Ny kniv - SRM 9215

Det här är den tredje kniven från SRM på kort tid för min del. Först ut var  7228L vilken är en förstorad version av, ja det går att gissa, 7228. Därefter Unicorn, vilken förutom namnet är tämligen unik på det viset för SRM att det är en kniv med titanhandtag och dessutom med ett blad som bjuder på persiska influenser med sitt uppåtsvepta blad eller trailing point som det heter på engelska. 

Idag skall vi till en annan del av världen, närmare bestämt Asien. Varifrån den här kniven hämtat sitt formspråk är nog ingen hemlighet. Den tvåfärgade Micartan har fått ett diamantmönster som påminner om resultatet av tsukamaki, den japanska konsten att linda ett handtag. Därtill har hela kniven en tanto-liknande form och på samma vis en tanto-spets. Den japanska varianten och inte den amerikaniserade versionen bör kanske tilläggas.

SRM 9215

Det slanka formatet är distinkt och tilltalar många ögon. Men jag måste erkänna att de här flirtarna med japansk estetik i fällknivar sällan tilltalar mig. Det är av det skälet jag inte äger en enda kniv av de annars så populära Kwaiken-modeller som varit så populära de senaste åren från olika tillverkare.  

Med det sagt så ser den här ändå duglig ut även i mina ögon även om själva grundtypen inte är min personliga favorit. Men jag är helt övertygad om att det kan vara någon annans. Modell 9215 är nämligen en välbyggd kniv som sagt bjuder på G10 i handtaget, ett slankt blad i D2-stål och ett sympatiskt "Ambi-Lock". Det är SRMs egen version av alla Axis-derivat som finns. Deras fungerar utmärkt kan påpekas. Kniven kommer även med "TFAC" eller "ambi clip" som det också kallas. En uppfinning från SRM som gör att clipet kan repositioneras eller avlägsnas utan verktyg. Man nyper ihop stålskänklarna på clipet för att frigöra ett par låsklackar inuti handtaget och sen trycker man hårt bakåt varpå det lossnar. 

9215 är trots de slanka formerna en fullvuxen kniv. Totallängden uppgår till tjugoen centimeter och bladet mäter strax över nio centimeter. Överlag en intressant bekantskap. En recension kommer som vanligt!

/ J - testar sina gränser

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension SRM 7228

Redan i min presentation av den här kniven var jag inne på namnbytet eller snarare det nya fokus som SRM har som märke. Det som tidigare var en mer eller mindre etablerad förkortning för den kinesiska märke SanRenMu skall nu utläsas "Stay Ready for More". Om dylika slogans kan man tycka lite olika och de är inte alltid lika träffsäkra som de som hittar på dem tycker att de är. Men i det här fallet markerar namnbytet även en rejäl nysatsning. 

SRM 7228

Det  markeras även genom en ny hemsida där SRM förstås presenterar nya modeller. Precis som förut har knivarna beteckning efter storlek. Först ut var t ex ett par knivar i 9200-serien med några olika bladtyper. Logiskt nog har de har blad som är nio centimeter långa. På samma sätt har den här kniven med modellbeteckning/namn 7228 ett sjucentimeters blad. Mer svårförklarat blir däremot varför de mitt bland de större modellerna finns en kniv som kallas 1168 med ett åttacentimeters blad. 

Sen jag införskaffade mina två första knivar, 9201 och 7228 har de dock hunnit med att lägga till ytterligare kategorier. Båda de här knivarna är av den enklare typen vilken innebär material som G10/D2. De hittas numera i SRMs "Blue Class". Det som tillkommit är "Black Class" där det i skrivande stund finns tre modeller och ett par variationer på dem. Materialen är i huvudsak titan, N690 och 154CM. Det vill säga ett par snäpp upp i hierarkin. Det markeras även genom att de fått namn istället för nummer. De kallas Asika, Unicorn och Wahoo. 

Ny modell från nysatsande SRM

Twitterversion: SRM bytte namn till SRM och blev bättre! 7228 är en färgklick både sett till funktion och utseende.

Blad

Bladet på lilla 7228 är en klassisk droppoint och i det här fallet i en form som känns bekant om man har några äldre knivar från SRM. Formen är genompraktisk och den ovanligt branta buken ger rätt mycket rak egg att jobba med för storleken och en stark men kanske inte så "finlirsanpassad" spets. 

Bladet är 6,9 cm långt och 24 mm högt. Bladgodsets tjocklek är 3,1 mm. En flatslipning över nästan hela bladets bredd får ned den grovleken till ca 0,5-0,7 mm bakom eggen. 

Visuellt är det ett tilltalande blad med en blank satinfinish, en svag falskegg och en rejäl skåra i bladet som dekorationselement. Allt är väldigt väl utfört inklusive det "sharpening choil" som finns för att underlätta framtida slipning. I det här fallet kommer den sig förvisso av låstypen som alltid ger den typen av ricasso för att kunna härbergera låsbulten i stängt läge. 

På presentationssidan återfinns en av två(!) logotyper. På "baksidan" återfinns den andra, SRM i triangelform, samt modellbeteckning, ståltyp, tillverkningsmånad (förmodar jag) samt någon form av serienummer. De sista detaljerna placeraras med fördel på kartongen istället. Men till SRMs försvar skall sägas att det är skrivet med mikroskopisk text. 

7228 bjuder på ett mycket klassiskt men snyggt drop point-blad

Stålet är D2 och även om jag inte är den största anhängaren av det stålet föredrar jag det framför 8Cr14MoV som tidigare var mer eller mindre standard för SRM. Men jag blandad erfarenhet av D2s korrosionströghet. Det är inte ett rostfritt stål men ändå inte lika rostbenäget som säg ett kolstål. I det här fallet har bladet klarat sig bra från fläckar trots nyttjande i snö då vintern var påtaglig i år. 

Fabrikseggen var på den här kniven var mer än godkänd. Jämnt slipad, centrerad och dessutom vass. 

Fabrikseggen skäms inte för sig på det här exemplaret

När det gäller att skära är den här lilla kniven större än den ser ut! Det här är en riktigt bra skärmaskin. Bladgodset är tämligen stabilt utan att vara för tjockt och när det kombineras med ett D2 stål med uppgivet hårdet på 59-61 och en nästan full flatslipning så blir det bra. Särskilt som den rätt branta buken lämnar mycket rak egg att arbeta med. Det märks extra tydligt när man skär kartong och trä till exempel. Två saker som den här kniven är riktigt bra till för övrigt. Ja, så länge du inte skall tälja förstås. Den är trots allt liten. Men till alla små vardagsysslor som att skära upp lite frukt, kapa trådar, snöre och rep, öppna förpackningar, sticka hål på plast, strimla en paprika till mackan i skogen eller något annat smått är det här en mycket god kompanjon. Särskilt som balansen är neutral och bladet lättkontrollerat. 

Med det i åtanke kan jag inte låta bli att fundera på hur den här modellen skulle kännas i en storlek större format. 

Handtag

Modell 7228 är inte en särskilt stor kniv och det märks förstås även på handtaget. Längden är tio cm men i gengäld är hela nio cm av det greppyta. Det enda som gör att någon centimeter försvinner är att fram- och baksida är svagt vinklade. Utrymmesmässigt tjänar den här kniven liksom många på att inte vara en flipperkniv. Det blir mer utrymme kvar för handen helt enkelt. 

Dessutom har man valt att fokusera på några små men betydelsfulla detaljer som att runda av bakänden för att ligga bätre mot handflatan när man t ex öppnar kniven eller håller den i sabelfattning. Även den grunda men tydliga fördjupningen för pekfingret fungerar utmärkt. 

Ett litet, väl utfört och fungerande handtag i färgglad G10

Materialet är G10 i två olika färger. Huvudfärgen är gul med en svart dekorrand samt svart över- och undersida. Den gula nyansen är en smula märklig då den i visst ljus snarare ser lätt limegrön ut för att skifta mot senapsbrunt över till klargult i fullt solljus. Föredrar man andra färger så finns kniven även i blått och orange. 

SRM 7228 är en liten kniv men handtaget räcker till ett fullt grepp eller åtminstone nästan

Konstruktionen är tämligen vanlig för den här typen av lås med en intern ram som inte är helt täckande på insidan. Men i gengäld är G10 materialet tjockt vilket gör kniven stabil. Ett par skåror finns invändigt för clipet. En detalj jag återkommer till. Ryggen är delvis täckt av en back spacer även den i G10. 

Något som inte är vanligt på knivar i den här prisklassen är de mycket fina skruvarna. Kniven är endast ihopsatt med två skruvar. Båda har T8 huvuden och både pivotskruv och den andra är D-formade vilket gör att de inte spinner när de skall dras åt. De är av Chicagotyp, det vill säga en hona hane-lösning vilket ger en mycket ren presentationssida på kniven. De har dessutom snygga platta och försänkta skruvhuvuden. Snyggt där SRM!

Både balans och handtagsform är neutral

För att vara en liten kniv är SRM 7228 riktigt bekväm att arbeta med. Det vill säga den har god ergonomi. Alltför många blandar ihop hur en kniv känns att hålla i med att den är ergonomisk. Nästan alla knivar känns bra att hålla i så länge man inte skär något!

Bland det som gör den bra är att det går att lägga lite tyngd bakom snitten på grund av att eggen är dragen tämligen nära handtaget i kombination med att tumdisken är ur vägen. Sedan fungerar de flesta grep utan anmärkningar även om det blir lite trångt i vissa fall. I ett sabelgrepp till exempel hamnar kniven inuti handen för mig och blir därmed en "tre och en halvfingerskniv". Men i gengäld en bra sådan där tummen naturligt hamnar ovanpå tumdisken. 

Öppning och lås

Personligen föredrar jag egentligen tumknoppar men är villig att göra ett undantag då den här tumdisken är riktigt bra. Mycket beroende på att man i det här fallet placerat disken så nära handtaget. Det gör att den inte är i vägen när man skär vilket ofta är fallet annars. Det är extra viktigt när bladet är så pass kort som i det här fallet. Sen är själva funktionen utmärkt. Den är lätt att hitta och ger ett gott grepp vare sig man snärtar upp kniven med tummen eller öppnar kniven lugnt och stilla. 

Tumdisken på den här kniven fungerar utmärkt

Sedan kan tilläggas att 7228 är extremt mjuk i gången. Den har en av de smidigaste låsen av den här typen jag stött på. Det betyder att det även är mycket lätt att öppna och stänga kniven med hjälp av låset. Det är bara att dra tillbaks låsbulten och med en liten handledssnärt fälla ut bladet. Vill man stänga kniven så räcker det med att vinkla bladet uppåt och släppa låset så glider bladet igen av sig själv. 

Låset kallas Ambi lock och är ett av många Axis-lock derivat

Låset har de döpt till Ambi lock och är en av många tolkningar av det numera utgångna Axis-låspatentet. I det här fallet är det generellt mycket välgjort men det lider av en liten nackdel som jag även stött på hos originalet vid något tillfälle. Bladet har ett litet spel i höjdled. Eller snarare mer en känsla än spel. Det är dock inget som stör funktionen. Det är inget generellt problem då jag har en större modell från SRM med samma låstyp där låset är bergfast. Men på den här är fjädrarna lite mjukare och därmed även kraften som håller låsbulten i läge. 

I övrigt är låset mycket smidigt både att hitta och använda.

Att bära

G10 sidorna på den här kniven är mediumgrova om ni förstår vad jag menar. Inte så hal som FRN oftast är och heller inte grov som en rasp. Men sammantaget gör det att det är lätt att hala fram den lilla kniven och stoppa undan den igen. 

Jag skrev "lilla" med flit då vikten inte är mer än 72 gram enligt min våg. Bredden är inte extraordinär för storleken utan hamnar på 11 mm och höjden på handtaget mäts till 24 mm. Kniven ser liten och fyrkantig ut och det är den också. 

Clipet har inte extremt mycket utrymme under men i gengäld är det bekvämt i hand

Väl i fickan märks kniven mycket lite. Delvis beroende på formatet men även på att clipet på 7228an är av deep ride-typ. Det har inte så stor läpp/ramp men tillräckligt för att det skall gå att få ned i de flesta typer av byxor. De allra grövsta arbetsbyxorna eller liknande kan utgöra en del problem även om clipet har god spänst. På samma vis är inte utrymmet under clipet extremt generöst. Men det räcker till för den EDC-kniv det här är. 

I gengäld medför det här utförandet det goda att det nästan inte känns i handen överhuvudtaget. Ett stort plus eftersom det ofta är ett problem med den här typen av clip annars. Utseendemässigt matchar det kniven väl och är delat i nästan hela sin längd vilket för tankarna till ett wire-clip. Materialet är stål och finishen polerad. 

Det blanka nästan tudelade stålclipet bjuder på en överraskning

Clipet kan flyttas och avlägsnas utan verktyg!

Men det är ingen av dessa, förvisso positiva egenskaper som gör clipet unikt och till och med patenterat! Det är förvandlingstricket som kan utföras om man vill avlägsna det eller bara byta från höger till vänster sida. Då tar du ett stadigt tag kring clipets sidor och trycker ihop det som en lång pincett. När sidorna är hoptryckta drar du rakt bakåt och clipet lossnar. Den fjädrande konstruktionen frigör två hakar som finns på clipets utsida och fäster i handtaget. Därefter är det bara att trycka in det på andra sidan alternativt avlägsna det. Det är en mycket smidig och tillika snygg lösning som därtill är tämligen enkel. Konstigt att ingen kommit på det tidigare!

Sammanfattningsvis

Den här kniven har ett tilltalande utseende med ett konsekvent designspråk. Med det avser jag att det finns harmoni i linjerna. Exempel på det är förhållandet mellan höjden på bladet och handtaget, hur den rätt tvära buken på bladet balanseras med samma utseende på bakänden av handtaget. Tydligt blir det även i hur dekorranden på handtaget fortsätter i bladets fuller/blodskåra. Konsekvent är även hur det blanka clipet matchas av de blanka skruvarna med helt platta huvuden. 

Den här kniven kan ses som ett utmärkt exempel på det nya SRM eller i alla fall hoppas jag det. Fokus är fortfarande budgetknivar men man har valt att satsa på några viktiga områden för att höja dem ett snäpp gentemot konkurrenterna. Som ett typexempel kan bladet tjäna. För det första har man på sätt och vis återanvänt en gammal modell då det i grund är rätt likt en SanRenMu 763. Små skillnader finns i eggform men framförallt har man snyggat till det med en bättre finish, tidigare nämnda blodskåra och inte minst ett bättre stål med en riktigt bra fabriksegg. 

Trots det ringa formatet fungerar SRM 7228 i alla väder

Men det finns även andra detaljer som  är sympatiska. Förutom bladet så har handtaget tvåfärgad G10 och handtaget är sammahåller av Chicagoskruvar med slätt huvud vilker ger ett renare utseende. Kniven har en riktigt bra tumdisk och tack vare låset ett utmärkt sharpening choil. Och apropå lås är även det överlag sympatiskt både vad gäller funktion och handhavande. 

Allt avrundat med ett riktigt bra clip som därtill bjuder på en innovation i och med att det kan avlägsnas helt utan verktyg. Att clipet kan flyttas så enkelt underlättar även för den vänsterhänte. Särskilt som både öppningsmetod och lås är helt ambidextriösa de också. 

En av få negativa detaljer var att både den här och storebror från början hade alldeles för skarpa kanter framförallt på insidan av G10 sidorna. Lite sandpapper och fem minuters arbete och kniven blir lika mjuk som synes på bilderna. Men på det området skulle SRM behöva förbättra sig. Det är en liten sak men gör mycket för helhetsintrycket. 

SRM 7228 är överraskande bra och utmanare i det mindre formatet

Men som ni hör är det mestadels gott jag har att säga om den här kniven. Du får mycket för dina investerade slantar. Särskilt som prisklassen tillhör de lägre. Riktpriset från SRM för en 7228 är 49,95 USD. I Sverige har jag sett den för 599kr. 

Om den här kniven är en förebådan om vad som komma skall kan jag bara konstatera att det finns ytterligare ett märke att beakta på marknaden. Det här är en färgklick både visuellt och sett till funktion.

Specifikation:

Längd utfälld: 168 mm

Längd hopfälld: 100 mm

Vikt: 73 g (vägd av mig)

Bladlängd: 69 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10 på stålram

Lås: Ambi lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - överraskad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Viper Italo

- kurvig som en italiensk racer

Viper Italo är en kniv jag tittat på mer än en gång och anledningen är enkel. Det är en mycket slående kniv med sina böljande linjer. 

Intressant att notera är att Viper själva har lite svårt att kategorisera den här kniven. Söker man på deras hemsida hittas den under rubriken "Gentleman & Collection" men även under "Outdoor & Hunting" samt "Tactical". Det är nog så den här kniven skall ses, kanske något beroende av utförande. Det är en mycket elegant kniv med rötter i italiensk knivtradition. Men det är också en stor och stadig kniv med god ergonomi och gott fäste i handtaget användbar till det mesta. 

Viper V5948GO Italo 

Italo är designad av den kände Fabrizio Silvestrelli som står bakom ett flertal knivar i Vipers katalog. Med den här modellen har han åstadkommit en modern kniv där bladformen andas italiensk knivmakande. Utseendet blir därmed tämligen unikt med det lövformade bladet kombinerat med en tumplatta som samtidigt bildar en tumramp. 

Italo finns som ofta är fallet med knivar från det här märket i ett flertal versioner. Topmodellen eller kanske snarare samlarversionen är försedd med rostfritt damask-blad och handtag i endera titan eller kolfiber. 

Sedan finns kniven med blad i M390-stål och handtag helt i titan. Därtill kan läggas tre olika färger av G10, svart/grön/orange där varje kniv kan fås både i frame- och liner lock-utförande. Detsamma gäller för kolfiberalternativet. Det ger inalles elva utseenden att välja mellan. 

Italo är en mycket angenäm bekantskap, lika originell som den ser ut

Twitterversion: Viper Italo, italiensk design när den är som bäst. Både elegant och kraftfull på samma gång, finess och funktion i samma föremål. 

Blad

I den mer seriösa änden på Italo hittas ett drop point-blad. Inget konstigt med det om det inte vore för att ryggen på det här bladet kröker sig så mycket att det i relation till vågplanet går nedåt innan det återigen vänder uppåt för att möta handtaget. Det ger själva bladet en distinkt lövform. Det är den som återfinns i äldre italienskt knivmakande och således är en stilla flirt med historien. 

Men i övrigt är konstruktionen mer modern. Särskilt som kniven öppnas som på det sätt den görs. Därför återfinns en platta vid bladbasen. Ryggen är som ofta på Vipers knivar elegant rundad och mjuk. Inget att slå ett tändstål mot men en detalj som förhöjer helhetsintrycket. Finishen är annars en polerad tvärgående satin och märkningen är även den Vipers sedvanliga. Deras logotyp jämte ståltyp hittas på presentationsidan och på den andra hittas Silvestrellis diskreta märkning. 

Ett lövformat drop point-blad på närmare tio centimeter

Liksom det mesta på den här kniven är bladet av högsta kvalitet. Stålet är M390 som härdats till 60-61 HRC vilket ligger precis där den här typen av stål skall återfinnas. Bladet är sedan helt flatslipat vilket säger rätt mycket eftersom bladet mäter nästan tre centimeter på höjden. Det är också relativt tunt bakom eggen (runt 0,6 mm). När det sedan kombineras med en jämn, fin och dugligt vass fabriksegg får man en kniv som skär bra redan när den packats upp. Men visst, något snäpp vasssare kunde den faktiskt fått vara. 

Det fullt flatslipade bladet är gjort av Böhler M390

Något som utmärker den här kniven är att den trots ett stort blad känns smidig. Det beror på att den är välbalanserad. Personligen undrar jag hur det förhåller sig med de andra versionerna av kniven då en metallsida tillför mer massa i handtaget. Som det är nu återfinns balanspunkten i mitten på fingerurtaget. 

Italo är riktigt sympatisk att jobba med

Sen skär Italo föredömligt bra. Det flatslipade bladet fungerar utmärkt i alla vardagssysslor som det kan tänkas utsättas för. Särskilt bra är det till att hantera kartong med. Men kniven ryggar heller inte för något tyngre arbetsuppgifter. Att kapa bunt- och plastband går som en dans. Något värre blir det faktiskt med gummislang där det går tyngre. Men det är ett ökänt knepigt material och i gengäld testas ergonomin som är mycket god. Det märks även när man skär i trä med kniven. Något som även det är en angenäm upplevelse. 

Handtag

Liksom bladet är handtaget på den här kniven speciellt. Mest för att det i det här utförandet saknar ram. Materialet är massiv G10. Ett konstruktionssätt jag uppskattar då det är starkt nog har det visat sig.* Vad avsaknaden av ram ger är en mycket lätt kniv. Italo väger i det här utförandet in på 120 gram och det är inte mycket för en så här stor kniv. 

En greppyta på mer än elva centimter räcker till även för stora händer 

Sidorna är släta på insidan vilket ger mindre yta för smuts att fästa på. Eller rättare sagt en sida är det. Den andra härbergerar låset som sträcker sig längs med insidan och fäster i back spacern. Utsidorna har formats och är välvda för bättre komfort. För att öka fästet har de försetts med ett mönster som påminner mig om ljudvågor. De ger hög friktion och det är verkligen ingen risk att den här kniven skall glida ur handen. Särskilt inte som handtaget har ett fingerskydd, en markerad fördjupning för pekfingret och en ankstjärt mot slutet till. 

Formen döljer att handtaget är tämligen grovt.
I ryggen hittas en partiell back spacer i titan 

Sidorna har sedan skruvats ihop med tre skruvar utöver pivotskruven. Storleken är tyvärr små T6-or och den justerbara pivoten en T8. Med det sagt har Viper god kvalitet på sina skruvar och är en av mycket få tillverkare som på sin hemsida till och med uppger materialet i sina skruvar. 

Sidorna är skruvade i en back-spacer i titan. Liksom bladet har den fått en elegant rundning och är inte vass någonstans. 

Kniven är neutralt balanserad och de flesta grepp fungerar med undantag för att pekfingret
inte kan läggas mot bladryggen på grund av tumrampen

Den väl tilltagna längden gör att det inte är några problem att få plats med en hand nästan oavsett storlek. Själva greppytan mäter mer än elva centimeter. Därtill är det här ett bedrägligt grovt handtag även om det vid första anblick inte ser ut så. Över ryggen eller snarare där handtaget är som bredast mäter Italo hela 15 mm. Handtagt är även över tre centimeter högt vilket sammantaget gör att det fyller även mina labbar tämligen väl. Det ger god komfort när man arbetar med kniven.

Öppning och lås

Om bladet var originellt format och handtaget hade en ovanlig konstruktion så är öppningen av den här kniven helt unik. Inte mindre än fem olika öppningsmetoder kan användas vilket måste vara någon form av rekord. Om det är medvetet eller ej låter jag vara osagt. 

För det första kan Italo öppnas lugnt och stilla med två händer. Tillräckligt med blad är synligt för man skall kunna få grepp om det. Metod nummer två är mer uppenbar då det sticker upp en flipperfena på ovansidan. Den är för övrigt liten, försedd med räfflor och föredömligt rundad och slipad. Vad som är ännu bättre är att den även fungerar väl. Den accelererar bladet till en skaplig fart och den gör det säkert. Det går att misslyckas men då får man anstränga sig en smula. Det tunga bladet löper nämligen på kullager. 

Flipperfenan är bara en av öppningsmetoderna på den här kniven

Orsaken till att man trots allt kan misslyckas är att motståndet från detent-kulan är rätt klent. Inte så klent att bladet öppnar sig av misstag. Kniven är på intet vis farlig men har inte ett motstånd som tilltalar flipperfetischisterna. Men det medför en tredje öppningsmetod. Kombinationen av mycket massa i bladet och mindre motstånd gör att en handledssnärt skickar ut bladet med auktoritet. Det går således att "gravitationsöppna" kniven också. 

Det fjärde och mer medvetna alternativet är förstås tumplattan som nämndes inledningsvis. Den är rätt placerad såtillvida att den är både lätt att hitta och använda. Den sticker ut en smula på bladryggen men inte så mycket att den är i vägen när man skär. 

Tumplattan dubblerar även som "wave-funktion"

Sättet tumplattan är formad på och hur den är fäst vid bladet ger metod nummer fem, en "wave-funktion". Den lilla läppen hakar nämligen effektivt tag i byxkanten om kniven placeras tillräckligt långt bak i fickan varpå bladet fälls ut automatiskt när kniven dras. En funktion jag kanske kunde varit utan men som i det här fallet är bättre än originalet enligt mig då den är mindre. Det gör att det går att undvika att  fälla ut kniven av misstag genom att placera den närmare mitten av fickan. 

Låsarmen ser klenare ut än vad den faktiskt är.
Funktionen är dock exemplarisk

Liner låset på den här kniven är i klenaste laget rent visuellt men inte i praktiken. Det som gör att den framstår som underdimensionerad ut är en kombination av att den faktiskt är rätt tunn och att den därtill är fasad och rundad. Men för att få till godkänd funktion är den istället ganska hög. Det är en dimension som ibland missas i sammanhanget. Slutresultatet är ett lås som är riktigt bra. Låsarmene glider inte under negativt tryck mot bladet samtidigt som låset håller bladet i ett fast grepp. Inget glapp eller spel här inte. Eftersom åtkomst underlättats med en försänkning i den ena handtagssidan och låsarmen försetts med räfflor är den både lätt att hitta och släppa. 

Att bära

Stor men lätt är det första intrycket av den här kniven och det dröjer sig kvar. Mycket beroende på att det sammanfattar Italo rätt bra i det här utförandet. Handtaget är 12,5 cm långt och är därtill hela 15 mm grovt. Något som formen döljer väl. På högsta punkten mäter kniven över fyra centimeter hopfälld vilket även det är påtagligt. Men trots de tilltagna måtten är kniven inte hemsk att bära. 

Mycket av det har med vikten att göra. I det här G10-utförandet väger den in på svältfödda 120 gram. Inte mycket för en kniv med ett 9,5 cm långt blad och ett rejält handtag. 

Italo har försetts med ett osedvanligt långt wire-clip som fäster i back spacern

Italo är försedd med ett deep-ride clip som döljer hela kniven i fickan. Clipet är ett så kallat wire-clip. Jämfört med många andra clip av den typen på marknaden är det något längre. Kanske till och med aningen för långt. Det gör att det blir något instabilt i sidled och det rör på sig lite. Vet du med dig att det irriterar dig på den detaljen skall du inte välja den här kniven. Men i gengäld gör det att clipet "smiter undan" när kniven greppas hårt och det gör att det känns mycket lite mot handen när man använder kniven. Handtagets längd gör även att loopen, som ofta är ett problemområde för deep-carry clip, hålls utanför handen i vanliga grepp. 

Inget av kniven är synligt när den bärs i en ficka

Cliptypten gör också kniven mycket diskret där den sitter och det är med vägledning av det svårt att räkna ut att en tämligen stor kniv döljer sig där. Sättet på vilket clipet är fäst i bakänden av kniven gör emellertid att det inte kan flyttas från höger till vänster sida så vänsterhänta göre sig icke besvär.

Väl avvägd spänst i clipet gör att Italo är mycket lätt att både dra och stoppa undan. Det mönstrade G10-materialet gör att kniven sitter säkert utan risk för att tappas. Men med tanke på hur djupt kniven sitter tror jag inte det är något större problem med vare sig titan- eller kolfibervarianterna heller. 

Sammanfattningsvis

Viper Italo är en kniv som har "det där", vad det nu är. Personlighet kanske jag hade sagt om det nu inte vore ett dött ting. Men det är en kniv som på ett positivt sätt sticker ut bland många sillar i det stim som utgörs av knivmarknaden. 

Här hittar du ett drivet designspråk som fått genomsyra hela kniven. Det utan att det tummats på vare sig funktion eller utseende. Italo är en elegant kniv även om den här knallorange varianten kanske bjuder på något mindre av den varan än säg titan- eller kolfiberversionerna. I gengäld känns den mer praktisk med sin ringa vikt, goda balans och det faktum att den är lätt att hitta om man råkar lägga den ifrån sig i t ex mossa. Och det finns som sagt valmöjligheter om just den här färgen inte tilltalar dig. 

Med Italo har Viper åstadkommit en stor EDC-kniv som är lika elegant som en kopp svart italienskt kaffe

Den här kniven är helt enkelt stor, originell, lekvänlig och praktisk. Inga dumma adjektiv att förknippa med en rejäl EDC-kniv. Stommen är förstås god formgivning och här har det parats med fina material. G10 är lätt och starkt liksom titanet i back spacern. Stålet i bladet, Böhler M390, tillhör de finaste som finns att tillgå. Det har sedan utnyttjats väl genom att byggkvaliteten genomgående är mycket hög och det gäller även finishen. Sen är bladformen excellent då den ger en bit rak egg att skära med samtidigt som du har en buk för svepande skär och användande mot plana underlag. Spetsen är stark och duglig.

För att allt det här skall kunna utnyttjas krävs ett bra handtag och det får du här. Väl format och med utrymme för de flesta händer inklusive de som är handskbeklädda när väderleken så kräver. Men visst finns det nackdelar med det också. Italo är något av en klump i fickan. Inte viktmässigt då men sett till volym. Italo är en rätt substantiell kniv helt enkelt. Med det sagt så gör clipet att bärandet blir så diskret som det är möjligt. 

Sen var det "lekfaktorn". För den som är intresserad av sådant kan meddelas att den är skyhög. Fem öppningsmetoder kombinerat med ett lås som både är lätt att komma åt och släppa gör kniven mycket lätt att öppna och stänga. Särskilt som vikten i bladet i kombination med kullager gör att det glider igen med mycket lite assistans. 

Men det är utomhus som Viper Italo kommer mest till sin rätt trots allt!

Det är bara att konstatera att jag förstår varför den här modellen kvarstår i Vipers katalog sedan flera år. Enkelt uttrycket är det en förbaskat bra kniv. En kniv som förenar storheter som ett snyggt yttre med bra kvalitet och goda praktiska egenskaper. Det är inte alltid de återfås i en och samma kniv. Särskilt inte när den därtill sticker ut i mängden.  

Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm

Längd hopfälld: mm

Vikt: 120 g

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: M390

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Viper, tillverkad i Italien

/ J - längtar till Maniago

* Till och med Cold Steel använder sig av den metoden från stund till annan. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Gerber Pocket Square

-  mindre kantig personlighet än man kan förledas att tro

Det var länge sedan jag var seriöst intresserad av något som kommer från Gerber måste medges. Eller det är inte riktigt sant. Det finns klassiska modeller från dem som alltid kommer att vara "graaler" på något vis som Mark 1 och 2 och liknande. Men det är knivar som inte har varit i produktion på många många år. Vad gäller fällknivar har det varit ännu mer tunnsått. Ibland har jag sneglat på en Covert eftersom jag har en CF men inte så mycket mer. Så när den här lilla gynnaren dök upp blev jag genast intresserad. En kniv med rena och framförallt snygga linjer i en bra storlek för EDC-bruk. Att materialen skulle vara enkla var en lågoddsare men frågan är hur den klarar sig i den allmänna konkurrensen trots det? 

Gerber Pocket Square

Kniven jag talar om är döpt till Pocket Square. Ett namn som i det här fallet inte alls är långsökt eftersom den i stängt läge kanske inte är en kvadrat men väl en uttalad rektangel. Kniven kommer i två versioner. En enklare modell med sidor i plastmaterial som är lite lättare samt tillika lägre prissatt. Sen finns den här med sidor i aluminium. För mig kändes den som det givna valet då den i mina ögon ser så mycket bättre ut!

Pocket Square handlar om linjer, kantiga linjer

Twitterversion: It's Hip to be Square, at least in the pocket!

Blad

Bladet som uppenbarar sig när kniven fälls ut är en enkel drop point. Inga utsmyckningar eller avvikelser från grundformen. Ytbehandlingen matchar knivens övriga grå färgtema då bladet blästrats. En finish jag emellertid inte är särskilt förtjust i alls. Det har en tendens att öppna upp stålet och bilda "porer" som gör att risken för korrosion ökar markant. Sen tycker jag inte det är snyggt. Det ser billigt ut och den här kniven hade gjort sig bättre med en halvblank satin eller något liknande enligt mitt förmenande. 

Bladet har fått en blästrad finish och en tämligen brant egg

Slipningen är något märklig då det är en låg sabelslipning som om den fullföljts mer konsekvent blivit en "scandigrind". Men som det är nu har den istället fått en påtaglig primäregg som är rätt tvär. Lite för mycket yxegg för att vara optimalt. Bladet mäter 7,5 cm på längden, är 20 mm högt och godstjockleken är 2,5 mm. 

Efter omslipning upptäcktes att eggen inte var helt centrerad från fabrik

Stålet är som ofta när det handlar om Gerber tämligen enkelt. Eftersom kniven är gjord i Kina är det ett "bokstavsstål" som är aktuellt men här är det inte de mer vanligt förekommande 8Cr13/14-serierna utan istället 7Cr17MoV. En variant jag inte stött på tidigare. Uppenbarligen är det mer Molybden i den här blandningen. Återstår att se vad det gör på sikt och om det går att upptäcka någon skillnad. Men ett fall framåt är att de anger vilket stål de använder sig av. Länge var "Gerber Mystery Steel" ett begrepp i knivvärlden och inte ett bra sådant. På min gamla CF (First Produktion Run -96) står det till exempel inte angivet alls men det lär vara 425M i det fallet. 

Fabrikseggen var inte mycket att hänga i granen. Möjligen kan den kallas dugligt jämn, om vi är snälla. Det gäller dock inte spetsen som kantrar rejält åt höger. Men skärpan var det väl så att det med milt våld gick att skrapa hår, inte mer. Efter omslipning blev den förstås vassare men då blev det även uppenbart att inte heller eggen var helt centrerad eftersom den blev bredare på en sida trots system med fasta vinklar. Sen kan tilläggas att skruven för tumplattan var omöjlig att lossa vilket försvårade slipningen avsevärt.

Kniven skär annars som den ser ut, kantigt. Att eggen inte är bra till mjuka material som frukt och grönt kanske säger sig självt med den eggvinkeln? Kartong och liknande klarar den av förstås, konstigt vore det annars det är trots allt en kniv. Men det går inte särskilt lätt. Spetsen däremot är mycket bra och penetrerande snitt av olika slag som när envetna krympplastförpackningar skall avpolleteras. Det och liknande uppgifter går mycket lätt.

Överlag är det här en kniv som är bra till just sådant. Enklare göromål där man tar fram sin kniv, skär ett snitt eller två och sedan stoppar undan den igen. Särskilt väl går det om snitten inte är genomgående utan lite grundare. Önskas bredare kompetensområde får man söka sig till knivar som ser ut att hantera det. Det kan vara på sin plats att påpeka att allt förstås går. Det är nyanser jag talar om och därmed hur smidigt det går att genomföra en uppgift. 

Handtag

Formen på det här handtaget är vad som ibland refereras till som "godisbit-form". Tänk er en Japp eller annan liknande stycksak. En form som i det här fallet är förvånansvärt bekväm att hålla i. Storleken räcker till för att alla fingrar skall få plats och utrymmet som gjorts för tumplattan i stängt läge bildar en naturlig fördjupning för pekfingret att husera i. Tummen hittar lika naturligt sin plats på ovansidan av bladet. Så märkligt nog fungerar det här handtaget väl till de enklare uppgifter den är avsedd för.  

Jag skriver enklare då superlativerna får sparas till annat tillfälle. Att det inte finns några uppenbara "hotspots" innebär inte att det är ett ergonomiskt mästerverk. Bakänden på clipet känns i handen som den här typen ofta gör och det finns kanter vilket är tämligen givet med den formen på ett handtag. Men det är först om man försöker ta i det märks och det är inte riktigt vad kniven är gjord för så jag behöver inte sparka på en död häst. 

Handtagsformen ger ett grepp som är bekvämare än det ser ut

Pocket Square är byggd på en kraftig tvåmillimeters stålram och utanpå den återfinns handtagssidor i endera FRN-material eller som i det här fallet aluminium. Sidorna är även de kraftiga och har fått sig frästa skåror som både är dekorativa och ger fäste. Konstruktionen med både stålram och aluminiumskollor är egentligen inte nödvändig för styrkans skull men något som följer av prisklassen. Att förena en liner-lock med aluminium kräver annars lite pyssel och tar tid att tillverka vilket förstås ökar produktionskostnaden. 

Som synes har Pocket Square en bastant ram i stål innanför sidorna i aluminium

En sak som bör påpekas är att kniven är närmast demonteringssäkrad. Nu är jag ingen advokat för att förvandla knivar till lego i tid och otid. Tack och lov går det bra att komma förbi det första lagret, sidorna. Annars hade det inte gått att justera pivotskruven som återfinns därunder. Sidorna attackeras bäst med hjälp av en standard T6. Lika enkelt kan pivotskruven med huvud i storlek T8 sen justeras. Därefter går det inte längre. Vare sig med våld eller värme. Det kostade mig ett par bits att upptäcka det dessvärre. Frågan är om det är gänglåsning eller epoxilim som använts i det här fallet? Jag hade nämligen velat avlägsna tumplattan för att bättre kunna slipa kniven. 

Byggkvaliteten på kniven får godkänt men inte mer. Skollorna är välgjorda men kunde passa ramen bättre på något ställe. Bladet är centrerat men inte någon fröjd att fälla ut och in. Ytbehandlingen på aluminiumet är snygg men något känslig för repor. 

Öppning och lås

Pocket Square tillhör de där knivarna som liksom några "Kwaikenliknande" fällknivar har bladet helt dolt i handtaget i stängt läge. Det gör att det bara är via den för ändamålet befintliga tumplattan som bladet kan fällas ut. En tumplatta som Gerber valt att kalla "thumb lift" av någon anledning. Möjligen för att den är mycket stor i relation till bladet och att rörelsen måste ske utåt för att lyckas. 

Tumplattan är inte helt lätt att nå men i gengäld ger mönstret bra fäste. Även låset kräver lite ansträngning för att släppa

Åtkomsten till tumplattan är väl inte helt briljant utan något av en eftergift till designen. Men den fungerar och smått aggressiva räfflor gör att man inte halkar av med tummen. Öppningen i sig kunde vara betydligt mjukare. Inledningsvis var den riktigt styv med en seg känsla. Positivt är att själva rörelsen är mjuk på så vis att den bjudet på jämnt motstånd hela vägen. Av vad jag kan se, kniven går som sagt inte att demontera, löper bladet på bronslager. 

Som lås används en mycket stadig liner-lock

Kniven låser med en kraftig liner-lock. Låsfunktionen är utan anmärkningar så länge bladet är öppet. Inget spel åt något håll och stabiliteten bibehålls även om bladet provoceras i sidled eller om bladet utsätts för lättare slag från fel håll. Däremot är det bedrövligt tungt att deaktivera. Låsarmen är stark, det finns inget som underlättar för tummen att nå den och de nödvändiga räfflorna den försetts med gnager på fingret när mjukdelarna pressas in i öppningen för att släppa låset. 

Att bära

Liksom handtaget var överraskande bra i handen är det lika överraskande bra i fickan. Formen är okomplicerat och inget sticker ut. Visst, Pocket Square är ingen extrem lättviktare i relation till storleken men totalvikten är inte besvärande med sina 117 gram. Handtaget är under decimetern långt och 12 mm tjockt. Godisförpackning som sagt. Någon väldigt kompakt godissort får tilläggas. 

Det vikta "loop over" clipet är fäst i bakändan av kniven och är riktigt bra i det här utförandet

Sen var det clipet som bidrar till hur den känns i fickan. Det är av "deep carry"-typ och kan avlägsnas alternativt flyttas för att även passa vänsterhänta. Funktionen är extraordinärt god. Väl avvägd spänst i kombination med glatt aluminium gör att den lätt glider över alla de tygkanter jag prövat på såväl byxor, jeans och jackor inklusive skinnjacka. Clipet är också tämligen snyggt med en diskret logga och framförallt en form som passar knivens övriga utseende. 

Clipet fungerar även med tjockare kanter som på en skinnjacka. 
Inget av kniven sticker upp ur fickan

I handen är clipet nästan bra. Det vill säga det mest av det är ur vägen när man håller i kniven. Men sen var den där "loopen" längst bak. Den går inte att komma undan och den känns ibland. En nackdel som det här clipet delar med nästan alla så här extrema "deep ride"-clip. 

Sammanfattningsvis

Jodå, Gerber fick till det i alla fall. En stilren och elegant kniv som i och med sitt utseende och ett par positiva överraskningar gör att den har en del charm. Det är annars något som ofta saknas hos enklare knivar. Att de är massproducerade och därmed finns i stort antal och inte kommer med avancerade material eller anländer i exklusiva askar ligger i sakens natur. Men lite jäkla charm kan enkelt byggas in med några smarta val och ett par lyckade drag av pennan i ritprogrammet. 

En kniv som inte gör sig bäst i skogen

Det är det man gjort här. Låt oss hålla det enkelt, låt hålla det kantigt kanske det sades på kontoret. Men i förbifarten fick man till det då de tankarna utfördes konsekvent hela vägen, inga halvmesyrer. Några av de smarta valen var att välja en tumplatta som passar den kantiga stilen, en tumknopp hade "skurit" sig utseendemässigt. Ett annat att förstärka mönstret med några snygga frästa mönster i skollorna. Det tredje och viktigaste var dock att förse kniven med ett clip som inte bara matchar i stil utan även fungerar väl. 

Det bidrar till att Pocket Square sitter bra i fickan. Vad som överraskar mer är att den känns bättre i handen än förväntan. 

Jag brukar vanligen inte engagera mig i knivars interna konstruktion och känner inte ett inre tvång att demontera dem alla om aftonen. Men det kan påpekas att om lusten faller på så går det inte.  Men för ordinärt underhåll, det vill säga att justera spänningen i pivotskruven fungerar kniven bra. Däremot gick det inte att avlägsna tumplattan vilket ställer till det eftersom dess bredd försvårar slipning, särskilt om man försöker använda något system med fasta vinklar.

Att finishen på bladet kan attrahera rost är ingen hemlighet. Men under testperioden har inga fläckar uppenbarat sig.

Gerber Pocket Square passar bättre ihop med en kopp kaffe än på campingturen i mitt tycke

Några nackdelar får man på köpet när man väljer en design som den här. Det är tämligen uppenbart ingen kniv för vildmarkslivet eller vildsvinsjakten. Handtaget är bättre än väntat men ingen kan uträtta mirakel och framförallt är stålet rätt enkelt och eggen en stor kil. Men efter lite sliparbete så råddes bot på det sistnämnda. Utan att vara stålsnobb är jag dock ingen anhängare av de kinesiska "bokstavsstålen" i de lägre klasserna*. De närmar sig diskbänksstål i det att de är sega och rostfria men håller egg som en gammal ost. Men när man som här kombinerar det med en blästrad finish så utmanar man dessutom den rosttröga egenskapen. Till dess försvar skall sägas att någon korrosion inte infunnit sig under testperioden. 

Med det sagt så gillar jag trots allt den här kniven. Den har faktiskt trots hård konkurrens tämligen frekvent arbetat sig in i den dagliga rotationen som "andrakniv", den där som oftast finns undanstoppad någonstans. Den bärs diskret. Den sköter de där små sysslorna på ett godkänt vis och den är snygg medan den gör det. 

Här hittar du Gerbers produktsida!


Specifikation:

Längd utfälld: 170 mm
Längd hopfälld: 95 mm
Vikt: 117 g (vägd av mig)
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: 7Cr17MoV
Handtag: Aluminiumskollor på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: Gerber, tillverkad i Kina


/ J - återupptäcker glömda märken

* Bättre erfarenhet har jag av 9Cr14MoV som är något helt annat

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre