Knivens dag

Idag är det tydligen knivens dag. Om den vet jag inte så mycket mer än att jag verkligen uppskattar namnet! Det är sagt med en smula ironi för även om jag förvisso är kniventusiast så kan det här med temadagar kanske gå lite väl långt ibland. 

"Vardagsrumskonst"

Någon som däremot hade stenkoll på det här var min sambo som lät mig möta den här synen när jag kom ned för trappan. År inte det kärlek så säg?

Glad knivens dag på er eller vad man nu säger. 

/ J - lika knivig som vanligt

Gisslan - dramats upplösning

En historia så här på självaste knivens dag sitter väl aldrig fel? Den här lilla anekdotiska berättelsen börjar med "Gisslan" och nu har dramat fått sin upplösning. 

Jodå, till slut löste det sig. Även en blind höna och så vidare. Men innan jag går händelserna i förväg så vill jag påminna om vart det förra inlägget i ämnet slutade. Det slutade med väntan. En väntan på en avi. 

Den dök faktiskt upp något senare. Beloppet var på 87 kronor. En summa som är intressant med tanke på jag tidigare arbetat för bland andra Telia och därför vet vad det kostar att skicka ut fakturor till kund. Särskilt när det görs via papper och snigelpost. Låt oss för enkelhets skull säga att den här affären inte går med vinst. Får jag rekommendera att Sverige eller snarare Post Nord följer i flera andra länders fotspår och inte bryr sig om värden understigande en viss summa för att slippa den här farsen?

Den numera befriade gisslan., Two Sun TS50 Tusk

Vart de sedan fått summan att betala ifrån vete gudarna. Eller jo det kan jag nog svara på då de trots att paketet var märkt "Gift" gått på den angivna summan om 6$. Frågan är om de ens får momsbelägga något märkt som gåva eller om det faktiskt endast är tullverket som får avgöra den saken. Min kännedom om lagtexten därvidlag är för dålig.

Att de utgick från det beloppet är i sin tur är mycket komiskt. Naturligtvis kostade kniven mer än så även om den relativt sett var billig. Men det visar på hur chanslösa de är i det här sammanhanget. Eftersom det var en auktion utan reservationspris kunde kniven för övrigt ha kostat precis den summan. Det finns också riktiga lågprisknivar som faktiskt inte kostar mer och det kräver viss insikt i ämnet för att kunna skilja dem åt. 

Hur som haver jag valde att betala via den hemsida som satts upp för ändamålet och det gick att göra via Swish. Den delen av hanteringen var mycket enkel måste erkännas om än motvilligt. 

Ett par dagar senare anlände mitt paket och kunde hämtas ut hos det lokala postombudet som i mitt fall råkar vara en Preem-mack någon kilometer från hemmet. Väl kommen förbi Arlanda gick hanteringen smidigt. Vad som dock inte imponerar alls är totaltiden. Paketet anlände Sverige den 5 mars och den 26 mars fick jag det i min hand. TRE VECKOR tog det att leverera en försändelse inom landet. Det är vad det normalt tar att skicka varor från andra sidan jorden med fraktbåt.

Jag väntar fler paket. Återstår bara att se vad som händer med dem. 

Heja Postnord!! (ja, jag är ironisk)


/ J - antipostig



#avskypostnord

GLAD påsk!

Glad påsk verkar det bli. Med kraftig betoning på glad får sägas. Igår anlände nämligen ett paket och inte vilket paket som helst utan ett fyllt av godsaker som inte går att äta men väl värma hjärtat på vilken knivfanatiker som helst. 

Ett flertal fina fällknivar, en fastbladare och sist men sannerligen inte minst - en kinesisk kökskniv. För er som inte känner till kinesiska klyvare så påminner de lätt om köttyxor även om geometrin är långt därifrån. Vikten däremot ligger i närheten och den här passerar exempelvis tre och ett halvt hekto. Men en närmare presentation av den kniven följer, jag lovar. Extra roligt är att jag inte äger eller ens använt en dylik kniv tidigare. Här skall övas!

Det är inte var dag en sådan här hög ligger i brevlådan!

Sen på det privata planet skall tilläggas att det liksom det förra paketet från givaren som brukar önska vara anonym anlände i en tid när jag verkligen behövde något som kunde muntra upp. Tillvaron har inte varit så ljus som önskat på sistone. Jag behövde sannerligen något positivt att sysselsätta tankarna med. 

Glad påsk på er alla!!

/ J - påskkyckling gul

Dagens bild nr 141 "Vintergröna"

Men va fan! Skall det inte vara vår snart? När jag skriver dessa ord är det återigen vitt ute och snön faller som vore det december. Nu får fanskapet snart ge sig. Det kanske är på sin plats på julafton men inte i slutet av mars. 

På jobbet kan jag konstatera att det finns flera grupper som gör gemensam sak i önskan om ljusare och framförallt varmare tider. En ohelig allians av amatörcyklister som jag själv, ryttarfolk och odlarmänniskor. Alla vill vi slippa snö. 

"The Only Green"

Bilden är därför en jag lade upp på Instagram igår och tagen ute vid Kronobergs slottsruin. Där återfinns den här massiva och åretruntgröna murgrönan. Kniven är min Spyderco Shaman. En favorit om någon nu missat det. Kniven som förenar en viss elegans med massiv styrka. 

/ J - letar efter våren

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XV

Fredag igen kan konstateras. Tiden går men snön den består. Fast nu får den jäklar ge sig eftersom det i skrivande stund är mer än fem grader varmt och solen satsar på att bryta igenom molntäcket. 

I övrigt är det här en lugn dag för min del. Inget särskilt skall hända hoppas jag. Ibland är det skönt med dagar när det inte händer så mycket, vilodagar både för kropp och själ.  

På knivfronten händer det att jag fortsätter att reta mig på Postnord och det aktuella ärendet gäller förstås det som beskrevs under rubriken "Gisslan" för någon dag sedan. Historien fortsätter och jag lovar att återkomma med en uppföljning i ärendet. Det rullar på och allt är inte negativt men väldigt omständligt och tidskrävande. 

"Framelock Friday" blev det tydligen

I fickorna den här fredagen hittas knivar från Kizer och Knivshop. Jag noterat att den Justin Lundquist designade "Feist" alltsomoftast hittar ned i fickan när jag har en hoodie på mig som idag. Den gör sig liksom bra i vänsterfickan. Särskilt när jag som idag kör bil eller sitter ned i andra sammanhang. Det är betydligt svårare att nå den "Gemini" som befinner sig i höger benficka då. 

Pennan är min enda i klassen "Tactical Pens". Det måste vara ett av prylvärldens mest överutnyttjad ord för övrigt. Så till den milda grad att det inte betyder någonting. Men pennan är både snygg, matchar diverse knivar och går utmärkt att signera avier med när nya knivar skall hämtas ut. Ja, de som behagar komma fram då. Företrädesvis de som skickas med DHL och Schenker och inte med Postnord med andra ord. 

/ J - fredagsmannen

Dagens bild nr 140 "En kniv i vinterns hjärta"

Ibland blir man en smula deppig när man betraktar effekterna av vädrets makter. Det blev påtagligt i morse när jag öppnade min Facebook bara för att se ansiktsboken föreslog gamla inlägg så där som algoritmerna plägar göra. Den aktuella bilden illustrerade ett inlägg jag skrev för "Svenska Cycling Plus" för två år sedan och förställde en landsvägscykel placerad mot en varm vårsolig vägg och hjulen vilande mot spirande gräs och vårblomster. Det är andra tider nu vilket fick mig att ta nedanstående bild för några dagar sedan. 

Min åsikt om vintern är att den bör dö nu!

Eller med Kent Wistis ord:

"- Nästa år får någon annan än Postnord leverera våren."

"A Knife through Winters Heart"

Kniven är en Extrema Ratio modell "BF 2 CD". Beteckningen står för att det är en vad de kallar "basic folder" och nummer tre i storlek då den även finns en BF 0 och en BF 1. Delvis skyldig till att en kniv från Italienska Prato införskaffades är en #foldersunfolded på Instagram. Han borde banne mig få saftiga rabatter från företaget så bra reklam som han gör för dem vilket inte minst märks på att de oftare lånar hans bilder än att ta egna till sitt konto. 

Sen blev jag extra glad när bilden inspirerade till följande konstverk. Bakom det står min faster Yvonne Lillvreten. Hon tecknar och målar i en eftertänksam naivistisk stil som muntrar upp mig. 


/ J - vårlängtaren

#aliaspostmortem #knivigtvarre

Gisslan

Frihandel är ett sånt där mångtydigt samt lätt vagt begrepp man kan slänga sig med när det skall låta bra i politikerkretsar. Något alla sägs vilja ha. Som fenomen skall det främja både fred och utveckling lyder teorin. Därför såg vi en gång i tiden kol- och stålunionen växa fram och bilda embryot till vad som skulle bli EU och så vidare. 

Fast numera tycks det mest innebära att man skall "frihandla" när det gynnar det egna landet. En policy som inte minst drivs hårt på andra sidan vattnet sen galningen Trump kom till makten. 

Men även här hemma i det lilla går tankarna åt samma håll. Gärna handel och export men import från Kina det går inte för sig. Eller det kanske går för sig om man skattar ordentligt. Det trots att flera andra länder inom EU, däribland Nederländerna har en gräns vid 22 Euro under vilken man slipper dylika avgifter eftersom all administration blir för dyr. För paket i den prisklassen går affären faktiskt back. Det handlar plötsligt om principer istället. 

Men så icke i landet banan där vi bor. Här skall skattas på allt och nu gäller det ALLA paket från andra länder än EU. Paniken har spritt sig efter det att säljplatser på nätet som AliBaba, AliExpress och DHGate med flera blivit framgångsrika. Om det fenomenet kan man säga mycket och ämnet är komplicerat då det finns flera infallsvinklar och aspekter att ta hänsyn till så det lämnar jag därhän för stunden. 

Till den här soppan skall läggas Post Nord. Detta urusla skämt till företag. Vem som kom på den eminenta idén att slå ihop ett relativt väl fungerande postverk med ett bankrutt danskt dito minns jag inte. Men resultatet kan vi se i form av försämrad service, kraftigt höjda porton och allmänt kaos inte minst avslöjat genom diverse ögonbrynshöjande filmer som sluppit ut till allmänhetens beskådan. Det vore skrattretande om det inte var så allvarligt. Ett I-land som inte ens kan garantera att en försändelse anländer i tid och hel är bekymmersamt.

Hur hänger det här ihop med frihandel och inte minst knivar? Jag tänkte koka ned det hela till ett konkret exempel. Det handlar om privatimport i form av köp från annat land än de som ingår i EU. Det kan som i det här fallet förhålla sig så att det eftertraktade föremålet, en kniv, inte finns att tillgå alls i Sverige eller angränsande länder varpå alternativen är begränsade. Dessutom rör det sig om en eBay-auktion i det här fallet varför transaktionen inte äger rum i Sverige helt enkelt. 

Så står jag då där med min auktionsvinst. Nu skall det bara levereras till mig. För några år sedan var det inga problem. Men nuförtiden är det inte så enkelt. Och hur ärligt jag än vill betala min moms och hämta ut min försändelse så går det inte. Den skickades från Hong Kong för flera veckor sedan. Sedan blev det stopp. Inte någonstans utomlands utan i Sverige. Högst troligt ligger det väl på Arlanda och skräpar. För stunden håller nämligen skit Post Nord alla paket som gisslan!  

Volymerna är dem övermäktiga och istället för att ägna sig åt det de skall, att förmedla försändelser så kliar de sig nu i huvudet och funderar på vad de skall göra för att hantera berget av paket som bara växer. Eftersom de skall momsas på allt från första kronan måste nämligen avier skickas ut och betalas innan så sker. Men det har de inte personal till så det lär dröja. 

Frågan är vad som är acceptabel väntetid i SVERIGE. Min försändelse har nu befunnit sig på hemmaplan i mer än två veckor och något inbetalningskort har jag inte sett röken av. 

Förbannad är vad jag blir. Det är knappast kundernas fel att de beslutar att ändra regler och villkor som kräver mer personal utan att skaffa densamma, utbilda dem och se till att verksamheten fungerar. Ett tips: sådant gör man innan man sjösätter större förändringar. Jäkla klåpare!

/ J - ännu en mycket missnöjd kund

Knifereview Two Sun Phalanx

- the brand that was given a second chance

A couple of  years ago I took a chance and bought a knife from a for me at the time totally unknown brand, Two Sun. That wasn't exactly a success. The model have some major flaws both in execution and design-wise but the overall lines which sold me the knife still looks good. But despite that I decided to give the brand a second chance. Afterwards I can just say that I'm glad I did  and now there is four representatives in the collection and a couple more incoming. This knife gives you very much value for money.

Two Sun TS45 Phalanx

This second chance was a hit since this knife blew me away when I opened the inconspicious cardboard box it came in. It surpassed all the expectations I might had. The little I knew were based on some positive remarks on Instagram. And as I said that should be weighed against previous experience.

Two Sun obviously upped their game since then. The China based company is cooperating with among others a very active designer who calls himself "Night Morning Design" and can be found on Instagram. This particular model has number 45 and are named "Phalanx". 

Phalanx, a knife that is surprisingly straightforward despite its hi-tech appearance

This is a knife with a clear and modern design language that most probably doesn't appeal to everybody and not even me all the time. But it's consistent and very well executed. The knife is full of interesting details that can be found in the construction of the handle and over travel stop, the clip design, the mechanic, the shape of the blade and the surface treatments. Simply put, there is a lot to talk about.

Blade

One of the most compelling parts of this knife is the blade. It's also one of the simplest even if there like on the rest of the knife are details to be noted and talk about.

The first impression I got were that the knife and blade were bigger than expected. This is a "full sized" folder and no small pocket knife. That means a blade that measures 95 millimeters made out of a piece of D2-steel with a thickness of 3,8 millimeters and that is around 3 centimeters wide/high depending on how you put it. 

A modified Wharncliffe with some belly and a high flat grind gives a versatile blade with EDC-focus.

The blade finish is an attractive semi-polished satin that is accentuated by a blasted gray in the fuller and grooves. The two-tone finish and the even surface is like the rest of the knife very well made which gives Phalanx an air of exclusiveness. The discreet markings contributes to that impression. On one side Two Suns logotype that is rather modest and on the opposite "Night Morning Design". The latter is unfortunately written in a font that unsightly reminds of Comic Sans. On the ricasso steel type can be read.

The blade shape is exciting and is completely in line with knives such as Fox Slim Dragotac or Spyderco PPT. They kind of mix a classic wharncliffe with the slightly curved edge from a Higonokami which ends in a modern fusion. The result is blade that offers aesthetics, a minor belly and a damned useful tip. Exactly the properties I look for in EDC oriented knives.

An even and symmetrical edge with a good bite already out of box

Some details deserves mentioning. Firstly this particular model have one of the best ratios between blade and handle size I've encountered in a folding knife. Two Sun have basically shoveled in as much blade as possible without the tip sticking out. Secondly this knife has a really really sharp edge that is both even and symmetrical. It with no doubt beats a number of more established brands when it comes to factory edges.

It can also be said that the somewhat unusual grooves on the blade fulfills a function no matter if it was done on purpose or not. They enable a slow and controlled opening if so desired. More on that topic later.

Besides having a nice grind the blade also is commendably thin behind the edge. That and a flat grind stretching almost to a full flat makes the TS45 a very good cutter in all materials tested by me so far. And they remembered to leave a small but effective sharpening choil to make future edge maintenance easier.  

The material is indicated as D2, a somewhat older steel composition that is usually referred to as tool steels even if it is "semi stainless". There are no reason to distrust the markings on the blade since D2 doesn't belong to the more exclusive knife steels. But it is quite possible an domestic version of said material. Interestingly enough Two Sun have also released a couple of their knife in luxury versions with M390 steel for the ones who want to satisfy their "inner steel snob". 

Anyhow this is a blade capable to deal with most tasks. Possible with the exception of very acidic food like tomatoes. If you cut stuff like that and leave the knife the blade will stain. D2 in general demands some attention. It need some oil from time to time and that you keep the blade dry after usage. This goes for this particular blade as well. It isn't as stainless as the simpler "numbercombination steels" that often is found on knives from China like 8Cr13MoV and the like.

I also noted that the edge doesn't stay sharp forever. That is especially true when plowing through cardboard for instance. But with with some stropping or a couple of strokes on my honing steels it quickly comes back to a really nice sharpness. But apart from that this is a quite solid user, maybe more than it's modern appearance suggests.

Handle

If the blade is rather straight forward with some added detail the opposite is true for the handle. Undeniably much time and effort is spend on the looks. If you appreciate that style is of course a matter of taste. It for sure looks like the knife is part of the prop from any episode of Star Trek.

But it can also be said that the handle despite that is rather functional. There is obviously a thought behind it all. The shape is the result of a lot of time spent at a CNC-machine. The foundation is two pieces of TC4-titanium with the milled out portions that is normally found on the inside of the handle slabs on the outside instead. That procedure gives the distinct looks but also contributes to a less slippery grip. Besides that all the edges and corners are exceptionally well rounded and sanded. As a matter of fact the knife is so well put together that I have a hard time to found many other mass produced knives that is better no matter what the price category. A bold statement but the quality is there.

A very comfortable grip even if the attachment for the lanyard feels like an afterthought

You can tell that quite some time went into the production by a number of details. Besides the pattern on the outside of the handle that goes for both the lock bar and clip which are both skeletonized. Details that otherwise are found on much more exclusive knives since it of course demands more processing of the materials used. The same can be said about the pivot screw which besides being decorative also have a collar doubling as a over travel stop. A very cleaver way of hiding that function.

Despite being somewhat ornate the pivotscrew is easily adjusted via a common T8. It is simply put both aesthetic and practical. It is also together with a single screw at the back end of the handle the only attachment point. That makes the knife very easy to take apart. Since all the milling is found on the outside the inside is completely smooth and thereby easy to clean. 

The build quality is very good and there are many details to observe. You can especially note how well the milled portions of the handle is chamfered and sanded

The handle measures twelve centimeters which is long enough to accommodate most hand sizes, also gloved ones. 

In hand the grip is simple and ergonomic in a straightforward way. It curves slightly which fills the hand quite well. Possible it can feel a bit slippery especially in wet conditions. But that goes for many titanium grips. Despite all it is a metal handle with not that many grooves to speak about. Apart from the pattern on the outside that saves this knife in that regard. 

One detail that I don't like is the small loop that acts as a lanyard hole. It doesn't fit in with the rest of the design, it's too tight and sometimes you can feel it digging into your hand. I even got plans on removing it all together. The lanyard attachment point is an extension of the backspacer which by the way is also decorated with a gear pattern. 

Opening and Lock

Phalanx is primarily opened via a flipper that is kept modest in shape and size. Sure, due to that and a rather stout blade this isn't the fastest flipper on the market. But the opening works and I personally prefer somewhat smaller flipper tabs since they demands less pocket space and doesn't terrorize their surroundings as much as larger and more pointy ones do. It also affects the knives overall lines less.

In order to provide better grip the front of the tab has some grooves and they are necessary. The "landing track" for the finger is commendably chamfered and rounded which gives a smoother experience. This is one pet peeve of mine - I really dislike "finger shredders". Flipper-knives must be convenient to open in every aspect.That was by the way one of the bad things about the first Two Sun model I tried out. 

The flippertab is small and descreet. Proper geometry makes for a good 
opening 

The blade can also be opened with the thumb. Just use the 
grooves in the blade and push

I might add that the detent isn't particularly strong on this knife. Not that weak that you can shake the blade out but enough to allow the knife to be opened via the thumb as well. You just push against the grooves on the blade spine ét voila - an opened knife! It's a finesse I really appreciate since it gives you the option to open the knife in a slow manner as well. 

TS45 has a very smooth action due to ceramic bearings. Yet again a detail mostly found on more expensive knives. Also the detentball is made out of ceramic. 

The solid framelock is easy to get to and release

The lock on this knife has all the attributes that a good frame lock needs in the shape of replaceable lock bar insert and an over travel stop. The latter is hidden within the pivot which is both good looking and effective. The lock itself is very easy to get to and release. But you better not do it with the blade pointing upwards. The blade is smooth enough to be a free dropper with the detent out of the way and the blade lacks finger choil so keep the fingers away or else it will bite you. In this case it's nice that the lock bar acts like a brake, a light shake and the blades glides into place.

Function-wise the lock is entirely without negative remarks. Easy to disengage and rock solid without any blade movement in any direction. Exactly like it should be.

To Carry

The clip on this knife is a nice example of a good fusion between looks and function. It is characterized by being a milled clip with two distinctive tokens. First it is skeletonized which really makes it fit the theme of the knife. Secondly it is attached with a hidden screw from the inside.

And even better, it functions really well when pocketing the knife. It keeps the knife in place without showing too much of it even if I personally prefer an even more subtle appearance. But the damned metal loop for a lanyard attachment can feel pointy if you hit it with the hand. Another reason why I don't like it. 

Not the best in the world but good enough especially considered that it
is a sculpted clip. But because of that a little too much of the knife
is visible for my liking

All outer edges on the handle are well chamfered and the weight isn't deterring either with around four and a half ounces. Considering that the blade measures over 3,7 inches and most of it is edge that ratio is quite comparable. 

To Conclude

I started by saying that this knife represents value for money. How much money you might wonder? Well that is hard to tell since they are mostly sold on eBay auctions. I payed around 43$ if my memory serves me correctly. Even with taxes and custom fees that's rather inexpensive considering that you for that money gets a rather sizable modern folder made out of decent materials such as TC4 titanium, D2 steel and equipped with ceramic bearings and detent ball.

The spaceship has landed. TS45 Phalanx offers a very modern approach to knife design

What characterizes Phalanx is however not the price but the many and well executed details. One had been good, two splendid but here are more than that. First you can find the for the type of knife almost mandatory elements such as:

• A titanium handle that can be disassembled
• A frame lock with replaceable lock bar steel insert and   
• A blade running on bearings opened via a flipper 

Add to that:

• Elaborated milled handle sides
• A two tone finish on the blade
• More than one way to open the blade without compromising aesthetics 
• Overtravel stop hidden in the pivotcollar 
• A clip that is both sculpted, skeletonized and has hidden screws 
• A skeletonized lock bar 

This knife is also of consistently very high quality. Maybe surprisingly so for the price tag. All surfaces, corners and edges on this knife is exemplary chamfered, rounded and sanded. There are no negatives in that area. The same goes for the blade grind. The Phalanx is simply put well made.

A knife from Two Sun that surprised me positively on many levels

Even better is that you besides a distinct look and a lot of features get a blade that cuts and pierces good and a handle that in function is booth simple and ergonomic.

Are there nothing to critique, nothing negative about the Phalanx? Sure, but not so much in it's category, especially not price category. Most things are done right. Possibly with exception for those who wants really snappy action in their knives. Otherwise my recurrent criticism of metal handles in general and flippers as opening mechanism lurks in the shadow. That obviously goes for this knife as well. Metal feels as it does in hand and I prefer for instance micarta especially in cold weather. Most flipper knives suffers from protruding metal parts and limitations in varying the opening speed. Even if the poking parts of this knife is minimized.

It also has a look that I don't think appeal to everybody.

Then there is the objection that many Chinese brands lacks a bit of identity. They are often somewhat anonymous. But that is partly explained by them being new on the world market. Only time will tell which brands will survive and thrive and which will fall into oblivion. 

But except from that this knife is a solid buy and I can wholeheartedly recommend it.

Specification:

Length overall: 215 mm
Length folded: 120 mm
Weight: 127 g
Blade length: 95 mm
Blade thickness: 3,8 mm
Blade steel: D2
Handle: Titan, TC4
Lock: Frame lock with over travel stop

Produced by: Two Sun, made in China


PS. Two Sun is trying out an interesting way of naming new models. From the beginning the knives are just given a designation, in this case TS45 which stands for in what order the model was produced. Thereafter they have organized competitions on Instagram. Best name is rewarded with a knife and the honor of naming a knife. A very cleaver way of naming your products. 


/ J - likes one sun so why not two?

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 139 "Inget är svart och vitt"

Himlen och världen är blå. Åtminstone så länge jag ligger kvar i sägen och kikar ut genom sovrumsfönstret. Det delar på ett behagligt vis världen i två delar. En solig mot djupblå fond och en vit som jag inte ser. 

Vi svenskar sägs gilla att tala om väder. Tacka f-n för det! Vi bor inte i Kalifornien där man kan kika ut och konstatera att solen skiner och det är tjugofem grader som vanligt. Vad är det här egentligen? Femton  jäkla minusgrader när vi passerat mitten på mars. Det är inte rätt!

Förutom en promenad för att njuta av vädret blir det inomhusaktiviteter idag. Gym, plitande på någon recension av vasst föremål måhända. 

"Nothing is Black and White"

Morgonkaffet höll på att kallna när jag fick för mig att avbilda det. Snön smälter dock undan från bordet i solskenet. 

Kniven är en i serien av de första samarbetena mellan Kershaw och Emerson. Designen står herr E för och tillverkningen har han lämnat över. Tack och lov kanske kan sägas med tanke på hur hans brukar kännas. Det är inte utan orsak som det sägs att de bästa Emersonknivarna görs av ZT. Vi kan väl lämna ämnet med att konstatera att det är många som upplever kvaliteten som "varierande". Googla eller sök på Youtube och du skall finna. 

Just den här kniven använder jag knappt alls. Byggkvaliteten är det inget fel på och ergonomin är  faktiskt riktigt bra. Det sistnämnda ett av skälen till att jag alls köpte kniven. Men så var det resten. En låg "saber grind" gör ingen glad när det gäller att skära bra. Ett enkelt stål förbättrar inte det intrycket och sen var det balansen. En stålsida och en G10 sida gör att det känns som kniven skall kantra i handen.. Värst är dock det som är Emersons signum, öppningen. Den jäkla tumplattan är i vägen eftersom den sitter för långt ut och är bred. Och "vågen" avskyr jag som pesten. Det är nämligen inte alltid jag vill ha ut bladet innan jag fått fram min kniv. Och att dra den utan att så sker kräver viss noggrannhet. Annars står man där med ett halvt draget blad och riskerar att skära sönder både kläder och den egna personen. Wave nej tack, inte för mig. 

/ J - gör inte vågen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Spyderco C223G Para 3

-  är krympt succé fortfarande succé?

Först ut i serien som sedermera skulle bli en av Spydercos bäst säljande var modellen "Military" vilken är en minst sagt tilltagen fällkniv. Den upplevdes dock för stor för många varpå den mindre Paramilitary senare släpptes som komplement. I alla delar betraktades emellertid inte formatändringen som helt lyckad vilket ledde till att storsäljaren Paramilitary 2 kom till. Mellan versionerna ändrades bland annat ett par detaljer i hur handtaget var utformat. 

Den har sedan släppts i ett otal varianter och utseenden med avseende på stålkvaliteter, handtagsmaterial och färger. Men även PM 2 är något för substantiell för vardagligt bruk/EDC i mångas ögon. Det är det hålet som skulle fyllas av kniven som fick namnet Para 3 var det tänkt. 

Spyderco C223G Para 3

Något som väckte min nyfikenhet var att se om man än en gång lyckats krympa storleken på en kniv utan att förlora det som är modellens själ och orsaken till framgången från första början. Det finns genom historiens gång både lyckade och och mindre framgångsrika exempel på dylika försök. 

Para 3 blev till slut namnet efter en längre tids sökande under vilket man från Spydercos sida bland annat vände sig till sin lojala fan-base på Internet för konsultation. Meningen var att det både skulle anknyta till föregångarna men även ge ett mindre "militant" intryck minns jag att det sades på olika forum. Parallellt hävdades det att det var en kniv som inte direkt skulle ses som en fortsättning utan en ny modell.

Storfamiljen, längden krympte och fånglinehålet växte efterhand

Vad vi har framför oss är således en fickvänligare och åtminstone namnmässigt mindre militant version av Para Military 2. Att den blev mindre går lätt att konstatera men hur bra blev den egentligen?

Twitterversion: En god och välbyggd kniv med en touch av identitetskris

Blad

Bladet känns igen, fattas bara annat, det har bara blivit kortare. Inte så värst mycket faktiskt men någon halvtum, 12 millimeter för att vara exakt. Vad man däremot inte minskat är grovleken då bladet faktiskt är grövre än storkusinen! Para 3 mäter 3,7 millimeter över nacken och en PM2 3,5 millimeter. Således är det ett grovt litet blad vi har att göra med. Funktionen räddas av att det smalnar av rejält mot spetsen till. 

Det är även distinkt rent utseendemässigt eftersom puckeln som bildas av Spydercohålet är tydligare än på många andra modeller då det är ett fullstorlekshål på 14 millimeter som klämts in i det mindre bladet. Så spontant misstänker jag att de som har något emot Spydercoknivars utseende tycker extra illa om den här modellen. 

Eggens kurvatur följer annars en vanlig formel för Spyderco. Den är faktiskt i princip helt identisk med Sage-seriens lövformade blad. Det innebär en svag buk och en skarp spets. 

En välbekant bladform i ett välbekant stål

Stålet är i grundutförande Spydercos mest använda, CPM S30V. Men det finns redan nu en modell med CPM S110V och känner jag märket rätt så kommer det under modellens livslängd släppas ett otal varianter och kombinationer.* Om det här stålet är inte mycket att orda. Det är ett utmärkt stål för fickknivar och i Colorado behärskar man hanteringen av det till fulländning vid det här laget vad beträffar härdning och värmebehandling. Resultatet är ett slitstarkt stål med balanserade egenskaper.  

Para 3 skär bra. Fattas bara annat då det är ett av Spydercos främsta kännetecken som märke. Den egenskapen kommer sig av en full flatslipning, ett beprövat stål och att bladet inte är toktjockt bakom eggen trots den väl tilltagna godsdimensionen.

Upphovsmännens Sal och Eric Glessers signaturer jämte upphovsplanet

Extra tydligt blir det när man ger sig i kast med cellulosaprodukter. I papper tunt och tjockt, papp och kartong är kniven oerhört effektiv. Det kortare bladet ger förträfflig hävstång när man tar i. Det märks även när man närmar sig trä. Färska grenar klarar Para 3 mer än galant. I det fallet är flatslipade blad inte någon nackdel. I virke och torkat trä klarar den sig inte lika bra som säg en bra "skandinavisk slipning" men annat var inte att vänta. Spetsen har jag inte provocerat och jag rekommenderar inte någon att göra det om man nu inte vill testa Spydercos bytespolicies. Spetsen på PM2 är ökänd för att vara nålvass/känslig och även om spetsen på den här kniven är något stabilare är det inte ett bräckjärn. 

Som kökshjälpreda är Para 3 inte så vidare värst bra. Visst ett vasst flatslipat blad skär dugligt men den är inte i närheten av sina mindre knubbiga släktingar som Spyderco Delica eller Chaparall. Därtill är bladet för tjockt helt enkelt. 

Inte oväntat är området där den är bäst små snabba EDC-sysslor som de nu kan se ut för olika individer: Skala en frukt, skära av ett rep, kapa till en kartong, spetsa en blompinne, skära bort en etikett från klädesplagg, tälja en grillpinne, peta bort snö från fruset cykellås, öppna förpackningar, sprätta fönsterkuvert, dela en bit tyg eller vad det nu kan vara. Förutom att den skär bra så bidrar att den är mycket lätt att fälla ut och ihop. 

Handtag

Ett av handtagets mest dominerande drag är ett gigantiskt fånglinehål eller snarare tub som jag mer ser som en eftergift till alla älskare av utsmycknad på sina knivar snarare än ett praktiskt övervägande. Tyvärr får jag väl tillägga eftersom det drar ned helhetsintrycket på hela kniven. Dels ser det fult ut i och med att det är så oproportionerligt stort även om det är det minsta problemet. Det här är trots allt en brukskniv. Värre är att det tvingar fästena till clipet längre ned på handtaget vilket gör att det sticker upp väldigt mycket kniv ur fickan. Faktum är att den minsta kniven i serien syns lika mycket som sina väsentligt större syskon när den inte används. Det är ett stort minus i mina ögon.

Para 3 bjuder på: stålram, G10-sidor, Torxskruvar, öppen i ryggen, saker vi kommit att förvänta oss

Konstruktionen känns annars igen. En stålram försedd med skollor/sidor i G10 skruvat med en distans jämte pivotskruv och fånglinetub. Resultatet är en stabil konstruktion med öppen rygg där  också låset återfinns. Kniven kan förstås demonteras och för det krävs torxnycklar i storlek 8 och 10. Något som ställer till det är att tuben för fånglinan är pressad in i sidorna och inte skruvad.

Som vanligt kan kniven fås i flera varianter och den ursprungliga svarta har fått sällskap av en "digi camo" i gröna toner och den lilablå nyansen som utmärker S110V versionen.

I sann Spydercoanda är handtaget ergonomiskt men det tilltagna clipet är ibland ivägen

I hand är kniven både bekant och främmande. Det är en medlem i Military-familjen men den känns inte som storebror. Komforten är överlag mycket god och alla grepp passar. Men likt skor och handskar passar alla plagg inte alla personer lika bra. Det gäller också knivhandtag och i min hand gör sig clipet påmint då och då. Det är stort och därför påtagligt. I något grepp förbättrar det till och med ergonomin, som när kniven hålls i "sabre grip". Men om samma grepp fattas med pekfingret i därför avsett "choil" så skaver clipet.

Öppning och lås

Som tidigare sagts är det ett ovanligt stort hål vi talar om som agerar öppningsmekanism. Det är också i sin helhet placerat utanför handtagssidorna vilket gör det mycket lätt att komma åt. Som vanligt höll jag på att säga kan kniven öppnas på ett flertal vis. Stillsamt med tummen vilket är det kniven är byggd för eller alternativt kan bladet snabböppnas antingen med en snärt av tumme, långfingret - en så kallad "Spydieflick" eller genom att släppa låset och låta kniven agera "gravityknife". 

Para 3 är försedd med glidlager i brons och i det här utförandet bevisar de varför lager på knivar egentligen är överflödiga. Bladet öppnas med lätthet och faller igen av sin egen vikt. 

Hålet är av samma dimension som på PM2 men ser större ut p g a det mindre bladet. Lättåtkomligt hur som haver

En av knivens tydligaste igenkänningstecken är låset. Det rör sig om Spydercos egna "compression lock". En variant som ibland lite slarvigt kallas ett omvänt linerlås vilket det inte är. Skillnaden är rätt stor i och med att låsarmen i det här fallet inte bara möter baksidan på bladet utan även kilas fast mellan detsamma och stoppbulten. Det innebär att för att låset skall fallera krävs att man endera belastar bladet åt fel håll tills dess att handtaget ger upp eller att man lyckas skrynkla ihop metallen vilket är i princip omöjligt.**

Compressionlock fungerar här som alltid utmärkt för att hålla bladet på plats

Funktionen är förträfflig då den låser stabilt utan spel och glapp och därtill gör kniven helt ambidextriös. Låsarmen är relativt lätt att hitta och släppa så även på det området är det utmärkt. Som en passus kan tilläggas att det även gör kniven till en utmärkt stresskula/jojo eller valfri leksak för den som ser det som en egenskap värd att beakta.  

Att bära

Som fickkniv får inte Para 3 idel lovsånger från mig. Den dras med vissa brister som jag starkt misstänker kommer att åtgärdas vid något tillfälle i enlighet med Spydercos uttalade policy om kvalitetsförbättring. 

Det jag har invändningar emot är att den inte alls bärs som en liten kniv. Tvärtom och i jämförelse med PM2 är den förvisso en halv tum kortare men där slutar fördelarna. Bredden i fickan är densamma och det är även grovleken på handtaget. Men det egentliga problemet är clipet eller snarare hur det är placerat. Valet av Spydercos "skedclip" kombinerat med fånglinehålet gör att det är mycket kniv som sticker upp ur fickan. Alldeles för mycket för att passa åtminstone mig. 

Vilken är vilken? Minst kniv syns nästan mest

Något av problemet kanske kunde ha undvikits om man valt att använda samma lösning som på Delica eller Endura där fånglinehålet går genom clipet. Men då hade hålet behövt vara mindre och därtill ändrar det på hur clipet är positionerat och därmed den generella ergonomin. Det senare är något som visar på hur komplext det är att designa knivar. Det är inte alltid att bara ändra en mindre bra detalj. Risken är att nya problem uppstår någon annanstans. 

Min lösning på att kniven syns mycket är att jag oftast bär den som komplementkniv löst i en ficka och inte använder clipet alls. Kniven väger bara 96 gram så där stör den inte mycket. 

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv jag har lite svårt att få grepp om, ja rent bildligt då. Para 3 kan upplevas som något identitetslös. Med det avses inte att kniven är dålig på något vis utan mer att den inte riktigt vet vad den vill. Ett påstående som måste utvecklas misstänker jag. 

För att frigöra sig från "Military"-knivarna så kortades namnet ner till "Para". Meningen var att det skulle markera att det handlar om en helt fristående modell och inte en uppföljare. Men då borde den kanske döpts till Para eller kanske Para 1? Som det är nu pekar namnet i kombination med utseendet som är lätt att härleda tydligt på släktskapet bakåt.

Vilken föredras, Sage 5 eller Para 3? Mest en fråga om utseende

Samma lätta förvirring råder kring det exakta användningsområdet eller kanske snarare vart den passar in i Spydercos modellprogram menar jag. 

Den är nämligen i profil lik de klassiska Endura både vad beträffar egg- och handtagslängd och tillhörande puckelrygg på bladet. Men den är förstås kraftigare med tjockare blad, starkare handtagsmaterial och ett på papperet stabilare lås. Den är även något kortare än Endura. Så likheterna är i det fallet inte alltför ansträngande och därmed kan den frigöra sig från det oket. 

Men så var det en annan modell som släpptes innan Para 3, nämligen Sage 5. Den kniven har också ett compressionlås, G10/CF-sidor, identisk egglängd, full flatslipning, samma stål som grundmodellen av Para 3 samt ett "forward choil". Och eftersom den har tunnare blad så skär den faktiskt något bättre och den är både lättare samt tunnare i fickan. 

En på många vis solid kniv men som krigar om uppmärksamheten trots sitt mindre aggressiva namn

Så kanske riktar sig Para 3 renodlat mot den som bestämt sig för "Militaryplattformen" men som söker ett mer lättburet alternativ utan att betrakta alternativen. 

Det du får om du köper den här kniven är en stabil liten rackare som skär riktigt bra och på sant Spydercovis är tämligen ergonomisk i de flesta händer. Materialen och byggkvaliteten är på topp och där finns inga invändningar alls. 

Vad du också får är en kniv som syns rätt mycket om du bär den med clipet fastsatt i byxfickan och det mycket på grund av ett fånglinehål så stort att du utan problem kan köra armen genom det. Så för älskare av fånglinor med därtill hörande smyckeskultur torde den vara perfekt. Den är också lite grövre än sin släkting Sage 5 och kanske är mer stabil även om jag mest tror att den fördelen återfinns på ett teoretiskt plan.

Nu kan det låta som jag inte gillar Para 3 men det gör jag. Jag har bara svårt att riktigt placera den i knivuniversum. Den är nämligen inte heller så mycket mindre än sin föregångare att jag tycker det spelar någon roll i min ficka. 

Frågan som skulle besvaras är om succén krympt tillsammans med längden. Njae säger jag och med det avses att jag tror den kommer att sälja väl särskilt när de olika sprintrun-versionerna börjar komma. Men jag förutspår att den aldrig kommer att motsvara den förlaga den inte sägs följa. 

Länk till tillverkarens produktsida

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 109 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: G10 på stålram
Lås: Compressionlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad Golden, Colorado


/ J - vill också krympa



* Texten hann inte färdigställas förrän modeller utrustade med extremstål som S90V, M390 och Cruwear dök upp. 

** Naturligtvis har Cold Steel som vanligt lyckats med det men det struntar jag högaktningsfullt i av det enkla skälet att deras så kallade tester är helt värdelösa ur ett praktiskt perspektiv och enbart gjort för att framhålla deras egna produkters förträfflighet.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Two Sun TS45 "Phalanx"

-  märket som fick en andra chans

För ett par år sedan chansade jag på att köpa en kniv från ett då för mig helt okänt märke vid namn Two Sun. Det var inget lyckat försök kan sägas. Modellen var i mångt och mycket ett fiasko även om de övergripande formerna som "sålde" kniven till mig ser bra ut. Men skam den som ger sig tänkte jag och gav dem trots det en andra chans. I efterhand kan jag säga att jag är mycket glad att jag gjorde det och nu finns även en fjärde representant i samlingen och en femte är på väg i skrivande stund.  

Two Sun TS45 Phalanx

Den andra chansen var turlig då den här kniven formligen blåste mig ur stolen när jag öppnade den oansenliga lådan. Den överträffade alla förväntningar jag eventuellt hade. De få som fanns baserades på några positiva omdömen jag tagit del av via Instagram så förkunskapen var något vag och skulle som sagt vägas mot mina första negativa erfarenheter. 

Two Sun har helt enkelt ryckt upp sig sen det begav sig. Det är ett företag från Kina som inte kopierar andra utan istället har anlitat en designer som för stunden formligen spottar ur sig modeller. Han kallar sig "Night Morning Design" och återfinns främst på Instagram. Det här är nummer 45 i ordningen och den har fått namnet "Phalanx".

Phalanx, en kniv som är förvånansvärt rättfram bakom sitt tekniska yttre

Det här är en kniv med ett tydligt och modernt formspråk som högst troligt inte tilltalar alla och inte ens mig alla dagar. Men det är konsekvent och synnerligen väl utfört. Kniven är fylld med intresseväckande detaljer som återfinns i hur handtag och översträckningsskydd är konstruerat, clipets utformning, mekaniken, bladformen, ytbehandlingarna med mera. Det finns helt enkelt mycket att säga om den här kniven.

Blad

En av de i både i bildlig och bokstavlig mening säljande delarna av den här kniven är bladet. Det är också en av de enklare även om det precis som på övriga kniven finns detaljer att notera och tala om. 

Det första som slog mig är att både bladet och kniven är mer tilltagna än förväntat. Det här är en "fullvuxen" kniv och inte något liten fickkniv. Konkret innebär det ett blad på nio och halv centimeter tillverkat av en bit D2-stål med en grovlek på 3,8 millimeter och som är strax under tre centimeter brett/högt beroende på hur man väljer att se det. 

En modifierad wharncliffe med buk och en hög flatslipning ger ett allroundbetonat blad med EDC-fokus

Finishen är en attraktiv medelblank satin som övergår i en blästrad gråton i de försänkta partierna/blodskåran/fullern, kärt barn har många namn. Tvåtonsfinishen och den jämna ytbehandlingen är liksom resten av kniven väl arbetade vilket skänker ett exklusivt intryck. Bidragande till det är även den relativt diskreta märkningen. På en sida "Two Sun"-logotypen som inte sticker i ögonen allt för mycket och på andra sidan "Night Morning Design". Det sistnämnda tyvärr i vad som anskrämligt mycket påminner om typsnittet Comic Sans. På ricasson återfinns ståltyp.

Formen är spännande och helt i linje med exempelvis Fox Slim Dragotac eller Spyderco PPT som i sin tur blandar drag från klassiska Wharncliffeblad med den krökta eggen från en HigoNoKami vilket utmynnar i en modern fusion. Resultatet är ett blad som både bjuder på estetik, en svagare buk och en jäkligt användbar spets. Helt i min smak när det kommer till EDC-knivar. 

Jämn symmetrisk egg med bra bett redan från fabrik. Tack för det!

Ett par detaljer förtjänar extra omnämnande. Den första är att den här kniven har en av de bästa förhållande mellan blad och handtagsstorlek jag stött på hos en fällkniv. Two Sun har helt enkelt knökat in så mycket blad det bara går utan att man sticker sig på det.  Det andra är att kniven kom ruskigt vass med en egg som är både jämn och symmetrisk. Den slår utan tvekan en rad betydligt mer etablerade märken på fingrarna på den fronten. 

Sen kan även sägas att de något ovanliga fördjupningarna på bladryggen fyller en funktion oavsett om det är medvetet gjort eller ej. De gör att kniven även kan fällas ut sakta och diskret om så önskas. Mer om det senare. 

Om funktionen kan annars sägas att förutom att bladet är väl slipat så är det även förtjänstfullt tunt bakom eggen. Det och att det är flatslipat till större delen av bladets höjd gör att TS45 även skär förbaskad bra i alla de material jag testat så här långt. Sen har man inte missat det här med att lämna en litet men effektivt "sharpening choil" för att underlätta framtida underhåll på kniven. 

Materialet som använts uppges vara D2, en äldre stålkomposition som brukar räknas till kategorin "tool steels" fast det i det här fallet är "semirostfritt". Det finns ingen anledning att misstro uppgifterna om vilket stål det handlar om eftersom det inte tillhör den mer exklusiva skaran och det är fullt möjligt att det är en inhemsk kinesisk tolkning av varianten. Det kan i sammanhanget nämnas att Two Sun i flera fall släppt sina knivar i lyxversioner med M390 stål för den som vill tillfredsställa den inre "stålsnobben".   

Hur som haver är bladet fullt dugligt till det mesta. Möjligen med undantag av syrlig mat som ex tomater. Skär man dylikt och lämnar kniven så blir det fläckar på bladet. D2 kräver lite pyssel då man helt enkelt behöver olja det ibland samt torka av bladet och hålla det torrt efter användning. Annars kommer korrosion som ett brev på eh...posten. Det gäller även det här bladet vilket ytterligare tyder på att märkningen är korrekt. Det är inte lika rostfritt som de enklare "sifferkombinationsstålen" som annars återfinns i knivar från Kina. 

En invändning är att eggen inte håller hur länge som helst. Den behöver umgås med ett skärpstål ibland när man plöjer genom kartong till exempel. Men utöver det är kniven en bra brukskniv, kanske bättre än vad dess moderna yttre antyder. 

Handtag

Om bladet i grund och botten är enkelt med någon detalj så är handtaget desto mer arbetat. Onekligen är mycket tid nedlagt på utseendet. Om man sen uppskattar det är förstås en helt annan fråga. Det ser ut som om kniven kommer från rekvisitan tillhörande valfritt Star Trek avsnitt. 

Men om handtaget kan även sägas att det trots det är funktionellt. Det finns uppenbarligen en tanke bakom galenskapen. Formen är ett resultat av mycket tid med en CNC-maskin. Grunden är två bitar TC4-titan som fått de lättade partierna som vanligen återfinns dolda på insidan lagda på utsidan istället. Det förfarandet ger det distinkta utseendet samt ett bättre fäste än en slät yta skulle gjort. Tilläggas bör att att alla kanter, hörn och fasade detaljer är exceptionellt väl rundade och slipade på TS45an. Faktum är att kniven är så välgjord att jag har svårt att hitta särskilt många serieproducerade knivar som slår den alls, oavsett prisklass. 

Ett bekvämt handtag även om öglan för fånglina känns som en efterhandskonstruktion

Att mycket tid lagts ned på produktionen märks på en uppsjö detaljer. Förutom mönstret på handtaget gäller det låsarmen som liksom clipet är genombrutet. Detaljer som annars återfinns på betydligt mer exklusiva knivar då det förstås kräver längre bearbetning av materialen. Det omfattar även pivotskruven som förutom att vara dekorativ har försetts med en "krage" som även agerar översträckningsskydd. Ett mycket finurligt sätt att gömma den funktionen. 

Trots pivotskruvens utseende återfinns en vanlig "T8" i dess centrum. Den är med andra ord både estetisk och praktisk. Det är för övrigt den enda sammanhållande punkten tillsammans med en skruv i bakänden på handtaget. Det är därmed mycket lätt att demontera kniven. Eftersom de arbetade ytorna med sina fickor återfinns på utsidan är insidan helt slät och därmed lätt att rengöra. 

Byggkvaliteten är mycket god och det finns många detaljer att studera. Lägg särskilt märke till
 hur alla frästa fördjupningar är fasade och slipade

Handtaget mäter tolv centimeter på längden vilket är tillräckligt för att tillhandahålla utrymme för olika storlekar på händer och tillika handskbeklädda diton. 

Greppet är ergonomiskt på ett enkelt vis. Det kröker i en mjuk båge vilket fyller handen väl. Möjligen kan tyckas att det är något halt. Det är trots allt ett metallhandtag utan räfflor att tala om. Bortsett från den arbetade utsidan då som hjälper till och räddar kniven på det området. 

En detalj jag inte är helt vän med är den lilla öglan som agerar fånglinehål. Den stämmer inte med designen, är väldigt snålt tilltagen och kan ibland kännas i handen. Jag funderar till och med på att avlägsna den helt. Den är för övrigt en förlängning av backspacern som även den försetts med mönster. 

Öppning och lås

Phalanx öppnas företrädesvis med en flipper som hållits modest till formatet. Visst, kniven är tack vare det och ett rejält blad inte den kvickaste på marknaden. Men öppningen fungerar och jag föredrar generellt mindre flippers framför större sådana eftersom de tar mindre plats i fickan, inte hackar lika hårt på omgivningen och stör knivens övergripande linjer mindre. 

För säkrare funktion har den här varianten försetts med några välbehövliga räfflor. "Landningsbanan" för fingret är tacknämligt fasat och rundat. Det ger en mjuk avslutning på rörelsen. 

Flippern är föredömligt liten och diskret. God geometri
gör att den fungerar ändå

Sen kan bladet fällas ut med tummen också. Det är bara att

 nyttja skåran i bladet

Det kan tilläggas att "detenten" inte är särskilt stark. Inte så svag att man kan skaka ut bladet men tillräckligt för att kniven även skall gå att öppna med tummen. Det sker genom att man tar spjärn mot mönstret på bladet. Det är en finess jag verkligen uppskattar då det gör att kniven kan öppnas på mer än ett vis.  

TS45 är mycket len i gången tack vare lager i keramik. Återigen en detalj som brukar återfinnas på dyrare knivar. Även detentkulan är i keramik. 

Ramlåset är stabilt samt lätt att komma åt och släppa

Ramlåset har alla de attribut som krävs i form av utbytbar stålförstärkning och ett översträckningsskydd. Det senare är dolt i pivoten vilket är både snyggt och effektivt. Låset är mycket lätt att komma åt och att släppa. Men det är bäst att inte göra det med bladet riktad uppåt. Gången är mjuk nog för att bladet skall falla igen med endast lätt motstånd och eftersom kniven inte har något "choil" så är risken för att skära sig överhängande. Så flytta fingrarna och skaka lätt på kniven och den glider igen. I det här fallet är det skönt att låsarmen agerar "broms".  

Själva låsfunktionen är helt utan negativ anmärkning. Lätt att släppa och bladet är helt stabilt även i utfällt läge. Precis som det skall vara. 

Att bära

Clipet på den här kniven är en lyckad fusion av utseende och funktion. Det som utmärker det är att det är ett 3d-format titanclip med två distinkta igenkänningstecken. Dels så är det genombrutet vilket flyter ihop med övrig form på ett gott vis och dels har det en dold fästskruv. Vad bättre är att det även fungerar väl när kniven sitter i fickan. Det håller kniven på plats utan att visa allt för mycket av den. Däremot kan den jäkla fånglineöglan kännas spetsig om man stöter emot den. 

Inte bäst i världen men gott nog särskilt med tanke på att det är ett
 "skulpterat" clip. Men på grund av det syns lite för mycket av kniven

De yttre kanterna är mjukt rundade runt om och vikten är inte avskräckande den heller med sina runt 130 gram. Med tanke på att bladet mäter över nio centimeter och det mesta av det är egg får det anses konkurrenskraftigt. 

Sammanfattningsvis

Jag skrev inledningsvis att man får "extremt mycket kniv för pengarna". Hur mycket pengar då undrar kanske vän av ordning. Ja, en Google-sökning säger att de finns att köpa på hemmaplan för någon tusenlapp. Själv gav jag emellertid runt trehundra kronor på en auktion och även med tull och moms blir det billigt! Särskilt när det ställs i relation till att du för den slanten får en sunt konstruerad modern fällkniv som inte skäms för sig storleksmässigt. Inte heller ur materialsynpunkt med TC4-titan, D2-stål och kullager samt "detent" i keramik gör bort sig på något vis. 

Rymdskeppet har landat. TS45 Phalanx har ett mycket modernt formspråk

Vad som kännetecknar "Phalanx" är emellertid inte priset utan de många och väl arbetade detaljerna. En hade varit bra, två utmärkt men här finns fler än så. Först återfinns de idag för knivtypen nästan obligatoriska elementen såsom:

• Handtag i titan som går att ta isär
• Ramlås med utbytbar stålförstärkning i låsarmen samt
• Flipperöppnat blad som löper på kullager

Lägg därtill:

• Lättade handtagssidor
• Tvåtonsfinish på bladet
• Flera sätt att öppna kniven utan att det inverkar menligt på utseendet
• Översträckningsskydd gömt i pivotskruven
• Clip som både är "skulpterat", genombrutet och försett med dolt fäste
• Ramlås som är genombrutet

Sen kännetecknas den här kniven av genomgående mycket hög kvalitet. Kanske överraskande hög för sammanhanget. Samtliga ytor, hörn och kanter på den här kniven har blivit exemplariskt fasade och rundade. Den finns inget negativt att invända alls på den punkten. Detsamma gäller hur bladet formats och slipats. Phalanx är helt enkelt välgjord. 

En kniv från Two Sun som överraskade positivt på många plan

Men vad bättre är att du förutom ett distinkt utseende och massor av finesser får ett blad som skär och sticker bra och ett handtag som i funktion både är enkelt och ergonomiskt.

Finns det inget negativt att säga om Phalanx? Jodå, fast inte för klassen, särskilt prisklassen. Det mesta är rätt genomfört helt enkelt. Möjligen med undantag för dem som söker extremt snabba knivar. Men annars lurar i vassen den vanliga kritiken mot metallhandtag i gemen, flipper som öppningsmekanism och ett utseende som sannerligen inte tilltalar alla. Det gäller förstås även den här kniven. Metall känns som det gör i handen och jag föredrar exempelvis känslan i micarta. Flipperknivar dras med sina utstickande metalldelar och begränsningar även om man just på den här kniven minimerat dem.

Sen finns alltid invändningen att många kinesiska märken kan kännas något identitetslösa. Men det ligger i sakens natur då de är tämligen nya på marknaden. Endast tiden kan utvisa vilka som kommer att bestå och utvecklas och vilka som kommer att falla i glömska. 

Men bortsett från den kritiken är det är ett solitt köp som varmt rekommenderas av undertecknad vilket jag hoppas framgått av presentationen. 

Specifikation:

Längd utfälld: 215 mm
Längd hopfälld: 120 mm
Vikt: 127 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: Titan, TC4
Lås: Ramlås med stålförstärkning

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina


PS. Two Sun prövar ett överraskande sätt att namnge nya modeller. I grunden har knivarna helt enkelt en beteckning, i det här fallet TS 45 vilket verkar stå för vilket modell i ordningen det är. Därefter lägger de ut en namntävling för aktuell modell på Instagram. Bästa förslag belönas med att ha döpt en kniv samt får ett exemplar av densamma. Mycket finurligt sätt att sälja in ett märke må jag säga!


/ J - gillar sol så varför inte två?

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre