Fredags-EDC CXXXVI "Alla tre?"

Det är en något märklig fredag för min del. Jag är inte på jobbet utan sjukskriven. Dock inte för något benbrott eller så varpå jag skall våga mig ut senare i eftermiddag hade jag tänkt. 

För stunden sitter jag vid datorn efter att ha varit utomhus ett tag på morgonkvisten. En promenad och några bilder senare är jag hemma igen.  Frisk luft är nyttigt...har jag hört. I alla fall för mig. 

"All Three"

Det som fotograferades var lite höstlöv och så kniven på bilden. Den som är utfälld alltså. Det är Viper Orso 2. Som synes mycket besläktad med de andra två som är MKM Goccia och Fox Ziggy. Att det är samma upphovsman bakom behöver man inte vara ett geni för att lista ut och för en så kunnig publik som ni behövdet knappt heller sägas  att det är en dansk gentleman som står bakom linjerna. Mannen jag talar om är förstås Jens Ansø. 

Anledningen att jag konkade runt på hela tre knivar är att jag förstås ville jämföra dem innan jag plitar ned lite intryck av Orso. Det väntar en recension av den kniven runt hörnet nämligen. 

Ha en kalasfredag go' vänner!

/ J - mer förvirrad än vanligt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 210 Liggandes

Den ser onekligen avslappnad ut där den ligger. Om det inte vore för att jag visste hur blöt den där biten mossa egentligen är hade jag dykt ned där jag också. Lagt mig bredvd, sedan legat kvar och njutit av vårsolen och lyssnat på granarnas viskande där de stillsamt vajar i sin uråldiga dans. Låtsats om som om världen utanför inte fanns. Låtit fåglar sjunga mig till sömns. 

Nu tar jag kameran, knäpper ett par bilder, fäller ihop kniven och stoppar ned den i fickan igen och går vidare. Men minnet av stunden lever kvar. 

"Just laying around"

Kniven känns igen för den som följer min blogg vid det här laget. Det är förstås Fox serieproducerade version av Jens Ansøs Ziggy. Den här versionen med svärtat blad och handtag i kolfiber. En kniv som jag recenserat och gett högt betyg. Och jodå, den är fortfarande bra, den har inte på något vis hamnat i onåd. Fast ett lyxproblem som ibland uppstår är att jag måste rotera mellan knivar för att få mer tid med dem i syfte att skriva om dem. 

/ J - mossig

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife review Fox Ziggy

-  Danish design meets Italian know-how

Some say that everyone is becoming more conservative with age. I don't know if that is necessarily true but the final result will, in any case, be dependent on the starting point. The same applies to Jens Ansø's design language. Recently, he has presented a series of kitchen knives that look extremely sympathetic and also released custom knives like Monte Carlo and Casino. Well, there seems to be a theme there. Common to all of these knives are a restrained design language and elegance.

Very elegant knives as said but they are far from as bold as say models like Amok or Crash from his early years. That goes for the collaborations as well. In the beginning, knives such as Spyderco Zulu, Böker 67 and Albatross were representative of that segment.

Nowadays, the models that are released are somewhat less challenging but also more practical I would argue. This is a good example of that. The model is called Ziggy and comes from Fox Knives.

Fox Knives FX-308CFB Ziggy

This knife is a direct translation from Jen's custom model with the same name, or maybe not. From what I can tell, the original looks more compact with a slightly wider blade and a taller handle. Fox Ziggy gives a leaner impression. But I haven't handled the original so take that statement for what it's worth.

In terms of production knives, Jens has previously collaborated with Fox and recently released the model Livri and formerly Mojo, Zero, and Anso Flipper. The latter looks like a transition between Zulu and Ziggy by the way.

This knife is available in a couple of different variants with handle in wood or as here, in carbon fiber and with black or a satin blade finishes.

Steel and carbon fiber in harmony from Italian Fox Knives

Twitter version: Fox Ziggy, a must for those who like Ansø design but don't 
have the means to buy a custom

Blade

This blade shape is basically very straightforward. It's a drop point, no more no less. What makes it interesting, however, is Ansø's ability to make knife blades look almost organic. The angle of the sweeping edge, along with how the spine of the blade slightly arches before it slopes downward to meet the tip, makes the blade visually interesting.* In addition to being attractive, it also gives a very practical blade in this case.

In length the blade measures eight centimeters, the height is 27 mm and the thickness is 3,5 mm.

A blackened drop point that carries Ansø's unmistakable lines

This knife blade is blackened with something Fox calls Idroglider. That coating has then got a stone wash treatment. The surface is both scratch-resistant and durable. Under the black coating, fairly common steel is found in the Böhler / Uddeholm N690. Not extreme steel and it is often compared to Japanese VG10 for example. I think it is good steel since it is rather stainless and not least that it is easy to sharpen. A trait that I value quite highly.

Speaking of sharpening, the blade comes from the factory with a full flat grind. The factory edge was rather good,  sharp and even more important, symmetric and with a uniform height. The sharpening choil extends beyond the plunge line with the tightest of margins.

If you are uncertain about the designer you will find both his name and steel type on the back of the blade 

On this model, Fox has shown some restraint and kept the stock thickness to 3,5 mm instead of, say 4 mm that is quite common these days. But it could have been three millimeters by all means. This is hardly a commando knife.

That said, this knife cuts more than decent through most materials. The blade is extremely competent and of course works fine for processing "everyday materials", ie plastic, cardboard of different types, and other packaging materials, etc.

But the blade can handle more serious tasks than that. That applies to cut nylon rope, cable ties, pieces of carpet and wood. But when I tried the latter, I encountered a small problem that clearly told me that the blade is not the limitation on this knife but the handle. The distinctive pattern results in semi-sharp edges both on the back of the handle towards the blade and on the underside where you place your pinky. When you apply more force behind the cuts working on wood, the blade bites well but the handle creates some hotspots that hurt without gloves. In this area, the knife does not shine. But on the other hand, it is more thought of as a general EDC knife and not a small camping knife or whittler.

Within that area, the blade is excellent though. Even in the kitchen when it comes to simpler cutting tasks like chopping tomatoes or dicing onions. But I firmly argue that Ansø's kitchen knife models do better in that environment. Folding knives are never good in a kitchen. They can only be more or less bad.

Handle

The handle is very distinct looking with a large rock pattern that has become something of a hallmark for Jens over the years. So much so that it is often referred to as an Ansø pattern. It makes the handle interesting while providing a good grip. The disadvantage is that it can create some hotspots as discussed above. The ridges created by the pattern itself are not the problem but the edges that arise when they terminate at the corners of the handle. The lines become a bit too distinct simply put. Good looking but not the most practical. 

A very well-shaped carbon fiber handle with the typical Ansø pattern

The construction consists of a frame with a partial backspacer. It covers about a third of the back. Open enough to blow through with some compressed air for cleaning if desired. Although I belong to those who argue that it is just as easy to clean a closed-back folding knife from pocket lint and dust if you have access to such equipment.

The frame is steel and symbolically lightened on the non-locking side. That is, there is a small hole in one of the liners, nothing more.

But the balance is decent nevertheless and the balance point is found almost in the middle of the finger choil. The liners are also rounded both at the back and the inside. But they could have been even a tad bit more so I believe. 

The thickness of the handle is dependent on whether you take the 
measurement on the ridges or between them

Besides that choil, the handle is straightforward. It has a slightly curved back, it tapers a bit towards the rear end and the flipper tab forms a small finger guard.

The pattern I talked about before is done in very appealing carbon fiber in this case. The carbon fiber is worth an extra mention as the quality is very high, completely free of voids or cracks and with deep luster. The knife is also available with wooden scales for those who prefer a more traditional look.

The sides are screwed into the frame with T6 screws and the pivot is a bit larger, it's a T8

The handle accommodates the whole hand

The shape makes this handle comfortable or even very comfortable in most grips. The pattern gives a good grip, but the edges could have been better-rounded. Without the sharp edges, this handle would have been a real hit. But without these crisp lines, the knife may lose a bit in appearance. I'm tempted to say "It remains to be seen" as I am thinking of attacking the handle with a piece of sandpaper.

The size of the handle is sufficient for a full four-finger grip regardless of position. The shape of the handle is also of the deceptively simple type that does not tell you how to hold the knife. The kind I prefer to be honest.

Opening and lock

This knife opens with authority. The explanation can be found in a fairly small but well-placed flipper tab and a well-tuned detent ball.

The tab ain't sharp, which both fingers and other stuff that that shares the pocket appreciate. On the contrary, Fox has softened the edges quite well. In fact, so well that this flipper tab could need some grooves carved into the steel for better friction. As it is now it happens that you miss and slip off the flipper tab. If you are careful and drag your finger along the frame, however, there is no problem. An alternative that works here is also to push straight down, a so-called push-button opening.

The flipper tab is small, nice looking and a tad bit too slippery

The locking mechanism is a superbly designed steel liner lock. Maybe not the trendiest on the market, but it works. In this case, really well, I might add. There is no play in any direction. No sideways wiggle and no vertical movement. Just as it should be.

A very well made liner lock that does not slip even when provoked

To access the lock bar when the lock is to be released it is necessary to use the soft parts on the thumb and jam into the frame. However, it works decently in this case since the lock bar pressure is not too strong. Besides, it is equipped with grooves that give more traction. The advantages of letting the locking arm sit so deep in the handle are partly that it is not felt when holding the handle tightly, but also that the risk of the lock to release during twisting movements is almost non-existent.

To Carry

Once pocketed, Ziggy is really neutral in a good way. Just over a hundred grams in weight, twelve centimeters in length and a height of 32 millimeters folded makes this a decently compact knife. The width is trickier because it varies a lot. Between 11-15 mm depending on where you take your measurement, which is quite a lot. 

A kind of unique clip that is straight in shape and very flat where it sits

Ziggy boasts one of the flattest clips I've seen. But it works surprisingly well despite the minimal ramp. Oridinary pants, as well as jeans, are no problem. I haven't tried the knife in work pants. The length of the clip is well adapted and the tension excellent. Unfortunately, a lot of the knife shows where it sits in the pocket and this is due to the tandem placement of the fastening screws.

The clip placement makes a fair bit of the handle visible

The good thing the placement brings is that the curved part of the clip ends up inside your hand. If it is, which is the case here, paired with a very flat clip with a small ramp, you get something that is basically not felt at all when you use the knife. The only thing I have come across that matches this in comfort is recessed clips.

I'm not sure the clip had worked with all materials such as coarse G10. But the carbon fiber is slippery enough for the knife to slide against the fabric both on its way out and back into the pocket. I imagine the same goes for the wooden handle version.

To look good and not disrupt the pattern and end up with fewer drill holes the clip can't be moved. A disadvantage for all left-handers, of course.

To Conclude

The knife, that I presume is named after Ziggy Stardust, is an interesting piece. It is elegant with a couple of details that really oozes Ansø. The pattern on the handle is an obvious one, but also the curvature of the blade is a result of his penmanship.

Fox has done the original justice, which has resulted in a good looking knife which also is quite practical.  

Fox Ziggy, practical everyday design from Jens Ansø

The blade is the most prosaic part. Fully flat ground, not too thick and with a nice sweeping belly. Personally, I prefer non-coated blades but this was the knife I got hold of. However, the black coating has proved very durable and scratch-resistant during the test period.

A small remission has been made in favor of the vanity. The handle could have been even better with more rounded edges. Otherwise, the shape itself is excellent which is often a sign of a good designer. Unless you chose to do something completely different for the sake of the appearance of course, like pure art knives.

Ziggy is also well built. It is noticeable that Fox Knives knows what they are doing. Simple things like centering and factory edge are excellent. Lock geometry and action are also very good. Overall, the knife gives an impression of quality.

A knife that is both appealing to look at and to use

In other words, this is definitely a knife to consider for those who like Danish design and especially those who stem from the mind of Jens Ansø but can't afford or get a handmade Ziggy, or think Fox Ansø flipper is too big. Included is a well-built EDC knife with a really competent blade. A most compelling combination if I may say so myself.

The maker's product page can be found here.

Specification:

Length, overall: 200 mm

Length, folded: 120 mm

Weight: 115 g

Blade length: 80 mm

Blade thickness: 3,5 mm

Blade steel: N690Co

Handle: Carbon fiber on a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Fox, made in Italy

* Those who are into Ansø can see the family similarity between the blades of the more extreme Spyderco Zulu via Böker Whale to Fox Ziggy.

/ J - the danish fox

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LIX

Jodå solen skiner från en blå himmel och har så gjort hela veckan. Det trots att mörka moln lurar vid horisonten.

Jag hade faktiskt inte tänkt säga någonting på den här bloggen om det ämne som alla ändå talar mest om för tillfället. Ni vet det där viruset. Men något litet är jag tvungen att säga. Det är riktat till alla jävla hobbyforskare (ja, som ändå inte lär läsa det här för all del) runt om i stugorna.

SITT NER I BÅTEN och HÅLL KÄFTEN! 

Inte ni då kära läsare, utan mer sagt ut i cyberrymden sådär i största allmänhet och så förstås till de jag fysiskt stöter på i min omgivning som ägnar sig åt den verksamheten. Men ni kan hjälpa till att sprida budskapet.

De flesta sunda människor begär inte att få gå upp till bryggan på färjan de åker med för att tala om hur kaptenen och rorsman skall sköta sina jobb och berätta hur man egentligen navigerar ett fartyg. Men i dessa tider tycks var och varannan människa vara epidemiolog. Av någon för mig outgrundlig anledning tror folk som varit med i en Facebookgrupp i ett par veckor och ägnat sig åt någon timmes Googlande att de kan mer än de som arbetat med ämnet i hela sina yrkesliv. Låt de människorna sköta sina jobb.

Intressant fenomen det där. Men det hänger ihop med tyckande. Man skall göra det nuförtiden, tycka, om allt och hela tiden. Även om någon väcker dig mitt i natten skall du vara beredd att tycka till om saker. Det spelar ingen roll om du har någon som helst insikt i ämnet eller ej eller ens hört talas om det. Något måste du ändå tycka. Till exempel att Sverige borde gjort si och så för att förhindra spridning av covid-19. Vad i h-e vet du om det? Eller jag för den delen? 

Nu fick jag det sagt och återgår till ämnet.

"Fox X2"

Fredags-EDC var det ja. Svårt att ställa om fokus märker jag. Men det är mycket bärande och testande av knivar parallellt nu för min del. En bunt nya knivar har presenterats här på bloggen och de skall förstås utvärderas. Bland annat är det knivar från Victorinox, Steel Will och inte minst Al Mar.

I en av de tidigare omgångarna ingick de här två från Fox Knives. Det är den Ansø-designade Ziggy och Radius som är designad av Dennis Simonutti. Två mycket sympatiska knivar. Lampan är som synes en Olight, närmare bestämt en Baton S1 Mini. Den införskaffades för att den är extremt kompakt, har de finesser jag behöver inklusive en tryckknapp för aktivering och därtill ett uppladdningsbart batteri.

/ J - INTE medicinkunnig

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Fox Ziggy

-  Dansk design möter italiensk kunnande

Alla blir mer konservativa med åren sägs det. Slutresultatet lär i vilket fall som helst bli avhängigt av utgångspunkten. Det gäller Jens Ansøs designsspråk också. På sistone har han presenterat en serie köksknivar som ser synnerligen sympatiska ut och customknivar som Monte Carlo och Casino. Jo, det verkar finnas ett tema där. Gemensamt för dem alla är återhållsam elegans.

Mycket eleganta knivar som sagt men de är långt ifrån så djärva som säg Amok eller Crash från de tidiga åren. Det gäller hans samarbeten med tillverkare också. I början var knivar som Spyderco Zulu, Böker 67 och Albatross representativa för det segmentet.

Numera är modellerna som släpps något mindre utmanande men även mer praktiska vill jag hävda. Det här är ett gott exempel på det. Modellen heter Ziggy och kommer från Fox Knives.

Fox Knives FX-308CFB Ziggy

Kniven är en direktöversättning från Jens custommodell med samma namn eller kanske inte. Av vad jag kan utläsa är originalet en mer knubbig kniv med bredare blad och högre handtag. Fox Ziggy ger ett slankare intryck än sin förlaga. Men jag har inte hanterat originalet så ta det med en nypa salt.

Vad gäller produktionsknivar så har Jens även tidigare samarbetat med Fox och bland annat nyligen släppt Livri och tidigare Mojo, Zero och Anso Flipper. Den senare ser ut som en övergång mellan Zulu och Ziggy för övrigt.

Den här modellen kan fås i ett par olika varianter. Handtag i trä eller som här kolfiber och med svart eller ett satinblad. 

Stål och kolfiber i skön harmoni från italienska Fox Knives

Twitterversion: Fox Ziggy, ett måste för den som gillar Ansødesign men inte har de ekonomiska musklerna som krävs för en customkniv

Blad

Egentligen är den här bladformen okomplicerad. Det är en drop point helt enkelt. Det som gör den intressant är emellertid Ansös förmåga att få knivblad att nästan se organiska ut. Vinkeln på den svaga svepande buklinjen tillsammans med att bladryggen höjer sig en smula innan den viker av nedåt för att möta spetsen gör bladet visuellt intressant.* Utöver att det är tilltalande det får man också ett mycket praktiskt blad i det här fallet.

På längden mäter bladet åtta centimeter, höjden är 27 millimeter och godstjockleken 3,5 millimeter. 

En svartfärgad droppoint som bär Ansøs omissigenkänneliga linjer

Det här bladet är svärtat med något som Fox kallar Idroglider. Den beläggningen har sedan fått sig en stentvätt. Ytan som kvarstår är både reptålig och vad det verkar slitstark. Under det svarta hittas ett rätt vanligt stål i Böhler/Uddeholms N690. Inte något extremt stål och det brukar inte sällan jämföras med japanska VG10 till exempel. Själv tycker jag att det är ett bra material på så vis att det är rosttrögt och inte minst att det är lättslipat. En egenskap som jag värdesätter rätt högt.

Apropå slipning så kommer bladet från fabrik med en full flat dito. Slipningen avlöses av en primäregg som i original är fullt duglig. Den är vass och framförallat jämn. Kniven har en fördjupning framför ansatsen vilket underlättar framtida slipning. 

Var man osäker på vem som formgett knvien hittar man det och tillverkare på baksidan av bladet
jämte ståltyp

På den här kniven har Fox valt att hålla ned tjockleken på godset något till 3,5 mm. Men det kunde för all del ha varit tre millimeter också. Det är knappast någon kommandokniv det handlar om.

Med det sagt skär den här kniven fullt godkänt i de flesta material. Bladet är synnerligen kompetent och fungerar naturligtvis att skära alla "vardagsmaterial" med, det vill säga kartong, papp och övriga förpackningsmaterial etc. Men även till något grövre saker är bladet dugligt. Det gäller buntband, mattstumpar, plastdunkar och trä. Men när jag prövade det sistnämnda stötte jag på ett litet problem. Det är inte bladet som är begränsningen utan handtaget. Det distinka mönstret ger halvskarpa kanter både på ovansidan av handtaget mot bladet till och vid lillfingret på undersidan. När man lägger lite mer kraft bakom snitten för att ta sig an trä biter bladet bra men det känns i handen utan handskar. På det området briljerar inte kniven. Men å andra sidan är den mer tänkt som en allmän EDC-kniv.

Inom det området är bladet utmärkt. Till och med i köket när det handlar om att skära enklare saker som att klyfta tomat och och grovhacka lök. Men jag hävdar bestämt att Ansös köksknivsmodeller gör sig bättre där. 

Handtag

Handtaget är mycket distinkt med ett kraftigt mönster som blivit  något av ett signum för Jens knivar under åren. Så pass att det ibland kallas för Ansø Pattern. Det är ett rätt grovt mönster som gör handtaget intressant samtidigt som det ger bra grepp. Nackdelen med det var jag inne på lite tidigare. Eftersom det är välgjort blir det även kanter som synes. Åsarna på själva mönstret är inte problemet utan de kanter som uppstår när de möter kanterna på handtaget. Där blir det lite vasst helt enkelt. 

Ett mycket välformat handtag av kolfiber med det för Ansø typiska mönstret

Konstruktionen består av en ram med partiell back spacer. Den täcker ca en tredjedel av ryggen. Öppet nog för att blåsa igenom med lite tryckluft  för rengöring om så önskas. Även om jag tillhör dem som bestämt hävdar att det är lika lätt att blåsa ut fickludd ur en stängd konstruktion om du har tillgång till sådan utrustning.

Ramen är i stål och symboliskt lättad på icke-låssidan. Det vill säga man har gjort ett hål i en liner, inget mer. Men balansen är godkänd trots det och balanspunkten hittas nästan mitt i fördjupningen för pekfingret. Ramen är också slipad och kanterna på ovan- och undersida är inte skarpa. Men de kunde fått vara snäppet rundare än då i mitt tycke.  

Hur grov kniven är beror på om man mäter över åskanterna eller i 
dalarna

Förutom den fördjupningen är handtaget enkelt format. Det är lätt krökt över ryggen, smalnar av en smula baktill och flipperfenan bildar ett litet fingerskydd. Mönstret som vi talat om innan är gjort i en mycket tilltalande kolfiber i det här fallet.  Kolfibern är värd ett extra omnämnande då kvaliteten är mycket hög, helt fri från blåsor eller sprickor och med djup lyster. Kniven kan även fås med träskollor för den som föredrar det.

 Sidorna är skruvade i ramen med T6-skruvar och pivotskruven är ett steg upp i grovlek, T8. 

Hela handen får plats på det i grunden rätt neutrala handtaget 

Formen gör handtaget bekvämt eller till och med mycket bekvämt i de flesta grepp. Mönstret ger fäste men kanterna kunde som sagt varit bättre rundade. Utan de vassa kanterna hade det här varit en riktig fullträff till handtag. Men utan de skarpa linjerna kanske kniven tappar något i utseende. Det återstår att se är jag lockad att säga då jag funderar  på att attackera handtaget med en bit sandpapper.

Storleken på handtaget är tillräcklig för ett fullt fyrafingersgrepp oavsett fattning. Formen på handtaget är också av den där bedrägligt enkla typen som inte talar om för dig hur du skall hålla kniven. Den sorten jag föredrar om jag får välja.

Öppning och lås

Det är bra tryck i öppningen på den här kniven. En tämligen liten men bra placerad flipperfena samverkar med ett väl avstämt motstånd från detent-kulan. Fenan är heller inte vass vilket både finger och saker som samsas med kniven i fickan uppskattar. Tvärtom har man mjukat upp kanterna rätt bra. Faktiskt så bra att den här kniven kunde behöva lite räfflor karvade i stålet  för bättre friktion. Som det är nu händer det att man missar och glider av flipperfenan. Är man noggrann och drar fingret längs med ramen är det dock inget problem. Ett alternativ som fungerar här är också att trycka rakt ned, så kallad push button-öppning.

Flipperfenan är liten, snygg och aningen för hal

Låsmekanismen är en utmärkt utförd liner lock i stål. Kanske inte det trendigaste som finns på marknaden men det fungerar. I det här fallet riktigt väl dessutom. Trots bra snärt i bladet när kniven öppnas finns inte tillstymmelse till spel. Inget glapp i sidled och ingen rörelse i höjdled. Precis som det skall vara. 

En mycket bra liner lock i stål som inte glider ens när den provoceras

För att komma åt låsarmen när låset skall släppas krävs att man pillar in mjukdelarna på tummen i ramen. Det går dock bra i det här fallet eftersom motståndet från låsarmen inte är så stort. Dessutom har den försetts med räfflor som ger tummen mer fäste. Fördelarna med att låta låsarmen sitta så djupt i handtaget är dels att den inte känns när man håller hårt i handtaget men även att risken att låset skall släppa vid vridande rörelser är närmast obefintlig. 

Att bära

I fickan är Ziggy riktigt neutral på ett bra vis. Strax över hektot i vikt, normala tolv centimeter i längd och en höjd hopfälld på 32 millimeter gör den godkänt kompakt. Bredden är det knepigare med beroende på att den varier med vart du mäter. Den varierar mellan 11-15 mm vilket är rätt mycket. Det år återigen mönstret som spökar. 

Ett speciellt clip som är rakt i formen och mycket platt där det sitter

Ziggy ståtar med ett av de plattaste clip jag sett. Men det fungerar förvånansvärt väl trots den minimala läppen. Vanliga byxor och jeans är inga problem. Jag har däremot inte prövat kniven i arbetsbyxor. Längden på clipet är även den väl anpassad och spänsten utmärkt. Tyvärr syns rätt mycket av kniven där den sitter i fickan och det är till följd av tandemplaceringen av fästskruvarna. 

Clipet gör att mycket av handtaget syns

Det goda det för med sig är att själva kröken på clipet hamnar längre in på greppet. Om det paras med ett väldigt platt clip med liten ramp så får man något som i praktiken inte känns i handen alls när man brukar kniven. Det enda jag stött på som matchar det här i komfort är försänkta clip.

Jag är inte säker på att clipet hade fungerat med ett annat material som t ex sträv G10. Men kolfibret är glatt nog för att kniven skall glida mot tyget både på väg ut ur och tillbaks i fickan. Jag misstänker att detsamma gäller för versionen med  trähandtag.

För att få ut mer av mönstret på presentationssidan och slippa borra fler hål så kan clipet till nackdel för vänsterhänta inte flyttas. 

Sammanfattningsvis

Ziggy som man får förmoda är döpt efter Ziggy Stardust är en intressant kniv. Den är elegant med ett par detaljer som gör att den formligen osar Ansø. Mönstret på handtaget är en uppenbar sådan men även bladets kurvatur bär spår av hans pennföring.

Fox har förvaltat linjerna väl vilket resulterat i en snygg kniv som därtill är tämligen praktisk. 

Fox Ziggy, en vardagspraktisk design från Jens Ansø

Bladet är det som är mest åt det prosaiska hållet. Fullt flatslipet, inte för tjockt och med en svepande buk. Personligen föredrar jag väl icke-belagda blad men nu var det här den kniven jag fick tag i. Den svarta beläggningen har dock visat sig mycket hållbar och det faktum att den stentumlats på något vis gör att repor döljs bra. 

En liten eftergift har gjorts till förmån för fåfängan. Handtaget kunde varit ännu bättre med mer rundade kanter. Annars är själva formen utmärkt vilket ofta ett signum för en god formgivare om man nu inte valt att göra något helt annat för utseendet skull vill säga.

Sedan är Ziggy välbyggd. Det märks att Fox vet vad de pysslar med. Enkla saker som centrering, och fabriksslipning är utmärkta. Låsgeometri och handhavandet via flipperfenan är också mycket bra. Överlag ger kniven en känsla av kvalitet. 

En kniv som både är tilltalande att se på och att bruka

Med andra ord är det här definitivt en kniv att fundera kring för den som gillar dansk design och särskilt den som kommer från Jens Ansø men inte har råd eller får tag i en handgjord Ziggy eller tycker att Fox Ansø flipper är för stor. På köpet får du en välbyggd EDC-kniv med ett riktigt kompetent blad. En inte oäven kombination om jag får säga det själv.

Länk till tillverkarens produktsida.

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 115 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: N690Co

Handtag: Kolfiber på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Fox, tillverkad i Italien

* Den som är insatt kan framför sig se en familjelikhet mellan den mer extrema Spyderco Zulu via Böker Whale till Fox Ziggy. 

/ J - danskräv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LVII

Min nya kompis heter Ziggy. Det är trevligt med nya vänner. Även om de är föremål. Jag behöver ingen terapeut, jag kan prata med mina knivar. 

Nej, så illa är det inte även om jag ibland själv undrar hur det står till. Dagen till ära tämligen bra faktiskt. Lite träningsvärk från gårdagens sejour på gymmet men annars så står sig den gamla kroppen också. 

Ziggy och jag

Kniven heter annars mycket riktigt Ziggy och är ett samarbete mellan Fox av Jens Ansø. Förlagan är hans customkniv med samma namn. Jens formspråk finns där med drag av mer extreme blad han formgett fast här i nedtonad version. Även hans karakteristiska mönster på handtaget återfinns här. Materialet är kolfiber. 

Annars den synnerligen sympatiska Pioneer. Victorinox behöver kanske ingen närmare presentation men det här är 2019 års begränsade Alox-upplaga. Att det blev just den och inte en standard förklaras mest av ett mycket bra pris på en utförsäljning. Sen var faktiskt champagne/guld versionen snygg också. För ljuset i tillvaron står Olight S1 mini  för. En riktigt bra ficklampa som kompletterar min Thrulite TiHi. Den senare har nämligen en detalj som det visade sig att jag inte alltid vill ha, det är en "twist" eller vrid-lampa. Olight har en hederlig knapp istället. Det och ett uppladdningsbart batteri. 

Glad fredag på er go' vänner!

/ J - knivviskaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Fox Ziggy

Italienska Fox har i sitt sortiment en rad knivar som härstammar från vår kära superduo från Danmark, Jesper Voxnaes och Jens Ansø. I det här fallet är det herr Ansø som är aktuell. 

Tidigare existerande alster från honom tillverkade av Fox är modellerna Flipper, Zero och Mojo. Tre knivar som skiljer sig väsentligt åt sinsemellan. En kniv med mycket specitellt blad samt titan eller träskollor och som namnet antyder en flipperfena, en liten tvåhandsöppnad back lock med FRN-handtag och knubbigt blad samt en lika knubbig bjässe med tumknoppsöppning i Mojo. Inte mycket gemensamt dem emellan alls. 

Ziggy däremot drar mer åt Flipper-hållet men är mindre extrem i sitt uttryck. Inget recurve-blad eller  pistolgrepp och så är den dessutom något mindre. En aning mer bruksorienterad skulle man kunna säga. 

Fox FX-308 CJB Ziggy

Ziggy delar förutom namn de övergripande linjerna med sin customförlaga. Men samtidigt känns det som en fusion mellan flera Ansømodeller då originalet är mer kompakt och därmed inte har lika slank profil. Sen hade de som så ofta är fallet med knivar från honom helt galna assymetriska slipningar.  

Foxversionem är snällare i sitt formspråk men det gör den även till en kompetent brukskniv. Det märks att en skicklig formgivare varit i farten. Det är många detaljer som är genomtänkta på den här kniven. Det är även något som Fox skickligt förvaltat. Produktionskvaliteten är genomgående hög och det syns på slutresultatet.

Appropå syns är det här en helsvart version med en bladbeläggning kallad Idroglider. Skollorna är av kolfiber och bladstålet är N690.

/ J - gillar rävar


#knivesandbikes #knivigtvarre