- en välbyggd speta
När Kizer etablerade sig som märke på den västerländska marknaden var den här kniven en av deras tidigaste försök att utmana i den slankare klassen av fickknivar. Den som annars befolkas av storheter som exempelvis Benchmades knivar i 940-serien och Zero Tolerancemodellen 0450 bara för att nämna några. Hård konkurrens med andra ord. Men redan tidigt insåg Kizer att det bästa sättet att göra det på är att ta hjälp utifrån. Den här gången blev det från amerikanska TomCat Knives och formgivaren Tom Stokes. Splinter är med andra ord resultatet av ett samarbete. Så frågan är hur lyckat det blev?
Kizer Ki3547 "Splinter"
Det här var tillika den andra kniv från Kizer som jag personligen införskaffade. Det var strax innan Kizers modellprogram formligen exploderade och utvidgades till att omfatta runt hundra modeller. Det fanns således inte lika mycket att välja på. Inte heller hade man från deras håll börjat dela in knivarna i Bladesmith och Vanguard-serier än vilket var en sortering som tillkom senare.
En kandidat i klassen "slanka gentlemannaknivar" från Kizer
Värt att notera är att det var också innan de började höja priserna på sina knivar. Den här är kniven låg stadigt på priser runt 170 dollar utrikes. Motsvarande modeller med samma materialval och liknande konstruktion kostar nu oftast norr om 200 dollar i grundpris. Det märks att Kizer numera tillhör de mer etablerade märkena. De är fortfarande prisvärda men knappast att betrakta som några fynd rent prismässigt. Däremot är de riktigt välgjorda knivar och konkurrerar på andra meriter. De är dock fortfarande billigare än de flesta av de andra "lyxkineserna" - Reate, WE och Rike.
Blad
Bladet är uppseendeväckande. En lång och slank variant av det numera så populära modifierade wharncliffe-bladet. Tekniskt sett skulle det även kunna klassificeras som en droppoint med den svaga buk det faktiskt har. Bladet mäter 86 mm på längden, är 3 mm tjockt och toppen har fått en falskegg som dekorationselement.
Finishen är en mer än godkänd stentumling som sedan polerats till en halvblank yta. Snyggt och döljer repor tämligen väl. På en sida återfinns Kizers logotyp och bladstål i liten font. Smakfullt och diskret. Mindre diskret är den blaffiga TomCatloggan på andra sidan. Med ett så litet blad hade mindre text varit att föredra. Ni vet vad jag tycker affischering på knivblad.
Wharncliffe, Droppoint - hur som haver, modifierat är det
Stålet är Crucibles CPM S35VN som inte bara är bra utan på gränsen till "overkill" på den här kniven. En så här slank fickkniv lär inte användas så hårt att du någonsin kommer få användning för stålets inneboende kvaliteter. S35VN är synnerligen rosttrögt, håller skärpan väl och blir ruggigt vasst. Ett bra allroundstål med andra ord. Fördelen med så här avancerade stål på mindre fickknivar är att du i princip aldrig behöver slipa om dem. Läs "mycket sällan".
I det här fallet har egenskaperna hos stålet förvaltats väl och kniven kom även godkänt vass direkt från produktionslinjen. Som vanligt tycker jag att kniven kunde varit tunnare bakom eggen. Splinter skulle definitivt tjäna på att reprofileras men det är inget jag ämnar göra. Den brukas inte till så krävande uppgifter att jag känner den är värd det.
Nämen se där, en hel novell! Annars skär kniven ok även om förpackningsöppning är dess främsta styrka
Splinter skär rätt bra men utmärker sig inte utom till göromål som tarvar spets. Det här är framför allt en paket- och förpackningsöppningens mästare.
Jag vet inte riktigt varför alla knivar tillverkas efter samma mall. I Kizers fall verkar det som man utgår från samma godstjocklek på i princip alla sina knivar. Det är nu inte helt sant då flera som t ex här tidigare recenserade
Intrepid Vanguard och
Perrock är grövre. Men Splinter har samma tre millimeters grovlek som Gemini och det som är utmärkt på ett bredare blad blir naturligt mer kilformat här. Frågan är vad den extra styrkan skall syfta till? Återigen misstänker jag att svaret står att finna i utseenderelaterade hänsyn. Det gäller inte bara Kizer utan många många moderna fällknivar.
Handtag
Handtaget på den här kniven är mer arbetat än på de flesta, särskilt i den här prisklassen. Sidorna i 6Al4V-titan är dels välvda och dels försedda med ett intrikat vågmönster. Mönstret är främst en utseendedetalj men bidrar även till att ge bättre fäste. Något som det här smala och tunna handtaget sannerligen behöver. Som det är nu fungerar det bra men någon brukskniv är det inte tal om.
Ett tidskrävande handtag att tillverka, CNC-maskinerna går varma
Själva konstruktionen är inte mycket att orda om. Kniven består av två titansidor som skruvats ihop och mellan dem återfinns en "backspacer" som även den är i titan. Den är inte heltäckande så knivryggen är halvöppen vilket underlättar rengöring. En påtaglig detalj är att man valt att använt hela tre skruvar för att hålla ihop kniven. En annan är pivotskruven som är en customvariant. Den används nu på nästa alla Kizers knivar, då den här knivne släpptes var det ovanligare. Den har fördelen att själva huvudet är anpassat för en vanlig torxmejsel och inte kräver specialverktyg.
Med det batteriet av skruvar lär den inte gå sönder. Konstruktionen bjuder annars inte på några direkta överraskningar
med undantag för keramiken i lager och detent
Handtaget är som synes mycket smalt och även rätt tunt över ryggen. Det som gör att ergonomin givet förutsättningarna är godkända är ett mycket väldesignat "choil" och mjukt rundande hörn och ytor på nästan på hela kniven. Jämfört med konkurrenter som de tidigare nämnda ZT0450 och BM943 så räcker den emellertid inte hela vägen. De är helt enkelt något mer komfortabla. Sen finns det en detalj jag inte uppskattar helt med hur detta "choil" är utfomat. Det är hur långt från bladet som handen hamnar i grundfattningar. Men likt godstjocklek och materialval är det en trend som verkar vara svår att komma ifrån.
Öppning och lås
Kizers Splinter öppnas med en flipper, en mycket liten flipper. Trots det blygsamma formatet öppnas dock bladet med en sjujäkla fart tack vare en god geometri. Flippern är rätt placerad i relation till pivotpunkten helt enkelt. Men det finns ett pris att betala för den goda farten. De lyxiga keramiska lagren bidrar säkert till att bladet är kvickt. Men inte enbart och det som offrats på hastighetens altare är komfort. Flippern är någorlunda lätt att "träffa" men det blygsamma formatet parat med ett lite vassa hörn gör den lätt obehaglig att att använda. Ett faktum som förvärras av att "detenten" bjuder på brottarmotstånd. Väl övervunnet exploderar bladet ut men då är det så dags. Men det är modernt, det är viktigare att fällknivar är roliga att leka med än att de fungerar bra.
En explosiv flipper, när du väl träffar den
Sen vet jag inte hur smart det egentligen är med keramiska lager i knivar överhuvudtaget. Av erfarenhet från cykelvärlden vet jag att de har en tendens att haverera i kombination med smuts och väta trots materialets inneboende hårdhet. Jag betraktar det som en gimmick. Man stoppar i det "finaste" som finns vare sig det är påkallat ur funktionssynpunkt eller ej. Det är ett något som jag enligt mig omfattar lager i fällknivar generellt. Sett ur ett praktiskt perspektiv är det närmast korkat att göra dem så komplicerade som möjligt.
Låset på Splinter är en välgjord "framelock". Välgjord som i bra spänst, stabil låsfunktion utan glapp eller spel och med en låsarm som inte glider under belastning. Delar av det kanske kan förklaras av att den faktiskt saknar stålförstärkning. Det ger lite mer friktion generellt men risken finns att låset slits fortare samt att det uppstår "lockstick". Men hittills finns inga dylika tendenser och då är kniven använd långt över ett år. Sedvanlig Kizerkvalité med andra ord. Har hittills inte ägt eller känt på något Kizer som varit misslyckad på det området. Men jag har läst om andra som haft problem med seghet på just den här modellen. Så uppenbarligen kan det variera från exemplar till exemplar.
Ramlås av den äldre skolan utan stålförstärkning i låsarmen. På det här exemplaret välfungerande
Jag har emellertid inte haft isär kniven på länge för att kontrollera slitaget. Och nej, jag tillhör inte de som känner ett tvångsmässigt behov att montera isär varenda kniv jag äger med jämna mellanrum. Det görs ibland när det är påkallat av ett eller annat skäl inte annars. Ett sådant skäl kan emellertid vara recensioner nota bene!
Dock finns en stor miss på just den här modellen som jag inte kan förbise. Sättet som låsarmen har skurits ur titanet lämnar ett mycket vasst hörn som pekfingret gnager emot. Det är en rejäl miss och jag kan inte förstå hur knivar kan passera utvecklingsstadiet med så uppenbara fel i själva formgivningen. Känner inte de som designar knivar på sina produkter innan de släpper dem till produktion? Fast fördelen med dylika misstag är att vi recensenter får någonting att anmärka på.
Den kanten och framförallt dess hörn är inte att leka med
Mitt exemplar har fått möta sandpapper för att inte blodvite skall uppstå. Det är snyggt med distinkta linjer och skarpa kanter både på låsarmar, clip och ibland handtagssidor men det måste vägas mot elementära ergonomiska hänsynstaganden som måste prioriteras i första hand på allt utom rena konstknivar. Backning på den punkten Kizer!
Att bära
I en byxficka är Splinter en riktigt sympatisk bekantskap även om den kunde vara lättare att dra utan mönstret på handtagssidorna. I gengäld gör de att kniven sitter säkert i fickan. Bergfast som en speta i ett finger skulle det kunna uttryckas. Den här gynnaren tappar du inte i brådrasket. Något som faktiskt hänt mig med andra knivar dessvärre.
Clipet utmärker sig på två sätt. Det är fräst ur ett stycke titan och inte ett fjäderclip som är vanligare i prisklassen. Men framförallt vill jag framhålla att det faktiskt är ett clip av den sorten som fungerar. Nästan undantagslöst är de varianterna sämre än alternativen annars. Men här har Kizer alltså lyckats med konststycket att få till både ett utseende som matchar kniven i övrigt och en duglig funktion. Notera att jag inte säger "duglig" och inte perfekt. Rampen för att föra det över fickan är i minsta lager och tjocka textilier är följaktligen inte dess främsta vän.
Snyggt, välmatchat och ett rätt ok clip
Vikt och mått gör kniven i princip helt anonym i fickan. Vi talar om strax över sjuttio gram fördelat på en decimeters längd och blygsamma dimensioner för övriga mått. Föredömligt sett ur komfortperspektiv. Förutom formatet bidrar den lilla flippern med - inget, vilket är utmärkt! Den känns inte och den mjukt rundade ryggen är inte heller i vägen när handen besöker fickan av ett eller annat skäl.
Men så var det det här biten med att hala fram kniven. Det kräver koncentration då friktionen mellan mönstret på handtagssidorna och clipet greppar rejält som sagt. Men i gengäld ger vågorna även bättre grepp för fingrarna.
Sammanfattningsvis
Kizer Splinter är en elegant kniv där utseendet är det främsta försäljningsargumentet enligt mig. Gillar du den typen av kniv så får du dessutom riktigt fina material som titan i både sidor och backspacer, S35VN-stål samt keramiska lager och "detent" på köpet. Lägg därtill en kniv som inte känns i fickan och levereras med ett snyggt skulpterat clip och du har en god kandidat i "gentlemannaknivklassen", vad det nu är. Om du kan stå ut med lite smärta i pekfingret är den dessutom snabb som en iller.
Kizer Splinter - snabb och snygg!
Men kniven är polariserande. Dels är förstås inte utseendet något som tilltalar alla och med den här formgivningen kommer även begränsningar i funktion. Handtaget är väldigt slankt och det fyller inte handen särskilt väl. Av det skälet är det inte heller voluminöst nog för dem med stora händer. Men så är kniven passande nog döpt till "Splinter" också. Inga falska utfästelser således.
Samtidigt som den kan vara för liten är den också aningen för stor i vissa sammanhang märkligt nog. Bladet närmar sig nio centimeter på längden även om det stannar något halvcentimeter innan dess. Ett resultat av utmärkt ratio mellan handtag och blad. Mycket mer går inte att klämma in i det här fallet.
Utseendet påverkar även hur bladet uppträder. Det är inte den bästa täljkniven eller skärmaskinen men till allehanda pyssel är den inte så dum.
Splinter VS 0450 en av de främsta konkurrenterna i klassen
Trots sina uppenbara begränsningar är det här en kniv som fått stanna i samlingen då jag gillar den ändå. Eller kanske just därför. Den är "ärlig" och utgör sig inte för att vara mer än vad den är. Rent praktiskt är nog exempelvis konkurrenten ZT 0450 en bättre kniv enligt mig men Splinter har sin charm och det kommer man inte ifrån.
Det här är en kniv jag rekommenderar för den som redan äger någon ruskigt praktisk fickkniv och vill ha ett smakfullt och en smula originellt tillskott att komplettera samlingen med. Som den enda eller första kniven skulle jag inte välja just den här modellen.
Specifikation:
Längd utfälld: 191 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 73 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Crucible CPM S35VN, härdat till 58-60 HRC
Handtag: Titan
Lås: Ramlås
Producerad av:
Kizer, tillverkad i Kina
/ J - sent ute
