Först trodde jag att det var petimätern i mig som måhända visade sitt fula tryne varför jag lät saken bero. Men så passerade en tid och samma sak hände igen. Och sedan igen, tredje gången gillt. Nu var det inte längre en enstaka händelse utan ett fenomen. Allt enligt tanken om att en gång är ingen gång och så vidare.
Fenomenet kunde nu på relativt kort tid iaktagas på tre olika knivar från tre olika märken. Tre knivar tillverkade inte bara i tre länder utan på tre olika kontinenter, Europa, Nordamerika och Asien. De återfinns i olika prisklasser och är gjorda av ett par olika material.
Alla krävde de dock samma insats för att bli betydligt bättre. Exemplen är de här tre!
Exempel på syndare. Den i övrigt extremt välgjorda Lionsteel TM1, Benchmade Bugout och Honey Badger Medium Flipper
De är nästan så olika knivar kan bli. Förutom material och tillverkningsland så skiljer sig även öppningsmetoder samt låstyper sig åt. Vi talar om en back lock, en axis lock och en liner lock. De öppnas via en tumdisk, tumknoppar och flipper/bladhål. Vidare är det tre helt olika konstruktioner. En integral utan ram, en kniv utan eller åtminstone mycket partiell ram samt en med traditionell stålram
Redskap för åtgärd - sandpapper
Vad i hela fridens namn är det då som de här tre knivarna alla led av? Svaret är lika enkelt som förtretligt, jäkligt vassa insidor på handtagen!
Det känns inte direkt om du inte undersöker dem noga. Men då man börjar använda knivar blir det desto tydligare. Rent fysiskt inträffar då det att knivar på grund av trycket mot eggen vill rotera kring sin pivotpunkt vilket framkallar tryck mot tumvecket/tummen/pekfingret beroende på hur du håller kniven. Men en annan kontaktpunkt som involveras är lillfingret och kanske ringfingret som håller emot rörelsen. Är kanterna där de möter handtaget inte ordentligt rundade blir det inte alls bekvämt.
Det är för övrigt dylika detaljer som visar på om ett handtag är "skönt att hålla i", vilket är ett kriterie de flesta knivhandtag som inte är helt galet konstruerade uppfyller eller om det är ergonomiskt på riktigt. Det vill säga bekvämt även när man använder kniven.
Efter åtgärd. Samtliga knivar har nu rundade kanter även om det knappt syns på bilden
Som tur var är just det här problemet lätt åtgärdat. En stunds gnidande med sandpapper så är det löst. Nackdelen är att inte handtaget längre ser ut att vara i mint condition vid närmare inspektion. Men å andra sidan skall man använda kniven kommer den inte vara det länge ändå.
Frågan är varför tillverkare inte gör det här från början? Särskilt när det faktiskt handlar om rutinerade tillverkare. Särskilt Lionsteel och Benchmade är långt ifrån nybörjarstadiet. Tilläggas kan att allt annat på handtagen på de här knivarna är väldjorda så varför strunta i den här enda detaljen?
/ J - filar på...texter och knivar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar