Recension SRM 9201

 -  en robust brukskniv för inte mycket pengar alls

SRM, tidigare känt som en förkortning för SanRenMu, skall numera utläsas "Stay Ready for More". De inledde sin nysatsning med ett par tre större knivmodeller jämte de mindre varav 7228 har recenserats tidigare. Dagens recensionsobjekt har mycket gemensamt med syskonmodellen 9202 som i princip är samma kniv med en något modifierad bladform. De släppte även 9211 som är en slankare kniv fast med tantoblad. Gemensamt för de tre är att bladlängden ligger runt nio centimeter. Därtill finns en mer  bastan kniv men med något kortare blad i modell 1168. 

Så låt oss titta närmare  på en av de större  fällknivarna från SRM kallad 9201.  

SRM 9201

Det som fick mig att välja den här kniven var den enkla men till synes solida formgivningen med ett rättframt handtag och framförallt ett i mitt tycke snyggt clip point-blad. Ibland är jag svag för knivblad som flirtar med Bowie-former även om jag i grund och botten tycker att drop point-blad är mer praktiska. 

Systermodellens stora knöl ovanför öppningshålet ger en tumramp men en sådan känner jag ändå inget behov av samtidigt som det i mina ögon förfular kniven. Så dem emellan var valet enkelt. Tantokniven gick bort av just det skälet, tantoblad kan vara kul som omväxling men annars har jag inte mycket till övers för dem. 

9201, en mycket praktisk kniv som inte ser oäven ut heller

Twitterversion: SRM har med sin budgetkniv 9201 fått mig nyfiken på vad "Stay Ready for More" kommer att innebära framöver 

Blad

Bladformen har jag redan varit inne på och sagt att det är en clip point. I det här fallet mäter det 89 mm på längden och är 28 mm högt. Grovleken är tre millimeter och bladet har en hög flatslipning. Så hög att jag inte skulle kalla det sabelslipning även om det tekniskt är vad det handlar om. Det som ger det nästan bowie-knivslika utseendet är att den klippta delen av bladet är mycket lång och förstärkt med en svag antydan till falskegg/swedge.  

9201 erbjuder ett rejält clip point blad

På toppen av ryggen hittas lite räfflor för bättre fäste. Sedan har vi om inte elefanten i rummet så åtminstone en mycket tydlig detalj, bladhålet för att fälla ut bladet. Det är en detalj som brukar polarisera den knivköpande delen av befolkningen. Hålet är för övrigt väl arbetat med en trappstegsfräsning för att runda av kanterna. Märkningen på kniven är rätt frikostig men som tur är hållen i liten stil. Här kan hittas bladstål, tillverkningnummer, tillverkningsmånad, modellbeteckning och inte mindre än två loggor vilket är en för mycket. 

Finishen är en satin i det här fallet men kniven finns även som black wash om man väljer versionen med brunt handtag. 

Stålet som används är D2 vilket jag inte har så mycket att säga om givet prisklassen och användningsområdet. Det håller i det här versionen skärpan tämligen väl och svarar väl på några drag på strigel med jämna mellanrum. Jag har därför inte behövt slipa om kniven under testperioden. 

Blad i D2-stål

Fabrikseggen var duglig om än inte rakbladsvass, vilket för övrigt är ett dåligt uttryck då det ändå inte är önskvärt hos en brukskniv. Men hur som haver, eggen fungerar väl och den är jämnt och fint slipad. Sedan medför låsmekanismen den fördelen att man automatiskt får ett mycket väl fungerande sharpening choil, dvs ricasson blir sådan att det är lätt att slipa kniven. 

Rent praktiskt fungerar 9201 utmärkt. Spetsen är precis så effektiv som den kan vara med ett bra blad av den här typen. Den är mycket vass och penetrerar därmed väl. En icke föraktlig egenskap i den plastålder vi lever i. Själva bladet skär bra i de flesta vanligt förekommande material. Kartong, tyg, plast och faktiskt trä. Kniven har fått följa med ut på många turer i skog och mark den senaste tiden. Där har den bland annat använts att tälja till pinnar för avståndsmätning vid knivkastning, att tillreda mat med samt en del avstressande täljande av mindre målinriktad karaktär. Som fickkniv har den fått hantera alla de där småsysslorna som inte riktigt går att förutse men tarvar en bra spets eller en vass egg och 9201an sköter uppgifterna med den äran. 

Handtag

Handtaget på 9201 är byggt kring en en stålram som är tämligen arbetad för att sitta på en budgetorienterad kniv. Den är kraftigt lättad genom en frikostig mängd hål och även försänkt i sidorna vilket ger en tunnare kniv. Materialet är G10. Samma material återfinns för övrigt i back spacern som även utgör ett  fånglinehål rymligt nog att köra en arm igenom. 

Handtag av G10

G10-materialet har försetts med två olika mönster vilket ger ett bolsterliknande utseende. Båda är för övrigt rätt finmaskiga vilket inte bidrar särskilt mycket till bättre fäste om det är det man söker. Kniven är sammahållen av två små T6-skruvar jämte pivotskruven. Den senare har fått sig ett par utseendehöjande detaljer med en krage i vad  jag tror är anodiserad aluminium och SRMs nya logotyp på skruvhuvudet på presentationssidan. 

Fånglinehålet är integrerat i back spacern

Handtaget är 12 cm långt varav lite drygt 10 cm utgör tillgänglig greppyta för handen. Tjockleken är 12 mm. Det ger ett handtag som är stort nog för nästan alla händer. Framtill finns en litet men dugligt fingerskydd som sedan övergår i en liten fördjupning för pekfingret. Formen är också svagt svängd vilket ger bättre komfort. 

SRM 9201 erbjuder ett mycket bra handtag, efter att det är sandpapprat

Den enkla formen och storleken gör att alla grepp som tänkas kan fungerar bra. Både hammar- och sabelgrepp är bekväma. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladrygen eller om man håller kniven i nypan. Att vända på kniven för omvända grepp går också bra vare sig det är med bladet uppåt för skära mot dig eller med spetsen nedåt som en ishacka. 

Öppning och lås

9201 är en kniv som öppnas via ett hål i bladet. Det är en av anledningarna till att jag tittade på kniven från första början. Hålet är i det här fallet fasat på ett sätt som fungerar bra. Det gör kanten mjukare samtidigt som det inte gör att man tappar fästet vilket ibland kan vara fallet med det tillvägagångssättet.

Bladhålet har fått en fasad kant vilket gör den mjukare mot tummen

Hålet är välgjort då det både är lagom stort för att komma åt samtidigt som det är välplacerat. När kniven skall öppnas behöver man inte treva för att hitta det och öppningsrörelsen känns naturlig. Eftersom det ligger ett visst fjädertryck på bladet från låsets sida så kan den här kniven inte öppnas med en snärt av långfingret som annars är vanligt med knivar med bladhål. 

Men i gengäld kan kniven förstås öppnas med hjälp av låset. Det är bara att dra tillbaks låsbulten och snärta ut bladet med gravitationsöppning om så önskas. På samma vis kan kniven förstås fällas ihop. 

Den här varianten av lås med en tvärgående bult kallas Ambi lock

SRM tillhör de företag som jobbat ett längre tag med vad de kallar Ambi lock. Det är ett av många derivat från Axis-låset då Benchmades patent löpt ut. Den här versionen är en av de bättre kan väl tilläggas. Det är inte lika mjukt som på lillebror 7228 som jag recenserade härförleden men inte långt ifrån. Men framförallt låser det mycket bra. Inget glapp eller spel och det är mycket lätt att släppa. 

Extra bra är att den här typen av lås tillåter att du använder både vänster eller höger hand eller greppar båda sidor, allt efter tycke och smak. 

Att bära

Modell 9201 är en relativt stor kniv men den låga profilen, 34 mm som högst, kombinerat med att det inte finns något som sticker ut och en låg vikt gör den lättburen. Längden är som sagt 12 centimeter och vikten så låg som 96 gram. Det är inte illa för en kniv med ett niocentimeters blad och stålram. 

Ett tämligen standardiserat clip

9201an har ett enkelt stålclip som sköter sin uppgift väl. Spänsten är tilltagen men eftersom underlaget under clipet är rätt slätt fungerar det ändå utan att riva sönder byxor i onödan. Det bör dock tilläggas att rampen är rätt liten och eftersom man begått ett litet misstag genom att fästa clipet med uppstickande runda skruvhuvuden är utrymmet under det snålt varpå riktigt tjocka byxor är inte att rekommendera. 

Clipet sitter i en fördjupning i sidan vilket gör att det inte rör sig i sidled. Det är skruvat med två stycken T6-skruvar och kan avlägsnas eller flyttas till vänster sida om så önskas. 

Försänkningen i handtagssidan är bra,
de uppstickande skruvhuvudena är mindre bra

Väl på plats i fickan sitter kniven säkert och det sticker inte upp särskilt mycket av handtaget vilket jag uppskattar. Tack vare de finmönstrade G10-sidorna är kniven både lätt att dra och stoppa undan. 

Sammanfattningsvis

SRM 92012 är en kniv som bjuder på enkel och rättfram formgivning som tydligt avslöjar vad du får för dina investerade medel. En robust vardagskompanjon. Det till ett mycket sympatiskt pris kan tilläggas. Den kostar i skrivande stund runt 400 SEK. 

För de slantarna får du tämligen mycket att glädjas över både vad gäller material och formgivning. Eller vad sägs om ett snyggt knivblad som dessutom är praktiskt och gjort i ett dugligt D2-stål parat med ett bekvämt G10-handtag. Särskilt som clipet känns mycket lite i handen vilket annars kan vara ett problem när man väljer en "loop over"-konstruktion. Men varför inte flytta det ytterligare några millimeter bakåt på kniven och göra så att kniven sitter ännu djupare i fickan när man ändå håller på?

9201 är en bra kniv för den som söker en större EDC-kniv

Och när jag ändå håller på så kan jag passa på att undra varför man tycker att det är nödvändigt med två loggor på bladet? Särskilt som den nyare av dem även återfinns på pivotskruven. Sedan behöver man inte skriva ut serienummer eller vad det nu är på bladet även om det sker med mikroskopisk text. 

Det kan tilläggas att handtaget är bra men bara efter det att jag gått över hela kniven med sandpapper. Det exemplar ni ser här har fått alla hörn och kanter såväl invändigt som utvändigt bearbetade. Direkt ur lådan var insidorna närmast vassa och det gäller även hörn och kanter kring fånglinehålet och handtagsryggen. Det är definitivt en punkt som kan förbättras. 

Men personligen tycker jag SRM 9201 gör sig bättre som prisvärd friluftskniv

Men överlag är SRM 9201 en mycket positiv bekantskap. Flera små detaljer visar på att man trots den låga prislappen vill åstadkomma en bra produkt. Materialen är väl valda, låset välgjort, ramen är lättad, bladhålet fasat och man har lyxat till det med en krage kring pivotskruven till exempel. 

Att SRM inte krånglat till det med exotiska former eller udda lösningar ger dessutom en praktisk kniv med ett bra knivblad och ett sympatiskt handtag. Låter det som något för dig är det bara att slå till.  

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 96 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Ambi lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - undrar vad som komma skall

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP Penguin

-  kniven som flyger högre än sin föregångare

Det är sympatiskt med utveckling. I alla fall de gånger den rör sig åt rätt håll. Det gör det för QSP Knives som tillverkare. Det har under en längre tid känts som de skruvat upp kvalitetsnivån ett snäpp i taget. Framför allt är det designen som förbättrats men även omsorg om detaljerna. De började bra men är nu på en annan och högre nivå. Det märks i och med den här kniven som döpts till Penguin. 

QSP  130-A Penguin

Jag kan inte låta bli att jämföra den här med en annan och tidigare modell från QSP kallad Parrot. Den återfinns förvisso ett steg lägre i prisklass vilket i skrivande stund innebär ca 22€. Penguin kostar runt hundra kr mer. När jag recenserade Parrot fick den goda vitsord av mig och jag ansåg då som nu att den konkurrerade med knivar som exempelvis OKC RAT2.

Det gör inte Penguin. Den sopar mattan med dem båda för att uttrycka det rättframt. Orsaken står att finna i ett flertal väl genomtänkta val som höjer den ett par nivåer.

Penguin bjuder på budgetexcellens

Twitterversion: Bäva månde konkurrenterna, QSP har skruvat upp tempot och ihop en riktigt bra budgetkniv i och med Penguin

Blad

Bladet på Penguin är lätt beskrivet då det är ett gott exempel på en av grundtyperna. Det är ett rättframt sheeps foot-blad helt enkelt. Inget "modifierat" över det alls. Det medför en spikrak egg som löper parallellt med bladryggen. Den senare är för övrigt mjukt rundad. Man har från QSPs sida valt att inte göra en svepande sheeps foot utan valt en vinkel som ger en stark och förvånansvärt effektiv spets.

Längden på bladet är 78 mm och höjden 22 mm. Finishen är snyggt tvåtonad med en längsgående satin på den flata delen av bladet och en vertikal på själva slipfasen. Logotypen är en av de minsta jag sett på länge och definitivt den mest diskreta från QSP. Den kan man inte reta sig på det minsta. På motstående hittar man information om ståltyp vilken även den är delgiven i mycket liten textstorlek. 

Ett stilrent sheeps foot-blad med diskret märkning

Det som kan utläsas där är att stålet är D2. I den här inkarnationen gillar jag stålet tämligen väl även om jag alltid föredrar "rostfria" stål på fickknivar. Något jag ofta påpekar. Men det skall sägas att den är finishen skyddar stålet väl från fläckar och jag har sluppit det så här långt. Vidare kan konstateras att fabrikseggen var en av de vassaste på mycket länge. Klart i paritet med vad t ex Cold Steel brukar erbjuda vilket är ett högt betyg. Knivar slipas om ändå men hur en originalegg gjorts ger en fingervisning om hur mycket tillverkaren bryr sig om detaljer och första intryck.  

Stålet är D2 och fabrikseggen riktigt bra

Det innebär också att den här kniven skär mycket bra. Lika bra som den ser ut att göra faktiskt. Det stod klart inte minst efter det att jag använt den till att förvandla en gammal soffa till en "fäll-soffa". Tyg, stoppning och mellanlager var tvunget att separareas för att rymmas i en mycket liten bil på väg till soptippen, förlåt kretsloppsparken, som det numera heter. Vid sådana uppgifter märks likheterna mellan en dylik bladform och en brytbladskniv. Spetsen biter bra i det som skärs och den raka eggen gör att tyget inte glider bort från eggen.

Överlag är bladet sympatiskt att hantera även till mindre uppgifter av allehanda slag. Ni vet det där mer vanliga som snörstumpar, att avlägsna klädetiketter och i mitt fall, att avlägsna plastpaket från ost. Ibland kan nämligen sheeps foot-blad vara så rundade att de saknar spets men det är inte fallet här som sagt. Även kartong och tjockare plast går bra men när materialen blir tjockare känns det förstås att det är en liten kniv även om det mest är handtaget det märks på. 

Handtag

Penguin erbjuder ett handtag som både är enkelt utformat och konstruerat. Man har inte krånglat till något i onödan. Grundformen är tämligen rak och en smula kantig fast med väl rundade hörn. Ett fingerskydd och en svag utbuktning har gjorts för att hålla handen på plats. Den sista detaljen kunde jag varit utan då mina händer är så pass stora att "näbben" gör att det blir en smula trångt för alla fingrar. Men i gengäld är den så pass diskret att det går att placera lillfingret över den. 

Materialet i sidorna är linnemicarta

Inuti handtaget hittas en stålram som för ovanlighets skull inte är lättad. Kniven är öppen i ryggen och där hittas två tunnformade distanser. De utgör tillsammans med pivotskruven de tre fästpunkterna som håller samman kniven. Storleken på de bakre ramskruvarna och clipet är T6 och för pivotskruven gäller T8, vilket är tämligen vanliga mått.

Ramen är polerad och kanterna både i rygg och undersida är väl rundade. Sådana detaljer är viktiga för den övergripande komforten. Särskilt vassa insidor av ramar vill gärna pressa mot lillfingret när man skär något och kniven vrider sig i handen. Det slipper man här.  

En öppen konstruktion byggd på en icke lättad stålram

Utanpå ramen hittas sidor som är gjorda i linne-Micarta. Tidigare har QSP använt sig av en egen variant kallad Flax*. Färgen i det här fallet är brun och ytan halvpolerad. Den ger därmed inte extremt myckte fäste. Den är snarare något hal.

Stor nog för att rymma hela handen även om det är med nöd och näppe

Ergonomin på Penguin är god men inte extraordinär. Det raka handtaget är stort nog för att alla fingrar skall få plats om än precis för ett hammargrepp. Det gör att man kan ta i med kniven när man skär i till exempel trä. När man gör det känns emellertid clipet en smula som den här typen av clip har en tendens till att göra. Å andra sidan känns det mycket lite när fattningen ändras till en sabelfattning med tummen ovanpå bladryggen. Då hamnar den på därför avsedda räfflor som är lagom skarpa för att ge fäste utan att äta upp fingret. I omvända grepps för att utföra draw cuts, alltså att skära mot sig är Penguin utmärkt.

Öppning och lås

Penguin öppnas med tumknoppar. De är bra placerade och i kombination med en väl avstämd detent-kula med lagom motstånd gör det att bladet vill flyga ut lite som en flipperöppnad kniv. Det är således en mycket lätt och snabböppnad kniv. Det går för all del att smyga ut bladet också men det kräver lite tankearbete. Knopparna sticker ut en bit vilket gör dem lätta att nå. Skall något negativt invändas så är det att de är lite vassa.

En av anledningarna till den lätta gången och att bladet känns så stadigt är de överdimensionerade bronsbussningarna. Här har man valt att inte använda billigare nylon och dessutom göra dem riktigt stora. Det ökar förstås anläggningsytan mellan blad och handtag vilket gör kniven stabilare.  

Mycket bra tumknoppar om än något vassa

Låser gör Penguin med en liner lock. Här är det väl utfört på så vis att hela låsarmens yta är i kontakt med bladbasen samtidigt som den kontakten inte sker för långt in. Därmed finns utrymme för slitage. Geometrin är god vilket visas genom att bladet hålls stabilt utan rörelse och inte minst av att låset inte glider under belastning. En del av den stabiliteten kan förklaras av att låsarmen inte är uttunnad överhuvudtaget. Det gör att själva låsarmen är exakt lika kraftig som resten av ramen. En detalj som är nog så viktig och ofta missas när linerlås jämförs med ramlås som ser kraftigare ut. En kedja är som bekant inte starkare än sin svagaste länk. 

Liner lock i stål, enkelt och i det här fallet väl fungerande

Låset är lätt att släppa eftersom låsarmen är lättåtkomlig och försedd med skåror. Åtkomsten underlättas av att motstående sida är försänkt. Skårorna är i det här fallet ett måste då ramen för övrigt är polerad och väl rundad så utan dem hade tummen glidit av. 

Att bära

Sidorna på den här kniven är tämligen glatta och yttermåtten diskreta. När det kombineras med ett bra clip får man en mycket lättburen liten EDC-kniv. Penguin är ingen tung fågel utan hamnar under hektot med marginal, 91 g. Detta som sagt trots att ramen inte är lättad. En sympatisk detalj är att den väger in på exakt uppgiven vikt. 

Penguin har fått ett "deep ride"-clip med god spänst

Det här kunde varit ett excellent clip. Som det är nu får det godkänt eller något mer då de flesta detaljer är korrekt utförda. Storleken är väl anpassad till kniven, spänsten utmärkt och rampen adekvat för att fungera med de flesta fickors kanter. Dessutom känns det väldigt lite i hand när man arbetar med kniven.

En nymodighet för QSP hittas och det är hur clipet är fäst. Istället för det mer vanliga att göra en försänkning i handtagssidan för att hindra att clip vrider sig har man här valt att göra det på insidan. Clipet fäster därmed i bakänden av kniven. Det är dessutom flyttbart! Genom att göra på det här viset får man en renare och snyggare sida på handtaget. Det medför även att skruvarna som håller clipet naturligt blir mer försänkta än annars. 

Och här detaljen som sänker betyget på clipet. Spetsar skall ALDRIG peka utåt

Clipet är av deep ride-typ som synes på bilden ovan. Inget av kniven syns när den befinner sig i fickan. Den enda nackdelen det medför är att likt andra clip av den här typen sitter det långt bak på handtaget. Det ger att bakänden av clipet, själva loopen, känns i handen om man håller lite hårdare i kniven eller skär under längre tid. Under mer normal användning är det emellertid inte ett problem.

En annan detalj som kan föras in på det negativa kontot är spetsen på clipet. Det pekar utåt. Så gör man inte! Det är alltid negativt. Det gör att man ofta stöter i spetsen med handen när kniven sitter i fickan och man riskerar att skrapa saker i omgivningen.

Det är det enda som hindrar mig från att säga att det här är ett excellent clip. Nu är det "bara" bra.

Sammanfattningsvis

Det var länge sedan jag stötte på ett så pedagogiskt exempel på att knivtillverkning handlar om att göra goda val. Särskilt sant är det för de lägre prisklasserna där budgeten är mer snäv. För att åstadkomma bra knivar i de segmenten krävs att rätt beslut fattas om vart mödan skall fokuseras. Den processen är tydlig att QSP ägnat sig åt här. 

Penguin är en utmärkt  och väl genomtänkt EDC-kniv

Det finns flera exempel på det. Handtagsmaterialet är ett sådant även om det kanske mest är valt för den specfika modellen. Micarta och G10 får betraktas som likvärdiga när det kommer till hur de presterar. Men micarta känns som ett lyxigare material och det är det som är "ansiktet" utåt för en kniv, det som syns först.

Ett annat val som är en  förändring jämfört med tidigare knivar i det här prisspannet är stålet. Bladstålet är i det här fallet D2 medan äldre Parrot till exempel är försedd med 440C. Många betraktar det som en uppgradering. Men jag är inte lika säker på att jag håller med om det. "The jury is out" i det fallet som de säger. Men QSP har lyssnat till vad ett antal högljudda röster på internet anser och därmed blev det ett byte av stål och det som blev resultatet är inte dåligt alls.

Sedan finns det ett par detaljer till som är värda att framhålla då jag anser att de är riktigt bra steg åt rätt håll. En är märkningen som är väsentligt mer diskret än vanligt och faktiskt riktigt snygg i mitt tycke. Jag tillhör inte dem som anser att alla knivblad måste vara helt sterila för att vara tilltalande. Är märkningen så här liten är det mer än acceptabelt.

En viktigare utveckling är att man gjort pivotskruven grövre och framförallt glidlagren större än på tidigare Parrot. Det ger en stadigare kniv med utmärkt action. Kniven är föredömligt lätt att båda fälla ut och ihop. 

QSP Penguin, en kniv jag varmt rekommenderar till alla som uppskattar en god rak egg

Så vad du får i den här kniven är genomgående hög tillverkningsvalité. Det visar sig i god passning mellan materialen, väl rundade kanter och hörn, centrerat blad och inte minst en riktigt vass och bra fabriksegg. Du får också godkända material i en kniv som både har ett riktigt bra blad och dugligt handtag. Den är därtill snygg. Sammantaget en kniv som väl visar hur man hushåller med tillverkningsresurser för att åstadkomma något bra som ändå är plånboksvänligt. Den här kniven blir en klar rekommendation från min sida till den som gillar ett gott sheeps foot-blad. 

Jag måst säga att det är imponerande att en pingvin kan flyga högre än en papegoja trots att den saknar rätt sorts vingar!

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 91g

Bladlängd: 78 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: D2

Handtag: Micarta på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - djurvän

* Flax betyder linne på engelska och det är vad det handlar om, en variant av linnemicarta. Jag är rätt säker på att det har med namnskydd att göra. Komponenterna är annars desamma d v s någon form av fiber sammanfogad med lim under högt tryck och värme. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre