Recension Ferramonster Spectrum

 

-  när helheten överstiger summan av delarna

Vissa recensioner är svårare att skriva än andra. Problemet uppstår oftast när knivar påminner om mellanmjölk, någon slags mediumnivå vad beträffar alla parametrar. Enklast och kanske hemskast är att dra igång sågverket när något är riktigt uselt. Då är det bara att vräka på med alla spetsiga formuleringar du kan komma på. 

Näst enklast är kanske när allt väsentligt är riktigt bra. Som i det här fallet. Mitt första möte med Ferramonster som märke bestod i den av mig tidigare recenserade Glideman. En genompositiv bekantskap men faktum är att den får finna sig i att stå i skuggan av den enligt mig ännu mer sympatiska Spectrum som är dagens recensionsobjekt. 

Ferramonster Spectrum

Faktum är att jag var rätt översvallande redan när jag presenterade den här kniven. Så fort den kom upp ur lådan flockade de positiva intrycken sig. Kniven är trevlig att betrakta, materialen tillhör de bästa och byggkvalitén är top notch. Inte mycket att klaga på där. 

Men ibland blir omdömen något mer nyanserade när knivar burits och brukats ett tag. Eventuella misstag som gjorts blir synliga och små detaljer som kanske inte är helt perfekta avslöjas. Frågan är om det även gäller Spectrum? 

Jag har hunnit använda den här kniven under fyra månaders tid vid det här laget så det finns lite grund att utgå ifrån. 

Spectrum är en kniv som bjuder på många fina detaljer och material av högsta kvalitet

Kortversion: Ferramonster Spectrum, en reflektion som bjuder på hela skalan av allt en god fickkniv kan vara

Blad

Det första och mest betydelsfulla på en kniv är bladet och då är det extra positivt när det är så här fint utfört. I grund och botten är det en enkel drop point vi har framför oss. Men det som gör det extra attraktivt är de fina proportionerna. Bladet är 84 mm långt, 25,8mm högt som mest och tjockleken är 3,2 mm.  

Det enda dekorelement som finns är en elegant utförd falskegg som löper längs nästan hela bladryggens längd och understryker formen. Fast det som utmärker bladet mest är den mycket snygga finishen i form av en handpolerad längsgående satin. Den är något extra på en kniv i den här prisklassen. 

Märkningen är inte bara diskret utan helt frånvarande så när som bladstål som hittas i mycket diskret format på ricasson nära handtaget. 

Bladet är en mycket praktisk drop point

Det som står där är M390. En stapelvara bland mer lyxiga fällknivar de sista åren. Det är inte så konstigt då det fortfarande är ett mycket bra stål med synnerligen balanserade egenskaper. Här uppges hårdheten till 59-61HRC. Jag skulle gissa att den befinner sig någonstans i mitten. Om jag får önska något så vore det att Ferramonster fakiskt ökade hårdheten ett snäpp till. Men även som det är nu så håller eggen mycket länge kan konstateras. 

Som vanligt underhåller jag kniven främst med hjälp av strigel och om det behövs ett keramiskt brynstål.* Än så länge har jag  inte behövt att slipa om kniven.

Stålet är det mycket fina och beprövade M390 som här fått en exklusiv handpolerad satinfinish

Förutom att stålet är bra så är även slipningen det. Fabrikseggen var vass och den hjälps av en god geometri. Strax över tre millimeter stål förvandlas till 0,4 mm bakom eggen via ett fullt flatslipat blad. Ja, förutom den tunna falskeggen då. Den hjälper däremot till att tunna ut spetsen rejält. Spetsen är därmed ett riktigt precisionsinstrument som man får vara lite försiktigt med av det skälet. Men jäklar vad den penetrerar väl!

Även i övrigt är Spectrum en genompraktisk kniv. Fördelen med den här bladformen är att du får lite av allt. En buk som underlättar svepande skär, en bit rak egg att arbeta med närmast handtaget och som sagt en god spets. 

De här faktorerna gör Spectrum till en kniv som är oerhört bra när det kommer till all form av vardagsskärande vare sig det gäller naturmaterial eller konstgjorda diton som plast, nylonrep etc. Kartong äter det här bladet till frukost och appropå frukost är det här en utmärkt nödkniv i köket. Bladet är mer eller mindre ett lite bredare skalknivsblad. Det gör att den är grym till att hantera frukt, grönt och liknande med. Något som är bra att veta om du ämnar ägna dig åt utomhusmatlagning. 

Handtag

Handtaget på Spectrum är faktiskt minst lika exklusivt som bladet. Grunden är förstås den ultralätta ramen. Den har åstadkommits genom att man tagit ett par bitar titan och sedan skurit ut dem rejält. Kvar blir vad som närmast kan liknas vid ett fackverk. 

I ryggen hittas en partiell back spacer. Utanpå ramen har man sedan adderat ytterligare ett lätt material i form av kolfiber. 

Längden på handtaget är 108 mm, tjockleken 13 mm och höjden varierar mellan 21-24 mm utom vid själva fingerskyddet som mäter 28 mm. 

Det fint arbetade handtaget har skollor av polerad marmorerad kolfiber som rundats på ett förtjänstfullt vis

Skollorna är inte heller gjorda av vilken kolfiber som helst  utan en marmorerad sådan som polerats till en mycket sympatisk finish. Därtill är de elegant välvda. Sidorna är skruvade i hela fyra punkter förutom pivotskruven. Det kommer sig av att de extra skruvar som täcker de hål som inte används av clipet hjälper till att hålla sidorna på plats. Noterbart är att de två skruvarna på mitten av handtaget är kortare än resten, något att hålla  koll på om kniven demonteras. 

Något som inte bör göras av vem som helst då den här typen av lås kan vara lite fippliga att få på plats igen. 

Att kniven är lätt förklaras dels av lätta material men även ett tunt blad och en luftig rygg

Värt att notera är att kniven är genomtänkt även på det här området. Alla skruvar är i samma storlek, T8. Sedan kan tilläggas att de är exklusiva då även de är gjorda i titan! En finess som sällan hittas utanför den värld som befolkas av customknivar.

Ett enda smolk finns i glädjebägaren och det är att man tyvärr har valt att inte göra pivotskruvens dekorerade sida D-formad. Det vill säga den spinner fritt om du vill släppa eller spänna skruven. En av få missar på den här kniven. 

Spectrum är både välbalanserad och bekväm i hand

Det första man tänker på när man greppar Spektrum är att den är mycket lätt. Det andra att det är en välbalanserad kniv. Balanspunkten hittas precis bakom låset mitt i fördjupningen för pekfingret. När väl det fingret är på plats följer de andra naturligt i ett hammargrepp. Möjligen kan jag uppleva att det blir lite trångt för mitt lillfinger som hamnar över den lilla knöl som bakänden utgör. Men det har mer med min handstorlek att göra och det är inget reellt problem. 

I sabelgrepp försvinner den egenheten då lillfingret istället hamnar bakom nämnda spets och istället befinner sig på den rundade bakänden. Ett mycket bekvämt grepp. Tummen hamnar naturligt på de ganska finaskurna men mycket effektiva räfflor som finns på bladryggen. Sedan kanske inte glatt kolfiber är det bästa för att ge det ultimata greppet men det var man å andra sidan inte ute efter med den här designen så det ser jag inte som en nackdel. 

Vill man nyttja omvända grepp så är Spectrum även mycket bekväm att hålla som en ishacka och fungerar dugligt om du vänder bladet uppåt med eggen emot dig som om du skall tälja tungt. 

I och med att handtaget inte är särskilt tjockt i framänden går det mycket bra att smyga fram en tumme där om du lägger kniven på sidan i ett grepp i nypan. Något som är bra vid en del detaljarbeten.

Överlag är det här därmed ett mycket väl genomtänkt handtag som fungerar i alla grepp och till de flesta handstorlekar. Möjligen undantaget de allra största. 

Öppning och lås

Spectrum öppnas med tumknoppar och vilka tumknoppar sen. De är riktigt bra. Med det menas att de för det första är lätta att nå utan att användaren behöver leta efter dem eller vänja sig vid modellen. De bara fungerar. Sedan sitter de lagom långt ut för att ge bra hävstång. Det ger god fart åt bladet för den som önskar det. 

Kniven kan öppnas både genom att snärta ut bladet med tumme eller pekfingret på baksidan av bladet alternativt långsamt för den som föredrar det. 

Som jag brukar påpeka när det handlar om lås med tvärgående bult så kan man förstås använda sig av det för att öppna samt stänga kniven. Det är kanske ännu snabbare. 

Tumknopparna på den här kniven är exemplariska

Något som gör att kniven känns behaglig att hantera är att man från Ferramonsters sida fått till en lagom fjäderspänning i omegafjädrarna som håller låsbulten på plats. På den här sortens kniv ersätter de nämligen den "detent"-kula som annars sköter den uppgiften. 

En annan bidragande orsak är förstås de fina keramiska kullagren som hittas i Spectrum. 

Även låset håller högsta kvalitet. Ett gott exempel på ett välfungerande lås med tvärgående bult

Låset är som sagt ett crossbar-lås och som sådant är det mycket väl utfört. Det håller bladet bestämt på plats utan spel och det är lätt att komma åt samt släppa. Mycket mer kan  man inte begära. På pluskontot finns också att den här typen av lås är tämligen starka. På minussidan kan nämnas att de är lite känsliga för smuts, är svåra att ta isär och att fjädrarna kan gå av. Dock har det senare aldrig hänt mig trots att jag äger många knivar av den här typen. 

Att bära

Lika sympatisk som Spectrum är att se på och bruka, lika bra är den att bära i en ficka. Det finns förstås ett par tre förklaringar till det. En stavas låg vikt. Specturm väger endast 78 gram vilket är extremt lite ställt i relation till storleken på kniv vilken inkluderar ett blad på nästan åtta och en halv centimeter. 

Clipet är av titan, som det mesta på den här kniven

Den andra bidragande faktorn är förstås en kombination av yttermått som inte är alltför tilltagna men framförallt formen och den mjuka ytan. Polerad kolfiber ger inte mycket motstånd mot byxtyg när man drar eller stoppar undan kniven.

Clipet fungerar till de flesta byxor så länge kanten inte är för tjock vill säga

Den tredje orsaken är att den här kniven fått ett bra, men inte perfekt clip. Det är ett riktigt snyggt fräst titanclip som matchar resten av kniven väl rent utseendemässigt. Spänsten är bra och rampen halvhög vilket gör att clipet fungerar bra ihop med de flesta normala byxor och shorts. Men har du riktigt tjockt tyg som i grövre arbetsbyxor eller en jacka blir det lite för mycket för det här clipet. Detsamma kan sägas om utrymmet under som då är för litet. Det var det jag menade med 'bra men inte perfekt'. 

Men i gengäld är det här ingen friluftskniv eller gjord för de tyngsta arbetena så det går i stil med resten av kniven. En annan fördel är att formen gör att det närmast inte känns alls mot handen. Något som jag verkligen uppskattar. 

Sammanfattningsvis

Jag trodde att Glideman kanske var ett undantag, en lyckträff. Men se där hade jag fel. Spectrum är min andra kniv från Ferramonster och i mitt tycke går de från klarhet till klarhet. 

Spectrum är något så ovanligt som en exklusiv kniv i fina material som också är genompraktisk. Här har man valt att utgå från titan. Faktum är att kniven är en orgie i titan, det materialet hittas inte bara i ramen utan i back-spacern, skruvarna och i clipet. Sedan adderar man en riktigt fin kolfiber i den här versionen och toppar med keramiska lager och framförallt ett blad i M390.  

Sedan behandlar man de här materialen väl. Allt är polerat och slipat som skall vara det. Inga obekväma kanter här inte. Något som gör mig extra blad är att formen inte bara är en fröjd för ögat utan även fungerar att nyttjas. Trots att Spectrum andas exklusivitet är det en brukskniv.  

Utan tvekan är Spectrum en mycket elegant brukskniv

Det märks exempelvis på bladet. Det är trots allt den viktigaste komponenten på en kniv och då är det oerhört glädjande att se ett som är så här välgjort. Det gäller allt från material av högsta kvalitet som härdats och värmebehandlats väl via frånvaron av märkning till slipning och den superba finishen. Vi talar om en handgjord satin i det här fallet. Det är inte vanligt på knivar som inte är handgjorda i övrigt. Funktionen är därtill utmärkt. En effektiv drop point med en fin spets och riktigt vass fabriksegg har aldrig gjort någon besviken.

Det är dessutom ett blad som matchas av ett lika lyxigt handtag. Utöver all titan och de synnerligen fina kolfibern, så kallad marmorerad kolfiber som polerats till perfektion så är formen bra. Ett handtag som fungerar. 

Allt avrundas med en känsla av lyx som förstärks av den mjuka gången, den snärtiga öppningen och det väl avstämda låset som både sköter sin funktion och ger god fart till öppning och stängning av kniven. 

Jag hittade en fjäder, både i fickan och på promenaden. Ferramonster Spectrum är mycket lätt

Spectrum är en kniv som jag hävdar sorterar under kategorin vardagslyx. I samma kategori som man hittar en välgjord espresso. Visst, du kan klara dig med bryggkaffe men det där lilla extra är ibland värt en del. Mycket handlar om känsla. Och den återfinns i rejäla doser i den här kniven. 

Så söker du en extremt välbyggd kniv i exklusiva material som fungerar riktigt bra som EDC-kniv så är Ferramonster Spectrum en ruskigt kompetent kandidat.**

Ferramonster Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 78 g (vägd av mig, uppgiven 78 g)

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: M390, HRC 59-61

Handtag: Kolfiber

Lås: Cross bar lock

Producerad av: Ferramonster, tillverkad i kina

/ J - öser superlativ

* Jag har arbetat som styckare i mina yngre dagar och trots att det finns de som hävdar att man förstör eggar genom att ståla dem så uppnår jag gott resultat och kommer nog inte att ändra mig på den punkten. 

** Riktpriset på Ferramonsters hemsida i skrivande stund $278 för den här modellen. Men efter det att jag började skriva på den här texten har kniven även kommit i en enklare utgåva med blad i 154CM och Micarta i handtaget. På den är MSRP $114. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Ferramonster Glideman

 

-  en både ny och spännande bekantskap!

FMK eller Ferramonster Knives som det utläses är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller för att klargöra det hela. Namnet är nytt men inte företaget. De startade som ett flertal kinesiska märken som OEM-tillverkare redan för många år sedan men har nu beslutat att ta steget ut och släppa knivar under eget namn. 

En så länge har de släppt tre knivmodeller varav den här kallas Glideman.

Ferramonster Glideman

 

Som många moderna tillverkare har Ferramonster släppt Glideman i flera versioner. Dock inte så många som somliga gör. Här har man nöjt sig med fyra varav det här kanske är den mest anonyma. Jag valde den för att jag tyckte det sobra utseendet matchade designen väl. 

Annars finns kniven även med blått titanhandtag, ett anodiserat dito eller med svart blad. Den sistnämnda har en lätt bronston på det annars grå titanhandtaget.

En ny kniv på marknaden med lite extra allt, Glideman

Kortversion: Ferramonster Glideman, kniven som bjuder på något extra. Extra bra skäregenskaper, extra god ergonomi och extra bra tryck i flipperfenan

Blad

Det går inte att komma ifrån att den här kniven lånat designelement från andra kända knivmodeller. Inte så att den är en kopia av något men den känns bekant. Inte minst gäller det bladformen där det finns några familjära storheter med liknande utseende. I grund och botten talar vi dock om en modifierad Wharncliffe. En ganska kraftig modifikation då eggen är krökt och ryggen har fått sig en kurvatur. 

Ytterligare designelement hittas i en uttalat falskegg och så förstås bladhålet samt ett "forward choil". Med andra ord finns det ganska mycket att betrakta. 

Här hittas en tämligen kraftigt modifierad Wharncliffe

Bladet är 84 mm långt, lite beroende på hur man mäter. På hemsidan anges 77 mm/3.05". Det är 3,2 mm tjockt samt 30 mm högt som mest. 

Materialet som använts är M390. Ett för de flesta bekant stål vid det här laget då det använts i extremt många fällknivar av lite finare slag. Men det finns en orsak till det, det är helt enkelt mycket bra. Särskilt när det som här härdats lite hårdare. Uppgivet spann är 60-62 HRC vilket är där det bör vara. I annat fall får man inte ut lika mycket av sitt toppmaterial. 

Bladet har en fin satinfinish och är omärkt sånär som på bladstålet

Men det får man här. Särskilt som sekundäreggen är cirka 21 mm hög och bladet så tunt som 0,3 mm bakom själva primäreggen. Det ger goda förutsättningar för att Glideman skall vara en riktigt kapabel fickkniv vilket den också är. 

Faktum är att den är en fröjd att hantera i de flesta material. Jag blir alltid lika glad när teoretiska fördelar även återspeglas i praktiken. När det handlar om födoämneshantering är det storleken på bladet som sätter gränserna, inte geometrin eller materialet. Kniven skär förträffligt men bladet är inte så långt och det är brett. 

När man närmar sig andra material är det däremot utmärkt. Kartong och den allestädes närvarande plasten är en fröjd att skära. Det går lätt och bladet håller skärpan mycket lång tid. 

Spetsen är tillräckligt uttalad för att den skall vara riktigt bra till att både punktera saker med samt till att öppna paket. Där uppskattar jag faktiskt falskeggen också då jag ofta vänder kniven upp och nedför att inte eggen skall skära upp det som är inne i den kartong som öppnas. Sist var det fem kilo hasselnötter på jobbet. Dem vill man inte ha på golvet efter att ha skurit sönder förpackningen av misstag. 

Sedan är det här en bra kniv på det hela taget och det gör att den även biter bra i trä. Eggen är vass, bladet tunt bakom men ändå starkt vilket gör det relativt enkelt att skära även i hårda material. En liten varning är dock på plats. Bänd inte med ett tunnare flatslipat blad som du gör med exempelvis en Morakniv när du lossar bladet från träämnet. 

Sammanfattningen är emellertid det här en riktigt praktisk liten gynnare!

Handtag

Lås mig presentera några grundläggande mått först. Handtaget mäter totalt 10,5 cm på längden varav endast 7 cm är tillgänglig greppyta för fingrarna. Den ökas däremot till 9 cm om man till det adderar den rundade nedre delen av bakänden. Tjockleken landar enligt mitt skjutmått på 12,7 mm. 

Om det till de blygsamma måtten adderas ett fräst clip och ett distinkt stort hål för fäste av fånglina så väcktes i alla fall mina farhågor om att det här handtaget inte skulle passa mig alls! Det kändes för litet och som om det tagits för många hänsynstaganden. Men sällan har jag varit så glad över att ha fel som i det fallet! Låt mig förklara varför. 

Handtaget är av 6AL4V-titan

Som en passus kan  nämnas att back spacern som inkorporerar det stora hålet är gjort i titan. Å andra sidan gäller det allt utom blad och lager på den här kniven.  Förvisso en metall som är väsentligt mycket lättare än stål men trots allt borde det skänka en viss tyngd åt hela skapelsen. Här gör det inte det och en av de saker man reagerar på är hur lätt kniven känns. Något av den känslan kan tillskrivas god balans. 

Men en annan stark bidragande faktor är att sidorna inte är massiva utan försedda med rejäla fickor på insidan. Ytterligare en kvalitetsstämpel då det tar tid och kräver viss tankemöda för att det skall göras på rätt sätt. Det vill säga inte försämra balans eller minska styrkan. 

Backspacern och clipet bidrar faktiskt till att handtaget känns fylligare

Styrkan kommer förstås från materialet och konstruktionen är inte unik på något vis. Den består av två sidor titan sammanfogade i två punkter genom en back spacer utöver den justerbara pivot-skruven. Förresten, inte unikt men mycket ovanligt är dock två saker. Det ena är att alla skruvar, inklusive den på som håller låsarmsförstärkningen på plats, är i storlek T8. Det för med sig två positiva saker, dels så behöver du bara en mejsel för att underhålla eller justera din kniv. Det andra är att det brukar betyda att skruvhuvudena blir lite mer rejäla och därme svårare att dra runda. Det kan behövas i det här fallet då skruvarna är gjorda i titan! Ett tämligen exklusivt grepp på en produktionskniv.

I övrigt kan sägas att sidorna är flata men att de är kraftigt fasade runt om. Glideman saknar dessutom helt vassa hörn eller kanter. Allt är rundat och polerat inklusive uppenbara ställen som kanterna på flipperfenan men även på mer dolda platser som hörnet som uppstår framtill där låsarmen skurits ut från handtagssidan. 

Glideman är en välbalanserad kniv som är mycket bekväm i de vanligaste greppen

Men åter till varför jag hade fel. Ferramonster Glideman är helt enkelt fenomenal i hand givet knivens storlek. Börjar vi med ett standard hammargrepp faller pekfingret på plats bakom fingerskyddet som det skall. Sedan följer lång- och ringfinger naturligt. Sedan tar platsen slut eller inte riktigt. Lillfingret landar nämligen på den rundade bakkanten på ett förträffligt vis. Sedan kommer de verkliga trolleritricken. Spetsen på mitt ringfinger tar spjärn mot hålet för fånglinan på ett utmärkt sätt. Då har jag storlek large (11) i handskar. Men ännu bättre är att eftersom fånglinefästet är smalare än handtaget i stort så rundar det handtaget bättre än om det inte varit där. Det toppas med att clipet inte känns alls. Förlåt, det var inte sant, det förbättrar greppet genom att hjälpa till att runda handtagets profil. 

Flyttas sedan tummen upp på räfflorna ovanpå bladet i ett sabelgrepp så är greppet fortsatt lika bra. Vinkeln på pekfingret ändras men där hjälper de rejäla fasade kanter som finns. 

Samma sak kan sägas om pekfingret landar på den utmärkt formade fördjupningen på bladryggen. Även då fortsätter resten av handtaget att kännas lika bekvämt. 

Men den är lika sympatisk i alla andra fattningar också!

Sedan har vi den där fördjupningen i bladet, ett "finger choil". Det är inte min favoritlösning men skall man ha en är det är ett utmärkt exempel på när det verkligen fungerar. Med pekfingret där hamnar tummen nu istället uppe på bladryggen och återigen ger det ett förträffligt grepp. 

Utöver det kan Glideman med lätthet användas i ett grepp i nypan då handtaget inte är alltför tjockt. Även omvända grepp är fullt godkända. Ni vet när man vänder eggen mot kroppen för att tälja lite tyngre eller med spetsen nedåt för att hacka i något. 

Öppning och lås

Glideman är en kniv som kommer med multipla öppningsmetoder. Jämte den uppenbara flippern så kan den förstås öppnas med två händer alternativt med hjälp av det hål som finns i bladet. 

Men det skall sägas direkt att det här främst är en kniv vars blad skall fällas ut med flipperfenan. Det som avslöjar den är hur pass hårt trimmad detent-kulan är. Men när du väl lärt dig att tummen skall ges så lång hävstång som möjligt genom att placeras i änden av hålet eller att man inte får tveka med pekfingret så fungerar de metoderna väl även de. Det går emellertid inte snärta ut bladet med tummen utan i det fallet är det en "slow roll" som gäller, lugnt och metodiskt. 

Flipperfenan är lätt att använda och fungerar mycket väl

Önskas mer fart är det flipperfenan som gäller och då talar vi riktigt bra fart! En av de snabbare jag stött på helt enkelt. Till en början är bladet rätt lätt med sitt "choil", sitt hål och den höga slipningen. Sedan skall läggas till de fina kullagren som bladet löper på och som grädde på moset en god geometri. Det innbär både att fenan är lätt att "hitta" med det menas att fingret inte behöver famla efter den samt att fästet är gott. Det sistnämnda är säkerställt med några väl utförda räfflor. 

Bladhålet är också dugligt men inte lika effektivt som flipperfenan

Ytterligare ett plus är att du inte behöver fundera på hur du skall närma dig fenan. Dra, tryck eller något däremellan  - allt fungerar. 

Låset är helt enkelt riktigt bra

Bladet hålls på plats av ett exemplariskt utfört ramlås. Det är förstås gjort i titan och med det följer att det även har en låsarmsförstärkning som tillika agerar översträckningsskydd och det är gjort i stål. En av ytterst få detaljer på den här kniven som är utförda i det materialet som sagt. 

Funktionen motsvarar precis de krav jag har på en kvalitetskniv i det här prisläget. Bladet uppvisar inga tendenser till rörelse i någon riktning och låsarmen glidet vare sig under belastning från rätt eller fel håll. 

Till berömmet kan läggas att det är så här enkelt ett lås skall kunna släppas! Det finns utrymme för att nå låsarmen och trots att där inte finns något som förstärker fästet får tummen gott grepp om den fasade ytan när låsarmen flyttas. 

Att bära

Jag brukar med en dåres envishet hävda att de flesta kvalitets knivar är bra på något och är det bra på det mesta har de en Achilles-häl. Skall man nu slå ned på något så är det här jag hittar de invändningarna. 

Det är inte det att kniven är tung, för det är den inte. Min våg stannar på 108 gram för Glideman. Den är heller inte stor, det har jag också slagit fast. En längd på 105 mm är inte avskräckande och detsamma kan sägas om tjockleken. 

Clipet av titan är snyggt och bekvämt i handen men lämnar lite övrigt att önska

Sidorna är av hyfsat välpolerad titan så de erbjuder inget motstånd i sig när kniven skal dras eller stoppas undan. Så vad är då problemet?

Som synes är rampen/läppen blygsam och utrymmet under clipet heller inte mycket att skryta med. Spänsten är dock god

Egentligen är det inte så mycket ett problem som resultatet av några designval. Det som fick mig att ösa beröm över handtagskomforten spelar in här. De flesta är knutna till clipet och dess placering. Clipet är som allt annat av titan och hålls på plats med två skruvar monterade i tandemformering. Så rör i sidled gör det inte. Det är bra. 

Men det är också ett mycket platt clip vilket gör det bekvämt när man håller i kniven som sagt, särskilt som det inte har någon spets som pekar åt fel håll. En annan egenskap som gör att det inte orsakar hot spots i handen är att det sitter en bit in på handtaget i relation till dess yttersta spets. Även det är bra. 

Anonym är Glideman inte där den sitter.
Det är nästan så man är rädd att den skall ramla ur fickan

Av utförandet följer dock att rampen inte är särskilt stor och därmed inte helt lätt att föra över tygkanter. Det låga utrymmet under clipet passar inte alla tygtjocklekar och placeringen gör att kniven är rejält synlig i fickan. Det sticker upp nästan en tum eller 2,3 cm i det här fallet vilket är tilltaget givet det blygsamma formatet på kniven. Sedan bidrar uttunningen av låsarmen till att krångla till det ytterligare då den återfinns på utsidan av handtagssidan och inte på insidan. Där fastnar gärna tyg om det är mjukt. 

Sammantaget är därmed inte Glideman helt enkel att stoppa undan och när man gjort det syns den ändå.

Sammanfattningsvis

Det finns detaljer eller områden som avslöjar huruvida en kniv är bra eller dåligt designad och hur välbyggd den här. I det här fallet riktigt välbyggd. Jag brukar citera ett uttryck som säger att perfektion är många små saker gjorda korrekt. Det är nästan fallet här. Men de största bitarna är på plats och nästan alla fallgropar har undvikits.  

Exempel på sådana detaljer kan vara vassa hörn där låsarmen skurits ut från titansidan, någon sådan finns inte här. Det kan vara clip som trycker mot handen när man använder kniven, ocentrerade blad, eggar som nästan tittar ut på baksidan och hotar att skära användaren, låsarmar som är svåra att nå och tunga att släppa, flipperfenor med konstig geometri så man måste lära sig att använda dem och så vidare. 

Inga av dessa misstag hittas här!

Glideman är en förträfflig fickkniv för "EDC"-bruk

I princip finns därför inget negativt att säga om kniven. Eller snarare mycket lite men det som finns kan påverka vad man använder kniven till. Det gör så i mitt fall. 

Det som kan invändas handlar mestadels om personliga preferenser vad gäller exempelvis bladform eller utseende eller i det här fallet mer specifikt användarens inställning till modifierade Wharncliffes och "forward finger choils". De är trots allt dominerande inslag. 

Men min främsta invändning är clipet som sådant. Då det inte är helt enkelt att stoppa undan kniven så förhindrar det mig att använda kniven i mitt arbete. I de situationerna är hela poängen att dra kniven, öppna något och sedan kvickt stoppa undan den med en hand igen. I den andra hålls ofta dets om öppnats, inte sällan en 2,5 kilos påse med krossade tomater eller dylikt. Det är inte en helt enkel procedur med Glideman eftersom clipet ibland vill fastna mot byxkanten på lite olika vis. Öppnade plastpåsar med innehåll går inte att lägga ifrån sig varpå jag får lägga ifrån mig kniven istället för att sedan återkomma och stoppa undan den. 

Därför föredrar jag Glideman som allmän "EDC"-kniv eller vardagskompanjon utanför jobbet där den egenskapen inte är lika viktig för mig. 

Ferramonster Glideman gör sig bra i alla väder men kanske särskilt i vårsol

I övrigt är nämligen Ferramonster Glideman en alltigenom sympatisk bekantskap och något säger mig att det inte var den sista kniv från dem jag kommer recensera. Det här är en kniv som är gediget byggd i utomordenliga material och där man gjort ett par briljanta val som att låta bladet vara både hårt och tunt bakom eggen. Det gör att den här kniven skär riktigt bra. En egenskap som matchas av ett bekvämt handtag som tillhör de där som trollar lite med formatet och bjuder på bättre komfort och ergonomi än vad måtten säger. Bra där Ferramonster!

Av de skälen kan jag inte annat än att rekommendera den här kniven. Särskilt inte om du känner för att ha något som inte alla andra har. 

Ferramonster Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 105 mm

Vikt: 108 g (vägd av mig, uppgiven vikt 105g/3,77oz)

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: Böhler M390

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Ferramonster Knives, tillverkad i Kina

/ J - mycket nöjd med sin nya bekantskap

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Ferramonster Glideman

 Ferramonster Knife or FMK is a relatively new brand on the market. Or rather, they have existed as an OEM manufacturer since 2004 according to the website but have now also started releasing knives under their own name. A path that is not entirely uncommon regarding new knife brands. As a company, you accumulate knowledge and experience along the way, which you are eager to translate into your products.

FMK - Ferramonster Knives, a new brand on the market

Currently, Ferramonster has three models available on the website. They are the Urban Grip, Aurora Rays, and this one called Glideman. From what I understand, they are all the result of "in-house" design. Some men and possibly women have sat in their chambers and designed these creations. They have done it with flying colors, it must be said.

Ferramonster Glideman

The Glideman is currently available in four versions. The materials are common, with titanium handles and blades made of fine M390 steel. What sets them apart is the titanium's appearance, and one of the versions comes with a blackened blade for those who prefer it.

Apart from those materials, there are not many others found in this knife. A little ceramic is found in the ball bearings and another small piece of steel is found in the lock bar reinforcement. I mention this because the Glideman is unusual in that not only are the handle sides, the clip, and the back spacer made of 6ALV titanium but the screws too!

It is one of several details that reveal that the manufacturers have put time and effort into their product. In addition to the material in the screws, the care for the details also shines through when it comes to their size, the finely worked (in) sides of the handle, and the fact that several of the small "traps" that can be encountered as a new manufacturer have been avoided. I will return to what I mean by that at a later time. But I can reveal that it is nicely done. 

Glideman is a very well-built knife made from only top-notch materials

Overall, the first impressions speak of a very well-built and solid little knife. Glideman not only looks exclusive, it feels so in the hand. This applies to how the knife feels to open and close but also to the fact that it feels light and well-balanced but at the same time solid. In addition, I can reveal that it is really nice to hold even though I had some concerns about it.

But I will have reason to return to that and much more in the upcoming review.

Ferramonster Knives

/ J - testing news

* A knife I spontaneously want to place in the same category as, for example, the Vox-designed MKM Isonzo. The similarities are found partly in the choice of materials but also in certain common details such as a distinctive "forward choil" and the design of the lanyard bolt incorporated into the back spacer. But they are certainly not portrait-like and the Glideman is larger.

#knivesandbikes #knivigtvarre