Kineseri

- har ni koll på era kineser?

Det är en uppgift som kan te sig grannlaga nuförtiden. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med jag heller. Men idag skall vi botanisera bland några av de mer kända och kanske några mer okända märken som finns. I den här här texten har jag av uppenbara skäl utelämnat märken som ägnar sig åt ren kopiering.

Apropå det, i arla gryning var endast kopierings- och förfalskningsindustrin. Ja såvitt vi här i väst känner till det eller som det beskrivs i vilket fall. I utkanten av den återfanns även OEM-tillverkare och förstås de som gjorde knivar för den inhemska kinesiska marknaden. Vi talar trots allt om i runda slängar en tiondel av jordens befolkning så en viss avsättning för knivar finns trots allt även där. Låt oss inte bli för etnocentriska här. 

Ett av de senaste märkena på scen är QSP, här representerade av modellerna Phoenix, Copperhead och Parrot

Vid den här tiden dök märken som SRM - Sanrenmu upp. De hade mestadels egna modeller på programmet även om några få var "lånade" och knivarna var nästan alltid små i formatet till följd av kinesiska lagar. De var aldrig menade för marknaden i "väst" men började sippra ut via nätsidor som AliExpress och DH-Gate. De släppte och släpper även knivar under märket Land. Innan någon fnyser kan sägas att de är en av världens största producenter av fällknivar. Förutom knivar under egen flagg gör de knivar åt Ruike och Real Steel men även åt Spyderco, Böker Plus och Kershaw med flera västmärken.

I begynnelsen var Sanrenmu. Små knivar med typiskt enkla material även om modellen 7071 i mitten både har 

dubbelslipning - flat/skålslipad, två lager G10 samt Sandvikstål i bladet

Parallellt med SRM hittades även märken som Enlan, Bee och Inron till USA och Europa genom nätets förtjänst. Sedan fanns det förstås de som helt byggde sitt sortiment på kloner och förfalskningar men de lämnar vi som sagt därhän. 

Men alla de här knivarna hade det gemensamt att de var av enklare sort och återfanns i de lägre prisklasserna. Bland de dyrare härjade ett "fruktat" namn på de obskyra marknadsplatserna på nätet, Kevin John. Ett namn förknippat med rena kloner även om de inte var bedrägligt märkta och därmed inga rena förfalskningar såvitt jag vet. Men de höll en sällan skådad kvalitet vilket gjorde det hela värre. Han släppte även några egendesignade modeller som lär hålla mycket hög standard.* Men jag nämner dem därför att genom de knivarna visades att det tekniska kunnandet fanns. Nu var det designers med egna idéer som saknades. 

I skuggan av den mer grå/svarta verksamheten fanns bland andra Carson Tech Labs** som var bland de första att släppa något riktigt exklusivt från Kina under eget namn och försöka få den såld på en världsmarknad. Modellen var "Megalodon" en modell som numera något förvirrande återfinns hos Real Steel. 

Trevande försök gjordes även att etablera seriösa märken genom att dyka upp på framför allt Bladeforums.com med batterier av frågor och bilder. Det var så bland andra Reate startade sin resa här i väst och de öppnade med sin kända "Horizon"-serie och var för en kort stund rätt ensamma om att producera exklusiva knivar från Kina.  

Kizer - ett av de större kinesiska märkena som tidigt profilerade sig genom ett omfattande samarbete med etablerade
 knivmakare. Den övre kniven "T1" är designad av Uli Hennicke och den mittersta "Gemini" av Ray Laconico till exempel

De är också en av vad som skämtsamt omnämns som de fyra drakarna i knivvärlden. Reate följdes nämligen av Rike, Kizer och WE-Knives. De fyra har i sin tur knoppat av sig och specialiserat sig ytterligare. De står bland annat bakom de flesta "midtechs" som görs nuförtiden. Reate ligger till exempel bakom knivarna från Liong Mah och Todd Begg. Inte illa marscherat för ett företag som började som en ren kopieringsmaskin vid namn A Dai.  

Avknoppningen består i att inse det finurliga med budgetmärken för att bredda den potentiella kundkretsen. Därför började Kizer dela upp sitt omfattande modellprogram i Bladesmith- och "Vanguard"-serier till att börja med. Senare tillkom även "Prime" som kategori i sortimentet.  Uppenbarligen tyckte de inte att ens det räckte utan startade därutöver sitt budgetmärke Tangram på samma vis som Spyderco och Benchmade gjort före dem. Samma resa har WE nyligen gjort och släpper nu sina enklare knivar under namnet Civivi. 

I kölvattnet av de fyras växande framgång har förstås fler märken följt. Av dem finns det ett som knoppar av sig i sådan takt att man blir yr. Det är Stedemon. De har ett syskonmärke i ZKC - Zon Knife Company som ståtar med märkningen "design by Stedemon". För att ytterligare förvilla finns de även som Vouking Knives. Lägg därtill Maxace, ett märke som förvisso är fristående från dem men inte har egna fabriker och vars modeller därför tillverkas av Stedemon. Det bidrar till mer än en likhet hos den färdiga produkten. 

  

Även fler fabriker fått upp ångan där borta i österlandet och nyligen har märken som Bestech och ArtisanCutlery gjort storstilad entré. Båda märkena gör "en Kizer" genom att öppna med rejält omfattande kataloger redan från början och pumpa ut nya knivar i sällan skådat tempo. Likt sin föregångare finns modellerna i ett otal utföranden. Parallellt med dem har även något mer budgetorienterade märken som Tuya Knives och QSP dykt upp.

Artisan Cutlery - stora knivar i ett ännu större modellprogram. Uppifrån räknat "Osprey", "Apache" och "Shark"

Sen har vi förstås tillverkare av andra saker som breddar sina produktutbud till att även omfatta knivar. Ett gott exempel är belysningsjätten Fenix Light som numera även erbjuder knivar och då under namnet Ruike. 

Det finns även märken som av någon anledning endast återfinns på eBay och några portaler. Bland dem hittas till exempel Two Sun och CH-Knives. De senare är intressanta av det skälet att de faktiskt funnits länge och drivs av en av två bröder där den andra står bakom tidigare nämnda Rike! Besöks samma typ av sidor sidor kan även enklare märken som Tekut och Harnds hittas. 

För att sluta cirkeln ryktas att Sanrenru bestämt sig för att satsa hårdare och ämnar lansera "SRM" med större knivar främst tänkta för den västerländska marknaden. Det som förvillar i sammanhanget är att de redan gjort den manövern en gång då de knoppade av sig till Real Steel***. Det var under det märket de inledningsvis lade sina större knivar. Från början budgetorienterade men nu allt mer exklusiva även de.

