Review Al Mar S.E.R.E T36

  

-  everything wasn't better back in the days

Recently, I reviewed an upgraded version of a famous Spyderco knife and then discussed when it might be appropriate to rework an existing knife model. That theme is relevant today as well.

The reason is that today's review item rests on the laurels of a true classic among robust folding knives and comes from Al Mar Knives. This version has been named S.E.R.E T36 or 3.6" SERE Taiwan.

Al Mar SERE T36

SERE Folder is a folding knife with a long history, as the first version saw the light of day in 1979. That knife was quite different compared to today's edition given the technology of the time. The strongest lock known was chosen with a back lock and the knife was considerably larger in size. So much so that its successors are actually smaller.

It was also one of the first "tactical" folding knives on the market. I'm not talking about wannabe-mall ninja knives, but one that was actually designed to fill a niche among soldiers. I discuss that story in more detail in my review of the previous version of this knife, the SERE 2020. That knife modernized and revived the old icon.

But there's no denying that even though I appreciated that model, there were a few signs that it wasn't completely well thought out. The modernization with a flipper that was perhaps not perfectly executed required that the knife be assisted, which both makes the knife heavier and more sensitive to dirt. The blade steel was certainly functional but not quite on par with the price tag and so was the build quality itself. Not because it's bad but because it was and is a step down compared to the older AL Mar knives made in Seki City, Japan.

That's where this knife comes into the picture and it addresses all those areas.

The new, fine-tuned version of the SERE folder is, in my opinion, the best

Short version: Al Mar SERE Folder T36, when an addition to the name means everything

Blade

The blade shape is not much to talk about but is one of the things that has been inherited through all generations and it would be strange otherwise, as it has become something of a signature for Al Mar and also appears in other models. Last time I wrote that the contours are almost dagger-like and that is true. This is a typical example of a spear point which includes a substantial false edge. In that area, this blade differs slightly from the previous version as the false edge has become slightly longer.

The length of the blade otherwise remains and is evident from the model designation. In other words, it is 3.6 inches, which is just over nine centimeters. The thickness is also the same as before, 4 mm. The height of the blade is at most 2.55 cm. 

The blade shape is recognizable as a classic spear point that Al Mar has chosen to call a talon.

The rest of the appearance is also reminiscent of its predecessor, but there are a couple of significant differences. To begin with, the coating is of better quality on this version. It is a matte black TiNi coating. The one on SERE 2020 is much shinier and looks cheaper, which it probably is. Speaking of appearance, the markings have also been given a major overhaul. To highlight the newness, there is no longer any red in the logo itself. Then the text is smaller and in a more discreet color tone.

The name and logo are on the presentation side of the blade, and the model designation, name of the knife, and country of manufacture are on the other side.

An interesting detail is that both the previous edition and the representative of this knife on the website are equipped with "sharpening choils". This specimen does not have them!

And while we are on the subject of sharpening, the step is not too far to talk about edges. This factory edge is significantly sharper than the 2020 variant. It is noticeable that they have changed factories. All quality markers are simply better.

The material of both blade and coating is upgraded to TiNi-blackened S35VN

There is no doubt that this blade is designed to stab considering the design of the tip. But it is also designed to be strong. The blade is four millimeters thick as mentioned and a large part of it is maintained by a flat saber grind that is about 13 mm high. Behind the edge is quite a lot of steel, about 1 mm. This means that the Al Mar SERE T36 is not the world's best knife for peeling apples, but on the other hand, it was not intended to be that way either.

However, this is a better blade for particularly tough work than you might think. Especially with this sharp edge and not least the steel. In that area, the biggest difference between the T36 and 2020 editions is found. CPM S35VN has been used in this knife. It is a real premium steel and a substantial upgrade compared to D2. The latter has its qualities, but S35VN is simply better, especially as it is stainless or significantly more rust-resistant to be exact. In any case, it is preferable for a knife that is to be carried in different climates and weather and close to the body.

In this case, the material has been taken to a stated 60-61HRC and that may very well be true because the knife holds its sharpness pretty damn well, it must be said. A little maintenance with a strop and it shaves hair with ease again. When I have to resharpen the knife for real, I may end up thinning the edge a bit. I don't need a knife with such a strong edge. But on the other hand, I have plenty of other knives if I really need a slicey blade. 

Handle

SERE still has one of the most ergonomic folding knife handles ever made. Maybe not THE best, but one of them. That fact remains and has even been improved a bit. The T36 has been tweaked a little here and there.

Concretely, this means that you still find a strong steel frame as the basis. But in this case, it has been lightened a bit. This means that the knife weighs slightly less than the previous edition, which is 189 g. The T36 weighs 177 grams. This also improves the balance a little.

The handle has also been adjusted with higher-quality G10 sides.

The knife is open at the back and there are a couple of simple spacers and a very small back spacer that stabilizes the construction and serves as a mount for the clip.

Another quality improvement is found in the handle sides. It is still G10 that is used but this one gives a better grip because it is coarser patterned and feels less plastic.

The sides are otherwise flat but beveled and rounded where they should be.

SERE is open in the back except for the small backspacer

It is easy to see the legacy of fixed-blade knives in this handle. It is spacious, wide, and fills the hand well. In addition, there is a finger guard which consists of the entire front part of the handle widening both up and down. This protection is of course reinforced by the flipper tab when the knife is open. To prevent slipping backward, there is a classic "beak" towards the rear end.

The handle is still just as comfortable. As long as you stay behind the finger guard, that is.

The adaptation to more robust tasks is noticeable when you then grip the knife. Holding the knife in a pinch feels a bit clumsy as the handle sides are thick and the flipper feels like it is in the way. The same applies when an index finger or thumb is to be placed on the blade spine. It is possible but you have to "stretch" over the finger guard.

It is different when the knife is held in a hammer grip or in a saber grip. Both grips are exemplary and the same can be said about reverse grips and when the knife is held in an ice pick grip. That is, all ways of holding a knife when you need to grip it properly, whether it is cutting something hard like thick rope or piercing something. In that case, this handle works exceptionally well. This also applies with gloves on because it is so spacious.

Opening and Lock

The way you open the T36 has also been given a facelift. You can still open the knife with two hands like in the old days, but it is essentially a flipper knife. But now it is for real, so to speak.

At SERE 2020 it felt a bit like a makeshift solution. The geometry was not fully thought out and it resulted in a spring-assisted knife. It is not good for several reasons, such as more things can break, it is much slower to close the blade and the knife is a bit heavier. Then it feels cheaper, for lack of other words.

The flipper has received a major facelift with grooves, a small hole, and, not least, better geometry.

Now that boring detail has been removed. Obviously, the geometry has been overlooked, as this flipper works great. It is also nicer to look at and more comfortable to use. This is because it is partly openwork and partly has more rounded edges and a grooved pattern for better grip.

This is still not the world's fastest knife, but it is at least as nimble as before. Much thanks to the fact that the relatively heavy blade now runs on ceramic ball bearings.

The flipper itself is easy to access and you can approach it any way you like, push, pull or something in between. The blade comes out anyway. You could possibly get stuck on the way out if you are a little too half-hearted. As I said, the flipper function is good but not the best.

The strong liner lock is now easier to access

The lock is still a liner lock and this version is at least as solid as previous models. But here too it has been tweaked somewhat. The recess that is on the opposite side of the handle to facilitate access to the lock bar has been given a better shape while the lock bar has been provided with grooves. Small but distinct improvements.

The lock is set deep to prevent accidental release if you use twisting movements with the knife but is still easy to release. The function is excellent and the blade stays in place without any notable play in any direction.

To Carry

In this respect, the knife has not changed much compared to its predecessors. Sure, it is slightly lighter as mentioned, but that is marginal in the context since it is the outer dimensions that are substantial. On the other hand, it naturally follows that you have a folding knife that is more or less intended to replace a fixed-blade knife in an emergency and add to that fundamentally good ergonomics.

The handle is still 12.2 cm long, 2.7-3.8 cm high, and 14.8 mm thick. This gives it a lot of volume.

This specimen of the clip isn't the best

However, I'm starting to wonder a bit about how Al Mar weighs their knives. The last time I reviewed a knife it was wrong and it is now too. On the website, the weight is stated as 5.1 oz which is 142 grams. After double checking I still get the weight as 177 grams. So they probably need to get new scales.

Here you can see the reason why my clip is not good, the ramp is basically gone. Something I intend to adjust

The clip is the same as before, although the material has also been given a makeover. My specific copy has taken a hit at some point, which means that it is basically unusable at the moment because it is right next to the handle. But even before that, I can say that the ramp was a bit too small and needs to be tweaked a bit to be optimal, especially when combined with slightly thicker fabrics of various types.

Otherwise, it can be said that it is a spring steel clip that has been colored black to match the rest of the knife's theme. It is also mounted at the back of the handle, which means that the knife sits very deep in a pocket. The purpose is of course that it should sit as securely as possible so that the user does not suddenly discover that the vital backup knife has disappeared. The construction also means that it is reversible if desired. The clip has the Al Mar logo, which is still in a discreet format, thank goodness.

To Conclude

If you follow the history and development of this knife, it gets an overhaul about every twenty years or so. First came the original with its variants, then came the SERE 2000 or S2K ​​as it was also called. It was with that version modern materials made their entrance in earnest and one-handed opening became an option. It was later followed by the SERE 2020, which was the one you had to make do with if you didn't want to spend half a fortune on the second-hand market. It was a nice enough version, at least concerning the price after it was adjusted downwards here in Europe after it had been available for purchase for a few years.

But then came the upgrade with this knife or rather it should perhaps be considered a complement as the SERE 2020 is still in the range. 

SERE Taiwan, T36 however, it is only the same knife in terms of the shell. Everything is simply better.

SERE T36 can be forced into the role of EDC knife but is too big in many contexts

One of the biggest quality improvements that can be noted is a significantly better steel. This applies to both the basic material and the treatment. A properly hardened S35VN beats an AUS8 every day of the week and twice on a Sunday. In addition, the knife has got both a better look and, above all, a better coating  This TiNi does not look painted and lasts better. A real step up.

In addition, the handling has become more sympathetic too. Gone is the assisted opening and instead, we have a better-designed flipper geometry and ball bearings. In addition, a nicer and more functional flipper tab with a milled pattern that prevents the finger from slipping off. It is also nicer because it looks more worked with the little hole.

When we talk about appearance, it can be mentioned that the new more discreet marking is preferable and the same can be said about both the blade coating and the handle material that looks less plastic even though it is basically the same as before. But not all G10 is the same and this one both looks and feels better and above all it gives a better grip.

Outdoors, the Al Mar SERE T36 performs better!

Overall, I think this knife is preferable on all parameters. It doesn't just look better, it is better! I've always liked and coveted the basic model and I still wouldn't mind an original knife from the eighties. Instead, I got the 2020 edition and although I actually like it, it has some shortcomings.

All of those have been addressed with the T36. It's distilled down to a damn nice folding knife for those looking for something really robust with an iconic look and feel.*

Al Mar

Specifications:

Length Overall: 214 mm

Length Folded: 122 mm

Weight: 176 g (weighed by me, stated 42 g/5,1 oz!)

Blade Length: 91 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: CPM S35VN

Handle: G10 on a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Al Mar, made in Taiwan

/ J - rate this one the highest

* It can be difficult to get hold of in Europe but costs around €240 when you find it.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Two Sun TS518

Från stund till annan händer det att man vill ha något tveeggat, en riktig dolk. "Man" är i det här fallet jag och jag har absolut inga svårigheter att spåra varifrån det begäret kommer. Men det är ett uppslag för ett annat inlägg som jag brukar skriva.

Idag skall jag emellertid presentera just en eftergift för det begäret. Kniven kommer som ni kan se från kinesiska Two Sun. Ett märke som vid det här laget kanske har seglat upp som det tredje största märket i samlingenefter storheter som Spyderco och QSP.

Modellen kallas kort och gott TS518.

Two Sun TS518

Den här skapelsen är designad av en herre vid namn David Chen. Skulle man vara osäker så står det skrivet på bladet. Ett blad som för övrigt är gjort av svenskt 14C28N från Sandvik. Ett material som Two Sun frekvent använder på sina något enklare knivar. Hårdheten uppges till 60-62HRC. Skulle stålet ligga i det spanner är det imponerande. 

Bladet är för övrigt 11 cm långt, 35,7 mm brett som mest och 33,8 mm tjockt. Hela kniven är 20,5 cm lång. Det är en tulltångekniv det är frågan om och utanpå det genomgående stålet hittas skruvade sidor av tjock Micarta. 

Totalvikten inklusive fodral och bältesfäste är 240 gram och enbart kniven väger 128 gram enligt min våg. 

Ett dolkigt alternativ till EDC

I hand är det en riktigt bekväm kniv. Det är lätt att fatta kniven i de flesta normala grepp och varianter på dessa. Särskilt som bladet har fått några rejäla urtag för fingrarna. En detalj som dessutom underlättar om du känner för att slipa om kniven. Handtaget är dessutom tillräckligt tjockt för att fylla handen väl kan snabbt konstateras. Dessutom är kniven välbalanserad. Balanspunkten hittas precis vid den främre skruven. Den som fått en krage som gör att den nästan ser ut som en avskuren patronhylsa. 

Överlag en rolig liten kniv som levereras med ett kydexfodral med en variant på snabbfäste i Tec Loc-stil.

Som vanligt är dock tillgängligheten mycket ojämn och sker enklast via eBay-auktioner. Det var så jag fick tag i det här alternativet. 

/ J - goes for the Sun

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Al Mar Knives SERE Folder T36

 

-  allt var inte bättre förr

För inte alltför länge sedan recenserade jag en uppgraderad utgåva av en känd Spydercokniv och var då inne på när det kan vara aktuellt med ett omtag av en redan existerande knivmodell. Den tematiken är aktuell idag också.

Anledningen är att dagens recensionsobjekt vilar på lagrar från en riktig klassiker bland robusta fällknivar och den kommer från Al Mar Knives. Den här versionen har fått namnet S.E.R.E T36 eller 3.6" SERE Taiwan som det står för. 

Al Mar SERE T36

SERE Folder är en fällkniv som har en mycket lång historia då den första versionen såg dagens ljus redan 1979. Den kniven var rätt annorlunda jämfört med dagens utgåva givet dåtidens teknik. Det kraftigaste lås man kände till valdes i och med en back lock och kniven var rejält tilltagen i storlek. Såpass att efterföljarna faktiskt är mindre. 

Den var tillika en av de första "taktiska" fällknivarna  på marknaden och då talar jag inte om wannabe-mallninja knivar utan en som faktiskt var uttänkt att fylla en nisch bland soldater. Den historien hittar du mer utförligt i min recension av den förra versionen av den här kniven, SERE 2020. Den kniven var en modernisering och återupplivande av den gamla ikonen. 

Men det går inte att sticka under stol med att även om jag uppskattade den modellen så fanns ett par tecken på att den inte var helt genomtänkt. Moderniseringen med en flipper som kanske inte var helt perfekt genomförd krävde att kniven var assisterad vilket både gör kniven tyngre och mer känslig för smuts. Bladstålet var förvisso fungerande men inte riktigt i paritet med prislappen och så var det själva byggkvalitén. Inte för att den är dålig men för att den var och är ett steg ned jämfört med äldre tiders AL Mar knivar tillverkade i Seki City, Japan. 

Det är där den här kniven kommer in i bilden och den addresserar alla de områdena. 

Den nya finjusterade versionen av SERE-folder är i mitt tycke den bästa

Kortversion: Al Mar SERE Folder T36, när ett ett tillägg till namnet betyder allt

Blad

Bladformen är inte mycket att orda om utan är en av de saker som ärvts genom alla generationer och märkligt vore det annars då det har blivit något av en signatur för Al Mar och återkommer även i andra modeller. Förra gången skrev jag att konturerna är närmast dolkaktiga och det stämmer. Det här är ett typiskt exempel på en spear point vilket inkluderar en rejäl falskegg. Just på det området skiljer sig det här bladet lite från föregående version då den falskeggen har blivit något längre. 

Längden på bladet kvarstår annars och framgår av modellbeteckningen. Den är med andra ord 3,6 tum vilket är precis över nio centimeter. Tjockleken är även den densamma som tidigare, 4 mm. Höjden på bladet är som mest 2,55 cm. 

Bladformen känns igen i en klassisk spear point som Al Mar valt att kalla talon

Även det övriga utseendet påminner om föregångaren men ett par rejäla skillnader finns. Till att börja med är ytbehandlingen av bättre kvalitet på den här versionen. Det är en mattsvart TiNi-coating. Den som finns på SERE 2020 är mycket blankare och ser billigare ut vilket den troligtvis är också. Appropå utseende så har även märkningen fått sig en rejäl genomgång. För att markera det nya finns inte längre något rött i själva logotypen. Sedan är texten mindre och i en mer diskret färgton. 

Namn och logotyp hittas på bladets presentationssida och den andra sidan ståtar med modellbeteckning, namn på kniven samt tillverkningsland. 

En intressant detalj är att båda förra utgåvan och den här knivens representant på hemsidan är försedda med "sharpening choils", fördjupningar vid eggbasen för att underlätta slipning. Det här exemplaret har det inte! 

Och när vi ändå är inne på slipning så är inte steget långt till eggar. Den här fabrikseggen är väsentligt mycket vassare än 2020-varianten. Det märks att man bytt fabrik. Alla kvalitetsmarkörer är bättre helt enkelt. 

Materialet i både blad och beläggning är uppgraderat till TiNi-svärtat S35VN-stål

Det råder inget tvivel om att det här bladet designats för att sticka med med den utformningen av spetsen. Men det är även formgett för att vara starkt. Bladet är fyra millimeter tjockt som sagt och en stor del av det bibehålls genom en en flat sabelslipning som är ca 13 mm hög. Bakom eggen hittas rätt mycket stål, ca 1 mm. Det gör att Al Mar SERE T36 inte är världens bästa kniv för att skala äpplen med men det var den å andra sidan inte tänkt till heller. 

Däremot är det här ett bättre blad för särskilt grovarbete än man kan tro. Särskilt med den här vassa eggen och inte minst stålet. På det området hittas nämligen den största skillnaden mellan T36 och 2020 utgåvorna. I den här kniven har det använts CPM S35VN. Det är ett riktigt premiumstål och en rejäl uppgradering jämfört med D2. Det sistnämnda har sina kvalitéer men S35VN är helt enkelt bättre, särskilt som det är rostfritt eller väsentligt mycket mer rosttrögt om man skall vara exakt. Hur som haver är det att föredra i en kniv som skall bäras i olika klimat och väder och nära kroppen. 

I det här fallet har man tagit materialet till en uppgiven hårdhet av 60-61HRC och det kan mycket väl stämma för kniven håller skärpan förbaskat bra måste sägas. Lite underhåll med strigel och den rakar hår med lätthet igen. När jag väl måste slipa om kniven på riktigt kan det hända att jag tunnar ut eggen något. Jag behöver inte ha en kniv med så stark egg. Men å andra sidan har jag gott om andra knivar om det verkligen skall skäras i lättare material. 

Handtag

SERE har fortfarande ett av de mest ergonomiska fällknivshandtag som gjorts. Kanske inte DET bästa men ett av dem. Det faktumet kvarstår och har till och med förbättrats lite även det. T36 är småtweakad både här och där. 

Konkret innebär det att man fortfarande hittar en kraftig stålram som grund. Men den har i det här fallet lättats en smula. Det gör att kniven väger något mindre än förra utgåvan som ligger på 189 g. T36 väger 177 gram. Sådant förbättrar även balansen en smula.

Även handtaget har justerats med högre kvalitet på G10 sidorna

Kniven är öppen i ryggen och där hittas ett par enkla distanser samt en mycket liten back spacer som stabiliserar konstruktionen samt utgör fäste för clipet. 

Ytterligare en kvalitetshöjning hittas i handtagssidorna. Det är fortfarande G10 som använts men den här ger bättre grepp eftersom den är grövre mönstrad och känns mindre plastig. 

Sidorna är annars flata men fasade och rundade där de skall vara det.

SERE är öppen i ryggen så när som på den lilla back spacern

Det är lätt att se arvet från fastbladade knivar i det här handtaget. Det är rymligt, brett och fyller handen väl. Dessutom hittas ett fingerskydd vilket utgörs av att hela främre delen av handtaget vidgar sig både upp- och nedtill. Det skyddet förstärks förstås av flipperfenan när kniven är öppen. För att förhindra att man halkar bakåt finns en klassisk "näbb" mot bakänden till.  

Handtaget är fortfarande lika bekvämt. Så längedu håller dig bakom fingerskyddet vill säga

Anpassningen till mer robusta uppdrag märks när man sedan greppar kniven. Att hålla kniven i nypan känns en smula klumpigt då handtagssidorna är tjocka och flipperfenan känns som den är ivägen. Detsamma gäller när ett pekfinger eller en tumme skall placeras på bladryggen. Det går men man  måste "sträcka" sig över fingerskyddet. 

Annat blir det när kniven fattas i hammargrepp eller i sabelgrepp. Båda fattningarna är exemplariska och detsamma kan sägas om omvända grepp och när kniven hålls i ishackegrepp. Det vill säga alla sätt att hålla en kniv när man skall ta i ordentligt vare sig det gäller att skära något hårt som tjockt rep eller att sticka hål på något. Då fungerar det här handtaget utomordentligt bra. Det gäller även med handskar på eftersom det är så rymligt. 

Öppning och lås

Även sättet att öppna T36 har fått sig en ansiktslyftning. Du kan fortfarande öppna kniven med två händer som på farfars tid men i huvudsak är det en flipperöppnad kniv. Men nu är den på riktigt så att säga. 

På SERE 2020 kändes det lite som nödlösning. Geometrin var inte helt genomtänkt och det resulterade i en fjäderassisterad kniv. Det är inte bra av flera skäl som att det finns mer som kan gå sönder, det är mycket trögare att stänga bladet och att kniven blir en smula tyngre. Sedan känns det billigare i brist på andra ord. 

Flipperfenan har fått sig ett rejält ansiktslyft med räfflor, ett litet hål samt inte minst bättre geometri

Nu har den trista detaljen avlägsnats. Uppenbarligen har man gått över geometrin då den här flipperfenan fungerar utmärkt. Den är dessutom snyggare att se på och bekvämare att använda. Det eftersom den dels är genombruten och dels har fått mer rundade kanter samt ett räfflat mönster för bättre fäste. 

Det här är fortfarande inte världens snabbaste kniv men den är minst lika kvick som tidigare. Mycket tack vare att det relativt tunga bladet nu löper på keramiska kullager. 

Själva flipperfenan är lätt att komma åt och man kan närma sig den lite hur som helst, tryck, dra eller något mitt emellan. Bladet kommer ut ändå. Möjligen kan du fastna på väg ut om du är lite för halvhjärtad. Som sagt, flipperfunktionen är bra men inte bäst. 

Den starka liner locken har är nu lättare att komma åt

Låset är fortfarande en liner lock och den här versionen är minst lika stabil som tidigare modeller. Men även här har det tweakats något. Den fördjupning som finns i motstående handtagssida för att underlätta åtkomst av låsarmen har fått en bättre form samtidigt som låsarmen försetts med räfflor. Små men distinkta förbättringar. 

Låset sitter djupt för att förhindra att man av misstag släpper det om man nyttjar vridande rörelser med kniven men är trots det lätt att släppa. Själva låsfunktionen är utmärkt och bladet sitter där det sitter utan glapp eller spel.  

Att bära

På den här punkten har kniven inte ändrats så mycket i relation till föregångarna. Visst, något lättare som sagt men det är marginellt i sammanhanget eftersom det är yttermåtten som är tilltagna. Det följer å andra sidan naturligt av att  man har en fällkniv som är mer eller mindre uttalat till nöds skall kunna ersätta en fastbladad kniv och lägg därtill en grundmurat bra ergonomi. 

Handtaget är fortfarande12,2 cm långt, 2,7-3,8 cm högt och 14,8 mm tjockt. Det ger stor volym.

Det här specifika exemplaret av clipet fungerar sisådär

Jag börjar emellertid undra lite kring hur Al Mar väger sina knivar. Förra gången det begav sig var det fel och det är det nu också. På hemsidan uppges vikten till 5,1 oz vilket är 142 gram. Efter att ha dubbelkollat får jag fortfarande vikten till 177 gram. Så de får nog införskaffa nya vågar. 

Här syns anledningen till att mitt clip inte är bra, rampen är i princip borta. Något jag avser justera

Clipet är detsamma som tidigare även om materialet även här har fått sig en genomgång. Just mitt specifika exemplar har fått sig en smäll vid något tillfälle vilket gör att det för tillfället i princip inte går att använda alls eftersom det ligger dikt an mot handtaget. Men även innan dess kan jag säga att rampen var något för liten och behöver tweakas något för att vara optimal, särskilt tillsammans med lite kraftigare tyg av olika slag. 

I övrigt kan sägas att det är ett fjäderstålsclip som färgats svart för att matcha resten av knivens tema. Det är dessutom monterat i handtagets bakände vilket gör att kniven sitter mycket djupt i en ficka. Syftet är förstås att den skall sitta så säkert som möjligt så användaren inte plötsligt upptäcker att den livsnödvändiga back-up-kniven är försvunnen. Konstruktionen gör också att det är vändbart om så önskas. På clipet hittas Al Mars logga fast utförd i diskret format, tack och lov. 

Sammanfattningsvis

Skall man följa den här knivens historia och utveckling så uppdateras den rejält ungefär vart tjugonde år eller så. Först kom originalet med sina varianter, därpå följde SERE 2000 eller S2K som den också kom att kallas. Det var med den årgången som de moderna materialen gjorde sitt intåg på allvar och enhandsöppning blev ett alternativ. Den följdes senare av SERE 2020, det var den man fick hålla tillgodo med om man inte ville punga ut en halv förmögenhet på begagnatmarknaden. Det var en duglig årgång, åtminstone ställt i relation till pris efter att det justerades nedåt här i Europa efter att den funnits att köpa i något år.

Men sedan kom en tätare uppgradering i och med den här kniven eller snarare skall den kanske betraktas som ett komplement då SERE 2020 fortfarande finns kvar i sortimentet. 

SERE Taiwan, T36 är emellertid enbart samma kniv sett till skalet. Allt är helt enkelt bättre. 

SERE T36 kan tvingas in i rollen som EDC-kniv men är i största laget i många sammanhang

En av de största kvalitetförbättringarna som kan noteras är ett väsentligt mycket bättre stål. Det gäller såväl grundmaterialet som behandlingen. Ett rejält härdat S35VN slår ett AUS8 alla dagar i veckan. Därtill har kniven fått en både snyggare men framförallt bättre ytbehandling. Den här TiNi-beläggningen ser inte målad ut och håller bättre. Ett rejält kliv uppåt.

Utöver det har handhavandet blivit mer sympatiskt även det. Borta är den assisterade öppningen och istället har vi fått en bättre utformad flippergeometri samt kullager. Därtill en snyggare och mer funktionell flipperfena som fått ett mönster som gör att man inte halkar av den. Snyggare är den för att den ser mer arbetad ut då den är genombruten.

När vi ändå talar om utseende kan nämnas att den nya mer diskreta märkningen är att föredra och detsamma kan sägas om såväl bladbehandlingen som handtagsmaterialet som ser mindre plastigt ut även om det i grund och botten är detsamma som tidigare. Men all G10 är inte lika och den här både ser ut och känns bättre och framförallt ger den bättre fäste. 

Utomhus gör sig Al Mar SERE T36 sig desto bättre!

Sammantaget kan sägas att jag anser att den här kniven är att föredra på alla parametrar. Den inte bara ser bättre ut, den är bättre! Grundmodellen har jag alltid gillat och suktat efter och jag skulle fortfarande inte ha något emot en originalkniv från åttiotalet. Istället skaffade jag 2020-utgåvan och även om jag faktiskt tycker om den har den som sagt vissa tillkortakommanden. 

Alla de är åtgärdade i och med T36. Den är destillerat ned till en förbaskat sympatisk fällkniv för den som söker något riktigt robust med ett ikoniskt påbrå och utseende.* 

Al Mar

Specifikation:

Längd utfälld: 214 mm

Längd hopfälld: 122 mm

Vikt: 176 g (vägd av mig, uppgiven 142 g/5,1 oz!)

Bladlängd: 91 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: CPM S35VN

Handtag: G10 på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Taiwan

/ J - rankar den här högst

* Den kan vara svår att få tag på i Europa men kostar kring 240€. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Friday-EDC CXLI "The Glideman"

Friday was sunny. Or is sunny I should say, and by that I mean more than just the weather. A simply good day. Although perhaps I should go out for a walk during my lunch break instead of sitting here writing. But I can't be that healthy today. There were also plans for knife throwing this afternoon, but that disappeared when the white fluff that fell last night decided to stay. It's getting too cold on my hands for there to be any quality to that training.

Instead, it will probably be sorting knives for me. It may not sound like a delicate task to the uninitiated, but I can assure everyone that it is a real challenge. 

I have come to the point where I have a few knives from A.G.A. Campolin on a display shelf in the living room. Right next to and above the computer are five shelves full of knives that stand up a little on the diagonal. We are talking about maybe 150-200 knives. There are some Italian brands there as well as Spyderco and QSP. In addition to that, I have a large drawer in the living room with smaller fixed blades and the fixed blades I use most frequently in a cabinet together with photo equipment. Then there are two drawers with "active" knives in a chest next to the computer. Some knives are currently being carried a little extra either because I like them at the moment or because they will be reviewed soon. The ones that need to be easy to access.

In addition, ten full drawers are hidden in a closet upstairs. They contain everything from junk knives to brands that didn't fit next to the computer, specific categories like stilettos and Spanish navajas, classic folding knives, multitools, and Victorinox.

Unfortunately, I also found a box that I don't know where it will fit. Then there were all the other fixed blades, including a machete, some hunting knives, a couple of diving knives, and all the Mora knives. I haven't figured out where they will go yet.

In addition to that, I have three large wooden boxes with throwing knives. I actually have no real idea how many there are at this point because the boxes are overflowing. On closer inspection, I have to count. But they are also divided according to which ones are used the most at the moment. As well as a few other factors when I think about it. That was the matter of sorting stuff.

"The Glideman"

This was mostly a general text about knives rather than what I have in my pockets. But the "main knife" is this eminent creation from Ferramonster called the Glideman. A veritable little pocket monster with excellent ergonomics for its size, very nice blade geometry, and well-chosen materials. Simply a great knife.

Incidentally, it's time to review it in more detail soon. But I like it as you might noticed. 

Have a good time, friends!

/ J - i sorteringstagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXLI

Fredagen blev solig. Eller är solig skall jag väl säga och då avser jag mer än bara vädret. En bra dag helt enkelt. Även om jag kanske borde ge mig ut en sväng på lunchrasten istället för att sitta här och skriva. Men så sund orkar jag inte vara idag. Planer fanns även på knivkastning i eftermiddag men den rök när det vita fluffet som ramlade ned inatt behagade stanna kvar. Det blir för kallt om händerna för att det skall bli någon kvalitet på den träningen. 

Istället blir det nog att sortera knivar. Det kanske inte låter som en grannlaga uppgift för den oinvigde men jag kan försäkra alla om att det är en riktig utmaning. 

Jag har kommit så att jag har några få knivar från A.G.A. Campolin i en displayhylla i vardagsrummet. Strax bredvid och ovanför datorn befinner sig fem hyllplan fulla med knivar som står upp lite på diagonalen. Vi talar om kanske 150-200 knivar. Där får några italienska märken plats jämte Spyderco och QSP. Utöver det har jag i vardagsrummet en rejäl låda med mindre fastbladare samt de fastbladare jag använder mest frekent i ett skåp tillsammans med fotoutrustning. Sedan finns det två lådor med "aktiva" knivar i en hurts bredvid datorn. Där hittas knivar som just nu bärs lite extra antingen för att jag gillar dem för stunden eller för att de snart skall recenseras. De som behöver vara lätta att komma åt. 

Utöver det finns tio fulla lådor gömda i en garderob en trappa upp. Där finns allt från skräpknivar via märken som inte fick plats vid datorn till specifika kategorier som stiletter och spanska navajas till alla klassika fällknivar samt multitools och Victorinox.  

Tyvärr har det även dykt upp någon låda som jag inte vet vart den skall få plats. Sedan var det alla andra fastbladare vilket inkluderar allt från en machete, några jaktknivar, ett par dykarknivar samt alla Moraknivar. Vart de skall ta vägen har jag  inte listat ut än. 

Utöver det har jag tre rejäla trälådor med kastknivar. Hur många de är vid det här laget har jag faktiskt ingen riktig koll på då lådorna är överfulla. Vid närmare eftertanke måste jag räkna. Men även de är uppdelade efter vilka som används mest för stunden. Samt några andra faktorer när jag tänker efter. Det var det där med att sortera. 

"The Glideman"

Det här blev mest en generell text om knivar snarare än om vad jag har i fickorna. Men "huvudkniv" är den här eminenta skapelsen från Ferramonster kallad Glideman. Ett veritabelt litet fickmonster med för storleken excellent ergonomi, riktigt bra bladgeometri och väl valda material. En riktig trevlig kniv helt enkelt. 

Den är det för övrigt snart dags att recensera lite mer ingående. Men jag gillar den som ni märker. 

Ha det bra go' vänner!

/ J - i sorteringstagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Zitoon The Pincher

If the knives from Zitoon Knives that I recently presented were elegant despite their slightly aggressive appearance, this one is probably the family's black sheep. Here, that characteristic has gone from being discreetly found in the background to playing the first violin and conducting the entire orchestra. The Pincher is therefore anything but discreet. It is visually brutal!

Zitoon Knives The Pincher

At first, it feels as if the Pincher falls somewhere between a No Spin knife and a knife intended for rotational throwing, as the length is only 26 cm. To that, a thickness of 6 mm can be added. What differs is of course the height. The Pincher is a full 4.5 cm at most above the blade's clear hump. It is this in combination with the special grind that gives it its character.

The weight is 320 grams, which also indicates what type of throwing the knife is primarily intended for. However, it is also possible to throw the knife without spin, even if it is at its heaviest, at least for my taste. 

How the edges look is quite reminiscent of another knife in Zitoon's model program with the exotic name Ra's al Ghul. It is even more extreme, but there too you can find the almost tanto-oriented edge and the substantial swedge.

The basis is a kind of Bowie with slightly distorted proportions and a tendency towards a secondary tanto tip.

The Pincher is a slightly shorter and more compact knife for rotational throwing

The special grinding and the curved handle actually have a purpose and are not just there for show. The idea behind the model is precisely to create a knife specialized for "pinch-grip" and a variant of holding the knife is therefore with the edge towards the thrower or upside down if you like.

The idea is that the aggressive tip should help put the knife in the target even if the knife is slightly over- or under-rotated. Something that can help in a crucial situation in a competition for example. There is a big difference between at least a few points or a knife on the ground, not least emotionally.

Now, all that remains for me is to wait for better weather for knife throwing so I can determine whether the theoretical advantages also apply in practice. I am very curious, and I promise to return with a report on the matter!

Zitoon

/ J -looking forward to the (real) throwing season

#knivesandbikes #knivigtvarre

Mitt emellan...

Jag är mitt emellan diverse vädersystem. Först var det skräp som det plägar vara på vintern. Med det menar jag snöblandat regn och annat elände. Det är så det ser ut där jag bor. Därtill detta förbaskade mörker. Sedan kom det en kort men intensiv explosion av fint (tidigt) vårväder förra veckan. Nu är det snöblandade vädret tillbaka ser jag genom mörkret. Det är trots allt lite för tidigt att utropa att våren har anlänt ens i södra Sverige. 

Mitt stora intresse för meteorologi och årstider är inte så mycket knutet till vädret som sådant utan mer till mina intressen. Cykel går att ägna sig åt men är inte lika trevligt under vinterförhållanden. Särskilt otrevligt är det att börja och det är där jag befinner mig. 

Med knivkastning är det än värre. Det är i princip omöjligt. Dels fryser tavlorna och dels blir händerna iskalla av att hålla i metall när det är någon enstaka plusgrad och regn i luften. Därtill blir marken förvandlad till lersörja. Allt detta gör att det inte går att kasta alls alternativt under mycket kort tid med dålig kvalitet. Läs "ingen riktig träning". Det är just det jag vill komma igång med inför årets VM. 

Men ett par rejäla pass för att starta säsongen hanns med under förra veckan. Det är åtminstone en start. 

Rotationskastning med mina nya Zitoon Spinner XL i tilltagande mörker efter jobbet

Några kast till. Det handlar om att lära känna de nya knivarna

Inledningsvis har det mest blivit blandat kastande för att bli av med ringrosten. Lite rotationskastning, lite No Spin, en del "supermix" och faktiskt en smula yxkastande. Det sistnämnda mest för att man får gå mycket. 

No Spin-kastning med Throwingzone Pathfinder

Med lite tur är det fina vädret tillbaka redan i helgen. Då blir det mer kastande. Det kan ni ge er på!

/ J - knivkastaren  

Ny kniv - Zitoon The Pincher

Om de av mig senast presenterade knivarna från Zitoon Knives var eleganta trots sitt smått aggressiva utseende så är den här troligen familjens svarta får. Här har det draget gått från att diskret återfinnas i bakgrunden till att inte bara spela första violin utan att dirigera hela orkestern. The Pincher är därför allt annat än diskret kan konstateras. Den är visuellt brutal!

Zitoon Knives The Pincher

Det känns till en början som om  Pincher hamnar mitt emellan en  No Spin-kniv och en kniv avsedd för rotationskastning då längden endast uppgår till 26 cm. Till det kan en tjocklek på 6 mm adderas. Det som avviker är förstås höjden. Där ståtar The Pincher med hela 4,5 cm som mest över bladets tydliga knöl. Det är den i kombination med den speciella slipningen som ger den dess karaktär. 

Vikten uppgår till 320 gram och däri hittas också ledtråden till vilken typ av kastning kniven främst är tänkt för. Men det går utmärkt att kasta utan snurr också även om den då är i tyngsta laget, i alla fall för min smak. Men för den som ägnar sig åt No Spin med inspiration från R. Thorn går det troligen bra. 

Slipningen påminner förresten rätt mycket om en annan kniv i Zitoons modellprogram med det exotiska namnet Ra's al Ghul. Den är ännu mer extrem men även där hittas den nästan tantobetonade eggen och den rejäla falskeggen. 

Grunden är en slags Bowie med aningen förvridna proportioner och en tendens till sekundär tantospets i slipningen. 

Pincher är en lite kortare och mer kompakt kniv för rotationskastning

Den speciella slipningen och det svängda handtaget har faktiskt ett syfte och finns inte bara där för syns skull. Idén bakom modellen är just att åstadkomma en kniv specialiserad för "pinch-grip" och en variant på fattning är därför med eggen mot kastaren eller upp och ned om du så vill. 

Tanken är att den aggressiva spetsen skall hjälpa till att sätta kniven i tavlan även om kniven är något över- eller underroterad. Något som kan hjälpa till vid ett avgörande läge i en tävling till exempel. Det är stor skillnad mellan åtminstone några poäng eller en kniv på marken, inte minst känslomässigt. 

Nu återstår bara för mig att vänta på för knivkastning bättre väder så jag ta reda på om de teoretiska fördelarna gäller även i praktiken. Själv är jag mycket nyfiken och jag lovar att jag återkommer med en rapport i ärendet!

Zitoon

/ J - längtar efter (den riktiga) kastsäsongen

#knivesandbikes #knivigtvarre