Dags för något nytt - Two Sun TS137

När jag kom hem från minisemestern väntade ett paket. Ni vet, av den där sorten. Den vi knivtokar gillar - liten vadderad påse med en uppenbart rektangulär form inuti. 

Den innehöll förstås en kniv och det råkar vara den här modellen! Kniven har en bladform som jag i allmänhet inte är särskilt förtjust i då den närmar sig de nu så populära "cleaver" eller köttyxebladen. Men den här har vissa förlåtande drag. Ett är att den uppåtsvängda ryggen ger en utmärkt plats för tummen att vila på och en annan är att kniven faktiskt har en spets som fungerar.  

Den Mokthardesignade TS137 "Stargazer" från Two Sun

Det är inte ofta knivar är lika snygga hopfällda som utfällda men den här lyckas

Kniven är designad av Mazwan Mokhtar och kommer från Two Sun. Materialen känns igen med D2-stål, excellent kolfiber, kullager i keramik och TC4-titan. Det är en av Two Suns vanligaste uppställningar. Ja, inte kolfibern eftersom de oftast gör heltitan-knivar.  

Stilren är kniven emellertid. Herr Mokhtar i mina ögon lyckats väl med den här lilla pjäsen. Omdöme kommer, var så säkra!

/ J - frångår principer

Knivrecension Two Sun TS76 Horizon

-  jakten på den perfekta fickkniven, del 30

Horizon är inte min första kniv från Two Sun och högst troligen inte den sista. De är för närvarande mycket prisvärda då du får mycket teknik och design för dina investerade slantar. Men vad du inte alltid får är stark personlighet. På det området blandar Two Sun och deras mest anlitade designer som kallar sig "Night Morning Design" högt och lågt. Det kanske beror på hastigheten med vilken de prånglar ut modeller. Den är imponerande. Vi talar om långt över 100 stycken vid det här laget. Så känner någon för att samla så kan de vara en god grund. 

Men mitt i den stora massan döljer sig emellertid guldkorn och den här kniven visade sig vara ett sådant!

Two Sun TS76 "Horizon"

Night Morning Design och Two Suns knivar är till största delen moderna flipperknivar i titan med ramlås gjorda enligt mall 1A. Materialen är närmast standardiserade med D2 som bladstål, TC4-titan i handtaget och keramiska lager och detentkula. Variationer förekommer och då används ofta liner- locks och G10 i handtagen istället. Sen gör de lyxversioner av vissa modeller och då syns oftast M390 i bladen. Utöver dem har  Two Sun ett antal toppmodeller som erbjuder mycket avancerade former på handtagen, integralkonstruktioner och knivar sammansatta helt utan skruvar. Vanligen kan även de modellerna fås på auktion runt 1000-lappen när det här skrivs. Svårslagna priser kan konstateras. 

Med den aktuella kniven TS76 Horizon förhåller det sig annorlunda när det kommer till hur den är konstruerad. Den är nämligen synnerligen enkel både på in- och utsida. Jag valde den faktiskt utifrån de premisserna samt att kniven inte var helt i titan. Ibland blir det för halt helt enkelt. Både visuellt och i handen. 

Ett riktigt guldkorn skulle det visa sig

Blad

Hur skall den här bladformen bäst beskrivas? Är det en droppoint månne? Spetsen befinner sig ändå lägre än ryggen som dessutom sluttar nedåt från handtaget. Eller är det en omvänd tanto som är så populärt idag? Nej, jag väljer att kalla det en modifierad clippoint på grund av spetsen. Vad formen ger är i vilket fall är en jäkligt behagligt blad att använda till det mesta. Eggen utgör en svagt svängd buk från häl till spets. Det underlättar skär mot exempelvis plana underlag. Det gör också att vissa tekniker lånade från köket som "rocking cuts" kan användas. Den tekniken underlättas dessutom av en blygsam storlek på flipperfenan. Sen ger bladformen en effektiv och ruskigt stark spets som inte går av i första taget. 

En något svårdefinierad men ruskigt praktisk bladform

Bladstålet är D2 vilket har blivit något av en modefluga bland knivar som inte tillhör det allra dyraste segmentet. Det är en intressant utveckling såtillvida att D2 betraktades som något av ett "lyx-stål" för bara några få år sedan. Two Suns variant av stålet har jag tämligen goda erfarenheter av överlag. Som med alla liknande stål får man torka av dem efter användning eftersom de i grunden är verktygsstål som fått lite motstånd mot korrosion. Så på ren svenska, de kan rosta! De är emellertid inga kolstål heller så man skall inte överdriva känsligheten. Vad de däremot vanligtvis besitter är hårdhet så det räcker till och blir över*. 

I det här fallet har Two Sun  lagt ned viss möda på utseendet. Bladet har huvudsakligen en blank satinfinish på de stora ytorna. Men på avfasningen av knivryggen mot handtaget till har det fått sig en blästrad och arbetad yta med ett längsgående mönster som sedan går igen i fasningen av handtaget både på presentation- och låssida. Den avfasningen tonar sen på ett intrikat vis vilket också ger den massivt kraftiga spetsen.  

Ett blad i D2 med mycket hög flatslipning

Slipningen är flat och så hög att bladet nästan är fullt flatslipat och det är också så det uppträder. Det är tur det för som vanligt har man utgått från sin standardiserade godstjocklek på 3,8 mm. Således är det inget tunt blad vi talar om. Men trots det skär Horizon mycket bra. Geometrin räddar den och inte minst hjälper en bra egg till i det här fallet. 

Handtag

Horizon är nästan så enkelt konstruerad som det går. Ja, om man undantar kullagren då förstås. Annars består den av en sida i G10 och en sida i titan. De hålls samman med en enda skruv förutom pivotskruven som förstås är justerbar. Den sammanhållande bakre skruven är sedan dragen från två håll in i en backspacer i titan. Den har för att öka stabiliteten i sidled försetts med ett par piggar som fäster i knivsidorna. Sammantaget ger det en stadig kniv åstadkommet genom briljant enkelhet. 

När det enkla blir det sköna. Formerna påminner vagt om några Terzuola-modeller

Utseendemässigt kännetecknas Horizon av att G10-materialet är gjort i två färgnyanser, en svart och en mörkt grön. Sen har ytan försetts med ett effektivt mönster som ger riktigt gott grepp. Den här kniven halkar inte ur handen i brådrasket. Särskilt inte som mönstret i något mindre aggressiv tappning går igen på titansidan. Övergången  mellan de två sidorna är mycket snyggt gjord genom att de mot ryggen till har samma tvärgående räfflor som backspacern. Det räddar i någon mån valet av två material. Personligen har jag blivit allt mindre förtjust över tid i knivar som har en presentations- och en låssida. Jag föredrar egentligen knivar som är mer uniforma runt om helt enkelt. 

Elegant övergång från G10 via back-spacern till låssidan. Här syns även fånglinehålet
 som även det är fasat. Kniven bjuder på många diskreta detaljer

Backspacern har försetts med ett dolt fånglinehål vilket ytterligare bidrar till det rena utseendet. Dekorationselementen på den här kniven består förutom av färgskiftningarna i G10-sidan av ett mönster av horisontella linjer som sträcker sig från bladet hela vägen genom handtaget. Det är de som ger det övergripande eleganta linjerna och som gjorde att jag föll för det här utseendet. 

Mönstringen går till och med igen i flipperfenans sidor. Där kan man tala om medvetenhet om detaljer. 

Fler intrikata detaljer: mönstrad flipper fena och inbyggd
förstärkning av låsarmen

Väl i hand är kniven riktigt bra. Inte perfekt men den tillhör klart det övre skiktet bland fickknivar. Det beror bland annat på att sidorna på Horizon är välvda och inte bara flata stycken G10 och titan. Förutom att vara formade har de dessutom fasats av mot ryggen till. Bakänden som ser lite kantig ut  men är emellertid väl formad för att ligga an mot handflatan både när kniven fälls ut med hjälp av flippern och när den greppas i sabelgrepp med tummen på ovansidan. 

Utöver det fungerar alla grepp inklusive omvända sådana. Det jag kan ha invändningar mot är att de sträva ytorna faktiskt är något för greppiga vid längre tids arbete. Titanet är räfflat, backspacern likaså och G10 sidan är riktigt sträv. Lägg därtill till "jimpings" på bladryggen. De är dock välgjorda och fyller sin funktion. 

Öppning och lås

Horizon öppnas med en flipper. En riktigt väldimensionerad flipper i mina ögon, läs "liten". Geometrin gör att den fungerar ändå och mönstret att pekfingret inte halkar av. Bäst är funktionen om du drar fingret bakåt. Trycket du rakt ned kan flipperfenan kännas lite vass.

Bra fäste, god geometri och blygsam - en flipperfena i min smak

Bladet glider mjukt på vanliga enkelradiga kullager. Materialet i dem är keramiskt. Det ger kniven bra snärt även om den kunde vara bättre för den sanne konnesören. För att åstadkomma verklig fart i öppningen hade bladet behövt vara något lättare generellt, särskilt mot spetsen till där det uppnår full tjocklek och därmed faktiskt är grövre än på mitten. Sen hade detentmotståndet behövt vara kraftigare för att bidra med det där extra klippet. Viktigare än blixtrande frat är dock att kniven öppnar pålitligt och det gör den. 

Se och lär så här göres ramlås. De som har fördomar 
mot kinesiska tillverkare bör tänka om

Kniven har ett ramlås i titan som är exemplariskt utfört. Förutom att bladet vare sig har glapp eller spel i utfällt läge är det lätt att släppa. Kraften i armen är väl avvägd samtidigt som den är lätt att komma åt och är väl fasad. Sen är det dessutom snyggt konstruerat. Låsarmsförstärkningen agerar även översträckningsskydd och sen hittas ytterligare en liten finess. Låsarmen har fått sig en fördjupning i spetsen i vilken en del av ramen passar in och på så vis kan inte armen heller flyttas i höjdled av misstag eller via yttre våld. Kanske inte en helt nödvändig funktion men det stärker konstruktionen ytterligare. 

Att bära

I fickan är Horizon sympatisk men inte perfekt. Vikten på 106 gram och yttermåtten är det inget fel på. Inte heller på clipet trots att det är ett skulpterat titanclip. Det fjädrar som det skall och läppen är tillräcklig även för tjockare jeanstyg.

Ett snyggt clip som matchar kniven och därtill försetts med en dold fästskruv

Det som drar ned helheten något är dels att det syns aningen för mycket kniv för min personliga smak men framför allt att den räfflade titanytan under clipet bidrar med rätt mycket friktion. Inte så att det är omöjligt att få ned kniven i fickan men ändå. Sen måste det ske i en tvåstegsrörelse eftersom man lagt fördjupningen för låsarmen på utsidan. I det hålet tenderar tyg att fastna och man får trycka till en gång till för att passera med tygkanten vilket inte är optimalt. Jag hade gärna sett att  man lagt den fördjupningen på insidan istället.

Av två skäl får clipet inte mer än godkänt. Ett är fördjupningen där tyg fastnar
 och den andra är mönstret som förvisso ger fäste men även för mycket friktion

Fördelen med friktion är att du inte riskerar att tappa kniven lika lätt, särskilt inte som den inte sitter extremt djupt.  

Sammanfattningsvis

Det som skänker den här kniven en air av elegans är de sparsmakade linjerna. Titanet och G10-sidan har bearbetats för att ge fäste och sen har ett enkelt dekorationselement valts. Det låter man sedan gå igen både på handtag, blad och flipperfena. Till den rena och avskalade looken bidrar frånvaron av skruvar. En relativt enkel men ändå unik pivotskruv och en enda (dubbelsidig) skruv som håller ihop kniven akteröver samt en liten skruv till låsarmsförstärkningen. Det är allt. Såväl fånglinehål som skruven till clipet är dolda och stoppbulten är intern, monterad i bladet så inte heller den syns från utsidan. 

Utmärkt funktion har kombinerats med sparsmakat utseende i Horizon

Horizon är även en kniv som bjuder på mycket lyx för liten peng. Än så länge kanske kan tilläggas då auktioner är det främsta sättet att få tag i dem och jag har sett att trenden för priserna pekar stadigt uppåt. De finns till fasta priser men kostar då mer. I relation till det skall ställas materialen som i sammanhanget är mer än godkända då de inkluderar TC4-titan, D2-stål, tvåfärgad G10 och keramik i lager och detent-kula. Även skruvarna som håller samman kniven är av relativt god kvalitet kan tilläggas.

Men trots sin till synes enkla uppenbarelse bjuder Horizon på flera väl genomtänkta detaljer. Eller vad sägs om välvda handtagssidor, mönstrad titan, backspacer även den i titan med dolt fånglinehål och ett skulpterat titanclip skruvat från insidan.

Titan som glittrar i sol eller kanske i Two Suns? TS76 Horizon är en mycket bra kniv för EDC-bruk

Förutom ett elegant yttre så erbjuder den här kniven ett handhavande som är genomgående positivt. Flippern är riktigt bra och det enda som hindrar den från att vara perfekt är att bladet är något framtungt. Kniven är därför inte blixtrande snabb. En annan detalj som gör att den är sympatisk att fälla ut är att baksidan på handtaget passar mot handflatan så du har något att ta spjärn emot. Horizon är alltså lätt att hålla när den öppnas vilket inte är givet med flipperknivar. Låset är sympatiskt låttåtkomligt och sammantaget gör det att kniven har bra "action" som det ibland kallas. Möjligen vore ett tillskott av en ramp för detentkulan att föredra. Som det är nu måste kanten på bladet passeras för att bladet skall falla igen.  

Vad viktigare är att väl i hand så är Horizon synnerligen välbalanserad. Kniven är helt neutral och tyngdpunkten återfinns exakt bakom flipperfenan. Det tillsammans med bra grepp och inte minst ett väl utformat blad i ett dugligt stål gör att kniven skär mycket bra. Bladformen och den starka spetsen gör den till en riktig vinnare som "EDC-kniv". 

För tillfället är det en av mina favoriter alla kategorier faktiskt. Jag rekommenderar den därför varmt.  

