Ny kniv - Lionsteel L.E. One

Den här kniven kallad L.E. One från italienska Lionsteel är speciell på mer än ett vis. Ett tämligen uppenbart område är utseendet då det för den knivintresserade uppenbarligen är en Karambit. För alla andra ser den mest märklig ut. Det är deras första utflykt inom det området. Knivtypen i sig är en smula ovanlig då det egentligen är en sorts kniv som härstammar från Sumatra. En kniv för strid och självförsvar inom kamparter som exempelvis Pentjak Silat. Ursprunget kan förenklat sägas vara en risskära som fick ett mer distinkt utseende för att bli ett bättre vapen. 

Lionsteel LE One

Men steget därifrån till en fällkniv från Italien är rätt långt. Ibland kallas den här typen av fällbar variant för "västerländsk karambit". Vi talar då om mycket mindre knivar än originalen samt att de ofta är fällknivar för att vara lättare att bära. 

Lika ovanlig som typen av kniv är för Lionsteel lika ovanligt är det tänkta användningsområdet då den sägs vara en EDC-kniv, alltså en fickkniv tänkt för dagligt bruk. Huruvida det är sant eller om det är sagt för att blidka potentiella lagstiftare låter jag vara osagt. Men i sak är det ju inget annat än en kniv med ett hawkbill-blad. Ja och en ring i ena änden förstås. Så visst borde den fungera till det också. 

En karambit för EDC-bruk?

Därutöver är den här kniven originell på ytterligare en rad områden. Den är för övrigt designad av Ernest Emerson och därmed följer "Wave-funktionen" med på köpet. Den är inte unik för knivvärlden men har inte använts av Lionsteel förut såvitt jag vet. 

Det ovanliga är att den här kniven kan öppnas på en rad olika vis däribland en flipperfena. Det är här som all teknik från Lionsteel kommer in i bilden. Själva fenen kan nämligen avlägsnas om man känner för det. En detalj som återfinns på några av deras modeller. 

Vidare är kniven gjord med deras SOLID-teknik vilket konkret innebär att LE One är en integral, dvs hela handtaget är fräst ur ett enda stycke metall, aluminium i det här fallet. Med det följer även att kniven är en frame lock fast inte i titan. 

Paketet avrundas med att hysa ett mycket intressant stålval i Magnacut. Så sammantaget är det här en helt unik och synnerligen intressant kniv. En recension följer, var så säkra!!

Lionsteel.it

/ J - nyfiken

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Spyderco Endela Emerson Opener

- kniven med något oklar målgrupp

Endela tillhör en av de Spydercomodeller som kom bort. Det är i alla fall känslan jag har. Men det kanske inte är så konstigt då den som namnet antyder är ett mellanting mellan den större Endura och den mindre Delica. Frågan när den kom var om det verkligen var en efterfrågad produkt och vad den tillför i modellprogrammet. Spyderco själva hävdar i presentationstexten att den är "the perfect compromize". Frågan var dock huruvida knivköparna höll med om det?

Är Endela mer lättburen och mindre uppseendväckande än storebror? Skär den bättre med sitt något större blad än lillebror? De frågorna diskuterades mer utförligt i min recension av grundmodellen. Här skall vi istället granska en ovanligare variant utrustad med en specifik funktion. Det här är en Endela med "wave"-öppning. 

Spyderco Endura Emerson Opener

Eftersom det handlar om en iteration av en Endela så ligger en jämförelse mellan de två nära till hands. Det är inte främst det den här texten syftar till men det finns inslag av komparation i det här fallet. 

Själva Wave-funktionen är förstås den största skillnaden dem emellan men den medför även ett par andra saker att ta i beaktande som att utseendet blir annorlunda och både form samt slipning på bladet blir något annat än originalet. Tillräckligt mycket för att det skall rendera en egen recension. 

En variant på ett tema, en Endela med sabelslipning och wave-funktion

Twitterversion: Spyderco Endela surfar på Emerson-vågen och blev på kuppen både snabbare och fulare. 

Blad

Det är på det här området som den här versionen av Endela utmärker sig. Det mest uppenbara är förstås den stora krok som det här bladet är försett med. Den som möjliggör "Wave"-funktionen. Men det innebär också att själva bladformen ändrats vilket ger andra förutsättningar för både funktion och utseende. 

Storleken känns igen, åtminstone nästan då längden är 87 mm vilket är ett par millimeter kortare än grundversionen. Höjden på bladet är 20 mm (utan krok) och tjockleken är densamma som på originalet vilket betyder tre millimeter. 

Konceptet känns igen från Japantillverkade Spyderco-knivar och då ingår VG-10 som bladstål

Utöver ett avvikande utseende får vi dessutom en ovanligare slipning på den här kniven. Istället för ett FFG (full flat grind) eller ett helt flatslipat blad vilket är det vanligaste för Spyderco så har den här kniven en sabelslipning. Den ger en slipfas på strax över en centimeter istället för hela bladets höjd. Det påverkar förstås både bladets hållbarhet och skäregenskaperna. Frågan är dock om skillnaden återfinns på ett mer teoretiskt än praktiskt plan? Den här typen av slipning finns sedan gammalt att få på både Delica och Endura. Således är den inte ny i det avseendet. 

Det här bladet stoltserar med en rätt låg sabelslipning

När det handlar om det essentiella, att skära så är Endela Emerson opener vare sig sämre eller bättre än den fullt flatslipade versionen. Däremot fördelar de sina styrkor en smula olika kan trots allt konstateras. 

En av få fördelar med den typen av slipning är att spetsen blir starkare

Skall jag vikta dem mot varandra så föredrar jag helt klart det flatslipade bladet. Det finns inget i den synnerligen teoretiska fördelen med ett aningen starkare blad som trumfar att originalslipningen glider igenom de flesta material en smula enklare. Till de områden man önskar en starkare kniv väljer jag ändå en med tjockare handtag än vad den här plattformen erbjuder. 

Handtag

Handtaget på Endura 4 Emerson opener är inte mycket att orda om. Det är identiskt med originalet. Det innebär en längd av rymliga 12 cm, en höjd på 2,7 cm och en tjocklek på blygsamma 1,1 cm. Det betyder bekväm i hand men relativt blygsam i fickan. 

Konstruktionen är som på alla Spydercoknivar av det här slaget byggt kring en stålram. Utanpå den hittas sidor av avancerad plast. Eller snarare så handlar det om gjuten fiberförstärkt nylon, FRN. Det är ett mycket dugligt material ur praktisk synpunkt men kanske inte alltid det snyggaste eller häftigaste när det kommer till utseende. Däremot är det mycket hållbart och motstår även de flesta angrepp av t ex frätande vätskor, oljor och liknande. 

I det här fallet är sidorna skruvade på plats med T6-skruvar, fyra till antalet utöver pivotskruven. En av dem är dock egentligen till för att låsarmen skall ha något att rotera kring.

Handtaget är identiskt med originalet

Något som påverkar utseendet på ett handtag är förstås färg. I det här fallet är den begränsad till en blå-grå nyans som är typisk för de modeller som försetts med Emerson öppning. 

Mönstret är Spydercos "bi-directional pattern", något som de använder flitigt. Det ger ett bra, nästan för bra grepp enligt mig. Det återfinns på större delen av handtaget utom på mitten där man hittar en infälld logotyp. Den är dock  inte där bara för syns skull utan fyller en praktisk funktion som jag återkommer till. Sedan är handtaget mjukt rundat kring rygg och fingerurtag. Rent allmänt kan sägas att Endela bjuder på ett mycket bekvämt handtag. 

Det medför också en bra handtag som är bekvämt i de flesta grepp så länge du inte försöker lägga ett pekfinger på bladryggen

Eftersom handtaget är rymligt i relation till den mindre Delica som även den är sympatisk att hålla i så blir Endela Emerson Opener riktigt bra att hantera i de flesta grepp. Hammargrepp, sabelgrepp och att hålla kniven i nypan är goda alternativ. Att placera ett styrande pekfinger på bladet går förstås men av uppenbara skäl känns det inte naturligt. Någon har placerat en förbaskad krok där!

Annars är Endura/Delica-plattformen som det här handtaget bygger på så beprövat vid det här laget att de är uppe i version 4. Det medför att flera små ändringar gjorts på ursprungsformen. Resultatet är ett mycket bra handtag för att tillhöra en så tunn och lättburen kniv helt enkelt. 

Öppning och lås

Om bladet var den första punkten på vilken den här versionen skiljer sig åt från grundmodellen så är det här förstås den andra. Eller egentligen kanske den här skall räknas som den "första" då det är den adderade öppningsmetoden som ger förutsättningarna för den specifika bladformen. 

Ett för Spyderco mycket typiskt hål i bladet och en för dem något ovanligare krok även om de vid det här laget har ett flertal versioner av knivar med den funktionen

Det som syns mest och som givet kniven dess namn är den "krok" som återfinns på ryggsidan av bladbasen. Den syftar till att greppa tag i kanten på byxfickan på vägen ut och se till att bladet är redo när kniven är framme. Jag äger och har testat ett flertal olika varianter på tekniken* och den här ligger närmast originalet och fungerar därmed mycket bra. Om kniven placeras långt bak i fickan och dras snett bakåt vill säga. Då är funktionen närmast hundraprocentig. 

Själva principen med "wave" är att kroken greppar tag i byxkanten när kniven är på väg upp ur fickan
och på så sätt ser till att bladet fälls ut. 

Naturligtvis kan du även fälla ut bladet med Spydercos främsta kännetecken, bladhålet. I det här utförandet är det dessutom mycket bra utfört vad gäller åtkomst och placering för att ge en lätt och mjuk öppning. Något som de japantillverkade knivarna ibland får kritik för är att kanterna på hålet är för vassa. I det här fallet är de det. Något varv med sandpapper förbättrar den detaljen. Fördelen med mer distinkta hål är att fingret inte glider, särskilt om man har handskar på sig. Nackdelar uppstår egentligen bara om du sitter och fipplar med kniven och öppnar och stänger den om och om igen. Då blir det obekvämt till slut. 

Ett för Japantillverkade Spyderco-knivar typiskt back lock. Ett som kunde behöva en smula mer precision i tillverkningen

Spyderco har ägnat sig åt att knåpa ihop back locks hur länge som helst vid det här laget. Eller mer precist från 1981 då prototypen av deras första kniv "Worker" presenterades. 

Det betyder i all enkelhet att de lärt av sina misstag och vet hur man gör ett bra lås. Det gäller även det här specifika låset. Stunsen i ryggfjädern är stark nog för att man skall känna förtroende för låset. Det håller även bladet på plats med auktoritet. Men en sak dras den med och det är en liten känsla till spel upp- och ned. Det är ytterst lite men finns där. Det går att bygga bort och jag har ett flertal knivar som är goda exempel på det.  

Att bära

Endela är en av de där knivarna som får mixat omdöme av mig när det gäller hur den uppträder i en ficka. Längden är 12 cm och tjockleken är tunna 1 cm. Det som stället till det för Spyderco är ofta höjden. I det här fallet hamnar den på 4,3 cm. Men just här är det ett specialfall då hela poängen med kniven är att det skall sticka upp något som hakar tag och fäller ut bladet när den dras. Så det blir svårt att kritisera det. Det handlar mer om det är en funktion du söker eller ej. 

Spydercos klassiska skedformade clip

Vikten är också låg. Endela väger i det här utförandet 96 gram. Lite värre är det med det väldigt sträva mönstret som de här knivarna har på handtagen. Det ger inte bara mer fäste mot handen utan även mot allt annat också. 

Sen gör clipets placering att en del av handtaget är synligt när kniven bärs. Men återigen känns det mer naturligt på den här versionen än på originalet. Här vill man ha lite mer att greppa kring när kniven halas fram. 

Så här mycket av kniven syns när den bärs i en ficka

Apropå clip så är det Spydercos skedformade clip som sitter på Endela. Funktionen är därmed mycket god. Det är trots allt ett av originalen på marknaden. Det medför väl avvägd spänst och en god ramp och bra utrymme under själva clipet. Det betyder att även lite tjockare tyg får plats. Spyderco har som vanligt valt att ha en liten yta där loggan återfinns som kontaktyta mot clipet vilket gör att kniven inte fastnar när den den skall dras. Något som kan vara ett problem med mycket sträva ytor annars. En liten men väl genomtänkt detalj. 

Det jag ibland har emot det här clipet är att det inte är det snyggaste på marknaden och särskilt inte i målat utförande då det blir skavt rätt fort. Men i det här fallet vinner kniven ändå inga skönhetspris så det kan spela mindre roll. 

Sammanfattningsvis

Egentligen återstår två frågor att svara på angående den här kniven. Den första rör huruvida det verkligen saknades en kniv i storleksspannet mellan Delica och Endura i Spydercos modellprogram. En byggd på exakt samma plattform skall väl tilläggas eftersom de annars redan hade det. Tydligen ansåg Spydercos marknadsföringsavdelning att behovet förelåg eller så baserades beslutet kanske på högljudda minoriteter? I internets tidevarv är det lätt för några få att låta som många. Men i min recension av originalversionen av Endela slog jag fast att modellen kanske inte var för den som redan hade flera Spydercoknivar utan för den som var ute efter sin första kniv med hål i bladet. 

Den andra frågan som egentligen är tudelad är om någon ville ha en Endela med "wave"-funktion? Del två av den frågeställningen rör om det är rätt modell att addera den funktionen till överhuvudtaget?

Spyderco Endela med Emerson Wave Opener-funktion lär inte vinna några skönhetspris

Men innan vi talar om det måste jag säga att den  här kniven är ful som stryk. Det är ett faktum som inte går att komma ifrån. Det finns de som inte gillar Spyderco från början av det skälet att hålet orsaker en "puckel" på bladet. Ja, och sen verkar de personerna inte gilla hål i bladen alls.* Men i det här fallet får de vatten på sin kvarn och jag är böjd att hålla med dem. Här förvärras den detaljen av den adderade kroken som är en styggelse i sig. Dessutom blir bladet som ett resultat av den oproportionerligt med en konstig krökt rygg och låg slipfas. Därtill är det kort i relation till handtaget vilket gör att även den balansen uteblir. Resultatet är en kniv som saknar all harmoni i linjespelet. 

Vidare kan sägas om utseendet att sidorna inte direkt bidrar till att göra kniven mer attraktiv. Materialet är inte mycket att orda om då det är praktiskt om än inte så upphetsande. Däremot är sidorna plottriga. Där hittas inte mindre än fem skruvhuvuden, förutom på clip-sidan där ytterligare tre tillkommer. Sedan tillkommer sex hål för clipmontering i alla fyra hörn samt ytterligare ett hål för fånglina. Inget för den som föredrar det sparsmakade med andra ord.

Att den inte bättrar på utseendet står klart och därmed återstår frågan om wave-funktionen tillför något rent praktiskt? Mitt svar även på den frågan är ett rungande NEJ! Men så tillhör jag skolan som anser att det är ett totalt meningslöst tillskott till en kniv och istället för att underlätta handhavande riskerar att orsaka problem. För att tekniken skall fungera måste kniven placeras på ett särskilt vis. Redan där finns potentiellt utrymme för misstag även för dem som gillar funktionen i sig. Men att de premisserna vill till är jag glad för eftersom det gör att man även kan undvika att använda kroken. Men det är svårt och det är det jag har mest emot den, att den faktiskt fungerar. Den innebär nämligen att bladet omedelbart är framme även om du inte vill det. Något som inte alltid är önskvärt av flera skäl, exmpelvis kan man riskera att skära något/någon av misstag eller göra kniven synlig när det är opassande. 

Det finns de som hävdar att det skulle finnas någon "taktisk" fördel med systemet. Det vill säga ägnar sig åt att tala om kvalificerat dravel som "självförsvar"*** med kniv. De är oftast amerikaner och har ingen susning om vad de talar om så jag väljer för det mesta att inte låtsas om ämnet. Men det är trots allt ett amerikanskt märke och det är i den kontexten vissa detaljer skall ses och diskuteras. Det enda jag vill tillägga där är att OM man nu skall tala i de termerna anser jag att en i övrigt praktisk brukskniv är fel modell att utgå från. 

Trots utseendet är Endela en praktisk kniv som fungerar utmärkt för EDC-bruk, vare sig den kommer med eller utan krok

Men om vi bortser från det och istället konstaterar att funktionen är mycket bra för att vara en wave så har vi kommit en bit på väg. Söker du den funktionen är Spyderco Endela Emerson Opener inte en dum kniv. Särskilt inte som den är välbyggd i bra material och genomgående håller den kvalitet du kan förvänta dig från det här märket. Sedan är är Endela i grund och botten en praktisk kniv som skär bra och är försedd med ett sympatiskt handtag. Om du känner att den kombinationen lockar är det här kniven för dig. Annars väljer du med fördel Endela i originalverision.  

Specifikation:

Längd utfälld: 204 mm

Längd hopfälld: 119 mm

Vikt: 96 g

Bladlängd: 87 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: VG-10

Handtag: FRN

Lås: back lock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Japan

/ J - gör inte vågen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* Förutsatt att de inte är jättemånga som på en Todd Begg-designad kniv vill säga. Men det är en annan fråga.

** Från så skilda märken som Cold Steel, Viper och Kershaw.  

*** Det är måhända ett ämne för ett annat blogginlägg. Men enkelt uttryckt fungerar det så att du INTE KAN "förvara" dig med kniv. Att dra kniv innebär alltid en eskalering av våldet i vilken otrevlig siutation du än råkat hamna i. Någon kommer att bli skadad, eventuellt du själv och de juridiska konsekvenserna är minst sagt svåröverblickbara oavsett utgång av situationen. En detalj som alltid glöms bort av de som målar upp det ena skräckscenariot efter det andra där bara dragandet av kniv är lösningen. De gillar att måla upp "tänk om"-situationer som inte går att undkomma alls. Problemet är bara att "tänk om" även kan användas omvänt, till att lösa upp de omsorgsfullt formulerade gordiska knutarna. 

Knivrecension Viper Italo

- kurvig som en italiensk racer

Viper Italo är en kniv jag tittat på mer än en gång och anledningen är enkel. Det är en mycket slående kniv med sina böljande linjer. 

Intressant att notera är att Viper själva har lite svårt att kategorisera den här kniven. Söker man på deras hemsida hittas den under rubriken "Gentleman & Collection" men även under "Outdoor & Hunting" samt "Tactical". Det är nog så den här kniven skall ses, kanske något beroende av utförande. Det är en mycket elegant kniv med rötter i italiensk knivtradition. Men det är också en stor och stadig kniv med god ergonomi och gott fäste i handtaget användbar till det mesta. 

Viper V5948GO Italo 

Italo är designad av den kände Fabrizio Silvestrelli som står bakom ett flertal knivar i Vipers katalog. Med den här modellen har han åstadkommit en modern kniv där bladformen andas italiensk knivmakande. Utseendet blir därmed tämligen unikt med det lövformade bladet kombinerat med en tumplatta som samtidigt bildar en tumramp. 

Italo finns som ofta är fallet med knivar från det här märket i ett flertal versioner. Topmodellen eller kanske snarare samlarversionen är försedd med rostfritt damask-blad och handtag i endera titan eller kolfiber. 

Sedan finns kniven med blad i M390-stål och handtag helt i titan. Därtill kan läggas tre olika färger av G10, svart/grön/orange där varje kniv kan fås både i frame- och liner lock-utförande. Detsamma gäller för kolfiberalternativet. Det ger inalles elva utseenden att välja mellan. 

Italo är en mycket angenäm bekantskap, lika originell som den ser ut

Twitterversion: Viper Italo, italiensk design när den är som bäst. Både elegant och kraftfull på samma gång, finess och funktion i samma föremål. 

Blad

I den mer seriösa änden på Italo hittas ett drop point-blad. Inget konstigt med det om det inte vore för att ryggen på det här bladet kröker sig så mycket att det i relation till vågplanet går nedåt innan det återigen vänder uppåt för att möta handtaget. Det ger själva bladet en distinkt lövform. Det är den som återfinns i äldre italienskt knivmakande och således är en stilla flirt med historien. 

Men i övrigt är konstruktionen mer modern. Särskilt som kniven öppnas som på det sätt den görs. Därför återfinns en platta vid bladbasen. Ryggen är som ofta på Vipers knivar elegant rundad och mjuk. Inget att slå ett tändstål mot men en detalj som förhöjer helhetsintrycket. Finishen är annars en polerad tvärgående satin och märkningen är även den Vipers sedvanliga. Deras logotyp jämte ståltyp hittas på presentationsidan och på den andra hittas Silvestrellis diskreta märkning. 

Ett lövformat drop point-blad på närmare tio centimeter

Liksom det mesta på den här kniven är bladet av högsta kvalitet. Stålet är M390 som härdats till 60-61 HRC vilket ligger precis där den här typen av stål skall återfinnas. Bladet är sedan helt flatslipat vilket säger rätt mycket eftersom bladet mäter nästan tre centimeter på höjden. Det är också relativt tunt bakom eggen (runt 0,6 mm). När det sedan kombineras med en jämn, fin och dugligt vass fabriksegg får man en kniv som skär bra redan när den packats upp. Men visst, något snäpp vasssare kunde den faktiskt fått vara. 

Det fullt flatslipade bladet är gjort av Böhler M390

Något som utmärker den här kniven är att den trots ett stort blad känns smidig. Det beror på att den är välbalanserad. Personligen undrar jag hur det förhåller sig med de andra versionerna av kniven då en metallsida tillför mer massa i handtaget. Som det är nu återfinns balanspunkten i mitten på fingerurtaget. 

Italo är riktigt sympatisk att jobba med

Sen skär Italo föredömligt bra. Det flatslipade bladet fungerar utmärkt i alla vardagssysslor som det kan tänkas utsättas för. Särskilt bra är det till att hantera kartong med. Men kniven ryggar heller inte för något tyngre arbetsuppgifter. Att kapa bunt- och plastband går som en dans. Något värre blir det faktiskt med gummislang där det går tyngre. Men det är ett ökänt knepigt material och i gengäld testas ergonomin som är mycket god. Det märks även när man skär i trä med kniven. Något som även det är en angenäm upplevelse. 

Handtag

Liksom bladet är handtaget på den här kniven speciellt. Mest för att det i det här utförandet saknar ram. Materialet är massiv G10. Ett konstruktionssätt jag uppskattar då det är starkt nog har det visat sig.* Vad avsaknaden av ram ger är en mycket lätt kniv. Italo väger i det här utförandet in på 120 gram och det är inte mycket för en så här stor kniv. 

En greppyta på mer än elva centimter räcker till även för stora händer 

Sidorna är släta på insidan vilket ger mindre yta för smuts att fästa på. Eller rättare sagt en sida är det. Den andra härbergerar låset som sträcker sig längs med insidan och fäster i back spacern. Utsidorna har formats och är välvda för bättre komfort. För att öka fästet har de försetts med ett mönster som påminner mig om ljudvågor. De ger hög friktion och det är verkligen ingen risk att den här kniven skall glida ur handen. Särskilt inte som handtaget har ett fingerskydd, en markerad fördjupning för pekfingret och en ankstjärt mot slutet till. 

Formen döljer att handtaget är tämligen grovt.
I ryggen hittas en partiell back spacer i titan 

Sidorna har sedan skruvats ihop med tre skruvar utöver pivotskruven. Storleken är tyvärr små T6-or och den justerbara pivoten en T8. Med det sagt har Viper god kvalitet på sina skruvar och är en av mycket få tillverkare som på sin hemsida till och med uppger materialet i sina skruvar. 

Sidorna är skruvade i en back-spacer i titan. Liksom bladet har den fått en elegant rundning och är inte vass någonstans. 

Kniven är neutralt balanserad och de flesta grepp fungerar med undantag för att pekfingret
inte kan läggas mot bladryggen på grund av tumrampen

Den väl tilltagna längden gör att det inte är några problem att få plats med en hand nästan oavsett storlek. Själva greppytan mäter mer än elva centimeter. Därtill är det här ett bedrägligt grovt handtag även om det vid första anblick inte ser ut så. Över ryggen eller snarare där handtaget är som bredast mäter Italo hela 15 mm. Handtagt är även över tre centimeter högt vilket sammantaget gör att det fyller även mina labbar tämligen väl. Det ger god komfort när man arbetar med kniven.

Öppning och lås

Om bladet var originellt format och handtaget hade en ovanlig konstruktion så är öppningen av den här kniven helt unik. Inte mindre än fem olika öppningsmetoder kan användas vilket måste vara någon form av rekord. Om det är medvetet eller ej låter jag vara osagt. 

För det första kan Italo öppnas lugnt och stilla med två händer. Tillräckligt med blad är synligt för man skall kunna få grepp om det. Metod nummer två är mer uppenbar då det sticker upp en flipperfena på ovansidan. Den är för övrigt liten, försedd med räfflor och föredömligt rundad och slipad. Vad som är ännu bättre är att den även fungerar väl. Den accelererar bladet till en skaplig fart och den gör det säkert. Det går att misslyckas men då får man anstränga sig en smula. Det tunga bladet löper nämligen på kullager. 

Flipperfenan är bara en av öppningsmetoderna på den här kniven

Orsaken till att man trots allt kan misslyckas är att motståndet från detent-kulan är rätt klent. Inte så klent att bladet öppnar sig av misstag. Kniven är på intet vis farlig men har inte ett motstånd som tilltalar flipperfetischisterna. Men det medför en tredje öppningsmetod. Kombinationen av mycket massa i bladet och mindre motstånd gör att en handledssnärt skickar ut bladet med auktoritet. Det går således att "gravitationsöppna" kniven också. 

Det fjärde och mer medvetna alternativet är förstås tumplattan som nämndes inledningsvis. Den är rätt placerad såtillvida att den är både lätt att hitta och använda. Den sticker ut en smula på bladryggen men inte så mycket att den är i vägen när man skär. 

Tumplattan dubblerar även som "wave-funktion"

Sättet tumplattan är formad på och hur den är fäst vid bladet ger metod nummer fem, en "wave-funktion". Den lilla läppen hakar nämligen effektivt tag i byxkanten om kniven placeras tillräckligt långt bak i fickan varpå bladet fälls ut automatiskt när kniven dras. En funktion jag kanske kunde varit utan men som i det här fallet är bättre än originalet enligt mig då den är mindre. Det gör att det går att undvika att  fälla ut kniven av misstag genom att placera den närmare mitten av fickan. 

Låsarmen ser klenare ut än vad den faktiskt är.
Funktionen är dock exemplarisk

Liner låset på den här kniven är i klenaste laget rent visuellt men inte i praktiken. Det som gör att den framstår som underdimensionerad ut är en kombination av att den faktiskt är rätt tunn och att den därtill är fasad och rundad. Men för att få till godkänd funktion är den istället ganska hög. Det är en dimension som ibland missas i sammanhanget. Slutresultatet är ett lås som är riktigt bra. Låsarmene glider inte under negativt tryck mot bladet samtidigt som låset håller bladet i ett fast grepp. Inget glapp eller spel här inte. Eftersom åtkomst underlättats med en försänkning i den ena handtagssidan och låsarmen försetts med räfflor är den både lätt att hitta och släppa. 

Att bära

Stor men lätt är det första intrycket av den här kniven och det dröjer sig kvar. Mycket beroende på att det sammanfattar Italo rätt bra i det här utförandet. Handtaget är 12,5 cm långt och är därtill hela 15 mm grovt. Något som formen döljer väl. På högsta punkten mäter kniven över fyra centimeter hopfälld vilket även det är påtagligt. Men trots de tilltagna måtten är kniven inte hemsk att bära. 

Mycket av det har med vikten att göra. I det här G10-utförandet väger den in på svältfödda 120 gram. Inte mycket för en kniv med ett 9,5 cm långt blad och ett rejält handtag. 

Italo har försetts med ett osedvanligt långt wire-clip som fäster i back spacern

Italo är försedd med ett deep-ride clip som döljer hela kniven i fickan. Clipet är ett så kallat wire-clip. Jämfört med många andra clip av den typen på marknaden är det något längre. Kanske till och med aningen för långt. Det gör att det blir något instabilt i sidled och det rör på sig lite. Vet du med dig att det irriterar dig på den detaljen skall du inte välja den här kniven. Men i gengäld gör det att clipet "smiter undan" när kniven greppas hårt och det gör att det känns mycket lite mot handen när man använder kniven. Handtagets längd gör även att loopen, som ofta är ett problemområde för deep-carry clip, hålls utanför handen i vanliga grepp. 

Inget av kniven är synligt när den bärs i en ficka

Cliptypten gör också kniven mycket diskret där den sitter och det är med vägledning av det svårt att räkna ut att en tämligen stor kniv döljer sig där. Sättet på vilket clipet är fäst i bakänden av kniven gör emellertid att det inte kan flyttas från höger till vänster sida så vänsterhänta göre sig icke besvär.

Väl avvägd spänst i clipet gör att Italo är mycket lätt att både dra och stoppa undan. Det mönstrade G10-materialet gör att kniven sitter säkert utan risk för att tappas. Men med tanke på hur djupt kniven sitter tror jag inte det är något större problem med vare sig titan- eller kolfibervarianterna heller. 

Sammanfattningsvis

Viper Italo är en kniv som har "det där", vad det nu är. Personlighet kanske jag hade sagt om det nu inte vore ett dött ting. Men det är en kniv som på ett positivt sätt sticker ut bland många sillar i det stim som utgörs av knivmarknaden. 

Här hittar du ett drivet designspråk som fått genomsyra hela kniven. Det utan att det tummats på vare sig funktion eller utseende. Italo är en elegant kniv även om den här knallorange varianten kanske bjuder på något mindre av den varan än säg titan- eller kolfiberversionerna. I gengäld känns den mer praktisk med sin ringa vikt, goda balans och det faktum att den är lätt att hitta om man råkar lägga den ifrån sig i t ex mossa. Och det finns som sagt valmöjligheter om just den här färgen inte tilltalar dig. 

Med Italo har Viper åstadkommit en stor EDC-kniv som är lika elegant som en kopp svart italienskt kaffe

Den här kniven är helt enkelt stor, originell, lekvänlig och praktisk. Inga dumma adjektiv att förknippa med en rejäl EDC-kniv. Stommen är förstås god formgivning och här har det parats med fina material. G10 är lätt och starkt liksom titanet i back spacern. Stålet i bladet, Böhler M390, tillhör de finaste som finns att tillgå. Det har sedan utnyttjats väl genom att byggkvaliteten genomgående är mycket hög och det gäller även finishen. Sen är bladformen excellent då den ger en bit rak egg att skära med samtidigt som du har en buk för svepande skär och användande mot plana underlag. Spetsen är stark och duglig.

För att allt det här skall kunna utnyttjas krävs ett bra handtag och det får du här. Väl format och med utrymme för de flesta händer inklusive de som är handskbeklädda när väderleken så kräver. Men visst finns det nackdelar med det också. Italo är något av en klump i fickan. Inte viktmässigt då men sett till volym. Italo är en rätt substantiell kniv helt enkelt. Med det sagt så gör clipet att bärandet blir så diskret som det är möjligt. 

Sen var det "lekfaktorn". För den som är intresserad av sådant kan meddelas att den är skyhög. Fem öppningsmetoder kombinerat med ett lås som både är lätt att komma åt och släppa gör kniven mycket lätt att öppna och stänga. Särskilt som vikten i bladet i kombination med kullager gör att det glider igen med mycket lite assistans. 

Men det är utomhus som Viper Italo kommer mest till sin rätt trots allt!

Det är bara att konstatera att jag förstår varför den här modellen kvarstår i Vipers katalog sedan flera år. Enkelt uttrycket är det en förbaskat bra kniv. En kniv som förenar storheter som ett snyggt yttre med bra kvalitet och goda praktiska egenskaper. Det är inte alltid de återfås i en och samma kniv. Särskilt inte när den därtill sticker ut i mängden.  

Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm

Längd hopfälld: mm

Vikt: 120 g

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: M390

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Viper, tillverkad i Italien

/ J - längtar till Maniago

* Till och med Cold Steel använder sig av den metoden från stund till annan. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 12

Samarbete är bra. Det främjar fred och frihet på jorden och skänker harmoni åt mänskligheten. Det genererar även pengar, i alla fall i knivbranchen.

Att transkribera dyra customknivar till enklare format så att de kan köpas av massorna är alltid en bra idé. Särskilt i det här fallet då Emersons förlagor är allmänt ökända för att inte hålla den bästa kvalitén även om förespråkarna på olika sätt försöker förklara för oss andra varför det inte är av vikt med någon som helst passform eller kvalitetskontroll för en kniv som kostar flera hundra dollar.

Bättre då att låta Kershaw göra dem. Eller ännu hellre ZT, men det är annan femma eller snarare modell. 

"Collaborazione"

Det här en i den långa raden av modeller som släpptes samtidigt och har det föga poetiska namnet CQC-6K. Kniven är "Proudly made in China" i stapelstålet 8Cr13MoV. Den låser stabilt med en framelock i stål och öppnas endera med en tumdisk eller med "Wavefunktionen", vilket mycket möjligt kan vara en av världens mest meningslösa uppfinningar enligt mig. Den raserar mest fickor och gör att man riskerar att skära sig varje gång man skall hala fram kniven på ett mer civiliserat och långsamt vis. Den enda handtagssidan är i G10. 

/ J - gillar Emersonsk ergonomi men inte så mycket mer

(Knivrecension av Kershaws Emerson CQC-6K här!)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Kershaw Emerson CQC-6K

- Den perfekta fickkniven del 19

Personligen har jag aldrig känt något enormt sug efter Emersonknivar. Men en viss nyfikenhet har infunnit sig efter att ha tagit del av diverse forum under många år det måste medges. De är trots allt tämligen särpräglade och rätt omtalade i knivvärlden och har en närmast kultlik skara anhängare.

Produktionsvarianterna av Ernest Emersons knivar har gjort sig kända för att splittra folk i två läger. Belackarna menar att knivarna brister i precision och tillverkningskvalité trots den tilltagna prislappen och att de dessutom är behäftade med en rad brister redan på designstadiet. Förespråkarna hävdar med samma emfas att knivarna är robusta arbetsredskap som är gjorda för att användas och inte behöver fit och finish i toppklass för att fungera. Att de inte är knivar för alla kan dock snabbt konstateras och det är kanske en av de saker som lockar anhängarna av dem. Det ger en air av exklusivitet misstänker jag. 

Kershaw Emerson CQC-6K

När samarbetet med Kershaw presenterades var därför många redan på förhand mycket positiva eftersom de som företag i många fall gjort sig kända för att vara raka motsatsen till Emerson. De producerar knivar med hög och jämn kvalité trots en avsevärt lägre prisnivå generellt. Så i vissa avseenden är det två motpoler som möts.  

Samarbetet känns dock inte långsökt när man tänker efter. Det finns fördelar att hämta för båda parter. Kershaw får tillgång till Wave-patentet* och inte minst Emersons design. I gengäld får de tillgång till Kershaws enorma produktionskapacitet, kvalitetskontroll och stora kundkrets som ny potentiell marknad. Det har i efterhand visats sig vara ett mycket vinnande koncept. 

Ett efterlängtat samarbete, Emersondesign med Kershawprecision

När man ändå höll på så tog man i ordentligt och presenterade en hel serie knivar om åtta modeller där den här var den näst största fram till dess att 2015 års katalog presenterades. Den finns nu även i ett XL-utförande för den som önskar större blad. 

Till utseendet är det en mycket typisk Emerson och utmärks av en tydlig "Wave-krok" på bladet, tumplatta för enhandsmanövrering, avsaknad av torxskruvar och en ergonomiskt handtag med ett djupt uttag för pekfingret. Sen återstår att se om den kan betraktas som en "äkta" Emerson och om mötet mellan Emerson och Kershaw är en kollision mellan två världar eller om det ger upphov till synergieffekter.

Blad

Bladet på den här kniven är mycket snyggt och slående med sitt tvåtonade utförande. Utseendet är en inverterad version av originalknivarna med en stentumlat yta på själva slipfasen och en polerad satin på de flata delarna av bladet. Det ger en särskild lyster åt stålet och gör att bladet känns mer arbetat. En annan detalj som märks är förstås den karaktäristiska kroken vid bladbasen som tillhör "Wave"-funktionen. 

En tämligen attraktiv finish som hade varit ännu bättre med mindre text

Annars är bladet traditionellt och extremt enkelt i sin utformning såtillvida att det rör sig om en klassisk droppoint utan extra krusiduller som s-formade eggar och annat. Det ger ett starkt blad med en rak egg åtföljt av en bra buk och spets.

Sen kan sägas om utseendet att loggorna är betydligt mer diskreta än vad som kunde utläsas av de bilder jag tog del av på förhand. Något jag är tacksam för. Detta gäller särskilt Kershawlogotypen som verkar ha ändrats från tidigare upplagor av vad jag kan se. Den här syns bara om kniven vinklas så att ljuset faller på den. Föredömligt utfört, jag är anhängare av så sterila blad som möjligt. 

Klassiskt slipad kniv till skillnad från andra Emersonknivar

Bladstålet är 8Cr14MoV vilket i princip är den kinesiska motsvarigheten till japanska AUS8. Det är ett enkelt men dugligt stål och används förstås för att få ned priset. Inget extraordinärt som sagt men lättslipat enligt min erfarenhet och därmed tämligen väl anpassat för kniven ifråga. 

Det kontroversiella är dock att Emersons knivar är slipade på "fel" sida för den som är högerhänt vilket innebär att de drar åt fel håll vid precisionssnitt. Allt för utseendets skull. Det ser snyggare ut att ha slipningen på presentationssidan helt enkelt. Men det är inte logiskt i det här fallet. Clipets placering, hur låset är konstruerat samt behovet att bära kniven med spets uppåt på grund av wave-funktionen gör att knivarna är för högerhänta men slipningen gjord för vänsterhänta. Det gör att vissa detaljarbeten är hart när omöjligt med en sådan egg. 

Det problemet lider dock inte den här kniven av eftersom den har en helt ordinär slipning. Låt vara att skålslipningen är ovanligt låg. Den är dock jämn och väl utförd. Kniven anlände föredömligt vass och ytterligare en detalj som uppskattas av mig är att eggen är dragen så långt in det går mot handtaget. Det är något som missas väldigt ofta även på betydligt dyrare knivar än den här. 

Så långt är allt väl men det jag inte förstår är varför slipfasen är så låg? Det gör dels att bladet blir tyngre än vad det behövt vara och vad värre är, det gör att kniven skär sämre i många material. Den enda vinsten som jag ser det är att bladet förstås blir ovanligt starkt för att vara ett skålslipat blad. Men det behöver det inte vara på en så här pass liten kniv. 

Godstjockleken är strax under tre millimeter och därmed inte överdimensionerad för övrigt.

Handtag

Det här är en kniv som är extremt ergonomisk liksom sina förlagor. Konstruktionen är enkel med en stålram med en tunnare liner med utanpåliggande G-10 skolla på presentationssidan och en kraftigare låssida helt i stål. Materialet är 410 och finishen är blästrad. Jag hade föredragit den i en mörkare och grövre tumlad version som i så fall även matchat bladet bättre. 

Handtaget följer förlagorna väl

För ökat grepp återfinns räfflor både på tumrampen, låsarmen och bakre delen av handtaget men de stör inte greppet genom att vara för grova. Även själva G10-materialet är av det slätare slaget och upplevs mer som ett FRN-material i känsla. Baksidan av handtaget har ett mellanlägg av G10. 

Skruvskallarna är valda för att matcha Emersons originalknivar. Det innebär att man övergivit de standardiserade Torx till förmån för vanliga krysshuvuden och en pivotskruv som kan justeras med en skruvmejsel, Schweizerkniv, mynt eller vad som helst som är platt. Grundtanken från början är att man skall kunna göra det i fält även utan tillgång till specialverktyg. En detalj jag finner uppfriskande och väl genomtänkt.

Greppet är utmärkt som en följd av en bra tumramp som bildas av kroken, ett likaså väl utformat urtag för pekfingret och en god rundning på bakre delen av handtaget som fyller handen. Det är tur att det är så väl utformat för G10-sidan är av det halare slaget och inte heller stålsidan bjuder på någon friktion att tala om men det behövs inte i det här fallet. Handtaget sitter som gjutet i handen och det känns mycket naturligt att greppa kniven och jag förstår varifrån pratet om Emersons utmärkta ergonomi kommer ifrån. 

Handtaget är uppbyggt med en låssida helt i stål och en presentationsida där en skoll av G10 skruvats över en liner i stål

Men det bör påpekas att handtaget endast är utmärkt på de sätt kniven är tänkt att greppas. Formen och wavekroken begränsar möjligheterna till ett naturligt flöde mellan olika positioner. Att styra bladet med tumme eller finger på bladet är inte bekvämt och inte heller att fatta kniven i sidledes grepp i nypan vilket utesluter en hel del alternativ. Så det är en kniv som definitivt går bort som t ex mindre jakt- eller fiskekniv. 

Sen är ståldelarna av handtaget inte urborrade alls vilket tillsammans med slipningen bidrar till den ansenliga vikten på kniven. Det ger också en något märklig balans vilket jag återkommer till. 

Handtaget har ett borrat hål för fånglina. 

Öppning och lås

Kniven öppnade inledningsvis mjukt och jämnt men tämligen segt. Den var inget som gick att flippa upp direkt. Men redan efter några dagar mjuknade den väsentligt och är nu mycket lättöppnad. Mycket av känslan kan härröras till de tjocka nylonbussningarna. Här ser man tydligt hur man kan ta genvägar på billigare knivar. Dyrare diton har mindre toleranser och betydligt tunnare glidlager. De grövre materialen ställer mindre krav på precision i tillverkningen helt enkelt. Detsamma gäller för låsarmen på den här kniven som är tämligen grovt utskuren ur stålet på låssidan. 

Tumplattan är ytterst lättåtkomlig och Wavefunktionen fungerar som tänkt

Bladet fälls ut med hjälp av en för Emerson typisk platta monterad på ovansidan på bladet alternativt med "Wavefunktionen", vilket för den som inte vet är en krok på bladryggen avsedd för att haka i kanten på byxan när kniven dras varpå bladet fälls ut. Det är troligtvis det snabbaste sättet att öppna en fällkniv som existerar. Båda fungerar för övrigt utmärkt på den här kniven. Kniven går att fälla ut lugnt och kontrollerat såväl som blixtsnabbt. En stor nackdel i mina ögon är dock att det inte är omöjligt att kniven delvis öppnas när man drar den stilla för att fälla ut den utan kroken. Det har hänt mig med uppskuret finger som följd.

Generellt föredrar jag tumhål men plattor är lätta att nå det måste jag medge särskilt i konkurrens med tumknoppar. Nackdelen jämfört med nämnda hål är att plattor är i vägen vid genomgående snitt nära handtaget. De sticker ut en bit helt enkelt. Om det upplevs störande kan plattan i och för sig lätt monteras av och kniven enbart öppnas med därför avsedd krok. 

Framelock i stål. Mycket stabilare än här blir inte den här låstypen

Låset på den här kniven är oerhört bra. Ett välgjort ramlås i stål är inte att förakta. Visserligen tungt men oerhört kraftfullt om det är rätt konstruerat. Och skall man använda en "Wave"-funktion så är en liner- eller framelock för övrigt nästan ett måste. Det går med backlocks också vilket Spyderco bevisat med sina Delica- och Endura modeller utrustade med den här funktionen men det har även visat sig att de inte fungerar hundraprocentigt.

På QCQ-6K fungerar låset varje gång, ger en solid känsla, håller bladet på plats och är mycket lätt att släppa. Det finns inget stopp som hindrar att man böjer låsarmen för långt ut när låset släpps men det är av mindre betydelse eftersom det är stål vi talar om. Den detaljen är viktigare på lås gjorda i titan som är betydligt känsligare härvidlag. 

Att bära

Kniven är trots sin relativt höga vikt tämligen bekväm att bära måste medges. Rundade hörn och avfasade kanter bidrar till det och gör att det går att stoppa ned handen i fickan trots att det sitter en kniv där. Sen kan väl tilläggas att vikten på 146 gram inte är våldsamt hög i sig men sett i relation till bladlängd och hur den är fördelad är den påtaglig särskilt i hand men något mindre i fickan som sagt. 

Min första kontakt med ett Emersonformat clip var en angenäm bekantskap. Det är skruvat med klassiska krysskruvar

Formen på clipet är direkt hämtad från Emersons knivar och fungerar riktigt bra. Särskilt uppskattat är att spetsen inte är böjd utåt vilket gör att den inte skrapar i saker lika lätt eller känns spetsig när man råkar dyngla handen i den. Det håller kniven på plats bestämt utan att den hänger lös samtidigt som kniven är lätt att dra tack vare den mjuka stålytan under clipet. 

Enda minuset som jag ser det är att det får kniven att sticka upp för långt ur fickan för min smak. Men i det här fallet är det en önskad egenskap och inte en designmiss eftersom det skall gå att dra kniven fort och då behövs förstås något att greppa om. 

Clipet är annars flyttbart från höger till vänster sida. Kniven kan inte bäras med spets nedåt vilket inte är så konstigt eftersom Wave-kroken då blir oanvändbar. Materialet är stål och ytan har fått samma behandling som övriga handtaget och försetts med en av Emersons typiska dödskallar. En detalj som jag förstått att många uppskattar men som jag finner ointressant. 

Övrigt

En viktig sak att notera är att balansen kan bli lite märklig i knivar likt den här som har en kraftigare låssida i stål och en tunnare presentationssida med skolla i exempelvis G10. I och med konstruktionen fördelas inte vikten helt jämt och det känns som om kniven skall kantra i handen om den greppas löst. 

Särskilt påtagligt blir det om kniven hålls i vänster hand då den liksom vill vända sig ifrån handflatan och ur handen. Det motsatta förhållandet gäller om kniven hålls i höger hand vilket är väl. 

Det här beteendet är lite av en vanesak har jag märkt. Efter ett tag känns det inte så farligt men det är värt att notera.  

Sammanfattningsvis

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta intrycken av den här kniven. Egentligen ville jag väl inte gilla den så mycket som jag bevisligen gör eftersom den hamnar i fickan allt som oftast. Anledningen till att jag köpte den var som så ofta att jag vann en eBayauktion och därmed fick den relativt billigt. Sen var jag trots allt lite nyfiken på Emersonhypen och kände inte för att bränna iväg ett par hundra dollar för att pröva originalet. 

Första intrycket när jag öppnade kartongen var att den var tung som tusan. Mycket tyngre än vad formatet antyder. Jag konstaterade även tämligen omgående att kniven var ytterst välbyggd för prisklassen med ett välcentrerat vasst blad med god finish. Greppet var lika ergonomiskt som ryktet gjort gällande. Sen var den rätt trög att öppna inledningsvis men det tog inte många dagar att få ordning på och nu är den riktigt mjuk och smidig. 

BudgetEmerson med förbättringspotential men som ändå ger mersmak

Det har invänts att Kershawknivarna inte är "äkta" Emersons men de som anser det bör notera att de fabrikstillverkade modellerna som säljs ändå är massproducerade varianter av hans customknivar vilka det för övrigt är flera års väntetid på. Kershawmodellerna har förstås givet prislappen genomgående enklare material men kvalitén är utan tvekan hög. Kanske till och med högre än de egenproducerade Emersonknivarna. 

Den här kniven är också mycket enklare att bära som vardagskniv än dem eftersom den helt enkelt är mindre. Annars är de flesta av Emersons knivar tämligen stora, grova och därmed svåra att bära omkring på och den kniv du inte har med dig är inte särskilt praktisk. 

Förutom prisnivån och storleken är styrkan hos Kershaw QCQ-6K som fickkniv en enkel design som fungerar. Särskilt tydligt blir det i det mycket bekväma greppet. Även bladet är väl genomtänkt men jag är ingen större vän av slipningen. Jag hade mycket hellre sett en betydligt högre slipfas om skålslipningen skulle behållas för att både få ett blad som både skär bättre och är lättare.

För mig hade den här kniven kunnat bli en riktig vinnare med några relativt små förändringar som om den försetts med mindre stark men mer effektiv bladgeometri och om den gjorts lättare genom en något tunnare stålsida, urborrad ram och mindre gods i bladet.

Men i gengäld hade den då förstås inte varit lika "Emersonsk" och därmed inte lika trogen förlagorna. Allt är en avvägning och kompromiss. För mig är det ändock än fungerande balansakt som ger mersmak men som helt klart rymmer förbättringspotential.

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 146 g (vägd av mig)
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: 8Cr14MoV
Handtag: 410 tål + G10
Lås: Framelock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i Kina


/ J - inte helt övertygad

* Som emellertid går ut under 2016, skall bli intressant att se vad som händer då. Idag har företag som just Kershaw men även Spyderco använt funktionen under licens. Cold Steel har i vanlig ordning i princip kopierat funktionen genom att ha en utstickande tumplatta på vissa modeller som "AK47" till exempel.