Traditionella knivar - RR Texas Toothpick

Idag presenterar jag något riktigt smått representerat av ett mönster som går under namnet "Texas Toothpick" och i det här fallet en "small" eller "baby" toothpick vilket innebär en hopfälld längd på tre tum. Den är tagen ur Rough Riders "Stoneworx"-serie vilket innebär att skollorna är formgivna av Brian Wilhoite. Materialen som används är små bitar av äkta pärlemor och abalone samt syntetisk sten. Syntetisk innebär i det här fallet att de är gjorda av stenmjöl som tillverkats av rester från exempelvis smyckestillverkning. De röda och gula stenarna är jaspis vilket är en stentyp karaktäristisk för de sydvästra delarna av USA. Den blå stenen är turkos. 

En klassisk toothpick är en enbladig fällkniv med ett slankt clippointblad, ibland benämnd "Californa clippoint". 

Rough Rider Texas toothpick, Stoneworx

Bladet är ett slankt clippointblad på 2.25" eller ca 57 mm

Här jämförd med ett liknande mönster "French Tickler". Båda knivtyperna är ättlingar till spanska "Navajas"

Fit & Finish

- Bolster, Kniven har två bolster där det bakre är längre och av RRs treringade typ. Det främre har försetts med snäckskalsdekoration. Materialet är som så ofta i klassiska knivar nickelsilver eller vit mässing som det också benämns. 

- Skollor, Handtagssidorna är det mest påfallande med den här kniven. I ett fackverk av mässing har fält med gul och röd jaspis lagts in tillsammans med bitar av pärlemor och abalone. Allt ger en synnerligen färgglad liten kniv. 

- Ramen är gjord av mässing med en millimeters grovlek. Med tanke på knivens ringa format ger det en relativt stadig kniv givet förutsättningarna. 

- Passning, Precisionen i tillverkningen är givet priset en av styrkorna hos den här och andra knivar från RRs Stoneworx-serie. Det finns inte mycket att anmärka på. Bolster och även insida på ramen är rundade och slipade. Kniven kom vass och någorlunda centrerad. Passningen mellan de olika materialen i skollorna är utmärkt och det finns inte heller några glipor i övergången mellan handtagssidor och bolster. Om kniven hålls upp mot en lampa skiner inget ljus igenom ryggen vilket är anmärkninsvärt bra. 

- Slipning, Kniven kom vass men eggen är inte helt symmetrisk. Tilläggas bör att det är tämligen svårt att åstadkomma det på ett så litet och smalt blad. Sen är det ett mjukt och enkelt stål. Vill man använda den här eller andra knivar ur den här serien får man vara beredd att dra den över en strigel eller ett skärpstål ibland. Men i gengäld är det mycket lätt att få tillbaks skärpan. 

Walk & Talk

- Pull, Den här kniven bjuder inte på mycket motstånd vilket är lätt förklarat med den lilla ryggfjädern. Men det är bastant nog för att ge gott intryck. En tvåa sätter jag motståndet till.

- Walk and Talk, Den må ha ljus röst men tämligen bestämda åsikter. RR916 är inte försedd med något halvvägsstopp men det känns inte heller nödvändigt på en så här dimunitiv kniv. På väg ut och in öppnar bladet mjukt och utan besvär. Kniven snäpper till i såväl utfällt som hopfällt läge på ett betryggande sätt. 

Stay & Play

- Stay, Trots det sympatiska ljudet hålls inte bladet så hårt på plats men med tanke på vad kniven kan tänkas användas till ser jag inte det som ett problem. 

- Spel och glapp, Bladet är stabilt i sidled men lite svaj kan provoceras fram om man bänder kniven. Det är snarare hela kniven som vrider sig än bladinfästningen. Den är för liten för att klara övervåld. 

Bladstålet är som brukligt med knivar från RR "440C" eller mer troligt dess kinesiska motsvarighet

Som vanligt är det utmärkt finish på de knivar som ingår i RRs "Stoneworx-serie"

Sammanfattning

Som så ofta var jag nyfiken på mönstret och önskade ha en i samlingen. Det här var min första "tandpetare" och i det här lilla formatet påminner det tämligen mycket om en "Peanut", ett mönster jag presenterat tidigare. Men de här knivarna finns också att få i mer substiantiellt format med decimeterlånga blad för den som önskar mer kniv. 

En fällkniv för de små arbetsuppgifterna som definitivt inte skrämmer någon

Rough Riders modell RR916 Stoneworx Baby Toothpick är en mycket elegant liten kniv som fungerar till diverse småsaker och till sådant är den osedvanligt stadig trots sina ringa mått. Det gör den till en god representant för sitt mönster.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Texas Toothpick
Referensnummer: RR916
Längd hopfälld: 76
Bladstål: 440C
Huvudblad: 57 mm
Etsning blad: -/440 razor sharp steel
Text tang: RR Logo/RR916 China
Skollor: Syntetisk sten (turkos,
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: -

Tillverkningsland: Kina


/ J - petar tänderna med stil

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Traditionella fällknivar - Case Mini Copperlock

- Nygammal förpackning

Det här är en liten kniv med en intressant om än tämligen kort historia. Den är också berättelsen om hur man förbättrar klassiska mönster. Det här är nämligen en "nygammal" kniv. De första släpptes så sent som 1997. 

Kniven kan räknas som en fusion mellan ett flertal äldre knivtyper. En beståndsdel är förstås en vanlig "lockback". Sen är stilen på bolstren tagna från en "Copperhead" mycket beroende på att det behövdes utrymme för att få plats med låsmekanismen. Med sitt enkla tämligen slanka clippoint-blad har det även drag av en Trapper och hela utseendet drar åt en hel del åt "Canoe"-hållet.   

Case Mini Copperlock

Case som märke har extremt många knivmodeller och variationer i sin digra katalog. Antalet blir inte mindre eftersom de ger ut begränsade upplagor av olik slag med täta mellanrum. Allt för att öka samlarvärdet förstås. För att navigera i snårskogen kan man använda sig av deras modellbeteckningar som karta och kompass. 

Den här modellen har till exempel referensnummer: 61749L SS

Den första siffran representerar handtagsmaterial. "6" står i det här fallet för att den har benhandtag. Nästföljande siffra betecknar antalet blad och blir följaktligen "1". De följande tre siffrorna "749" är numret för själva mönstret eller knivmodellen. Bokstaven "L" indikerar att kniven är försedd med en bladspärr. Det suffixet är inte så vanligt på Casemodeller eftersom de flesta saknar lås. Den avslutande bokstavskombinationen förtäljer vilket stål som är aktuellet. Här "SS" för "Stainless Steel".

Med drag av Copperhead, Canoe, Trapper och lockback. En lyckad syntes

Funktionen som givet kniven dess namn - låset, en backlock

Fit & Finish

- Bolster, Ändarna på kniven är av nickelsilver och det främre bolstret är av "pinched bolster"-typ. Det vill säga om man tittar på det uppifrån smalnar det av något på bredden precis innan det övergår i skollorna som om någon nypt ihop det. De är liksom de flesta detaljerna på kniven polerade. De sitter mycket väl mot ramen och övergången till skollorna är perfekta. Det även i hörnorna där det ibland missas på enklare knivar. 

- Skollor, Sidorna på den här kniven är av ben som färgats blå. Mönstret "jigged bone" är fräst för att likna horn. Själva fräsningen med de parallella skårorna kallas ibland för "barn board". Ytan är sedan polerad och det arbetet är väl utfört.

- Ram, Som brukligt är på den här sortens kniv är den uppbyggd kring ett chassi i mässing. Grovleken ligger på 1 mm. Även ramen har fått sig en touch av polertrissan och insidan är slipad vilket ger ett gott intryck. Alla kanter är rundade och mjuka som de skall vara. 

- Passning, Kniven är ytterst välbyggd med endast någon liten miss. Passningen mellan skollor och bolster är felfri som sagt. Hela kniven är väl rundad, slipad och alla detaljer är polerade. Nitarna är är väl gjorda och slipade även de. Däremot är eggen inte helt perfekt och bladet drar markerat åt vänster när kniven är hopfälld. Dessvärre är Case något kända för att inte ha den bästa centreringen på sina knivar. I det här fallet är det nästan så att bladet gnider mot ramen vilket skulle repa det. 

- Slipning, Kniven är vass men något ojämnt slipad och  eggen blir därför bredare mot spetsen. Den är för övrigt tämligen trubbig som på alla Copperlocks. Inte slö men heller inte någon riktig nåludd. Det är mer ett resultat av formen på bladet än någon miss i tillverkningen och inte helt ovanligt för några traditionella mönster. 

Walk & Talk

- Pull, Kniven öppnas med en "long pull" - en förlängd nagelskåra. Givet att kniven är liten och välbyggd bjuder den knappt på något motstånd alls. En etta och toppbetyg i det här fallet. 

- Walk and Talk, Även efter initialrörelsen löper bladet extremt lätt. Hade det inte varit för bladspärren hade det varit i klass med de bästa moderna knivkonstruktionerna. Och det är imponerande med tanke på att det inte finns några glidlager i den här typen av kniv. Gången är endast ett resultat av små toleranser och bra montering. Ljudet den här kniven ger ifrån sig är resolut med tanke på hur liten den är. Ett bestämt snäpp både vid öppning och stängning.

Stay & Play

- Stay, Ett område som inte är aktuellt på den här kniven eftersom bladet är försett med lås och således inte kan släppa.

- Spel och glapp, Kniven låser tydligt och bladet har ingen spel eller glapp alls i utfällt läge. På den här punkten är kniven mycket välgjord och motsvarare märket och prislappen. 

Ett högglanspolerat clippointblad i Case egna "True surgical steel"

En liten fickkniv som är osynlig i fickan men annars något av ett smycke

En sympatisk bekantskap som får mig att vilja stifta bekantskap med storebror "Copperlock"

Sammanfattning

Det var bara en tidsfråga innan den här modellen skulle införskaffas för min del. Eftersom jag gillar såväl "Canoes" som "Copperlocks" och "Trappers" så var det givet att en kniv med influenser från dessa håll var tvungen att inkorporeras i samlingen. 

I mitt tycke är det en synnerligen estetisk och inte minst praktisk variation. Med utseendet från ett klassiskt mönster och funktion med lås och rostfritt stål som en modernare kniv. Tack vare det lilla men framför allt rundade formatet är den dessutom ytterst fickvänlig. Mini Copperlock mäter under decimetern hopfälld och den har även en ytterst slank profil. De tar således inte mycket plats. Den väger dessutom in på svältfödda 54 gram.

Som alla knivar av den här typen är nackdelen att de ligger löst i fickan och med den här finishen vill man helst inte skava sönder kniven mot nycklar eller andra föremål i fickorna. Därför får den här husera i egen ficka mest hela tiden. Men eftersom den är så smidig är det inte ett problem. Ett alternativ är förstås att bära dylika knivar i läderfodral. 

Kniven är vass och skär bra men jag är inte helt förtjust i Case egna "True-Sharp"-stål vilket enligt uppgift skall röra sig om någon modifierad version av 420HC eller möjligen 425M. Det känns som det ligger i klass med en Victorinox eller liknande. Det är mjukt, det skall vara härdat till 55-57HRC och därmed lättslipat men håller sig inte vasst särskilt länge. Men det är inget enormt problem på en liten fickkniv som det här. Det är inget jag har med mig på campingturen eller fjället direkt. 

Det jag saknar mest på den här kniven är en riktigt vass spets men det ingår i bladtypen att den är begränsad på det området. 

Passning och tillverkningskvalité på den här kniven är genomgående riktigt bra med ett undantag. Frågan är varför just Case skall ha så svårt att få bladen raka i ramen? Jag har betydligt billigare knivar från bland andra Rough Rider och Buck Creek som inte lider av det problemet. I det här fallet är det nästan så illa att bladet nuddar ramen vilket ger repor på det högglanspolerade stålet i onödan. 

Men bortsett från den detaljen är det här en utmärkt kniv. Liten, smidig, elegant och fungerar som den skall. Eftersom som Case som vanligt ger ut den i massor av varianter så är det förstås ett samlarobjekt för den som känner sig hågad. 

Överlag är det en bra fickkniv. Rekommenderas!

Specifikation:

Märke: Case

Mönster: Mini Copperlock
Referensnummer: 61749L SS
Längd hopfälld: 91 mm
Bladstål: "True-Sharp Surgical Steel"
Huvudblad: 66 mm med en eggländ av 60 mm
Sekundärblad:  inget
Etsning blad: ingen
Text tang: Case XX, USA, 61749L SS
Skollor: Blue Jigged Bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Case USA

Tillverkningsland: USA


/ J - funderar på storebror

Traditionella fällknivar - Hen & Rooster Trapper

Trappers ja - det är ett mycket populärt mönster i min knivsamling när det kommer till traditionella fällknivar kanske den uppmärksamme läsaren har noterat vid det här laget. En närmare beskrivning av mönstret som sådant återfinns i min presentation av en RR Trapper från förra året och hittas här.

Den här gången presenterar jag en variant från det Tyska märket H & R. Ett anrikt företag med intressant historia och ett lika intresseväckande namn. Men varför i hela friden Hahn und Henne - Hen & Rooster?

Hen & Rooster Trapper

Förklaringen är synnerligen jordnära - Carl Bertram grundaren av företaget råkade även vara hönsfarmare i Solingen Tyskland på den tiden det begav sig, i det här fallet 1865. Efter en lång och framgångsrik period köptes företaget 1975 av A G Russel som dock lyckades köra det i botten vilket ledde till konkurs fem år senare. Frost Cutlery köpte senare varumärket tillsammans med bland andra H Schiessen från Robert Klaas och återupplivade det. Idag lever märket vidare men frågan är om knivarna kan jämföras med äldre tiders.

De är enligt uppgift fortfarande gjorda i Tyskland vilket är anmärkningsvärt och osedvanligt trevligt.

Gjorda i Tyskland om man får tro stämplarna

Den för modellen typiska bladkonfigurationen - ett clippointblad tillsammans med ett speyblad.

Ram av mässing som är mjukt rundad även på insidan. Ett exempel på gott detaljarbete

Fit & Finish

- Bolster, Materialet är det i sammanhanget så vanliga nickelsilver/vit mässing och formen är den traditionella när det gäller Trappers med ett mer fyrkantigt främre bolster och en mer rundad form på det bakre. 

- Skollor, Den här kniven är försedd med sidor av vitt ben som är välvda. Resultatet är en snygg bekväm kniv som ligger väl i handen. 

- Ram, Kniven är uppbyggd kring en mässingsram med en godstjocklek på runt en millimeter. 

- Passning, Den här kniven är generellt riktigt välbyggd utan större missar. Bolstren är väl passade mot såväl ramen som skollorna och det finns inga glipor där. Slipning, fasning och polering är även den av hög klass. Genom ytan kan de underliggande mässingsnitarna anas. Även benskollorna är välgjorda. Eftersom det är ett naturmaterial finns det några färgskiftningar i ytan. Någon liten detaljmiss finns i och med en liten spricka i kanten på den ena skollan där den gränsar mot det bakre bolstret. Överlag är dock passningen på dem mer än godkänd och övergången mellan skollor och bolster är riktigt väl gjorda. Poleringen av både blad och fjädrar är riktigt bra som kan utläsas av bilderna. 