Real Steel samarbetar med mannen bakom Carson Tech Labs och fick därmed modellen "Griffin" i mitten. 

Men de samarbetar även med europeiska knivdesigners som Ostap Hel som ligger bakom "Puukko", underst

Med andra ord kan det konstateras att kinesiska knivar har kommit för att stanna. På samma vis kan konstateras att mängden väldesignade knivar ökar i stadig ström. I allt högre grad väljer dessutom flera av märkena att satsa på samarbeten med etablerade och duktiga knivdesigners och knivmakare. Relativt nytt är att även kinesiska namn återfinns på bladen. Tidigare har de upphovsmännen oftast varit helt anonyma. 

Konkurrensen är hård nuförtiden och det går inte längre att släppa halvdana produkter och hoppas på det bästa. Det goda det för med sig är att vi konsumenter får allt mer att välja på. Däremot kommer nog tiden sålla agnarna från vetet och vi får se vilka som verkligen finns kvar om några år. Min förhoppning är också att många av de här märkena då har hunnit bli mindre diffusa. Några av dem är i mitt tycke aningen opersonliga, könlösa och lite för trendmedvetna.

Men jag tycker mig se en sådan trend redan nu inte minst bland de fyra drakarna. De har sina egna profiler och stilar som de satsar på. En utveckling jag uppskattar.   

Länkar till de som har hemsidor:

Artisan Cutlery
Bestech
Civivi
Enlan
Harnds
Kizer
QSP
Reate
Real Steel
Rike
Ruike
Maxace
Sanrenmu
Stedemon
Tangram
Tekut
Tuya Knives
Two Sun
WE-Knives
ZKC


/ J - botaniserar

*Modellen kallades Venom. En kniv som senare fått efterföljare och därmed blivit en serie.
** Mannen bakom det namnet heter egentligen Huang Liang Zhi. Han har på senare tid börjat samarbeta med Real Steel och är namnet bakom flera av deras mer exklusiva modeller. Av det skälet återfanns hans modeller "Megalodon" och "Griffin" bland de tidigaste som Real Steel släppte.
*** För att vara mer korrekt var det designern bakom SanRenMus originalmodeller Liang Gang som var ett av huvudnamnen. Det är därför det exempelvis finns större omärkta av 963or från Sanrenmu som senare blev en Real Steel-modell.

Två solar och andra kineser

Ett nygammalt märke som aktualiserats med en lång rad nya modeller i katalogen på sista tiden är kinesiska Two Sun. De tillhör den ständigt ökande ström av märken att hålla reda på med hemvist i Kina. I flera fall är det före detta OEM-tillverkare som beslutat stå på egna ben och många gör det med den äran. 

Two Sun TS16B, för dem som gillar sitt BM 940-blad

Först ut var Carson Technology Laboratory* såvitt jag vet. De var lite för exklusiva för att nå de stora publikerna och blev därför inte kända i de bredare lagren. Sen följde Kizer, Reate, Rike och senare WE-Knives. Alla kända för mycket hög kvalitet och att inte tillhöra de mest budgetvänliga alternativen bland produktionsknivar. I kölvattnet på dem dök även märken som Real Steel och Stedemon upp.

Det som komplicerar saker ytterligare är det som de två senaste uppräknade namnet är exempel på. Varumärken som celldelar sig och blir till nya. Exempelvis är RSK - Real Steel från början den "trimmade varianten" av knivar från SanRenMu. De tillverkar även knivar åt andra som Fenix Lights eget märke Ruike. Stedemon i sin tur har knoppat av sig i varumärken som ZKC - Zon Knives Company och Maxace. Till en början återfanns de i olika prislägen men den gränsen är utsuddad och därför nu mest förbryllande. 

Two Sun TS56, stor extremt tunn kniv med tantospets

För att ytterligare spä på faunan så har flera märken bestämt sig för att göra knivar i olika serier och prislägen. Kizer får tjäna som exempel och startade med att enbart ge ut knivar under eget märke men har därefter delat upp produktionen i Bladesmith- och Vanguard-serier beroende på ambition. Tydligen räckte inte det för på sista tiden har de även börjat släppa än mer budgetorienterade knivar under märket Tangram. 

I budgetkategorierna har alltid funnits en rad märken med tjuvar som Ganzo i spets men även märken som jobbat på med egna modeller som Harnds, tidigare recenserad här på bloggen. 

Two Sun TS52 Boot Dagger för den som söker symmetri i tillvaron

Den sista vågen eller kanske tsunamin från Kina bjuder på märken som snabbt håller på att etablera sig och däribland återfinns då Two Sun men även Bestech och QSP med flera. 

Two Sun TS57 en excellent liten EDC-kniv för den som gillar titan

Det går att konstatera att knivmarknaden både växer och breddas. Mycket för oss entusiaster att bita i således. Personligen håller jag på att utforska de två solarna för tillfället och jämte det har jag fått en kniv från QSP från en vän och välgörare. Recensioner kommer, var så säkra. 

/ J - kinesar nästan


* Som kuriosa kan nämnas att Carson Tech Labs först tillverkade modellen "Griffin" som de sedermera överlät till RSK - Real Steel Knives. 

PS. Intressant med Two Sun är att allt jag har från dem märkt "Night Morning Design" håller toppkvalitet, de två knivarna som inte gör det är riktiga bottennapp varav den ena är långt ned i dyn!

Fredags-EDC X

En fredag har åter anlänt och med den frosten här i södra Sverige. I alla fall om jag skall tolka ljuden som hördes utifrån i morse när jag fortfarande låg kvar i min varma säng. Genom fönstret på glänt hördes bilbrus på avstånd och som sagt ljudet av hårt arbetande och för mig okänd granne som försökte befria bilrutan från något vitt. Som tur var behöver inte cyklar den omsorgen. 

Annars var och är himlen klarblå, det tackar vi för. Det höjer livsandarna en dag som den här!

"Steel" - temat för dagens fickskrot

I fickan idag återfinns dagen till ära ett (bland många) kommande recensionsobjekt i form av en styck kniv från Ruike, Fenixlights nya knivmärke. Modellen är deras P128-SF Sällskap har den av en annan kines i det mindre formatet, SRMs "710". Dessutom umgås de med mitt minsta lilla multiverktyg, "MiniMaster" från Kutmaster. Den innehåller bland annat en bra och funktionell liten sax, kapsylöppnare och inte minst en instrumentmejsel bra till glasögonskruvar och annat pyttigt. Ficklampan är min enda av bättre kvalitet och är från Thrunite. Den får allt mer användning allt eftersom dagarna blir kortare och mörkret lägrar sig över landet. 

Glad fredag på er alla!!


/ J - in TGIF-mood

Dagens skratt!

Det blir intressant när folk utan kunskap bestämmer sig för att ha skarpa åsikter. I det här fallet rör det sig om Instagram, kommentarsfältet och ett specifikt märke, kinesiska San Ren Mu. 

Ett lågprismärke vars försäljning knappast hotar någon av de stora då de har olika målgrupp med sina produkter. De blev uppmärksammade för några år sedan när deras modell "710" numera "7010" sades vara en Sebenzakopia. Något jag diskuterat tidigare här på bloggen i olika sammanhang. Hur någon fick för sig att en tiodollarskniv vare sig kopierar eller hotar en etablerad fyrahundradollarsmodell är ett intressant diskussionsområde. 

MEN nu var det en bild på en annan modell som väckte anstöt. En bild jag lade upp på två versioner av modell "763". En med G10 skollor och en med aluminiumhandtag. Båda utrustade med Axis-lock, mycket riktigt stulet från Benchmade. Därför har SRM avlägsnat det senare utgåvorna och ersatt det med ett linerlås kan nämnas.

Bilden som väckte reaktioner, två versioner av SRMs "763" med axislock. Det var låset som väckte anstöt förmodar jag

Någon som kallar sig "tactical_center_elite" fann sig föranledd att med anledning av den bilden skriva följande:

"I detest clone companies."

Och det kan man få göra. Fast, man bör veta vad man pratar om först. Det är lite mer komplicerat med just SRM då de allra flesta modeller de har på programmet inte alls är stulna utan mer eller mindre egna designer. MEN de har några som är direktplankade det kommer man inte ifrån. Mest flagrant är kanske deras stöld av Vipers "Timeless". En Fabrizio Silvestrelli-design som döpts om till det anonyma "7028". 

Sen har vi modeller som "702" som är snubblande nära en "Des Horn" från Spyderco men som om man undersöker det närmare egentligen visar sig vara en Wimpfdesignad kniv från Klötzli. Så frågan är snarare vem av de formgivarna som inspirerades/stal av varandra först? Det vore intressant att veta. 

Nu till det komiska!

När jag gick in på vederbörandes Instagramsida så hittar jag massor av bilder på Real Steels sista hit "Megalodon", ha ha ha ha. STOR HUMOR! 

RSK (Real Steel Knives) är nämligen systermärke till SRM på samma sätt som ZT är det till Kershaw under KAIs regim. SRM valde att lägga sina mer exklusiva knivar under nytt namn ungefär som Toyota gjorde Lexus för att inte bli förknippade med lågprisprodukter. 

Av det skälet är t ex den gamla SanRenMu "963", storebror till de avbildade knivarna exakt samma kniv hos Real Steal. 

Så gärna kritik men se till att ha på fötterna först!

/ J - upplivad

#knivesandbikes

Fredags-EDC III

Eftersom jag för stunden testar knivar i en sällan skådad omfattning har jag knappt någon "EDC" längre utan snarare en vild rotation som börjar likna en mixer. Det byts mycket och fort.  

Förmiddagens last ser därför ut som följer:

"Friday EDC III"

Telefon och plånbok ingår förstås. Huvudbestyckning är en kniv designad av Atti - Attilio Morotti kallad "Gourmet" från italienska Maserin. Den åtföljs av en liten paketöppnare i form av Spydercos "DogTag" och en mindre kniv från SanRenMu som har det föga spirituella namnet "GB 702". Den påminner i form en hel del om Spydercos "Des Horn" fast är egentligen en förminskad kopia i andra material av schweiziska Klotzlis "CHW". Den kniven är designad av Christian Wimpff. 

SRM-kniven är intressant eftersom ämnet "kloner" dök upp i "Knivsamlaren" på FB. Där skrev jag bland annat att gråzonerna kan vara komplicerade till skillnad från ytterligheterna. Det här är ett typexempel på det. Den är inte märkt med fel namn, den har inte samma mått som förlagan och den är gjord i andra och enklare material. Men linjerna finns där utan tvekan. 

Således kan man säga att utseendet är kraftigt influerat alternativt stulet av Klotzli men den är ingalunda en kopia på något konkret plan. 

Ämnet är knivigt som sagt!

/ J - fredagsmarodören

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension SRM 7071

- Den perfekta fickkniven del 20

Antalet tronpretendenter till titeln "Den perfekta fickkniven" ökar stadigt och den här gången kommer utmanaren återigen från Kina. I mitt tycke är det här bland det mest spännande som kommit från tillverkaren SanRenMu överhuvudtaget. Den här kniven trumfar deras mest kända modell "710" som jag presenterat i den här serien tidigare. Sen skall det tilläggas att det nu talas om knivar i budgetklassen. 

SRM 7071

Modell 7071 är nämligen lättare, har ett bättre clip och är försedd med mer kvalificerade material i såväl handtag som blad. Hade den bara varit något större hade den kunnat hota fler än så men låt oss inte gå händelserna i förväg. 

En något avvikande kinakniv

Blad

Bladet på den här kniven är en intressant historia på flera sätt. Det första utmärkande draget är att den är försedd med tantospets vilket inte är helt vanligt vare sig på Kinesiska knivar eller i min samling. Det är inte favorittypen kan konstateras men undantagen bekräftar som bekant regeln och på en liten vardagsbrukskniv som det här är det inte alls oävet. De gör sig till exempel utmärkt som förpackningsöppnare. 

Tantospetsar hittar inte in i samlingen alltför ofta

Sen är slipningen något, särskilt i den här prisklassen, så ovanligt som en "compound grind" vilket innebär att bladet har flera olika slipfaser. Spetsen är flatslipad och själva huvuddelen av bladet är skålslipad. Bladet är även försett med en falskegg på toppen som kröker sig lätt ned mot en kapabel spets. Ryggen är försedd med räfflor för ökat friktion mot tummen eller pekfingret vid detaljarbeten.

Ett blad med tämligen komplicerat slipning i ett känt stål - Sandvik 12C27

Lägg därtill ett för en kinesiskt kniv mycket ovanligt och välvalt knivstål - Sandvik 12C27 och det blir riktigt intressant. Stålet anser jag vara ett steg upp från det vanligare 8Cr13MoV även om det kompositionsmässigt sägs vara tämligen likvärdigt. Hårdheten uppges till 57Hc vilket gör bladet ganska mjukt vilket även betyder lättslipat. 

Kniven har god initial skärpa och slipningen är mycket väl utförd. Särskilt taget i beaktande att det här är ett betydligt mer avancerat arbete än vad som är brukligt på knivar från SRM. Primäreggen är jämn och vass och sekundäreggarna har snygga övergånger mellan de olika typerna. Finishen på bladet är förresten snyggt tumlad.

Sen har den här kniven liksom en del andra modeller från SRM en udda och rätt meningslös funktion i och med att den del av bladet som möter bladstoppet fungerar som kapsylöppnare när bladet är i hopfällt läge. Det gör mest att det blir en onödigt ful böjd linje i stängt läge. 

Kapsylöppnaren i närbild

Jag vet inte om det möjligen har med kinesiska lagar att göra för de här knivarna presenteras ofta som "multiverktyg" på grund av den här extra funktionen.

Handtag

Handtaget avviker även det från gängse standard för den här typen av knivar från Kina vilket jag ser som positivt. Kniven är uppbyggd kring en tunnare stålram med sidor i G10. Ryggsidan är försedd med ett ilägg i plast eller möjligen G10 och konstruktionen är som vanligt skruvad så den kan demonteras om så önskas.

Ett enkelt funktionellt handtag

Det som gör att den utmärker sig är att konstruktionen inte är öppen, vilket både har sina för- och nackdelar och att skollorna är gjorda av två lager G10. Materialvalet gör att kniven blir lättare än sin mer kända kusin "710" som har ett handtag i massivt stål och är en framelock. Det upplevs också varmare och ger ett bättre grepp även om det här är en slätare variant av G10 än säg de sandpappersträva varianterna från Cold Steel eller Ontario.

Handtaget är uppbyggt kring en bärande stålram med flera lager G10

De två skikten möjliggör även dekorelementen på handtaget som harmonierar väl med resten av utseendet hos kniven.

Greppet rymmer alla fyra fingrar även om det är knappt. Har man större händer än jag är det nog mer att betrakta som en tre- och en halvfingerskniv. Det är ett av skälen till att jag gärna sett att kniven var några procent större. Annars är det utmärkt format handtag som möjliggör ett bra flöde om man vill ändra grepp och som tillåter många olika handpositioner. Enkelhet är ofta att föredra. 

Kniven är försedd med hål för fånglina.

Öppning och lås

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar. De är SRMs tunnformade variant och fungerar som vanligt utmärkt. Både storlek, hur mycket de sticker ut och placeringen på bladet gör att de är lätta att komma åt och använda. Motståndet är väl avvägt och om man "laddar" lite med tummen så flyger bladet ut. Men det går även att smyga ut bladet mer varligt om man så önskar. Det är en av orsakerna till att jag generellt föredrar tumöppningar framför flippers. De är mer flexibla. 

Kniven öppnas med tumknoppar som är lättåtkomliga och välfungerande

Låset är en linerlock i stål. Grovleken är inte så väl tilltagen givet den tämligen smäckra ramen men det känns ändå adekvat med tanke på knivens övriga mått. Det låser ytterst stabilt och som vanligt med knivar från det här kinesiska företaget finns det inte ens en tillstymmelse till glapp eller spel i någon riktning. Det är någonting som andra tillverkare borde lära av. Precisionen är anmärkningsvärd för prisnivån och även kvalitetskontrollen tillhör de bättre.

Låsarmen är tämligen lätt att komma åt när kniven skall fällas ihop. Det eftersom högersidan av handtaget har en liten djupare böj än låssidan. Det är ett snyggt sätt att lösa åtkomsten utan att störa vare sig greppet eller utseendet. Nackdelen är förstås att det inte finns några greppförstärkande åtgärder eller några urtag för att nå låsarmen så går det definitivt inte att göra det med handskar eller vantar på. Men kniven är i vilket fall som helst för liten att hantera med handbeklädnader.

Att bära

Clipet är ruskigt bra. Det är litet och någorlunda diskret samt låter kniven dyka djupt ned i fickan där den både sitter bra och dolt. Två andra detaljer som uppskattas är att det utseendemässigt stämmer överens med knivens tema och viktigare - att spetsen inte är vinklad utåt så man slipper skrapa upp allt man stöter emot. En nackdel för den som är vänsterhänt är att det inte på något vis är flyttbart.

Ett riktigt bra clip för den som föredrar en kniv som dyker djupt i fickan

I övrigt så bidrar den ringa vikten på under sjuttio gram jämte det blygsamma formatet till att kniven knappt märks. Eftersom skollornas G10 är tämligen slätt så river det inte så hårt mot textilier.

Övrigt

F&F är som vanligt med knivar från SRM oerhört bra för prisklassen men står sig även om priset tas bort ur ekvationen. Det finns en del märken efter bearbetningen av materialen men de viktiga delarna är mycket väl utförda. Passningen mellan materialen är god och kniven är snyggt hopsatt. Bladet är välcentrerat och hålls stabilt i infällt läge. Detaljer som förhöjer känslan av kvalitet är de rundade kanterna på insidan av stålramen och bladets slipning och ytbehandling.

Sammanfattningsvis

Det finns egentligen bara ett par tre saker som hade behövt förbättras med den här kniven i mitt tycke. Den skulle varit några procent större och den borde inte haft den löjliga kapsylöppnaren på bladet.

En bra kniv - men varför så liten?

Om bladet varit runt åtta centimeter istället för sex och en halv så hade även handtaget blivit större och titeln "Den perfekta fickkniven" hade varit mer inom räckhåll. Som det är nu är det fortfarande en mycket bra, men något för liten kniv i mitt tycke. Sen kunde den fått ett klassiskt droppointblad. 

Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm
Vikt: 69 g
Bladlängd: 65 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 12C27, härdat till 57HRC
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producrad av: SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - ställföreträdande kniviot

Knivrecension SanRenMu M1

- en udda fågel

Dagens recensionsobjekt från SanRenMu har klara element av det jag efterlyst i senare tids knivtexter. Det handlar om en fällkniv formgiven och tillverkad i Kina med ett eget uttryck och dessutom med en bitvis innovativ konstruktion.* Vad vi har framför oss är en så ovanlig kombination som en enhandsöppnad slipjoint med öppen handtagskonstruktion.

Utöver den tämligen unika kombinationen så har handtaget en tämligen mjukt flödande form vilket ger ett särpräglat utseende som är svårt att förhålla sig neutral till. Sammantaget ger det en kniv som väcker intresse.