Specifikation:

Längd utfälld: 204 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 106 g
Bladlängd: 88 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: TC4 titan
Lås: ramlås i titan med stålskodd låsarm

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina


/ J - ser solen 

* Något som bland andra YT-kanalen "Luv Them Knives" har visat. Han låter hårdhetstesta massor av både okända och kända märken både gällande hårdhet och komposition. Bland annat för att se om de kinesiska tillverkarna levererar vad de påstår. I 99% av fallen har det visat sig att de gör det. Bland andra gäller det Two Sun som märke. De har än så länge inte farit med osanning.  

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Two Sun TS45 "Phalanx"

-  märket som fick en andra chans

För ett par år sedan chansade jag på att köpa en kniv från ett då för mig helt okänt märke vid namn Two Sun. Det var inget lyckat försök kan sägas. Modellen var i mångt och mycket ett fiasko även om de övergripande formerna som "sålde" kniven till mig ser bra ut. Men skam den som ger sig tänkte jag och gav dem trots det en andra chans. I efterhand kan jag säga att jag är mycket glad att jag gjorde det och nu finns även en fjärde representant i samlingen och en femte är på väg i skrivande stund.  

Two Sun TS45 Phalanx

Den andra chansen var turlig då den här kniven formligen blåste mig ur stolen när jag öppnade den oansenliga lådan. Den överträffade alla förväntningar jag eventuellt hade. De få som fanns baserades på några positiva omdömen jag tagit del av via Instagram så förkunskapen var något vag och skulle som sagt vägas mot mina första negativa erfarenheter. 

Two Sun har helt enkelt ryckt upp sig sen det begav sig. Det är ett företag från Kina som inte kopierar andra utan istället har anlitat en designer som för stunden formligen spottar ur sig modeller. Han kallar sig "Night Morning Design" och återfinns främst på Instagram. Det här är nummer 45 i ordningen och den har fått namnet "Phalanx".

Phalanx, en kniv som är förvånansvärt rättfram bakom sitt tekniska yttre

Det här är en kniv med ett tydligt och modernt formspråk som högst troligt inte tilltalar alla och inte ens mig alla dagar. Men det är konsekvent och synnerligen väl utfört. Kniven är fylld med intresseväckande detaljer som återfinns i hur handtag och översträckningsskydd är konstruerat, clipets utformning, mekaniken, bladformen, ytbehandlingarna med mera. Det finns helt enkelt mycket att säga om den här kniven.

Blad

En av de i både i bildlig och bokstavlig mening säljande delarna av den här kniven är bladet. Det är också en av de enklare även om det precis som på övriga kniven finns detaljer att notera och tala om. 

Det första som slog mig är att både bladet och kniven är mer tilltagna än förväntat. Det här är en "fullvuxen" kniv och inte något liten fickkniv. Konkret innebär det ett blad på nio och halv centimeter tillverkat av en bit D2-stål med en grovlek på 3,8 millimeter och som är strax under tre centimeter brett/högt beroende på hur man väljer att se det. 

En modifierad wharncliffe med buk och en hög flatslipning ger ett allroundbetonat blad med EDC-fokus

Finishen är en attraktiv medelblank satin som övergår i en blästrad gråton i de försänkta partierna/blodskåran/fullern, kärt barn har många namn. Tvåtonsfinishen och den jämna ytbehandlingen är liksom resten av kniven väl arbetade vilket skänker ett exklusivt intryck. Bidragande till det är även den relativt diskreta märkningen. På en sida "Two Sun"-logotypen som inte sticker i ögonen allt för mycket och på andra sidan "Night Morning Design". Det sistnämnda tyvärr i vad som anskrämligt mycket påminner om typsnittet Comic Sans. På ricasson återfinns ståltyp.

Formen är spännande och helt i linje med exempelvis Fox Slim Dragotac eller Spyderco PPT som i sin tur blandar drag från klassiska Wharncliffeblad med den krökta eggen från en HigoNoKami vilket utmynnar i en modern fusion. Resultatet är ett blad som både bjuder på estetik, en svagare buk och en jäkligt användbar spets. Helt i min smak när det kommer till EDC-knivar. 

Jämn symmetrisk egg med bra bett redan från fabrik. Tack för det!

Ett par detaljer förtjänar extra omnämnande. Den första är att den här kniven har en av de bästa förhållande mellan blad och handtagsstorlek jag stött på hos en fällkniv. Two Sun har helt enkelt knökat in så mycket blad det bara går utan att man sticker sig på det.  Det andra är att kniven kom ruskigt vass med en egg som är både jämn och symmetrisk. Den slår utan tvekan en rad betydligt mer etablerade märken på fingrarna på den fronten. 

Sen kan även sägas att de något ovanliga fördjupningarna på bladryggen fyller en funktion oavsett om det är medvetet gjort eller ej. De gör att kniven även kan fällas ut sakta och diskret om så önskas. Mer om det senare. 

Om funktionen kan annars sägas att förutom att bladet är väl slipat så är det även förtjänstfullt tunt bakom eggen. Det och att det är flatslipat till större delen av bladets höjd gör att TS45 även skär förbaskad bra i alla de material jag testat så här långt. Sen har man inte missat det här med att lämna en litet men effektivt "sharpening choil" för att underlätta framtida underhåll på kniven. 

Materialet som använts uppges vara D2, en äldre stålkomposition som brukar räknas till kategorin "tool steels" fast det i det här fallet är "semirostfritt". Det finns ingen anledning att misstro uppgifterna om vilket stål det handlar om eftersom det inte tillhör den mer exklusiva skaran och det är fullt möjligt att det är en inhemsk kinesisk tolkning av varianten. Det kan i sammanhanget nämnas att Two Sun i flera fall släppt sina knivar i lyxversioner med M390 stål för den som vill tillfredsställa den inre "stålsnobben".   

Hur som haver är bladet fullt dugligt till det mesta. Möjligen med undantag av syrlig mat som ex tomater. Skär man dylikt och lämnar kniven så blir det fläckar på bladet. D2 kräver lite pyssel då man helt enkelt behöver olja det ibland samt torka av bladet och hålla det torrt efter användning. Annars kommer korrosion som ett brev på eh...posten. Det gäller även det här bladet vilket ytterligare tyder på att märkningen är korrekt. Det är inte lika rostfritt som de enklare "sifferkombinationsstålen" som annars återfinns i knivar från Kina. 

En invändning är att eggen inte håller hur länge som helst. Den behöver umgås med ett skärpstål ibland när man plöjer genom kartong till exempel. Men utöver det är kniven en bra brukskniv, kanske bättre än vad dess moderna yttre antyder. 

Handtag

Om bladet i grund och botten är enkelt med någon detalj så är handtaget desto mer arbetat. Onekligen är mycket tid nedlagt på utseendet. Om man sen uppskattar det är förstås en helt annan fråga. Det ser ut som om kniven kommer från rekvisitan tillhörande valfritt Star Trek avsnitt. 

Men om handtaget kan även sägas att det trots det är funktionellt. Det finns uppenbarligen en tanke bakom galenskapen. Formen är ett resultat av mycket tid med en CNC-maskin. Grunden är två bitar TC4-titan som fått de lättade partierna som vanligen återfinns dolda på insidan lagda på utsidan istället. Det förfarandet ger det distinkta utseendet samt ett bättre fäste än en slät yta skulle gjort. Tilläggas bör att att alla kanter, hörn och fasade detaljer är exceptionellt väl rundade och slipade på TS45an. Faktum är att kniven är så välgjord att jag har svårt att hitta särskilt många serieproducerade knivar som slår den alls, oavsett prisklass. 

Ett bekvämt handtag även om öglan för fånglina känns som en efterhandskonstruktion

Att mycket tid lagts ned på produktionen märks på en uppsjö detaljer. Förutom mönstret på handtaget gäller det låsarmen som liksom clipet är genombrutet. Detaljer som annars återfinns på betydligt mer exklusiva knivar då det förstås kräver längre bearbetning av materialen. Det omfattar även pivotskruven som förutom att vara dekorativ har försetts med en "krage" som även agerar översträckningsskydd. Ett mycket finurligt sätt att gömma den funktionen. 

Trots pivotskruvens utseende återfinns en vanlig "T8" i dess centrum. Den är med andra ord både estetisk och praktisk. Det är för övrigt den enda sammanhållande punkten tillsammans med en skruv i bakänden på handtaget. Det är därmed mycket lätt att demontera kniven. Eftersom de arbetade ytorna med sina fickor återfinns på utsidan är insidan helt slät och därmed lätt att rengöra. 

Byggkvaliteten är mycket god och det finns många detaljer att studera. Lägg särskilt märke till
 hur alla frästa fördjupningar är fasade och slipade

Handtaget mäter tolv centimeter på längden vilket är tillräckligt för att tillhandahålla utrymme för olika storlekar på händer och tillika handskbeklädda diton. 

Greppet är ergonomiskt på ett enkelt vis. Det kröker i en mjuk båge vilket fyller handen väl. Möjligen kan tyckas att det är något halt. Det är trots allt ett metallhandtag utan räfflor att tala om. Bortsett från den arbetade utsidan då som hjälper till och räddar kniven på det området. 

En detalj jag inte är helt vän med är den lilla öglan som agerar fånglinehål. Den stämmer inte med designen, är väldigt snålt tilltagen och kan ibland kännas i handen. Jag funderar till och med på att avlägsna den helt. Den är för övrigt en förlängning av backspacern som även den försetts med mönster. 

Öppning och lås

Phalanx öppnas företrädesvis med en flipper som hållits modest till formatet. Visst, kniven är tack vare det och ett rejält blad inte den kvickaste på marknaden. Men öppningen fungerar och jag föredrar generellt mindre flippers framför större sådana eftersom de tar mindre plats i fickan, inte hackar lika hårt på omgivningen och stör knivens övergripande linjer mindre. 

För säkrare funktion har den här varianten försetts med några välbehövliga räfflor. "Landningsbanan" för fingret är tacknämligt fasat och rundat. Det ger en mjuk avslutning på rörelsen. 

Flippern är föredömligt liten och diskret. God geometri
gör att den fungerar ändå

Sen kan bladet fällas ut med tummen också. Det är bara att

 nyttja skåran i bladet

Det kan tilläggas att "detenten" inte är särskilt stark. Inte så svag att man kan skaka ut bladet men tillräckligt för att kniven även skall gå att öppna med tummen. Det sker genom att man tar spjärn mot mönstret på bladet. Det är en finess jag verkligen uppskattar då det gör att kniven kan öppnas på mer än ett vis.  

TS45 är mycket len i gången tack vare lager i keramik. Återigen en detalj som brukar återfinnas på dyrare knivar. Även detentkulan är i keramik. 

Ramlåset är stabilt samt lätt att komma åt och släppa

Ramlåset har alla de attribut som krävs i form av utbytbar stålförstärkning och ett översträckningsskydd. Det senare är dolt i pivoten vilket är både snyggt och effektivt. Låset är mycket lätt att komma åt och att släppa. Men det är bäst att inte göra det med bladet riktad uppåt. Gången är mjuk nog för att bladet skall falla igen med endast lätt motstånd och eftersom kniven inte har något "choil" så är risken för att skära sig överhängande. Så flytta fingrarna och skaka lätt på kniven och den glider igen. I det här fallet är det skönt att låsarmen agerar "broms".  

Själva låsfunktionen är helt utan negativ anmärkning. Lätt att släppa och bladet är helt stabilt även i utfällt läge. Precis som det skall vara. 

Att bära

Clipet på den här kniven är en lyckad fusion av utseende och funktion. Det som utmärker det är att det är ett 3d-format titanclip med två distinkta igenkänningstecken. Dels så är det genombrutet vilket flyter ihop med övrig form på ett gott vis och dels har det en dold fästskruv. Vad bättre är att det även fungerar väl när kniven sitter i fickan. Det håller kniven på plats utan att visa allt för mycket av den. Däremot kan den jäkla fånglineöglan kännas spetsig om man stöter emot den. 

Inte bäst i världen men gott nog särskilt med tanke på att det är ett
 "skulpterat" clip. Men på grund av det syns lite för mycket av kniven

De yttre kanterna är mjukt rundade runt om och vikten är inte avskräckande den heller med sina runt 130 gram. Med tanke på att bladet mäter över nio centimeter och det mesta av det är egg får det anses konkurrenskraftigt. 

Sammanfattningsvis

Jag skrev inledningsvis att man får "extremt mycket kniv för pengarna". Hur mycket pengar då undrar kanske vän av ordning. Ja, en Google-sökning säger att de finns att köpa på hemmaplan för någon tusenlapp. Själv gav jag emellertid runt trehundra kronor på en auktion och även med tull och moms blir det billigt! Särskilt när det ställs i relation till att du för den slanten får en sunt konstruerad modern fällkniv som inte skäms för sig storleksmässigt. Inte heller ur materialsynpunkt med TC4-titan, D2-stål och kullager samt "detent" i keramik gör bort sig på något vis. 

Rymdskeppet har landat. TS45 Phalanx har ett mycket modernt formspråk

Vad som kännetecknar "Phalanx" är emellertid inte priset utan de många och väl arbetade detaljerna. En hade varit bra, två utmärkt men här finns fler än så. Först återfinns de idag för knivtypen nästan obligatoriska elementen såsom:

• Handtag i titan som går att ta isär
• Ramlås med utbytbar stålförstärkning i låsarmen samt
• Flipperöppnat blad som löper på kullager

Lägg därtill:

• Lättade handtagssidor
• Tvåtonsfinish på bladet
• Flera sätt att öppna kniven utan att det inverkar menligt på utseendet
• Översträckningsskydd gömt i pivotskruven
• Clip som både är "skulpterat", genombrutet och försett med dolt fäste
• Ramlås som är genombrutet

Sen kännetecknas den här kniven av genomgående mycket hög kvalitet. Kanske överraskande hög för sammanhanget. Samtliga ytor, hörn och kanter på den här kniven har blivit exemplariskt fasade och rundade. Den finns inget negativt att invända alls på den punkten. Detsamma gäller hur bladet formats och slipats. Phalanx är helt enkelt välgjord. 

En kniv från Two Sun som överraskade positivt på många plan

Men vad bättre är att du förutom ett distinkt utseende och massor av finesser får ett blad som skär och sticker bra och ett handtag som i funktion både är enkelt och ergonomiskt.

Finns det inget negativt att säga om Phalanx? Jodå, fast inte för klassen, särskilt prisklassen. Det mesta är rätt genomfört helt enkelt. Möjligen med undantag för dem som söker extremt snabba knivar. Men annars lurar i vassen den vanliga kritiken mot metallhandtag i gemen, flipper som öppningsmekanism och ett utseende som sannerligen inte tilltalar alla. Det gäller förstås även den här kniven. Metall känns som det gör i handen och jag föredrar exempelvis känslan i micarta. Flipperknivar dras med sina utstickande metalldelar och begränsningar även om man just på den här kniven minimerat dem.

Sen finns alltid invändningen att många kinesiska märken kan kännas något identitetslösa. Men det ligger i sakens natur då de är tämligen nya på marknaden. Endast tiden kan utvisa vilka som kommer att bestå och utvecklas och vilka som kommer att falla i glömska. 

Men bortsett från den kritiken är det är ett solitt köp som varmt rekommenderas av undertecknad vilket jag hoppas framgått av presentationen. 

Specifikation:

Längd utfälld: 215 mm
Längd hopfälld: 120 mm
Vikt: 127 g
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: D2
Handtag: Titan, TC4
Lås: Ramlås med stålförstärkning

Producerad av: Two Sun, tillverkad i Kina


PS. Two Sun prövar ett överraskande sätt att namnge nya modeller. I grunden har knivarna helt enkelt en beteckning, i det här fallet TS 45 vilket verkar stå för vilket modell i ordningen det är. Därefter lägger de ut en namntävling för aktuell modell på Instagram. Bästa förslag belönas med att ha döpt en kniv samt får ett exemplar av densamma. Mycket finurligt sätt att sälja in ett märke må jag säga!


/ J - gillar sol så varför inte två?

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 137 "Läderfodral"

Det är sällan jag bär knivar i läderfodral nuförtiden. Ja förresten jag gjorde det inte så ofta "förr" i tiden heller. De jag bar mest på det viset var modellerna 112 och 110 från Buck och min första Leatherman, en "Supertool" från tiden då det begav sig. De knivarna är så pass tunga att de blir ett bekymmer i alla fickor utom i stadiga jackfickor särskilt som de saknar clip.  

Sen har det följt med bältesfodral till fler knivar i samlingen, exempelvis EKA 88 och Fox W515. Men de knivarna passar betydligt bättre löst i fickan enligt mitt förmenande. 

De enda läderfodral som kommer till användning nu är den typen som skyddar kniven från omgivningen och omgivningen från kniven. Den typen som levereras till EKA Executive, Victorinox Classic, Maserin Gourmet, Viper Timeless och Fox Slim Dragotac för att nämna några.  

"Leather Sheath"

Kniven på bilden levererades också med fodral trots att den enligt modernt koncept är utrustad med clip. Det är dock en substantiell kniv så löst i fickan kommer den inte till sin fulla rätt. Särskilt inte som det redan rätt långa handtaget utrustats med en förlängd tang enligt förlagan. 

Modellnamnet vet jag faktiskt inte men kniven är en hypermodern tolkning av en Higonokami och kommer från Katsu. Materialen är titan, kolfiber, D2 och den är försedd med kullager, ramlås, översträckningsskydd och låsarmsförstärkning. Alla attribut som hör till kategorin med andra ord. Formen och öppningsmekanismen skiljer den emellertid från mängden. 

Recension kommer förstås!

/ J - fodraltestaren

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Shirogorov CannaBis

klonerna anfaller

Den här kniven är ännu ett exempel på strålande design av Dimitri Sinkevich, mannen bakom exempelvis ZT 0450 som jag tidigare presenterade i "DPF 22". Utseendet är även i det här fallet rent och enkelt utan överdrifter. Något som inte sällan kännetecknar god formgivning för övrigt.

Modellen kallas av någon outgrundlig anledning för "CannaBis" av skäl som inte heller upphovsmannen kan redogöra för när han tillfrågats i intervjuer. Kniven tillverkas ursprungligen av de ryska bröderna Shirogorov* vars namn företaget bär. 

Shirogorov CannaBis clone

Shirogorov tillverkar knivar av yppersta klass. Utmärkande för deras produkter är stilren design, hög precision och tillverkningskvalité och användande av de bästa material som finns att tillgå. De ligger bland annat bakom den moderna fällknivsikonen F95. Nackdelen är att med det paketet följer även en imponerande prislapp. De billigaste varianterna kostar strax under tusen dollar, i USA kan tilläggas och customknivarna betydligt mer. Så hur roligt det än må vara med ett original så är det inte aktuellt i mitt fall kan sägas.

Genomgående en ytterst väl formgiven kniv, kopia såväl som förlaga

Alternativet som återstår om man ändå vill känna och klämma på en känd knivmodell är att införskaffa en "klon" eller en kopia. Det gäller bara att hitta de bra versionerna. Det här är en sådan kan väl nämnas i förbifarten. Sen kan alltid patenträttigheter och närbesläktade frågor diskuteras i samband med det förfarandet. Men för att uttrycka det enkelt så hade inte alternativet för mig varit att köpa originalet så jag känner inte att jag lurat någon fattig knivmakare på pengar.

Men jag är inte mindre sugen på en Shirogorov efter att ha prövat på designen så i det här fallet fungerar betet. Men frågan är då vad man får i det här fallet? Det skall vi kika närmare på.

Blad

Formen är lika smakfull som man kommit att förvänta sig av Sinkevich. Det är ett substantiellt droppointblad det handlar om. Det mäter strax under en decimeter på längden och är närmare tre centimeter brett med en godstjocklek på hela fyra millimeter. Ytbehandlingen är en diskret tvåtonsfinish där de flata partierna är satinbehandlande och resten av bladet tumlat och sedan halvt polerat. Främre delen av bladet är avfasat på ryggsidan och hela ryggen är lätt rundad. Mot handtaget till finns urfrästa spår för bättre kontroll. Spetsen är tämligen kraftig men ändå adekvat. 

Bladet är helt omärkt och det finns således vare sig text eller logotyper på det. Även originalet har sparsmakat med loggor men i det här fallet är hela kniven steril.  

Ett enkelt droppointblad fungerar alltid. Särskilt när det är flatslipat

Eggen är dragen hela vägen in till handtaget vilket är en detalj jag uppskattar i högsta grad. Det möjliggör detaljarbete med god kontroll nära handtaget när så önskas. Det är ju också där kraften är störst om man behöver ta i.  

Kniven kom med en mycket duglig fabriksegg. Den är jämnt slipad och kniven är mycket vass. Såpass att jag höll på att bli av med en fingertopp redan första dagen. Kombinationen av ett tämligen massivt blad som faller in i handtaget av sin egen tyngd och en mycket skarp egg överraskade mig. 

Eftersom kniven är helt omärkt är det också hart när omöjligt att säga vad det är för stål det faktiskt rör sig om. Enligt uppgift skall det vara D2 men det är svårt att veta med säkerhet eftersom det är en kniv med kinesiskt ursprung. Men troligen är det ett stål med liknande komposition. Det uppträder lite åt det hållet även om det känns mjukare. 

Bladet har försetts med en tvåtonsfinish - stentumlat på slipytan och satin på de flata delarna

En sak som som kunde förbättrats är tjockleken på bladet ned mot eggen. Trots en hög, nästan full flatslipning är det relativt mycket gods kvar bakom eggen. Förvisso blir bladet väldigt starkt med den geometrin men kniven skär också lite sämre än vad den kunnat göra. Trots det är det en riktigt duglig kniv. Kombinationen flatslipning och bra skärpa kommer man långt med. 

Kniven har fått stifta bekantskap med de flesta material som kan vara aktuella för en kniv att skära i: papper, papp, kartong, hård- och mjukplast, buntband, tejp, textilier, födoämnen av diverse slag och trä. Såväl torrt som färskt.

Eftersom det är en fällkniv det handlar om så undviker jag allt vad vedprocessande heter. Till de uppgifterna finns såg och yxor om det är aktuellt. Så till skillnad från amerikanska recensenter så ägnar jag mig inte åt "batoning" när jag testar fällknivar. Som en not undrar jag ibland om de hört talas om att man kan tälja sig en kil att användas för ändamålet istället för att massakrera sin kniv.

Det kraftiga handtaget gör annars att det går att ta i rejält när det behövs. Det finns inga uppenbara ställen som ger skav eller blåsor även vid något längre tids arbete. Jag testade med en stunds rätt intensivt täljande för att få en referens.

Handtag

Vilket för oss in på handtaget. Konstruktionen bygger på en inre ram i titan med en godstjocklek på två millimeter och på den är skruvat skollor av linnemicarta. De är blästrade till en halvruggad yta och färgen är grå/svart. I ryggen på handtaget finns en distans av svart G10. Kniven har även hål för fånglina. 

Ett stort men framförallt mycket bekvämt handtag försett med skollor av linnemicarta

Linnemicartan är riktigt bekväm att greppa. Den känns varm att röra vid och den öppna porerna i ytan gör att det finns lite friktion i materialet. Den har dock slitits blankare över tid och det som är speciellt med den här typen av handtag är att de får patina efterhand, de mörknar och blir slätare som ett naturmaterial trots att det är syntet det handlar om. 

Värt att notera är att ramen sticker ut en aning utanför skollorna. Det förstärker formspråket men är inget som upplevs negativt ur komfortperspektiv.  

Det är ett stort handtag och kniven mäter hela tretton centimeter hopfälld. Det gör att det finns gott om plats för alla fingrar även för dem med större händer. Handtaget är även tämligen grovt, runt en och halv centimeter brett vilket fyller handen väl. Det bör påpekas att allt är rundat och slipat. Ram, bolster, låsarm och till och med sidorna på flippern är fasade. Där är kopian mycket lik originalet vilket är förnämligt. 

En bred rygg med en distans av formad G10

Även konturerna på skollorna bidrar till ökat grepp då de är tredimensionellt formade och inte platta. De är välvda och sidorna är även tjockare mot mitten och änden av handtaget.  

För en större fällkniv är utformningen av det här handtaget ett föredöme. Det fungerar vid alla former av grepp utan att ge upphov till obehag och det är även utmärkt i alla väder om man nu ämnar använda sin kniv i kyla och regn. Linnemicarta är ett material som inte känns lika kallt som t ex titan eller aluminium.  

Öppning och lås

CannaBis är en dedikerad flipperkniv liksom de flesta modeller från Shirogorov. Det har med tiden blivit något av deras kännetecken. Själva flippern är osedvanligt liten, särskilt sett i relation till storleken på kniven. Men den är fullt tillräcklig. Det spelar heller ingen roll på vilket sätt den aktiveras, med tryck nedåt eller bakåt - båda sätten resulterar i blixtrande snabb öppning. Det här är faktiskt den mjukaste och snabbaste kniven jag äger både att öppna men framförallt stänga.  

En stor del av förklaringen återfinns i det faktum att bladet är kullagrat. Kulorna i lagren är av keramik vilket är en annan detalj som känns genomarbetad med tanke på att det inte är ett original vi talar om. 

En liten men väl avvägd flipper försedd med precis lagom med fäste för fingret för att fungera perfekt

Kniven låser med en väl avvägd linerlock i titan. Inledningsvis tar den ganska tidigt så det finns gott om plats att slita in den utan att låset fallerar. Den låser stabilt utan glapp eller spel. Skulle något glapp i sidled uppstå kan det spännas bort med den justerbara pivotskruven som dock kräver specialverktyg. Ett sådant ingår men även med hjälp av det är det lite pilligt att spänna skruven utan att repa ytan. Det går att spänna skruven tämligen hårt i och med att bladet löper på kullager utan att för den skull äventyra funktionen.

Jag har behövt spänna pivotskruven någon gång då den inte är försedd med gänglåsning och flippers har en tendens att skruva upp sig eftersom de låser med sådan kraft.

Låset är lika lätt att släppa som bladet är att fälla ut. Det finns inga särskilda urtag för att underlätta åtkomst men det fungerar ändå väl. Fördelen med att inte ha några gropar eller dylikt i skollorna är att det är svårt att släppa låset av misstag. Jag vet inte om ytan där låsarmen möter bladstålet är behandlad på något sätt så det återstår att se hur den slits. Men den är inte försedd med något ilägg av stål.  

Faktum är att jag skurit mig en gång för att bladet faller in som en giljotin när det släpps. Det gäller att släppa låset med tyngdkraften på sin sida annars ligger fingertopparna risigt till. Man bör således hålla bladet nedåt när kniven skall fällas ihop.  

Låset är en linerlock i titan

Hade jag fått önska något så hade det varit att låsarmen färdats lite längre faktiskt. Jag vet att det är modernt med "tidiga" lås men jag föredrar att ha lite mer metall inklämt där för att hindra att låsarmen vandrar utåt när man belastar den. Risken uppstår främst vid lätt vridande rörelser som när man lossar eggen vid täljarbete.

Sen kunde bladet har något hårdare motstånd i hopfällt läge. Som det är nu går det att skaka ut bladet. Men det är ingen risk för att den öppnas av sig själv vad jag märkt. 

Att bära

Nu kommer vi till knivens akilleshäl. Om man tar ett stort och långt blad med ett tillhörande rejält och kraftigt handtag - vad får man då? Svar: en jäkligt stor kniv. Och det är också intrycket i fickan. Att den är stor. Och tung - den väger trots allt 175 gram. Däremot bärs den förvånansvärt bekvämt trots detta. De avfasade hörnen och slipade kanterna bidrar till detta. 

CannaBis är försedd med ett mycket speciellt clip som dock fungerar. Om än inte optimalt särskilt inte i fickor med tjockare tyg är brasklappen. Men funktionen får här stå tillbaks för lika delar design, det är verkligen snyggt och att det inte ens känns när man greppar kniven. Det är inte många clip man kan säga det om! Det uppnås genom att det är ligger infällt i en fördjupning i sidan på handtaget.

Ett mycket speciellt clip infällt i sidan på handtaget

Materialet är titan och det hålls på plats med två skruvar för att det inte skall vrida sig i sidled. På grund av den ovanliga konstruktionen är det inte flyttbart på något vis. 

Enligt mig är CannaBis något för stor för att vara en bra fickkniv. Men, inte för illa ändå om man vill en rejäl fällkniv med sig och önskar de fördelar som ett decimeterlångt blad ger. 

Sammanfattningsvis

Om den här kniven kan man tycka en hel del. Både första och sista intrycket är att det är en rejäl kniv, att den är stor helt enkelt. Vidare kan sägas att det är en riktigt bra design. Extravagant men ändå enkel på något vis. Det är också en kniv med oerhört bra finish för att vara en kopia. Och icke att förglömma - den skär bra. 

Många små detaljer bidrar till att kniven känns genomarbetad som rundade och slipade detaljer på ramen inklusive insidan och till och med kanterna på flippern är fasade. Bladcentreringen är nära perfektion och eggen är jämnt slipad. Allt sammantaget gör att kniven känns exklusiv.

Ett ytterst sympatisk bekantskap i det större formatet - om du kan tåla att det är en kopia förstås

Frågan är vem jag skall rekommendera den här kniven till? Tja, kanske till den som vill känna på en Shirogorovmodell men saknar tio tusen kronor att lägga ut på den bekantskapen? Eller den som söker en större brukskniv som kan hanteras lite mer vårdslöst än man skulle gjort med en dyrare kniv. Priset för den här låg när den köptes på strax över femhundra kronor. 

Undvik den däremot om du söker en liten nätt fickkniv att bäras diskret. Likaså bör du missa den om du inte gillar det moderna konceptet med titanramar, kullager och flippers. Men där bör det tilläggas att den inte ser alltför extrem ut. Det är fortfarande en kniv så att säga och inte ett rymdskepp. Du bör förstås även undvika den om du känner att moralen får sig en törn av att inneha en kopia av något. 

Specifikation:

Längd utfälld: 228 mm
Längd hopfälld: 130 mm
Vikt: 175 g
Bladlängd: 96 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: D2, HRC 59-60
Handtag: Linnemicarta på en ram av titan TC4
Lås: Linerlock

Producerad av: Y-Start, tillverkad i Kina


/ J - J - som i Jedi

* Varav en dessvärre inte längre är i livet. Så nu är det Igor Shirogorov som står bakom namnet.

Knivrecension "Gnome" (Little Big Knives)

- Kines med rysk stamtavla

Det här är en mycket intressant kniv. Både till utseende, utförande och inte minst sett till bakgrund. Bakom formgivningen ligger Anton Malyshev, en rysk industridesigner som enligt egen utsago med Gnome ville åstadkomma en kniv i "Spyderco Techno-klassen" men försedd med flipperöppning istället för tumhål. Hans plan var att formge några knivmodeller för framtida så kallad "mid-tech" produktion. Det vill säga knivar som tillverkas i små kvantiteter delvis för hand även om det i huvudsak rör sig om maskinell produktion.

En av dessa modeller var "Gnome" och bilder av den lades upp på Instagram i syfte att få feedback på utseende och funktion. Dessvärre för Anton insåg några kinesiska tillverkare potentialen direkt och började producera den omgående. Eftersom modellen inte var patenterad eller skyddad på något vis hamnade den i en gråzon som gjorde det möjligt att tillverka den helt lagligt.

Så här såg originalet ut på de bilder som delades på Instagram

Redan sen tidigare rådde det en viss kontrovers kring modellen som sådan på några knivforum då det från vissa håll hävdades att grundmodellen redan på skisserna var för lik både Curtis "F3" och Direwires modell "90" vilket jag för övrigt inte alls håller med om. Då hade jag undvikit "Gnome" som pesten eftersom Direwire inte gör knivar utan tegelstenar med någon form av egg. 

Och här produktionsversionen av Malyshevs "Gnome" 

Eleganta linjer i titanförpackning

Malyshew själv säger nu att projektet är ett avslutat kapitel för hans del och den som vill kan köpa kniven varthelst de önskar. Något jag gjorde och är glad för! Resultatet är nämligen en helt underbar fickkniv som är överkomlig även för den som inte har vunnit på lotto.  

Blad

Bladet är föredömligt enkelt utformat och riktigt elegant trots att det är brett. Enkelheten är för övrigt något som ofta kännetecknar just ryska knivar. De rör sig ofta i samma härad som skandinaviska blad särskilt när det kommer till fastbladare. Här rör det sig dock om en fällkniv och en klassisk droppoint. Godstjockleken är 3,5 millimeter vilket inte är extremt tjockt men ställt i relation till bladets storlek gör det kniven ytterst robust och släktskapet med inspirationskällan "Techno" blir påtaglig även om den här är tunnare.

Bladet är en föredömligt enkel droppoint

Det som räddar skäregenskaperna är en utmärkt geometri med en mycket hög, nästan full flatslipning. Primäreggen blir trots det tämligen bred eftersom det finns rätt mycket gods kvar bakom eggen. Där kunde den varit något tunnare enligt mig. Men geometrin tillsammans med spetsens utformning ger emellertid ett mycket starkt blad helt i klassens anda. 

Material är uppgivet som D2 vilket är ett verktygsstål som i knivkretsar gjorts känt bland annat genom customknivtillverkare som Bob Dozier. I det här fallet är det svårt att uttala sig om sanningshalten i uppgifterna om stålsort. Det har hänt att kinesiska tillverkare använder sig av den inhemska motsvarigheten till utländska stål och märker bladen med något annat. Det gäller exempelvis "440C" som i österländsk tappning inte sällan egentligen är 9Cr14MoV. I det här fallet är kniven och bladet helt sterilt och saknar märkning. Det finns ingen direkt anledning att misstänka att de ljuger om stålet då D2 inte är särskilt dyrt eller exklusivt.

Och det kan tilläggas att allt mer och fler knivstål importeras av kinesiska fabriker inte minst som de ofta är OEM-tillverkare åt västerländska märken. 

En hög flatslipning med en uttalat urtag för fingret kännetecknar 

det här bladet som försetts med en attraktiv tvåtonsfinish

Eggen var väl slipad och kniven kom riktigt vass. Det vill säga helt initialt för tämligen omgående dök det upp ett rejält problem som yttrade sig som en växande skada på eggen. Mitt på buken formades efter hand en platt yta - en tydlig skada som uppkom när kniven öppnades och stängdes. 

Det var ett problem som helt enkelt orsakades av en misskalkylering vid tillverkningen. Den enda sammanhållande bulten hade ett mönster som stack ut för långt och kom i kontakt med bladet när det stängdes. Det är numera åtgärdat av undertecknad och jag ämnar återkomma med ett separat inlägg om hur det gick till. 

Såhär får det inte se ut...

Själva eggen är föredömligt dragen ända fram till handtaget eller snarare urtaget för pekfingret i det här fallet vilket ger utmärkt kontroll när man skär saker och ting samtidigt som det gör kniven lättslipad.

Bladets utseende har annars en exklusiv air med den tvåtonade ytbehandlingen. En välslipad satin på de flata ytorna och en elegant tumlad yta på slipfasen ger ett arbetat intryck. Sen gör det mig inget att såväl kniv som blad är helt sterila och inte nedlusade med text och blaffiga logotyper. Vissa tillverkare har en tendens att vilja författa noveller på sina blad.

Handtag

Det här är en kniv som är extremt skön att hålla i. Den fyller handen på ett utmärkt sätt särskilt som storleken tas i beaktande. Det är en konst i sig att få en kniv som mäter under sexton centimeter utfälld att kännas så rejäl i hand. Gnome motsvarar och överglänser till och med Cold Steels "Mini Tuff Lite" på det området och det vill inte säga lite. 

Ett riktigt bra utformat grepp som fyller handen väl

Kniven är tydligt konstruerad för att greppas med ett finger framför flippern vilket inte är helt vanligt. Gör man det sitter den som gjuten och det styrande fingret är extremt nära bladet vilket ger utmärkt kontroll för alla former av detaljarbeten. Det gör också att tummen naturligt hamnar på ovansidan av bladet och i kontakt med de därför avsedda räfflorna som här är bra utförda. Handtagets form gör också att det trots det ringa formatet är lätt att få plats med alla fingrar. Önskas längre räckvidd kan handen flyttas bak på handtaget men då får endast tre fingrar plats och i mitt tycke känns inte det greppet lika säkert. 

Profilen är tämligen tunn givet titansidorna på fyra millimeter

Materialet i handtaget är titan och i det här fallet en legering som kallas "TC4" vilket är den kinesiska benämningen på Ti-6AL-4V. Tjockleken är 4 millimeter per sida vilket ger ett robust grepp som väl matchar knivens övriga mått och tanken bakom. Finishen följer bladet i det att den är tvåtonad med en polerad satinyta på de flata delarna och en mattare och mörkare blästrad finish på de avfasade kanterna. Ytan är snygg men  en fingeravtrycksmagnet får erkännas. Den polerade titanytan ger inget fäste i sig men det står den utmärkta formgivningen för istället. De släta ytorna gör också att kniven är lättare att bära samt hala fram och stoppa undan.

Kniven är mycket enkelt konstruerad vilket ger ett mycket öppet handtag

Konstruktionen är öppen och så enkel den överhuvudtaget kan bli på den här typen av kniv. Gnome är hopskruvad med en överdimensionerad pivotskruv som justeras med en vanlig skruvmejsel. Utöver det finns endast ett ytterligare sammanhållande distans som är skruvad från två håll. Den har försetts med ett dekormönster.

Knivhandtaget saknar hål för fånglina. 

Öppning och lås

Kniven är en dedikerad flipperöppnare och det finns inga andra sätt att fälla ut bladet på. I gengäld är det en av de bästa i genren jag haft förmånen att stöta på. Det beror på en kombination av en mycket bra utformad flipper, ett väl avvägt motstånd från låsarmen och förstås inte att förglömma - kullager. Jo, det här bladet löper på dubbla delvis kapslade lager och resultatet blir en våldsamt snabbt blad som löper mjukt och som öppnar på varje försök. 

Flippern är effektiv och gör det den skall

Kniven är försedd med en framelock som är stadig och rätt konstruerad. Men den saknar skydd mot att man översträcker låsarmen när bladet släpps vilket man får tänka på när man använder kniven. Låset är annars stabilt, snabbt och svarar med ett distinkt "klack" när bladet fälls ut. Det har heller inget av den sega känslan som vissa titanlås kan ha även på dyrare knivar. Det är helt enkelt föredömligt utfört. Bravo! Det är någonting som till exempel Böker borde snegla på då de är notoriskt ökända för att missa den detaljen även på sina lite finare knivar. Men även mer exklusiva märken än så drabbas av den företeelsen kan väl tilläggas.

Låsgeomtrin är rätt utförd vilket gör att den både låser säkert och 

är lätt att släppa

Spel och glapp förekommer inte alls hos Gnome trots den extremt lätta gången. Pivotskruven kan också justeras tämligen hårt tack vare kullagren vilket ytterligare förstärker känslan av styrka.

Att bära

Jotack, så här bra kan det vara. Kniven är i all enkelhet mycket lätt att bära. Med en vikt på ett hekto, ett superbt clip och en slät titanyta mot textilier blir resultatet bra. 

Ett riktigt favoritclip. Snyggt, lagom spänstigt och framförallt

känns det inte i handen när man greppar kniven

Clipet är i blästrad titan vilket gör det både diskret utseendemässigt och lagom spänstigt. Det håller kniven väl på plats utan att den sticker ut för mycket även om någon centimeter av handtaget syns. Det är skruvat med endast en skruv som kompletteras med en styrtapp för att det inte skall vingla i sidled. Det ger kniven ett föredömligt rent utseende. 

Det bästa med clipet är dock att det överhuvudtaget inte känns när man greppar kniven. Även designen smälter väl ihop med knivens övriga tema. Elegant presentation parat med god funktion helt enkelt. Det bevisar att Anton Malyshev vet vad han pysslar med. 

Det släta materialet i handtaget gör att Gnome är mycket lätt att såväl dra som stoppa undan. Längden gör också att fingret naturligt hamnar på flippern när man tar fram kniven. 

Sammanfattningsvis

Det har nog framgått med all önskvärd tydlighet vid det här laget att jag uppskattar den här kniven. Och jag vill betona att jag gör det. Det är utan tvekan en av de finare fickknivarna jag äger sett till funktion, passning och tillverkningskvalité och hur lätt den är att handha och bära. Detta trots att den är helt anonym och inte tillhör de mest exklusiva.  

Men det är efter mitt "supertweak" kan tilläggas. Innan dess var det en mycket bra kniv med en stor brist som var tvungen att åtgärdas. Hade det inte varit för att säljaren befann sig i Kina hade jag skickat tillbaks den. Men med de leveranstiderna är det ett rätt omständligt projekt även om garantin tillät det. Sen misstänker jag att med tanke på hur grov feldimensioneringen var så kan det vara ett generellt problem med den här modellen och inte bara det här exemplaret.  

Opererad tomte och fickfavorit

Efter åtgärden är kniven dock inte långt från fickknivsperfektion och det till ett ytterst förmånligt pris givet att det rör sig om en kniv med material som titan och D2 och är försedd med kullager.

Gnome gör verkligen skäl för epitetet "Little Big Knife". Väl i hand sitter den som gjuten och den känns genomgående rejäl helt enkelt. Den har också visat sig fungera utmärkt till diverse arbeten. Det här är en kniv jag rekommenderar till alla som vill ha en stor liten kniv med bra ergonomi som andas lyx och flärd utan att kosta skjortan. Det är av uppenbara skäl inte en kniv för den som föredrar mer traditionella konstruktioner och material och inte heller för den som letar prestige i kända märken. 

Det enda som kastar en skugga över kniven är att det inte är en helt svartvit historia bakom formgivningen och vem som står bakom tillverkningen men med Antons egna ord "/../ it makes me proud that my design was faked so fast". 

Specifikation:

Längd utfälld: 158 mm
Vikt: 100 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: D2, 59-60 HRC
Handtag: TC4 titan
Lås: framelock

Producerad av:  möjligen Y-start? tillverkad i Kina


/ J - undersöker de rysk-kinesiska relationerna