Ny kniv - Sencut Acumen

Danskarna döpte den till Malik. Han kom senare på besök även till Småland. Mitt under rådande storm trillade det in ett paket. Det föranledde en promenad i mycket blåsigt väder till det lokala postutlämningsstället, i mitt fall en Preem-mack. Det som väntade i paketet är som rubriken säger en kniv kallad Acumen från Sencut.

För den som inte vet är Sencut ett systermärke till Civivi. De i sin tur är ett systermärke till WE-Knives. Enkelt uttryckt var Civivi tänkt och är mer budgetorienterade versioner av WE-knivarna. Från början låg de ofta i prisspannet 30-40$ i riktpris från tillverkaren. Men allteftersom tiden och framgången ökat har även priserna gjort det. Det medför att det märket nu ofta har knivar som kostar det dubbla. I Sverige hamnar därför slutpriserna mellan femhundra och tusen kronor. 

Det lämnade utrymme för ytterligare ett märke ansåg man tydligen från koncernen. Det är där Sencut kommer in i bilden. Kvaliteten är där i mångt och mycket densamma men materialen är enklare och försäljningskanalerna begränsad till Amazon. Allt för att hålla ned priserna. 

Sencut Acumen

Acumen är en typisk Sencut på det viset. Välbyggd med snygga linjer och i mitt tycke ett attraktivt yttre. Kontrasten mellan svart och lila gör sig bra. Det är för övrigt min första kniv med den färgen på handtaget. Ibland är lite omväxling inte så dumt. Gillar man inte den så finns kniven att tillgå i fler färgkombinationer. Handtaget är för övrigt försett med sidor i G10. Stålet är som vanligt i det här fallet 9Cr18MoV. Ett i sammanhanget inte oävet stål. Så trots att materialen är enklare så är de väl valda. 

De första intrycken var mycket positiva då kniven är snygg att se på, öppnar kvickt och låser bra. Därtill är balansen utmärkt. Men redan efter ett par minuters hanterande upptäcktes en stor brist. Jag ämnar fördjupa mig kring det i kommande recension. Jag kan dock avslöja att det handlar om hur kniven känns i handen. 

Kniven kan köpas här!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

En bit på väg

Det som är en bit på väg är det nya året förstås. Januari kom och gick som den plägar att göra och innan man vet ordet om är det februari. Även det känns en smula förutsägbart. Det positiva med det är att vi förhoppningsvis går mot varmare tider. När jag skriver detta har jag fortfarande frost i fingertopparna efter en bitig vinterpendling på cykel. Så därav mitt intresse för väder och värme. Lugnet efter stormen Malik förde med sig kallare väder. På köpet ramlade det ned vitt fluff från himlen igen. Det kändes onödigt. 

La Griffe från Fred Perrin är en av få Neck Knives som jag faktiskt använder som sådan

Något annat som startat är det knivåret 2022. Nyheter har därför ramlat in från de flesta större märken och de har som ofta förr presenterats via Shot Show i USA. En mässa som namnet antyder egentligen huvudsakligen riktar in sig på skjutvapen men som även är stor i knivvärlden. Det kan snabbt konstateras att nivån på det som presenterats är synnerligen varierande i mina ögon. Utan att gå igenom alla märken kan sägas att exempelvis italienska MKM kommer med ett flertal intressanta samarbeten med kända namn som Rumici, Voxnaes och Terzuola. CRKT pumpar ut nya modeller i enkla material som vanligt, detsamma gäller Kershaw för övrigt. De sistnämnda verkar dock göra samma modell om och om igen. Med det menar jag att många av dem är förvillande lika även om de i år verkar satsa mer på slip joints. 

Även Benchmade kommer med nya modeller. Konkurrenten Spyderco däremot verkar ha gått i stå. I princip EN ynka ny modell och ett antal varianter på samma tema som de gjort de senaste åren, det vill säga att skifta färg, handtagsmaterial och framförallt stål på redan befintliga modeller. Hela havet stormar i sin egen knivkatalog. Vad har hänt som föranleder detta, har idéerna helt sinat? Jag räknar inte att någon kniv blivit större eller att man plattat ut en egg till en Wharncliffe som en ny modell. Förhoppningsvis tar det sig senare under året då Spyderco använder sig av sina "reveals" som släpps löpande. Men det är inte mycket därifrån som lockat mig de sista åren.  

Sommarbild av kommande recensionsobjekt, Pro-Tech TR3

På min personliga knivhorisont har det inte sinat även om året börjat tämligen blygsamt. Här har presenterats en ny fastbladare, Gianghi och en uppsättning nya kastknivar från WL Custom Blade. Men i gengäld har de tillskotten varit desto mer sympatiska. Recensioner följer förstås. Det kan tilläggas att jag väntar in åtminstone några nya knivar inom kort. 

Annars "knivas" det en hel del. Förutom allt som hör bloggen till med testande, skrivande och fotande med mera så kastas det en hel del kniv. Ja, i den mån vädret tillåter så här års vill säga. Den delen av knivintresset tar sin lilla tid det också. I anknytning till detta har jag även börjat göra knivfodral. Den processen ämnar jag dela med mig av och den första delen är redan publicerad som någon kanske noterat. 

Det är en del av det som kommer att kunna läsas här på bloggen under februari. Utöver det blir det recensioner av knivar från Victorinox, SRM, Fred Perrin och Pro-Tech är det tänkt. 

/ J - väntar på våren