- Slipning, Det här området är väl det mer sorgliga kapitlet på den här kniven men lyckligtvis något som är relativt lätt ordnat. Eggarna på bladen var helt enkelt inte bra vid ankomst. Särskilt tydligt gällde det clippointbladet som var i det närmaste slött. Slipningen är förvisso jämn och symmetrisk på båda bladen men helt enkelt inte riktigt färdig. Sen finns en tendens till flat del mitt på clippointbladet vilket antyder att det slår emot insidan på ramen när kniven fälls ihop. Något som inte är helt ovanligt på den här typen av knivar om fjädern i ryggen är stark som den är i det här fallet. 

Walk & Talk

- Pull, Bladen är relativt lätta att fälla ut och jag skulle sätta draget till en "fyra". 

- Walk and Talk, Det här exemplaret är föredömligt på det här området. Bladen löper ytterst mjukt och behagligt utan känsla av grusighet eller motstånd. Något som kräver små toleranser i en klassisk fällkniv då det inte finns glidlager eller liknande. Ljuden bladen åstadkommer är mycket tillfredställande. De både stänger och öppnar med ett högst ljudligt "snäpp" som inger förtroende. 

Stay & Play

- Stay, Möjligen kan jag tycka att bladen kunde hållas ännu lite hårdare i utfällt läge. Kniven har för övrigt inga halvvägsstopp. 

- Spel och glapp, Väl ute sitter bladen där de skall. En mycket svag tendens till glapp i sidled finns hos clippointbladet men endast om det provoceras. Speybladet sitter så gjutet det kan utan lås. 

Sammanfattning

Hen & Rooster 312-WSB är en riktigt god företrädare för det här mönstret. En kapabel kniv, efter slipning kan tilläggas, med ett sympatiskt yttre till en inte alltför tilltagen prislapp. Sen gillar jag färgställningen då jag alltid varit svag för ljusa handtag. Detaljer som en bra infälld sköld, formade skollor och inte minst blad med snyggt utseende förhöjer känslan i kniven.

Bladen är spegelpolerade och försedda med en liten falskegg

En liten brasklapp kan vara på sin plats. Kniven är tillverkad i Tyskland enligt både de uppgifter jag har och stämplar på bladen. Men dessvärre är det inte helt säkert att den är gjord där ändå. I alla fall inte till hundra procent. Det är lite knepigt att reda ut alla begrepp som gäller lagar i det hänseendet men det kan vara så att delar är tillverkade i Kina och att de sedan skeppas till Tyskland för montering. Är bara en viss procent av kniven monterad där så kan den märkas "Made in Germany" utan att det anses som falsk marknadsföring. Det är heller inte ett ovanligt förfarande.

En praktisk fällkniv med riktigt god finish och tilltalande yttre

Med det sagt kan bara konstateras att det här är en riktigt trevlig kniv som både pryder sin plats på hyllan och i jackfickan. Rekommenderas för den som söker en smakfull elegant kniv med vardagspotential. 

Specifikation:

Märke: Hen & Rooster

Mönster: Trapper
Referensnummer: 312-WSB
Längd hopfälld: 105 mm (4 1/8")
Bladstål: okänt "rostfritt"
Huvudblad: 79 mm (3 1/8")
Sekundärblad: 79 mm (3 1/8")
Etsning blad:
Text tang: German stainless Handmade 312-WSB/ Bertram Cutlery Germany
Skollor: White bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: Hen & Rooster

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - klär sig traditionellt för stunden

Traditionella fällknivar - RR Sowbelly

Den här serien, "traditionella fällknivar", inleddes med en presentation av en "Stockman" och det är nu dags att återvända till det mönstret med en variant på samma tema.

"Stockman" är en intressant knivtyp såtillvida att den har funnits länge och är ett av få mönster som mig veterligen utvecklats specifikt i Amerika för den inhemska marknaden och därmed saknar direkt europeisk bakgrund. Kniven marknadsfördes mot cowboys och lantarbetare och förseddes med tre blad där huvudbladet, en clippoint, var tänkt som ett allroundblad. Sheepfoot-bladet var bland annat ämnat för att trimma klövar och hovar med och spey-bladets intrikata form anpassat för kastration helt enkelt.

Dagens presentation behandlar "Sowbelly Stockman" som är en kraftigare variant på en den vanliga "Serpentine"-formen med lätt svängt grepp. Sowbellyn har ett grövre handtag och något bredare blad än andra typer av Stockmans. Namnet härrör från den markanta svängen på handtaget som visuellt bildar en buk. Formen bidrar förutom till bättre grepp även till mer kontroll över spey-bladet när det används och det underlättar åtkomsten av samtliga blad.

Rough Rider Sowbelly

Handtagsformen underlättar åtkomsten av bladen

Traditionell trebladig stockman-konfiguration med en clippoint som huvudblad som delar ände med ett sheepfoot-blad och kompletteras med ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolster, Nickelsilverbolstren är Rough Riders standard med lätt välvd välpolerad yta och en dekorationsrand. De sluter tätt mot ram och skollor.

- Skollorna, Mönstringen av bensidorna är väl utfört och de är välslipade. Även färgningen av benmaterialet får godkänt och nitarna som syns på sidorna av handtaget har fått ändarna slipade korrekt. 

- Ram, Mässingsramen är i tre delar där den mittersta inte är genomgående utan separerar de två ryggfjädrarna åt. De är i huvudsak helt raka med någon liten passningsmiss i ryggen. Slipningen på insidan får dock inte godkänt. Den var skarp på gränsen till att det kändes som man skulle kunna skära sig på den. Det är nu åtgärdat med hjälp av lite sandpapper. 

- Passningen mellan materialen och den generella byggkvalitén ger ett blandat intryck eftersom det gjorts ett grovt misstag och det finns detaljer som kunde fått bättre finish. Som exempel kan nämnas de små glipor som släpper igenom ljus på två ställen i ryggen. Men det kan påpekas att de är ytterst små och inget som noteras utan noggrann granskning. Annars är ryggsidan riktigt bra med jämn yta både när bladen är utfällda och i stängt läge. Övergången mellan de välpolerade bolstren och skollorna är riktigt väl utförda och nitarna slipade som de skall. Den större missen återkommer jag till.

- Slipningen av bladen var genomgående godkänd med jämna symmetriska eggar. Däremot verkar den som utfört arbetet haft exceptionellt bråttom för det var råegg kvar på två av de tre bladen så slipningen var inte helt slutförd. Sen finns även en tendens till  att spetsen på huvudbladet kan vara något "bränd", att den blivit överhettad vid sliparbetet. Återstår att se hur den håller skärpan där eller om härdningen förstörts. Det är så lite det rör sig om så med lite tur kan det ha klarat sig. 

Walk & Talk

- Pull, Fjädrarna i den här kniven är riktigt starka vilket ställer till det en aning. Det större bladet är knepigare att komma åt efter nedslipningen av tangen eftersom det sjunker längre in i ramen vilket försvårar åtkomsten av nagelskåran. Draget ligger annars på en sexa. Sheepfootbladet närmas hoppar fram i sammanhanget och väger in på en fyra. Värre ställt är det med det annars mycket potenta speybladet som är knepigt att nå och bjuder på rejält motstånd och hamnar på en nagelbrytande nia.  

- Walk and Talk, Gången skiljer sig åt mellan ändarna på kniven. Framändans primära clippoint och sheepfootbladet löper föredömligt smidigt när de väl tvingats ut ur ramen. Det i andra änden fästa speybladet däremot har en tendens till att kännas en smula kärvt ungefär halvvägs genom rörelsen även efter inoljning. Möjligen att det är något som går att slita in. Det är något som tiden får utvisa.  

Stay & Play

- Stay, Givet problemet med på gränsen till för stark fjäder så känns bladen ytterst trygga när de väl hamnat i utfällt läge.

- Spel, Och av samma skäl så finns det inget glapp eller spel i bladen. De sitter som gjutet och här känns kniven plötsligt väldigt välbyggd. 

En rejäl miss som gör att kniven känns som ett måndagsexemplar. Bladspetsen sticker  ut i stängt läge. Det omöjliggjorde användande av spey-bladet innan åtgärd

Ett någorlunda väl slipat blad. Den kom dock med markant råegg som synes. Det är numera fixat

Det fylliga handtaget och formen gör tillsammans att spey-bladet blir mer användbart på en Sowbelly. Emellertid inte på den här kniven i urprungsskick

Sammanfattning

En tydlig nackdel med själva mönstret som det är konstruerat är att det finns en risk för att bladen gnager mot varandra i handtaget när de fälls in och ut om inte precisionen i tillverkningen är tillräckligt bra. Själva flexet som uppstår när man pressar fingrarna mot bladen ligger bakom fenomenet. Oftast uppträder det här mellan de två mindre bladen och förklaringen är helt enkelt att det är trångt om utrymme eftersom bladen inte löper i separata kanaler. Faktum är att på den här specifika kniven så händer det ibland att sheepfoot-bladet låser spey-bladet om det inte fälls ut först. Fenomenet visar sig också genom en repa som uppkommit genom nötning på huvudbladet. 

En lika tydlig fördel med hur Sowbellys är utformade är att det något grövre handtaget ger mer att greppa kring. Utrymmet kan även fyllas med ett något bredare clippointblad än gängse Stockman-knivar vilket ger ett blad med lite mer buk för den som önskar det. Sen blir det en bra och rejäl vinkel mellan handtaget och speybladet som synes på bilden ovan. Det i kombination med att det är väl tilltaget gör att det är ytterst användbart. Det var dock inte fallet på den här kniven när den anlände vilket för mig tillbaks in på ämnet missar. 

En rejäl brist i kvalitetskontroll avslöjades eftersom spetsen på huvudbladet stack ut när kniven var hopfälld. I stängt läge täcktes den tillräckligt av speybladet för att man inte skulle skära sig när kniven var i fickan. Men det fungerade förstås inte när spey-bladet skulle användas. Problemet åtgärdades med en fil och en stunds arbete. Jag slipade helt enkelt ned bladtangen till bladet sjönk in i ramen och spetsen gömde sig. Det kompletterades sedan med att jag gick över insidan av ramen med sandpapper och oljade pivotnitarna och sen var kniven klart bättre. 

Intrycket av byggkvaliteten är blandad men överskuggas av den rejäla missen. Det är första gången jag blir besviken på en kniv från Rough Rider. Sen är jag inte förtjust i när fjädrarna är av sådan styrka att bladen nästan är omöjliga att fälla ut. Nagelbrytare är inget för mig. Det skall inte behövas redskap för att fälla ut bladen på en slipjoint även om jag vet att det finns dylika att köpa. 

Omdömet om den här kniven blir därför något blandat. Missen med bladspetsen och styrkan i fjädern som håller speybladet tillsammans med att slipningen var något grov och ramen vass på insidan drar ned betyget och får mig att tycka att det här är något av ett måndagsexemplar. Utseendet gillar jag dock och bortsett från missarna är kniven sunt konstruerad. Mönstret ger också ett par rejäla fördelar i sitt ergonomiska grepp och mycket användbara spey-blad. 

Det blir nog någon mer Sowbelly vad det lider.

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Sowbelly Stockman
Referensnummer: RR080
Längd hopfälld:  95 mm, 3 /4"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 67 mm, Clippoint
Sekundärblad: 55 mm, Spey
Sekundärblad: 50 mm, Sheepsfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RRs hästsko/RR080 china
tang sekundär: inget/ RR hästsko
Skollor: Amber jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Rough Rider

Tillverkningsland: Kina


/ J - delar ut andra chanser

Traditionella fällknivar - Buck Creek Congress

"Congress" är ett relativt nytt mönster i min samling och den här versionen från Buck Creek kallad "Bear & Bull" var min första. Knivtypen känns lätt igen på sin konkava rygg och sitt symmetriska utseende. De har två eller fler blad och fyrbladiga konfigurationer är nästan standard. Vanligen fördelar de sig på två lika stora huvudblad där det ena är ett spearpointblad och det andra en sheepfoot. De två mindre bladen brukar vara ett pennblad och ett coping-blad.

Mönstret var ursprungligen tänkt som en flerbladig pennkniv men blev snabbt ett populärt verktyg för att trimma tobaksplantor med i den amerikanska södern. Från att ha varit en lokalt förankrat kniv spred den sig så småningom över kontinenten. Odödliggjord blev den för att Abraham Lincoln bar en Congress i fickan när han blev mördad.

Buck Creek "Bear and Bull" Congress 

Blad i polerat kolstål och skollor i hjorthorn

Den aktuella kniven är av tysk tillverkning och är märkt "1st Production Run, limited edition". Exakt vad det innebär vet jag inte men det är en aningen lyxigare utgåva med äkta hornskollor istället för ben och något finare stål än gängse Buck Creek.

Bladkonfigurationen är inte den vanligaste utan fördelar sig i det här fallet på två huvudblad av wharncliffe-typ och två sekundärblad - ett spearpoint/penn-blad och en sheepfot som dock utan falskeggen är så tvärt avklippt att jag närmast skulle klassificera det som ett coping-blad. Kniven har således inget större spearpoint i arsenalen. 

Bladstålet känns något förbryllande då den högglanspolerade ytan och känslan i bladet antyder "rostfritt" men bladen är stämplade med "Carbon steel" vilket också är uppgivet från säljaren "Deadwood Knives" som uppger att det är polerat kolstål. I vilket fall är poleringsarbetet synnerligen väl utfört. 

Klassiskt Congress-mönster men inte den vanligaste bladkonfigurationen -  två wharncliffe som huvudblad och ett penn/spearpoint-blad och en sheepfoot som komplement

Fit & Finish

- Bolstren, är av "Square End"-typ och har lätt fasade kanter. Materialet är nickelsilver och den polerade ytan är helt utan dekoration. 

- Skollorna är en av de trevligaste detaljerna på den här kniven. Det relativt ljusa hjorthornet gör sig utmärkt mot nickelsilvret och ger ett distingerat utseende. De är också väl skurna och monterade. Bearbetningen är lagom för att ge en behaglig yta samtidigt som den något sträva känslan från materialet finns kvar. 

- Ram, Mässingsramen är tredelad för att göra plats för de fyra bladen. Mittendelen är inte genomgående utan skiljer bara de två ryggfjädrarna åt. Finishen är inte hundraprocentig med något vass innerkant och en polish som kunde vara kraftigare. 

- Passning, Kniven är i allmänhet mycket väl byggd. Nithuvudena sticker förvisso ut en bit från skollorna men är väl rundade. Att det blir så med nitarna är rätt vanligt när det är äkta horn det rör sig om eftersom det är ett skrovligt material. Passningen mellan hornskollorna och bolstren är riktigt bra och inte ens hörnen har missats. Ryggen är jämn och till synes utan glipor. Men hålls kniven upp mot ljus glimmar det dessvärre till på ett par ställen. Där finns uppenbarligen utrymme för förbättringar. En annan detaljmiss är insidan på ramen som upplevs lite kantig. 

- Slipning, Alla fyra bladen har fullt godkända eggar som inte behövde åtgärdas omedelbart. Så där får Buck Creek godkänt den här gången vilket antyder att jag kan ha haft otur med min första kniv därifrån vilket var en "Doctor's Knife" som jag tidigare presenterat.

Walk & Talk

- Pull, Bladen är behagligt lätta att pilla ut även för den som jag inte har extremt mycket naglar att tillgå. Fjäderkraften ligger runt en fyra. Bidragande till att det är lätt att fälla ut bladen är att huvubladen har så kallade "French nick/longpull" vilket innebär en längre nagelskåra än den vanligare halvmånen.

- Walk and Talk, Även utan att följa instruktionen om att olja kniven som står skrivet på ett av bladen så löper de mycket lätt för att inte säga föredömligt bra. Det ger ett gott intryck. Snäppet med vilket bladen stannar i utfällt läge och slår igen är också mycket tillfredsställande. Så pass att man kan få för sig att öppna och stänga bladen flera gånger bara för att få höra det igen.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Bladen stannar som sagt med pondus men trots det finns i alla fyra bladen ett svagt glapp i sidled. Det är inte mycket det handlar om men tillräckligt för att kännas om fjädertrycket övervinns vid press på bladet. Även om det inte påverkar funktionen är det aningen irriterande på en annars mycket fin kniv måste medges. Men min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt på den här typen av knivar generellt. De har förstås inte samma precision i sammansättningen som en modern kniv skuren med vattenjet och gjord med CNC-frästa delar. Men det bidrar också till charmen eftersom varje kniv har sin egen personlighet på något vis. 

Texten "förstaupplaga" är tryckt på ett av de två huvudbladen

Finishen är bitvis hög och det är inga synliga springor mellan fjädrarna

Pennbladet bidrar med en tydlig uppmaning från tillverkaren

Sammanfattning

En Congress är nästan ett måste i samlingen för den som uppskattar klassiska knivar. Utöver det skälet är jag inte helt begeistrad i mönstret måste erkännas. De är förvisso eleganta med sin krökta form och symmetri men jag har aldrig tilltalats av ett överflöd av blad. Det är därför jag undviker monstruösa Sowbellys och Trappers med fem, sex blad och andra samlarknivar på samma tema. Även större Schweizerknivar går för övrigt bort av samma skäl.

Möjligen tar nyfikenheten överhanden någon gång men annars lär det inte bli många fler knivkongresser för min del. Vill man ha färre blad men gillar den generella formen så finns i och för sig "Half-Congress" som variant och de har två blad som standard istället för fyra och känns därmed mer tilltalande.

Jag tycker inte heller att det här mönstret ger tillräcklig bladlängd i relation till knivens storlek. Särskilt inte om de jämförs med en Trapper eller Canoe med samma yttermått. Den här kniven är över nio centimeter lång vilket även känns i fickan men bjuder inte på mer än ett fem och halv centimeters  huvudblad. Sen återstår frågan om varför man skall ha så många blad när de ändå är snarlika? Ibland misstänker jag att knivar med många blad är lite av knivtillverkares etyder. En övningsstycke helt enkelt. 

Utöver det är jag inte heller förtjust i när blad används som anslagstavlor för noveller på det här viset. Det är en ovana som vissa märken ibland hemfaller åt. I gengäld bjuder de många bladen i och för sig även på sterila alternativ i det här fallet. 

Blandade intryck som sagt men trots det är jag på det hela taget nöjd med kniven.


Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Congress
Referensnummer: BC6682C-DS
Längd hopfälld:  92 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Huvudblad:  55 mm, wharncliffe
Sekundärblad: 45 mm, pen
Sekundärblad: 45 mm, coping
Etsning blad: Bear & Bull hanmade Germany/1st production run limited edition
Text tang: BC logo/ German carbon steel handmade, samt "oil the joints"
Skollor: hjorthorn
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: nickelsilver, Buck Creek logo

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - kongressar

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish

Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.

Fit & Finish

- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.

Walk & Talk

- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

- Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play

- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög

Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med

Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld

Sammanfattning

Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 

** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg. 

Traditionella fällknivar - Böker Copperhead

Copperhead är ett mönster som sägs ha fått sitt namn från likheten mellan bolstret och den stiliserade bilden av huvudet på ormen med samma namn. Jag vet inte om jag ser den likheten - men det är i alla fall en fantasieggande förklaring. Utformningen för emellertid det positiva med sig att det främre bolstret har en utstickande del som täcker bladtangen när bladet är hopfällt. Det gör kniven strömlinjeformat mjuk i fickan och även bekväm att använda. Bolsterformen gör att mönstret ibland även refereras till som "Half-Canoe".

Knivmönstret kännetecknas av att de alltid har två bolster och ett eller två blad där huvudbladet är en clippoint.

Knivarna varierar kraftigt i storlek vilket är ovanligt för de flesta traditionella mönster. Copperheads finns från mycket små till riktigt stora även om de vanligaste måtten återfinns i trakterna av den aktuella kniven som mäter nio och en halv centimeter hopfälld. Ett ytterst fickvänligt format för övrigt. 

Böker Copperhead

Huvudbladet är en clippoint med "long pull"

Den här tolkningen av en Copperhead kommer från Tyska Böker och är tillverkad i Solingen. Kniven är på många vis ytterst representativ för mönstret. Materialen är så traditionella de kan bli med ram i mässing, bolster i nickelsilver och skollor i rödfärgat mönstrat ben. Kniven är tvåbladig med en kraftigare clippoint som huvudblad och ett slankare "Skinner"-blad som sekundärblad. Stålet är polerat C75 kolstål vilket även det är korrekt ur historisk synvinkel. 

Bladen är i kolstål och välpolerade

Fit & Finish

- Bolstren är av kraftigt dimensionerat nickelsilver och är elegant rundade och polerade. De sitter tight och snyggt mot ramen som sig bör.

- Skollorna är gjorda av rödfärgat ben och är av mycket god kvalitet. Något som Böker för övrigt gjord sig kända för. Mönstersågningen är bra utförd, kanterna rundade och märkesskölden snyggt infälld. Nitarna är väl arbetade och slipade. Allt ger ett ytterst gediget intryck.

- Ram,  Här återfinns en av de få kvalitetsmissar jag hittat på kniven. Det skiner ljus genom den glipa som finns mellan ramen och fjädern på höger ryggsida. Det är inte Grand-Canyon det handlar om men är ändå förtretligt. Mellanrummet beror på att ramdelen inte är helt rak. 

- Passningen på den här kniven är annars superb. Alla delar är väl hopfogade och det finns inga kanter mellan bolster och skollor. Inte ens i hörnorna vilket annars brukar vara en akilleshäl hos många knivar. Dessutom är ryggfjädrarna snyggt skurna och rundande i bakänden av handtaget vilket brukar vara en annan avslöjande detalj. 

- Slipningen är fullt godkänd även om den inte är perfekt. Huvudbladet var dugligt men definitivt inte så vasst som jag önskat. Sekundärbladet däremot var riktigt skarpt redan från början. Jag har ingen erfarenhet av att slipa det här stålet än. Men givet att det är ett kolstål och inte så hårt härdat torde det vara lättarbetat. 

Walk & Talk

- Pull, Både draget för att få ut kniven liksom kraften som krävs för fortsätta rörelsen är mycket liten.  och ligger runt en fyra.

- Walk and talk. Det är inte mycket av den varan på den här kniven måste tillstås. För att vara en något finare fickkniv så är den ovanligt tystlåten, närmast försynt. Inget högljutt klick här inte när den stannar i utfällt läge. Vägen dit är dock exceptionellt mjuk. På vägen in är snäppet mer påtagligt och distinkt. På det hela taget kunde nog ryggfjädern vara aningen starkare i mitt tycke. Gången däremot är så smidig den kan bli.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Kniven andas kvalitet och båda bladen är riktigt säkra i utfällt läge även om fjädern inte tillhör de starkaste som sagt. Något glapp i sidled finns överhuvud taget inte och kniven är mycket stabilt byggd inte minst kring främre bolstret vilket inger förtroende och lockar till användning.

Ett nästan perfekt ryggsida. Om det inte vore för glipan som syns i nederkant

En ibland avslöjande detalj är hur fjädrarna avslutas. Här utmärkt

Sekundärbladet är en slankare "skinner" som är kraftigare vinklat i relation till handtaget än huvudbladet

Sammanfattning

Det här är en typ av mångsidig  kniv som är rackarns bra som fickkniv. Storleken och en inte alltför tilltagen vikt gör den bekväm att bära i fickan vilket för övrigt är en av styrkorna hos traditionella knivar jämfört med moderna dito även utan uppfinningar som clip och liknande. Den är också stor nog för att ha en ett rejält blad vilket jag ibland kan sakna hos en del mönster som exempelvis Congress eller Peanut. Bladen av kolstål är för övrigt helt flatslipade från en godstjocklek på två millimeter vilket gör att de är excellenta skärredskap. 

Ytterligare en fördel med Copperheads är det svängda handtaget som ligger skönt i handen och påminner en del om Sowbelly Trappers fast med färre blad vilket gör dem mjukare att greppa. Särskilt tydligt blir det när huvudbladet används eftersom sekundärbladet nästan försvinner i skaftet. 

Därutöver är Copperheads estetiskt tilltalande enligt mig - jag gillar det strömlinjeformade utseendet. Om designen är annars inte mycket att orda om. När det handlar om traditionella knivar är ju själva mönstret designen! Däremot är utförandet av yttersta vikt och Böker har lyckats på den punkten. Det här är en välbyggd kniv med bra materialval och genomgående hög finish bortsett från den mindre missen i ryggen som nämnts.

En förträfflig fickkniv

Överlag är det här en mycket tilltalande fällkniv som fungerar utmärkt som brukskniv om så önskas. Annars skäms den inte för sig på hyllan som dammsamlare heller.

Specifikation:

Märke: Böker, Tree Brand

Mönster: Copperhead
Referensnummer: BO2626JRBI
Längd hopfälld:  95 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  70 mm
Sekundärblad:  70 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: H Böker & Co, Solingen
Skollor: nickelsilver
Bolster: Red jigged bone
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: nickelsilver stämplat med Bökers träd och "Solingen"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - tjusad av en orm