Solen skiner och jag trampar på till jobbet med till en början ljust sinne. Trafiken är tillbaka efter såväl Covid som semestertider kan konstateras. Även om jag inbillar mig att den är något glesare än förut. Men det kan handla om att jag är ute vid en något senare tidpunkt än vanligt. Anledningen att jag tänker på trafik är att min bror skrev ett inlägg på FB som gjorde mig "framtidsdyster".
Det gick ut på att alla försök att begränsa bilkörandet är vansinne och miljöpartiets fel. Det kan man förstås tycka men jag kan inte låta bli att tro att tiden för massbilism och evigt flygande som vi känner det är förbi. Jag vet att det är en extremt provocerande tanke för många. Men om inte så går vi mot avgrunden med raska steg. Med vi menar jag mänskligheten. Klotet klarar sig alltid och så även kackerlackorna. Med de stora djuren inklusive oss människor är det värre bevänt. Vi kräver andra livsbetingelser.
Jag sitter inte inne med några svar och ämnar inte ge mig in på partipolitik. Den känns ändå futtig i sammanhanget. Jag konstaterar bara att all information och all kunskap finns för den som orkar och vill ta del av den. Det är bara det att ingen vill göra avkall på någonting. Politiker vill bli omvalda och människan i gemen vill sköta sitt och vara ifred. Det är fullt naturligt och förståeligt.
Föreslås det någonting som bryter hegemonin kommer det snart starka protester och på internet en överväldigande mängd "memes" på temat att om inte "kineserna" eller valfri annan grupp gör någonting så spelar det ingen roll. Det finns ett känt filosofiskt spörsmål som beskriver just den här problematiken som kallas "allmänningens dilemma" eller "Tragedy of the Commons".
Det får mig att tro att ingenting kommer att hända alls på den fronten. Under tiden värmer den allt varmare solen mitt ansikte.
 |
| Spyderco Chaparral FRN |
I fickan hittas något som inte är fullt lika allvarligt eller det kanske det är. För att fly lite från de tankar som gärna lägrar sig i mitt huvud brukar jag ägna mig åt diverse intressen. Knivar, cykling och friluftsliv är exempel på dylika. Vad beträffar knivar är min så kallade "EDC" som ju egentligen i mitt fall är en helt felaktig benämning då det inte finns något "everyday" i vad jag bär, väldigt enkel idag.
I fickan en tämligen ny medlem i laget som skall upp för recension inom en inte alltför avlägsen framtid, Spyderco Chaparral. En kniv som är en förträfflig liten sak. Den är lätt att bära, tar liten plats, och skär som den hade betalt för det. Bladet är nämligen både tunt och har god geometri samt är kryddat med ett bra stål. Möjligen har den här versionen inte "det" när det gäller "blingfaktorn" men det finns det andra versionera av den här modellen som har ifall det är viktigt.
Men ibland kan jag faktiskt tycka att det genompraktiska är snyggt det med. Det finns ett slags värde även i funktionalitet. Inte bara i funktion då, något annat lite måste till. En Mora Companion är snygg i mina ögon medan en Mora 511 inte är det. Skillnaderna är inte enorma men något är det. Estetik är ett komplicerat kapitel.
Nu skall jag göra ett försök att muntra upp mig. Det är fredag och solen skiner, en utmärkt eftermiddag för lite knivkastning tror jag bestämt. Då kommer "EDC-knivar" få en helt ny innebörd!
/ J - plötslig dysterkvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar