Knivrecension Extrema Ratio BF2 CD

- ett utseende betyder inte allt

Extrema Ratio är ett omtalat märke i delar av knivvärlden samtidigt som det i andra kretsar är närmast helt okänt. Ett förhållande som egentligen inte är särskilt märkligt när man tänker på det. De är tämligen starkt polariserande då marknadsföringen bygger på det som med ett anglofierat uttryck kan sammanfattas "tacticool". Det är svart, det är grovt och det ser brutalt ut. Själva skulle de nog inte placera sig i det facket det då de säger sig ha en inriktning mot polis, militär och räddningspersonal och deras behov. Med tanke på prisläget skulle jag dock inte tro att det är deras främsta målgrupp såvida de inte subventionerar de yrkesgrupperna kraftigt. 

Hur som haver är de intressanta och jag var nyfiken på vad som döljer sig bakom masken när camouflagestiftet är avtvättat. Av det skälet införskaffades den här kniven!

Extrema Ratio BF2 CD

BF2 CD från Extrema Ratio framstår vid första anblick precis så svart och brutal som kan förväntas. Under ytan döljer sig dock en tämligen rättfram och sympatisk fällkniv i den mer tilltagna storleksklassen. Den skiljer sig dock från den rådande normen i den här kategorin på några punkter.

Handtaget är ett gott exempel på det eftersom de i så gott som hela Extrema Ratios produktion är gjorda av aluminium istället för det idag så omhuldade titanet. Eftersom kniven är europeisk är det inte heller utrustad med något av de kända amerikanska eller ens japanska stålen. Stapelvaran är för dem istället N690 från Böhler. Ramlåsen som favoriseras av många tillverkare idag har här fått ge vika för linerlocks och backlocks. I skrivande stund så tror jag att ER släppt en enda modell med ramlås och det är en begränsad upplaga.

Så helt vanlig på alla parametrar är vare sig Extrema Ratio eller modellen BF2!

Bakom den svarta fasaden återfinns en sympatisk brukskniv

Utöver det bjuds på en extra låsfunktion, ett unikt clip, en annorlunda bladform och inte minst ett alldeles eget formspråk som går igen i samtliga modeller från Italienska Prato där Extrema Ratio återfinns.

Twitterversion: Extrema Ratio BF2 CD - Tactical but practical!

Blad

Vad har vi framför oss i bladväg? En särling utan tvekan. Per definition är det en droppoint men formen drar iväg åt ett annat håll också. Det är så mycket "American Tanto" det blir utan nedre sekundärspets och de kantiga vinklarna som förknippas med det konceptet.

Jämfört med en renodlad tanto vinner man en liten buk men förlorar istället den marginella fördelen med att ha en andra spets på bladet. Resultatet blir utseendemässigt något udda. Önskar man en renodlad tanto istället så finns det som alternativ i sortimentet. 

Bladformen ger en för måtten lång och rak egg att arbeta med. Den bjuder också på en främre del som närmast fungerar som en andra, kort egg och som är lite trubbigare slipad. Därmed kan den användas som exempelvis skrapa. Om det är medvetet gjort eller en miss hos den som slipade kniven låter jag vara osagt. 

Bladformen är ovanlig och spetsen närmar sig en tanto i formen

På vägen förloras en hel del spets. Därför upplevs den här kniven av mig lite som ett par modeller från Voxnaes i vilka han också bjuder på mycket egg, kort kraftig buk och inte så uttalad spets. Egentligen är jag inte helt förtjust i det sättet att forma blad eftersom bara en lite mindre brant kurva ger en fullt duglig nos på kniven utan att det stör formspråket särskilt mycket. Jag gillar nämligen mina skarpa spetsar. Personligen har jag mer användning för något smalt att sticka med än något att bräcka med helt enkelt. 

Enligt uppgift är bladet 87 mm långt men det beror lite på hur man mäter men det ligger runt nio centimeter. Höjden är 30 mm och godset 3 mm tjockt. Ytan är behandlad med en svart beläggning av för mig okänd typ som har till uppgift att skydda mot rost. Ja och att se tufft ut också men det anges inte som argument och det kanske är lika bra det. 

Stålet är Böhlers N690 härdat till 58 HRC. En detalj man aldrig behöver tveka om eftersom Extrema Ratio på många modeller gjort det till en gimmick att ha det tryckt på hela bladet med gigantiska bokstäver. Antitesen till diskreta blad med andra ord. Lite märkligt och kontraproduktivt kan tyckas eftersom just de knivarna är de som är mest "taktiska" vad beträffar utseendet i övrigt.  

Märkningen på den här specifika modellen är däremot återhållsam. På bladtangen återfinns texten "Extrema Ratio" och på motstående sida "Made in Italy" skrivet med vit text.*

Bladet bjuder på lång rak egg och tämligen diskret märkning, 

särskilt för att vara en Extrema Ratio. 

Slipningen är fullt flat från modest grovlek, eggen lång och rak, stålet bra och slipningen utmärkt. Ni ser vartåt det barkar förmodar jag? 

BF2 CD är precis så praktisk som jag hoppats. Innan köp togs förstås del av alla tekniska specifikationer som fanns tillgängliga och de gav vid handen att så borde vara fallet. Men det är inte alltid teori och praktik sammanfaller inom vårt intresseområde som bekant. I förbifarten kan nämnas att jag har god insikt i hur ett par modeller från Extremas "heavy duty"-serie ser ut. Vad sägs om runt sex millimeter över nacken kombinerat med en låg sabelslipning och en slipfas på någon ynka centimeter på flera knivar. Då får du en tingest du inte gärna skär något med. Men de går att hugga genom en dörr utan problem har jag förstått. Det var dock inte en sådan tingest jag ville ha som första kniv från ER.

Men med den här kniven förhåller det sig annorlunda. Det här är en mattsvart "übertactical" skärmaskin! BF2 skär precis så bra som jag hoppats på och lite till. Tilläggas bör att eggen är dragen långt in mot handtaget vilket känns som ett europeiskt drag. Många, främst amerikanska knivmärken använder istället "choils" för att uppnå bättre kontroll vid småarbeten. Själv har jag blandade känslor rörande den finessen. Det fungerar men det kräver bra formgivning och hur man än vänder och vrider på det stjäl det mycket egglängd från bladet. "Choils" gör även att handen hamnar långt från eggen när de inte nyttjas.

I hand talar kniven till mig och säger "låt oss karva loss". Så det har gjorts och trots att den inte är gjord för det så blev köket första anhalt. Köttgryta på menyn och därmed rotsaker att hacka samt kött att skära. Jo tack, det gick klart över förväntan. Morötterna satt inte i väggen som de gör när man försöker tvinga grövre blad genom dem. Tvärtom avslöjar sig BF2 och visar att bakom den hårda fasaden döljer sig en mjukis. Den klarar kökstjänst med bravur fast den nog inte var tänkt till det.

BF2 gör inte ens bort sig när det vankas köttgryta. Flatslipat blad och 3 mm bladgods bidrar till det

Men det är inte det som den företrädesvis kommer användas till utan kanske snarare rep, plast, kartong, tyg och en del trä. Tyg, vafalls undrar vän av ordning. Jo - cykeltrasor, det går nämligen åt mängder av dem i det här hushållet. Och i det sammanhanget saknar jag en ordentlig spets på den här kniven. Först skall nämligen bladet in i textilierna för att sedan snitta. Varför man valt att göra en semitanto med halvtaskig slipning i det här fallet vet jag inte. Möjligen för att det som jag tidigare spekulerade kring ger mycket rak egg att arbeta med. Men då föredrar jag nog en riktig tanto eftersom det gett en vassare spets. Det här känns som i sammanhanget som en halvmesyr.

Annars är BF2 ett riktigt bra verktyg. Svärtan gör den mindre elegant utseendemässigt vilket i sin tur lockar till mer och hårdare användning. Så en liten poäng med den svarta färgskalan finns för min del. Vad beträffar just den så verkar även ytbehandlingen på bladet hålla för en del misshandel. Den har inte skavts av än i alla fall. 

Handtag

Inledningsvis räknade jag upp ett par ovanliga drag hos den här kniven. Materialet i handtaget är ett sådant. Det är även sättet på vilken BF2 CD är byggd. 

Vid första anblick är det här en rätt grå (svart) kniv vad gäller konstruktion. Det är en demonterbar fällkniv, öppen i ryggen med två distanser mot bakre delen av handtaget och ett synligt bladstopp. Den är försedd med justerbar pivotskruv med ett huvud gjort för vanlig spårmejsel istället för torx. Tämligen standardbetonat med andra ord. Men vid närmare granskning framträder ett par avvikelser. 

Aluminiumet i den här kniven uppges vara anodiserat med en "anticorodal"-beläggning. Vad det innebär exakt vet jag inte då jag aldrig upplevt problem med korrosion hos någon kniv med aluminiumhandtag överhuvudtaget oavsett typ av anodisering. Möjligen om den stoppas i någon form av syra. Hur som haver är ytan matt och känns en smula som krita på samma vis som t ex Pro Techs mattsvarta handtag. Det ger bättre fäste än helt blank aluminium även om det inte når Kershaws "Trac-Tec" nivå men det är å andra sidan infällningar i gummi.

Finishen är genomgående utmärkt men något grovhuggen. Den matchar användningsområdet så på något vis känns det rätt. Med det menar jag att man helt enkelt struntar i småsaker som hur övergången mellan ram och sida ser ut utan istället fokuserat på mjuka kanter, rundade hörn och en jämn anodisering. Funktion före utseende.  

Trots att handtaget ger ett kantigt intryck tål det att jämföras med de bästa i klassen

Det som gör att konstruktionen sticker ut från mängden är att BF2 har ett assymetriskt handtag. Det är inte en unik lösning men ovanlig. Det som påkallar den konstruktionen är framför allt låstypen som kräver sin låsarm i stål. Lösningen brukar vara att förse kniven med invändig ram eller att sammanfoga låsarmen med handtagssidan men här har man istället valt att ha en partiell eller snarare ensidig ram bestående av en ensam "liner".

Det andra som ökar bredden på låssidan är kåpan som döljer sekundärlåset. Handtaget mäter 14 millimeter på bredden precis där men är för övrigt väldigt tunt med blygsamma 10 millimeter över ryggen. 

Knivens konstruktion med en liner ger ett assymetriskt handtag

Det finns inget hål för fånglina men vill en sådan fästas går det utmärkt att lägga den runt clipet istället. Där finns gott om plats för ändamålet. Ett finurligt sätt att lösa den detaljen utan att behöva borra fler hål i handtaget. 

Utseendet är bedrägligt kantigt. I själva verket är det här ett riktigt komfortabelt handtag och jag hävdar att det är ett av de bättre bland slankare fällknivar.** På det här området får knivar nästan delas upp i två kategorier, en tunnare mer fickvänlig och en där man struntar i bärkomfort. Till den senare kan räknas alla fällknivar som bärs i fodral till exempel. Då kan man öka framförallt bredden på handtagen rejält utan att det påverkar hur kniven känns i fickan. 

BF2 bjuder annars på utmärkt ergonomi och det görs genom enkelhet. Här finns inga störande "räfflor" exempelvis. Den så omhuldade nödlösningen för att åstadkomma mer fäste i efterhand. Istället har man från Extremas sida format handtaget rätt från början. Vad jag föredrar i det här fallet kanske framgår? Med få undantag är jag motståndare till taggiga handtag. Jag anser att komfort och vassa kanter är en motsägelse även om de sätts på tvären och kallas "jimpings". 

Handtaget tillåter alla grepp utan att favorisera något särskilt. Det är inga problem att fatta kniven i hammargrepp och ta i ordentligt. Extra anmärkningsvärt är hur väl format clipet är. Det känns verkligen inte alls när man jobbar med kniven. Hemligheten ligger i att det placerats mot nedre delen av handtaget istället för på mitten eller upp mot ryggen till och därmed försvinner i hålrummet som uppstår när fingrarna kröker sig. Ett verkligt smart drag som fler borde ta efter! Det kräver dock en viss storlek på handtaget. 

Det är också lätt att smyga fram mot bladet för ökad kontroll eller flytta handen bakåt för mer räckvidd. Flera detaljer känns naturliga. Som exempel kan tjäna den breda ytan för tummen som extralåset utgör vid sabelgrepp eller hur fingrarna passar i fördjupningarna i sidorna när pekfingret läggs på bladryggen vid precisionssnitt. En annan från Extremas sida mer uttalad finess är att tummen kan placeras ovanpå clipet vid omvänt grepp. 

Handtaget är stort nog även för den med lite större händer. Kniven är välbalanserad och känns överlag smidig och lättarbetad på grund av det. Bidragande är även den relativt låga vikten på under ett och halvt hekto.

Det enda hörnet på hela handtaget och det som ibland utgör en källa till skav är det lilla hörnet som sticker ut för att låset skall kunna släppas. Annars är ergonomin en enda stor positiv överraskning.

Öppning och lås

Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar. De fungerar som de skall och har den positiva egenskapen att de inte sträcker sig utanför handtagets bredd. Det är medvetet gjort för att kniven inte skall fastna och haka i något när den dras. För att öka åtkomsten finns försänkningar i sidorna på handtaget.

Själva öppningsrörelsen och gången var jämn men inte den mjukaste när kniven var helt ny.  Den blev emellertid lättare och lättare att öppna efter hand och nu är den snabbare än en skållad iller. En droppe olja skadade inte heller noterade jag.

Det går att snärta upp bladet men det kräver viss precision  Det är inte heller säkert att det lyckas utan handledsrörelse så jag rekommenderar att kniven fälls ut mer stillsamt för bästa resultat.

Tumpinnarna är lätta att komma åt trots att de inte sticker utanför knivens bredd

Att BF2 CD är utrustad med en linerlock har redan sagts. För att sitta på en så här pass stor kniv som dessutom tillhör genren som ser ut som "svarta mordvapen" är den ovanligt tunn med sina två millimeter. Sen kan tilläggas att oavsett faktiska dimensioner så är är det här en av Extrema Ratios mindre och nättare knivar. Den har två mindre syskon i katalogen men i övrigt är det ännu större knivar som gäller. 

Sett till funktion är det ett mycket bra lås men vid första anblick hajar man som sagt till. Det är vad "overbuilttrenden" har fört med sig. Till och med jag reagerar med magkänslan och tycker den ser tunn ut vilket den egentligen inte är sett till funktion. Låsarmen faller på plats hundraprocentigt varje gång och låser med ett tillfredsställande men något dämpat "klack"-ljud. 

Låset är stabilt och armen glider inte vid negativ press mot bladet. All rörelse i bladet lyser med sin frånvaro även om kniven provoceras kraftigt. Något jag förväntade mig av ett märke omtalat för hög kvalitet med knivar avsedda för tuffa tag. Så ingen obehaglig överraskning där. 

Ett "linerlock" står för säkerheten

Låset är däremot svårare att släppa. På den här kniven har man valt att dölja i princip hela låsarmen förutom ett litet framstickande hörn. Formgivningen är ingen slump och det är gjort för att uppnå större säkerhet särskilt vid vridande rörelser som annars är ett potentiellt hot mot den här typen av lås. 

Det är inga problem med att nå och släppa låset men det kräver aningen tillvänjning och försöker du leka med kniven en längre tid drabbas du av "låstumme". Den här kniven är utan tvekan mer redskap än ett lek- och samlarobjekt. 

Något jag inte helt uppskattar är hur klicket från detentkulan kommer först en bra bit efter det att man släppt låsarmen om ni vet vad jag menar. Det ger ett "dubbelt klick", först ett när låset släpper och sen efter lite rörelse kommer nästa. Det går förvisso att undvika genom att bibehålla trycket mot låsarmen under en längre del av rörelsen. En vanesak helt enkelt och inget som påverkar funktionen. 

För den som vill ha ökad säkerhet utöver låset återfinns ett sekundärlås

Den här kniven är även försedd med ett extra lås som i funktion påminner rätt mycket om CRKTs "LAWKS" även om den här versionen är designad av Carter.

Funktionen tycker jag är helt onödig men den här varianten är åtminstone den bästa jag stött på så här långt. Framförallt är det ur vägen när det inte används. Det är även lätt att aktivera och avaktivera vilket förstås är ett plus. Vad extralåset gör är att förhindra låsarmen att alls röra sig i sidled. För att fälla ihop kniven skulle armen därmed behöva gå av eller hela handtaget haverera. Något som säkert är möjligt i ett test arrangerat av Cold Steel men inte under faktiskt bruk. Så själva säkerhetsaspekten har jag ingen invändning mot.

Härligt inkonsekvent är däremot färgsättningen på aktiveringsknappen för nämnda funktion. Den är muntert klarröd på en annars mattsvart kniv. Inte mig emot då det gör sig bra på bild men vad är logiken i det?

Att bära

BF2 är en relativt stor kniv som trots det gör sig utmärkt i en ficka. Ett omönstrat aluminiumhandtag som är mjukt rundat, inga utstickande delar, styva 140 gram i vikt och därtill närmast anorektisk över ryggen är bidragande orsaker. Lägg därtill ett bra clip och du har en kniv som trots en hopfälld längd på 12 centimeter är riktigt bra på området. 

Ett tunn rygg och ett "lowriderclip" ger låg profil i fickan

Clipet är en helt egen konstruktion och är av "fold over"-typ. Det innebär vanligen att det är fäst på bakre delen av handtaget eller som i det här fallet på motstående sida. För att vara av den typen är det extremt stadigt. Spetsen kan röra sig lite i sidled men då får den provoceras rätt bra. Clipet bjuder på bra spänst och håller därmed kniven i ett bestämt grepp i fickorna. Den lite sträva ytan på handtagssidorna hjälper till. De ger fäste utan att äta tyg. 

Utseendet är som sig bör mattsvart för att matcha resten av kniven och fördelen det för med sig är att det är diskret. Ja, mot mörka kläder då förstås. Kniven sitter så djupt det går i en ficka och inget av den sticker upp. Med tanke på knivens inriktning är det troligtvis inte för att den skall vara osynlig utan för att den inte skall tappas. Men uppenbarligen går det att förena de två storheterna vilket jag är tacksam för. "Läppen" som förs över textilkanter förtjänar att uppmärksammas då den är riktigt bra. 

Sen är det inga problem att dra kniven trots sin djupa position. Bredden på clipet i kombination med de tre lätt utstickande skruvhuvudena ger gott grepp när kniven skall halas fram. Men det gäller bara styvare byxtyg kan tyvärr konstateras. Det finns en stor nackdel med det frikostiga utrymmet under clipets loop och det är att om kniven bärs, som jag ofta gör, i benfickan på ett par "cargopants" så vill tyget gärna smita hela vägen in i bågen som clipet utgör varpå det fastnar. Det finns ingen som helst risk att tappa kniven men att dra den blir en historia som kräver två händer eftersom den sitter som berget och måste lirkas loss. 

Clipet kan flyttas till vänster sida för den som vill. Kniven gör sig således även för vänsterhänta även om låset kräver lite finmotorik för att släppa i det fallet. 

Den här kniven är ett gott exempel på en kniv som är sympatisk i fickan på ytterligare ett vis. BF2 har inga utstickande delar som "flippers" eller långa tumpinnar och avsaknaden av vass ricasso samt en mjukt rundad rygg gör att man kan stoppa ned handen i fickan utan att få den halverad. Ja, en liten överdrift men jag uppskattar inte knivar som kräver ficksuveränitet. Ibland kan man inte dedikera en ficka enbart till knivar. 

Sammanfattningsvis

Ibland håller sig första intryck och fördjupas till och med. Det kan gälla människor och livet liksom mer obetydliga saker som knivar i det här fallet.

Konkurrensen i klassen är hård och här återfinns etablerade märken som ZT och uppstickare som Real Steel

BF2 CD andas kvalitet och den tycks säga "jag är redo" till sin ägare. Om en kniv kan ha självförtroende så har den det.

Det grundas i för ändamålet bra materialval och en sund konstruktion. Aluminium är inte ett sämre material än titan annat än marginellt och därtill på ett högst teoretiskt plan. Ni vet, det går att bygga såväl cyklar som flygplan och rymdskepp i aluminiumlegeringar. Jag vill bara påpeka det eftersom det ibland kan framstå som titan är närmast magiskt och svaret på allt i fällknivsvärlden. Det är dock att föredra när man skall göra ramlås.  

Detsamma gäller bladstål. N690 som är aktuellt är ett bra stål men det tillhör inte de allra  förnämsta. Men rätt hanterat och med god geometri får man ett mycket kompetent blad. Det förstärks genom att man försett den här kniven med en bra fabriksegg. Eller nästan bra skall jag väl säga. Den är något slöare mot den så kallade spetsen till vilket får mig att bäva lite för hur den skall bli att slipa om. Jag skrev "så kallade" för att det här bladet har lite av sin akilleshäl just där. Lite fyndigt skulle man kunna uttrycka det att det saknas "spetskompetens". Men den skär bra, riktigt bra till och med. 

Extrema Ratio Basic Folder 2 - för den som söker något lite ovanligare att stoppa i fickan

Vad gäller byggkvalitet känns kniven solid och inga brister har uppenbarat sig ännu. Centreringen var och är perfekt, inga skruvar har släppt och allt sitter där det skall. Gången är jämn men inte den lättaste och låset sköter sin uppgift. Överlag får kniven väl godkänt. 

Den här kniven kan jag rekommendera som ett alternativ för den som vill ha en stadig och robust EDC-kniv i det större formatet och söker något mer originellt än Spyderco PM2. Du får en kniv som är lätt att bära men som framförallt är bekväm i handen och skär bra. Är du intresserad av high end-stål eller vill ha knivar som är mycket spetsiga skall du välja något annat. Detsamma gäller för den som inte gillar nattsvart. 

Tillverkarens uppgifter: Extrema Ratio BF2 CD


Specifikation:

Längd utfälld: 213 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 142 g
Bladlängd: 87 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Böhler N690, 58 HRC
Handtag: aluminium, "anticorodal" anodisering
Lås: linerlock med sekundärlås

Producerad av: Extrema Ratio, tillverkad i Prato, Italien


* Och just på den texten finns möjlighet att även på bilder särskilja originalet från de mer välbyggda av alla kopior som finns på Extremas knivar. Bokstäverna på dem är ofta hopskrivna felaktigt. På några billiga piratkopior har jag till och med sett att det är felstavat!

** Andra exempel på knivar i den kategorin är Cold Steels "Code 4" och inte minst Spydercos "Paramilitary 2". Den här kniven matchar den senare på de flesta punkter. 



/ J - gillar Italien

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre