Visar inlägg med etikett Barlow. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barlow. Visa alla inlägg

onsdag 29 januari 2025

Recension Artisan Cutlery Holm

 

-  där satt den!

Den här kniven har ett utseende som omedelbart föll mig i smaken. Det kan bero på att jag har ett flertal "Barlows" vilket är det klassiska mönster som den här kniven hämtat sin inspiration ifrån. Det innebär en kniv med ett något spolformat handtag samt ett främre bolster, vanligen något längre än det som förekommer här. Det gjordes ursprungligen för att man skulle få en starkare kniv. I övrigt brukar de förstås vara slip joints samt öppnas med två händer. Det gäller inte här vilket gör kniven till mer av en "modern traditional". 

På den här kniven är nog bolstret mest till för utseendets skull och kanske för att bättre härbergera låssystemen snarare än att bidra till hållbarheten. Ja, jag skriver lås i plural men mer om det senare. 

Det här är mina åsikter om Artisan Cutlerys modell Holm

Artisan Cutlery Holm


Artisan Cutlery ser ut att följa en vana som både de och några andra tillverkare börjat med och det är att släppa en eller par variationer på en ny knivmodell för att sedan se hur det går. Artar det sig så kommer det fler. Nu vet jag inte om så var fallet men i skrivande stund finns åtminstone tio versioner av Holm att välja mellan. Det som varieras är handtagsmaterialen där det finns allt från Acryl-plast i några olika färger via G10 och trä till kolfiber och titan. 

Sedan finns det en mer budgetbetonad utgåva försedd med ett enklare stål. Den här kniven tillhör den skaran. I de dyrare knivarna hittas CPM S90V. 

Holm, en modern fällkniv med klara klassiska drag



Kortversion: Artisan Cutlery Holm, en förträfflig kniv som dessvärre inkluderar en lösning som söker sitt problemn


Blad


Bladformen flirtar liksom hela kniven med äldre tider och är ett mellanting mellan en Wharncliffe och en Sheepsfoot. Skillnaden dem emellan är hur tidigt bladryggen kröker sig nedåt för att möta eggen i en spets. Wharncliffe-blad är därmed spetsigare och därmed får Holm placeras i det facket. Sedan får vi lägga till "modifierad" till namnet då arketypen har en helt rak egg medan den här har en liten men tydlig buk. 

Kniven bjuder på en modifierad Wharncliffe gjord av AR-RPM9


Bladet är 79 mm långt, 22 mm högt och endast 2,5 mm tjockt. Det sistnämnda inverkar förstås positivit på hur kniven är att arbeta med. Finishen är en snyggt utfört stentumling. Bladet har en fördjupning för att underlätta framtida slipning. Det är också mycket diskret märkt. Artisan-loggan hittas i minimalt format på ricasson, strax under tumknoppen. På andra sidan kan du om du har excellent blick läsa knivstål och modellnummer. 

Det enda tydliga dekorationselementet är en distinkt skåra (fuller) som sträcker sig längs bladets övre flata del. Den skåran är praktisk när kniven skall öppnas med två händer men i övrigt inte till  någon fördel alls. För det första vill det gärna fastna skräp i dylika applikationer och för det andra så uppstår det rost där har jag upptäckt. Det eftersom jag använt kniven i köksmiljö där det förstås förekommer en del fukt. Särskilt som man där tvättar av kniven efter användning i många moment. 

Fast när jag tänker efter finns ytterligare en detalj gjord för syns skull och det är den elegant rundade bladryggen. 

"Fullers/blodskåror" i all ära men det har en tendens att samlas skit i dem


Men utöver den lilla nackdelen är det här ett riktigt praktiskt blad. Den lilla buken underlättar arbete mot flata ytor som exempelvis skärbrädor. Holm har fått rycka in mer än en gång för att skära grönsaker och frukt på jobbet bara för att den skall få arbeta lite mer innan recensionen. Men det har även putsats kött och fågel med kniven. 

Dock är det främast som förpackningsöppnare den använts. Då är det nödvändigt med en bra spets. Det är av det skälet jag personligen inte uppskattar rena Sheepsfoot-blad. Materialen som hanterats är förstås kartong av olika tjocklekar från enklare papp till dubbel korrugerad kartong, plast av både tunnare och tjockare variant samt tejp och nylonband av det slag som hittas runt förpackningar.  

Överlag är Holm en mycket bra kniv till just de snabba snitten som är aktuella i de fallen men som även är de vanligaste göromålen för de flesta av mina EDC-knivar. Sedan förekommer mer specialiserade uppgifter och de kanske jag lämnar till en kraftigare kniv. Dit hör t ex att hyfsa till kastknivstavlor och liknande arbeten. 


Handtag


Den här kniven har ett rätt avancerat handtag sett till hur den är konstruerad. Formen däremot är mycket enkel. Det är en traditonell cigarrform med rundade ändar både bak och fram. Något som förstärks av att även sidorna är välvda. Därtill har man valt att låta ramen höja sig över sidopanelerna. Något jag inte är helt förtjust i då det ger ett billigare intryck. Men jag förstår varför man gjort det då någon modell har en kontasterande färg på ramen vilken då syns tydligare. I det här fallet är såväl bolster som ram svärtad med PVD. 

En kniv med bolster av stål svärad med PVD och handtassidor i G10


Ramen är mycket kraftigt lättad internt och sitter ihop i tre punkter varav två distanser samt en bult som utgör fäste för fånglina. Den fånglinan kan endast vara en mycket tunn nylonlina. Några fallskärmslinor passar inte här. I övrigt är ryggen öppen. Fast det var inte riktigt sant att det bara var två punkter som håller samman kniven då även pivotskruven samt de dubbla låsen bidrar till det. 

Den invändiga ramen är kraftigt lättad samt höjer sig något över resten av handtaget


Utanpå ramen hittas skollor av svart G10 som är skruvade med två T8-skruvar med platta huvuden. Precis som jag föredrar det. Sidorna är som sagt tredimensionellt formade och tämligen välpolerade vilket ger en nästan träåderaktig yta som är attraktiv att se på. 

Under skollorna hittas ytterligare skruvar som håller bolstren på plats. De är som sagt gjorda i stål men svärtade i det här fallet. 

Ett lika enkelt handtag att hålla i som att se på. Inga överraskningar här


I hand är Holm helt enkelt bekväm. Det är inte så konstigt att några grundvarianter på handtag lever kvar. Formen på händer har inte ändrats och det avspeglar sig i vissa knivhandtag. Det medför att alla fattningar fungerar med den här kniven. De vanligaste rättvända greppen, att hålla kniven i nypan på olika vis eller att vända kniven antingen med eggen mot dig eller upp och ned i ishackegrepp. 

Handtaget är långt nog med sina tio centimeter för att alla fingrar enkelt skall få plats. På vissa knivar kan 10 cm kännas kort om det finns många detaljer att ta hänsyn till som uttalade fördjupningar, fingerskydd och "anknäbbar". Här kan emellertid hela handtagets yta nyttjas för att greppa kniven då inga dylika påfund behöver tas hänsyn till.  

Dock bör man vara medveten om att det här inte är en kommandokniv. Det kanske är uppenbart men med det avses att fästet eller snarare bristen på sådant gör att det här inte är rätt kniv att sticka och hugga för hårt med. Materialen är släta och några räfflor eller liknande för bättre fäste finns inte. 


Öppning och lås


Holm är en kniv som företrädesvis öppnas med tumknoppar. De är av traditionellt tunnformad modell och fungerar förträffligt. Lagom mycket av dem sticker ut för att ge gott grepp men framförallat är de ytterst välplacerade då de verkligen är ur vägen när kniven används. För att underlätta åtkomst finns en liten fördjupning på varje sida av bolstret. De dubbelsidiga knopparna kan användas både för att fälla ut bladet stillsamt eller för att snärta ut det med tumme eller pekfinger beroende på hur bråttom du har och vilken teknik som föredras. 

Sedan finns även en skåra i bladet som huvudsakligen är dekorativ men som även kan användas för att öppna Holm med två händer för den som känner för att ha en mer avslappnad attityd visavi fällknivsöppning.

Som alla knivar med den här typen av lås så kan den förstås öppnas som en "Gravity Knife", det vill säga om du släpper låset så svänger bladet fritt varpå du med lätthet kan snärta ut det. Den är snabbare än en klassisk stilett. Men psst, säg inget till lagstiftare om det. 

Tumknopparna som är tänkt som den primära metoden att öppna kniven är riktigt bra


Förutom låstypen så hjälper det att bladet sitter monterat på keramiska kullager. Att den här kniven är så lätt att både öppna och stänga är en av orsakerna till att den fungerar så bra till vissa typer av uppgifter som exempelvis många av dem som dyker upp i mitt arbete. Där handlar det mycket om småsnitt, främst öppning av paket och behållare av olika slag. Då är det förträffligt att ha en kniv som är enkel att dra och snabbt fälla ut och in med en hand. Allt det där stämmer in på Holm.

Varför nöja sig med ett lås när man kan stoppa dit två? Plus en stoppnne dessutom


Men sedan kommer vi till ett stort grått djur med snabel som befinner sig mitt i lokalen. Redan när jag presenterade den här kniven var jag skeptisk inför idén med de dubbla låsen. Den känslan släppte aldrig och nu vet jag varför. Det de kallar "safety switch" är en komplett meningslös funktion. Varför i hela friden skall man ha två lås? Det är inte så att jag någonsin varit med om en olycka som skulle förhindrats av att kniven hade ett lås till. Följaktligen används det aldrig. 

Till dess fördel kan sägas att det är bra som icke-funktion också. Det vill säga det är inte i vägen som exempelvis CRKTs lika korkade uppfinning "Auto Lawks" som hoppar in automatiskt. Hela fenomenet är ett typiskt exempel på en lösning som söker sitt problem. Det här extralåset fungerar precis som en vanlig Button Lock fast sämre då det saknar fjädern som gör det mjukt att hantera och istället bygger på friktion. Det gör även att det rasslar lite lätt om kniven när den skakas. Något som många kniventusiaster är allergiska mot. 

Mer positivt är då att det huvudsakliga, fjäderbelastade Button Lock-systemet är riktigt väl utfört. Precis sådär bra så man inte behöver både bälte och hängslen. Det är lätt att hantera, det låser precis så väl som man kan önska utan glapp eller spel i bladet ooch det är exemplariskt lätt att släppa. 

Låsknappen sticker ut precis lagom mycket för att vara lätt att komma åt samtidigt som den inte kan tryckas in av misstag. Låset är också ambidextriöst. Med höger hand hanterar du det med tummen och med vänster hand används pekfingret. 


Att bära


Barlows tillhör en av de äldsta varianterna på fickknivar. Därmed gör de sig förstås bra även i en ficka. Tacknämligt nog har Holm inte tappat den egenskapen på vägen när knivtypen nytolkats. 

En spolformad figur med lätt välvda sidor och ett mjukt bolster samt polerade handtagssidor gör kniven enkel att bära. 

Clipet, en av det här företagets stadardbetonade, fungerar väl


Måtten är heller inte något att bli förskräckt över. Längden har jag varit inne på och den skall kombineras med en höjd på 2,1 cm samt en tjocklek på 1,4 cm. Det gör handtaget tämligen runt men det utgör ändå inte någon stor volym i fickan. 

Vikten är sympatisk då Holm väger under hundra gram i det här utförandet. 

Trots att clipet inte är försänkt i sidan räcker utrymmer undet det till för de flesta tygsorter


Clipet är ett standarclip från Artisan Cutlery/CJRB och inte unikt för den här kniven. Just den här versionen är dock svärtad med PVD för att matcha bolster och ram. En beläggning som visat sig hålla bra under testperioden. Annars har svarta clip ofta en tendens att se schabbiga ut efter ett tag. 

...och där försvann kniven! Inte mycket av Holm är synligt i en ficka


Det är ett bra clip med god funktion. Rampen är stor nog för att passa till både jeans och en jackficka. Den fungerar även väl till arbetsbyxor fast där skall tilläggas att mina är av det tunnare slaget då kök är varma. Därför är det ingen utmaning att trä ett clip över den byxkanten. Spänsten i clipet är duglig och det finns ingen rörelse i det eftersom det är fäst med dubbla skruvar i tandemformation. Det enda som kunde lyxats till hade varit om man sträckt sig lite till och fräst ur en ficka för clipet i handtagssidan. 

Det får man klara sig utan men clipet är åtminstone flyttbart. 


Sammanfattningsvis


Holm är en kniv från Artisan Cutlery som har några egenskaper som gör den en smula svårplacerad i min värld. Det är inte utseendet för det är en modern tolkning av en Barlow vi har framför oss. Eller hade åtminstone varit om bolstret varit längre. Nej det jag avser är prisklassen. Eftersom Artisan är flaggskeppet i företaget och CJRB är lågprismärket blir jag förvirrad när de två går in i varandra. Holm är nämligen en relativt billig kniv. Nu är det inget dåligt utan tvärtom det gör den mer prisvärd men det grumlar vattnet en smula. Nu gäller det inte alla varianter av den här kniven skall väl tilläggas. Den finns numera även i flera lyxversioner med S90V i bladet och då talar vi om premiummaterial med tillhörande prislapp. 

Midvinterkaffe med den eminenta Aristan Cutlery Holm


Liksom sin historiska föregångare är Holm en utmärkt fickkniv. Både bokstavligen som bekväm att bära på i en ficka men även som en vardagskompanjon. Den är enkel att hantera, lätt att dra och nästan lika lätt att stoppa undan. Bladet kan fälls ut på flera vis och låset får godkänt även det. 

Den är också praktisk. Bladformen är allroundbetonad och det tunna godset tillsammans med en fin slipning gör att Holm skär utmärkt. Där har jag inget negativt att invända alls. 

Men jag måste jag tala om elefanten i rummet. Redundans är ett fint ord men hör inte hemma i de sammanhang som handlar om lås på fällknivar. Förvisso är man från Artisan Cutlery först i världen med den här lösningen men det finns en anledning till det.

Det behövs inga extra lås om det ursprungliga är väl gjort. Det blir extra tydligt i det här fallet då hvudlåset är bra nog. Den enda gången någon form av dubbelt "Superlås" skulle var av någon som helst nytta är om det handlar om en mycket grov och stor fällkniv tänkt att användas till mer än EDC-uppgifter. Det vill säga allt annat än den här kniven. 

I all enkelhet kan konstateras att varenda jäkla variant på dylika "säkerhetsfunktioner" i fällknivshistorien har floppat. Mest för att de är helt onödiga och istället kostar tid och därmed pengar att konstruera och tillverka. Lägg de resurserna någon annanstans på kniven istället är mitt tips. I det här fallet på att bättra på passningen mellan materialen som kunde varit aningen bättre. 

Sedan har jag en liten detalj jag hade velat se annorlunda och det är hur ramen är högre än handtagssidorna och bolstren. Det är förvisso konsekvent gjort men ser ändå ut som om man missat när kniven tillverkats. Jag föredrar ordentligt jämna och väl passade delar. Det ser väsentligt mycket lyxigare ut. 

Artisan Cutlery Holm i blek vintersol i väntan på nästa snöfall


Men sammantaget är det ändå små invändningar. Extralåset håller sig ur vägen och passningen är inte dålig, bara inte perfekt. I övrigt är dock Artisan Cutlery Holm en mycket sympatisk bekantskap. Det är en elegant fickkniv med en synnerligen tillfredsstädsställande handhavande. Därtill är den bekväm i hand och skär som en bra kniv skall. Därmed är det förbaskat praktisk också. 


Artisan Cutlery


Specifikation:


Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: 106 mm
Vikt: 92 g (vägd av mig, uppgiven 85,4g)
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Bladstål: AR-RPM9
Handtag: Micarta
Lås: Button Lock (x2)

Producerad av: Artisan Cutlery, tillverkad i Kina


/ J - gillar sina Barlows

måndag 1 december 2014

Traditionella fällknivar - RR Barlow


När det talas om äldre fickknivar är det ofta en Barlow som avses även om många förstås inte vet om det. Mönstret har odödliggjorts inte minst genom litteratur som Mark Twains Tom Sawyer där det i flera passager talas om en "riktig Barlow" och knivtypen faktiskt spelar en central roll i flera scener.

Ursprunget är som så ofta med klassiska knivmönster höljt i dunkel men att ursprunget är engelskt står klart och ofta hänvisas till en Obadiah Barlow som var verksam i Sheffield runt 1670. 

Knivarna var från början tänkta att vara hållbara och billiga. För att få ned priset på knivarna hölls de så enkla som möjligt med kolstålsblad, lättillgängligt ben i handtaget och endast ett blad även om det numera oftast är två. Finishen var av samma skäl enkel och något grov. Utmärkande för knivtypen är att de har ett droppformat handtag där bladet/bladen är fästa i den smalare delen och ett förlängt och förstärkt bolster för ökad hållbarhet. Att de bara är försedda med ett bolster i framkant gör dem till så kallade "Bare Heads".

Rough Rider Barlow

Rough Rider tillverkar Barlows i många varianter vilket inkluderar flera storlekar, olika bladkonfigurationer och många sorters skollor i allsköns färger. Det finns även några versioner med bladlås. Det här exemplaret är en av de mer klassiska versionerna med sitt tobaksbruna handtag och sina två blad. Kniven mäter runt åtta och en halv centimeter hopfälld. 

Stålet är som ofta hos RR 440A men väl härdat och försedd med riktigt vass egg vilket gör att stålet inte känns allt för pjåkigt i sammanhanget

Så tradtionell den kan bli. Droppformat handtag med förlängt bolster och två blad varav en clippoint som huvudblad och ett pennblad som sekundärblad


Fit & Finish
- Bolstret på den här kniven är förlängt som sig bör och gjort i massivt nickelsilver. Det är väl rundat och polerat. På presentationssidan är RRs hästskologo stämplad och bolstret har en dekorationsrand.

- Skollorna är av ben och polerade. Den här färgen kallas "Tobacco" och är en brun nyans med bra djup och mycket lyster. En riktigt attraktiv variant som passar väl till en kniv av den här typen. Den ger en "gammaldags" känsla. På en sida är RRs propellersköld infälld och det arbetet är mycket väl utfört. 

- Ram, Mässingsramens tre lager separerar de två bladen som därmed löper i var sin kanal. Den är välgjord och slipad på insidan vilket ger ett arbetat intryck. Det större bladet är nästan perfekt centrerat medan det mindre pennbladet drar något till höger men skaver som väl är inte mot ramen. 

- Passningen på den här kniven är överlag riktigt god och bland den bästa jag sett på en RR. De välvda skollorna är bra arbetade och så välpolerade att nitarna i skaftet inte känns. Övergången mellan bolster och skollor är mjuk och behaglig och ryggen är jämn. Enda minuset är att det "nedre" hörnet mellan bensida och bolster som inte är helt väl utförd. Där finns en liten kant som kan kännas med fingertopparna. Det är för övrigt där småmissar oftast återfinns på dylika knivar och det är därför ett bra ställe att leta på om man vill avgöra kvaliteten på en traditionell fickkniv. En annan liten miss är att det kan ses en liten glipa mellan ramen och bolstret på en sida om kniven hålls upp mot ljus. 

- Slipningen på kniven är godkänd. Huvudbladet är riktigt vasst och har jämna slipfaser ända ut mot spetsen. Pennbladet är även det skarpt men där har det slarvats när bladen har polerats tror jag. Spetsen är nämligen aningen rundad. Samma problem har jag för övrigt på min Case mini Copperlock vars spets är mindre bra av det skälet. 


Walk & Talk
- Pull, Själva "draget" bjuder inte på särskilt stort motstånd på den här kniven utan ligger på en runt en femma. Men konstruktionen gör att den här Barlowkniven är något av en "nagelbrytare" ändå. Den försvårande faktorn är att åtkomsten av huvudbladet störs av det mindre bladet som delvis skuggar nagelskåran. Det gör att den första delen av öppningsrörelsen upplevs tyngre eftersom det är svårt att få grepp. En inte helt lyckad konstruktion. 

- Walk and Talk, Gången är annars extremt mjuk och ger en exklusiv känsla utan grusighet eller motstånd. Kniven har inget halvvägsstopp vilket jag annars uppskattar. Snäppet såväl vid hopfällande som öppnande är fullt tillfredsställande. 


Stay & Play
- Stay, Båda bladen upplevs nästan som om de har bladlås. En relativt längden på bladen kraftig fjäder och bra passning samverkar till det. 

- Spel och glapp är någonting som helt saknas på den här kniven. Ett exempel på en väl utförd slipjoint.

Nagelskåran är av "matchstick"-typ vilket innebär att halvmånen har försetts med räfflor

Finishen på den här kniven är utmärkt och för prisklassen extraordinär


Skölden som är inlagd i benskollorna är Rough Riders 'propeller'


Sammanfattning



Av alla varianter som Rough Rider gör av Barlowknivar kan det här nog räknas som en av de för mönstret mer representativa varianterna. Jag uppskattar formatet som är litet, fickvänligt och klassiskt men ändå dugligt som skärredskap. Tidigare hade jag även en mindre enbladig Barlow med lås som dessvärre försvann. Den hade "Bark bone"-finish som är ett riktigt trevligt alternativ och förlusten ger mig anledning att återanskaffa en dylik i annan storlek när tillfälle ges.

Något jag emellertid inte uppskattar med den här kniven är att bladen är svåra att komma åt. Det drar ned helhetsintrycket något.

Annars kan sägas att för den som söker en traditionell Barlow med bra känsla och lågt pris så är det här ett utmärkt alternativ. Sen vore det förstås inte så dumt med en dylik kniv med stämpeln "Made in Sheffield" som en del av samlingen.


Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Barlow
Referensnummer: RR846
Längd hopfälld:  86 mm, 3 3/8"
Bladstål: rostfritt 440A
Huvudblad:  63 mm, 2 1/2" Clippoint-blad
Sekundärblad:  45 mm, 1 3/4" pennblad
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR846 china
Skollor: tobacco bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'propeller'

Tillverkningsland: Kina


/ J - följer i Tom Sawyers fotspår

onsdag 22 oktober 2014

Klassiska knivmönster

- En introduktion


Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad


Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.


Jack Knife


Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.


Large Coke Bottle med skollor i vitt ben


Barlow  


Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 


Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld


Stockman 


Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock


Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10


Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 


En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern


Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder


Sunfish, Elephant Toenail


Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives


RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"


RR Large Elephant Toenail med syntetskollor


Canoe


Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie


Trapper


Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster


"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås


Muskrat eller Double End Trapper


Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna


Copperlock 


Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"


Peanut


En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration


Doctor's Knife eller Physicians's Knife


Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek


Pen Knife


Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor


Pruner's Knife


Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill


Copperhead


En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker





Toothpick/Texas Toothpick 


Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick


Congress


Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände


Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife
Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.


/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här
** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.