Dagens bild nr 266 "Evergreen?"

Evergreen? De här tomaterna var inte menade att vara gröna. De mognade helt enkelt inte. Mycket beroende på vädret eller kanske till och med klimatet. Det som fortfarande är totalt åt h-e! Det är inte mycket med det som är lätt att sia om. Förutom att det i framtiden, både den omedelbara och den på sikt, kommer att bli ännu knepigare att förutse. Det kan man lista ut. 

Just nu är det grönt med blandade temperaturer runt nollan här i Småland. Någon grad plus och sedan någon minusgrad. Det betyder ingen snö och svart som fan. Å andra sidan är jag ingen anhängere av snö i vilket fall som helst. Särskilt inte nu, jag längtar efter våren. 

Skall det nu vara snöfritt vill jag å andra sidan gärna ha uppehåll och att temperaturen stannar vid några plus i alla fall. Då skulle jag nämligen kunna börja min knivkastarsäsong. Jag är förbaskat sugen. Men att kasta i mörker och regn är inget kul och med frysta tavlor går det inte. Så än så länge är antalet kast i år noll. 

Evergreen?

Något annat som fick mig att döpa bilden till "Evergreen" var kniven på bilden. Den är nämligen bra nog för att förtjäna att bli en sådan. Alltid lika aktuell helt enkelt. 

Kniven kommer från Lionsteel och är deras TM1. Kniven finns i några varianter och har precis släppts i ytterligare någon. Det som skiljer dem åt är materialet i handtaget. Den här gjord i Micarta. Det som är speciellt är att det är en integral! I knivarnas värld betyder det för den som inte vet att handtaget är skuret ur ett enda stycke. Sålunda finns inga skarvar någonstans. 

TM1 ståtar förutom det med en av de bästa back locks jag känt på. Låset är kraftfullt med mycket bra passning samtidigt som det är lätt att släppa. Man får dock se upp eftersom kullagren i kniven gör att det tunga bladet faller som en giljotin när låset släppts. Den är även en av de mest ergonomiska fällknivar jag stött på. Så det är en modell från Lionsteel som har alla förutsättningar för att bli en klassiker. 

Nu skall jag försöka ha en bra fredag. Trots att jag redan insett att jag glömde plånboken hemma och skall handla i eftermiddag. Så förutsättningarna började inte på topp. 

Men....go' fredag på er allihop!

/ J - glömsk

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knife Review Lionsteel TM1

-  close to perfection

Rarely first with the latest, it could be a description of me and most of what I have in my knife collection. But that approach can have its benefits as well. It helps me to avoid some fads and bad trends. This knife is hardly a fad since it has been around for six years now. This is usually a measure of quality in itself and this applies to this knife as well.

These are my thoughts on a very special knife from Lionsteel called TM1. 

Lionsteel TM1 MS

TM1 is a knife designed by Molletta or Michele "Mik" Pensato as he is actually called. He is a very productive gentleman who designed dozens of knives for Lionsteel, both regular knives, and folding knives. In this case, the design was not originally intended directly for Lionsteel, but I've read that they entered at a later phase.

What makes this knife so interesting is a couple choices and details. Some of them made the knife quite famous when it first was released. First, it is an "integral", ie a knife where the handle is made of a single piece of material. Before this knife, metal, mainly titanium but later also aluminum was used for this kind of handle.* Also, this model was the first in the world to combine a back lock with ball bearings. Add to that details such as an extremely well-made lock, distinctive blade shape, and good ergonomics and you end up with a knife that is anything but boring. 

A folding knife for those who need to bear down on their knives from time to time

Twitter version: Lionsteel TM1, strength and brutality paired with a lot of finesse

Blade

M1 has a distinct blade shape or rather a special tip. This type is often referred to as a reverse tanto. It can be argued that is nothing but a clip point with a very small clipped portion and a strong tip. It was a shape that was not as common when this knife was launched as it is now. The advantage is that it gives a little belly to work with at the same time as you get a reinforced and thus very durable tip.

The blade is 90 mm long, 34 mm high, and rather thick measuring 4.5 mm. The thickness was chosen to get a durable and strong knife, Mik has said in interviews. I believe this knife could have been a millimeter thinner and still end up strong enough. The grind is flat and high. There is enough surface for fixed angle sharpening systems to work well and this is facilitated by the easy to remove thumb disc.  

The blade shape is a reversed tanto, or if you so prefer, a modified clip point

Swedish steel in the form of  Sleipner from Uddeholm is found in TM1. It is steel specially developed for knives and is an elaborated version of D2

This steel is not powder steel but still has a very fine structure with the right heat treatment, says Lionsteel. According to the manufacturer, it should be tougher than D2. In practical use, I have not noticed any major difference. The knife keeps its sharpness very well and is easy to maintain on my primitive strop. The good edge holding capabilities is perhaps explained by the hardness that is stated somewhere in the 60-61 HRC range. 

