Visar inlägg med etikett Knivmönster. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Knivmönster. Visa alla inlägg

söndag 11 januari 2015

Traditionella fällknivar - RR Peanut


Är det dags att slimma formen och tappa lite vikt efter helgerna? Överväg då en fickkniv av mindre format som till exempel en "Peanut" så ramlar åtminstone några gram ur fickan.

Den här versionen av mönstret kommer från Rough Rider och är så traditionell den kan bli med en hopfälld längd på strax över sju centimeter och en bladkonfiguration bestående av ett clippointblad och ett litet pennblad. Namnet till trots påminner inte utseendet alls om jordnötter utan avser i det här fallet de diminutiva måtten.

Rough Rider Peanut

Det  svängda handtaget ger ett relativt bra grepp trots att kniven är mycket liten. Storleken gör att den lätt glider ned i fickan utan att vara till besvär och fungerar utmärkt som komplement till en större kniv. 

Ett litet format som avspeglar sig i namnet


Ytterst traditionell uppsättning blad. Huvudbladet är en 5 cm lång clippoint som kompletteras med ett pennblad


Fit & Finish
- Bolster, Kniven har traditionellt dubbelsidiga bolster i nickelsilver. De är rundade och försedda med en dekorationsrand. Passningen mot ramen och skollorna är riktigt bra. 

- Skollorna är av ben och färgade orange. Tonen som drar åt det bruna hållet är jämn, djup och fyllig. Detta förstärks av att de är välpolerade vilket ger en attraktiv finish. Presentationssidan har en sköld i nickelsilver infälld.

- Passning, På det här området briljerar verkligen den här lilla kniven. Nithuvudena är slipade till perfektion och kan inte kännas i bolstren. Skölden är väl inlagd och passningen mellan benmaterialet och bolstren är nära perfekt. De är för övrigt väl polerade och jämna. Det finns inga glipor i ryggen som släpper igenom ljus. Fjädrarnas avslut mot bakänden på kniven är snyggt skurna. Bladen är välslipade och slipfaserna jämna. Angående blad så kan jag passa på att påpeka att de här bladen liksom alla RR jag stött på har rundade ryggar. Det är en lyxig detalj på en så pass lågt prissatt kniv. 

- Slipning, det är en konst att slipa så här små blad så de faktiskt blir vassa. Båda bladen rakar dock hår med lätthet och har nåluddsvassa spetsar. Ett riktigt imponerande arbete faktiskt. Särskilt med tanke på hur lätt det är att "bränna" så här små blad. Sen förväntar jag mig inte att eggarna håller så vidare värst länge. Men på den punkten skiljer de här knivarna sig inte mot t ex Victorinox. 


Walk & Talk
- Pull, Det är inte särskilt mycket motstånd i den här lilla pjäsen. Men förvånansvärt mycket i relation till knivens storlek. Den är dock väl avvägd och får en tvåa.

- Walk and Talk, Den lilla nöten är riktigt bra på det här området. Bladen löper smidigt och motståndslöst och klickar på plats med auktoritativ om än ljus röst. 


Stay & Play
- Spel och glapp, Bladen sitter som gjutna och har inget glapp eller spel alls. Det som ger sig först och flexar något om man bryter hårdare är bladet eftersom det är såpass delikat.

Större än sitt format och inte småpotatis - Peanut


Sammanfattning



Det här är en ytterst smidig liten kniv med utmärkt byggkvalitet. Det kanske är en av de finaste Rough Riders jag har med avseende på fit & finish utöver de som ingår i Stoneworx-serien.  

Av de två bladen används i praktiken bara det större som ändå inte är direkt skräckinjande med sina drygt femtio millimeter. Fördelen med att ha två blad är att man kan hålla det mindre rent och vasst att användas som skalpell för små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. Det adderar också extra bredd till handtaget vilket gör kniven lättare att greppa trots det ringa formatet. 

Ett extra omnämnande förtjänar eggarna på kniven som är riktigt bra. Jämnt slipade, vassa och med riktigt dugliga spetsar. 


Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Peanut
Referensnummer: RR111
Längd hopfälld: 73 mm, 2 7/8"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad: 51 mm, 2", clippoint
Sekundärblad:  38 mm, 1,5", pennblad
Etsning, blad: 440 razor sharp steel
Text tang: hästskologo/RR111 china, häskologo
Skollor: ben, orangefärgat
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ett riktigt nöt

onsdag 22 oktober 2014

Klassiska knivmönster

- En introduktion


Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad


Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.


Jack Knife


Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks. 

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.


Large Coke Bottle med skollor i vitt ben


Barlow  


Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 


Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld


Stockman 


Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock


Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10


Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 


En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern


Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder


Sunfish, Elephant Toenail


Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives


RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"


RR Large Elephant Toenail med syntetskollor


Canoe


Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie


Trapper


Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster


"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås


Muskrat eller Double End Trapper


Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna


Copperlock 


Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"


Peanut


En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration


Doctor's Knife eller Physicians's Knife


Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek


Pen Knife


Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor


Pruner's Knife


Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill


Copperhead


En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker





Toothpick/Texas Toothpick 


Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick


Congress


Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände


Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife
Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.


/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här! 
** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.