Dagens bild nr 38 - "Fångad"

Som framgick av nr 2 i den här serien gillar jag Trappers. Det här råkar vara ett exemplar från Buck Creek. Kniven införskaffades av den enkla anledningen att jag inte sen tidigare ägde någon Trapper med trä i skollorna.

Det är en traditionellt byggt Trapper med ram och bolster av mässing, halvmediokert stål och i det här fallet god passning och byggkvalitet. Däremot kom kniven slö som en smörkniv av plast. Fabrikseggen var inget man direkt skar något med. Sen bilden togs är den vassare, betydligt vassare. 

"Woodtrapped"

Kniven är som sig bör utrustad med tvenne fullängdsblad där ett är en Clippoint och det andra är ett Speyblad. De löper i var sin kanal åtskilda av en liner. Walk & Talk är riktigt sympatisk på den här kniven och den känns allmänt solid. 

/ J - presenterar knivslipningsövningsobjekt

(Buck Creek Trapper presenterades här!)

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Traditionella knivar - RR Texas Toothpick

Idag presenterar jag något riktigt smått representerat av ett mönster som går under namnet "Texas Toothpick" och i det här fallet en "small" eller "baby" toothpick vilket innebär en hopfälld längd på tre tum. Den är tagen ur Rough Riders "Stoneworx"-serie vilket innebär att skollorna är formgivna av Brian Wilhoite. Materialen som används är små bitar av äkta pärlemor och abalone samt syntetisk sten. Syntetisk innebär i det här fallet att de är gjorda av stenmjöl som tillverkats av rester från exempelvis smyckestillverkning. De röda och gula stenarna är jaspis vilket är en stentyp karaktäristisk för de sydvästra delarna av USA. Den blå stenen är turkos. 

En klassisk toothpick är en enbladig fällkniv med ett slankt clippointblad, ibland benämnd "Californa clippoint". 

Rough Rider Texas toothpick, Stoneworx

Bladet är ett slankt clippointblad på 2.25" eller ca 57 mm

Här jämförd med ett liknande mönster "French Tickler". Båda knivtyperna är ättlingar till spanska "Navajas"

Fit & Finish

- Bolster, Kniven har två bolster där det bakre är längre och av RRs treringade typ. Det främre har försetts med snäckskalsdekoration. Materialet är som så ofta i klassiska knivar nickelsilver eller vit mässing som det också benämns. 

- Skollor, Handtagssidorna är det mest påfallande med den här kniven. I ett fackverk av mässing har fält med gul och röd jaspis lagts in tillsammans med bitar av pärlemor och abalone. Allt ger en synnerligen färgglad liten kniv. 

- Ramen är gjord av mässing med en millimeters grovlek. Med tanke på knivens ringa format ger det en relativt stadig kniv givet förutsättningarna. 

- Passning, Precisionen i tillverkningen är givet priset en av styrkorna hos den här och andra knivar från RRs Stoneworx-serie. Det finns inte mycket att anmärka på. Bolster och även insida på ramen är rundade och slipade. Kniven kom vass och någorlunda centrerad. Passningen mellan de olika materialen i skollorna är utmärkt och det finns inte heller några glipor i övergången mellan handtagssidor och bolster. Om kniven hålls upp mot en lampa skiner inget ljus igenom ryggen vilket är anmärkninsvärt bra. 

- Slipning, Kniven kom vass men eggen är inte helt symmetrisk. Tilläggas bör att det är tämligen svårt att åstadkomma det på ett så litet och smalt blad. Sen är det ett mjukt och enkelt stål. Vill man använda den här eller andra knivar ur den här serien får man vara beredd att dra den över en strigel eller ett skärpstål ibland. Men i gengäld är det mycket lätt att få tillbaks skärpan. 

Walk & Talk

- Pull, Den här kniven bjuder inte på mycket motstånd vilket är lätt förklarat med den lilla ryggfjädern. Men det är bastant nog för att ge gott intryck. En tvåa sätter jag motståndet till.

- Walk and Talk, Den må ha ljus röst men tämligen bestämda åsikter. RR916 är inte försedd med något halvvägsstopp men det känns inte heller nödvändigt på en så här dimunitiv kniv. På väg ut och in öppnar bladet mjukt och utan besvär. Kniven snäpper till i såväl utfällt som hopfällt läge på ett betryggande sätt. 

Stay & Play

- Stay, Trots det sympatiska ljudet hålls inte bladet så hårt på plats men med tanke på vad kniven kan tänkas användas till ser jag inte det som ett problem. 

- Spel och glapp, Bladet är stabilt i sidled men lite svaj kan provoceras fram om man bänder kniven. Det är snarare hela kniven som vrider sig än bladinfästningen. Den är för liten för att klara övervåld. 

Bladstålet är som brukligt med knivar från RR "440C" eller mer troligt dess kinesiska motsvarighet

Som vanligt är det utmärkt finish på de knivar som ingår i RRs "Stoneworx-serie"

Sammanfattning

Som så ofta var jag nyfiken på mönstret och önskade ha en i samlingen. Det här var min första "tandpetare" och i det här lilla formatet påminner det tämligen mycket om en "Peanut", ett mönster jag presenterat tidigare. Men de här knivarna finns också att få i mer substiantiellt format med decimeterlånga blad för den som önskar mer kniv. 

En fällkniv för de små arbetsuppgifterna som definitivt inte skrämmer någon

Rough Riders modell RR916 Stoneworx Baby Toothpick är en mycket elegant liten kniv som fungerar till diverse småsaker och till sådant är den osedvanligt stadig trots sina ringa mått. Det gör den till en god representant för sitt mönster.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Texas Toothpick
Referensnummer: RR916
Längd hopfälld: 76
Bladstål: 440C
Huvudblad: 57 mm
Etsning blad: -/440 razor sharp steel
Text tang: RR Logo/RR916 China
Skollor: Syntetisk sten (turkos,
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: -

Tillverkningsland: Kina


/ J - petar tänderna med stil

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Traditionella fällknivar - RR Sowbelly

Den här serien, "traditionella fällknivar", inleddes med en presentation av en "Stockman" och det är nu dags att återvända till det mönstret med en variant på samma tema.

"Stockman" är en intressant knivtyp såtillvida att den har funnits länge och är ett av få mönster som mig veterligen utvecklats specifikt i Amerika för den inhemska marknaden och därmed saknar direkt europeisk bakgrund. Kniven marknadsfördes mot cowboys och lantarbetare och förseddes med tre blad där huvudbladet, en clippoint, var tänkt som ett allroundblad. Sheepfoot-bladet var bland annat ämnat för att trimma klövar och hovar med och spey-bladets intrikata form anpassat för kastration helt enkelt.

Dagens presentation behandlar "Sowbelly Stockman" som är en kraftigare variant på en den vanliga "Serpentine"-formen med lätt svängt grepp. Sowbellyn har ett grövre handtag och något bredare blad än andra typer av Stockmans. Namnet härrör från den markanta svängen på handtaget som visuellt bildar en buk. Formen bidrar förutom till bättre grepp även till mer kontroll över spey-bladet när det används och det underlättar åtkomsten av samtliga blad.

Rough Rider Sowbelly

Handtagsformen underlättar åtkomsten av bladen

Traditionell trebladig stockman-konfiguration med en clippoint som huvudblad som delar ände med ett sheepfoot-blad och kompletteras med ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolster, Nickelsilverbolstren är Rough Riders standard med lätt välvd välpolerad yta och en dekorationsrand. De sluter tätt mot ram och skollor.

- Skollorna, Mönstringen av bensidorna är väl utfört och de är välslipade. Även färgningen av benmaterialet får godkänt och nitarna som syns på sidorna av handtaget har fått ändarna slipade korrekt. 

- Ram, Mässingsramen är i tre delar där den mittersta inte är genomgående utan separerar de två ryggfjädrarna åt. De är i huvudsak helt raka med någon liten passningsmiss i ryggen. Slipningen på insidan får dock inte godkänt. Den var skarp på gränsen till att det kändes som man skulle kunna skära sig på den. Det är nu åtgärdat med hjälp av lite sandpapper. 

- Passningen mellan materialen och den generella byggkvalitén ger ett blandat intryck eftersom det gjorts ett grovt misstag och det finns detaljer som kunde fått bättre finish. Som exempel kan nämnas de små glipor som släpper igenom ljus på två ställen i ryggen. Men det kan påpekas att de är ytterst små och inget som noteras utan noggrann granskning. Annars är ryggsidan riktigt bra med jämn yta både när bladen är utfällda och i stängt läge. Övergången mellan de välpolerade bolstren och skollorna är riktigt väl utförda och nitarna slipade som de skall. Den större missen återkommer jag till.

- Slipningen av bladen var genomgående godkänd med jämna symmetriska eggar. Däremot verkar den som utfört arbetet haft exceptionellt bråttom för det var råegg kvar på två av de tre bladen så slipningen var inte helt slutförd. Sen finns även en tendens till  att spetsen på huvudbladet kan vara något "bränd", att den blivit överhettad vid sliparbetet. Återstår att se hur den håller skärpan där eller om härdningen förstörts. Det är så lite det rör sig om så med lite tur kan det ha klarat sig. 

Walk & Talk

- Pull, Fjädrarna i den här kniven är riktigt starka vilket ställer till det en aning. Det större bladet är knepigare att komma åt efter nedslipningen av tangen eftersom det sjunker längre in i ramen vilket försvårar åtkomsten av nagelskåran. Draget ligger annars på en sexa. Sheepfootbladet närmas hoppar fram i sammanhanget och väger in på en fyra. Värre ställt är det med det annars mycket potenta speybladet som är knepigt att nå och bjuder på rejält motstånd och hamnar på en nagelbrytande nia.  

- Walk and Talk, Gången skiljer sig åt mellan ändarna på kniven. Framändans primära clippoint och sheepfootbladet löper föredömligt smidigt när de väl tvingats ut ur ramen. Det i andra änden fästa speybladet däremot har en tendens till att kännas en smula kärvt ungefär halvvägs genom rörelsen även efter inoljning. Möjligen att det är något som går att slita in. Det är något som tiden får utvisa.  

Stay & Play

- Stay, Givet problemet med på gränsen till för stark fjäder så känns bladen ytterst trygga när de väl hamnat i utfällt läge.

- Spel, Och av samma skäl så finns det inget glapp eller spel i bladen. De sitter som gjutet och här känns kniven plötsligt väldigt välbyggd. 

En rejäl miss som gör att kniven känns som ett måndagsexemplar. Bladspetsen sticker  ut i stängt läge. Det omöjliggjorde användande av spey-bladet innan åtgärd

Ett någorlunda väl slipat blad. Den kom dock med markant råegg som synes. Det är numera fixat

Det fylliga handtaget och formen gör tillsammans att spey-bladet blir mer användbart på en Sowbelly. Emellertid inte på den här kniven i urprungsskick

Sammanfattning

En tydlig nackdel med själva mönstret som det är konstruerat är att det finns en risk för att bladen gnager mot varandra i handtaget när de fälls in och ut om inte precisionen i tillverkningen är tillräckligt bra. Själva flexet som uppstår när man pressar fingrarna mot bladen ligger bakom fenomenet. Oftast uppträder det här mellan de två mindre bladen och förklaringen är helt enkelt att det är trångt om utrymme eftersom bladen inte löper i separata kanaler. Faktum är att på den här specifika kniven så händer det ibland att sheepfoot-bladet låser spey-bladet om det inte fälls ut först. Fenomenet visar sig också genom en repa som uppkommit genom nötning på huvudbladet. 

En lika tydlig fördel med hur Sowbellys är utformade är att det något grövre handtaget ger mer att greppa kring. Utrymmet kan även fyllas med ett något bredare clippointblad än gängse Stockman-knivar vilket ger ett blad med lite mer buk för den som önskar det. Sen blir det en bra och rejäl vinkel mellan handtaget och speybladet som synes på bilden ovan. Det i kombination med att det är väl tilltaget gör att det är ytterst användbart. Det var dock inte fallet på den här kniven när den anlände vilket för mig tillbaks in på ämnet missar. 

En rejäl brist i kvalitetskontroll avslöjades eftersom spetsen på huvudbladet stack ut när kniven var hopfälld. I stängt läge täcktes den tillräckligt av speybladet för att man inte skulle skära sig när kniven var i fickan. Men det fungerade förstås inte när spey-bladet skulle användas. Problemet åtgärdades med en fil och en stunds arbete. Jag slipade helt enkelt ned bladtangen till bladet sjönk in i ramen och spetsen gömde sig. Det kompletterades sedan med att jag gick över insidan av ramen med sandpapper och oljade pivotnitarna och sen var kniven klart bättre. 

Intrycket av byggkvaliteten är blandad men överskuggas av den rejäla missen. Det är första gången jag blir besviken på en kniv från Rough Rider. Sen är jag inte förtjust i när fjädrarna är av sådan styrka att bladen nästan är omöjliga att fälla ut. Nagelbrytare är inget för mig. Det skall inte behövas redskap för att fälla ut bladen på en slipjoint även om jag vet att det finns dylika att köpa. 

Omdömet om den här kniven blir därför något blandat. Missen med bladspetsen och styrkan i fjädern som håller speybladet tillsammans med att slipningen var något grov och ramen vass på insidan drar ned betyget och får mig att tycka att det här är något av ett måndagsexemplar. Utseendet gillar jag dock och bortsett från missarna är kniven sunt konstruerad. Mönstret ger också ett par rejäla fördelar i sitt ergonomiska grepp och mycket användbara spey-blad. 

Det blir nog någon mer Sowbelly vad det lider.

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Sowbelly Stockman
Referensnummer: RR080
Längd hopfälld:  95 mm, 3 /4"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 67 mm, Clippoint
Sekundärblad: 55 mm, Spey
Sekundärblad: 50 mm, Sheepsfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RRs hästsko/RR080 china
tang sekundär: inget/ RR hästsko
Skollor: Amber jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Rough Rider

Tillverkningsland: Kina


/ J - delar ut andra chanser

Traditionella fällknivar - Buck Creek Congress

"Congress" är ett relativt nytt mönster i min samling och den här versionen från Buck Creek kallad "Bear & Bull" var min första. Knivtypen känns lätt igen på sin konkava rygg och sitt symmetriska utseende. De har två eller fler blad och fyrbladiga konfigurationer är nästan standard. Vanligen fördelar de sig på två lika stora huvudblad där det ena är ett spearpointblad och det andra en sheepfoot. De två mindre bladen brukar vara ett pennblad och ett coping-blad.

Mönstret var ursprungligen tänkt som en flerbladig pennkniv men blev snabbt ett populärt verktyg för att trimma tobaksplantor med i den amerikanska södern. Från att ha varit en lokalt förankrat kniv spred den sig så småningom över kontinenten. Odödliggjord blev den för att Abraham Lincoln bar en Congress i fickan när han blev mördad.

Buck Creek "Bear and Bull" Congress 

Blad i polerat kolstål och skollor i hjorthorn

Den aktuella kniven är av tysk tillverkning och är märkt "1st Production Run, limited edition". Exakt vad det innebär vet jag inte men det är en aningen lyxigare utgåva med äkta hornskollor istället för ben och något finare stål än gängse Buck Creek.

Bladkonfigurationen är inte den vanligaste utan fördelar sig i det här fallet på två huvudblad av wharncliffe-typ och två sekundärblad - ett spearpoint/penn-blad och en sheepfot som dock utan falskeggen är så tvärt avklippt att jag närmast skulle klassificera det som ett coping-blad. Kniven har således inget större spearpoint i arsenalen. 

Bladstålet känns något förbryllande då den högglanspolerade ytan och känslan i bladet antyder "rostfritt" men bladen är stämplade med "Carbon steel" vilket också är uppgivet från säljaren "Deadwood Knives" som uppger att det är polerat kolstål. I vilket fall är poleringsarbetet synnerligen väl utfört. 

Klassiskt Congress-mönster men inte den vanligaste bladkonfigurationen -  två wharncliffe som huvudblad och ett penn/spearpoint-blad och en sheepfoot som komplement

Fit & Finish

- Bolstren, är av "Square End"-typ och har lätt fasade kanter. Materialet är nickelsilver och den polerade ytan är helt utan dekoration. 

- Skollorna är en av de trevligaste detaljerna på den här kniven. Det relativt ljusa hjorthornet gör sig utmärkt mot nickelsilvret och ger ett distingerat utseende. De är också väl skurna och monterade. Bearbetningen är lagom för att ge en behaglig yta samtidigt som den något sträva känslan från materialet finns kvar. 

- Ram, Mässingsramen är tredelad för att göra plats för de fyra bladen. Mittendelen är inte genomgående utan skiljer bara de två ryggfjädrarna åt. Finishen är inte hundraprocentig med något vass innerkant och en polish som kunde vara kraftigare. 

- Passning, Kniven är i allmänhet mycket väl byggd. Nithuvudena sticker förvisso ut en bit från skollorna men är väl rundade. Att det blir så med nitarna är rätt vanligt när det är äkta horn det rör sig om eftersom det är ett skrovligt material. Passningen mellan hornskollorna och bolstren är riktigt bra och inte ens hörnen har missats. Ryggen är jämn och till synes utan glipor. Men hålls kniven upp mot ljus glimmar det dessvärre till på ett par ställen. Där finns uppenbarligen utrymme för förbättringar. En annan detaljmiss är insidan på ramen som upplevs lite kantig. 

- Slipning, Alla fyra bladen har fullt godkända eggar som inte behövde åtgärdas omedelbart. Så där får Buck Creek godkänt den här gången vilket antyder att jag kan ha haft otur med min första kniv därifrån vilket var en "Doctor's Knife" som jag tidigare presenterat.

Walk & Talk

- Pull, Bladen är behagligt lätta att pilla ut även för den som jag inte har extremt mycket naglar att tillgå. Fjäderkraften ligger runt en fyra. Bidragande till att det är lätt att fälla ut bladen är att huvubladen har så kallade "French nick/longpull" vilket innebär en längre nagelskåra än den vanligare halvmånen.

- Walk and Talk, Även utan att följa instruktionen om att olja kniven som står skrivet på ett av bladen så löper de mycket lätt för att inte säga föredömligt bra. Det ger ett gott intryck. Snäppet med vilket bladen stannar i utfällt läge och slår igen är också mycket tillfredsställande. Så pass att man kan få för sig att öppna och stänga bladen flera gånger bara för att få höra det igen.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Bladen stannar som sagt med pondus men trots det finns i alla fyra bladen ett svagt glapp i sidled. Det är inte mycket det handlar om men tillräckligt för att kännas om fjädertrycket övervinns vid press på bladet. Även om det inte påverkar funktionen är det aningen irriterande på en annars mycket fin kniv måste medges. Men min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt på den här typen av knivar generellt. De har förstås inte samma precision i sammansättningen som en modern kniv skuren med vattenjet och gjord med CNC-frästa delar. Men det bidrar också till charmen eftersom varje kniv har sin egen personlighet på något vis. 

Texten "förstaupplaga" är tryckt på ett av de två huvudbladen

Finishen är bitvis hög och det är inga synliga springor mellan fjädrarna

Pennbladet bidrar med en tydlig uppmaning från tillverkaren

Sammanfattning

En Congress är nästan ett måste i samlingen för den som uppskattar klassiska knivar. Utöver det skälet är jag inte helt begeistrad i mönstret måste erkännas. De är förvisso eleganta med sin krökta form och symmetri men jag har aldrig tilltalats av ett överflöd av blad. Det är därför jag undviker monstruösa Sowbellys och Trappers med fem, sex blad och andra samlarknivar på samma tema. Även större Schweizerknivar går för övrigt bort av samma skäl.

Möjligen tar nyfikenheten överhanden någon gång men annars lär det inte bli många fler knivkongresser för min del. Vill man ha färre blad men gillar den generella formen så finns i och för sig "Half-Congress" som variant och de har två blad som standard istället för fyra och känns därmed mer tilltalande.

Jag tycker inte heller att det här mönstret ger tillräcklig bladlängd i relation till knivens storlek. Särskilt inte om de jämförs med en Trapper eller Canoe med samma yttermått. Den här kniven är över nio centimeter lång vilket även känns i fickan men bjuder inte på mer än ett fem och halv centimeters  huvudblad. Sen återstår frågan om varför man skall ha så många blad när de ändå är snarlika? Ibland misstänker jag att knivar med många blad är lite av knivtillverkares etyder. En övningsstycke helt enkelt. 

Utöver det är jag inte heller förtjust i när blad används som anslagstavlor för noveller på det här viset. Det är en ovana som vissa märken ibland hemfaller åt. I gengäld bjuder de många bladen i och för sig även på sterila alternativ i det här fallet. 

Blandade intryck som sagt men trots det är jag på det hela taget nöjd med kniven.


Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Congress
Referensnummer: BC6682C-DS
Längd hopfälld:  92 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Sekundärblad: 45 mm, pen
Sekundärblad: 45 mm, coping
Etsning blad: Bear & Bull hanmade Germany/1st production run limited edition
Text tang: BC logo/ German carbon steel handmade, samt "oil the joints"
Skollor: hjorthorn
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: nickelsilver, Buck Creek logo

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - kongressar

Traditionella fällknivar - RR Peanut

Är det dags att slimma formen och tappa lite vikt efter helgerna? Överväg då en fickkniv av mindre format som till exempel en "Peanut" så ramlar åtminstone några gram ur fickan.

Den här versionen av mönstret kommer från Rough Rider och är så traditionell den kan bli med en hopfälld längd på strax över sju centimeter och en bladkonfiguration bestående av ett clippointblad och ett litet pennblad. Namnet till trots påminner inte utseendet alls om jordnötter utan avser i det här fallet de diminutiva måtten.

Rough Rider Peanut

Det  svängda handtaget ger ett relativt bra grepp trots att kniven är mycket liten. Storleken gör att den lätt glider ned i fickan utan att vara till besvär och fungerar utmärkt som komplement till en större kniv. 

Ett litet format som avspeglar sig i namnet

Ytterst traditionell uppsättning blad. Huvudbladet är en 5 cm lång clippoint som kompletteras med ett pennblad

Fit & Finish

- Bolster, Kniven har traditionellt dubbelsidiga bolster i nickelsilver. De är rundade och försedda med en dekorationsrand. Passningen mot ramen och skollorna är riktigt bra. 

- Skollorna är av ben och färgade orange. Tonen som drar åt det bruna hållet är jämn, djup och fyllig. Detta förstärks av att de är välpolerade vilket ger en attraktiv finish. Presentationssidan har en sköld i nickelsilver infälld.

- Passning, På det här området briljerar verkligen den här lilla kniven. Nithuvudena är slipade till perfektion och kan inte kännas i bolstren. Skölden är väl inlagd och passningen mellan benmaterialet och bolstren är nära perfekt. De är för övrigt väl polerade och jämna. Det finns inga glipor i ryggen som släpper igenom ljus. Fjädrarnas avslut mot bakänden på kniven är snyggt skurna. Bladen är välslipade och slipfaserna jämna. Angående blad så kan jag passa på att påpeka att de här bladen liksom alla RR jag stött på har rundade ryggar. Det är en lyxig detalj på en så pass lågt prissatt kniv. 

- Slipning, det är en konst att slipa så här små blad så de faktiskt blir vassa. Båda bladen rakar dock hår med lätthet och har nåluddsvassa spetsar. Ett riktigt imponerande arbete faktiskt. Särskilt med tanke på hur lätt det är att "bränna" så här små blad. Sen förväntar jag mig inte att eggarna håller så vidare värst länge. Men på den punkten skiljer de här knivarna sig inte mot t ex Victorinox. 

Walk & Talk

- Pull, Det är inte särskilt mycket motstånd i den här lilla pjäsen. Men förvånansvärt mycket i relation till knivens storlek. Den är dock väl avvägd och får en tvåa.

- Walk and Talk, Den lilla nöten är riktigt bra på det här området. Bladen löper smidigt och motståndslöst och klickar på plats med auktoritativ om än ljus röst. 

Stay & Play

- Spel och glapp, Bladen sitter som gjutna och har inget glapp eller spel alls. Det som ger sig först och flexar något om man bryter hårdare är bladet eftersom det är såpass delikat.

Större än sitt format och inte småpotatis - Peanut

Sammanfattning

Det här är en ytterst smidig liten kniv med utmärkt byggkvalitet. Det kanske är en av de finaste Rough Riders jag har med avseende på fit & finish utöver de som ingår i Stoneworx-serien.  

Av de två bladen används i praktiken bara det större som ändå inte är direkt skräckinjande med sina drygt femtio millimeter. Fördelen med att ha två blad är att man kan hålla det mindre rent och vasst att användas som skalpell för små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. Det adderar också extra bredd till handtaget vilket gör kniven lättare att greppa trots det ringa formatet. 

Ett extra omnämnande förtjänar eggarna på kniven som är riktigt bra. Jämnt slipade, vassa och med riktigt dugliga spetsar. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Peanut
Referensnummer: RR111
Längd hopfälld: 73 mm, 2 7/8"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad: 51 mm, 2", clippoint
Sekundärblad:  38 mm, 1,5", pennblad
Etsning, blad: 440 razor sharp steel
Text tang: hästskologo/RR111 china, häskologo
Skollor: ben, orangefärgat
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ett riktigt nöt

Traditionella fällknivar - RR Stoneworx Muskrat

Namnet "Muskrat" ger en tydlig vink om vad kniven från början var ämnad för - nämligen småviltjakt. Muskrat är helt enkelt det engelska ordet för bisamråtta. Som kuriosa kan nämnas att det är en art som tidigare inte ingått i vår fauna men som invandrat från Finland och spridit sig söderut från Tornedalen. Om det skett naturligt eller ej är aningen omtvistat.

Den här knivtypen har således samma tänkta användningsområde som den tidigare presenterade "Trapper". Likheterna gör därför att den även går under namnet "Double end Trapper".

Utmärkande för mönstret är att knivarna har en symmetrisk bladkonfiguration vanligtvis bestående av två stycken clippoint-blad. Den här smala slankare varianten av blad kallas "California Clippoint". Det fantasifulla namnet kommer sig helt enkelt av att det sägs likna Kaliforniens kartbild.