SanRenMu M1

SRM M1 är inte heller särskilt frekvent förekommande på nätet. Det finns mycket få tillgängliga recensioner av den här kniven så jag tänkte bidra med en.

Dagens något udda fågel - ful eller snygg?

Första intrycket av den här kniven var att den är lite större än förväntat. Mycket beroende på att de flesta andra SanRenMu knivar är mindre i formatet helt enkelt. Det andra intrycket var att handtaget har en något suspekt form. Det tredje var en överraskning som kom när jag öppnade den eftersom jag faktiskt trott att det var en linerlock jag köpt och det visade sig vara en slipjoint. Anledningen till missförståndet står att finna i att kniven är öppen i ryggen och därmed saknar den fjäder som normalt håller bladet öppet på en sådan typ av kniv.

Blad

Bladet på den här kniven är en slank droppoint med en hög skålslipning och en svagt s-formad egg. Innan någon praktiskt lagd person sätter i halsen efter den inledande beskrivningen vill jag påpeka några viktiga detaljer. För det första är skålslipningen mycket flack och hög vilket gör att den i det närmaste uppträder som en flatslipad dito. För det andra är inte s-formen på eggen särskilt uttalad. Även om "recurves" inte är mitt förstahandsval när det gäller eggformer så känns det rätt naturligt på den här kniven då det följer handtagets flödande linjer.

M1 är försedd med ett 8 cm droppointbald i 8Cr13MoV-stål

En detalj som normalt återfinns på betydligt dyrare knivar är att hela bladryggen är mjukt rundad. Det gör kniven behagligare i fickan, ser bättre ut och är mjukt att vila tummen mot om så behövs. 

Ryggen har försetts med några spår frästa närmast rampen för tummen men de är nedslipade och endast till för att hjälpa till med orienteringen och inte för att bidra med ökat grepp vilket jag är glad för eftersom det inte alls passat in på den här kniven. 

Kniven är också genomtänkt på så vis att tumknoppen befinner sig relativt nära handtaget när bladet är utfällt vilket tillsammans med sättet slipfasen är utförd på gör att man kan skära med kraft relativt nära greppet. Den har också föredömligt liten ricasso. 

Den rundade ryggen på bladet ger en arbetad och exklusiv känsla

Eggen var bra redan från tillverkaren och rakade hår med lätthet. Den är även snyggt slipad med jämna ytor ända fram mot spetsen, något som ofta missas på billigare knivar. Eftersom stålet är den numera välkända 8Cr13MoV så behöver det skärpas med jämna och lite tätare mellanrum än finare stål. Men i gengäld är det ytterst lättslipat. 

Kniven är utmärkt till allehanda vardagssysslor och fungerar faktiskt även till något tyngre arbeten som trä tack vare bladet på åtta centimeter och det välformade handtaget. Det går att ta i med en här kniven om så behövs. 

Handtag

Kniven har ett stålchassi med en öppen konstruktion uppbyggd med två distanser utöver befintlig pivotskruv och bladstopp vilket inalles blir fyra kontaktpunkter. Kniven känns stadig och rejäl utan att vara för tung. Den väger in på exakt hektot, både uppgiven och av mig kontrollerad vikt. Stålkonstruktionen har några hål för att göra dem lättare men de är inte så tilltagna. Vad som är anmärkningsvärt är att kniven är skruvad med T6 torxskruvar som är härdade! Det kanske inte framstår som något anmärkningsvärt men det är en påtagligt steg uppåt i kvalité jämfört med många andra knivar från Kina.

Det är ett långt handtag med gott om plats för fingrarna även för dem med större händer. Det avspeglas i ett inte optimalt förhållande mellan bladlängd och handtag. Själva greppet består av skollor i svart polerad G-10 vilket ger en mycket mjuk och behaglig yta. Kniven har hål för fånglina. 

En ovanlig form på greppet som följer handen väl

Handtaget har som synes på bilderna ett mycket speciellt nästan organiskt utseende som faktiskt fungerar mycket bra. De lite udda formerna följer handen och ger ett ergonomiskt grepp. Särskilt tydligt blir det när man greppar kniven i "saber grip" dvs lägger tummen i den för ändamålet avsedda fördjupningen fram mot bladryggen. Men handtaget fungerar även bra i andra grepp. 

Välvda skollor ökar komforten och ser lyxigt ut

De välvda sidorna gör att kniven ligger bra i handen och ger definitivt en mer arbetad känsla som bidrar till att kniven känns mycket mer exklusiv än vad den är. 

Öppning och lås

Det här är en kniv riktad mot de som är högerhänta eller möjligen vänsterhänta med mycket bra motorik. Det framgår dels av att clipet inte är flyttbart men framförallt av att den ensidiga tumknoppen endast är åtkomlig från höger sida och inte kan skiftas.

Åtkomsten av tumknoppen underlättas av att det frästs en fördjupning i skollan vilket är nödvändigt eftersom knoppen befinner sig mycket nära handtaget när kniven är stängd. Utförandet är utmärkt och fungerar väl så länge man inte ska komma åt den med handskar på. För det hade det behövts rejälare doningar. Men där får användingsområdet "EDC" tas med i beräkningen. Det här är inte avsett att vara en kniv för skogen.

Tumknopp för högerhänta och föredömligt mjuka "jimpings"

Annars är kniven lättöppnad och glider relativt lätt dock med ett visst motstånd eftersom det är - en slipjoint! Kniven har således inte lås i traditionell mening utan bladet hålls i utfällt läge av ett fjädermotstånd. Det här överraskade mig rejält eftersom jag inte läst på ordentligt och trodde kniven var en vanlig "linerlock". 

Sen kom överraskning nummer två - det är en slipjoint med en låsliknande funktion! När man fäller ut kniven hörs ett distinkt klick. Bladet hålls i position fast den inte har någon fjäder i ryggen på handtaget vilket annars är den traditionella lösningen.

Här trodde jag från början att jag skulle hitta en linerlock!

Avsaknad av lås gör att konstruktionen blir mycket öppen

Det här är nu en mycket intressant konstruktion då det gör att bladet känns lite säkrare i utfällt läge än en kniv helt utan lås samtidigt som det rent tekniskt inte finns något mekaniskt som måste släppas för att fälla in bladet.

Här visas kniven i demonterat skick bild tagen från Aliexpress

Lösningen kan inte vara helt billig att tillverka eftersom den har dubbla fjädrande "detent balls" för att hålla kniven stadigare i såväl öppen som stängd position. För att det här skall fungera krävs även rätt små toleranser i materialen.

Att bära

De mjuka sidorna och slanka profilen gör att den trivs förträffligt i fickan och har därför fått tillbringa mycket tid där. De hundra grammen kniven väger är inte heller för mycket för den här storleken på kniv.

Ett clip jag gillar med undantag för storleken

Det skedformade clipet på den här kniven är riktigt bra. Spänsten är god och hade kanske varit för stark om inte ytan på handtaget varit så polerad men här fungerar det utmärkt. Spetsen är mjukt rundat och riskerar därmed inte att haka i saker och ting.  Dessutom stör clipet inte greppet vilket är nog så viktigt. Utseendemässigt fungerar även de mjuka formerna ihop med resten av kniven.   

Enda nackdelen jag kan komma på är att det är blankt och brett och därmed syns. Sen kan tilläggas att det inte heller är flyttbart men det är heller inte nödvändigt av tidigare nämnda skäl. 

Sammanfattningsvis

M1 är en riktigt bra och rolig fickkniv med några ovanliga lösningar som ger ett genomtänkt och exklusivt intryck särskilt med tanke på prisklassen.

Det är inte ofta man hittar en kniv som kostar strax över tjugo dollar som har den här graden av arbete nedlagt. Lager i brons, rundade bladryggar, välvda skollor, polerad G10 och härdade skruvar är annars detaljer som återfinns på dyrare knivar. Lägg därtill  ett ovanligt "lås" och en egen formgivning och en intressant kniv blir resultatet. 

En ovanligt stilfull kniv från Sanrenmu

Om man sedan uppskattar estetiken eller rent av tycker att den är anskrämlig är förstås en smaksak. Själv tycker jag att den är intressant och lockar ögat. 

Det här är helt klart en fickknivskandidat för den som vill ha en billig kniv med för prisklassen extraordinär finish och ett originellt utseende och som fungerar väl för allehanda vardagssysslor. 

Specifikation:

Längd utfälld: 193 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC 57-58
Handtag: G10
Lås: slip joint

Producerad av: SanRenMu, SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - Kinaknivsbotanist

* Det kan tilläggas att ett nytt helkinesiskt märke dykt upp på nätet "Carson Tech Labs" men det rör sig om midtechknivar i 400-700 dollarklassen.

Knivrecension SRM 710

- Den perfekta fickkniven del 7 

Internet och dess inflytande på knivvärlden skall inte underskattas. Nyheter och omdömen färdas snabbare än någonsin förr här liksom inom alla andra områden. Likasinnade möts på forum och utbyter erfarenheter och åsikter. Modeller som tidigare inte var kända kan här bli "instant classics" genom recensioner och samtal på platser som "bladeforums", "knifeforums" och youtube. Knivar kan sågas längs med fotknölarna eller höjas till skyarna. En sådan modell är dagens recensionsobjekt: SanRenMus "710", även kallad "poor mans sebenza" på diverse knivforum. På senare tid har den blivit tämligen omtalad. 

Förlagan- Classic Sebenza. Foto: Knifeart

För att förstå bakgrunden till det uttalandet behövs lite kunskap om Chris Reeves "Sebenza" och den ikonstatus den kniven har i kretsarna av de som är intresserade av fällknivar. Av många är den ansedd att vara världens bästa fällkniv. Ett epitet som inte är helt fritt från kontroverser och förstås kan ifrågasättas och utmanas. Från ett amerikanskt perspektiv brukar framför allt tre knivar nämnas  när det gäller yppersta klass och kvalitet bland det som brukar kallas för "midtech", dvs icke customknivar men som tillverkas i relativt små volymer av förstklassiga material.  Den heliga "treenigheten" är CRK Sebenza, Hindererar XM och Strider SMF. Nu finns det förstås fler och märken som italienska ER (Extrema Ratio) och japanska Rockstead och kanske svenska Fällkniven med flera som gör minst lika avancerade knivar både sett till material, framställningsteknik och pris. Det kan nämnas att det inte är några billiga knivar vi talar om här utan priser runt fyrahundra till niohundra, dollar och lägg därtill tull, frakt och moms om du vill omvandla det till svenska priser. 

Knivar med den statusen får liksom andra föremål och varumärken sina kopior och kloner*, se på klockor som Rolex till exempel. Men naturligtvis inspirerar de även till efterföljare i samma stil och tradition som närmar sig förlagan utan att vara en ren förfalskning.  Det är i det facket jag vill placera SRMs "710" i relation till Sebenza.

Arketypen för fenomenet ifråga är Buck 110 som jag tidigare presenterat och den nisch som den skapat bland fällknivar.

San Ren Mu 710, dagens recensionsobjekt

En riktigt bra liten fickkniv

San Ren Mu 710 är en tämligen liten fällkniv som helt klart vänder sig till "EDC"-segmentet eller en fickkniv på ren svenska. Det gör att den om den skall jämföras med en CRK-kniv snarast hamnar i storlek av en "small Sebenza". Den hopfällda längden på 95 mm och vikten på under hektot gör att den lätt får plats i fickan om man vill bära den på traditionellt vis.  Annars är den som de flesta moderna fickknivar utrustad med ett clip för att fästa vid lämplig ficka på byxan eller i jackan.

Blad

Det här är en liten fällkniv som skär förvånansvärt bra. Formen på bladet är inget extraordinärt utan en typisk droppoint med skålslipning och en v-formad slipfas. Det ger en kniv med buk och relativt tålig spets då den inte taperar så mycket. Den sekundära slipfasen är hög vilket ger att godset är tämligen tunt ut mot eggen vilket bidrar till de goda skäregenskaperna. Stålet är det i sammanhanget nästan standardiserade rostfria kinastålet 8Cr13MoV som är härdat till 57-58Hrc. Till en kniv som den här tycker jag att stålet är helt dugligt även om det inte tillhör något av "superstålen". Det är rosttrögt som sig bör och är enkelt att slipa eftersom det är relativt mjukt. Bladet löper lätt tack vare glidlager i brons vilket inte är helt vanligt i prisklassen. 

Ett droppointblad med hög skålslipning

Handtag

Handtaget är helt i stål vilket förstås gör att den blir en smula tyngre än om det varit i något annat material. Men det gör den även ytterst hållbar och bidrar till det låga priset.  

Handtag i stål med blästrat mönster sammanfogat med två distanser förutom pivotskruven

De blästrade partierna på sidan av skollorna är mest dekorativa och bidrar inte nämnvärt till ökat grepp. Handtaget är annars en ytterst rättfram design med en öppen konstruktion fasthållen av två insexskruvar förutom den justerbara pivotskruven. Kniven är således lätt att ta isär och rengöra.

Handtaget är bekvämare än det ser ut

Trots den relativt kantiga formen är ergonomin god vid den sortens arbete som den här storleken på kniv kan tänkas användas till. Det är inte direkt en kniv man hugger brasved med. Storlek, form och urtaget för pekfingret ger ett trefingergrepp där tummen faller naturligt på ovansidan. Bladryggen är försedd med "jimpings" som är riktigt bra och fungerar som det är tänkt och ger ett säkrare grepp.  

Lås

Låsmekanismen är ett gott exempel på en väl utförd framelock-konstruktion i stål. Mina erfarenheter gör att jag föredrar det materialet framför titanvarianter som enligt mig har en tendens att slitas och utveckla glapp. Låset på mitt exemplar av SRM 710 låser ca 60 procent och har inte slitits något alls under den tid jag haft kniven. Bladet är helt utan glapp eller spel i någon riktning och låset är mycket lätt att frigöra. Ett utmärkt utförande trots prisklassen på kniven och därmed ett bevis på att bra hantverk inte behöver kosta skjortan.

SRM 710, ett exempel på en bra fungerande framelock-konstruktion i stål

Hål för fånglina, kanske inte helt nödvändig detalj enligt mig men går att fästa ett snöre i om man så önskar

Clip och tumpinnar

Clipet fungerar väl men några saker kan påpekas. Möjligen kan jag tycka att det är onödigt stort i relation till kniven och att det är en aning för styvt. Särskilt i kombination med de aningen utstickande tumpinnarna som har en tendens att fastna i fickans linning. Stålet i handtaget och den blanka ytan är dock snällt mot tyg och gör att spänsten i clipet inte upplevs lika negativt. Det går heller inte att byta sida på clipet så jag misstänker att det kan vara en nackdel om man är vänsterhänt. Spets nedåt och höger sida är det som gäller i det här fallet.

Ett väl fungerande om än något styvt clip

Tumpinnarna för enhandsmanövrering är riktigt bra. De sticker ut en bit utanför kniven vilket i kombination med urfasningen i handtaget gör dem mycket lätta att komma åt med båda händerna även om clipet är aningen i vägen för den vänsterhänte. Avståndet från pivotskruven till pinnarnas placering är lagom långt och gör kniven snabb och enkel att öppna, något som ibland missas på betydligt dyrare knivar. Formen på pinnarna gör att de "biter" bra i tummen och ger gott fäste vilket uppskattas när man fryser om fingrarna och är lite valhänt. De lättåtkomliga pinnarna för tyvärr det negativa med sig att de kan haka i när man ska hala fram kniven och kanske ännu mer när den skall stoppas tillbaks igen.

Effektiva "räfflor" som faktiskt ger fäste, vilket inte alltid är fallet.

Utseendemässigt är det en elegant kniv med drag från Sebenza som tidigare nämnts. Men det är en likhet som endast återfinns på ett ytligt plan. Tittar man närmare på de olika designelementen ser man att det skiljer en hel del knivarna emellan. Vare sig bladform eller handtag är identiska även om formspråket känns igen med det något fyrkantiga uttrycket med fasade kanter på skollorna, en spetsigare framdel på handtaget och avrundad bakre del.


Här "bröderna 710" sida vid sida, Enlan i bakgruden och SRM i förgrunden

Fit och finish är utmärkta och lägger man till pris i ekvationen så får man en ytterst prisvärd fickkniv. Det som saknas med den här som med många andra kinesiska märken och deras modeller är kanske lite egen karaktär och förstås prestige. Det är inte en kniv som man "skryter" om. Men den har skapat sig ett namn trots det. Till och med i sådan omfattning att den fått efterföljare i sin tur. Som exempelvis "Enlan F710"

Vad gäller mer originella knivdesigner från det stora landet i öster med de många människorna så återkommer jag med en presentation av några sådana vid senare tillfälle.

San Ren Mu 710, en kniv jag rekommenderar

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 2,4 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, 57-58HRC
Handtag: Stål
Lås: Framelock

Producerad av: SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - letar fynd bakom muren

* Jag kommer att diskutera begreppen förfalskningar, kopior, kloner och "inspirerad av" samt dess inbördes relation lite närmare i en annan text.

Knivrecension SRM 710

- Den perfekta fickkniven del 7 

Internet och dess inflytande på knivvärlden skall inte underskattas. Nyheter och omdömen färdas snabbare än någonsin förr här liksom inom alla andra områden. Likasinnade möts på forum och utbyter erfarenheter och åsikter. Modeller som tidigare inte var kända kan här bli "instant classics" genom recensioner och samtal på platser som "bladeforums", "knifeforums" och youtube. Knivar kan sågas längs med fotknölarna eller höjas till skyarna. En sådan modell är dagens recensionsobjekt: SanRenMus "710", även kallad "poor mans sebenza" på diverse knivforum. På senare tid har den blivit tämligen omtalad. 

Förlagan- Classic Sebenza. Foto: Knifeart

För att förstå bakgrunden till det uttalandet behövs lite kunskap om Chris Reeves "Sebenza" och den ikonstatus den kniven har i kretsarna av de som är intresserade av fällknivar. Av många är den ansedd att vara världens bästa fällkniv. Ett epitet som inte är helt fritt från kontroverser och förstås kan ifrågasättas och utmanas. Från ett amerikanskt perspektiv brukar framför allt tre knivar nämnas  när det gäller yppersta klass och kvalitet bland det som brukar kallas för "midtech", dvs icke customknivar men som tillverkas i relativt små volymer av förstklassiga material.  Den heliga "treenigheten" är CRK Sebenza, Hindererar XM och Strider SMF. Nu finns det förstås fler och märken som italienska ER (Extrema Ratio) och japanska Rockstead och kanske svenska Fällkniven med flera som gör minst lika avancerade knivar både sett till material, framställningsteknik och pris. Det kan nämnas att det inte är några billiga knivar vi talar om här utan priser runt fyrahundra till niohundra, dollar och lägg därtill tull, frakt och moms om du vill omvandla det till svenska priser. 

Knivar med den statusen får liksom andra föremål och varumärken sina kopior och kloner*, se på klockor som Rolex till exempel. Men naturligtvis inspirerar de även till efterföljare i samma stil och tradition som närmar sig förlagan utan att vara en ren förfalskning.  Det är i det facket jag vill placera SRMs "710" i relation till Sebenza.

Arketypen för fenomenet ifråga är Buck 110 som jag tidigare presenterat och den nisch som den skapat bland fällknivar.

San Ren Mu 710, dagens recensionsobjekt

En riktigt bra liten fickkniv

San Ren Mu 710 är en tämligen liten fällkniv som helt klart vänder sig till "EDC"-segmentet eller en fickkniv på ren svenska. Det gör att den om den skall jämföras med en CRK-kniv snarast hamnar i storlek av en "small Sebenza". Den hopfällda längden på 95 mm och vikten på under hektot gör att den lätt får plats i fickan om man vill bära den på traditionellt vis.  Annars är den som de flesta moderna fickknivar utrustad med ett clip för att fästa vid lämplig ficka på byxan eller i jackan.

Blad

Det här är en liten fällkniv som skär förvånansvärt bra. Formen på bladet är inget extraordinärt utan en typisk droppoint med skålslipning och en v-formad slipfas. Det ger en kniv med buk och relativt tålig spets då den inte taperar så mycket. Den sekundära slipfasen är hög vilket ger att godset är tämligen tunt ut mot eggen vilket bidrar till de goda skäregenskaperna. Stålet är det i sammanhanget nästan standardiserade rostfria kinastålet 8Cr13MoV som är härdat till 57-58Hrc. Till en kniv som den här tycker jag att stålet är helt dugligt även om det inte tillhör något av "superstålen". Det är rosttrögt som sig bör och är enkelt att slipa eftersom det är relativt mjukt. Bladet löper lätt tack vare glidlager i brons vilket inte är helt vanligt i prisklassen. 

Ett droppointblad med hög skålslipning

Handtag

Handtaget är helt i stål vilket förstås gör att den blir en smula tyngre än om det varit i något annat material. Men det gör den även ytterst hållbar och bidrar till det låga priset.  

Handtag i stål med blästrat mönster sammanfogat med två distanser förutom pivotskruven

De blästrade partierna på sidan av skollorna är mest dekorativa och bidrar inte nämnvärt till ökat grepp. Handtaget är annars en ytterst rättfram design med en öppen konstruktion fasthållen av två insexskruvar förutom den justerbara pivotskruven. Kniven är således lätt att ta isär och rengöra.

Handtaget är bekvämare än det ser ut

Trots den relativt kantiga formen är ergonomin god vid den sortens arbete som den här storleken på kniv kan tänkas användas till. Det är inte direkt en kniv man hugger brasved med. Storlek, form och urtaget för pekfingret ger ett trefingergrepp där tummen faller naturligt på ovansidan. Bladryggen är försedd med "jimpings" som är riktigt bra och fungerar som det är tänkt och ger ett säkrare grepp.  

Lås

Låsmekanismen är ett gott exempel på en väl utförd framelock-konstruktion i stål. Mina erfarenheter gör att jag föredrar det materialet framför titanvarianter som enligt mig har en tendens att slitas och utveckla glapp. Låset på mitt exemplar av SRM 710 låser ca 60 procent och har inte slitits något alls under den tid jag haft kniven. Bladet är helt utan glapp eller spel i någon riktning och låset är mycket lätt att frigöra. Ett utmärkt utförande trots prisklassen på kniven och därmed ett bevis på att bra hantverk inte behöver kosta skjortan.

SRM 710, ett exempel på en bra fungerande framelock-konstruktion i stål

Hål för fånglina, kanske inte helt nödvändig detalj enligt mig men går att fästa ett snöre i om man så önskar

Clip och tumpinnar

Clipet fungerar väl men några saker kan påpekas. Möjligen kan jag tycka att det är onödigt stort i relation till kniven och att det är en aning för styvt. Särskilt i kombination med de aningen utstickande tumpinnarna som har en tendens att fastna i fickans linning. Stålet i handtaget och den blanka ytan är dock snällt mot tyg och gör att spänsten i clipet inte upplevs lika negativt. Det går heller inte att byta sida på clipet så jag misstänker att det kan vara en nackdel om man är vänsterhänt. Spets nedåt och höger sida är det som gäller i det här fallet.

Ett väl fungerande om än något styvt clip

Tumpinnarna för enhandsmanövrering är riktigt bra. De sticker ut en bit utanför kniven vilket i kombination med urfasningen i handtaget gör dem mycket lätta att komma åt med båda händerna även om clipet är aningen i vägen för den vänsterhänte. Avståndet från pivotskruven till pinnarnas placering är lagom långt och gör kniven snabb och enkel att öppna, något som ibland missas på betydligt dyrare knivar. Formen på pinnarna gör att de "biter" bra i tummen och ger gott fäste vilket uppskattas när man fryser om fingrarna och är lite valhänt. De lättåtkomliga pinnarna för tyvärr det negativa med sig att de kan haka i när man ska hala fram kniven och kanske ännu mer när den skall stoppas tillbaks igen.

Effektiva "räfflor" som faktiskt ger fäste, vilket inte alltid är fallet.

Utseendemässigt är det en elegant kniv med drag från Sebenza som tidigare nämnts. Men det är en likhet som endast återfinns på ett ytligt plan. Tittar man närmare på de olika designelementen ser man att det skiljer en hel del knivarna emellan. Vare sig bladform eller handtag är identiska även om formspråket känns igen med det något fyrkantiga uttrycket med fasade kanter på skollorna, en spetsigare framdel på handtaget och avrundad bakre del.


Här "bröderna 710" sida vid sida, Enlan i bakgruden och SRM i förgrunden

Fit och finish är utmärkta och lägger man till pris i ekvationen så får man en ytterst prisvärd fickkniv. Det som saknas med den här som med många andra kinesiska märken och deras modeller är kanske lite egen karaktär och förstås prestige. Det är inte en kniv som man "skryter" om. Men den har skapat sig ett namn trots det. Till och med i sådan omfattning att den fått efterföljare i sin tur. Som exempelvis "Enlan F710"

Vad gäller mer originella knivdesigner från det stora landet i öster med de många människorna så återkommer jag med en presentation av några sådana vid senare tillfälle.

San Ren Mu 710, en kniv jag rekommenderar

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm
Vikt: 90 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 2,4 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, 57-58HRC
Handtag: Stål
Lås: Framelock

Producerad av: SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - letar fynd bakom muren

* Jag kommer att diskutera begreppen förfalskningar, kopior, kloner och "inspirerad av" samt dess inbördes relation lite närmare i en annan text.