Dagens bild nr 139 "Inget är svart och vitt"

Himlen och världen är blå. Åtminstone så länge jag ligger kvar i sägen och kikar ut genom sovrumsfönstret. Det delar på ett behagligt vis världen i två delar. En solig mot djupblå fond och en vit som jag inte ser. 

Vi svenskar sägs gilla att tala om väder. Tacka f-n för det! Vi bor inte i Kalifornien där man kan kika ut och konstatera att solen skiner och det är tjugofem grader som vanligt. Vad är det här egentligen? Femton  jäkla minusgrader när vi passerat mitten på mars. Det är inte rätt!

Förutom en promenad för att njuta av vädret blir det inomhusaktiviteter idag. Gym, plitande på någon recension av vasst föremål måhända. 

"Nothing is Black and White"

Morgonkaffet höll på att kallna när jag fick för mig att avbilda det. Snön smälter dock undan från bordet i solskenet. 

Kniven är en i serien av de första samarbetena mellan Kershaw och Emerson. Designen står herr E för och tillverkningen har han lämnat över. Tack och lov kanske kan sägas med tanke på hur hans brukar kännas. Det är inte utan orsak som det sägs att de bästa Emersonknivarna görs av ZT. Vi kan väl lämna ämnet med att konstatera att det är många som upplever kvaliteten som "varierande". Googla eller sök på Youtube och du skall finna. 

Just den här kniven använder jag knappt alls. Byggkvaliteten är det inget fel på och ergonomin är  faktiskt riktigt bra. Det sistnämnda ett av skälen till att jag alls köpte kniven. Men så var det resten. En låg "saber grind" gör ingen glad när det gäller att skära bra. Ett enkelt stål förbättrar inte det intrycket och sen var det balansen. En stålsida och en G10 sida gör att det känns som kniven skall kantra i handen.. Värst är dock det som är Emersons signum, öppningen. Den jäkla tumplattan är i vägen eftersom den sitter för långt ut och är bred. Och "vågen" avskyr jag som pesten. Det är nämligen inte alltid jag vill ha ut bladet innan jag fått fram min kniv. Och att dra den utan att så sker kräver viss noggrannhet. Annars står man där med ett halvt draget blad och riskerar att skära sönder både kläder och den egna personen. Wave nej tack, inte för mig. 

/ J - gör inte vågen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 12

Samarbete är bra. Det främjar fred och frihet på jorden och skänker harmoni åt mänskligheten. Det genererar även pengar, i alla fall i knivbranchen.

Att transkribera dyra customknivar till enklare format så att de kan köpas av massorna är alltid en bra idé. Särskilt i det här fallet då Emersons förlagor är allmänt ökända för att inte hålla den bästa kvalitén även om förespråkarna på olika sätt försöker förklara för oss andra varför det inte är av vikt med någon som helst passform eller kvalitetskontroll för en kniv som kostar flera hundra dollar.

Bättre då att låta Kershaw göra dem. Eller ännu hellre ZT, men det är annan femma eller snarare modell. 

"Collaborazione"

Det här en i den långa raden av modeller som släpptes samtidigt och har det föga poetiska namnet CQC-6K. Kniven är "Proudly made in China" i stapelstålet 8Cr13MoV. Den låser stabilt med en framelock i stål och öppnas endera med en tumdisk eller med "Wavefunktionen", vilket mycket möjligt kan vara en av världens mest meningslösa uppfinningar enligt mig. Den raserar mest fickor och gör att man riskerar att skära sig varje gång man skall hala fram kniven på ett mer civiliserat och långsamt vis. Den enda handtagssidan är i G10. 

/ J - gillar Emersonsk ergonomi men inte så mycket mer

(Knivrecension av Kershaws Emerson CQC-6K här!)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem