Traditionella fällknivar - RR Halfhawk

Egentligen är namnet på den här kniven, "Halfhawk", inte det minsta rättvisande då det faktiskt inte alls handlar om ett hawkbillblad, inte ens till hälften, utan om en regelrätt sheepfoot. Därmed avlägsnar sig kniven från det som brukar betecknas som "Pruning knives" och blir snarare en "Cotton sampler" eller "Rope knife" till sin karaktär. Det förstnämnda är annars klassiska trädgårdsknivar vars särpräglade bladform är särskilt anpassad för att trimma buskar och träd med.

Ramen har däremot de kännetecken som brukar åtfölja en "Hawkbill" med sitt "Swayback"-utseende och droppform och faktum är att det är exakt samma ram som Rough Rider använder till sin äkta Hawkbill.

Rough Rider Halfhawk

Den karaktäristiska raka eggen på ett sheepfoot-blad namnet till trots

"Halfhawk" ingår i Rough Riders "Coal Miner"-serie som är tänkt som en hyllning till de amerikanska kolindustriarbetarna. Serien kännetecknas av svarta bolster för att matcha kol-temat och att de har texten "Coal Miner" stämplat* på bladet. Även askarna som medföljer knivarna avviker från övriga serier. 

Sekundärbladet är ett tämligen kraftigt pennblad

Fit & Finish

- Bolstret är tillverkad i vit mässing/nickelsilver och har en dekorationsrand vilken känns igen från flera knivserier från Rough Rider.

- Skollor, "Coal Miner"-serien har alla svarta skollor i "jigged bone". På den här kniven är de tjocka samt väl och jämnt färgade. 

- Ram, Kniven är försedd med en ram och distans av mässing och den är helt genomgående så att de två bladen är åtskilda vilket eliminerar risken för att bladen skall repa varandra. Båda bladen är någorlunda centrerade men drar konsekvent en smula åt höger.

- Passning, Kniven är överlag välbyggd men det finns några skönhetsfläckar. Om kniven hålls upp mot ljus skiner det igenom mellan bolster och ram på något ställe. Ryggsidan är heller inte alltigenom jämn. Däremot är övergången mellan skollor och bolster ovanligt bra och nitarna fint polerade. 

- Slipning, Båda bladen är vassa men något grovt slipade och huvudbladets slipfas på höger sida är något bredare mot spetsen. Efter en omgång med strigel blev eggen betydligt bättre. Särskilt tydlig blev effekten på det stora bladet. Eftersom stålet är mjukt och grundslipningen godkänd svarar kniven snabbt på behandling med läder och slippasta.  

Walk & Talk

- Pull, Det breda huvudbladet är lätt att greppa med nypan så egentligen är nagekskåran nästan överflödig här. Själva motståndet är rätt stort men hävstången och greppet på det större bladet gör att det är lättöppnat. Själva fjädern är nog annars en sjua. Det blir inte minst tydligt på pennbladet som är riktigt besvärligt att få ut. Samma motstånd från fjädern som på det stora bladet men mycket mindre hävstång.

- Walk and Talk, Den här kniven har utmärkt gång och känns smidig och mjuk och båda bladen har ett tydligt halvvägsstopp. De smäller till högst tillfredsställande såväl i öppet som i stängt läge.

Stay & Play
- Stay, Bladen hålls väl på plats av de kraftiga fjädrarna och de är ovanligt stabila.

- Glapp och spel, Det finns inget spel i bladen i öppet läge utan bladen känns som de skall. Däremot kan som på så många klassiska slipjoints med ramar i mässing ett flex tvingas fram om man bänder kniven kraftigt i sidled. Inte många av de här anrika konstruktionerna klarar samma misshandel som moderna stål- eller titanramar gör. Det är ingen invändning mot den här kniven per se utan mer en reflektion över konstruktionen och att vissa saker faktiskt har utvecklats.   

"Coal Miner"-serien är utgiven som en hyllning till gruvarbetare

Sammanfattning

Bladkonfigurationen på den här kniven är egentligen genial. Rough Rider har valt att sätta ett sheepfoot-blad i en hawbill-ram vilket ger ett mindre fotavtryck än vad kniven skulle haft annars även om det fortfarande är tämligen substantiellt. Sen har de kompletterat det med ett överdimensionerat pennblad vilket är utmärkt om behovet att penetrera något känns överhängande. Enda nackdelen med det förfarandet är att handtaget blir något tjockare än en enbladig kniv men det är nästan försumbart i sammanhanget eftersom kniven ändå är rätt stor.

Sen har den här typen av handtag något rakare sidor än vad jag föredrar. Det gör att kniven känns fyrkantig i handen på något vis trots droppformen. Med det sagt så är handtaget stort nog för att ge ett rejält grepp och bladet kraftigt nog för att orka med även lite tyngre arbetsuppgifter. En duglig brukskniv helt enkelt. Sheepfoot-blad har den styrkan att de är utmärkta till långa raka snitt. Den raka eggen biter då extra bra i materialet. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Hawkbill
Referensnummer: RR12840
Längd hopfälld: 101 mm, 4"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  70 mm, 2 3/4", Sheepfoot
Sekundärblad: 57 mm, 2 1/4", Spear
Etsning blad: Coal Miner
Text tang: RR hästsko/RR1284 china
Skollor: Coal black jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - går under jord

* Med någon form av "PAD-skrift" vilket innebär att färgen är sammanfogad kemiskt med metallen och inte bara stämplad på ytan

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish

Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.

Fit & Finish

- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.

Walk & Talk

- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

- Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play

- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög

Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med

Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld

Sammanfattning

Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 

** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg. 

Traditionella fällknivar - RR Stoneworx Muskrat

Namnet "Muskrat" ger en tydlig vink om vad kniven från början var ämnad för - nämligen småviltjakt. Muskrat är helt enkelt det engelska ordet för bisamråtta. Som kuriosa kan nämnas att det är en art som tidigare inte ingått i vår fauna men som invandrat från Finland och spridit sig söderut från Tornedalen. Om det skett naturligt eller ej är aningen omtvistat.

Den här knivtypen har således samma tänkta användningsområde som den tidigare presenterade "Trapper". Likheterna gör därför att den även går under namnet "Double end Trapper".

Utmärkande för mönstret är att knivarna har en symmetrisk bladkonfiguration vanligtvis bestående av två stycken clippoint-blad. Den här smala slankare varianten av blad kallas "California Clippoint". Det fantasifulla namnet kommer sig helt enkelt av att det sägs likna Kaliforniens kartbild.

Rough Rider Stoneworx Muskrat

En tämligen iögonfallande fickkniv med många detaljer

Den här specifika kniven är hämtad ur Rough Riders Stoneworx-serie och är designad av Smokey Mountains Knife Works* egen Brian Wilhoite. Knivarna görs med skollor av syntetiska stenar och snäckskal. Stensorterna är typiska för områden i sydvästra USA. Knivarna påminner därmed starkt om Brian Yellowhorse custom-knivar i utseende.

Bladen är två stycken spegelpolerade "California Clippoint" monterade i varsin ände av handtaget. Stålet är som så ofta från RR tämligen enkla 440A

Fit & Finish

- Bolstren är försedda med tre  dekorationsränder och avfasade kanter i snäckskalsmönster. Materialet är massiv vit mässing och de är mycket välgjorda. Slipning och polering är god och passningen mot ramen utmärkt. Inga glipor att reta sig på någonstans.

- Skollorna på den här kniven är inte direkt diskreta utan sticker ut rejält. Materialen är jaspis, turkos, pärlemor och abalone. Fälten med sten- och snäckskal är avdelade med stålkanter vilka är polerade även de. 

En liten utvikning kring skollorna på Stoneworx-knivarna kan vara på sin plats. På askarna står det att materialen är "naturliga" vilket är korrekt. Men det kan för tydlighets skull påpekas att stenen som används är syntetisk. Det innebär att den är gjord av restmaterial från övrig tillverkning av stenprodukter som sedan malts till stenmjöl varefter det formas under högt tryck och värme. Fördelen med de här materialen är att de faktiskt är jämnare i kvalitet än natursten samt förstås avsevärt mycket billigare. Abalonen och pärlemorbitarna är äkta och priset på knivarna möjliggörs av att de är små. 

Den röda och gula stenen är olika varianter av för Nordamerika lokal jaspis och den gröna är turkos. 

- Passningen på kniven är anmärkningsvärt god. Alla detaljer på handtaget är väl slipade och rundade. Övergångarna mellan de olika materialen känns men är polerade och mjuka mot fingertopparna. Ramen har inte heller den några vassa kanter. Stenen och snäckorna är ditsatta med precision. Överlag är det svårt att hitta några tillverkningsfel på den här kniven överhuvudtaget. Alla Rough Riders med något undantag har hållt hög kvalitet men det här exemplaret är ändå en nivå upp måste jag tillstå. 

- Ramen består av tre hela mässingslager vilket gör att bladen är åtskilda hela vägen och inte kan skrapa mot varandra. Ryggen består av två fjädrar, en för varje blad. Till skillnad från de flesta andra knivar från RR så är även ramen polerad.  

- Slipning, Båda bladen var vassa som jag kommit att förvänta mig av knivar från det här märket. De rakar armhår utan allt för stor ansträngning vilket får anses dugligt.

Walk & Talk

- Pull, Liksom med vanliga trapperknivar finns det på Muskrats gott om utrymme i det långa handtaget för en rejäl fjäder men den kompenseras av god hävstångsverkan från det likaledes långa bladet. Sammantaget gör det att kniven är relativt lätt att fälla ut och det här exemplaret är inget undantag. "Draget" ligger runt en fyra.

- Walk and Talk, Det här är en av de mest silkeslena klassiska fällknivar jag äger. Den är riktigt mjuk i öppningrörelsen och det gäller båda bladen. De nästan glider på plats. Föredömligt konstruerat helt enkelt. Väl på plats snäpper de till som en pistolräka. Det hörs framförallt när kniven stänger.

Stay & Play

- Spel och glapp, Den potenta fjädern och de små toleranserna i den här välbyggda kniven gör att båda bladen helt saknar glapp eller spel i utfällt läge. 

Ytterst välbyggd kniv. Ett tecken på det är passningen mellan de olika materialen i skollorna och inte minst att även ramen är slipad

Trots ganska höga förväntningar lyckades kniven överraska positivt

Sammanfattning

Det här var min första kniv från RRs "Stoneworx"-serie. Det var överlag en positiv överraskning trots att förväntningarna var uppskruvade efter tidigare bekantskaper med detta märke.  Det är skälet till att jag i skrivande stund väntar hem en "Texas Toothpick" och en Stockman i samma utförande. Skall bli intressant att se om kvaliteten är konsekvent eller om jag hade tur. 

Egentligen lockas jag mer av renare och enklare utseenden generellt men det var ändå något med det pråliga detaljerna och lysande färgerna som lockade den inneboende skatan i mig. Sen hade jag ingen Muskrat sen tidigare och det kändes som en brist som var tvungen att åtgärdas.

Den förträffliga finishen på den här kniven inkluderar total avsaknad av spel i bladen i öppet läge. Återstår dock att se hur mycket glapp den här sortens kniv utvecklar om den används mer frekvent. Just den kniven här lär knappast se något tyngre arbete men som daglig fickkniv använder jag den redan. Däremot har jag för avsikt att hålla bland andra min Gunstock Stockman under uppsikt eftersom den används något hårdare. Jag ber om att få återkomma i ärendet i passande sammanhang. 

För den som vill ha utmärkt valuta för sina pengar och kan tänka sig en bit fickjuvel i form av lite bling skall titta närmare på en kniv ur Rough Riders Stoneworx-serie. De är i all enkelhet förträffliga små fickknivar. Just Muskrat bjuder på ett långt clippoint-blad i dubbel upplaga vilket alltid ger tillgång till en skarp egg. Bladtypen är väldigt mångsidig och det gäller inte minst den här slanka varianten "California Clippoint" som ger ett "kvickt" blad som är lätt att hantera. 

En sympatisk fickkniv helt enkelt.


Specifikation

Märke: Rough Rider 

Mönster: Muskrat
Referensnummer: RR910
Längd hopfälld:
Bladstål: 440A
Huvudblad:  mm
Sekundärblad:  mm
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: Pärlemor, abalone, syntetisk sten
Bolster: nickelsilver
Ram: mässimg
Nitar: inga
Sköld: ingen

Tillverkningsland: Kina


/ J - letar småbäver

*  Ofast förkortat till "SMKW". Rough Rider är för övrigt deras eget märke.

Traditionella fällknivar - Buck Creek Doctor's Knife

"Doctor's Knife" eller "Physician's Knife" är ett mönster med intressant bakgrund i 1800-talets amerika och den utrustning en landsbygdsläkare på den tiden var tvungen att medföra när de åkte på husbesök. I arsenalen ingick bland annat en kniv. Knivarna förekommer i olika storlekar men det är alltid en slank kniv med ett eller två blad. De ursprungliga tvåbladarna hade ofta en spatula som andra blad istället för ett pennblad. Det stora knivbladet var tänkt främst tänkt att dela tabletter med även om det hände att de till nöds användes vid enklare operationer som en back-up till en skalpell. Baksidan på kniven är helt platt för att kunna användas att mortla tabletter till pulver med. Av det skälet går knivmönstret även under namnet "Pill Buster".

Buck Creek Doctor's Knife

Den här kniven är en klassisk enbladare från tyska "Buck Creek" och mäter nio och en halv centimeter hopfälld med ett blad på strax över sju centimeter.

Bladet är en  spearpoint i ej angivet stål

Knivtypen är slank och tämligen elegant

Fit & Finish

- Bolster, Formen på bolstren är karaktäristiska för mönstret. Knivtypen har så kallade "Squared Ends" vilket innebär närmast kantiga ändar även om de som här brukar ha fasad framkant och aningen rundade hörn för ökad bärkomfort. Särskilt påtaglig är formen på det bakre bolstret som är helt platt eftersom det är gjort för att kunna pulverisera tabletter med. 

- Skollorna är i det här fallet av grönfärgat ben och mönstrade, "jigged" eller i det här fallet "picked", båda termerna används om tekniken. Det handlade från början om att få enklare ben, vanligtvis taget från skenbenet från en ko, att se ut som horn - på engelska stag/antler. 

- Ramen på den här kniven är en enkel och välgjord historia i mässing och därmed inte så mycket att orda om. 

- Passning, Ryggsidan är helt slät utan nivåskillnader i övergången mellan skollor, ram och fjäder och uppvisar toppkvalitet. Insidan på mässingsramen är slipad och tangen lätt rundad för att inte bli vass i fickan. Även skiftet mellan bolster och skollor får väl godkänt. De flesta av nitskallarna är rundade och känns inte vid beröring men två av dem sticker ut för mycket vilket drar ned helhetsintrycket på handtaget en aning.

- Slipningen var när kniven anlände i stort sett obefintlig. Eggen var riktigt slö och slipfasen mot spetsen ojämn med stor slagsida åt höger. Efter omslipning fick jag kniven vass men den mycket specialiserade formen på bladet gör att den trots det inte är lämpad för alla skäruppgifter. Stålet är inte närmare angivet mer än "stainless" vilket antyder att det är hämtat från 440- eller till och med 420-serien dessvärre. Med tanke på det tyska ursprunget kan det möjligen röra sig om enklare 1.4116 eller liknande.

Walk & Talk

- Pull, Bladet är tämligen lätt att fälla ut, runt en trea. 

- Walk and Talk, Bladet löpte inledningsvis inte helt lätt utan kändes "grusigt" och särskilt tydligt var det halvvägs genom rörelsen. En rejäl smörjning avhjälpte det mesta av problemet och bladet löper nu lätt men det finns tendenser till att det återkommer. Sen kan väl tilläggas att traditionella knivar inte har moderna påfund som lager och glidbussningar och därför känns på ett annat vis. Kniven har ett halvvägsstopp men det är inte särskilt distinkt och kunde enligt mig vara tydligare. 

Stay & Play

- Stay, Snäppet är adekvat givet storleken på kniven och bladet men först efter att jag oljade kniven. Innan dess kändes den aning seg.

- Spel, I utfällt läge har kniven en tendens till glapp i bladet. Det är inte mycket men det känns om det provoceras fram. Delvis kan det nog förklaras av den långa slanka profilen hos kniven vilket ger en mycket liten anläggningsyta mellan blad och ram. Vid normal användning känns det inte.

Ett tunt blad som inte lämpar sig för alla arbetsuppgifter då profilen är tämligen trekantig

Byggkvalitén är god som synes här. Bakändan är platt för att kunna tjäna som mortelstöt vid behov

Handgjord i Tyskland enligt stämplarna

Sammanfattning

Det här är en rolig kniv att ha i samlingen främst med tanke på den historiska bakgrunden. Ur praktisk synvinkel är den inte speciellt användbar förutom som brevkniv och torde därför vara utmärkt i kontorsmiljö. Särskilt som kniven inte ser särskilt aggressiv ut och en eventuell spatula troligen är utmärkt att röra om i kaffe med om man nyttjar mjölk och socker. Bladformen gör att även om den är aldrig så vass så skär den inte särskilt bra. På grund av bladets form blir det en tämligen låg slipfas och därmed rätt mycket stål bakom eggen.

Det här var min första kniv från Buck Creek och intrycken är blandade. Kvalitén är inte dålig även om vissa små detaljer missats. På bladet och den information som finns tillgänglig står det att de är gjorda i Tyskland. Men det finns anledning att inte godta den informationen utan viss skepsis. Det finns det som tyder på att knivarna möjligen är monterade där men att komponenterna kommer från Kina. Inte minst det faktum att Buck Creek som märke numera ägs av Frost Cutlery. Men det hävdas att knivarna trots allt fortfarande tillverkas av Friedrich Obertz i Solingen vilket var fallet innan Frosts övertagande av varumärket.

Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Doctor's Knife
Referensnummer: BC876GPB
Längd hopfälld: 95 mm, 3 3/4"
Bladstål: rostfritt, ej angivet
Huvudblad: 73 mm 2 7/8". Spearpoint
Sekundärblad:  inget
Etsning blad: ingen
Text tang: Buck Creek hornlogo/German stainless Hand made
Skollor: Green Picked Bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: Buck Creek

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - på husbesök

Traditionella fällknivar - RR Canoe

I min introduktion till klassiska knivmönster beskrev jag "Canoe" som en pennkniv på steroider. Förklaringen till analogin är att de delar bladbestyckning vilket traditionellt innebär ett större droppoint-blad ackompanjerat av ett litet pennblad i andra änden på handtaget. Sen förekommer det förstås "kanoter" med fler blad än två även om det inte är helt vanligt.

Rough Rider Canoe

Skillnaden mellan en pennkniv och en "Canoe" är främst att den senare är en betydligt kraftigare knivtyp. Formen på handtaget möjliggör ett bredare blad än på en pennkniv och det i sin tur gör att bladgodset kan göras grövre vilket ger en starkare kniv för tyngre arbete. Det båtformade handtaget sparar vikt eftersom det i relation till bladet är smalt samtidigt som bolstren gömmer tangen väl. Allt för ett bredare blad i smäcker förpackning som dessutom är lättburen utan vassa kanter. En tämligen genial utformning enligt mig. Den är också bekväm att greppa. Detta sammantaget gör det till ett av mina favoritmönster.

Huvudbladet är ett 63 mm droppointblad i 440A

Huvudbladet är i det här fallet en droppoint på 63 mm och sekundärbladet är ett pennblad på 50 mm.

Klassisk tvåbladig konfiguration

Den här specifika kniven ingår i Rough Riders "Arrowhead "-serie vilket innebär att de är designade av Brian Yellowhorse. Kniven har skulpterade bolster samt skollor i turkos. De här knivarna blir allt svårare att få tag i då han fick utstå en hel del kritik för att ha lånat ut sitt namn och sin design till ett budgetmärke. 

Fit & Finish

- Bolstren är av vit mässing/nickelsilver som på de flesta knivar från Rough Rider. I det här fallet har de försetts med en arbetad mönstrad yta för att matcha knivens tema och påminner därmed om Brians customknivar. Det kan tilläggas att bolstren på de här knivarna är av massiv metall och kan därför modifieras om så önskas.

- Skollorna är speciella då de är inte är släta utan försetts med en tydlig djup struktur för att påminna om natursten. Materialet är syntetisk turkos. Det innebär sten tillverkad av stenmjöl som pressats samman genom högt tryck och värmebehandling.

- Ramen som är av mässing är rak och orsakar inga glipor i ryggen på kniven vilket annars är vanligt på flerbladiga knivar av enklare kvalitet. Den sticker heller inte ut ovanför fjädrarna vare sig när bladen är i stängt eller öppet läge.

- Passningen mellan de olika materialen är utmärkt på det här exemplaret. Det finns inga synbara eller ens kännbara mellanrum vare sig i övergången mellan bolster och skollor eller i knivens rygg mellan handtagssidorna och ramen. Fjädrarna ligger an tätt mot varandra och inget ljus skiner igenom även om linjen mellan dem kan ses. Bolstren är mjukt rundade och väl slipade vilket för övrigt gäller nästan alla detaljer på kniven. Undantaget var insidan på ramen som upplevdes  aningen vass. Något jag åtgärdat med en minuts arbete med fint sandpapper. Det är sådana små detaljer som avslöjar att det inte är någon exklusivare kniv det rör sig om.  

- Slipningen är som jag kommit att förvänta mig från det här märket god. Kniven är rejält vass från början. Stålet i de här knivarna är inget märkvärdigt, 440A härdat till 56-58HRC. Det ger dock ett stål som är lätt att underhålla och som är extremt rosttrögt till lågt pris. Med andra ord adekvat i sammanhanget. Bladgodsets tjocklek är strax över en och halv millimeter vilket parat med ett fullt skålformat blad gör att den skär mycket bra. Observera att hela bladet är skålformat och att det inte är någon skålslipning det rör sig om.

Walk & Talk

- Pull, den här kniven är ovanligt lättöppnad för att vara en traditionell slipjoint och får en fyra på den tiogradiga skalan. Nagelskåran är av s k "matchstick"-typ vilket innebär att den är räfflad. Namnet kommer sig från att det sas att man kunde tända stickor mot dem innan säkerhetständstickans intåg. Handtagets form gör emellertid att den nästan är överflödig då bladet kan greppas med nypan.

- Walk and Talk, Känslan när kniven öppnas är mjuk och bladet löper lätt.  Det gäller båda bladen. Kniven stänger resolut med ett distinkt tillfredsställande snäpp.

Stay & Play

- Stay, Bladet hålls på plats och kniven inger förtroende utan för den skull ha den starkaste av fjädrar. Faktorer som fjäderstyrka och om bladen rör vid varandra i stängt läge och andra karaktäristiska drag varierar mellan olika knivmönster. Av det skälet kan man inte vänta sig särskilt starkt klick i en Canoe generellt och det gäller även här.

- Spel, Bladen har absolut ingen rörelse åt något håll i utfällt läge. Något som även andra märken borde lära av RR som kan leverera knivar med små toleranser trots den ringa prislappen. 

Arbetade bolster och skollor i syntetisk turkos. En 'bling''-version som  sticker ut från mängden

Polerat blad med nagelskåra av "tändsticksplån"-typ

Ett inte helt okontroversiellt samarbete

Sammanfattning

Efter ha känt på ett antal exemplar från olika tillverkare av det här knivmönstret måste jag säga att den här kniven står sig väl i konkurrensen. Till och med jämfört  med dyrare märken som tyska Buck Creek, Böker och Hen & Rooster och amerikanska Bear & Son, Case och Queen vad gäller passning och tillverkningskvalité. Däremot är det ett steg upp till märken som Canal Street och Great Eastern Cutlery*. Vad RR delvis saknar är känslan och definitivt den historiska tyngden och de lär därför inte öka i värde över tid. Materialen är inte heller de i samma klass som de dyraste knivarna. Detta märks inte minst på knivstålet. Sen kan det i och för sig tilläggas att de flesta fickknivar av det här slaget som inte är handgjorda i allmänhet använder sig av enklare stål. Det gäller exempelvis Case med sitt "Tru-Sharp  Stainless Steel". 

Den här kniven är annars en riktigt bra representant för det här knivmönstret för den som vill ha en annorlunda variant av en standard Canoe. Tilltalas du av ett mer minimalistiskt formspråk kan tilläggas att de görs i många varianter med skollor i ben och horn i olika färger. De finns även som "Canittlers" och som "Butterbeans/baby Canoes" om ett ännu mindre format önskas. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Canoe
Referensnummer: RR791
Längd hopfälld:  112 mm, 3 5/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 63 mm, 2,5"
Sekundärblad:  50 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR791 China
Skollor: turkos, syntetisk
Bolster: vit mässing/nickelsilver, mönstrade
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: RR 'Arrowhead'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ute och paddlar

* Vanligen förkortat GEC och säljs under två varumärken "Tidioute" och "Northfield"

Traditionella fällknivar - RR Gunstock

Under rubriken "Traditionella fällknivar" tänkte jag fortsätta på det tema som presenterades i inlägget om klassiska knivmönster härförleden. Inspirerad av ett antal frågor och några önskemål om bilder som inkommit är tanken att beskriva knivar och mönster i lite närmare detalj.

För att kunna göra det kommer jag även att introducera ett antal engelska begrepp och termer som används i sammanhanget och som ibland är lite svåröversatta och därmed i huvudsak får stå i sin ursprungliga form.

Först ut är en förträfflig liten kniv som blivit något av en fickfavorit på senare tid - Rough Riders "Bark Bone Gunstock, RR1386"

För att krångla till saker och ting redan inledningsvis är namnet på den här modellen aningen missledande och tarvar sin förklaring. Första ledet "Bark Bone" är enkel och hänvisar till skollorna som är av färgat ben som behandlats för att få en grov barkliknande yta. Det som orsaker förvirringen är att det andra ledet "Gunstock" i knivsammanhang oftast syftar till ett rutmönster på skollorna som påminner om det du hittar på ett pistolgrepp eller en gevärskolv men som alltså inte är aktuellt här. Men det används även för att beskriva en handtagsform som i det här fallet och benämns då inte sällan "Reverse Gunstock".

Annars är kniven ett typiskt exempel på ett stockman-mönster med sina två fjädrar i ryggen och sina tre blad. Bladen fördelar sig på ett huvudblad som är en clippoint som sig bör och bredvid det ett mindre spey-blad och på andra sidan hittar man en variant av sheepfot-blad. Den här sorten kallas ibland även för coping sheepfoot eller bara coping-blade. Om de är små kan de även gå under namnet "Cut off penblade".  

Rough Rider Bark Bone Gunstock

Huvudbladet är som sig bör en clippoint som är försedd med "long pull/french nailnick"

Klassisk stockmankonfiguration på bladen med  spey- och  sheepfoot-blad som sekundärblad. 

Fit & Finish

"F&F" är ett bekant begrepp för de flesta och därmed enklast att förklara. Med det menas i det här fallet den övergripande kvalitén på kniven med avseende på materialval, passningen dem emellan, ytbehandling och allmän precision i tillverkning och sammansättning samt slipning av bladen. 

- Bolster, Det här är en så kallad "Squared End Knife" vilket innebär att bolstren är kantiga istället för rundade i formen. Skälet är rent estetiskt och lyckat visuellt men gör att kniven känns mer i fickan och dessvärre även i handen trots att hörnen är avfasade och slipade. Det är en av få nackdelar med den här kniven. Materialet är som så ofta i fickknivar nickelsilver/vit mässing som även går under namn som tyskt silver eller nysilver. 

- Skollorna är gjorda av färgat ben som är slipat till ett mönster som kallas "bark bone". Det är en behandling jag inte sett på så många knivar och här är den riktigt bra gjord. Det ger en intressant yta som både är snygg att se på och skön att greppa. Skollorna ser svarta ut men är egentligen mycket mörkt bruna.  

- Ramen är tradtionellt gjord av mässing och i tre lager. Det mittersta är inte genomgående och separerar därmed inte bladen utan skiljer bara ryggens fjädrar åt. 

- Passningen mellan materialen är överlag bra. Särskilt väl utfört är övergången mellan bolster och skollor och slipningen av nitarna som inte sticker ut alls. Undantaget är mittendelen av ramen som på ryggsidan sticker ut tillräckligt mycket för att kännas. Det är särskilt tydligt när kniven befinner sig i stängt läge vilket gör att ryggen inte känns helt slät. En liten miss på en annars välbyggd kniv.  

- Slipning, Knivbladen på det är exemplaret är ovanligt väl slipade. Alla tre bladen har godkänt jämna eggar och var vassa direkt från tillverkaren. Stålet är 440A med en för sammanhanget bra härdning. Knivarna håller väl eggen ungefär som kan vänta sig av ett tämligen mjukt rostfritt stål eller kanske något bättre faktiskt. Det tyder på bra värmebehandlimg. Fördelen med stålvalet förutom priset är att det är lätt underhålla och det är inte svårt att återställa skärpan. 

Walk & Talk

Är ett ovanligare och mer specifikt begrepp som beskriver hur kniven känns att öppna och hur väl den stänger. Hur rörelsen upplevs är en direkt följd av hur väl sammansatt kniven är kring pivotskruven, motståndet i fjädern och storleken på bladet vilket påverkar hävstången. Är inte ramen helt korrekt putsad och slipad kan kniven till exempel upplevas grusig eller trög.

"Pull" är en term som beskriver hur mycket kraft som krävs för att övervinna motståndet när bladet skall öppnas och brukar graderas i en skala 1-10 där tio är vad som brukar kallas en "nagelbrytare" vilken nästan är omöjlig att fälla ut. Det är för övrigt orsaken till att det faktiskt säljs "knivöppnare" som tillbehör till traditionella fällknivar.

- Pull, Den här kniven har en mycket kraftig ryggfjäder vilket tillsammans med det relativt korta bladet gör att den bjuder på visst motstånd när den öppnas. Den ligger runt en femma på huvudbladet och runt en sjua på de mindre bladen. Där blir det tydligt att det finns mindre hävstång i relation till den starka fjädern. Det stora bladet räddas också till viss del av att den har en så kallad "french nailnick" eller lång skåra för naglarna. Kniven har ett ytterst tydligt nittiograders stopp på samtliga blad vilket är tacknämligt då det kan rädda fingertopparna från att åka av när kniven stänger.

- Walk and Talk, När bladen väl fälls ut är gången mycket mjuk. Kniven känns förtroendeingivande och extremt välbyggd med sina kraftiga snäpp i både halvt utfällt läge och när bladen fälls in. 

Stay & Play

"Stay & Play" handlar om hur kniven känns i utfällt läge. Ofta beskrivet med ord som spel, glapp och fjäderstyrka för att beskriva hur stabilt bladet känns eftersom den här sortens knivar med få undantag saknar lås.

- Stay, Samtliga blad stannar med ett distinkt ljud i utfällt läge och hålls på plats så hårt det går utan att ha ett lås på kniven. Det blir inte mycket bättre än så här.

- Spel och glapp, Av de skäl som nämnts ovan så saknar bladen helt spel i sidled vilket jag är glad för eftersom det är något jag generellt avskyr hos knivar. Sen kan vissa knivar som är slanka och smäckert byggda ha ett inbyggt flex i själva ramen vilket kan upplevas på samma vis men inte är detsamma. Den här kniven är kort och stabil och lider inte av det. 

Kniven är ett exempel på en "Squared End Stockman" 

Finishen är genomgående mycket god på den här kniven

Sammanfattning

I sin "Barkbone Gunstock" har RR lyckats få till en bra liten kniv med några intressanta detaljer som det ovanliga mönstret i skollorna, de kantiga bolstren och det avklippta pennbladet som sekundärblad. Den distinkta gången och halvvägsstoppen gör att kniven inger förtroende och känns välbyggd. Några små detaljer hade kunnat vara bättre. Passningen i mässingramen är inte hundraprocentig till exempel. Sen ligger i mönstrets natur att baksidan på tangen är blottad och den är vass vilket jag inte helt uppskattar. 

Annars kan sägas att kniven skär mycket bra. Rough Rider använder sig av blad som är helt konkavt formade men inte skålslipade märkligt nog. Det vill säga bladen har mycket hög skålformad radie vilket gör att de vid första anblick ser helt flatslipade ut. Bladformen, det tunna godset och godkända eggar gör att de i allmänhet skär mycket bra. Den här kniven är inget undantag. 

Överlag är det här en mycket snygg och praktisk fickkniv som jag är mycket nöjd med och därför rekommenderar. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Gunstock Stockman
Referensnummer: RR1386
Längd hopfälld: 89 mm, 3 1/2"
Bladstål: 440A
Huvudblad:  67 mm, 2 5/8", Clippoint
Sekundärblad:  44 mm, 1 3/4", Spey
Sekundärblad;  50 mm, 2", Sheepfoot/Coping Sheepfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR1386 china
Skollor: Bark bone, ben
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - känner sig traditionell