- eller finn fem fel
Jag förstod aldrig om det här var någon form av kulturkrock eller om det bara var individerna bakom företaget som missförstod något. Men låt oss reda ut vad jag menar.
 |
| Raging Jap RJ5 |
Dagens inlägg handlar nämligen om ett märke som försvann. Ett som dock är lite speciellt för mig då det var ett av de första samarbeten jag gjorde med ett företag. Dock blev det komplicerat redan från början då jag förvisso gillade vissa element på kniven men som helhet var den avskräckande.
Jag kommer till varför. Men det ställde mig omgående inför ett dilemma. Hur presenterar man en kniv som har viss potential men behöver utvecklas samtidigt som man hoppas på att företaget skall lära sig av misstagen och släppa senare modeller som är bättre?
Min recension kan läsas här och den är väl försiktigt optimistisk fast med vissa reservationer. Jag skickade även, förutom recensionen, ett mail till företaget där jag utvecklade några av punkterna nedan.
Vad var det då man missade när man lanserade den här och ett par andra modeller. Tja, för det första namnet! Raging Jap låter aggresivt, som något från andra världskriget. Det är allt annat än positivt, särskilt i de tider när den här modellen släpptes och knivvåld var på tapeten i medierna. Då som nu får väl tilläggas.
För att ackompanjera namnet valdes som logotyp något som förmodligen skall anspela på nationell stolthet, en grinande samurajmask i en stor cirkel. Det hade kanske gått an om man förmått sig att stanna där och utveckla den i mer estetisk riktning men nejdå, en "Torii" eller japansk shinto-port skulle pressas in i logotyp två som bestod av namnet i stora blockiga bokstäver följt av den heliga symbolen.
Jag finner det ytterst märkligt att ett folk så besatt av kalligrafi inte förstår att även andra alfabet har skönskrift och olika typsnitt. Det hade i alla fall deras designer helt missat.
 |
| Namnet känns fel, typsnittet känns fel och storleken på texten ÄR fel. Det är för övrigt även typsnittet som använts till ståltypen |
Än värre var att man inte alls förstod att en kniv som satsade på att vara något mer exklusiv sett till pris, jag återkommer till det, behöver vara något mer diskret i sin framtoning. Vi talar om en tid när CR Sebenza var den stora förebilden. Här slog man istället på stora trumman vilket innebar att man smällde på med namnloggan, den med ful text i för stor font på bladets presentationssida. Där passade man även på att skriva dit ståltyp, även det i lite för stor storlek samt placerat halvt över den "plunge line" som finns. Typsnittet är förstås också ett annat än logotypen.
 |
| Plats för logotyp nummer två. Varför inte låta den vara riktigt stor, placerad lite snett för långt fram på pladet samt tvärs över slipfasen? |
På motstående sida blev det dock än värre. Där hittas modellnamnet vars enda förlåtande egenskap är att det är i samma blockiga text som logotyp nummer ett. Sedan har man valt att skriva dit tillverkningsort och land i ett tredje typsnitt. Men inte nog med det det är här den andra loggan hittas, den med samurajen. Den är stor, blaffig, placerad på främre delen av bladet och därtill sitter den snett samt tvärs över slipfasen. Mycket sämre kan det inte bli! Finn fem fel som sagt.
Inte nog med att det finns text och bild på FEM olika ställen på bladet i tre olika fonter utan man passar på att drämma till med ytterligare en märkning på clipet! Ifall någon skulle ha missat vilket det märke det handlar om. Särskilt intressant blir det när allt är inklämt på en kniv som endast är 18 cm lång. Det enda som lyckats med något liknande i historien är väl SOG som ofta syndar grovt i det här fallet.
På clipet passar man på att skriva in materialet också varpå lite mer text hamnar på kniven. Vi börjar nu närma oss en novell.
Det för oss osökt in på varför det här är en märklig kniv bortsett från excesserna i märkning. En av anledningarna är nämligen kombinationen av material. Särskilt när de sätts i relation till pris. Det här är en kniv med en låssida i stål, presentationssida i G10, blad i VG10 och clip i titan. Det senare materialet valdes nog enbart för att det var trendigt vid tiden men hade kanske gjort större nytta i den frame lock som finns. Här existerar det enbart för att kunna finnas på specifikationen som försäljningsargument. De tär i varje fall vad jag misstänker.
Det andra skälet är att man ville ha kring 130 dollar för kniven när den släpptes. Det bör tilläggas att det var mer än tio år sedan. Det är för enkla material för den nivån och VG10 var inte särskilt unikt och de flesta knivar i samma prisklass hade mer exklusiva stål redan på den tiden. Så här prissatte man sig ur konkurrensen. Något jag påpekade för dem.
 |
| Clipet är av titan, stort och överdrivet högt. Utskärningen för låsarmen är för grov och till råga på allt är själva gången på bladet allt annat än mjuk |
Det andra skälet är att det här känns som en kniv designad av amatörer eller en person som stod utanför ett smutsigt skyltfönster och tittade in och försökte återskapa vad som sågs.
Den är något för liten för att passa i en normal hand. Möjligen i en mycket liten japansk hand men inte den generella handen för en västerlänning och det var den marknaden man vände sig till. Vidare är clipet inte bara klent, det är för tunt om det nu skall vara i titan, det är även groteskt högt. Det går att stoppa in kanten på en täckjacka under det. Det kan tilläggas att clipet kan flyttas, men inte från höger till vänster sida vilket vore lämpligt utan enbart från att bära kniven med spets uppåt till spets nedåt. Det senare passar bara om man har mycket stora fällknivar men mer om det vid annat tillfälle.
Utöver det hittas fler småmissar som att tumknopparna som förvisso är effektiva sitter för långt ut på bladet vilket stjäl utrymme från den rätt korta eggen. På tal om egg så har den ett rätt rejält "smile" på grund av felaktigt utförd plunge line och dessutom är bladet alldeles för tjockt bakom eggen, kring 0,6 mm på en liten EDC-kniv. Det är mer passande för en stor huggare.
Jag kan förstå varför det här märket försvann från marknaden. En för liten, överprissatt kniv med en märklig materialsammansättning och märkning precis överallt. Lägg därtill småmissar i slipning och ett daterat stål. Nu kan man tänka sig att de ville ha VG10 för att markera att det var en japansk kniv. Problemet med det var bar att den inte gjordes där utan i Taichung, Taiwan.
Finn fem fel var det!
/ J - undersöker kulturkrockar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar