Traditionella fällknivar - RR Stoneworx Muskrat

Namnet "Muskrat" ger en tydlig vink om vad kniven från början var ämnad för - nämligen småviltjakt. Muskrat är helt enkelt det engelska ordet för bisamråtta. Som kuriosa kan nämnas att det är en art som tidigare inte ingått i vår fauna men som invandrat från Finland och spridit sig söderut från Tornedalen. Om det skett naturligt eller ej är aningen omtvistat.

Den här knivtypen har således samma tänkta användningsområde som den tidigare presenterade "Trapper". Likheterna gör därför att den även går under namnet "Double end Trapper".

Utmärkande för mönstret är att knivarna har en symmetrisk bladkonfiguration vanligtvis bestående av två stycken clippoint-blad. Den här smala slankare varianten av blad kallas "California Clippoint". Det fantasifulla namnet kommer sig helt enkelt av att det sägs likna Kaliforniens kartbild.

Rough Rider Stoneworx Muskrat

En tämligen iögonfallande fickkniv med många detaljer

Den här specifika kniven är hämtad ur Rough Riders Stoneworx-serie och är designad av Smokey Mountains Knife Works* egen Brian Wilhoite. Knivarna görs med skollor av syntetiska stenar och snäckskal. Stensorterna är typiska för områden i sydvästra USA. Knivarna påminner därmed starkt om Brian Yellowhorse custom-knivar i utseende.

Bladen är två stycken spegelpolerade "California Clippoint" monterade i varsin ände av handtaget. Stålet är som så ofta från RR tämligen enkla 440A

Fit & Finish

- Bolstren är försedda med tre  dekorationsränder och avfasade kanter i snäckskalsmönster. Materialet är massiv vit mässing och de är mycket välgjorda. Slipning och polering är god och passningen mot ramen utmärkt. Inga glipor att reta sig på någonstans.

- Skollorna på den här kniven är inte direkt diskreta utan sticker ut rejält. Materialen är jaspis, turkos, pärlemor och abalone. Fälten med sten- och snäckskal är avdelade med stålkanter vilka är polerade även de. 

En liten utvikning kring skollorna på Stoneworx-knivarna kan vara på sin plats. På askarna står det att materialen är "naturliga" vilket är korrekt. Men det kan för tydlighets skull påpekas att stenen som används är syntetisk. Det innebär att den är gjord av restmaterial från övrig tillverkning av stenprodukter som sedan malts till stenmjöl varefter det formas under högt tryck och värme. Fördelen med de här materialen är att de faktiskt är jämnare i kvalitet än natursten samt förstås avsevärt mycket billigare. Abalonen och pärlemorbitarna är äkta och priset på knivarna möjliggörs av att de är små. 

Den röda och gula stenen är olika varianter av för Nordamerika lokal jaspis och den gröna är turkos. 

- Passningen på kniven är anmärkningsvärt god. Alla detaljer på handtaget är väl slipade och rundade. Övergångarna mellan de olika materialen känns men är polerade och mjuka mot fingertopparna. Ramen har inte heller den några vassa kanter. Stenen och snäckorna är ditsatta med precision. Överlag är det svårt att hitta några tillverkningsfel på den här kniven överhuvudtaget. Alla Rough Riders med något undantag har hållt hög kvalitet men det här exemplaret är ändå en nivå upp måste jag tillstå. 

- Ramen består av tre hela mässingslager vilket gör att bladen är åtskilda hela vägen och inte kan skrapa mot varandra. Ryggen består av två fjädrar, en för varje blad. Till skillnad från de flesta andra knivar från RR så är även ramen polerad.  

- Slipning, Båda bladen var vassa som jag kommit att förvänta mig av knivar från det här märket. De rakar armhår utan allt för stor ansträngning vilket får anses dugligt.

Walk & Talk

- Pull, Liksom med vanliga trapperknivar finns det på Muskrats gott om utrymme i det långa handtaget för en rejäl fjäder men den kompenseras av god hävstångsverkan från det likaledes långa bladet. Sammantaget gör det att kniven är relativt lätt att fälla ut och det här exemplaret är inget undantag. "Draget" ligger runt en fyra.

- Walk and Talk, Det här är en av de mest silkeslena klassiska fällknivar jag äger. Den är riktigt mjuk i öppningrörelsen och det gäller båda bladen. De nästan glider på plats. Föredömligt konstruerat helt enkelt. Väl på plats snäpper de till som en pistolräka. Det hörs framförallt när kniven stänger.

Stay & Play

- Spel och glapp, Den potenta fjädern och de små toleranserna i den här välbyggda kniven gör att båda bladen helt saknar glapp eller spel i utfällt läge. 

Ytterst välbyggd kniv. Ett tecken på det är passningen mellan de olika materialen i skollorna och inte minst att även ramen är slipad

Trots ganska höga förväntningar lyckades kniven överraska positivt

Sammanfattning

Det här var min första kniv från RRs "Stoneworx"-serie. Det var överlag en positiv överraskning trots att förväntningarna var uppskruvade efter tidigare bekantskaper med detta märke.  Det är skälet till att jag i skrivande stund väntar hem en "Texas Toothpick" och en Stockman i samma utförande. Skall bli intressant att se om kvaliteten är konsekvent eller om jag hade tur. 

Egentligen lockas jag mer av renare och enklare utseenden generellt men det var ändå något med det pråliga detaljerna och lysande färgerna som lockade den inneboende skatan i mig. Sen hade jag ingen Muskrat sen tidigare och det kändes som en brist som var tvungen att åtgärdas.

Den förträffliga finishen på den här kniven inkluderar total avsaknad av spel i bladen i öppet läge. Återstår dock att se hur mycket glapp den här sortens kniv utvecklar om den används mer frekvent. Just den kniven här lär knappast se något tyngre arbete men som daglig fickkniv använder jag den redan. Däremot har jag för avsikt att hålla bland andra min Gunstock Stockman under uppsikt eftersom den används något hårdare. Jag ber om att få återkomma i ärendet i passande sammanhang. 

För den som vill ha utmärkt valuta för sina pengar och kan tänka sig en bit fickjuvel i form av lite bling skall titta närmare på en kniv ur Rough Riders Stoneworx-serie. De är i all enkelhet förträffliga små fickknivar. Just Muskrat bjuder på ett långt clippoint-blad i dubbel upplaga vilket alltid ger tillgång till en skarp egg. Bladtypen är väldigt mångsidig och det gäller inte minst den här slanka varianten "California Clippoint" som ger ett "kvickt" blad som är lätt att hantera. 

En sympatisk fickkniv helt enkelt.


Specifikation

Märke: Rough Rider 

Mönster: Muskrat
Referensnummer: RR910
Längd hopfälld:
Bladstål: 440A
Huvudblad:  mm
Sekundärblad:  mm
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: Pärlemor, abalone, syntetisk sten
Bolster: nickelsilver
Ram: mässimg
Nitar: inga
Sköld: ingen

Tillverkningsland: Kina


/ J - letar småbäver

*  Ofast förkortat till "SMKW". Rough Rider är för övrigt deras eget märke.

Skyltkavalkad

Jag kan ibland som gammal kommunikationsvetare inte låta bli att intressera mig för vägskyltar då de är semiotiskt intressanta såtillvida att de kan representera såväl symboler som ikoner och index.

Ikoner kan slarvigt beskrivas som enklare och mer universella eftersom de liknar sina objekt. Även index har en nära relation med sina objekt medan symboler som bekant behöver en kulturell konvention för att göras begripliga.

Allt det här finner jag fascinerande och är något jag ibland kommer att tänka på när jag cyklar förbi diverse skyltar och anslag. Förutom den rent upplysande funktionen kan de även vara roliga, absurda samt i vissa fall vara tankeväckande och berätta en historia.

Bilderna är tagna under diverse cykelturer under de senaste åren och flera av dem har dykt upp på den här sidan förut men jag kände för att kommentera några av dem lite extra. Utan inbördes ordning följer därför en liten kavalkad av skyltar jag minns.

Skylten på bilden ovan förmedlar en omedelbar länk till historien och den tid som varit. Tidens tand har gnagt hårt på färgen med handfast hjälp av väder och vind.

Den återfinns i Aneboda och det roliga i sammanhanget är att den markerar vart samhället börjar och därmed en minskning av högsta tillåtna hastighet. Det ironiska i det är att den väg man kommer från är en mycket liten grusväg som tangerar en skogsväg i storlek och som dessutom är en återvändsgränd. På en sådan får man ju som bekant framföra ett fordon i sjuttio kilometer i timmen om man finner det tillrådligt.

Ibland när nöden är som störst och behovet tränger på kan det vara en befrielse att hitta en dylik skylt. Den här har någon lustigkurre behagat sätta upp i en myr i trakterna av högfjällshotellet i Sälen. Att bara ta sig dit utan vadarstövlar är en bedrift. 

När man ändå är i bergigare trakter än mitt Småland kan man hitta sådana här anslag. Den här är från vårt västra grannland och antyder att de följande milen kan bli jobbiga om man är cyklist. Snittlutningen på åtta procent i över två mil är en sann utmaning för de flesta. Sen är det inte sällan så eländigt väglag att det är snökedjekrav för tyngre fordon kan väl tilläggas. Det finns t o m särskilda zoner för att montera dem. Skylten finns i Måbödalen på väg uppför mot Hardangervidda. 

Ännu högre höjder kan man sträva mot i Alperna. Den här bilden är från Schweiz och det för cykel/bil/motorcykel populära Grimselpass. Den är ibland de högsta vägar jag befunnit mig på. 

I Sverige har jag kört vägen över Flatruet i Härjedalen förstås. Den befinner sig på runt 975 m ö h eller så om jag inte missminner mig. Den är spännande så tillvida att det är sveriges högst belägna landsväg men saknar vanlig vägbeteckning. Sträckan är ofta stängd nattetid och vid hårt väder. 

 Vid ett mer låglänt område ungefär två meter över havet hittade jag något ofrivilligt den här texten vid en tur i Skåne i somras. Militära anslag är väl inte helt ovanliga när man är ute och cyklar MTB. Det spännande med den här skylten var att jag först såg baksidan på den och inte kunde läsa texten förrän jag tagit mig fram till skylten ifråga. Då var det så dags. Var bara att skyndsamt lämna området enligt gällande anvisning. 

Det här stod att läsa på en tämligen illa medfaren byggnad ute i skogen när jag kom ut ur en grandunge halvt bärande halvt släpande på min cykel efter att ha passerat en stycke mosse och en mindre bäck. Ibland i stigfinnartider förvandlas skogscykling närmast till orientering.  

Gamla kvarglömda skyltar kan lätt bli en smula absurda. Jag vet att den här har en bakgrund som förklarar placeringen. Men nu är den mest komisk. "Varning annan fara!" I det här fallet strutsar. Den står dock i en sen länge uppvuxen granplantering längs det upprivna smalspåret utanför Braås nära Braåsverken. Jag stirrade frenetiskt in i skogen för att se om jag kunde urskilja några långa halsar bland trädstammarna första gången jag passerade. 

Den här skylten gjorde mig en aning frustrerad då den återfanns i en ända av den aktuella vägstumpen men inte hade någon tvilling. Det hade kunnat bespara mig en del klättring och närmast terränglik cykling med min racer. Infarten från andra sidan inkluderade inte någon form av varning nämligen. Asfaltsvägen övergick i en backe med elva procents motlut för att sedan bli en mindre väg som blev grusväg som förvandlades till skogsbilväg. Beläggningen blev därefter bitvis opackad makadam. Allt dessutom inkluderande ett par hundra höjdmeter. Det hela utspelade sig på Hallandsåsen i närheten av Vallåsen. 

I sådana situationer är det bra att ha en "Plan B". Ingen särskilt uppseendeväckade skylt i sig men ytterst passande ibland som sagt.  Återfinns på Åbo idrottsplats utanför Växjö. Den slog an en sträng och påminde mig om att det är bra att ha backup-planer ibland. 

Den här skylten tarvar en förklaring för att den skall bli rolig. Som antyds återfinns den i Ängelholm. Det absurda med den är att den är svår att hinna läsa då den befinner sig mitt i en järnvägspassage under två spår och är placerad i banvallsmakadamen mellan de två. När man tar del av den är det ytterst svårt att inte förstå vart man är på väg eftersom det inte på något vis går att hamna någon annanstans än just i Ängelholms centrum. 

Även den skylten minner om svunna tider eller kanske bara om det glada åttiotalet då Växjö var ännu mer golfstad än nu. Några banor i närområdet har väl kursat sen dess men det finns ännu två inom stadsgränserna och ytterligare en någon mil bort. Men ett tag var allt smågolfande och utslagsövande ett sådant problem att skyltar som den här var tvungen att sättas upp i parker och grönområden. 

/ J - ämnar inte ta ned skylten

PS Glömde den här...

Helt underbart förvånande skylt när man är ute och trampar mtb.