Rough Rider Stoneworx Muskrat

En tämligen iögonfallande fickkniv med många detaljer

Den här specifika kniven är hämtad ur Rough Riders Stoneworx-serie och är designad av Smokey Mountains Knife Works* egen Brian Wilhoite. Knivarna görs med skollor av syntetiska stenar och snäckskal. Stensorterna är typiska för områden i sydvästra USA. Knivarna påminner därmed starkt om Brian Yellowhorse custom-knivar i utseende.

Bladen är två stycken spegelpolerade "California Clippoint" monterade i varsin ände av handtaget. Stålet är som så ofta från RR tämligen enkla 440A

Fit & Finish

- Bolstren är försedda med tre  dekorationsränder och avfasade kanter i snäckskalsmönster. Materialet är massiv vit mässing och de är mycket välgjorda. Slipning och polering är god och passningen mot ramen utmärkt. Inga glipor att reta sig på någonstans.

- Skollorna på den här kniven är inte direkt diskreta utan sticker ut rejält. Materialen är jaspis, turkos, pärlemor och abalone. Fälten med sten- och snäckskal är avdelade med stålkanter vilka är polerade även de. 

En liten utvikning kring skollorna på Stoneworx-knivarna kan vara på sin plats. På askarna står det att materialen är "naturliga" vilket är korrekt. Men det kan för tydlighets skull påpekas att stenen som används är syntetisk. Det innebär att den är gjord av restmaterial från övrig tillverkning av stenprodukter som sedan malts till stenmjöl varefter det formas under högt tryck och värme. Fördelen med de här materialen är att de faktiskt är jämnare i kvalitet än natursten samt förstås avsevärt mycket billigare. Abalonen och pärlemorbitarna är äkta och priset på knivarna möjliggörs av att de är små. 

Den röda och gula stenen är olika varianter av för Nordamerika lokal jaspis och den gröna är turkos. 

- Passningen på kniven är anmärkningsvärt god. Alla detaljer på handtaget är väl slipade och rundade. Övergångarna mellan de olika materialen känns men är polerade och mjuka mot fingertopparna. Ramen har inte heller den några vassa kanter. Stenen och snäckorna är ditsatta med precision. Överlag är det svårt att hitta några tillverkningsfel på den här kniven överhuvudtaget. Alla Rough Riders med något undantag har hållt hög kvalitet men det här exemplaret är ändå en nivå upp måste jag tillstå. 

- Ramen består av tre hela mässingslager vilket gör att bladen är åtskilda hela vägen och inte kan skrapa mot varandra. Ryggen består av två fjädrar, en för varje blad. Till skillnad från de flesta andra knivar från RR så är även ramen polerad.  

- Slipning, Båda bladen var vassa som jag kommit att förvänta mig av knivar från det här märket. De rakar armhår utan allt för stor ansträngning vilket får anses dugligt.

Walk & Talk

- Pull, Liksom med vanliga trapperknivar finns det på Muskrats gott om utrymme i det långa handtaget för en rejäl fjäder men den kompenseras av god hävstångsverkan från det likaledes långa bladet. Sammantaget gör det att kniven är relativt lätt att fälla ut och det här exemplaret är inget undantag. "Draget" ligger runt en fyra.

- Walk and Talk, Det här är en av de mest silkeslena klassiska fällknivar jag äger. Den är riktigt mjuk i öppningrörelsen och det gäller båda bladen. De nästan glider på plats. Föredömligt konstruerat helt enkelt. Väl på plats snäpper de till som en pistolräka. Det hörs framförallt när kniven stänger.

Stay & Play

- Spel och glapp, Den potenta fjädern och de små toleranserna i den här välbyggda kniven gör att båda bladen helt saknar glapp eller spel i utfällt läge. 

Ytterst välbyggd kniv. Ett tecken på det är passningen mellan de olika materialen i skollorna och inte minst att även ramen är slipad

Trots ganska höga förväntningar lyckades kniven överraska positivt

Sammanfattning

Det här var min första kniv från RRs "Stoneworx"-serie. Det var överlag en positiv överraskning trots att förväntningarna var uppskruvade efter tidigare bekantskaper med detta märke.  Det är skälet till att jag i skrivande stund väntar hem en "Texas Toothpick" och en Stockman i samma utförande. Skall bli intressant att se om kvaliteten är konsekvent eller om jag hade tur. 

Egentligen lockas jag mer av renare och enklare utseenden generellt men det var ändå något med det pråliga detaljerna och lysande färgerna som lockade den inneboende skatan i mig. Sen hade jag ingen Muskrat sen tidigare och det kändes som en brist som var tvungen att åtgärdas.

Den förträffliga finishen på den här kniven inkluderar total avsaknad av spel i bladen i öppet läge. Återstår dock att se hur mycket glapp den här sortens kniv utvecklar om den används mer frekvent. Just den kniven här lär knappast se något tyngre arbete men som daglig fickkniv använder jag den redan. Däremot har jag för avsikt att hålla bland andra min Gunstock Stockman under uppsikt eftersom den används något hårdare. Jag ber om att få återkomma i ärendet i passande sammanhang. 

För den som vill ha utmärkt valuta för sina pengar och kan tänka sig en bit fickjuvel i form av lite bling skall titta närmare på en kniv ur Rough Riders Stoneworx-serie. De är i all enkelhet förträffliga små fickknivar. Just Muskrat bjuder på ett långt clippoint-blad i dubbel upplaga vilket alltid ger tillgång till en skarp egg. Bladtypen är väldigt mångsidig och det gäller inte minst den här slanka varianten "California Clippoint" som ger ett "kvickt" blad som är lätt att hantera. 

En sympatisk fickkniv helt enkelt.


Specifikation

Märke: Rough Rider 

Mönster: Muskrat
Referensnummer: RR910
Längd hopfälld:
Bladstål: 440A
Huvudblad:  mm
Sekundärblad:  mm
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: Pärlemor, abalone, syntetisk sten
Bolster: nickelsilver
Ram: mässimg
Nitar: inga
Sköld: ingen

Tillverkningsland: Kina


/ J - letar småbäver

*  Ofast förkortat till "SMKW". Rough Rider är för övrigt deras eget märke.

Traditionella fällknivar - RR Trapper

Trapper som mönster är en intressant och arketypisk fällkniv av något större mått. De har som namnet antyder en bakgrund som jaktknivar. De är optimerade för att fungera till småvilt som ekorrar, kaniner och skogsfågel där knivar för exempelvis klövvilt kan upplevas för stora och klumpiga. Att flå en buffel eller ta ur en duva kräver olika redskap helt enkelt.

Den här kniven från Rough Rider kan tjäna som gott exempel på en standardversion av en Trapper både vad gäller material och mått. En substantiell fickkniv som mäter strax över decimetern hopfälld vilket för övrigt är en vanlig storlek.

Skall mönstret kategoriseras närmare handlar det om en "Dog legged" Jack-knife med två bolster där det bakre är rundat och det främre fyrkantigt. Handtaget är grövre längst bak för att sedan smalna av mot det främre bolstret. Den typiska bladkonfigurationen består av två lika långa blad, en slank clippoint av "California-typ" axel mot axel med ett speyblad med sin karaktäristiskt rundade nos.

Rough Rider Trapper

Bladstålet är som så ofta hos RR spegelpolerat rostfritt ur 440-serien

Knivtypen har oftast som här en bladkonfiguration bestående av två fullängdsblad fördelade på en clippoint och ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolstren är av Rough Riders standardtyp. Materialet är massiv vit mässing/nickelsilver och de är försedda med en dekorrand.

- Skollorna är av ben och välgjorda. De är orangefärgade och polerade vilket ger lyster åt kniven. Färgningen är hyfsat jämn men det kan tilläggas att jag inte är besatt av att den skall vara helt uniform. Lite avvikelser här och var ger liv och personlighet åt kniven i mitt tycke. Intressant att se däremot är hur väl skollorna står emot solljus över tid utan att blekas. Allt ben strävar mot att bli vitt igen. 

- Ramen är rak och ger inte upphov till glipor någonstans. Den är välbyggd helt enkelt.

- Passningen är generellt utmärkt. Det gäller såväl i övergången mellan bolster och skollor som på ryggsidans olika delar. Det är små detaljer som avslöjar att det är en budgetkniv det trots allt handlar om. Som exempel kan tjäna att slutändarna på ryggfjädrarna inte är helt jämt skurna och att insidan på ramdelarna upplevs lite vassa om fingrarna dras över dem. Här finns förbättringspotential. 

- Slipning, Eggarna på den här kniven är jämna och väl utförda även om den som utförde arbetet må ha tippat aldrig så lite åt sidan när eggen närmade sig spetsen på clippoint-bladet. Bladen var vassa nog för att raka hår med visst tryck vid ankomst. Jag har ännu inte stålat eller striglat dem men min erfarenhet av Rough Riders stål är att det är mycket lättunderhållet. Härdningen ligger på 56-58HRC vilket är tämligen mjukt men rätt praktiskt på den här typen av kniv.  

Walk & Talk

- Pull, Som de flesta av RRs Trappers är bladen på den här lätta att fälla ut. Det gäller även generellt för det här mönstret. De långa bladen ger gott om hävstång. På den här kniven ligger "pull" på runt en fyra.

- Walk and Talk, Den här kniven har ett högst gemytligt språk. Rejäla snäpp både när bladet går tillbaks in i ramen och när de stannar i utfällt läge. Vägen dit är också mjuk och sympatisk. Möjligen kunde den vara något lättare. Som det är nu finns ett visst motstånd även om den inte känns grusig på något vis. Bladen har ett halvvägsstopp även om tangen inte är skuren så drastiskt att det blir ett klick i mellanläget. 

Stay & Play

- Spel och glapp, Väl ute sitter bladet som gjutet. Så mycket närmare än ett bladlås än så här blir det inte på en slipjoint. Det långa handtaget möjliggör kraftigare fjäder utan att kniven upplevs som besvärlig att fälla ut. Något glapp i sidled finns inte heller vilket är tacknämligt. 

Så här kan en ryggsida göras även på en mer budgetorienterad kniv. Ett utmärkt exempel på god kvalitet - inte minsta tendens till glipor

En jämn och fin slipning på det här exemplaret

Den trubbiga spetsen på ett långt spey-blad

Sammanfattning

Trapper är ett av mina favoritmönster vilket gett avtryck i samlingen trots att det egentligen inte är fulländat rent formmässigt. Ett inbyggt problem är nämligen att det rör sig om knivar med relativt smala handtag kombinerat mer än ett fullängdsblad. Rent konkret innebär det att när man har ett blad utfällt återstår ett som sticker ut en bit ur handtaget och därmed känns i greppet. Förvisso ligger det an där fingrarna kröker sig och därför spelar det mindre roll.

Extra påtagligt blir problemet på Trappers som försetts med urtag för fingrarna vilket således är helt meningslöst. Sen kan förstås invändas att de här knivarna aldrig var tänkta som täljknivar eller för träbearbetning i stort. Därtill är handtagen för slanka i vilket fall. De fungerar betydligt bättre i grepp där man arbetar med kniven sidledes till exempel.  

En Trapper i det här utförandet väger in på under hektot, 97 g för att vara exakt, vilket är lite ställt i relation till hur mycket blad som faktiskt erhålls. Som fickkniv är de trots det inte ideala. Därtill är de aningen för långa enligt mig och de kantiga främre bolstren kan faktiskt nöta en del på byxfickor.

Men ska man bara ha några få klassiska modeller i samlingen så är Trapper definitivt ett av de mönster jag rekommenderar varmast tillsammans med Stockman och Canoe.

Specifikation

Märke: Rough Rider

Mönster: Trapper
Referensnummer: RR22034BN
Längd hopfälld:  105 mm, 4 1/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad:  79 mm, 3 1/8"
Sekundärblad:  79 mm, 3 1/8"
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: polerat ben, orangefärgat
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - jagar, men mest knivar

Traditionella fällknivar - RR Barlow

När det talas om äldre fickknivar är det ofta en Barlow som avses även om många förstås inte vet om det. Mönstret har odödliggjorts inte minst genom litteratur som Mark Twains Tom Sawyer där det i flera passager talas om en "riktig Barlow" och knivtypen faktiskt spelar en central roll i flera scener.

Ursprunget är som så ofta med klassiska knivmönster höljt i dunkel men att ursprunget är engelskt står klart och ofta hänvisas till en Obadiah Barlow som var verksam i Sheffield runt 1670. 

Knivarna var från början tänkta att vara hållbara och billiga. För att få ned priset på knivarna hölls de så enkla som möjligt med kolstålsblad, lättillgängligt ben i handtaget och endast ett blad även om det numera oftast är två. Finishen var av samma skäl enkel och något grov. Utmärkande för knivtypen är att de har ett droppformat handtag där bladet/bladen är fästa i den smalare delen och ett förlängt och förstärkt bolster för ökad hållbarhet. Att de bara är försedda med ett bolster i framkant gör dem till så kallade "Bare Heads".

Rough Rider Barlow

Rough Rider tillverkar Barlows i många varianter vilket inkluderar flera storlekar, olika bladkonfigurationer och många sorters skollor i allsköns färger. Det finns även några versioner med bladlås. Det här exemplaret är en av de mer klassiska versionerna med sitt tobaksbruna handtag och sina två blad. Kniven mäter runt åtta och en halv centimeter hopfälld. 

Stålet är som ofta hos RR 440A men väl härdat och försedd med riktigt vass egg vilket gör att stålet inte känns allt för pjåkigt i sammanhanget

Så tradtionell den kan bli. Droppformat handtag med förlängt bolster och två blad varav en clippoint som huvudblad och ett pennblad som sekundärblad

Fit & Finish

- Bolstret på den här kniven är förlängt som sig bör och gjort i massivt nickelsilver. Det är väl rundat och polerat. På presentationssidan är RRs hästskologo stämplad och bolstret har en dekorationsrand.

- Skollorna är av ben och polerade. Den här färgen kallas "Tobacco" och är en brun nyans med bra djup och mycket lyster. En riktigt attraktiv variant som passar väl till en kniv av den här typen. Den ger en "gammaldags" känsla. På en sida är RRs propellersköld infälld och det arbetet är mycket väl utfört. 

- Ram, Mässingsramens tre lager separerar de två bladen som därmed löper i var sin kanal. Den är välgjord och slipad på insidan vilket ger ett arbetat intryck. Det större bladet är nästan perfekt centrerat medan det mindre pennbladet drar något till höger men skaver som väl är inte mot ramen. 

- Passningen på den här kniven är överlag riktigt god och bland den bästa jag sett på en RR. De välvda skollorna är bra arbetade och så välpolerade att nitarna i skaftet inte känns. Övergången mellan bolster och skollor är mjuk och behaglig och ryggen är jämn. Enda minuset är att det "nedre" hörnet mellan bensida och bolster som inte är helt väl utförd. Där finns en liten kant som kan kännas med fingertopparna. Det är för övrigt där småmissar oftast återfinns på dylika knivar och det är därför ett bra ställe att leta på om man vill avgöra kvaliteten på en traditionell fickkniv. En annan liten miss är att det kan ses en liten glipa mellan ramen och bolstret på en sida om kniven hålls upp mot ljus. 

- Slipningen på kniven är godkänd. Huvudbladet är riktigt vasst och har jämna slipfaser ända ut mot spetsen. Pennbladet är även det skarpt men där har det slarvats när bladen har polerats tror jag. Spetsen är nämligen aningen rundad. Samma problem har jag för övrigt på min Case mini Copperlock vars spets är mindre bra av det skälet. 

Walk & Talk

- Pull, Själva "draget" bjuder inte på särskilt stort motstånd på den här kniven utan ligger på en runt en femma. Men konstruktionen gör att den här Barlowkniven är något av en "nagelbrytare" ändå. Den försvårande faktorn är att åtkomsten av huvudbladet störs av det mindre bladet som delvis skuggar nagelskåran. Det gör att den första delen av öppningsrörelsen upplevs tyngre eftersom det är svårt att få grepp. En inte helt lyckad konstruktion. 

- Walk and Talk, Gången är annars extremt mjuk och ger en exklusiv känsla utan grusighet eller motstånd. Kniven har inget halvvägsstopp vilket jag annars uppskattar. Snäppet såväl vid hopfällande som öppnande är fullt tillfredsställande. 

Stay & Play

- Stay, Båda bladen upplevs nästan som om de har bladlås. En relativt längden på bladen kraftig fjäder och bra passning samverkar till det. 

- Spel och glapp är någonting som helt saknas på den här kniven. Ett exempel på en väl utförd slipjoint.

Nagelskåran är av "matchstick"-typ vilket innebär att halvmånen har försetts med räfflor

Finishen på den här kniven är utmärkt och för prisklassen extraordinär

Skölden som är inlagd i benskollorna är Rough Riders 'propeller'

Sammanfattning

Av alla varianter som Rough Rider gör av Barlowknivar kan det här nog räknas som en av de för mönstret mer representativa varianterna. Jag uppskattar formatet som är litet, fickvänligt och klassiskt men ändå dugligt som skärredskap. Tidigare hade jag även en mindre enbladig Barlow med lås som dessvärre försvann. Den hade "Bark bone"-finish som är ett riktigt trevligt alternativ och förlusten ger mig anledning att återanskaffa en dylik i annan storlek när tillfälle ges.

Något jag emellertid inte uppskattar med den här kniven är att bladen är svåra att komma åt. Det drar ned helhetsintrycket något.

Annars kan sägas att för den som söker en traditionell Barlow med bra känsla och lågt pris så är det här ett utmärkt alternativ. Sen vore det förstås inte så dumt med en dylik kniv med stämpeln "Made in Sheffield" som en del av samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Barlow
Referensnummer: RR846
Längd hopfälld:  86 mm, 3 3/8"
Bladstål: rostfritt 440A
Huvudblad:  63 mm, 2 1/2" Clippoint-blad
Sekundärblad:  45 mm, 1 3/4" pennblad
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR846 china
Skollor: tobacco bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'propeller'

Tillverkningsland: Kina


/ J - följer i Tom Sawyers fotspår

Traditionella fällknivar - RR Gunstock

Under rubriken "Traditionella fällknivar" tänkte jag fortsätta på det tema som presenterades i inlägget om klassiska knivmönster härförleden. Inspirerad av ett antal frågor och några önskemål om bilder som inkommit är tanken att beskriva knivar och mönster i lite närmare detalj.

För att kunna göra det kommer jag även att introducera ett antal engelska begrepp och termer som används i sammanhanget och som ibland är lite svåröversatta och därmed i huvudsak får stå i sin ursprungliga form.

Först ut är en förträfflig liten kniv som blivit något av en fickfavorit på senare tid - Rough Riders "Bark Bone Gunstock, RR1386"

För att krångla till saker och ting redan inledningsvis är namnet på den här modellen aningen missledande och tarvar sin förklaring. Första ledet "Bark Bone" är enkel och hänvisar till skollorna som är av färgat ben som behandlats för att få en grov barkliknande yta. Det som orsaker förvirringen är att det andra ledet "Gunstock" i knivsammanhang oftast syftar till ett rutmönster på skollorna som påminner om det du hittar på ett pistolgrepp eller en gevärskolv men som alltså inte är aktuellt här. Men det används även för att beskriva en handtagsform som i det här fallet och benämns då inte sällan "Reverse Gunstock".

Annars är kniven ett typiskt exempel på ett stockman-mönster med sina två fjädrar i ryggen och sina tre blad. Bladen fördelar sig på ett huvudblad som är en clippoint som sig bör och bredvid det ett mindre spey-blad och på andra sidan hittar man en variant av sheepfot-blad. Den här sorten kallas ibland även för coping sheepfoot eller bara coping-blade. Om de är små kan de även gå under namnet "Cut off penblade".  

Rough Rider Bark Bone Gunstock

Huvudbladet är som sig bör en clippoint som är försedd med "long pull/french nailnick"

Klassisk stockmankonfiguration på bladen med  spey- och  sheepfoot-blad som sekundärblad. 

Fit & Finish

"F&F" är ett bekant begrepp för de flesta och därmed enklast att förklara. Med det menas i det här fallet den övergripande kvalitén på kniven med avseende på materialval, passningen dem emellan, ytbehandling och allmän precision i tillverkning och sammansättning samt slipning av bladen. 

- Bolster, Det här är en så kallad "Squared End Knife" vilket innebär att bolstren är kantiga istället för rundade i formen. Skälet är rent estetiskt och lyckat visuellt men gör att kniven känns mer i fickan och dessvärre även i handen trots att hörnen är avfasade och slipade. Det är en av få nackdelar med den här kniven. Materialet är som så ofta i fickknivar nickelsilver/vit mässing som även går under namn som tyskt silver eller nysilver. 

- Skollorna är gjorda av färgat ben som är slipat till ett mönster som kallas "bark bone". Det är en behandling jag inte sett på så många knivar och här är den riktigt bra gjord. Det ger en intressant yta som både är snygg att se på och skön att greppa. Skollorna ser svarta ut men är egentligen mycket mörkt bruna.  

- Ramen är tradtionellt gjord av mässing och i tre lager. Det mittersta är inte genomgående och separerar därmed inte bladen utan skiljer bara ryggens fjädrar åt. 

- Passningen mellan materialen är överlag bra. Särskilt väl utfört är övergången mellan bolster och skollor och slipningen av nitarna som inte sticker ut alls. Undantaget är mittendelen av ramen som på ryggsidan sticker ut tillräckligt mycket för att kännas. Det är särskilt tydligt när kniven befinner sig i stängt läge vilket gör att ryggen inte känns helt slät. En liten miss på en annars välbyggd kniv.  

- Slipning, Knivbladen på det är exemplaret är ovanligt väl slipade. Alla tre bladen har godkänt jämna eggar och var vassa direkt från tillverkaren. Stålet är 440A med en för sammanhanget bra härdning. Knivarna håller väl eggen ungefär som kan vänta sig av ett tämligen mjukt rostfritt stål eller kanske något bättre faktiskt. Det tyder på bra värmebehandlimg. Fördelen med stålvalet förutom priset är att det är lätt underhålla och det är inte svårt att återställa skärpan. 

Walk & Talk

Är ett ovanligare och mer specifikt begrepp som beskriver hur kniven känns att öppna och hur väl den stänger. Hur rörelsen upplevs är en direkt följd av hur väl sammansatt kniven är kring pivotskruven, motståndet i fjädern och storleken på bladet vilket påverkar hävstången. Är inte ramen helt korrekt putsad och slipad kan kniven till exempel upplevas grusig eller trög.

"Pull" är en term som beskriver hur mycket kraft som krävs för att övervinna motståndet när bladet skall öppnas och brukar graderas i en skala 1-10 där tio är vad som brukar kallas en "nagelbrytare" vilken nästan är omöjlig att fälla ut. Det är för övrigt orsaken till att det faktiskt säljs "knivöppnare" som tillbehör till traditionella fällknivar.

- Pull, Den här kniven har en mycket kraftig ryggfjäder vilket tillsammans med det relativt korta bladet gör att den bjuder på visst motstånd när den öppnas. Den ligger runt en femma på huvudbladet och runt en sjua på de mindre bladen. Där blir det tydligt att det finns mindre hävstång i relation till den starka fjädern. Det stora bladet räddas också till viss del av att den har en så kallad "french nailnick" eller lång skåra för naglarna. Kniven har ett ytterst tydligt nittiograders stopp på samtliga blad vilket är tacknämligt då det kan rädda fingertopparna från att åka av när kniven stänger.

- Walk and Talk, När bladen väl fälls ut är gången mycket mjuk. Kniven känns förtroendeingivande och extremt välbyggd med sina kraftiga snäpp i både halvt utfällt läge och när bladen fälls in. 

Stay & Play

"Stay & Play" handlar om hur kniven känns i utfällt läge. Ofta beskrivet med ord som spel, glapp och fjäderstyrka för att beskriva hur stabilt bladet känns eftersom den här sortens knivar med få undantag saknar lås.

- Stay, Samtliga blad stannar med ett distinkt ljud i utfällt läge och hålls på plats så hårt det går utan att ha ett lås på kniven. Det blir inte mycket bättre än så här.

- Spel och glapp, Av de skäl som nämnts ovan så saknar bladen helt spel i sidled vilket jag är glad för eftersom det är något jag generellt avskyr hos knivar. Sen kan vissa knivar som är slanka och smäckert byggda ha ett inbyggt flex i själva ramen vilket kan upplevas på samma vis men inte är detsamma. Den här kniven är kort och stabil och lider inte av det. 

Kniven är ett exempel på en "Squared End Stockman" 

Finishen är genomgående mycket god på den här kniven

Sammanfattning

I sin "Barkbone Gunstock" har RR lyckats få till en bra liten kniv med några intressanta detaljer som det ovanliga mönstret i skollorna, de kantiga bolstren och det avklippta pennbladet som sekundärblad. Den distinkta gången och halvvägsstoppen gör att kniven inger förtroende och känns välbyggd. Några små detaljer hade kunnat vara bättre. Passningen i mässingramen är inte hundraprocentig till exempel. Sen ligger i mönstrets natur att baksidan på tangen är blottad och den är vass vilket jag inte helt uppskattar. 

Annars kan sägas att kniven skär mycket bra. Rough Rider använder sig av blad som är helt konkavt formade men inte skålslipade märkligt nog. Det vill säga bladen har mycket hög skålformad radie vilket gör att de vid första anblick ser helt flatslipade ut. Bladformen, det tunna godset och godkända eggar gör att de i allmänhet skär mycket bra. Den här kniven är inget undantag. 

Överlag är det här en mycket snygg och praktisk fickkniv som jag är mycket nöjd med och därför rekommenderar. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Gunstock Stockman
Referensnummer: RR1386
Längd hopfälld: 89 mm, 3 1/2"
Bladstål: 440A
Huvudblad:  67 mm, 2 5/8", Clippoint
Sekundärblad:  44 mm, 1 3/4", Spey
Sekundärblad;  50 mm, 2", Sheepfoot/Coping Sheepfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR1386 china
Skollor: Bark bone, ben
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - känner sig traditionell