Det är nu man skall konstatera att tiden går fort. För det gör den. Fast jag ser knappt vad jag skriver. Jag var hos optikern igår och hon suckade. Eller det gjorde hon inte, jag suckade då det konstaterades att det behövs nya glasögon. Mina två ögon håller på att harmoniseras, det betyder inte att något blivit bättre utan att det som var bättre blivit sämre.
Tur att jag har glasögonabonnemang då det handlar om flera par varpå det annars hade blivit snuskigt dyrt i klumpsumma. Bland annat behöver mina terminalglas bytas som jag då inte har på mig trots att jag borde det när dessa rader mödosamt plitas av en halvblind galning...nä, det var att ta i men ändå. Jag har sällan med mig dem på jobbet eftersom det inte blir så mycket tid framför en skärm längre.
Men när jag gör det som nu på lunchrasten kan det vara praktiskt att se vad jag skriver.
 |
| "Shaman and the other One" |
Jag tänkte i alla fall skriva att jag har en par Spydercoknivar i fickorna. En Shaman och en Lil' Native. Den lille får bo bröstfickan på jackan och storebror hittas i arbetsbyxorna. Idag har den fått snitta upp ett paket frysta räkor, öppna en seg hink med majonäs, ta bort aluminiumfolien under korken på en tiolitersdunk med matolja. Typiska jobbgrejor helt enkelt.
Ficklampan är mitt pålitliga val när jag har med mig något smått. Den lär jag dock inte få användning för då solen strålar från en blå himmel på ett mycket sympatiskt vis.
I eftermiddag är helt andra knivar aktuella. En lite sejour i skogsdungen hemma med lite knivkastning blir det. Jag är nog för trött för att packa bilen och bege mig till min träningsbana för ett riktigt träningspass. Det får anstå till söndagen.
Imorgon hinner jag inte då det istället blir besök på matmässan i Växjö. Med två kockar i samma hushåll är det ett evenemang som inte kan missas.
På återseende go' vänner!
/ J - säger, desto fler knivar desto bättre soppa
#knivesandbikes #knivigtvarre