The finish is a satin, and a nice one at that but the knife is also available in all-black. I almost expected some stains or a tendency to rust as the steel is not stainless. But knock on wood or maybe steel in this case, but it has not happened. Not this far anyway. 

The steel is Swedish Sleipner from Uddeholm and of that, you get your money's worth

Once you start working with the knife, it is noticeable that the TM1 is more focused on hard use than finer tasks. The edge is strong but also a little steeper than I in general prefer. Once it's time to resharpen this knife, I'll try to reduce it a few degrees. With that said, the edge came sharp even though the sharpness was not extreme. But it responds quickly to stropping as I mentioned. 

TM1 works for most of EDC chores, but if you peel and dice fruit all day long as a pastime this is not quite the right knife. It cuts well as long as you don't try to cut through these kind om substances. If you do the thickness behind the edge as well as the overall stock thickness of the blade is quite noticeably. For the same reason, this is not a knife that is particularly well suited to sitting in front of a camera on YouTube and shredding printer paper.

But when it comes to handling things like pieces of carpet, cable ties and plastic buckets and not least wood, this knife is a joy to handle. Especially as the handle makes it very comfortable to hold for a good while without redness and blisters. At first, I was afraid that the short clip would be felt but it disappears completely in my hand. No hotspots anywhere. 

Handle

The handle is one of the things that characterizes this knife. TM1 is made with Lionsteel's SOLID technology, which is their patented method of making integral handles. It is found on previous models from them as well such as SR-1 and Ti-Spine. In this case, however, the materials deviate from the norm. The other knives are made of either titanium or aluminum, which is the most common material used in these kinds of handles. In TM1, you instead find either Micarta or carbon fiber. This version with the suffix "MS" to the name is the Micarta version.

The two-tone Micarta is 3D-sculpted

In addition to being milled from one piece, there are a few more details that make the knife not only unusual but unique. On the one hand, as far as I know, it's the only knife model that combines a back lock with an integral construction. The second is that it has ball bearings. TM1 is one of or perhaps the first folding knife model that had that combination as well.

The basic form is deceptively simple but the details are many. The sides curve gently and are provided with a milled pattern for a better grip.

  The handle has a distinct finger guard and a lanyard hole

Here you can see the inside of the integral construction in which Lionsteel

managed to put both ball bearings and a back lock

The Micarta is masterfully processed in this case. All edges and corners with a few exceptions are well chamfered, rounded, and ground. The handle is 11.5 cm long, of which 9.5 cm is grip length. It measures 2.9-3 cm in height and is 15-17 mm wide. The width is fully utilized as this is a back lock. They are always more comfortable to hold than knives with an open back due to the increased contact area.

The handle is made of a two-tone Micarta that gives an almost wood-like appearance that can split opinions. I happen to like it. The surface has a somewhat rough structure intended to provide a better grip, which it does.

At the end of the grip is a glass breaker with a tungsten tip. I might as well be without it, but this one is so discreet that I have nothing to object to. Especially since there is a reason why it exists. Lionsteel, among others, targets first responders with this model.

TM2 is very neutrally balanced. It also has a spacious and extremely comfortable handle

In hand, TM1 is simply superb. It is both comfortable to hold and work with. It does not matter much which grip is chosen, even if the "sturdier" grips are given priority. For more detailed works when you perhaps hold the blade in a pinch grip, the handle is a little bit too thick at the front and the finger guard is not ideal.

The wide handle provides plenty of contact area for the hand and the shape is advanced. Here they have chosen to make a handle that is not only milled inside but also on the outside. The handle swells in the middle to fill the hand better. The sides are also pleasantly vaulted and there is a clear finger guard but also an extended finger groove for two fingers at the front.

It should be added that a few minor modifications were required to elevate this knife from "very good" to "almost perfect". What I did was round off the inside of the handles which was way too sharp for my liking. The only miss on the whole knife. Also, I sanded the finger guard slightly less angular so that it does not press against the index finger as hard when cutting wood. A typical "outdoor adaptation" if you will. 

Opening and Lock

This knife has been given a thumb disc as an opening method. Besides, one with a slightly unusual look, it is coffin-shaped. It works great, easy to find in relation to the handle, and it provides good traction against the thumb. The only objection I have is that it is difficult but not impossible to flick the blade open with your thumb. Here it is a slow and controlled movement prioritized. So the ones looking for a fidget toy, look elsewhere. 

The thumb disc is easily accessible and the bearings make the blade run smoothly

However, the opening of the blade is extremely smooth. The explanation is found in the fact that the blade runs on IKBS ball bearings. When it is combined with a blade with a lot of mass, it gives a special feeling. To prevent that feeling from becoming an unpleasant experience when closing the blade you should keep your fingers away. With the friction from the lock bar out of the way, the blade falls like a guillotine.

This is simply put one of the best back locks I've ever handled. Some of the strength for this kind of locks depends on how deep the lock bar sits. As can be seen, there is plenty of margins here. 

The finish on the lock is extremely good. The lock bar is easy to release

even though the tolerances are extremely small

Molletta and Lionsteel set a clear goal when creating this back lock. They wanted to eliminate the small amount of up and down play that almost always can be found in back lock constructions. In Triad locks, for example, it has been solved with the addition of a patented stop bolt. Here, Lionsteel has instead solved the issue with extremely tight tolerances. The result is outstanding.

At the end of the soft opening motion, an extremely crisp sound awaits announcing that the lock is in place. It is also very easy to disengage by the way. Once the blade is in place I can certify that the idea of refining an old but sturdy lock type is a success. This lock gives a very solid feeling with no play at all. Not even if you bear down on a piece of hardwood and really pushing the blade into the material. 

To Carry

Mixed emotions are what you get by carrying the TM1 in a pocket. The knife is not too heavy with its 148 grams. At least not when you take into account that it has a nine-centimeter long blade which is also rather thick. But the volume of the handle, the one that contributes to the good ergonomics, can not be ignored. The length is not extreme, but both the width and the height of more than three cm make the knife noticeable in the pocket. It's chubby, that can't be denied.  

The attachment works well and makes the clip reversible. If you want to include a glass breaker, this is what it should look like

The clip is small but the tip is at the right angle and the ramp is large enough

The good but small clip has been reused from the model SR-1. There is not much space under the clip itself, so really thick fabric can complicate things, but jeans and the like are no problem. The ramp or lip is large enough to work and it is gratefully angled so that it is almost parallel to the handle. I really dislike it when a clip has an outward-pointing tip!

Not much of the knife is visible when pocketed

The clip is strong, which means that the size is enough to keep the knife securely in place. It is a deep carry clip and therefore almost nothing is visible when the knife is carried in a pocket. Besides, the finish is pleasantly anonymous with its greyish satin. That and the lack of logos and other nuisances make the knife discreet. Pulling and putting the TM1 away is relatively easy, but the strong clip tension requires a firm hand. The Micarta has some structure but is not as rough as G10 can be.

I might add that the clip attachment is elegant where it is positioned at the rear end of the handle. This avoids extra holes in the sides. It also makes the clip reversible to the left side. Since the knife is a back lock and thumb discs can be handled with both hands, this is an excellent knife for both right- and left-handed people.

To Conclude

You can't tell that TM1 is an old model. There are some details that Lionsteel is still pretty much alone on. Integrals in materials other than titanium are still not common and I do not know of any other model that combines that with a back lock. But I own a couple of knives that integrates a back lock with ball bearings, so that combination is no longer unique.

TM1 offers an exciting contrast between appearance and weight. This knife is surprisingly light. That compared to size should be emphasized. In pictures without reference points, this knife may look smaller than it actually is. In particular, the shape and height of the blade contribute to that impression. The length is actually a full nine centimeters, which makes TM1 a fairly substantial EDC -knife. That is, by the way, the area of use Lionsteel is aiming for with this model according to their website.

I do agree with that statement in general, but I see it almost more as an outdoor knife with EDC potential. The reason is that it probably feels a little too big for many. But some details tell you that it is aimed at police, military, and similar professions such as reinforced tip, extra-strong blade, a large finger guard, and a glass breaker. It will be ready for most things besides cutting pieces of string and opening a box. 

One of the few disadvantages of aiming at this market is that the knife is too thick behind the edge for general cutting. With a little less material there, this knife had cut like a dream as well.

The design is fairly simple, almost strict even though it hides several features

This model is also a statement from Lionsteel I believe. They show once again that they really know how to build solid knives. 

This is the nicest back lock I have had the privilege of encountering during all my years as a reviewer and knife enthusiast. The same safe feeling as a Triad lock but with a smoother action and is easier to disengage. I don't know how this lock would do in a strength test but I can say it is plenty strong. 

Moreover, the comfort and the ergonomics of this knife are simply fantastic, at least for my hands. Among the better folding knives, I tested. Part of the explanation is of course found in the fact that it is an integral combined with a back lock. The handle simply gets close to how a good fixed blade feels to use. It's just the cut out for the blade that reveals that this is a folding knife. 

TM-1 is an excellent slightly larger EDC knife but feels just as comfortable outdoors

The advantage of building integrals from Micarta is of course the overall simplicity with fewer parts and screws. But there is a disadvantage associated with the method as well. It is expensive! In part, there will be a lot of material waste, but above all, it takes a long time to make knives with all programming and machining needed. This is reflected in the price. TM1 is not a cheap knife, although I do not want to call it expensive either. At the time of writing, it costs from €210 and upwards in Europe and around $205 in the US.

TM1 is a knife for those who like a lot of technology packed in a simple and stylish format which also happens to be a fantastic EDC knife. Strong as an ox but agile as a gazelle with its sturdy blade on ball bearings and its superb balance and low weight. But it is the ergonomics that shine the brightest. This is one heck of a comfortable knife to use. 

Specification:

Length, Overall: 205 mm

Length, Folded: 115 mm

Weight: 148 g (weighed by me)

Blade Length: 90 mm

Blade Thickness: 4,5 mm

Blade Steel: Sleipner

Handle: Micarta, integral

Lock: Back Lock

Produced by: Lionsteel, made in Italy

/ J - expands the flock of lions

* Rather, it is the way it is usually presented, but that is not the whole truth. In fact, EKA Knives has made knives for a long time with the same method but with compressed wood as a starting point.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Lionsteel TM1

-  nära perfektion

Sällan först med det senaste, det skulle kunna vara en beskrivning av mig och det mesta som jag har i knivväg. Men det förhållningssättet kan ha sina fördelar också. På så vis kan några modeflugor och dagssländor undvikas och kanske dödas. Den här modellen lever dock i all högönskelig välmåga. Det trots att den har funnits runt sex år vid det här laget. Sådant brukar vara ett mått på kvalitet i sig och det misstänker jag gäller den här kniven också. 

Det här är mina tankar kring en mycket speciell kniv från Lionsteel kallad TM1. 

Lionsteel TM1 MS

TM1 är en kniv designad av Molletta eller Michele "Mik" Pensato som han egentligen heter. Han är en mycket produktiv herre som designat drösvis med knivar åt Lionsteel, såväl vanliga knivar som fällknivar. I det här fallet var designen ursprungligen inte ämnad direkt för Lionsteel utan de kom in i en senare fas om jag förstått det rätt.

Det som gör den här kniven så intressant är en rad val och detaljer. Några av dem gjorde den också tämligen omtalad när den kom. För det första så är det en "integral", alltså en kniv där handtaget är gjort i ett enda stycke av någonting. Innan den här kniven kom var metall, främst titan men senare även aluminium det som användes till den sortens handtag.* Dessutom var den här modellen den första i världen som kombinerade en back lock med kullager. Lägg därtill detaljer som ett extremt väl utfört lås, en distinkt bladform och god ergonomi och du har en kniv som är speciell. 

En fällkniv för den som behöver ta i lite ibland

Twitterversion: Lionsteel TM1, styrka och brutalitet parat med mycket finess. 

Blad

TM1 har en utpräglad bladform eller snarare en speciell spets. Formen brukar kallas reverse tanto. Egenligen är den att betrakta som en clip point med extremt liten klippt del och kraftig spets. Det var en form som inte var lika vanlig när den här kniven lanserades som det är nu. Fördelen med den är att den ger lite buk att arbeta med samtidigt som du får en förstärkt och därmed mycket tålig spets.

Bladet 90 mm långt, 34 mm högt och tämligen grovt med sina 4,5 mm. Tjockleken valdes i syfte att få till en hållbar och stark kniv har Mik sagt i intervjuer. Jag anser nog att man kunde nöjd sig med någon millimeter mindre och ändå uppnått det. Slipningen är flat och tämligen hög. Det finns en flat yta för slipsystem att ta spjärn emot och det underlättas av att tumplattan är enkel att demontera. 

Bladformen är en reverse tanto eller om man så vill en modifierad clip point

I TM1 hittas svenskt stål iform av Sleipner från Uddeholm. Det är ett stål särskilt framtaget för knivar och är en utvecklad version av D2. Stålet är inget pulverstål men får mycket fin struktur ändå med rätt värmebehandling hävdar Lionsteel. Det skall enligt tillverkaren vara segare är ursprunget. I praktiskt bruk har jag inte märkt någon större skillnad. Kniven håller skärpan mycket väl och är lätt att underhålla på min primitiva strigel. Att eggen håller är kanske inte så konstigt då bladets hårdhet ligger någonstans i spannet 60-61 HRC.

Finishen är en satin men kniven kan även fås i helsvart utförande. Jag hade nästan förväntat mig någon fläck eller tendens till rost då stålet inte är rostfritt. Men ta i trä eller kanske stål i det här fallet men det har inte hänt.

Stålet är svenskt i och med Uddeholms Sleipner och av det får man en rejäl portion

Väl i arbete märks det att kniven är mer inriktad på tuffa tag än finlir. Eggen är nämligen stark men också lite tvärare än jag önskat. När det väl är dags att slipa om den här kniven kommer jag att försöka minska den några grader. Med det sagt så kom kniven vass även om skärpan inte var extrem. Men den svarar snabbt på brynen som sagt.

TM1 fungerar till alla tänkta EDC-sysslor men vill man nu skala och klyfta frukt hela dagarna så är det inte helt rätt kniv. Den skär bra så länge det inte är genomgående skär men sedan märks både eggens- och bladets tjocklek av. Av samma skäl är det här inte en kniv som är så särdeles väl lämpad till att sitta framför en kamera på YouTube och strimla skrivarpapper.

Men när det kommer till saker som mattstumpar, buntband, plasthinkar och inte minst trä är den här kniven en fröjd. Särskilt som handtaget gör det mycket komfortabelt att hålla på en bra stund utan att rodnad och blåsor uppkommer. I början var jag rädd att det korta clipet skulle kännas men det försvinner helt i min hand. 

Handtag

Handtaget är en av de saker som utmärker den här kniven. TM1 är gjord med Lionsteels SOLID-teknik vilket är deras patenterade metod att göra integralhandtag på. Den hittas på tidigare modeller från dem också som exempelvis SR-1 och Ti-Spine. I det här fallet avviker dock materialen från det gängse. De andra knivarna görs endera i titan eller aluminium vilket är vanligast på den här typen av knivar. I TM1 är det Micarta och kolfiber som är aktuella. Den här versionen med tillägget "MS" till namnet är Micartaversionen. 

Den tvåfärgade Micartan är 3D-skulpterad

Förutom att vara fräst ur ett stycke är det ett par detaljer till som gör kniven inte bara ovanlig utan unik. Dels är det, såvitt jag vet,  den enda knivmodell som kombinerar en back lock med det här sättet att göra knivar på. Det andra är att den har kullager. TM1 är en av eller kanske den första fällknivsmodell som hade den kombinationen också. 

Grundformen är bedrägligt enkel men detaljerna är många. Ytan är välvd och försedd med mönster för bättre grepp,
 handtaget har ett tydligt fingerskydd och är försett med fånglinehål

Här syns insidan på integralkonstruktonen där Lionsteel

lyckats peta in såväl kullager som en back lock

Micartan är mästerligt bearbetad i det här fallet. Alla kanter och hörn med något litet undantag är väl fasade, rundade och slipade. Handtaget är 11,5 cm långt varav 9,5 cm är grepplängd. Det mäter 2,9-3, cm på höjden och är 15-17 mm brett. Bredden nyttjas tillfullo då det här är en back lock. De är alltid bekvämare att hålla i än knivar öppna i ryggen på grund av den ökade kontaktytan. 

Handtaget är gjort i en tvåtonad Micarta som ger ett nästan träliknande utseende som man kan tycka lite olika om. Jag gillar det. Sen har den en något grov struktur ämnad åt att ge bättre fäste, vilket den gör.

I änden av greppet hittas en glaskrossare med volframspets. Den kan jag lika gärna vara utan men i det här utförandet är den så diskret att jag inte har något att invända. Sen finns det en orsak till att den finns då Lionsteel bland andra riktar sig till blåljuspersonal av olika slag med den här modellen.

TM2 är mycket neutralt balanserad. Den har även ett rymligt och extremt bekvämt handtag

I hand är TM1 helt enkelt superb. Den är både bekväm att hålla i och arbeta med. Det spelar ingen större roll vilket grepp som väljs även om de stadigare fattningarna prioriteras. För finlir med kniven i nypan är handtaget lite för tjockt i framkant och fingerskyddet något i vägen.

Det breda handtaget ger gott om anläggningsyta mot handen och formen är avancerad. Här har man valt att göra ett handtag som inte bara är fräst inuti utan även på utsidan så handtaget sväller på mitten för att fylla handen bättre. Sidorna är även behagligt välvda och det finns ett tydligt fingerskydd men även en fördjupning för pekfingret.

Det bör tilläggas att det krävdes ett par mindre modifieringar för att höja kniven från "mycket bra" till "nästan perfekt". Vad jag gjort är att runda av insidan av skåran för bladet som var alldeles för vass. Den enda missen på hela kniven. Därtill slipade jag fingerskyddet något mindre kantigt för att det inte skall trycka mot pekfingret lika hårt när man skär i trä. En typisk "frilufsaranpassning".

Öppning och lås

Den här kniven har fått en tumplatta som öppningsmetod. Därtill en med en något ovanlig form. Den fungerar utmärkt. Den är lätt att hitta i relation till handtaget och ger bra fäste mot tummen. Den enda invändningen jag har är att det är svårt men inte omöjligt att snärta fram bladet med tummen. Här är det en stilla och kontrollerad rörelse som är prioriterad. Så leksugna göre sig icke besvär. 

Tumplattan sitter lättåtkomligt till och lagren gör att bladet löper mjukt

Den rörelsen är emellertid oerhört mjuk. Förklaringen hittas i att bladet löper på IKBS-kullager. När det därtill paras med ett blad med mycket massa ger det en speciell känsla. För att den känslan inte skall bli rent obehaglig åt andra hållet, när låset släpps och bladet fälls in, bör man hålla fingrarna borta. Med motståndet från låsarmen ur vägen faller bladet som en giljotin. 

Det här är den bästa versionen av den här låstypen jag stött på. En del av säkerheten på back locks består i hur djupt låsklacken stäcker sig och som synes finns det gott om mariginaler här

Finishen på låset är extrem. Låsarmen är lätt att frigöra

trots att toleranserna är ytterst små

Det fanns en tydlig målsättning med konstruktionen av låset på den här kniven. Föresatsen Molletta och Lionsteel hade var att eliminera det lilla spel som kan finnas i höjdled i back lock-konstruktioner. I t ex Triad-lås har man löst det med en patenterad stoppbult. Här har Lionsteel istället löst det med extremt små toleranser. Resultatet är enastående. 

I slutet av den mjuka öppningsrörelsen väntar ett extremt krispigt ljud som tillkännager att låset är på plats. Det är också mycket lätt att släppa för övrigt. Med bladet ute kan konstaterats att man lyckats med sin föresats att finslipa en äldre men stadig låstyp. Det är ett mycket stabilt lås utan tendenser till kännbart spel överhuvudtaget. Det även om man tar i ordentligt genom att skära i hårt trä och pressa bladet in i materialet.

Att bära

Blandad kompott skulle man kunna säga om hur TM1 känns i fickan. Den är relativt lätt med sina 148 gram, det kan inte förnekas. I alla fall inte när man tar i beaktande att den har ett nio centimeter långt blad som därtill är grovt. Men volymen på handtaget, den som bidrar till den goda ergonomin, kan man inte bortse ifrån. Längden är inte extrem men såväl bredden som höjden på mer än tre cm gör kniven knubbig i fickan. 

Infästningen på clipet fungerar väl och gör clipet vändbart. Skall man för övrigt ha en glaskrossare är det så här den skall se ut. 

Clipet är litet men spetsen har rätt vinkel och läppen är tillräckligt stor

På den här kniven hittas ett litet men mycket bra clip som återanvänts från modellen SR-1. Det är inte särskilt mycket utrymme under själva clipet så riktigt tjockt tyg kan ställa till det men jeans och liknande är inget problem. Rampen eller läppen är stor nog för att fungera och den är tacknämligt vinklad så att den ligger nästan parallellt med handtaget. Jag avskyr när clip har utåtpekande spetsar!

Inte mycket av kniven syns när den befinner sig i fickan

Clipet är starkt vilket gör att storleken räcker för att hålla kniven säkert på plats. Det är ett deep carry-clip vilket gör att nästan inget syns när kniven bärs i en ficka. Därtill är finishen behagligt anonym med sin gråaktiga satin. Det och avsaknaden av loggor och annat otyg gör kniven diskret. Att dra och stoppa undan TM1an är relativt smidigt men spänsten i clipet gör att man får ta i lite. Micartan har lite struktur men är inte så sträv som t ex G10 kan vara.

Sedan kan tilläggas att infästningen är elegant där den sitter i bakänden av handtaget. Det gör att man slipper extra hål i sidorna på kniven. Det gör även att clipet är vändbart till vänster sida. Eftersom kniven är en back lock och tumplattan kan hanteras med båda händer är det här utmärkt kniv för både höger- och vänsterhänta. 

Sammanfattningsvis

Det märks inte att TM1 är en runt sex år gammal modell. Det finns ett flertal detaljer som Lionsteel fortfarande är tämligen ensamma om. Integraler i andra material än titan är fortfarande inte vanliga och någon med back lock känner jag inte till. Men det låset kombinerat med kullager har jag några av så det är inte längre unikt. 

TM1 bjuder på en spännande kontrast mellan utseende och vikt. Den här kniven är nämligen förvånansvärt lätt. Det i relation till storlek skall tilläggas. På bilder utan referenspunkter kan den se mindre ut. Särskilt bidrar bladets form och höjd till det. Längden är faktiskt hela nio centimeter vilket gör TM1 till en tämligen substantiell EDC-kniv.  Att det är åt det användningsområdet man siktar står tydligt att läsa på Lionsteels hemsida. 

Det kan jag väl hålla med om rent generellt men jag ser den nästan mer som en friluftskniv med EDC-potential. Orsaken är att den troligen känns lite väl stor för många skulle jag misstänka. Men det finns också flera detaljer som avslöjar att den vänder sig mot polis, militär och liknande yrkesgrupper då den har förstärkt spets, grovt blad, kraftigt fingerskydd och en glaskrossare. Allt för att den skall vara redo för det mesta utöver att skära snörstumpar.

En av få nackdelar den inriktningen fört med sig är att kniven är för tjock bakom eggen. Med lite mindre gods där hade den här kniven skurit som en dröm också.

Utseendet är tämligen enkelt, nästan stramt trots att det döljer en rad finesser

Sedan visar Lionsteel med den är modellen att de verkligen kan bygga knivar när de sätter manken till. Det här är den finaste back lock jag haft förmånen att stöta på under alla år som recensent och entusiast. Samma kassaskåpskänsla som ett Triad-lås fast med mjukare gång och är lättare att släppa. Hur styrkeförhållandet dem emellan ser ut låter jag däremot var osagt. 

Dessutom är komforten och även ergonomin i den här kniven helt enkelt fantasiska, åtminstone för mina händer. Bland de bättre fällknivar jag känner till därvidlag. En del av förklaringen hittas förstås i att det är en integral kombinerat med en back lock. Handtaget närmar sig en fastbladare i formen helt enkelt. Det är bara skåran där bladet vilar som avslöjar det.

TM-1 är en utmärkt lite större EDC-kniv men känner sig lika väl till mods i skogen

Fördelen med att bygga integraler av Micarta är förstås enkelheten med färre delar och skruvar men det finns en nackdel kopplat till metoden också. Den är dyr! Dels blir det mycket materialspill men framförallt tar det lång tid med all programmering och maskinbearbetning. Det avspeglas i priset, det här är ingen billig kniv även om jag inte vill kalla den dyr heller. Det handlar mycket om vad man upplever att man får för sina investerade slantar. I skrivande stund kostar den från 2100 kr och uppåt i Europa.

TM1 är en kniv för den som inte säger nej till en hel del teknik förpackad i ett enkelt och snyggt fodral som därtill verkligen är en fantastisk EDC-kniv i det större formatet. Stark som en oxe men smidig som en gasell med sitt grova blad på kullager och sin superba balans och lätta vikt. Men det är ergonomin som lyser starkast. Jäklar i min låda vilken bekväm kniv det här är.  

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 148 g (vägd av mig)

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 4,5 mm

Bladstål: Sleipner

Handtag: Micarta, integral

Lås: Back lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - Utökar lejonflocken

* Snarare är det så det brukar framställas men det är inte hela sanningen. I själva verket har bland andra EKA gjort knivar med samma metod fast med komprimerat trä som utgångspunkt. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Universalfix

Först trodde jag att det var petimätern i mig som måhända visade sitt fula tryne varför jag lät saken bero. Men så passerade en tid och samma sak hände igen. Och sedan igen, tredje gången gillt. Nu var det inte längre en enstaka händelse utan ett fenomen. Allt enligt tanken om att en gång är ingen gång och så vidare. 

Fenomenet kunde nu på relativt kort tid iaktagas på tre olika knivar från tre olika märken. Tre knivar tillverkade inte bara i tre länder utan på tre olika kontinenter, Europa, Nordamerika och Asien. De återfinns i olika prisklasser och är gjorda av ett par olika material. 

Alla krävde de dock samma insats för att bli betydligt bättre. Exemplen är de här tre!

Exempel på syndare. Den i övrigt extremt välgjorda Lionsteel TM1, Benchmade Bugout och Honey Badger Medium Flipper

De är nästan så olika knivar kan bli. Förutom material och tillverkningsland så skiljer sig även öppningsmetoder samt låstyper sig åt. Vi talar om en back lock, en axis lock och en liner lock. De öppnas via en tumdisk, tumknoppar och flipper/bladhål. Vidare är det tre helt olika konstruktioner. En integral utan ram, en kniv utan eller åtminstone mycket partiell ram samt en med traditionell stålram

Redskap för åtgärd - sandpapper

Vad i hela fridens namn är det då som de här tre knivarna alla led av? Svaret är lika enkelt som förtretligt, jäkligt vassa insidor på handtagen!

Det känns inte direkt om du inte undersöker dem noga. Men då man börjar använda knivar blir det desto tydligare. Rent fysiskt inträffar då det att knivar på grund av trycket mot eggen vill rotera kring sin pivotpunkt vilket framkallar tryck mot tumvecket/tummen/pekfingret beroende på hur du håller kniven. Men en annan kontaktpunkt som involveras är lillfingret och kanske ringfingret som håller emot rörelsen. Är kanterna där de möter handtaget inte ordentligt rundade blir det inte alls bekvämt. 

Det är för övrigt dylika detaljer som visar på om ett handtag är "skönt att hålla i", vilket  är ett kriterie de flesta knivhandtag som inte är helt galet konstruerade uppfyller eller om det är ergonomiskt på riktigt. Det vill säga bekvämt även när man använder kniven. 

Efter åtgärd. Samtliga knivar har nu rundade kanter även om det knappt syns på bilden

Som tur var är just det här problemet lätt åtgärdat. En stunds gnidande med sandpapper så är det löst. Nackdelen är att inte handtaget längre ser ut att vara i mint condition vid närmare inspektion. Men å andra sidan skall man använda kniven kommer den inte vara det länge ändå. 

Frågan är varför tillverkare inte gör det här från början? Särskilt när det faktiskt handlar om rutinerade tillverkare. Särskilt Lionsteel och Benchmade är långt ifrån nybörjarstadiet. Tilläggas  kan att allt annat på handtagen på de här knivarna är väldjorda så varför strunta i den här enda detaljen?

/ J - filar på...texter och knivar

Fredags-EDC LXV Italienska godsaker

Solen och värmen är här för att stanna till midsommar. I alla fall om vi får tro en rubrik från igår på Aftonbladets hemsida. Väderleksgudarna verkar inte ha hört det för här är än så längen mulet och mycket friska vindar där jag befinner mig.

Så mycket "midsomrigt" känns det inte heller. Men det är nog mest för att min tidsuppfattning är som den är. Det har dock ätits jordgubbar och badats och eftersom de rutorna kan kryssas i måste det vara sommar i alla fall. Sen har de yngre medlemmarna i familjen sommarlov och även det får räknas som en ledtråd. 

"Italian Treats"

Mer somrigt är det i fickorna idag. De tyngs ned av en mycket sympatisk kniv från Lionsteel vid namn TM1. En intressant skapelse gjord med deras SOLID® -teknik. Det innebär konkret att det är en så kallad "integral", en kniv med ett handtag gjort i ett stycke. I det här fallte är materialet Micarta. Det råkar också vara en av, kanske den första, niven som gjordes med en kombination av en back lock och kullager. Designern bakom kniven är Michele Pensato mer känd som Molletta.

Den mindre kniven är även designad av en annan namnkunnig herre. En av Danmarks stoltheter, Jesper Voxnaes. Modellen är hans Lille och kommer förstås från Viper knives. 

Båda modellerna görs förstås i Italiens främsta knivcentra Maniago, därav namnet på bilden.

/ J - är sugen på pasta

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Lionsteel TM1

Jag köper inte den enorma hype som finns eller kanske snarare fanns kring så kallade "integraler", det vill säga fällknivar vars handtag är gjorda i ett stycke. I alla fall inte rakt av. Orsaken till mitt uttalande är inte att det är något fel på idén, tvärtom den har vissa tilltalande drag. Enkelhet är nyckelordet. Det jag inte köper är pris i relation till vilka förbättringar som erbjuds i jämförelse med andra sätt att snickra ihop en fällkniv. Men även det förhållandet håller kanske på att förändras.

Egentligen har de funnits länge. Ett utmärkt exempel är EKA Swede 88. Den är gjord av ett stycke komprimerat och stabiliserat trä och är således en "integral". Men eftersom det var trä räknas det tydligen inte utan det först när diverse företag och några customtillverkare med Peter Rassenti i spetsen lyckades prångla ut några i metall som det blev omtalat. Ett par av hans modeller blev produktionsknivar i Spydercos namn och tekniken var för dem så svår att det tog flera år att realisera Nirvana som den första modellen hette. Under tiden sprang flera andra företag åttor kring dem. Reate började men även mer okända Two Sun hade tidigt den här typen av knivar bara för att nämna några.

Men sedan har vi Lionsteel. De har tagit det hela ett steg längre. För det första var de tidigt ute men därutöver har de många modeller bygda på det här viset i sin katalog. I deras fall går tekniken under namnet "Solid". Det som är utmärkande för de här italienska tillverkarna är att de gör sina integraler i flera olika material som titan, aluminium, kolfiber och Micarta. 

Lionsteel TM1 MS

Det är i det materialet den här kniven är gjord. Den heter TM1* och får tillägget "MS" när det handlar om Micarta i handtaget och ett blad med satinfinish. Alternativet är ett svart blad och samma två kombinationer kan även fås med kolfiberhandtag. Materialet i bladet är svenskt, Sleipner från Uddeholm.

Kniven är inte helt ny på marknaden men när den kom var den först med att kombinera en back lock med kullager. Det ger en "action" för en kniv med den låstypen som är få förunnat. Sen är det här låset tillverkat med en precision jag aldrig tidigare stött på.

Men framförallt är den här kniven en best. Den är smått brutal i handen eftersom så väl handtag som blad är tämligen grova. Men den är även perfekt balanserad och har ett ruskigt bekvämt handtag.

Sammantaget nästan bara goda första intryck. Det finns anledning att återkomma såväl till dem som ordet "nästan". 

/ J - med nyknivskänsla

#knivesandbikes  #knivigtvarre

* Och apropå teknik så var det den här modellen som utgjorde grund för TiDust. Den första kniv i världen gjord med DMLS-teknik, Direct Metal Laser Sintering. Man byggde helt enkelt, eller inte så enkelt, ett handtag av titandamm.