Dagens bild nr 79 "Neckies"

Det här är en intressant kategori knivar - "Neck Knives". En variant jag inte använder alls! Inte för att bära runt nacken i alla fall och inte innan jag fick de här som en gåva av en trevlig herre på Utsidans forum. Innan den furstliga presenten ägde jag bara en och det var en enkel version från Meyerco. Just den kniven är komplett värdelös kan nämnas i förbifarten. 

Anledningen till att jag inte använder dem, åtminstone inte som det är tänkt, är att jag tycket att det rent ut sagt är ett skitdåligt sätt att bära en kniv på. De dinglar omkring och är i vägen och antingen är de helt synliga utanpå kläderna eller helt oåtkomliga innanför.

Sen ser jag i ärlighetens namn ingen fördel med den typen av kniv. Det lilla formatet gör nämligen att alla de fördelar en "fastbladare" har jämfört med en fällkniv försvinner. Det är knappast så att man hugger ved men ett sånt här kort blad så frågan är när man är i behov av en mycket liten kniv som är stark? En fällkniv i samma storlek bjuder på mycket mer blad och längre egg. 

"Neckies"

Candirun längst till höger använder jag emellertid även om den då får sitta i bältet eller återfinns i min väska och den lilla Bucken, till vänster på bild är så lätt att den får bo i min Camelbak under MTB-turer. Som sådan är den utmärkt!

De två knivarna i mitten är från Ka-Bar och TOPS och är ännu så länge oprövade kort.


/ J - vill ha sin nacke ifred

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 10

Vem vill inte ha en Bob Dozierdesignad kniv? Helst skulle jag vilja ha en handgjord av mästaren själv förstås. Men det är så mycket man vill här i världen. Inte får jag fred på jorden heller. Under tiden får jag nöja mig med den här som är Ka-Bars tolkning av en "Folding Pro Skinner".

"Folded, not broken"

Överlag är "Phat Bob" som den döpts till en mycket duglig och synnerligen robust fällkniv som inte är särskilt omtalad på vare sig forum eller Instagram. Bladet är en skålslipad droppoint gjort av AUS 8. Det låses med en kraftig linerlock och det komfortabla handtaget har fått skollor av linnemicarta som är i någon svådefinierad brungrön färg. 

/ J - nöjer sig

(Här hittar du en längre text om Ka-Bar Phat Bob)

Knivrecension Ka-Bar 4062 "Dozier folding Hunter"

- Den perfekta fickkniven del 8

I del åtta i "jakten på den perfekta fickkniven" så är jag åter nere på de lägre prisnivåerna och letar. Förra delen behandlade kinesiska SanRenMu 710 och den här gången presenteras Ka-bars Dozier folding Hunter. Jag har tidigare berört Doziers knivar och dagens recensionsobjekt kan väl sägas vara en prispressad variant på samma tema. 

Men om man kan säga många goda saker om hans customknivar så kan väl invändas att de i princip inte har någonting att göra med den här skapelsen förutom att de är knivar och designade av Bob Dozier för att vara funktionella. I den ena vågskålen återfinns handgjorda skapelser som gränsar till konst och i den andra en massproducerad vara som är bland det billigaste som kan användas med gott samvete, i alla fall om man gillar knivar.

Ka-Bar Dozier Hunter

Frågan som jag ska försöka besvara här är om tillräckligt mycket av ursprunget går att spåra i den här av ekonomiska skäl bantade kniven för att den ska vara värd att befatta sig med. Svaret är ett nja...jo, men kanske måste utvecklas något för att det skall bli begripligt. 

Som så många andra populära knivmodeller finns den förstås att få i en uppsjö olika varianter. Den finns både i större och mindre format, med eller utan "thumbstuds", svart eller satinblad och med en rad olika färger på handtaget. Föreliggande modell är mellanstorleken med öppning via "thumbstud" och svart handtag som synes på bilderna. 

Utseendemässigt är det en tämligen rättfram kniv med ett enkelt dropformat blad i satinfinish fäst vid ett svart handtag av plast. Öppningen sker med en "tumknopp" och kniven låser med en traditionell "lockback" inga överraskningar där. Men det brukar vara vara ett bra koncept om man vill göra en enkel och billig kniv. Det är mer i de små nyanserna som skillnaden mellan en bra och dålig kniv med sådan konstruktion återfinns.

Mellanstorleken mäter strax över 18 cm med en bladstorlek på kring 7,5 cm

Att det har sparats pengar på materialen och att man försökt trolla med knäna på den här modellen är tydligt och kanske mer uppenbart än på någon annan kniv jag känt på när man håller den i handen. Kniven har bara en tumknopp istället för två, pivotskruven är justerbar men resten av konstruktionen är nitad istället för skruvad, clipet har bara en skruv och så vidare. Det har sparats in där det går vilket ger avtryck i helhetskänslan.

Blad

En sak som det däremot inte har sparats på för prisklassen är stålet. Som bladstål återfinns AUS8* vilket visserligen inte är något superstål på något vis men heller inte uselt givet förutsättningarna särskilt inte om härdningen gjorts rätt och slipningen är bra. Och ska det nu vara en kniv är det ju lämpligt att den går att skära med.

Inget extraordinärt men fungerande - klassisk skålslipad "droppoint" i AUS8

Formen på bladet är en klassisk "droppoint" som kanske inte är så spännande men fungerar. Den är en av de sakerna som har sipprat ned från Doziers förlagor. På en brukskniv gillar jag bladformen även om det nästan ser ut som den har en svag "recurve" vilket den faktiskt inte har. Bladet påminner för övrigt extremt mycket i mått och utseende om en annan känd knivmodell jag ämnar recensera lite senare, Kershaws "Skyline". Kniven är skålslipad och något annat är inte att vänta på en sån här kniv men slipfasen är högt uppdragen vilket ger att bladet skär relativt bra. Slipningen är dock inte lika bra som min andra Dozier kniv "Phat Bob" där det är betydligt mindre gods bakom eggen. Så toppbetyg blir det inte på den här kniven. Positivt är dock att vinkeln på eggen gör att den biter bra i t ex trä. 

Kniven kom vass men inte extremt skarp. I det obligatoriska "jag-har-fått-en-ny-kniv-och-måste-skära-lite saker-så-jag-testar-på-papper"-testet så skär den någorlunda men inte helt perfekt och fastnar ibland. Efter några drag på en stropp så var det fixat. Däremot får väl invändas att knivstålet känns mycket mjukt vilket förvisso gör det tufft och lättslipat men å andra sidan håller det inte skärpan särskilt bra. Inte bra alls faktiskt har det visat sig trots att jag inte använt kniven så mycket.

Handtag

Handtaget är gjort av Zytel och är enkelt men funktionellt utformat. Greppergonomin är emellertid inte i paritet med de bättre i klassen med motsvarande material som t ex Spyderco Delica. Kanterna är för skarpa och ytfinishen gör att materialet känns billigare än vad det är. Detta trots att jag min vana trogen gått över några av hörnen med sandpapper för att göra dem lite mjukare. Jag har även slipat lite på sidorna av skållorna som jag upplevde som aningen vassa. Något som tyvärr är vanligt i dessa tider när alla tycks vara besatta av att göra ytor så greppiga som möjligt. Detsamma gällde de "jimpings" som finns på ovansidan på bladet. Det ger förvisso fäste men skär nästan in i tummen. Sandpappret fick brukas även här. Jag tror bestämt att hela ämnet med det som på amerikanskt manér brukar kallas "tractionplan" får avhandlas vid senare tillfälle.

Handtag med godkänd ergonomi, bättre efter sandpappring  

För övrigt känns handtaget inte direkt bekvämt efter en stunds användning. Det är för smalt, för strävt och har för skarpa kanter för min smak. Vid små enkla skärjobb är det dock inga problem. Och det är väl knivens tänkta arbetsområde för all del. Men det är lite överdådigt att döpa kniven till "Folding Hunter".  Och med det namnet hade jag definitivt valt en öppen handtagskonstruktion istället för den befintliga med stängd rygg vilket försvårar rengöring om det nu skulle komma in skräp i kniven. 

Lås och öppning

För att öppna kniven används en tumknopp och den fungerar men är inte någon av de bättre jag stött på. Den är liten och en smula vass med konstigt mönster vilket förvisso gör att den greppar tummen bra men även att man kan bli lite öm om kniven öppnas upprepade gånger, vilket är lätt hänt om man gillar knivar. Pinnen sticker ut en smula och är därför lätt att hitta men placeringen är väldigt nära handtaget i stängt läge och det gör att det här är en kniv man "smyger ut", inget flickande eller snabböppnande här inte. Som med alla andra "lockbacks" med lite kraft i låsfjädern så har kniven inte den mjukaste öppningen. Tvärtom så krävs det rätt mycket kraft för att öppna den.

Bladet fälls ut med tumknopp

Men väl ute låser kniven med ett distinkt och förtroendeingivande ljud. Tyvärr är väl inte låset lika bastant som det låter. Kniven har absolut inget spel i sidled ens utan att man pillat på den justerbara pivotskruven men väl en smula glapp upp och ner. Visserligen knappt märkbart utan att det provoceras fram och det är inte ovanligt utan snarare regel på den här typen av lås. Vad som är mer anmärkningsvärt är faktiskt att kniven även fjädrar en smula på samma vis när man täljer med den vilket inte känns förtroendeingivande. Att kniven fjädrar något "nedåt" är som sakt inte konstigt men att den gör det "uppåt/båkåt" är ovanligt. Vet inte om det beror på dåliga toleranser eller något annat. Jag misstänker att det faktiskt är hålet i bladet som är något för stort i relation till skruven. Det är inget jag upplevt hos mina andra knivar med liknande låskonstruktion. Eller när jag tänker efter har jag gjort det men det var då på en tämligen billig kinakopia. Det är däremot inget som påverkar funktionen kanske skall tilläggas - mer en känsla. 

Att bära

Folding Hunter är sedvanligt utrustad med ett clip för fäste i kläderna. Om clipet är inte mycket att orda. Det är svart, enkelt och fungerar men kan tyckas något klent med sin enda fästskruv. Återstår att se om det håller. Eftersom jag har fler knivar och det här inte är min absoluta favorit har jag inte använt den mycket nog för att det skall ramla av än i vilket fall. Clipet kan skiftas mellan höger och vänster sida men kniven kan endast bäras med spets uppåt.

Clipet är en ytterst simpel konstruktion men som fungerar så här långt, återstår att se hur det håller

Något jag inte alls gillar på en fällkniv -exponerad tang och i det här fallet är den närmast vass

I övrigt är kniven mycket lätt att bära. Den ringa vikten, smala profilen i fickan och den svartfärgade clipet gör kniven både smidig och diskret att ha på sig. Däremot gillar jag inte den sträva plastytan av den enkla anledningen att jag förvarar mina nycklar i höger framficka där jag varnligtvis även har min EDC-kniv vilket gör att jag "filar" knogarna mot dem varje gång jag kör ned handen i fickan. En annan sak jag inte gillar på några fällknivar alls är en exponerad tang när kniven är stängd. Det är både vasst, fult och opraktiskt då det samlar damm och river upp tyg. Så även där får kniven ett litet minus.

Ka-Bar Dozier Hunter - trots allt en tämligen prisvärd kniv

Sammanfattningsvis kan sägas att det trots allt är en relativt bra kniv med några undantag. Det är en budgetkniv vilket märks men några av slantarna har lagts på bladet vilket känns som en bra prioritering. I övrigt är det si och så med fit och finish. Den är inte usel men heller inte särskilt bra. Det är en kniv för den som vill ha ett någorlunda arbetsredskap men egentligen inte bryr sig så mycket om sin kniv. Sen kan väl tilläggas att det är en fördel att den inte är så dyr då gråter man inte blod om den råkar försvinna vilket t ex min Fällkniven U2 gjort, vilket nu är en annan historia. 

Priset ligger på runt 20 dollar i USA och det var därifrån jag köpte den.


Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 65 g
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS 8A, Hrc 56-58
Lås: Lockback
Handtag: Zytel

Producerad av: Ka-bar tillverkad i Taiwan.

Mer information hittar du på Ka-Bars hemsida.


/ J - Dozierfan i allmänhet men inte i synnerhet

* Andra knivar jag äger med det stålet är t ex Spyderco "Calypso Jr" och SOG "Twitch II"

Knivrecension Ka-Bar 4082 "Phat Bob"

- Designersamarbeten III, Dozier 

Bob Dozier är en av knivvärldens mest välkända profiler och i min tredje presentation under rubriken "Designersamarbeten" kommer en av hans Ka-bar producerade knivar "Phat Bob" att avhandlas.

Efter att ha sett och läst en hel del om Doziers customknivar så föddes ett visst habegär som det så ofta gör. Det var något med de bedrägligt enkla linjerna som redan på bild ser ut att passa min hand. Bob har tillverkat handgjorda knivar sen 1960 så han har haft tid att finslipa detaljerna på sina modeller och det märks. Hans knivar är ett utmärkt exempel på devisen "form follows function". De flesta av hans knivar är inriktade på jakt och fiske men han gör även andra sorter exempelvis riktade mot militär användning.

Dozier orginal, DK-SK Folding Pro Skinner

Det var det som tillsammans med att handtaget var av micarta och inte svart som väckte intresse för Ka-Bars modell KA-4082. För det är till syvende og sidst en fråga om pengar. Bob Doziers original kostar runt $575 och den serieproducerade versionen har ett riktpris från Ka-Bar på $70 men går att få billigare genom t ex eBay-butiker eller Knifecenter där normalpriserna ligger runt $50. Och för de pengarna får man en mycket välbyggd kniv med många av de specifika dragen från ursprungsmodellen om än i enklare material och förstås inte samma finish.

Ka-Bars version "Phat Bob", mod KA4082

Samma knubbiga svepande mjuka linjer som originalet

Handtaget är riktigt bekvämt och passar min hand utmärkt. Jag skulle kunna tänka mig lite mindre aggressiva "jimpings" på bladryggen som alltid. Det ger förvisso ett gott fäste för tummen men orsakar också ömhet när kniven brukas. Formen är annars generös med ett tjockt handtag som fyller handen bra. Mjuka linjer ger också ett mjukt men stabilt grepp och skållorna är välvda vilket bidrar till ökad komfort. Micarta är ett av mina favoritmaterial när det kommer till knivhandtag. Det är skönt att hålla i och åldras med värdighet. Efter en tids användande och slitage får det dessutom en härlig patina. En av de få invändningarna jag har mot handtaget är att clipet känns mot handflatan om man inte kommer helt rätt i greppet.

Grön kanvasmicarta  i handtaget

Bekvämt grepp, sånär som på clipet

Kniven var riktigt vass redan från start. Bladstålet är det välbekanta AUS-8 här härdat till ca RC59. Den lite "knubbiga" formen på bladet och den relativt tjocka nacken är bedräglig. Den skär överraskande bra! Orsaken står att finna i den utmärkta bladprofilen. Det här är en av de bästa skålslipningar jag sett prov på överhuvudtaget. Den är mycket hög och tämligen djup vilket ger ett mycket tunnare blad än vad det först verkar som. Eftersom kniven är tunn bakom eggen är den närmast köksknivslik i sin profil. Det gör förstås att den blir mindre robust men mer "kniv" i mitt tycke. Bladet som är en modifierad "droppoint" har en lätt polerad satinfinish.

Droppoint blad i AUS-8 med utmärkt skålslipning

Den tunna pladprofilen gör att Phat-Bob skär ruskigt bra

Mitt exemplar ger lite motstånd när man öppnar kniven. Det är troligen något som kommer att rätta till sig med ytterligare tids användning. Den glider inte helt lätt men toleranserna är små och det finns i gengäld inget glapp eller spel överhuvudtaget i bladet. Låsningen, en "linerlock", är riktigt bra och lätt att släppa och den säkrar bladet med ett ljudligt och betryggande "klack". Glidlagren är i det ofta använda materialet fosforbrons men jag vet inte hur tjocka eller vida de är då jag inte demonterat kniven.

Kraftig och bra linerlock

Clipet är flyttbart för att även vänsterhänta skall kunna bära kniven. Varför förstår jag dock inte eftersom urfasningen i skållorna, vilken möjliggör smidig åtkomst till enkelsidiga tumpinnen, återfinns enbart på en sida av handtaget. Tumpinnen i sig själv är däremot flyttbar. Det vore därför bättre att producera en separat version för vänsterhänta. Som det är nu förfular bara det tomma fästet för clipet micartaskållorna.  På den här punkten borde den serieproducerade kniven följt orginalet!

Rejäla "jimpings" för fäste. Ensidig tumpinne som dock går att skifta till andra sidan  

Överlag kan sägas att det är en mycket bastant kniv. Den är relativt tung för sin storlek men den ger också mycket i gengäld. Den skär riktigt bra och den polerade micartan, ett ok clip och formen på den hopfällda kniven gör att den passar bra i fickan och är lättburen trots sin vikt. 

De gröna micartaskållorna ger en skön "vildmarkskänsla" enligt mig. Materialvalet och formen på kniven andas uteliv och jakt. Den känns inte så aggressiv i sin framtoning utan är mer att betrakta som en stabil fickkniv. Ytbehandlingen på handtaget gör att kniven känns insliten redan från början. Finishen är överlag hög men någon liten miss finns i framförallt micartan som kanske inte heller är av den högsta kvalitén men ändå fullt duglig.

Finishen är genomgående god

Det här är den första kniven jag äger från Ka-Bar men inte den sista**. Deras modellprogram har varit och är rätt inriktad mot fastbladare och militära knivar både för de som faktiskt använder dem och de som önskar att de kunde. Några fällknivar har funnits men inget som direkt lockat mig tidigare.

En robust pjäs som skär som en skalpell

Phat Bob är ytterligare ett exempel på ett lyckat samarbete mellan kända knivmakare och större knivmärken och var för mig en positiv överraskning. För en rimlig peng får man bra kvalitet och framför allt förlagans designförtjänster.

Specifikation*:

Längd utfälld: 184 mm (7,25")
Vikt: 148 g (5,2 oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3,2 mm (0,125")
Bladstål: AUS8, HRC58-59
Handtag: Green Canvas Micarta
Lås: LinerLock

Mer info här.

Producerad av: Ka-Bar, tillverkad i Taiwan


/ J - customrecensent,  d v s mina recensioner skrivs för hand i begränsad upplaga

*Något förbryllande är att det på nätet förekommer flera olika uppgifter om t ex bladlängd (uppgivet 3" eller 3,12") och vikt (5,2, 5,3 eller 5,6oz) Det bör också tilläggas att kniven finns att få i en begränsad upplaga med D2-stål och svart Micarta istället. 

**I skrivande stund väntar jag efter beställning på "Ka-Bars Dozier Hunter", en något enklare variant med handtag i zytel som kommer att recenseras vid senare tillfälle.