Trapper som mönster är en intressant och arketypisk fällkniv av något större mått. De har som namnet antyder en bakgrund som jaktknivar. De är optimerade för att fungera till småvilt som ekorrar, kaniner och skogsfågel där knivar för exempelvis klövvilt kan upplevas för stora och klumpiga. Att flå en buffel eller ta ur en duva kräver olika redskap helt enkelt.
Den här kniven från Rough Rider kan tjäna som gott exempel på en standardversion av en Trapper både vad gäller material och mått. En substantiell fickkniv som mäter strax över decimetern hopfälld vilket för övrigt är en vanlig storlek.
Skall mönstret kategoriseras närmare handlar det om en "Dog legged" Jack-knife med två bolster där det bakre är rundat och det främre fyrkantigt. Handtaget är grövre längst bak för att sedan smalna av mot det främre bolstret. Den typiska bladkonfigurationen består av två lika långa blad, en slank clippoint av "California-typ" axel mot axel med ett speyblad med sin karaktäristiskt rundade nos.
Rough Rider Trapper
Bladstålet är som så ofta hos RR spegelpolerat rostfritt ur 440-serien
Knivtypen har oftast som här en bladkonfiguration bestående av två fullängdsblad fördelade på en clippoint och ett spey-blad
- Bolstren är av Rough Riders standardtyp. Materialet är massiv vit mässing/nickelsilver och de är försedda med en dekorrand.
- Skollorna är av ben och välgjorda. De är orangefärgade och polerade vilket ger lyster åt kniven. Färgningen är hyfsat jämn men det kan tilläggas att jag inte är besatt av att den skall vara helt uniform. Lite avvikelser här och var ger liv och personlighet åt kniven i mitt tycke. Intressant att se däremot är hur väl skollorna står emot solljus över tid utan att blekas. Allt ben strävar mot att bli vitt igen.
- Ramen är rak och ger inte upphov till glipor någonstans. Den är välbyggd helt enkelt.
- Passningen är generellt utmärkt. Det gäller såväl i övergången mellan bolster och skollor som på ryggsidans olika delar. Det är små detaljer som avslöjar att det är en budgetkniv det trots allt handlar om. Som exempel kan tjäna att slutändarna på ryggfjädrarna inte är helt jämt skurna och att insidan på ramdelarna upplevs lite vassa om fingrarna dras över dem. Här finns förbättringspotential.
- Slipning, Eggarna på den här kniven är jämna och väl utförda även om den som utförde arbetet må ha tippat aldrig så lite åt sidan när eggen närmade sig spetsen på clippoint-bladet. Bladen var vassa nog för att raka hår med visst tryck vid ankomst. Jag har ännu inte stålat eller striglat dem men min erfarenhet av Rough Riders stål är att det är mycket lättunderhållet. Härdningen ligger på 56-58HRC vilket är tämligen mjukt men rätt praktiskt på den här typen av kniv.
Walk & Talk
- Pull, Som de flesta av RRs Trappers är bladen på den här lätta att fälla ut. Det gäller även generellt för det här mönstret. De långa bladen ger gott om hävstång. På den här kniven ligger "pull" på runt en fyra.
- Walk and Talk, Den här kniven har ett högst gemytligt språk. Rejäla snäpp både när bladet går tillbaks in i ramen och när de stannar i utfällt läge. Vägen dit är också mjuk och sympatisk. Möjligen kunde den vara något lättare. Som det är nu finns ett visst motstånd även om den inte känns grusig på något vis. Bladen har ett halvvägsstopp även om tangen inte är skuren så drastiskt att det blir ett klick i mellanläget.
Stay & Play
- Spel och glapp, Väl ute sitter bladet som gjutet. Så mycket närmare än ett bladlås än så här blir det inte på en slipjoint. Det långa handtaget möjliggör kraftigare fjäder utan att kniven upplevs som besvärlig att fälla ut. Något glapp i sidled finns inte heller vilket är tacknämligt.
Så här kan en ryggsida göras även på en mer budgetorienterad kniv. Ett utmärkt exempel på god kvalitet - inte minsta tendens till glipor
En jämn och fin slipning på det här exemplaret
Den trubbiga spetsen på ett långt spey-blad
Sammanfattning
Trapper är ett av mina favoritmönster vilket gett avtryck i samlingen trots att det egentligen inte är fulländat rent formmässigt. Ett inbyggt problem är nämligen att det rör sig om knivar med relativt smala handtag kombinerat mer än ett fullängdsblad. Rent konkret innebär det att när man har ett blad utfällt återstår ett som sticker ut en bit ur handtaget och därmed känns i greppet. Förvisso ligger det an där fingrarna kröker sig och därför spelar det mindre roll.
Extra påtagligt blir problemet på Trappers som försetts med urtag för fingrarna vilket således är helt meningslöst. Sen kan förstås invändas att de här knivarna aldrig var tänkta som täljknivar eller för träbearbetning i stort. Därtill är handtagen för slanka i vilket fall. De fungerar betydligt bättre i grepp där man arbetar med kniven sidledes till exempel.
Extra påtagligt blir problemet på Trappers som försetts med urtag för fingrarna vilket således är helt meningslöst. Sen kan förstås invändas att de här knivarna aldrig var tänkta som täljknivar eller för träbearbetning i stort. Därtill är handtagen för slanka i vilket fall. De fungerar betydligt bättre i grepp där man arbetar med kniven sidledes till exempel.
En Trapper i det här utförandet väger in på under hektot, 97 g för att vara exakt, vilket är lite ställt i relation till hur mycket blad som faktiskt erhålls. Som fickkniv är de trots det inte ideala. Därtill är de aningen för långa enligt mig och de kantiga främre bolstren kan faktiskt nöta en del på byxfickor.
Men ska man bara ha några få klassiska modeller i samlingen så är Trapper definitivt ett av de mönster jag rekommenderar varmast tillsammans med Stockman och Canoe.
Specifikation
Märke: Rough Rider
Mönster: Trapper
Referensnummer: RR22034BN
Längd hopfälld: 105 mm, 4 1/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 79 mm, 3 1/8"
Sekundärblad: 79 mm, 3 1/8"
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: polerat ben, orangefärgat
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'
Tillverkningsland: Kina
/ J - jagar, men mest knivar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar