Fredags-EDC LXXXVIII

OS. Det är det enda som pågår på den här fronten just nu. Jag gör inte mycket annat än att titta på OS-sändningar på alla möjliga och omöjliga tider. Det gör att jag är mycket mycket trött bitvis med tanke på att det mesta går av stapeln på natten och jag har fått för mig att jag måste se sändningarna live i största möjliga mån. 

Det enda som bryter OS-rutinen är någon liten motionsrunda på cykeln och framförallt ett och annat träningspass med kastknivar av ett eller annat slag. Har man blivit biten så har man. Det blir fortfarande mellan tio och femton timmar i veckan. Just de här knivarna kastas det emellertid inte med det minsta!

Spyderco Lil' Native och Police 4

Knivarna är några riktiga höjdare från Spyderco. Kanske inte de mest "flashiga" eller ens mest kända. Men båda är för jäkla bra på sitt sätt. Den stora är Police 4 i det ruskigt potenta stålet K390. Den mindre är förstås ingen annan är Lil' Native. Den här i back lock-utförande som synes. Den finns även med Spydercos compression lock för den som föredrar det. Just i det här fallet valde jag bort det alternativet för att få en mer "hel rygg" eftersom kniven är liten och greppytan behövs. 

Appropå liten så testar jag även ett miniatyrbräckjärn från Gearspool som de döpt till "Mightyminibar". Ett försöka att rädda knivspetsar och annat från skada. Återstår att se hur mycket eller litet jag kommer använda den. 

Nu dags för lite mat och därefter....ja, det måste erkännas, mer OS!

/ J - OS-omanen

Dagens bild nr 191 Storhet kan inte mätas

Spyderco Police är en modell som är svårmätt, i alla fall för mig. Möjligen kan det sägas att den i det här utförandet väger 128 g och är mer än 25 cm lång och erbjuder ett över 11 cm långt blad. Det är således en substiantell kniv vi talar om. De måtten är inte så komplicerade att komma över. 

Men särskilt väger den tungt för mig. Den tillhör nämligen de där fällknivarna som verkligen satte fart på knivintresset. Bland absolut första knivarna som gjorde det var en var ett par EKA som en av mina morbröder brukade bära, Swede 90 och 60. 

Därutöver var det Spyderco Police som många år senare var det som fick intresseknölarna att lysa upp. Dess blanksköna stålelegans utövade en kraftig lockelse på mitt yngre jag. 

Att få tag i dem var dock svårare. Internet fanns inte i egentlig bemärkelse, inga butiker här förde dem och jag hade ändå inte råd. Först ett flertal år senare fick jag tag i min första Police. Den köptes via den då nya företeelsen eBay. 

"You can't measure greatness"

Som jag nämnde i en "Fredags-EDC" häromdagen så ingår den här modellen från Spyderco bland dem som kan räknas som "discontinued" nästa år. Den sålde väl inte tillräckligt bra får man förmoda. Men exakt varför man skall välja den nya lättviktsversionen framför den här övergår mitt förstånd. Du byter G10 mot FRN och vinner 9 gram. Men du förlorar även K390 till förmån för enklare stål. Ju

Enda fördelen jag kan se är att ersättaren kostar mindre men där slutar väl fördelarna som jag ser det. 

/ J - det var VISST bättre förr

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XLVIII

Tiden har en tendens att fly. Jag klurar på vart den gömmer sig när den väl försvunnit. Den verkar ha tagit de sista solstrålarna och värmen med sig den här gången. Här är det en mörk morgon som bjuder på några få plusgrader och regn. Den sortens fuktig kyla som tränger in överallt. Till slut ända in i själen. 

Med tidens flykt sker förändringar och så även i knivvärlden. Jag nämnde sist i min recension av Native 5 LW att Spydercos katalog är i stadd i ständig förändring. Det här är en av de knivar som inte får plats till nästa år. 

Det är ficksvärdet Police 4. 

Spyderco Police 4, Civivi Elementum och Victorinox Pioneer Pruner

Modellen är tänkt att ersättas av den nyligen släppta LW versionen av den här kniven. Något som jag bara kan beklaga. Den är kniven är inte särskilt tung från början kan väl tilläggas. Den väger in på 128 gram och för det får du med dig ett blad som mäter över 11 centimeter! Lättviktsversionen sparar dig 9 gram så det låter inte som ett särskilt övertygande argument. Men de är väl trötta på att nöta ut utrustning på att försöka det stenhårda K390-stålet eller vad vet jag. 

De andra knivarna kompletterar väl. Civivis gentlemanskniv Elementum blev blixtsnabbt en favorit. Sen har du en Victorinox Pioneer Pruner. Den här Aloxmodellen är enradig kniv med endast två blad som verktygsuppsättning. 

Glad fredag på er go´vänner!

/ J - laddar inför helgen

Dagens bild nr 163 "Koncept"

Visst är det märkligt att man faktiskt måste tänka efter en stund för att komma på några moderna fällknivar som faktiskt skär bra. Så fort man talar om dylika knivar är det nästan alltid gamla klassiker som dyker upp som Douk Douk eller Opinels. Tänker man ett tag till kanske Spyderco Centofante 3 dyker upp. Men så värst många high tech "TFF - Titanium Frame Lock Flippers" kommer inte på tal. Jodå, de finns men de är inte i majoritet. 

Egentligen är det inte så svårt. Konceptet är ungefär som följer: Man tager en lagom portion av ett gott stål och håller ned godstjockleken. Ja, den spelar roll och en kniv behöver inte vara fyra millimeter eller mer för att hålla. Sen ger man bladet en god geometri, exempelvis en full flatslipning. Det räcker dock inte hela vägen utan skall den vara riktigt bra behöver den vara tunn bakom eggen också. 

Sen avslutas det hela men en symmetrisk, jämn och vass egg och vips - en kniv!

"Concept"

Knivarna på bilden är exempel på sådana. Knivar som skär saker även om Spyderco syndar lite genom att inte vara så tunn bakom eggen som man skulle kunna vara på sin "Police 4". Manlys "Peak" är väsentligt tunnare från fabrik för att vara ärlig. Även Cold Steel som annars är så kända för sina monstruösa fällknivar gör rätt många som faktiskt skär mycket bra. "Broken Skull" är en av dem. Att den heter så är dessvärre lite svårt att missa. Jämför med märkningen på Manlyn nederst. 

Med ett gott blad, ett starkt lås och lite G10 av god kvalitet kommer man långt visar det sig. De här tre knivarna är bra exempel på det. 

/ J - i jämförartagen

Dagens bild nr 144 "Tändstål"

I lördags var vädret så där strålande som det kan vara i det ombytliga april eller rättare sagt det var det en stund i taget. Uttrycket "aprilväder" existerar inte utan orsak. Jag passade på att ta en promenad när solen sken. På promenaden följde med ett par knivar inte helt oväntat och även ett eldstål. Inte för att jag trodde mig vara tvungen att plötsligt behöva göra upp en brasa utan för att pröva hur ett par fällknivar klarade sig på den fronten. 

Först ut var den här kniven, Spydercos Police 4. 

"Police and Fire Steel"

Spydercos Police-serie har alltid varit uttalade arbetshästar enda sen den ursprungliga varianten helt i stål gjordes. Visst de har långa smala blad men den senaste utgåvan är helt flatslipad, har ett blad av K390 och är att betrakta som en stort, lättburet ficksvärd med sitt över decimetern långa blad. Stålet är som synes inte alls rostfritt och har fått sina fläckar.

De kraftigaste av dem är dock lätta att avlägsna då de härrör från eldstålet. Ryggen på den kniven visade sig vara utmärkt för att kasta gnistor med. Lite torra löv tog sig snabbt. Sen var det läge att utplåna embryot till brasa då det var gott om torra löv i omgivningen och jag inte kände för att behöva ringa 112 och erkänna att jag startat en skogsbrand.

Recension på den här kniven kommer inom kort. Den är en massiv favorit bland Spydercoknivar kan tilläggas. Lika mycket på känslomässiga grunder som praktiska meriter. Mer om det senare. 

/ J - skogsflanören

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

"Ham-ascus"

Skinkmackor kan vara förödande för knivstål skulle det visa sig. Häromdagen tillagades en "helgskinka" i hushållet på Prebendevägen. En klassisk svensk skinka griljerad med en sympatisk blandning av senapssorter och lite ströbröd. 

Mycket gott på smörgås som ni vet. Och som den inbiten "knivnöt" och testare man är så åkte fickkniven fram när en bit skulle karvas av. I det här fallet var närmaste eggredskap ett ficksvärd i form av en Spyderco Police 4 vilken är ovanligt lämpad för uppgiften för att vara en fällkniv. 

"Hamasteel" som någon fyndig person döpte den här bilden till på Instagram

Sagt och gjort, en skinksmörgås eller två förfärdigades, bars in till TVn och avnjöts inte utan välbehag. 

Dock glömdes kniven på skärbrädan över natten vilket skulle visa sig ge ett intressant resultat som synes på bilden ovan. Om det var saltet i lagen eller om det var det tunna senapslagret som spelade störst roll vet jag inte. Men inte tusan handlar det om "patina" utan om ren rost. För all del ytlig men ändå. 

Jag är väl medveten om det aktuella stålet, K390 inte är rostfritt men att det var så här benäget att byta färg så här snabbt visste jag inte. Förutom rena kolstål är min erfarenhet annars begränsad till verktygsstål som D2 och M4 och de är inte i närheten av att uppträda på det här viset. 

Man lär sig alltid något. I det här fallet att Poliser byter kläder om de umgås med skinkor. Eller hur man nu skall sammanfatta det hela.

/ J - skinkoman

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre