Dagens bild nr 97 "Spanskt kaffe"

Den mest spanska kniven av dem alla - Navaja! De flesta är säkert bekanta med att order "navaja" egentligen bara betyder fällkniv eller för att vara ännu mer exakt, rakkniv. Men det har även kommit att syfta till den här typen av kniv som ursprungligen kommer från Andalusien. Särskilt om det är en "ratcheting/carraca Navaja" vilket i sin tur härrör från det ljud som uppstår när du öppnar den här typen av kniv då låsarmen glider över fördjupningarna i bladtangen. 

Knivtypen förekommer i alla storlekar och det har genom historien funnits veritabla monster på över sextio centimeter - hopfällda! De bars i ett snöre över ryggen. Storleken förklaras som så ofta med lagar även om vi nu är tillbaks på sjutton och artonhundratal. Det lär ha varit så att inte vem som helst fick bära svärd i delar av Spanien. Några begränsningar för knivar fanns däremot inte vilket ledde till en intressant utveckling. Det fanns även knivfäktningsskolor som lärde ut hur man bäst använde dem. 

"Spanish Coffee"

Tyvärr har jag inte hittat någon gyllene medelväg när det gäller kvalitet på de här knivarna. Exemplet ovan är en "Joker" och deras 28 centimeters variant gjord i mässing och olivträ. Godkänd kvalitet men inte mer även om bladet har lite spel upp och ned i öppet läge. Dessutom slår eggen i ramen om kniven stängs för hårt och bladet är av enklaste stål. Tror att det är 440A i den här.

Alternativ finns men är oftast handgjorda och kostar därefter. Har någon ett tips på ett mellanläge så vore jag tacksam. Jag känner till märken som Cudeman, Joker, Nieto och Martinez. Alla enklare varianter. 

/ J - no hablo

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 38 - "Fångad"

Som framgick av nr 2 i den här serien gillar jag Trappers. Det här råkar vara ett exemplar från Buck Creek. Kniven införskaffades av den enkla anledningen att jag inte sen tidigare ägde någon Trapper med trä i skollorna.

Det är en traditionellt byggt Trapper med ram och bolster av mässing, halvmediokert stål och i det här fallet god passning och byggkvalitet. Däremot kom kniven slö som en smörkniv av plast. Fabrikseggen var inget man direkt skar något med. Sen bilden togs är den vassare, betydligt vassare. 

"Woodtrapped"

Kniven är som sig bör utrustad med tvenne fullängdsblad där ett är en Clippoint och det andra är ett Speyblad. De löper i var sin kanal åtskilda av en liner. Walk & Talk är riktigt sympatisk på den här kniven och den känns allmänt solid. 

/ J - presenterar knivslipningsövningsobjekt

(Buck Creek Trapper presenterades här!)

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 34

Som kontrast till förra bilden där ett högteknologiskt "monster" fullt med all teknik som kan pressas in i en modern fällkniv visades presenteras här dess raka motsats. 

Fler blad, mindre teknik och mer gammaldags materialval som kolstål, mässing och horn.

Modellen är en fyrbladig "Congress" med hornskollor. Märket är Buck Creek och kniven ingår i "Bear & Bull"-serien som framgår av texten på bladet. Där kan också utläsas att kniven är handgjord i Tyskland. Faktum är att kniven utgör en halv novell. 

"

"As time goes By"

Det här mönstret blev odödliggjort i USA där man gillar sina presidenter då Abraham Lincoln hade en sådan här modell i fickan när han blev mördad. Det han och andra gentlemän behövde på den tiden var bland annat ett pennblad som synes på bilden. Gåspennor tarvar dessa verktyg! Sen sades det om honom att han gärna täljde som avkoppling. Även det kan man göra med de här små knivarna. Det är av det skälet de är "swaybacks", alltså ser ut som de är böjda åt fel håll. De är tänkta att hållas "upp och ned" med eggen uppåt. 

Med kniven följer även en tydlig uppmaning om hur kniven bör skötas!

/ J - småsimmar i historien

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Traditionella fällknivar - Case Mini Copperlock

- Nygammal förpackning

Det här är en liten kniv med en intressant om än tämligen kort historia. Den är också berättelsen om hur man förbättrar klassiska mönster. Det här är nämligen en "nygammal" kniv. De första släpptes så sent som 1997. 

Kniven kan räknas som en fusion mellan ett flertal äldre knivtyper. En beståndsdel är förstås en vanlig "lockback". Sen är stilen på bolstren tagna från en "Copperhead" mycket beroende på att det behövdes utrymme för att få plats med låsmekanismen. Med sitt enkla tämligen slanka clippoint-blad har det även drag av en Trapper och hela utseendet drar åt en hel del åt "Canoe"-hållet.   

Case Mini Copperlock

Case som märke har extremt många knivmodeller och variationer i sin digra katalog. Antalet blir inte mindre eftersom de ger ut begränsade upplagor av olik slag med täta mellanrum. Allt för att öka samlarvärdet förstås. För att navigera i snårskogen kan man använda sig av deras modellbeteckningar som karta och kompass. 

Den här modellen har till exempel referensnummer: 61749L SS

Den första siffran representerar handtagsmaterial. "6" står i det här fallet för att den har benhandtag. Nästföljande siffra betecknar antalet blad och blir följaktligen "1". De följande tre siffrorna "749" är numret för själva mönstret eller knivmodellen. Bokstaven "L" indikerar att kniven är försedd med en bladspärr. Det suffixet är inte så vanligt på Casemodeller eftersom de flesta saknar lås. Den avslutande bokstavskombinationen förtäljer vilket stål som är aktuellet. Här "SS" för "Stainless Steel".

Med drag av Copperhead, Canoe, Trapper och lockback. En lyckad syntes

Funktionen som givet kniven dess namn - låset, en backlock

Fit & Finish

- Bolster, Ändarna på kniven är av nickelsilver och det främre bolstret är av "pinched bolster"-typ. Det vill säga om man tittar på det uppifrån smalnar det av något på bredden precis innan det övergår i skollorna som om någon nypt ihop det. De är liksom de flesta detaljerna på kniven polerade. De sitter mycket väl mot ramen och övergången till skollorna är perfekta. Det även i hörnorna där det ibland missas på enklare knivar. 

- Skollor, Sidorna på den här kniven är av ben som färgats blå. Mönstret "jigged bone" är fräst för att likna horn. Själva fräsningen med de parallella skårorna kallas ibland för "barn board". Ytan är sedan polerad och det arbetet är väl utfört.

- Ram, Som brukligt är på den här sortens kniv är den uppbyggd kring ett chassi i mässing. Grovleken ligger på 1 mm. Även ramen har fått sig en touch av polertrissan och insidan är slipad vilket ger ett gott intryck. Alla kanter är rundade och mjuka som de skall vara. 

- Passning, Kniven är ytterst välbyggd med endast någon liten miss. Passningen mellan skollor och bolster är felfri som sagt. Hela kniven är väl rundad, slipad och alla detaljer är polerade. Nitarna är är väl gjorda och slipade även de. Däremot är eggen inte helt perfekt och bladet drar markerat åt vänster när kniven är hopfälld. Dessvärre är Case något kända för att inte ha den bästa centreringen på sina knivar. I det här fallet är det nästan så att bladet gnider mot ramen vilket skulle repa det. 

- Slipning, Kniven är vass men något ojämnt slipad och  eggen blir därför bredare mot spetsen. Den är för övrigt tämligen trubbig som på alla Copperlocks. Inte slö men heller inte någon riktig nåludd. Det är mer ett resultat av formen på bladet än någon miss i tillverkningen och inte helt ovanligt för några traditionella mönster. 

Walk & Talk

- Pull, Kniven öppnas med en "long pull" - en förlängd nagelskåra. Givet att kniven är liten och välbyggd bjuder den knappt på något motstånd alls. En etta och toppbetyg i det här fallet. 

- Walk and Talk, Även efter initialrörelsen löper bladet extremt lätt. Hade det inte varit för bladspärren hade det varit i klass med de bästa moderna knivkonstruktionerna. Och det är imponerande med tanke på att det inte finns några glidlager i den här typen av kniv. Gången är endast ett resultat av små toleranser och bra montering. Ljudet den här kniven ger ifrån sig är resolut med tanke på hur liten den är. Ett bestämt snäpp både vid öppning och stängning.

Stay & Play

- Stay, Ett område som inte är aktuellt på den här kniven eftersom bladet är försett med lås och således inte kan släppa.

- Spel och glapp, Kniven låser tydligt och bladet har ingen spel eller glapp alls i utfällt läge. På den här punkten är kniven mycket välgjord och motsvarare märket och prislappen. 

Ett högglanspolerat clippointblad i Case egna "True surgical steel"

En liten fickkniv som är osynlig i fickan men annars något av ett smycke

En sympatisk bekantskap som får mig att vilja stifta bekantskap med storebror "Copperlock"

Sammanfattning

Det var bara en tidsfråga innan den här modellen skulle införskaffas för min del. Eftersom jag gillar såväl "Canoes" som "Copperlocks" och "Trappers" så var det givet att en kniv med influenser från dessa håll var tvungen att inkorporeras i samlingen. 

I mitt tycke är det en synnerligen estetisk och inte minst praktisk variation. Med utseendet från ett klassiskt mönster och funktion med lås och rostfritt stål som en modernare kniv. Tack vare det lilla men framför allt rundade formatet är den dessutom ytterst fickvänlig. Mini Copperlock mäter under decimetern hopfälld och den har även en ytterst slank profil. De tar således inte mycket plats. Den väger dessutom in på svältfödda 54 gram.

Som alla knivar av den här typen är nackdelen att de ligger löst i fickan och med den här finishen vill man helst inte skava sönder kniven mot nycklar eller andra föremål i fickorna. Därför får den här husera i egen ficka mest hela tiden. Men eftersom den är så smidig är det inte ett problem. Ett alternativ är förstås att bära dylika knivar i läderfodral. 

Kniven är vass och skär bra men jag är inte helt förtjust i Case egna "True-Sharp"-stål vilket enligt uppgift skall röra sig om någon modifierad version av 420HC eller möjligen 425M. Det känns som det ligger i klass med en Victorinox eller liknande. Det är mjukt, det skall vara härdat till 55-57HRC och därmed lättslipat men håller sig inte vasst särskilt länge. Men det är inget enormt problem på en liten fickkniv som det här. Det är inget jag har med mig på campingturen eller fjället direkt. 

Det jag saknar mest på den här kniven är en riktigt vass spets men det ingår i bladtypen att den är begränsad på det området. 

Passning och tillverkningskvalité på den här kniven är genomgående riktigt bra med ett undantag. Frågan är varför just Case skall ha så svårt att få bladen raka i ramen? Jag har betydligt billigare knivar från bland andra Rough Rider och Buck Creek som inte lider av det problemet. I det här fallet är det nästan så illa att bladet nuddar ramen vilket ger repor på det högglanspolerade stålet i onödan. 

Men bortsett från den detaljen är det här en utmärkt kniv. Liten, smidig, elegant och fungerar som den skall. Eftersom som Case som vanligt ger ut den i massor av varianter så är det förstås ett samlarobjekt för den som känner sig hågad. 

Överlag är det en bra fickkniv. Rekommenderas!

Specifikation:

Märke: Case

Mönster: Mini Copperlock
Referensnummer: 61749L SS
Längd hopfälld: 91 mm
Bladstål: "True-Sharp Surgical Steel"
Huvudblad: 66 mm med en eggländ av 60 mm
Sekundärblad:  inget
Etsning blad: ingen
Text tang: Case XX, USA, 61749L SS
Skollor: Blue Jigged Bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Case USA

Tillverkningsland: USA


/ J - funderar på storebror

Traditionella fällknivar - Hen & Rooster Trapper

Trappers ja - det är ett mycket populärt mönster i min knivsamling när det kommer till traditionella fällknivar kanske den uppmärksamme läsaren har noterat vid det här laget. En närmare beskrivning av mönstret som sådant återfinns i min presentation av en RR Trapper från förra året och hittas här.

Den här gången presenterar jag en variant från det Tyska märket H & R. Ett anrikt företag med intressant historia och ett lika intresseväckande namn. Men varför i hela friden Hahn und Henne - Hen & Rooster?

Hen & Rooster Trapper

Förklaringen är synnerligen jordnära - Carl Bertram grundaren av företaget råkade även vara hönsfarmare i Solingen Tyskland på den tiden det begav sig, i det här fallet 1865. Efter en lång och framgångsrik period köptes företaget 1975 av A G Russel som dock lyckades köra det i botten vilket ledde till konkurs fem år senare. Frost Cutlery köpte senare varumärket tillsammans med bland andra H Schiessen från Robert Klaas och återupplivade det. Idag lever märket vidare men frågan är om knivarna kan jämföras med äldre tiders.

De är enligt uppgift fortfarande gjorda i Tyskland vilket är anmärkningsvärt och osedvanligt trevligt.

Gjorda i Tyskland om man får tro stämplarna

Den för modellen typiska bladkonfigurationen - ett clippointblad tillsammans med ett speyblad.

Ram av mässing som är mjukt rundad även på insidan. Ett exempel på gott detaljarbete

Fit & Finish

- Bolster, Materialet är det i sammanhanget så vanliga nickelsilver/vit mässing och formen är den traditionella när det gäller Trappers med ett mer fyrkantigt främre bolster och en mer rundad form på det bakre. 

- Skollor, Den här kniven är försedd med sidor av vitt ben som är välvda. Resultatet är en snygg bekväm kniv som ligger väl i handen. 

- Ram, Kniven är uppbyggd kring en mässingsram med en godstjocklek på runt en millimeter. 

- Passning, Den här kniven är generellt riktigt välbyggd utan större missar. Bolstren är väl passade mot såväl ramen som skollorna och det finns inga glipor där. Slipning, fasning och polering är även den av hög klass. Genom ytan kan de underliggande mässingsnitarna anas. Även benskollorna är välgjorda. Eftersom det är ett naturmaterial finns det några färgskiftningar i ytan. Någon liten detaljmiss finns i och med en liten spricka i kanten på den ena skollan där den gränsar mot det bakre bolstret. Överlag är dock passningen på dem mer än godkänd och övergången mellan skollor och bolster är riktigt väl gjorda. Poleringen av både blad och fjädrar är riktigt bra som kan utläsas av bilderna. 

- Slipning, Det här området är väl det mer sorgliga kapitlet på den här kniven men lyckligtvis något som är relativt lätt ordnat. Eggarna på bladen var helt enkelt inte bra vid ankomst. Särskilt tydligt gällde det clippointbladet som var i det närmaste slött. Slipningen är förvisso jämn och symmetrisk på båda bladen men helt enkelt inte riktigt färdig. Sen finns en tendens till flat del mitt på clippointbladet vilket antyder att det slår emot insidan på ramen när kniven fälls ihop. Något som inte är helt ovanligt på den här typen av knivar om fjädern i ryggen är stark som den är i det här fallet. 

Walk & Talk

- Pull, Bladen är relativt lätta att fälla ut och jag skulle sätta draget till en "fyra". 

- Walk and Talk, Det här exemplaret är föredömligt på det här området. Bladen löper ytterst mjukt och behagligt utan känsla av grusighet eller motstånd. Något som kräver små toleranser i en klassisk fällkniv då det inte finns glidlager eller liknande. Ljuden bladen åstadkommer är mycket tillfredställande. De både stänger och öppnar med ett högst ljudligt "snäpp" som inger förtroende. 

Stay & Play

- Stay, Möjligen kan jag tycka att bladen kunde hållas ännu lite hårdare i utfällt läge. Kniven har för övrigt inga halvvägsstopp. 

- Spel och glapp, Väl ute sitter bladen där de skall. En mycket svag tendens till glapp i sidled finns hos clippointbladet men endast om det provoceras. Speybladet sitter så gjutet det kan utan lås. 

Sammanfattning

Hen & Rooster 312-WSB är en riktigt god företrädare för det här mönstret. En kapabel kniv, efter slipning kan tilläggas, med ett sympatiskt yttre till en inte alltför tilltagen prislapp. Sen gillar jag färgställningen då jag alltid varit svag för ljusa handtag. Detaljer som en bra infälld sköld, formade skollor och inte minst blad med snyggt utseende förhöjer känslan i kniven.

Bladen är spegelpolerade och försedda med en liten falskegg

En liten brasklapp kan vara på sin plats. Kniven är tillverkad i Tyskland enligt både de uppgifter jag har och stämplar på bladen. Men dessvärre är det inte helt säkert att den är gjord där ändå. I alla fall inte till hundra procent. Det är lite knepigt att reda ut alla begrepp som gäller lagar i det hänseendet men det kan vara så att delar är tillverkade i Kina och att de sedan skeppas till Tyskland för montering. Är bara en viss procent av kniven monterad där så kan den märkas "Made in Germany" utan att det anses som falsk marknadsföring. Det är heller inte ett ovanligt förfarande.

En praktisk fällkniv med riktigt god finish och tilltalande yttre

Med det sagt kan bara konstateras att det här är en riktigt trevlig kniv som både pryder sin plats på hyllan och i jackfickan. Rekommenderas för den som söker en smakfull elegant kniv med vardagspotential. 

Specifikation:

Märke: Hen & Rooster

Mönster: Trapper
Referensnummer: 312-WSB
Längd hopfälld: 105 mm (4 1/8")
Bladstål: okänt "rostfritt"
Huvudblad: 79 mm (3 1/8")
Sekundärblad: 79 mm (3 1/8")
Etsning blad:
Text tang: German stainless Handmade 312-WSB/ Bertram Cutlery Germany
Skollor: White bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: Hen & Rooster

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - klär sig traditionellt för stunden

Traditionella fällknivar - RR Sowbelly

Den här serien, "traditionella fällknivar", inleddes med en presentation av en "Stockman" och det är nu dags att återvända till det mönstret med en variant på samma tema.

"Stockman" är en intressant knivtyp såtillvida att den har funnits länge och är ett av få mönster som mig veterligen utvecklats specifikt i Amerika för den inhemska marknaden och därmed saknar direkt europeisk bakgrund. Kniven marknadsfördes mot cowboys och lantarbetare och förseddes med tre blad där huvudbladet, en clippoint, var tänkt som ett allroundblad. Sheepfoot-bladet var bland annat ämnat för att trimma klövar och hovar med och spey-bladets intrikata form anpassat för kastration helt enkelt.

Dagens presentation behandlar "Sowbelly Stockman" som är en kraftigare variant på en den vanliga "Serpentine"-formen med lätt svängt grepp. Sowbellyn har ett grövre handtag och något bredare blad än andra typer av Stockmans. Namnet härrör från den markanta svängen på handtaget som visuellt bildar en buk. Formen bidrar förutom till bättre grepp även till mer kontroll över spey-bladet när det används och det underlättar åtkomsten av samtliga blad.

Rough Rider Sowbelly

Handtagsformen underlättar åtkomsten av bladen

Traditionell trebladig stockman-konfiguration med en clippoint som huvudblad som delar ände med ett sheepfoot-blad och kompletteras med ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolster, Nickelsilverbolstren är Rough Riders standard med lätt välvd välpolerad yta och en dekorationsrand. De sluter tätt mot ram och skollor.

- Skollorna, Mönstringen av bensidorna är väl utfört och de är välslipade. Även färgningen av benmaterialet får godkänt och nitarna som syns på sidorna av handtaget har fått ändarna slipade korrekt. 

- Ram, Mässingsramen är i tre delar där den mittersta inte är genomgående utan separerar de två ryggfjädrarna åt. De är i huvudsak helt raka med någon liten passningsmiss i ryggen. Slipningen på insidan får dock inte godkänt. Den var skarp på gränsen till att det kändes som man skulle kunna skära sig på den. Det är nu åtgärdat med hjälp av lite sandpapper. 

- Passningen mellan materialen och den generella byggkvalitén ger ett blandat intryck eftersom det gjorts ett grovt misstag och det finns detaljer som kunde fått bättre finish. Som exempel kan nämnas de små glipor som släpper igenom ljus på två ställen i ryggen. Men det kan påpekas att de är ytterst små och inget som noteras utan noggrann granskning. Annars är ryggsidan riktigt bra med jämn yta både när bladen är utfällda och i stängt läge. Övergången mellan de välpolerade bolstren och skollorna är riktigt väl utförda och nitarna slipade som de skall. Den större missen återkommer jag till.

- Slipningen av bladen var genomgående godkänd med jämna symmetriska eggar. Däremot verkar den som utfört arbetet haft exceptionellt bråttom för det var råegg kvar på två av de tre bladen så slipningen var inte helt slutförd. Sen finns även en tendens till  att spetsen på huvudbladet kan vara något "bränd", att den blivit överhettad vid sliparbetet. Återstår att se hur den håller skärpan där eller om härdningen förstörts. Det är så lite det rör sig om så med lite tur kan det ha klarat sig. 

Walk & Talk

- Pull, Fjädrarna i den här kniven är riktigt starka vilket ställer till det en aning. Det större bladet är knepigare att komma åt efter nedslipningen av tangen eftersom det sjunker längre in i ramen vilket försvårar åtkomsten av nagelskåran. Draget ligger annars på en sexa. Sheepfootbladet närmas hoppar fram i sammanhanget och väger in på en fyra. Värre ställt är det med det annars mycket potenta speybladet som är knepigt att nå och bjuder på rejält motstånd och hamnar på en nagelbrytande nia.  

- Walk and Talk, Gången skiljer sig åt mellan ändarna på kniven. Framändans primära clippoint och sheepfootbladet löper föredömligt smidigt när de väl tvingats ut ur ramen. Det i andra änden fästa speybladet däremot har en tendens till att kännas en smula kärvt ungefär halvvägs genom rörelsen även efter inoljning. Möjligen att det är något som går att slita in. Det är något som tiden får utvisa.  

Stay & Play

- Stay, Givet problemet med på gränsen till för stark fjäder så känns bladen ytterst trygga när de väl hamnat i utfällt läge.

- Spel, Och av samma skäl så finns det inget glapp eller spel i bladen. De sitter som gjutet och här känns kniven plötsligt väldigt välbyggd. 

En rejäl miss som gör att kniven känns som ett måndagsexemplar. Bladspetsen sticker  ut i stängt läge. Det omöjliggjorde användande av spey-bladet innan åtgärd

Ett någorlunda väl slipat blad. Den kom dock med markant råegg som synes. Det är numera fixat

Det fylliga handtaget och formen gör tillsammans att spey-bladet blir mer användbart på en Sowbelly. Emellertid inte på den här kniven i urprungsskick

Sammanfattning

En tydlig nackdel med själva mönstret som det är konstruerat är att det finns en risk för att bladen gnager mot varandra i handtaget när de fälls in och ut om inte precisionen i tillverkningen är tillräckligt bra. Själva flexet som uppstår när man pressar fingrarna mot bladen ligger bakom fenomenet. Oftast uppträder det här mellan de två mindre bladen och förklaringen är helt enkelt att det är trångt om utrymme eftersom bladen inte löper i separata kanaler. Faktum är att på den här specifika kniven så händer det ibland att sheepfoot-bladet låser spey-bladet om det inte fälls ut först. Fenomenet visar sig också genom en repa som uppkommit genom nötning på huvudbladet. 

En lika tydlig fördel med hur Sowbellys är utformade är att det något grövre handtaget ger mer att greppa kring. Utrymmet kan även fyllas med ett något bredare clippointblad än gängse Stockman-knivar vilket ger ett blad med lite mer buk för den som önskar det. Sen blir det en bra och rejäl vinkel mellan handtaget och speybladet som synes på bilden ovan. Det i kombination med att det är väl tilltaget gör att det är ytterst användbart. Det var dock inte fallet på den här kniven när den anlände vilket för mig tillbaks in på ämnet missar. 

En rejäl brist i kvalitetskontroll avslöjades eftersom spetsen på huvudbladet stack ut när kniven var hopfälld. I stängt läge täcktes den tillräckligt av speybladet för att man inte skulle skära sig när kniven var i fickan. Men det fungerade förstås inte när spey-bladet skulle användas. Problemet åtgärdades med en fil och en stunds arbete. Jag slipade helt enkelt ned bladtangen till bladet sjönk in i ramen och spetsen gömde sig. Det kompletterades sedan med att jag gick över insidan av ramen med sandpapper och oljade pivotnitarna och sen var kniven klart bättre. 

Intrycket av byggkvaliteten är blandad men överskuggas av den rejäla missen. Det är första gången jag blir besviken på en kniv från Rough Rider. Sen är jag inte förtjust i när fjädrarna är av sådan styrka att bladen nästan är omöjliga att fälla ut. Nagelbrytare är inget för mig. Det skall inte behövas redskap för att fälla ut bladen på en slipjoint även om jag vet att det finns dylika att köpa. 

Omdömet om den här kniven blir därför något blandat. Missen med bladspetsen och styrkan i fjädern som håller speybladet tillsammans med att slipningen var något grov och ramen vass på insidan drar ned betyget och får mig att tycka att det här är något av ett måndagsexemplar. Utseendet gillar jag dock och bortsett från missarna är kniven sunt konstruerad. Mönstret ger också ett par rejäla fördelar i sitt ergonomiska grepp och mycket användbara spey-blad. 

Det blir nog någon mer Sowbelly vad det lider.

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Sowbelly Stockman
Referensnummer: RR080
Längd hopfälld:  95 mm, 3 /4"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 67 mm, Clippoint
Sekundärblad: 55 mm, Spey
Sekundärblad: 50 mm, Sheepsfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RRs hästsko/RR080 china
tang sekundär: inget/ RR hästsko
Skollor: Amber jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Rough Rider

Tillverkningsland: Kina


/ J - delar ut andra chanser

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish

Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.

Fit & Finish

- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.

Walk & Talk

- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

- Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play

- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög

Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med

Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld

Sammanfattning

Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 

** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg. 

Traditionella fällknivar - Böker Copperhead

Copperhead är ett mönster som sägs ha fått sitt namn från likheten mellan bolstret och den stiliserade bilden av huvudet på ormen med samma namn. Jag vet inte om jag ser den likheten - men det är i alla fall en fantasieggande förklaring. Utformningen för emellertid det positiva med sig att det främre bolstret har en utstickande del som täcker bladtangen när bladet är hopfällt. Det gör kniven strömlinjeformat mjuk i fickan och även bekväm att använda. Bolsterformen gör att mönstret ibland även refereras till som "Half-Canoe".

Knivmönstret kännetecknas av att de alltid har två bolster och ett eller två blad där huvudbladet är en clippoint.

Knivarna varierar kraftigt i storlek vilket är ovanligt för de flesta traditionella mönster. Copperheads finns från mycket små till riktigt stora även om de vanligaste måtten återfinns i trakterna av den aktuella kniven som mäter nio och en halv centimeter hopfälld. Ett ytterst fickvänligt format för övrigt. 

Böker Copperhead

Huvudbladet är en clippoint med "long pull"

Den här tolkningen av en Copperhead kommer från Tyska Böker och är tillverkad i Solingen. Kniven är på många vis ytterst representativ för mönstret. Materialen är så traditionella de kan bli med ram i mässing, bolster i nickelsilver och skollor i rödfärgat mönstrat ben. Kniven är tvåbladig med en kraftigare clippoint som huvudblad och ett slankare "Skinner"-blad som sekundärblad. Stålet är polerat C75 kolstål vilket även det är korrekt ur historisk synvinkel. 

Bladen är i kolstål och välpolerade

Fit & Finish

- Bolstren är av kraftigt dimensionerat nickelsilver och är elegant rundade och polerade. De sitter tight och snyggt mot ramen som sig bör.

- Skollorna är gjorda av rödfärgat ben och är av mycket god kvalitet. Något som Böker för övrigt gjord sig kända för. Mönstersågningen är bra utförd, kanterna rundade och märkesskölden snyggt infälld. Nitarna är väl arbetade och slipade. Allt ger ett ytterst gediget intryck.

- Ram,  Här återfinns en av de få kvalitetsmissar jag hittat på kniven. Det skiner ljus genom den glipa som finns mellan ramen och fjädern på höger ryggsida. Det är inte Grand-Canyon det handlar om men är ändå förtretligt. Mellanrummet beror på att ramdelen inte är helt rak. 

- Passningen på den här kniven är annars superb. Alla delar är väl hopfogade och det finns inga kanter mellan bolster och skollor. Inte ens i hörnorna vilket annars brukar vara en akilleshäl hos många knivar. Dessutom är ryggfjädrarna snyggt skurna och rundande i bakänden av handtaget vilket brukar vara en annan avslöjande detalj. 

- Slipningen är fullt godkänd även om den inte är perfekt. Huvudbladet var dugligt men definitivt inte så vasst som jag önskat. Sekundärbladet däremot var riktigt skarpt redan från början. Jag har ingen erfarenhet av att slipa det här stålet än. Men givet att det är ett kolstål och inte så hårt härdat torde det vara lättarbetat. 

Walk & Talk

- Pull, Både draget för att få ut kniven liksom kraften som krävs för fortsätta rörelsen är mycket liten.  och ligger runt en fyra.

- Walk and talk. Det är inte mycket av den varan på den här kniven måste tillstås. För att vara en något finare fickkniv så är den ovanligt tystlåten, närmast försynt. Inget högljutt klick här inte när den stannar i utfällt läge. Vägen dit är dock exceptionellt mjuk. På vägen in är snäppet mer påtagligt och distinkt. På det hela taget kunde nog ryggfjädern vara aningen starkare i mitt tycke. Gången däremot är så smidig den kan bli.  

Stay & Play

- Spel och glapp, Kniven andas kvalitet och båda bladen är riktigt säkra i utfällt läge även om fjädern inte tillhör de starkaste som sagt. Något glapp i sidled finns överhuvud taget inte och kniven är mycket stabilt byggd inte minst kring främre bolstret vilket inger förtroende och lockar till användning.

Ett nästan perfekt ryggsida. Om det inte vore för glipan som syns i nederkant

En ibland avslöjande detalj är hur fjädrarna avslutas. Här utmärkt

Sekundärbladet är en slankare "skinner" som är kraftigare vinklat i relation till handtaget än huvudbladet

Sammanfattning

Det här är en typ av mångsidig  kniv som är rackarns bra som fickkniv. Storleken och en inte alltför tilltagen vikt gör den bekväm att bära i fickan vilket för övrigt är en av styrkorna hos traditionella knivar jämfört med moderna dito även utan uppfinningar som clip och liknande. Den är också stor nog för att ha en ett rejält blad vilket jag ibland kan sakna hos en del mönster som exempelvis Congress eller Peanut. Bladen av kolstål är för övrigt helt flatslipade från en godstjocklek på två millimeter vilket gör att de är excellenta skärredskap. 

Ytterligare en fördel med Copperheads är det svängda handtaget som ligger skönt i handen och påminner en del om Sowbelly Trappers fast med färre blad vilket gör dem mjukare att greppa. Särskilt tydligt blir det när huvudbladet används eftersom sekundärbladet nästan försvinner i skaftet. 

Därutöver är Copperheads estetiskt tilltalande enligt mig - jag gillar det strömlinjeformade utseendet. Om designen är annars inte mycket att orda om. När det handlar om traditionella knivar är ju själva mönstret designen! Däremot är utförandet av yttersta vikt och Böker har lyckats på den punkten. Det här är en välbyggd kniv med bra materialval och genomgående hög finish bortsett från den mindre missen i ryggen som nämnts.

En förträfflig fickkniv

Överlag är det här en mycket tilltalande fällkniv som fungerar utmärkt som brukskniv om så önskas. Annars skäms den inte för sig på hyllan som dammsamlare heller.

Specifikation:

Märke: Böker, Tree Brand

Mönster: Copperhead
Referensnummer: BO2626JRBI
Längd hopfälld:  95 mm, 3 3/4"
Bladstål: C75 kolstål
Huvudblad:  70 mm
Sekundärblad:  70 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: H Böker & Co, Solingen
Skollor: nickelsilver
Bolster: Red jigged bone
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: nickelsilver stämplat med Bökers träd och "Solingen"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - tjusad av en orm

Traditionella fällknivar - RR Trapper

Trapper som mönster är en intressant och arketypisk fällkniv av något större mått. De har som namnet antyder en bakgrund som jaktknivar. De är optimerade för att fungera till småvilt som ekorrar, kaniner och skogsfågel där knivar för exempelvis klövvilt kan upplevas för stora och klumpiga. Att flå en buffel eller ta ur en duva kräver olika redskap helt enkelt.

Den här kniven från Rough Rider kan tjäna som gott exempel på en standardversion av en Trapper både vad gäller material och mått. En substantiell fickkniv som mäter strax över decimetern hopfälld vilket för övrigt är en vanlig storlek.

Skall mönstret kategoriseras närmare handlar det om en "Dog legged" Jack-knife med två bolster där det bakre är rundat och det främre fyrkantigt. Handtaget är grövre längst bak för att sedan smalna av mot det främre bolstret. Den typiska bladkonfigurationen består av två lika långa blad, en slank clippoint av "California-typ" axel mot axel med ett speyblad med sin karaktäristiskt rundade nos.

Rough Rider Trapper

Bladstålet är som så ofta hos RR spegelpolerat rostfritt ur 440-serien

Knivtypen har oftast som här en bladkonfiguration bestående av två fullängdsblad fördelade på en clippoint och ett spey-blad

Fit & Finish

- Bolstren är av Rough Riders standardtyp. Materialet är massiv vit mässing/nickelsilver och de är försedda med en dekorrand.

- Skollorna är av ben och välgjorda. De är orangefärgade och polerade vilket ger lyster åt kniven. Färgningen är hyfsat jämn men det kan tilläggas att jag inte är besatt av att den skall vara helt uniform. Lite avvikelser här och var ger liv och personlighet åt kniven i mitt tycke. Intressant att se däremot är hur väl skollorna står emot solljus över tid utan att blekas. Allt ben strävar mot att bli vitt igen. 

- Ramen är rak och ger inte upphov till glipor någonstans. Den är välbyggd helt enkelt.

- Passningen är generellt utmärkt. Det gäller såväl i övergången mellan bolster och skollor som på ryggsidans olika delar. Det är små detaljer som avslöjar att det är en budgetkniv det trots allt handlar om. Som exempel kan tjäna att slutändarna på ryggfjädrarna inte är helt jämt skurna och att insidan på ramdelarna upplevs lite vassa om fingrarna dras över dem. Här finns förbättringspotential. 

- Slipning, Eggarna på den här kniven är jämna och väl utförda även om den som utförde arbetet må ha tippat aldrig så lite åt sidan när eggen närmade sig spetsen på clippoint-bladet. Bladen var vassa nog för att raka hår med visst tryck vid ankomst. Jag har ännu inte stålat eller striglat dem men min erfarenhet av Rough Riders stål är att det är mycket lättunderhållet. Härdningen ligger på 56-58HRC vilket är tämligen mjukt men rätt praktiskt på den här typen av kniv.  

Walk & Talk

- Pull, Som de flesta av RRs Trappers är bladen på den här lätta att fälla ut. Det gäller även generellt för det här mönstret. De långa bladen ger gott om hävstång. På den här kniven ligger "pull" på runt en fyra.

- Walk and Talk, Den här kniven har ett högst gemytligt språk. Rejäla snäpp både när bladet går tillbaks in i ramen och när de stannar i utfällt läge. Vägen dit är också mjuk och sympatisk. Möjligen kunde den vara något lättare. Som det är nu finns ett visst motstånd även om den inte känns grusig på något vis. Bladen har ett halvvägsstopp även om tangen inte är skuren så drastiskt att det blir ett klick i mellanläget. 

Stay & Play

- Spel och glapp, Väl ute sitter bladet som gjutet. Så mycket närmare än ett bladlås än så här blir det inte på en slipjoint. Det långa handtaget möjliggör kraftigare fjäder utan att kniven upplevs som besvärlig att fälla ut. Något glapp i sidled finns inte heller vilket är tacknämligt. 

Så här kan en ryggsida göras även på en mer budgetorienterad kniv. Ett utmärkt exempel på god kvalitet - inte minsta tendens till glipor

En jämn och fin slipning på det här exemplaret

Den trubbiga spetsen på ett långt spey-blad

Sammanfattning

Trapper är ett av mina favoritmönster vilket gett avtryck i samlingen trots att det egentligen inte är fulländat rent formmässigt. Ett inbyggt problem är nämligen att det rör sig om knivar med relativt smala handtag kombinerat mer än ett fullängdsblad. Rent konkret innebär det att när man har ett blad utfällt återstår ett som sticker ut en bit ur handtaget och därmed känns i greppet. Förvisso ligger det an där fingrarna kröker sig och därför spelar det mindre roll.

Extra påtagligt blir problemet på Trappers som försetts med urtag för fingrarna vilket således är helt meningslöst. Sen kan förstås invändas att de här knivarna aldrig var tänkta som täljknivar eller för träbearbetning i stort. Därtill är handtagen för slanka i vilket fall. De fungerar betydligt bättre i grepp där man arbetar med kniven sidledes till exempel.  

En Trapper i det här utförandet väger in på under hektot, 97 g för att vara exakt, vilket är lite ställt i relation till hur mycket blad som faktiskt erhålls. Som fickkniv är de trots det inte ideala. Därtill är de aningen för långa enligt mig och de kantiga främre bolstren kan faktiskt nöta en del på byxfickor.

Men ska man bara ha några få klassiska modeller i samlingen så är Trapper definitivt ett av de mönster jag rekommenderar varmast tillsammans med Stockman och Canoe.

Specifikation

Märke: Rough Rider

Mönster: Trapper
Referensnummer: RR22034BN
Längd hopfälld:  105 mm, 4 1/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad:  79 mm, 3 1/8"
Sekundärblad:  79 mm, 3 1/8"
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: polerat ben, orangefärgat
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - jagar, men mest knivar

Traditionella fällknivar - RR Barlow

När det talas om äldre fickknivar är det ofta en Barlow som avses även om många förstås inte vet om det. Mönstret har odödliggjorts inte minst genom litteratur som Mark Twains Tom Sawyer där det i flera passager talas om en "riktig Barlow" och knivtypen faktiskt spelar en central roll i flera scener.

Ursprunget är som så ofta med klassiska knivmönster höljt i dunkel men att ursprunget är engelskt står klart och ofta hänvisas till en Obadiah Barlow som var verksam i Sheffield runt 1670. 

Knivarna var från början tänkta att vara hållbara och billiga. För att få ned priset på knivarna hölls de så enkla som möjligt med kolstålsblad, lättillgängligt ben i handtaget och endast ett blad även om det numera oftast är två. Finishen var av samma skäl enkel och något grov. Utmärkande för knivtypen är att de har ett droppformat handtag där bladet/bladen är fästa i den smalare delen och ett förlängt och förstärkt bolster för ökad hållbarhet. Att de bara är försedda med ett bolster i framkant gör dem till så kallade "Bare Heads".

Rough Rider Barlow

Rough Rider tillverkar Barlows i många varianter vilket inkluderar flera storlekar, olika bladkonfigurationer och många sorters skollor i allsköns färger. Det finns även några versioner med bladlås. Det här exemplaret är en av de mer klassiska versionerna med sitt tobaksbruna handtag och sina två blad. Kniven mäter runt åtta och en halv centimeter hopfälld. 

Stålet är som ofta hos RR 440A men väl härdat och försedd med riktigt vass egg vilket gör att stålet inte känns allt för pjåkigt i sammanhanget

Så tradtionell den kan bli. Droppformat handtag med förlängt bolster och två blad varav en clippoint som huvudblad och ett pennblad som sekundärblad

Fit & Finish

- Bolstret på den här kniven är förlängt som sig bör och gjort i massivt nickelsilver. Det är väl rundat och polerat. På presentationssidan är RRs hästskologo stämplad och bolstret har en dekorationsrand.

- Skollorna är av ben och polerade. Den här färgen kallas "Tobacco" och är en brun nyans med bra djup och mycket lyster. En riktigt attraktiv variant som passar väl till en kniv av den här typen. Den ger en "gammaldags" känsla. På en sida är RRs propellersköld infälld och det arbetet är mycket väl utfört. 

- Ram, Mässingsramens tre lager separerar de två bladen som därmed löper i var sin kanal. Den är välgjord och slipad på insidan vilket ger ett arbetat intryck. Det större bladet är nästan perfekt centrerat medan det mindre pennbladet drar något till höger men skaver som väl är inte mot ramen. 

- Passningen på den här kniven är överlag riktigt god och bland den bästa jag sett på en RR. De välvda skollorna är bra arbetade och så välpolerade att nitarna i skaftet inte känns. Övergången mellan bolster och skollor är mjuk och behaglig och ryggen är jämn. Enda minuset är att det "nedre" hörnet mellan bensida och bolster som inte är helt väl utförd. Där finns en liten kant som kan kännas med fingertopparna. Det är för övrigt där småmissar oftast återfinns på dylika knivar och det är därför ett bra ställe att leta på om man vill avgöra kvaliteten på en traditionell fickkniv. En annan liten miss är att det kan ses en liten glipa mellan ramen och bolstret på en sida om kniven hålls upp mot ljus. 

- Slipningen på kniven är godkänd. Huvudbladet är riktigt vasst och har jämna slipfaser ända ut mot spetsen. Pennbladet är även det skarpt men där har det slarvats när bladen har polerats tror jag. Spetsen är nämligen aningen rundad. Samma problem har jag för övrigt på min Case mini Copperlock vars spets är mindre bra av det skälet. 

Walk & Talk

- Pull, Själva "draget" bjuder inte på särskilt stort motstånd på den här kniven utan ligger på en runt en femma. Men konstruktionen gör att den här Barlowkniven är något av en "nagelbrytare" ändå. Den försvårande faktorn är att åtkomsten av huvudbladet störs av det mindre bladet som delvis skuggar nagelskåran. Det gör att den första delen av öppningsrörelsen upplevs tyngre eftersom det är svårt att få grepp. En inte helt lyckad konstruktion. 

- Walk and Talk, Gången är annars extremt mjuk och ger en exklusiv känsla utan grusighet eller motstånd. Kniven har inget halvvägsstopp vilket jag annars uppskattar. Snäppet såväl vid hopfällande som öppnande är fullt tillfredsställande. 

Stay & Play

- Stay, Båda bladen upplevs nästan som om de har bladlås. En relativt längden på bladen kraftig fjäder och bra passning samverkar till det. 

- Spel och glapp är någonting som helt saknas på den här kniven. Ett exempel på en väl utförd slipjoint.

Nagelskåran är av "matchstick"-typ vilket innebär att halvmånen har försetts med räfflor

Finishen på den här kniven är utmärkt och för prisklassen extraordinär

Skölden som är inlagd i benskollorna är Rough Riders 'propeller'

Sammanfattning

Av alla varianter som Rough Rider gör av Barlowknivar kan det här nog räknas som en av de för mönstret mer representativa varianterna. Jag uppskattar formatet som är litet, fickvänligt och klassiskt men ändå dugligt som skärredskap. Tidigare hade jag även en mindre enbladig Barlow med lås som dessvärre försvann. Den hade "Bark bone"-finish som är ett riktigt trevligt alternativ och förlusten ger mig anledning att återanskaffa en dylik i annan storlek när tillfälle ges.

Något jag emellertid inte uppskattar med den här kniven är att bladen är svåra att komma åt. Det drar ned helhetsintrycket något.

Annars kan sägas att för den som söker en traditionell Barlow med bra känsla och lågt pris så är det här ett utmärkt alternativ. Sen vore det förstås inte så dumt med en dylik kniv med stämpeln "Made in Sheffield" som en del av samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Barlow
Referensnummer: RR846
Längd hopfälld:  86 mm, 3 3/8"
Bladstål: rostfritt 440A
Huvudblad:  63 mm, 2 1/2" Clippoint-blad
Sekundärblad:  45 mm, 1 3/4" pennblad
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR846 china
Skollor: tobacco bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'propeller'

Tillverkningsland: Kina


/ J - följer i Tom Sawyers fotspår