Recension QSP Dolphin

 

-  Blank, blankare, Dolphin

Ibland får man bejaka sin inre skata och visa uppskattning  för det som är blankt och skimmrande. Om du gör det är det mycket lätt att falla för den här kniven från QSP Knives kallad Dolphin. 

Stora delar av den har fått en spegelpolerad finish vilket gör den notoriskt svårfotograferad. Vilka övriga egenskaper kan en silverblank delfin tänkas besitta förutom det? Det är vad jag ämnar gå in på i den här presentationen. 

QSP Dolphin

QSP är ett märke som började med tämligen robusta knivar i de något lägre prisklasserna. Välbyggda, gjorda i dugliga material samt prisvärda. Idag har de vidgat katalogen väsentligt. Numera finns knivar i de flesta prisklasser där är både fastbladare och fällknivar representerade även om fokus ligger på det sistnämnda. 

Bland dem finns allehanda låstyper, bladstål  och handtagsmaterial representerade. Trots det är Dolphin en smula unik. Bland annat för sin spegelfinish men även för den övergripande formen, vissa dekorelement och inte minst hur låset är konstruerat. 

För närvarande finns fem olika varianter av Dolphin som alla utstrålar lyx. Du kan få den  med träinlägg som här eller med pärlemor, abalone, kolfiber eller lite enklare resin i handtaget. Det finns en delfin för de flesta. 

Kortversion: QSP Dolphin, en kniv som lyser upp tillvaron med en känsla av lyx utan att tömma plånboken helt.

Blad

Själva bladformen är inte komplicerad. Dolphin har fått en uttalad nos i form av en spetsig drop point. Bladet är 80 mm långt och 20 mm högt som mest nära handtaget för att sedan direkt börja smalna av. Tjockleken på bladgodset är 3 mm. Ett slankt blad med andra ord. Särskilt som spetsen är mycket distinkt. 

Formen förstärks av en av avfasad rygg som dock i vissa vinklar kan vara svåra att på grund av en av de mer utmärkande detaljerna på det här bladet, nämligen finishen. 

Lyckas du fånga det här bladet på bild så ser du att det är en drop point

Det går nämligen inte att undvika att tala om den spegelfinish som bladet försetts med. Den är för övrigt mycket välgjord utan att för den skulll vara perfekt. 

Men det finns fler detaljer att upptäcka och de är mycket positiva. För det första är kniven nästan fullt flatslipat i hela bladets höjd. När det sedan kombineras med ett tunt bladgods  och en av de bättre fabrikseggarna jag stött på för en tid så blir man glad. En extra bonus är att spetsen är nåluddsvass. 

Särskilt när märkningen är lika diskret som vanligt hos QSP. De förlitar sig nu ofta på sin andra logotyp, sin triangellogga på pivotskruven för att upplysa om vem som gjort kniven. Den på bladet är liten och snygg. Bladstål finns på andra sidan men är svårt att uppfatta. 

I vilket fall som helst står där 14C28N. Man får förmoda att valet av stål inte bara föll på de generella  egenskaperna, vilka är goda, utan även på hur väl det gå att polera.  

Stålet som fått en spegelfinish är 14C28N

Bladet har ett "sharpening choil" vilket underlättar framtida slipning. En procedur som helt klart kommeratt  förstöra bladfinishen å andra sidan. Men knivar är till för att användas. 

Men det kan jag säga direkt, den här kniven har inte testats "hårt", vad det nu är! Inga bildäck, inga knotiga bitar ek som torkat i tre år i solen och inte har det skurits halfrusen torsk eller liknande.  

Jag betraktar det här som en gentlemans knife och den har därför använts som sådan. En EDC-kniv av  den mer eleganta skolan. Därför är saker som kartong, lite tejp, några buntband, nylonremmar runt  lådor, lite grönsaker i köket till utflyktssmörgåsar exempel på vad kniven använts till. 

Och så att pilla metallflisor ur händerna. Det blir en del sådana om man är knivkastare och den här grymma spetsen är mycket bra till dylika uppgifter. Men i övrigt skär den här kniven förbaskat bra. Ett tunt, vasst blad är en bra start för det. 

Därmed är Dolpin perfekt för alla lättare uppgifter du kan stöta på. Men vet du med dig att du arbetar i skogen, på en byggarbetsplats eller behöver bända upp färgburkslock på regelbunden basis så finns bättre alternativ i QSPs katalog. 

Handtag

Handtaget är lika spektakulärt som bladet. Konstruktionen är förvisso inte unik, här har man bara tweakat ett standarkoncept. Dolphin har en ram av stål som är lättad, men inte på insidan utan på utsidan för att få plats med de inlägg av olika material som hittas där. Sedan är ramen skruvad i två punkter utöver en stoppbult för bladet samt pivotskruven förstås.

Pivotskruven är justerbar och som vanligt är det skruvhuvud som försetts med QSPs triangellogga D-formad vilket gör att den inte spinner om du vill justera eller demontera din kniv. En liten men sympatisk finess. 

Men sedan följer en annan av de tidigare nämnda dekorelementen som får kniven att avvika  från mängden. Det är den skruv som håller kniven samma i änden av handtaget och genom sitt hål även agerar fäste fånglina. Inspirationen är hämtad från cykelvärlden och är av "klingbultskonstruktion". Det medför att  den bara kan lossas med en specialnyckel. En sådan är dock bifogad i lådan. 

Träinlägget i handtagssidan är av mycket hög kvalitet. Det gäller både själva infattningen samt ådringen

Det mest uppenbara med handtaget är dock ett par andra saker. En är förstås att stålet även här är spegelpolerat för att matcha  bladfinishen. Utöver det kan sägas att alla hörn och kanter är mycket väl rundade och mjuka mot handen. 

I handtagets sidor hittas sedan intarsia av trä i det här fallet. Ett stabiliserat trä för övrigt så risken för att det krymper eller spricker under normal användning är mycket liten. Jag vet faktiskt inte vad det är för träslag  som använts  men det har en extremt vacker ådring. 

De här träsidorna är även de rundade vilket förstärker det mjuka intrycket som hela handtaget ger. Det följer av formen då Dolphin har ett typiskt "pistolgrepp" där  hela formen  är svängd och något vinklad i förhållande till bladet. 

Ramen är även den blankpolerad. För övrigt är Dolphin öppen i ryggen

Längden är 118 mm och det räcker till ett fullt fyrfingersgrepp med lite över. Det vill säga pekfingret faller perfekt på plats på avsedd plats och sedan fyller resten av fingrarna på. Den runda avslutningen fungerar som stopp bakåt. Tjockleken är 11 mm vilket  är slankt nog för att kniven skall vara lätt att bära men tjockt nog för att fylla upp handen. Höjden på handtaget är som mest 23 mm över fingerskyddet och själva handtaget strax under 20 mm. 

Dolphin är bekväm att greppa i alla de vanligaste fattningarna samt några till

Med sitt svängda handtag och mjuka former även i övrigt har Dolpnin fått ett riktigt bekvämt handtag. Långt bekvämare än vad man förleds att tro. Hammargrepp som beskrevs ovan är riktigt sympatiskt men på samma vis känns ett sabelgrepp alldeles förträffligt. Men även i övrigt fungerar pinch-grip/nypan och omvända grepp lika bra. 

Det som saknas för hard core-användarna är förstås bättre fäste i form av friktion. Det här är inte en kniv att filea fisk med i en gungande båt till havs. Den gör sig bättre på en picknick i en park för att dela en baguette, skiva en tomat och skära till en bit Brie.  

Öppning och lås

Under den  här rubriken hittas de delar som verkligen talar till entusiastsidan av knivanvändare. Men först vill jag säga att jag är tacksam för att QSP valt att frångå den nu populära trenden att ha multipla öppningsmetoder. En riktigt bra duger gott åt mig. 

Ett exempel på det har vi här. Tumknoppar nära perfektion. Formen gör att de inte känns vassa mot tummen. De är lätta att nå och sitter lagom långt upp samt från bladet för att tummen lätt skall hitta dem. Bågen de beskriver gör användningen enkel kronan på verket är att de är helt ur vägen när kniven används. De nästan försvinner bakom den rundade  framänden på handtaget. 

Tumknoppar nära perfektion möjligen undantaget utseendet då

Men sedan kommer den riktiga bonusen. Förvisso brukar QSP knivar i allmänhet kännas bra att öppna. Ofta tack en kombination av god geometri och keramiska lager. Det hittar vi här också men Dolphin är på en helt egen nivå. Den har en absolut magisk känsla, den som brukar beskrivas som glas som glider mot glas. Jag kan bara anta att det är vad det polerade bladet gör när det kommer i kontakt med kullager. I vilket fall som helst resultatet strålande. 

Låset är ett liner lock men ser ut som ett bolster lock

Låset står i katalogen beskrivet som en liner lock men det ger snarare intrycket av ett bolster lock. Anledningen är att den hittas under träsidan, inte bara bolstret då men nära på. I vilket fall är det extremt väl utfört.

Vad beträffar funktion finns inget alls att anmärka på. Det låset hundra procent av gångerna du öppnar kniven och det är extremt stadigt. Här finns verkligen inte en tillstymmels till rörelse i bladet åt något håll. En solid känsla helt enkelt.

Därtill är det relativt lätt att släppa. Det finns utrymme att komma åt låsarmen och motståndet är rimligt. Men anlednigen till att jag skrev "relativt" och inte ger full pott är förstås den polerade ytan som inte ger det bästa fästet för tummen. Men det är en eftergift man får göra på skönhetens altare ibland.

Att bära

Måtten på QSP Dolphin är sådär i mitten av allting utan att sticka ut. En totallängd på 198 mm ger en hopfälld längd på 118 mm. Den "extra" längden där kommer sig förstås av avslutningen på handtaget vilket inte ger världens bästa ratio mellan blad/handtag. Tjockleken ligger på strax  över centimetern och sammantaget ger de här måtten en vikt av 104 g. 

Alla mjuka former gör att det här vattendjuret gömmer sig väl i  en ficka

Till formen är Dolphin lika strömlinjeformad som sin namne och ligger bekvämt när den befinner sig i en ficka. Men observera att jag skriver "ligger". Dolphin saknar nämligen clip.

...nej, inget clip på den sidan heller

Det är förstås ytterligare en detalj som är kopplat till hur man valt att designa den här kniven. Men det kan vara bra att känna till. 

Själv bär jag min i en skyddande liten läderpåse tillhörande en annan kniv.  Annars kan man köpa till en läderfodral försett med clip till den här kniven från QSP. 

Sammanfattningsvis

Dolphin är en av de där knivarna som sticker ut och gör det på ett positivt vis. Knivmarknaden idag är större än någonsin vilket är till fromma för oss konsumenter. Men det medför förstås att många knivar är intill förväxling lika. 

Men det gäller inte i det här fallet där QSP har utgått från vad  som skulle kunna vara inspiration från många knivar hemmahörande i medelhavsområdet när de formgav den här strömlinjeformade skapelsen. Den egenskapen samt den böjda formen gör att jag tycker att namnet är osedvanligt passande. 

Utöver det har QSP valt att förstärka utseendet genom att dels polera såväl ram som blad. Något som förstås tar tid i anspråk samtidigt som det definitivt polariserar köparna. Men å andra sidan gillar inte alla svärtade blad och ökenkamoflage heller. Vidare har man försett kniven med en stor och dekorativ skruv i slutet av handtaget. 

Men främst är det iläggen av de olika materialen som talar till ögat. Träet i det här fallet är snyggt infällt utan skarvar eller kännbara kanter. Det är även fint rundat och mjukt att ta på. Men framförallt har det en ådring som skapar ett dramatiskt mönster de lyckats framhäva väl. 

En av de vackrare knivarna som QSP har släppt enligt mig

Utöver ett tilltalande yttre så följer QSP upp med en av de mjukaste  fällknivar jag stött på. Ja, jag vågar sträcka mig så långt. Känslan i öppning och stängning är silkesmjuk. När det kombineras med tumknoppar som förvisso är generiska till utseendet men perfekta sett till funktion uppstår ljuv musik. Särskilt som låsfunktionen sjunger med i den symfonin. 

När bladet sedan uppenbarar sig är det blankt. Det är det första intrycket. Det andra är att det skär och sticker bra. Det är tunt, vasst och flatslipat till i princip hela bladets höjd. 

Med en sån här bladfinish följer att den är hopplös att fotografera men även att kletiga saker man skär får svårare att fastna än säg på något som är blästrat och rost får svårare att få fäste. Något annat som får fäste är förstås fingeravtryck. 

Så sammantaget är bladet rätt praktiskt och handtaget är inte bara snyggt utan mycket bekvämt. Men med tanke på finishen skulle jag sätta kniven i det något diffusa facket "gentlemans knife". En EDC-kniv men kanske inte för de tyngsta sysslorna. 

Något som understryker det är förstås avsaknaden av clip och närvaron av läderfodral. 

QSP Dolphin, en elegant vardagsföljeslagare

Det här gör att QSP Dolphin känns som en kniv för den som söker något elegant i vardagen, som har en inre skata att  bejaka men som trots det söker funktion om än inte till de allra tyngsta uppdragen. Med tanke på vad som skrevs ovan får man heller inte vara clip-fetishist, då går den här kniven bort.  

Men för alla andra är det en lite udda men ändå en pärla. En kniv som inte riktigt ser ut som alla andra.*

QSP Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: 118 mm

Vikt: 104 g, uppgiven vikt +/- 102 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: 14C289

Handtag: Stål med träintarsia

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - bejakar sin inre skata

*Riktpris på hemsidan för den här versionen är 90$

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - QSP Jumping Jack

Som motvikt till allt modernt som inkluderar ny låsteknik, superavancerade stål och formgivning som tänjer på gränserna finns även mer klassiska fickknivar på marknaden. Nu är Jumping Jack  från QSP  inte helt traditionell utan sorterar under den kategori som kallas modern traditionals. 

Det vill säga de ser ut som farfars gamla kniv. Nu får ni tänka  er en mycket gammal farfar som bär en mycket gammal kniv. I själva verket är det mest utseendet som drar åt det hållet skall tilläggas. Tillverkningsmetoderna, teknikerna och inte minst materialen är förstås helt moderna.

QSP Jumping Jack

Utseendet är QSP själva inte ansvariga för då det här är ett samarbete och kniven är designad av Spencer Marquardt från Finch Knives.

Förutom utseendet är det förstås det faktum att det är en Slip joint som flirtar med äldre tider. Det och bladformen som är en slags hybrid men som mest drar åt ett Spey-blad. Även materialen är av den karaktären även om det finns fyra versioner att välja mellan vilket inkluderar abalone, trä, horn och sedan den här i resin-plast. Plasthandtag har dock använts i hundra år vid det här laget så de börjar bli rätt traditionella de också. 

Mer modernt är att konstruktionen är skruvad och därmed kan plockas isär eller kan man nöja sig med  att spänna pivotskruven en smula om man känner för det. Även stålet följer den linjen och här hittas ett rostfritt 14C28N. 

Längden på bladet är 70 mm, tjockleken är 3mm och slipningen flat. Ett tämligen stabilt blad med andra ord. På klassiskt vis har bladet ett halvvägsstopp vilket är tacknämligt då den starka ryggfjädern annars hade kunnat kosta dig en fingertopp. Tilläggas kan att bladet löper på glidlager i koppar vilket gör gången mycket mjuk. 

En modern traditional från QSP designad av Spencer Marquardt

Totallängden på kniven är 159 mm i öppet läge och 89 mm när den befinner sig i fickan. Vikten landar på 90 g. Tämligen goda proportioner för en fickkniv. 

Sammantaget en mycket trevlig bekantskap är mina första intryck. Kniven ligger bra i handen och Walk & Talk är sympatiska. Men det är detaljer som jag ämnar avhandla i kommande recension. 

QSP Knives

/ J - återupplivar traditioner

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Dolphin

Trots att Dolphin som den här kniven kallas inte är den dyraste QSP gjort så kan det mycker väl vara en av de mest extravaganta. Såväl utseendet som behandlingen av materialen bidrar till den känslan. 

Designen med sina svepande linjer andas lite medelhavskultur och kanske influenser från franska, italienska eller spanska traditionella mönster. Eller så är det inte alls så och den eller de som designat den bara gillar flödande former. Men de finns där i alla fall. 

QSP Dolphin

Det finns för närvarande fem versioner av Dolphin. Bland dem finns enklare material som blå resin men även abalone, pärlemor och kolfiber återfinns bland materialen eller som i det här fallet stabiliserat trä. Jag vet faktiskt inte vilket träslag det är fråga om men med tanke på hur det ser ut ligger Tuja nära till hands.

Kniven har en ram av stål i vars sidor det gjorts fickor för träpanelerna. Dolphin är öppen i ryggen där en standarddistans hittas halvvägs och mot bakänden till en överdimensionerad tub som även agerar fånglinehål. Den agerar även fästpunkt och skruvhuvudet är knappast standard men en specialnyckel medföljer om du vill demontera din kniv.

Totallängden är 198 mm och stängd 118 mm. Det ger en vikt på 102 g. Bladet är ett 80 mm långt drop point-blad. Det är 3 mm tjockt och materialet är 14C28N. 

Dolphin öppnas med tumknoppar och låser med en liner lock. Eller snarare med tanke på tjockleken och hur träsidorna sträcker sig över den så handlar det snarare om ett bolster lock vilken är en variant av en frame lock. 

Dolphin är en kniv med flödande linjer och ett spetsigt blad som kännetecknas av sin spegelfinish

Så långt är Dolphin ingen anmärkningsvärd kniv alls bortsett från det extraordinärt snygga träet i sidorna. Men det är tämligen uppenbart att det inte är det som är det som gör kniven så spektakulär. Den detaljen sköts istället om av den ovanliga och mycket väl genomförda spegelpoleringen. 

Bladet är synnerligen blankt men ramen och övriga detaljer har fått samma behandling så allt skiner. Det gör att  den här kniven sticker ut rejält i mängden. 

Mer om denna något "blingiga" skönhet blir det i en senare recension. 

QSP Knives

/ J - leker skata

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Beetle

De senaste knivarna jag presenterat från QSP har utmärkts att de varit medium till stora samt genompraktiska. Jag tänker då på de nyligen recenserade Turtle Punk men framförallt Ripley. Nu blir det lite roligare!

Den här tingesten är förvisso lite större än man först kan förledas att tro. Men tråkig är den i vilket fall som helst inte. Låt mig introducera en tämligen ny kniv vid namn Beetle!

QSP Beetle

Så här långt finns den att tillgå i fem varianter. En ser "normal" ut, en är svartare än natten och tre är synnerligen färgglada. Ibland behövs lite färg i tillvaron så jag valde den slående kombinationen av svart och rött. 

Förutom via färgskalan känns kniven igen på sin något knubbiga siluett och förstås på att det är en fällbar dolk. Förvisso inte tveeggad i original men eftersom hela bladet är dolt i handtaget när kniven är stängd går det att slipa även andra sidan om så önskas. 

Om kniven kan sägas att den är byggd kring en färgglad men lättad stålram med sidor av G10. Det är en liner lock och bladet fälls ut med en flipper. För att underlätta det rider bladet på keramiska lager. 

Beetle - en kniv som i vilket fall som helst inte är tråkig

Bladet som uppenbarar sig är en rätt svulstig spear point men om man täcker över övre halvan av bladet är det som återstår rätt praktiskt. Längden på bladet är 75 mm vilket matchas av en bredd på som mest strax över 28 mm. Tjockleken är 3 mm och stålet är 14C28N. Ett material QSP använder i allt högre utsträckning i sina mellanklassknivar har jag upptäckt. 

Hela kniven mäter utfälld 180 mm och hopfälld 105 mm. Vikten ligger kring 117 g. 

Överlag en kul liten fälldolk som är allt annat än tråkig! Skön att hålla i är den faktiskt också. Närmare tankar kring övriga egenskaper ber jag att få återkomma till. 

QSP Knives

/ J - gillar skalbaggar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension QSP Turtle Punk

 

-  en mer elaborerad Alfaro-design den här gången

Man skall hålla sina löften har jag hört och eftersom jag häromdagen lovade ytterligare en QSP-kniv från samma formgivare så kommer här Turtle Punk. Om den förra kniven mest var inriktad mot att vara ett verktyg med litet eller inget utrymme för det extravaganta så är det här väsentligt mycker mer intrikat design vad gäller exempelvis handtaget. 

Men den är trots det rejält praktisk kan jag avslöja direkt. Låt oss ta en närmare titt på den här sköldpaddan!

QSP Turtle Punk

Förutom märke och designer delar de här två modellerna en hel del andra egenskaper. De är till att börja med exakt lika långa vilket avspeglar sig i bladet som också är identiskt i längd. Sedan har de samma typ av bladstål och handtagsmaterial. Därtill har de samma storlek på standardclip från QSP och är hopsatta med samma sort och storlek på skruvar. Ja just det, de öppnas båda med tumknoppar också. 

Frågan är om Keanu Alfaro, designern bakom de här två modellerna varit lat och kopierat sig själv? Det skulle jag inte vilja påstå. Snarare förhåller det sig så att det här är en studie i hur pass två olika knivar kan bli trots att de delar så många likheter. 

Turtle Punk, en Keanu Alfaro design med tantoblad och tvåfärgat G10-handtag

Kortversion: QSP Turtle Punk, en kniv med ett distinkt utseende och sympatiska egenskaper

Blad

Den första markanta skillnaden mellan Turtle Punk och kusinen Ripley är att här bjuds det på ett blad med tantospets. Bladspetsen är därtill förstärkt genom en annan vinkel på slipningen som för övrigt är helt flat. Ytterligare en likhet med sin släkting. Men till skillnad från den har Turtle fått en liten falskegg vilket förstärker det spetsiga utseendet och förbättrar en redan god penetrationsförmåga. 

Bladet är en slags modifierad tanto med förstärkt spets, falskegg och en svagt svängd egg

Närmast handtaget finns räfflor för bättre fäste och de får väl sägas vara mediumgrova. Inget extremt grepp så de river av huden på fingret men heller inte såphala. De fyller sin funktion. 

Bladet är stentumlat, en ytbehandlig som QSP och för den delen andra tillverkare ofta återkommer till. Den är lätt att åstadkomma och den döljer märken väl. Märkningen är numera mycket diskret från QSPs sida. Ett svar på flera års önskemål från kunderna misstänker jag. På presentationssidan hittas loggan i litet format och på motstående kan man om man har mycket god syn läsa ståltyp. I övrigt är bladet rent. 

Stålet är det av QSP ofta använda 14C28N, ett svenskt stål som är alldeles utmärkt för prisklassen. Det är inget extraordinärt men det är mycket rosttrögt, relativt segt för att vara av den typen samt håller skäran relativt väl. Och när det skall underhållas, vilket jag gör med strigel och bryne så är stålet lätthanterat. 

Stålet i det flatslipade bladet är 14C28N

Något man kanske inte tänker på direkt när kniven betraktas är att eggen faktiskt är svängd. Det gör två saker. Dels blir kniven mycket lättare att hantera mot flata ytor, något jag ofta påpekar eftersom jag frekvent använder det när jag skär saker. Det andra det gör är att "mildra" den andra spetsen som uppstår på tanto-blad. Det är på gott och ont då det gör utseendet mindre renodlat samtidigt som det ger Turtle Punk en slags buk trots allt. En som troligen kommer förstärkas den första gången du slipar om din kniv. 

Kombineras de egenskaperna med en full flatslipning med godkänd fabriksskärpa och ett kompetent stål så får du en kniv som är överraskande praktisk. Särskilt som spetsen är förträfflig för att punktera irriterande plast och annat som behöver stickas hål på. 

Den "andra" spetsen är dessutom möjlig att nyttja där du exempelvis skär upp tejpade lådor. Även om jag oftast vänder på kniven och gör det med baksidan av spetsen för att inte skada det som är inuti. 

Överalag är jag mycket nöjd med hur den här kniven uppträder. Det gäller även ute i skogen. Kniven är förvisso flatslipad men hela 0,5 mm tjock bakom eggen. Egentligen för mycket för att vara optimalt men det gör även att bladet känns stadigare när man skär i trä. Den lär inte vika sig i första taget. Inte ens när man bänder loss bladet från en vresig rot. Eggen bra i både torrt virke och färska grenar för övrigt. 

Även i rep av olika typer fungerar Turtle Punk. Men efter ett tag behöver du bryna om kniven om skär i nylonrep eller smutsig ankartamp. Stålet håller som sagt inte hur länge som helst. 

Handtag

I begynnelsen var en lättad stålram. Så kan skapelseberättelsen om många knivar börja. Så även den här. utanpå den hittas dock rätt arbetade sidor i G10. Den finns i tre färgställningar varav den här som synes är svart och vit. Annnars finns ett multifärgat respektive grönt tema. 

Handtaget är sedan förankrat i två fästpunkter utöver den justerbara pivotskruven. På den senare hittas förresten QSPs andra logotyp, en triangel. Skruven är som vanligt D-formad vilket hindrar att den spinner när den skall släppas. Något QSP gör förträffligt. 

Skruvarna är som sagt desamma som på Ripley vad gäller dimensioner vilket innebär att distanserna som återfinns i den öppna ryggen är skruvade från två håll med T6-skruvar. I Pivotskrven hittas en T8. Den bakersta skruven till distanserna är förlängd då den även hjälper till att hålla clipet på plats. 

Ett bekvämt handtag som fått ett tredimensionellt sköldpaddsmönster 

Materialet i sidorna är som sagt G10 som är tvåfärgat och mönstrat vilket ger det speciella utseendet som är om inte unikt så ovanligt. Det och ytan som fått samma buckliga struktur som ett sköldpaddsskal är det bärande designelementet och därmed skänker kniven dess karaktär och namn. 

Fästet i handtaget i Turtle Punk kommer inte lika mycket från strukturen och mönstret som hos exempelvis Ripley. Här är G10-materialet mycket slätare men i gengäld ger ytan och dess gropar  lite extra friktion. Men främst kommer fästet från en mer uttalat fördjupning för pekfingret i kombination med en lätt sådan för tummen på ovansidan på bladet. 

Turtle Punk är öppen i ryggen och där syns en polerad stålram och två timglasformade distanser. Där skymtas även den tilltagna bladstoppsbulten

Handtaget är 115 mm långt, 14,5 mm tjockt och 27,4 mm högt som mest. Det gör det lätt att få ett fullt fyrafingergrepp. Faktum är att jag föredrar det här greppet framför det på Ripley. Det är mjukare mot handen, någon millimer tjockare och framförallt så är fingerfördjupningen bättre designad. Här placeras pekfingret och sedan följer de andra fingrarna snällt och hamnar där de skall utan puckel som riskerar att hamna på fel ställe om din hand inte har exakt rätt mått. 

Balansen hittas bakom fingerskyddet

Som på många knivar känns clipet lite i handen om man kramar hårt kring handtaget. Något som förstås försvinner om du byter hand. Så vet du med dig att du ska använda fällknivar under längre perioder så rekommenderar jag faktiskt att clipet avlägsnas. Men skall du bara skära en kortare stund spelar det ingen roll. 

Detsamma gäller favoritfattningen på den här kniven, sabelgrepp. Även då känns bakänden av clipet mot insidan på handen. Något som är frekvent förekommande på knivar med clip av den här typen. Men återigen känns det bara om du klämmer så hårt att knogarna nästan vitnar. I övrigt är det här ett komfortabelt handtag där alla grepp fungerar dugligt. 

Vill man komma riktigt nära eggen för bättre kontroll vid småarbeten kan man till och med smyga upp ett pekfinger på fingerskyddet. 

Öppning och lås

Till nöds kan Turtle Punk öppnas med två händer men den fungerar inte särskilt väl då bladet till största dlen är dolt i handtaget när kniven är stängd. Det här är en ren tumknoppsmanövrerad kniv. Men i gengäld är den mycket bra på det området. 

Tumknopparna är mycket väl placerade för optimal effekt

Det märks att både Alfaro och QSP vet vad de gör vid det här laget. Tumknopparna återfinns exakt där de skall för att vara lätta att komma åt, ge bra skjuts till bladet samtidigt som de inte är ivägen när man arbetar med kniven. 

De dubbelsidiga knopparna är av tunnformad modell vilket gör dem bekväma.Vill du snärta ut bladet görs det med tummen eller pekfingret på baksidan bakom tumknoppen och sedan är det bara att trycka till så skjuter bladet ut. Vill du göra det mjukare placeras tummen lite mer ovanpå tumknoppen, sedan är det bara att smeka ut bladet. 

Att det finns lite vikt i bladet i kombination med de fina keramiska kullagren gör att gången är silkeslen. 

En stabil liner lock står för säkerheten

Förutom bladspets och handtagsform är låset den tredje punkten där Turtle skiljer sig från Ripley. På den här kniven hittas ett vanligt liner-lås. Kanske inte det senaste och häftigaste på marknaden men väl genomfört. 

Låsarmen är 1,5mm tjock och tämligen hög så det finns rejält med stål att förlita sig på. Sedan är geometrin korrekt utförd. Det medför att låset är att lita på, dvs låser varje gång bladet öppnas. Därefter hålls bladet utan glapp eller spel i öppet läge.  

Handtagets form med en fingerförsänkning som är lite djupare på motstående sida i relation till låsarmen gör att den är lätt att nå. Räfflor på densamma gör att fingret inte glider vilket gör att låset är lätt att släppa. Allt sammantaget är det här ett utmärkt exempel på ett väl fungerande liner lock. 

Att bära

På det här områder är den här modellen både sämre och bättre än sitt jämförelseobjekt, Ripley. Bättre för att materialet är väsentligt glattare mot tyg vilket gör att kniven är lätt att dra och stoppa tillbaks i fickan igen. 

Sämre för att den faktiskt är  tyngre. Turtle Punk väger 126 g vilket inte är extremt mycket, särskilt inte för en kniv med ett blad på nästan nio centimeter. Men det är ingen lättviktare heller. 

Clipet är ett av QSPs standardvarianter

Sedan var den även något tjockare som sagt. Men det handlar om millimeter. Sammantaget gör dock det att den här sköldpaddan är relativt lätt att bära. 

Ett blankt stålclip är allt som syns

Clipet är som tidigare nämnts ett av QSPs generiska. Ett enkelt stålclip av "deep ride"-typ som emellertid fungerar utmärkt. Lite blankt kan jag tycka att det är men i gengäld är även ramen polerad på den här kniven så det stämmer överens med resten av utseendet. 

Spänsten är god och utrymmet under clipet är tilltaget för att ackommendera de flesta tygtjocklekar. Rampen är väl tilltagen, faktiskt så mycket att den kunde vara lite mindre. Eftersom clipet är parallellt med handtaget så sticker det ut mycket. Ett lutande yta hade gjort att det känts mindre i handen. 

Men nu är det bakänden som är den största boven när det handlar om skav men  det beror i sin tur på att det tillåter att kniven att sitta så djupt som det gör. Det är nackdelen med den sortens clip. 

Sammanfattningsvis

Det måste medges att den här kniven överraskade mig något. Mest för att den var mer praktisk än jag först trott. Av bilder kan det ibland vara svårt att helt greppa en knivs karaktär, om de nu har sådana. Särskilt är det lite fördomar mot tantoblad som lever kvar hos mig. Det är inte min personliga favorit bland bladtyper. Jag är trots allt svensk och då är det klassiska skandinaviska raka blad som gäller. Möjligen kan man sträcka sig till en drop point men knappast längre. Jag är lite ironisk som ni förstår men lite sanning ligger det i det.   

Men här har Keanu Alfaro lurat oss en smula. Genom att låta just ryggen droppa och dessutom eggen utgöra en kurva så är plötsligt nackdelarna med en kantig amerikansk tanto med sina raka linjer borta. Kvar är den förstärkta och aggressivt effektiva spetsen. Den enda nackdelen jag kan se är att utseendet kan svårt att bibehålla vid framtida omslipningar. 

QSP och Alfaros samarbete har resulterat i en riktigt bra EDC-kniv

Utöver de egenskaperna så är också handtaget på Turtle Punk tämligen slående. Jag föredrog svart och vitt för att mönstret skulle framtyda så tydligt som möjligt. Men även där luras man lite av bilderna då man inte helt ser att sidorna inte är helt platta utan att det finns ett kuperat mönster som imiterar skalet på knivens namne. 

Än bättre är att kniven är skön att arbeta med. Såvida man inte gör det mycket och länge för då är det bäst att avlägsna eller byta clipet mot något som inte sticker ut i bakänden. 

Turtle Punk är en överraskande praktisk kniv i de flesta sammanhang, även utomhus

Överlag är dock Turtle Punk en överraskande sympatisk bekantskap. Särskilt som den inte tillhör de allra dyraste knivarna på marknaden. MSRP på  QSPs hemsida är 88$ vilket översätts till kring 80€ i Europa i skrivande stund. Dock finns den ibland på rea har jag sett. 

Men gillar du tämligen praktiska fällknivar med tantospets i det lite större formatet men vill ha lite flärd trots det så är det här sannerligen ingen dum kandidat. 

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt:126 g (vägd av mig, uppgiven 126g)

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: Tvåfärgad G10

Lås: Liner lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - något överraskad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension QSP Ripley Glyde Lock

 

-  en robust lättviktare 

Då jag haft Ripley Glyde Lock i mer än ett halvår vid det här laget har jag hunnit testa den ordentligt. Mycket beroende på att det är en rätt stabil kniv för att komma från QSP. Nu betyder det inte att kniven är "Cold Steel-stor" men att den är rejäl och lockar därmed till användning. 

Frågan som återstår att redogöra för är om huruvida det här bara är ännu en budgetkniv med "cross bar lås" eller om det finns mer att säga om den?

QSP Ripley Glyde Lock

Ripley som dessutom fått tillägget Glyde Lock för att riktigt understryka vilken form av lås som används är designad av en herre vid namn Keanu Alfaro. En designer jag inte var bekant med sedan tidigare men nu har jag två knivar som bär hans namn. 

Först ut för recension är den här men den kommer att följas av ytterligare en modell jag tidigare presenterat här på bloggen kallad Turtle Punk. 

En kniv designad av Keanu Alfaro

Kortversion: QSP Ripley Glyde Lock, en kniv för den som söker en robust EDC-kniv i det  något större formatet som ändå inte spränger plånboken

Blad

Eftersom det här är en rätt enkelt designat kniv så avspeglar det sig i bladformen. En drop point utan vidare krusiduller. Det är ett tämligen brett blad med en höjd 28 mm och en längd på 88 mm. Rejält tilltaget med andra ord. Tjockleken är 3,5 mm.  

Bladets form med en svagt sluttande rygg gör att det har en rätt rejäl buk. Inget för den som föredrar en Wharncliffe med andra ord. Men det medför även att spetsen är både bra för detaljarbete men ändå relativt stark. 

Så mycket enklare blir knappt ett fällknivsblad

Stålet känns igen både för oss svenskar och för den som är van vid QSP då de använder det frekvent i sina enklare knivar. Det är ett 14C2N. Ett stål som är känt för att vara rätt rosttrögt, mycket lätt att underhålla och håller skärpan dugligt bra. Därtill är det för att vara rostfritt även rätt segt vilket gör det till en av mina "budget"-favoriter. Särskilt om kniven skall användas till friluftsliv vilket kan innebära en del bändande när kniven skall lossas ur trä och liknande situationer. 

Vid det här laget behärskar QSP dessutom härdningen av det här stålet mycket väl och hårdheten är optimal i det här fallet för att få ut det mesta av materialet. 

Finishen är i det här fallet stentumlad men kniven finns även att få med PVC-beläggning i vissa utföranden. Förutom att göra bladet svart bidrar det med ännu mer rostskydd. 

Stålet som används i det här drop point-bladet är 14C28N

En så här enkel bladform väl utförd blir lika allround som man kan misstänka. Kanske inte bäst på något men istället användbar i största allmänhet. Det gäller vare sig det är handlar om naturliga material som trä, både torrt och färskt eller människotillverkade diton som kartong, rep, plast etc. En sak som bidrar till det är förstås att bladet är flatslipat. 

Ripley har fått agera EDC-kniv en hel del  eftersom den är lätt att ta med sig och bära vilket jag kommer till senare samtidigt som den är just så flexibel som jag hoppades på sett till användningsområde. 

På jobbet innebär det förpackningsöppning, huvudsakligen plast av olika tjocklekar. Allt från att punktera dunkar till att öppna 10 kg påsar med pasta osv. På hemmaplan blir det mer kartong men även en del täljande och inte sällan handlar det om att skära till repstumpar, kapa en pinne till att fästa måttbandet vid knivkastning och liknande småuppgifter. Det som utmärker dem är att jag sällan jobbar någon längre tid med kniven. När så skall ske övergår jag nästan alltid till en fastbladare med fylligare grepp. 

Ripley känns också kvick och livlig i handen. Det beror dels på att den är lätt men även på att balansen är utmärkt och hittas precis bakom pivotskruven. 

Handtag

Handtaget på den här kniven är uppbyggt kring en partiell ram som innehåller låset. I övrigt är kniven öppen i ryggen sånär som på två distanser som håller ihop handtagssidorna. De är skruvade från två håll med T6-skruvar. I den justerbara pivotskruven hittas storlek T8. Om det vill jag bara säga, dumpa T6-orna. De är så små att minsta lilla glapp om du skall spänna dem eller plocka isär kniven riskerar att strippa dem. 

Presentationssidan av pivotskrufen visar QSP triangellogo som återkommer på en del av sortimentet. Den sidan är också D-formad vilket gör att den inte roterar om du vill demontera kniven. Något jag rekommenderar att du inte gör om du inte är erfaren. Den här typen av lås är lite knepigare att pilla tillbaks än säg ett ramlås. 

Det rymliga handtaget är gjort av G10

Formen på handtaget är generöst på det viset att trots att det finns ett enkelt fingerskydd och en näbb baktill så kan man använda hela ytan att hålla kring. Det gör att även större händer har lätt att hitta ett gott grepp. Längden är 115 mm och tjockleken är 13,5 mm. Höjden är cirka 26 mm beroende på var du mäter.

Sidorna är flata men rejält fasade i både över och underkant så det känns nästan som de är 3D-formade. De är dessutom tjocka nog att göra att kniven till skillnad från en del andra med samma typ av byggteknik inte flexar något om du försöker pressa ihop dem. 

Kniven är öppen i ryggen och handtagssidorna är självbärande utan ram

Materialet som används är G10 och ytan har ett finmaskigt rutmönster som inte ger så mycket friktion. Det kompletteras dock av mönstret med de tre skårorna som får åtminstone mig att tänka på klomärken á la Jurassic Park. De kombinerat  med de räfflor som finns både på ryggsidan och undersidan ger tillräckligt med fäste för de flesta uppgifter. 

Handtaget rymmer de flesta händer och är mycket flexibelt vad gäller grepp

Ripley har ett övervägande bra grepp. Kramar man handtaget riktigt hårt kan det bli lite problem med de ovan nämnda räfflorna och clipet som kan kännas lite mot handen men inte mycket. Sedan kan den främre fördjupningen för fingrarna vara mer eller mindre bra beroende på handstorlek. För mig blir det nämligen lite av en "en och ett halvt fingersfördjupning" vilket gör att långfingret har en tendens att hamna uppe på den lilla knöl som bildas. Men det är mest i ett hårt hammargrepp det upplevs så. I ett sagbelgrepp hjälper snarare den detaljen till med något för handen att ta spjärn emot på ett positivt vis. Så det beror på fattningen. 

Generellt fungerar dock alla grepp bra. 

Öppning och lås

Ripley öppnas med dubbelsidiga tumknoppar av traditionellt snitt med i det här fallet utmärkt funktion. Knopparna hittas förvisso nära handtaget men då de sticker ut en bit på grund av den fasade kanten på handtagsidan är åtkomsten enkel. 

Sedan märks det att jag är hemmablind. Jag höll på att glömma det som för mig är uppenbart, nämligen att man förstås kan både öppna och stänga kniven minst lika snabbt med hjälp av låset.  

Bladet kan antingen fällas ut med hjälp av tumknoppar eller själva låsfunktionen

Gången får mycket väl godkänt. Delar av det kan förstås tillskrivas de keramiska kullagren. Men även till sjäolva konstruktionen. På knivar med den här typen av lås saknas detent-kula. Istället är det "omegafjädrarna" som håller låsbulten på plats som står för motståndet. Här är det så starkt att det ger en bra snärt när bladet skall fällas ut. Vad bättre är att fjäderspänsten även gör att knivbladet inte på något vis kan skakas ur handtaget. 

Vid ankomst fanns en liten tendens till lock stick, att låset kändes lite segt när det skulle släppas. Det släppte dock tämligen omgående efter en tids användning. 

QSPs Glyde Lock är en mycket bastant version av ett cross bar lock

QSP är uppenbarligen så stolta över sin variant på cross bar lock kallad Glyde lock att det i det här fallet till och med fick vara med i namnet på kniven. 

De skall vara stolta över den. God spänst i fjädrarna har jag redan nämnt och till det skall läggas utmärkt funktion. Bladet rör sig ingenstans, tvärtom sitter det hårdare än en del knivar med originalformen av det här låset kan jag avslöja. Dessutom är det lätt att släppa med både ett eller två fingrar. 

Att bära

För att vara en såhär pass robust fällkniv med ett blad på närmare nio centimeter är den mycket lättburen. Handtaget är för det första rätt fyrkantigt i profil, fast tunt. Tjockleken är som sagt endast 1,3 cm. Den fyrkantiga formen gör att det inte heller finns något som sticker ut, läs flipperfena som kan fastna när kniven skall ned i en ficka. 

Clipet känns igen från andra QSP-modeller

Sedan är Ripley godkänt lätt. Eftersom den inte har någon hel ram och materialet är G10 så hamnar vikten på ganska exakt ett hekto. Det är sannerligen inte mycket för storleken på kniv. 

Materialet i sidorna är inte extremt strävt men de inlagda räfflorna, de som jag antar givit  kniven dess namn, gör förfarandet något knöligare. 

Spänsten är godkänd men stålclipet kan böjas ur läge om man fastnar och det är rätt lätt hänt när det utgör en relativt stor krok

Clipet är ett av QSP generiska clip och som sådant fungerar det väl om det kanske inte gör någon upphetsad heller. Ett litet problem jag haft är att jag fastnade i något och det böjde sig aningen utåt. Annars är spänsten bra och såväl ramp som utrymme under räcker till de flesta tygtjocklekar. Mina arbetsbyxor är inte de bästa att döma efter då de är tunna. 

Det är inte mycket som syns av kniven när den bärs

Clipet är monterat med två små T6-skruvar som sitter i tandem. En bra sak är att clipfästet är försänkt i handtagssidan vilket gör det mer stabilt. Ännu bättre är att den sida som inte använts har fått en täckbricka. Det bättrar på komforten då det hålet inte känns mot handen. 

I övrigt kan sägas att det är ett deep ride-clip så kniven är knappt synlig när den bärs. 

Sammanfattningsvis

Frågan jag ställde inledningvis var om det här är ännu en kniv med den här typen av lås i mängden. Jag skulle svara både ja och nej. För det är det ju, fast det är en riktigt bra sådan.  QSP anses vara bra i det här segmentet och jag är en av dem som bidragit till den åsikten och Ripley Glyde Lock är ett utmärkt exempel på varför de fått det ryktet. 

Ripley är en relativt stor men lätt att bära och därför en utmärkt EDC-kniv

Möjligen hade jag  föredragit att kniven varit utrustad med glidlager i brons istället för kullager. Varför kanske någon undrar. Jo, av det enkla skälet att det är mindre känsligt för damm, grus och vatten än vad glidlager är. Åtmistone på ett teoretiskt plan. Ingen fällkniv mår bra av att släppas på en sandstrand eller  i en lerpöl å andra sidan.  

Ripley är nämligen så pass robust och därtill lätt så förutom att vara en frekvent återkommande kniv på jobbet så tycker jag att den utgör en utmärkt fällbar friluftskniv. Ett fullt flatslipat men ändå inte för tjockt blad i dugligt stål och ett komfortabelt men inte halt handtag utgör en utmärkt grund för det. 

Nu räcker inte närvaron av kullager för att diskvalificera kniven för utomhusbruk. Det här är en bra fällbar friluftskniv. 

Den är också utmärkt som en större EDC-kniv i alla de små arbetsuppgifter som kan dyka upp där. Gemensamt för dem är att man vill ha en kniv som är enkel att dra, fälla ut bladet på för att sedan uträtta vad man nu vill göra och låta kniven försvinna igen. På det området är Ripley utmärkt. 

QSP Ripley Glyde Lock är även gott sällskap i skogen

Av de skälen kan jag verkligen rekommendera Ripley Glyde Lock till den som söker en robust kniv  med god design som för den skull inte kostar skjortan. Det gäller vare sig du önskar ha den till arbete eller fritid eller om du är nykomling i världen av finare fällknivar. Det här kan vara en god inkörsport. Priset i Europa är från 700-1000 kr.*

QSP Knife

Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 102 g (vägd av mig, uppgiven 102g)

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: 14C28N, HRC 59-61

Handtag: G10

Lås: Glyde Lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina

/ J - säger "let it Rip(ley)"

* Där kan jag direkt säga att tusen kronor är för mycket!

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre