är de vanligaste göromålen för de flesta av mina EDC-knivar. Sedan förekommer mer specialiserade uppgifter och de kanske jag lämnar till en kraftigare kniv. Dit hör t ex att hyfsa till kastknivstavlor och liknande arbeten. 

Handtag

Den här kniven har ett rätt avancerat handtag sett till hur den är konstruerad. Formen däremot är mycket enkel. Det är en traditonell cigarrform med rundade ändar både bak och fram. Något som förstärks av att även sidorna är välvda. Därtill har man valt att låta ramen höja sig över sidopanelerna. Något jag inte är helt förtjust i då det ger ett billigare intryck. Men jag förstår varför man gjort det då någon modell har en kontasterande färg på ramen vilken då syns tydligare. I det här fallet är såväl bolster som ram svärtad med PVD. 

En kniv med bolster av stål svärad med PVD och handtassidor i G10

Ramen är mycket kraftigt lättad internt och sitter ihop i tre punkter varav två distanser samt en bult som utgör fäste för fånglina. Den fånglinan kan endast vara en mycket tunn nylonlina. Några fallskärmslinor passar inte här. I övrigt är ryggen öppen. Fast det var inte riktigt sant att det bara var två punkter som håller samman kniven då även pivotskruven samt de dubbla låsen bidrar till det. 

Den invändiga ramen är kraftigt lättad samt höjer sig något över resten av handtaget

Utanpå ramen hittas skollor av svart G10 som är skruvade med två T8-skruvar med platta huvuden. Precis som jag föredrar det. Sidorna är som sagt tredimensionellt formade och tämligen välpolerade vilket ger en nästan träåderaktig yta som är attraktiv att se på. 

Under skollorna hittas ytterligare skruvar som håller bolstren på plats. De är som sagt gjorda i stål men svärtade i det här fallet. 

Ett lika enkelt handtag att hålla i som att se på. Inga överraskningar här

I hand är Holm helt enkelt bekväm. Det är inte så konstigt att några grundvarianter på handtag lever kvar. Formen på händer har inte ändrats och det avspeglar sig i vissa knivhandtag. Det medför att alla fattningar fungerar med den här kniven. De vanligaste rättvända greppen, att hålla kniven i nypan på olika vis eller att vända kniven antingen med eggen mot dig eller upp och ned i ishackegrepp. 

Handtaget är långt nog med sina tio centimeter för att alla fingrar enkelt skall få plats. På vissa knivar kan 10 cm kännas kort om det finns många detaljer att ta hänsyn till som uttalade fördjupningar, fingerskydd och "anknäbbar". Här kan emellertid hela handtagets yta nyttjas för att greppa kniven då inga dylika påfund behöver tas hänsyn till.  

Dock bör man vara medveten om att det här inte är en kommandokniv. Det kanske är uppenbart men med det avses att fästet eller snarare bristen på sådant gör att det här inte är rätt kniv att sticka och hugga för hårt med. Materialen är släta och några räfflor eller liknande för bättre fäste finns inte. 

Öppning och lås

Holm är en kniv som företrädesvis öppnas med tumknoppar. De är av traditionellt tunnformad modell och fungerar förträffligt. Lagom mycket av dem sticker ut för att ge gott grepp men framförallat är de ytterst välplacerade då de verkligen är ur vägen när kniven används. För att underlätta åtkomst finns en liten fördjupning på varje sida av bolstret. De dubbelsidiga knopparna kan användas både för att fälla ut bladet stillsamt eller för att snärta ut det med tumme eller pekfinger beroende på hur bråttom du har och vilken teknik som föredras. 

Sedan finns även en skåra i bladet som huvudsakligen är dekorativ men som även kan användas för att öppna Holm med två händer för den som känner för att ha en mer avslappnad attityd visavi fällknivsöppning.

Som alla knivar med den här typen av lås så kan den förstås öppnas som en "Gravity Knife", det vill säga om du släpper låset så svänger bladet fritt varpå du med lätthet kan snärta ut det. Den är snabbare än en klassisk stilett. Men psst, säg inget till lagstiftare om det. 

Tumknopparna som är tänkt som den primära metoden att öppna kniven är riktigt bra

Förutom låstypen så hjälper det att bladet sitter monterat på keramiska kullager. Att den här kniven är så lätt att både öppna och stänga är en av orsakerna till att den fungerar så bra till vissa typer av uppgifter som exempelvis många av dem som dyker upp i mitt arbete. Där handlar det mycket om småsnitt, främst öppning av paket och behållare av olika slag. Då är det förträffligt att ha en kniv som är enkel att dra och snabbt fälla ut och in med en hand. Allt det där stämmer in på Holm.

Varför nöja sig med ett lås när man kan stoppa dit två? Plus en stoppnne dessutom

Men sedan kommer vi till ett stort grått djur med snabel som befinner sig mitt i lokalen. Redan när jag presenterade den här kniven var jag skeptisk inför idén med de dubbla låsen. Den känslan släppte aldrig och nu vet jag varför. Det de kallar "safety switch" är en komplett meningslös funktion. Varför i hela friden skall man ha två lås? Det är inte så att jag någonsin varit med om en olycka som skulle förhindrats av att kniven hade ett lås till. Följaktligen används det aldrig. 

Till dess fördel kan sägas att det är bra som icke-funktion också. Det vill säga det är inte i vägen som exempelvis CRKTs lika korkade uppfinning "Auto Lawks" som hoppar in automatiskt. Hela fenomenet är ett typiskt exempel på en lösning som söker sitt problem. Det här extralåset fungerar precis som en vanlig Button Lock fast sämre då det saknar fjädern som gör det mjukt att hantera och istället bygger på friktion. Det gör även att det rasslar lite lätt om kniven när den skakas. Något som många kniventusiaster är allergiska mot. 

Mer positivt är då att det huvudsakliga, fjäderbelastade Button Lock-systemet är riktigt väl utfört. Precis sådär bra så man inte behöver både bälte och hängslen. Det är lätt att hantera, det låser precis så väl som man kan önska utan glapp eller spel i bladet ooch det är exemplariskt lätt att släppa. 

Låsknappen sticker ut precis lagom mycket för att vara lätt att komma åt samtidigt som den inte kan tryckas in av misstag. Låset är också ambidextriöst. Med höger hand hanterar du det med tummen och med vänster hand används pekfingret. 

Att bära

Barlows tillhör en av de äldsta varianterna på fickknivar. Därmed gör de sig förstås bra även i en ficka. Tacknämligt nog har Holm inte tappat den egenskapen på vägen när knivtypen nytolkats. 

En spolformad figur med lätt välvda sidor och ett mjukt bolster samt polerade handtagssidor gör kniven enkel att bära. 

Clipet, en av det här företagets stadardbetonade, fungerar väl

Måtten är heller inte något att bli förskräckt över. Längden har jag varit inne på och den skall kombineras med en höjd på 2,1 cm samt en tjocklek på 1,4 cm. Det gör handtaget tämligen runt men det utgör ändå inte någon stor volym i fickan. 

Vikten är sympatisk då Holm väger under hundra gram i det här utförandet. 

Trots att clipet inte är försänkt i sidan räcker utrymmer undet det till för de flesta tygsorter

Clipet är ett standarclip från Artisan Cutlery/CJRB och inte unikt för den här kniven. Just den här versionen är dock svärtad med PVD för att matcha bolster och ram. En beläggning som visat sig hålla bra under testperioden. Annars har svarta clip ofta en tendens att se schabbiga ut efter ett tag. 

...och där försvann kniven! Inte mycket av Holm är synligt i en ficka

Det är ett bra clip med god funktion. Rampen är stor nog för att passa till både jeans och en jackficka. Den fungerar även väl till arbetsbyxor fast där skall tilläggas att mina är av det tunnare slaget då kök är varma. Därför är det ingen utmaning att trä ett clip över den byxkanten. Spänsten i clipet är duglig och det finns ingen rörelse i det eftersom det är fäst med dubbla skruvar i tandemformation. Det enda som kunde lyxats till hade varit om man sträckt sig lite till och fräst ur en ficka för clipet i handtagssidan. 

Det får man klara sig utan men clipet är åtminstone flyttbart. 

Sammanfattningsvis

Holm är en kniv från Artisan Cutlery som har några egenskaper som gör den en smula svårplacerad i min värld. Det är inte utseendet för det är en modern tolkning av en Barlow vi har framför oss. Eller hade åtminstone varit om bolstret varit längre. Nej det jag avser är prisklassen. Eftersom Artisan är flaggskeppet i företaget och CJRB är lågprismärket blir jag förvirrad när de två går in i varandra. Holm är nämligen en relativt billig kniv. Nu är det inget dåligt utan tvärtom det gör den mer prisvärd men det grumlar vattnet en smula. Nu gäller det inte alla varianter av den här kniven skall väl tilläggas. Den finns numera även i flera lyxversioner med S90V i bladet och då talar vi om premiummaterial med tillhörande prislapp. 

Midvinterkaffe med den eminenta Aristan Cutlery Holm

Liksom sin historiska föregångare är Holm en utmärkt fickkniv. Både bokstavligen som bekväm att bära på i en ficka men även som en vardagskompanjon. Den är enkel att hantera, lätt att dra och nästan lika lätt att stoppa undan. Bladet kan fälls ut på flera vis och låset får godkänt även det. 

Den är också praktisk. Bladformen är allroundbetonad och det tunna godset tillsammans med en fin slipning gör att Holm skär utmärkt. Där har jag inget negativt att invända alls. 

Men jag måste jag tala om elefanten i rummet. Redundans är ett fint ord men hör inte hemma i de sammanhang som handlar om lås på fällknivar. Förvisso är man från Artisan Cutlery först i världen med den här lösningen men det finns en anledning till det.

Det behövs inga extra lås om det ursprungliga är väl gjort. Det blir extra tydligt i det här fallet då hvudlåset är bra nog. Den enda gången någon form av dubbelt "Superlås" skulle var av någon som helst nytta är om det handlar om en mycket grov och stor fällkniv tänkt att användas till mer än EDC-uppgifter. Det vill säga allt annat än den här kniven. 

I all enkelhet kan konstateras att varenda jäkla variant på dylika "säkerhetsfunktioner" i fällknivshistorien har floppat. Mest för att de är helt onödiga och istället kostar tid och därmed pengar att konstruera och tillverka. Lägg de resurserna någon annanstans på kniven istället är mitt tips. I det här fallet på att bättra på passningen mellan materialen som kunde varit aningen bättre. 

Sedan har jag en liten detalj jag hade velat se annorlunda och det är hur ramen är högre än handtagssidorna och bolstren. Det är förvisso konsekvent gjort men ser ändå ut som om man missat när kniven tillverkats. Jag föredrar ordentligt jämna och väl passade delar. Det ser väsentligt mycket lyxigare ut. 

Artisan Cutlery Holm i blek vintersol i väntan på nästa snöfall

Men sammantaget är det ändå små invändningar. Extralåset håller sig ur vägen och passningen är inte dålig, bara inte perfekt. I övrigt är dock Artisan Cutlery Holm en mycket sympatisk bekantskap. Det är en elegant fickkniv med en synnerligen tillfredsstädsställande handhavande. Därtill är den bekväm i hand och skär som en bra kniv skall. Därmed är det förbaskat praktisk också. 

Artisan Cutlery

Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm

Längd hopfälld: 106 mm

Vikt: 92 g (vägd av mig, uppgiven 85,4g)

Bladlängd: 79 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: Micarta

Lås: Button Lock (x2)

Producerad av: Artisan Cutlery, tillverkad i Kina

/ J - gillar sina Barlows

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review Viper Twin

  

-  when little brother almost surpasses big brother

The name of this knife from Italian Viper Knives, Twin, is not taken out of thin air. Namely, it complements another knife with a similar appearance called  Turn. They strongly resemble each other in appearance, but there are also substantial differences. Where one knife has a one-hand opening and lock, the other has a two-handed opening and is a slip joint.

This is also where the interesting part lies. This is what makes it a "modern traditional" as everything else is extremely contemporary.

Viper Twin

Behind both models is one of Viper Knives' most frequent knife makers/designers, Fabricio "Silver" Silvestrelli.

What he has done is that he has taken a fairly traditional type of knife but used modern materials. The appearance is enhanced by the fact that the knife has a double bolster. But where older knives often have simpler steel and natural materials such as wood or bone in the sides of the handles, "super steel" and other modern materials are found here.

At the time of writing, the knife is available in five different versions. All have double bolsters but then the materials in the handle sides vary from G10 via Micarta to carbon fiber. The steel is the same and comes from Böhler/Uddeholm.

Twin is a very elegant slip joint designed by Silvestrelli

Short version: If you want to investigate what a knife with the designation "modern traditional" means, the Viper Twin is one of the better!

Blade

The blade style is easily recognizable since we are talking about a modern interpretation of a classic knife. It is a typical clip point. Although, it's not completely traditional after all. Certainly, the false edge on the cut part of the blade is not unique, but the blade has also been given a bit of a "harpoon" look, which gives a bit of a thumb ramp just like its big brother Turn.

Then Twin has a detail that is quite typical for Viper Knives: the back of the blade is elegantly rounded. Maybe not necessary but it makes the knife feel more worked and looks good. 

A clip-point blade that is as stylish as it is effective

The blade length is 77 mm and the height stops at a maximum of 22.5 mm. The thickness of the blade is kept to a good 3 mm. The finish is an excellent satin finish. On the presentation side of the blade, the name can be read along with Viper's logo, and on the ricasso the steel type is found.

The material is the very renowned M390. One of the most frequently used steels on finer folding knives in recent years. It may not be the best steel in all categories, but it's well balanced, takes a good sharpness, and keeps it for a long time. In addition, it is very resistant to rust despite other good properties.

The steel is M390 and it has been given a high flat grind from a 3 mm stock thickness

The blade is flat-grind down to a thickness behind the edge of approx. 0.3-0.4 mm. That and the relatively tall blade make for a knife that cuts well. Especially as the factory edge was very sharp. You know, like in shaving arm hair without pressure.

That makes it an excellent little pocket knife that handles most everyday tasks with flying colors. And quite a few others too for that matter. This little bugger is actually not too bad to carve with. As long as it happens within reasonable limits, of course. The limitation comes naturally from the format. It is a fairly small knife and it lacks a lock.

Of course, the lack of a lock means the user must be careful when working with the tip. As I do when I have to puncture large plastic cans so that they don't clink when I pour out of them. It is a recurring task at my work. But that's where the other peculiarity comes in. Twin requires two hands to open which comes with the territory. However, that makes it less suitable for my work anyway, as I often hold what I want to open with one hand and bring out a knife with the other.

Handle

Like the blade shape, the handle shape is classic. However, the material is not. The frame itself, including the massive bolsters, is made of titanium. This makes the knife significantly lighter than an old Buck 112 for example, even though the construction is similar. However, this knife is screwed and not riveted together.

This version of the knife has ivory G10 handle sides

This means two liners with massive metal bolsters. They are then screwed together with two screws found under the handle sides. They, in turn, are attached with two more screws each. The size of all is T6. A larger T8 is found in the adjustable pivot screw.

The sides are in this case G10 and a special one. It is called "Ivory" G10. I chose them because I have a soft spot for white bone and horn handles and these are reminiscent of those. However, with much better durability, one might add.

The fit between the different materials is really well done. No joints or edges can be felt, only the transition from one material to another.

In the back is the spring that holds the blade in place. Like everything else on knives from Viper, it is softly rounded and polished

The fit and finish of this knife is very good

The handle is just under a decimeter long, but some of that length is lost at the front bolster in terms of grip. However, what is left is enough for all the fingers to fit. In addition, there are recesses for both the index and little fingers.

The thickness of the handle is 11 mm at its widest point. Namely, the handle slabs are finely crafted and rounded. This applies to both them and the titanium frame, which is also shaped and well-polished. No sharp corners can be found on this knife no matter how you look.

It's accurate but a four-finger grip is possible and even comfortable on the Twin

Twin works whether you hold it in a hammer grip or with a thumb on the blade spine. As the bolsters are not particularly thick and are also rounded, it is also comfortable to put a thumb there for detailed work with the blade in a pinch grip. That said, a small but effective handle.

Opening and Lock

When talking about slip joints, you often hear terms like "pull" and "walk and talk". That is, firstly, how well the back spring holds the blade in place in the closed position. Here I would say 4-5 on a ten-point scale. Not so hard that you break your nails, but also not so light that the blade risks opening somehow. Speaking of nails, there is a single-sided nail notch to facilitate opening the knife.

Thankfully, it is not needed, but it is fine to pinch around the part of the blade that sticks out and thus get the blade out.

Twin has a nice halfway stop

The way the knife feels when opened is really likable. It's smooth and consistent, interrupted only by the distinctive halfway stop that acts like a safety feature. It prevents the blade, under the force of the spring, from closing over the user's fingertips when the knife is closed.

The slip joint mechanism is very well made and keeps the blade in a relatively good grip

In the outer position, the knife stops with a reassuring dull "smack". Then it sits there as securely as it does on a good slip-joint knife. Laterally there is no play at all. Should such a thing occur, on a "modern traditional" you can tighten the pivot screw, unlike the riveted constructions of older times.

 The transition between the back spring and blade is nicely done with a barely visible joint. Especially as it is found in the middle of one of the five grooves found there.

To Carry

The Viper Twin is a small and nimble knife. This is of course reflected in how it feels in a pocket. The weight is a low 88 grams and the length, as previously mentioned, is under one decimetre. Even with the leather sheath, the knife is under 14 mm thick, so there are no problems in that respect either.

Viper Knives often ships with a leather sheath 

I actually use the leather pouch myself. It protects both sides and bolsters from chafing. This applies especially if you also carry something other than the knife in the same pocket. 

I took the picture for fun - of course, the knife is not visible in the pocket

As I said, Twin lacks a clip and that brings both advantages and disadvantages. The fact that the knife is not as easily accessible is of course on the negative side. But you can also say that in ninety-nine cases out of a hundred a knife without a clip is more comfortable to hold and work with. 

To that can be added that almost all knives look better without a clip. Someone might argue against it, but then I just say words like "symmetry" and that you avoid a typical "presentation" and backside of the knife. 

To Conclude

With this knife, Viper and Silverstrelli have created a real masterpiece. Twin is a joy to look at and almost as nice to use. The only thing that holds it back from an even higher praise in this regard is the size, but on the other hand, in that case, it would have belonged to a different class of knives.

Here Twin is seen side by side with his big brother Turn who was mentioned at the beginning. It is a knife for those who want a larger knife with one-handed opening and lock

Now it's a small pocket knife with everything that goes with it. And as such it is brilliant. The handle is pleasant to hold and well-made in terms of manufacturing quality. The fit is excellent and all the typical quality markers are there. The absence of blade play, a smooth feeling when opened, a distinct halfway stop, a centered blade tip, softly rounded corners and edges, and, not least, nice transitions between the materials.

If you are looking for a small, stylish, and efficient pocket knife, take a look at Viper Twin

The materials ain't too shabby either with a frame and bolster in nicely machined and shaped titanium matched by ivory G10 in the handle. In addition, a blade in M390 is also excellent.

But the best is still the design of the blade. Super steel in all its glory, but it is still the blade shape and above all, the blade profile that makes a knife. When it is also paired with a sharp edge, the result is this good!

Viper Twin, a personal favorite

Actually, I have no major objections to the Viper Twin. If something negative has to be said, it has more to do with the knife type. You either like slip joints or you don't. Some people also cannot do without certain functions that they got used to such as clip and one-handed opening. If you know you are one of them, this is obviously not for you. But then you can always choose Twin's larger relative Turn.

But for everyone else, it's a damn good knife. Especially as I personally find it extremely likable to look at.

Viper Knives

Specification:

Length Overall: 176 mm

Length Folded: 99 mm

Weight: 88 g (weighed by me, stated 88g)

Blade Length: 77 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: Böhler/Uddehom M390

Handle Materials: Titanbolster/elfenbens G10

Lock: None, slip joint

Produced by: Viper Knives, made in Italy

/ J - looking for similarities

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre