Knivrecension Spyderco C229G Shaman

- förtrollad av en Shaman

Shaman, en inte helt vanlig kniv från Spyderco skulle underrubriken kunnat vara. Fast jag inser snabbt att det påståendet tarvar en förklaring. Alla de klassiska dragen finns ju där inklusive hålet i bladet, deras eget "compression"-lås och det övergripande formspråket som vid det här laget känns igen antingen som ett signum för kvalitet eller som något att undvika för dem som inte står ut med utseendet.  

Någon kallade den till och med för en avkomma mellan PM  2 och en Native även om jag bara delvis håller med om det. Men det är nu inte så konstigt eftersom det är Sal Glesser själv tillika grundare av Spyderco som står bakom den här kniven. Och att han skulle bygga vidare på ett par andra lyckade modeller är förstås inte främmande. 

Spyderco C229G "Shaman"

Det var därför med höga förväntningar jag emottog den här kniven så väntan på postgången kändes extra lång. Särskilt med PostNords nuvarande (brist på) rutiner. På sätt och vis var det här biljetten in i "Native"-världen för mig då den modellen saknades sedan tidigare. Av någon anledning har de inte lockat mig.Troligen för att de legat för nära andra topprankade Spydercomodeller i storlek och funktion för min smak. Men så kom den här kniven och slog ned som en bomb i min lilla knivvärld. Ibland är större bättre! Det är för övrigt därför den inte är helt vanlig och sticker ut något i sortimentet.

En Native på stereoider?

De flesta invändningar jag trott mig ha mot Native försvann i och med det ändrade formatet och bara fördelarna bestod. Främst handlar det om ergonomi och utseende. Shaman är nämligen en av de där Spydercoknivarna som likt Native saknar "puckelrygg" på bladet vilket förvisso gör kniven mindre utstickande både bildligt och bokstavligt talat men även elegantare. Native 5 är av det skälet snyggare än Para 3 i mitt tycke. 

Twitterversion: Shamanens häxformel lyder, större är bättre!

Blad

Bladet på Shaman är synnerligen genomtänkt samtidigt som det vid en ytlig betraktelse är en favorit i repris. Visst har vi sett den här lövformen tidigare och så tillvida avviker det inte alltför mycket från Native- eller Sage-serierna för att nämna några. Men det finns skillnader och de mest uppenbara är att det saknar tumramp och är större, att jämföra med Manix 2 men framför allt är det grövre och bredare. Tänk "jättelöv"*. 

Större, kraftigare och utan ramp för tummen - annars känns formen igen



Trots grovleken skär kniven mycket bra eftersom bladet är något bredare än på de flesta Spydercomodeller

För att vara mer konkret mäter bladet över nio centimeter på längden, tre och en halv centimeter på bredden och bladgodset är närmare fyra millimeter tjockt, 3,7 mm för att vara exakt. Grövre blad är oftast sämre för allt utom hållbarhet men i det här fallet känns det påkallat givet hela knivens konstruktion och övriga framtoning. Mer robust helt enkelt. Och det är här tillsammans med ergonomin som storheten (pun intended) hos den här kniven återfinns.

Förutom tjockleken på bladet så är finishen en för Spyderco inte helt vanlig tumlad yta som sedan polerats något. Den förekommer på andra knivar men satin är betydligt vanligare i deras utbud. En annan avvikelse från det gängse är att bladet inte är helt flatslipat (FFG) även om det inte är långt ifrån. De två detaljerna gör även att bladet nästan ser ut att ha en tvåtonsfinish vilket alltså inte är fallet. I vilket fall är det en trevlig ytbehandling som både är estetisk och praktisk. Repor tenderar att synas mindre vilket känns extra viktigt på en kniv som i allt strävar mot att användas ofta och mycket.

Shaman jämfört med den i övrigt ungefär lika stora Manix 2 LW, 
grövre över nacken men inte så mycket tjockare i fickan

Jag gillar nästan allt med bladet utom den märkliga knölen som skall agera fingerskydd. Vad gör den där överhuvudtaget är min fråga? Den kunde åtminstone varit betydligt mindre framträdande. Förutom att inte göra någon större nytta så sticker den upp genom handtaget vid låset när man fäller ihop kniven vilket ibland kan vara irriterande. Och varför är bladtangen synlig i stängt läge? Det finns ingen anledning till det heller då man på nästan samtliga andra modeller lyckas gömma den. Men den är åtminstone väl rundad.

Stålet är inte mycket att orda om då det är Crucibles CPM S30V som är aktuellt på grundmodellen. Jag väljer den formuleringen beroende på att jag är tämligen säker på att den här kniven inom kort kommer att släppas i ett flertal andra versioner med varierande ståltyper. Plattformen är för bra för att inte göra så.

Handtag

Handtagskonstruktionen är mycket robust och utgår från en stålram som försetts med en större mängd hål för att banta totalvikten något. Över ramen har fästs skollor i svart G10. Det som utmärker dem och höjer den här kniven över mängden är att de förutom att vara rejäla är kraftigt fasade vilket ger närmast välvda sidor och en fantastisk ergonomi. Ytan är för ovanlighets skull slipad i en värld av sandpappershandtag. Av någon anledning tror alltför många tillverkare att vi användare jobbar med att stycka maneter hela dagarna.

Shamanens största försäljningsargument, ett synnerligen ergonomiskt handtag

Storleken är väl tilltagen vilket gör att alla oavsett handstorlek får plats och du kan även använda kniven med handskar på om så tarvas. 

Konstruktionen är halvöppen med en backspacer i stål. Den kan vid första anblick te sig en aning onödig men finns där för att agera motvikt till det kraftiga bladet och bidra till knivens helt neutrala balans. Den är även något försänkt i relation till handtaget. Varför man valt att göra så är mer än jag kan svara på. 

Tämligen öppen konstruktion med lättad ram i stål och en mindre "backspacer" för god balans

Att arbeta med är det här handtaget en fröjd. Faktum är att det är ett av de bättre som finns att tillgå på en fällkniv. Det är både flexibelt och komfortabelt. Flexibelt på så vis att kniven kan greppas på ett flertal olika vis. Det möjliggörs genom längden och att kniven har ett väl fungerande "forward choil". Ska man nu överhuvudtaget ha den sortens påfund är det så här de skall utföras!

Det som är unikt för Shaman är att alla grepp fungerar lika bra. Annars brukar handtag tydligt favorisera en eller ett par fattningar. En av få invändningar som kan hittas är att clipet kan kännas i handflatan om den hålls i "saber grip" utan att man kryper fram mot bladet. Men på grund av handtagets längd kan det undvikas genom att justera fattningen något.

Öppning och lås

Spydercohålet har i det här utförandet med sina tolv millimeters diameter samma mått som på exempelvis PM 2 men sticker inte ut lika dramatiskt vilket gör det aningen mindre lättåtkomligt. Men funktionen är adekvat och kniven kan öppnas på ett flertal olika vis. Genom att smyga fram bladet med tummen, en s k "Spydieflick" med långfingret eller helt enkelt genom att släppa låset och låta kniven agera "gravity knife"**. Även de valmöjligheterna bidrar tillsammans med de olika fattningarna att kniven känns flexibel. 

Spydercohålet mäter tolv millimeter men upplevs mindre på grunda av det breda bladet

På den här kniven är kanterna på hålet inte lika skarpa som de kan vara på Spydercoknivar tillverkade i exempelvis Japan. Dels beror det på att Shaman är tillverkad i USA men mycket av det tror jag beror på ytbehandlingen som också slipat hålet något. Resultatet är  utmärkt med kanter som biter bra utan glida in i tummen. 

Ett bra lås men det här var väl onödigt?

Låset är Spydercos eget bidrag till den existerande låsfloran. I den här versionen fungerar deras "compressionlock" lika väl som alltid. Eller nästan skall jag väl säga. För här återkommer den lilla detaljen med fingerskyddet jag tidigare nämnde. När man stänger kniven får man helt enkelt mot slutet av rörelsen flytta undan fingret annars kommer den utstickande tangen ta i och bladet stängs inte helt utan stannar en bit för tidigt vilket då ger ett moment till för att slutföra momentet.  

Funktionen är annars klanderfri och bladet uppvisar inga som helst tendenser att röra på sig. Allt annat hade emellertid varit en stor besvikelse på den här kniven med tanke på prisläget, märket och inte minst "stamtavlan". Bladet löper på bronslager och toleranserna är mycket små och däri återfinns ytterligare en del av förklaringen till det stabila slutresultatet. Tyngden hos bladet gör även att bladet glider igen tämligen majestätiskt. 

Att bära

Något får man förstås offra på komfortens och styrkans altare. I det här fallet är det vikt och volym. Med det sagt så kan sägas att Shamanen väger in på ett och ett halvt hekto vilket inte är så farligt givet hur bastant kniven är. Värre är i så fall längden och tjockleken i fickan. Handtaget är stort och tar plats helt enkelt. 

Helt anonym är Shaman inte. Vare sig clipets form och utseende eller storleken tillåter det

Men vikten är väl balanserad och clipet stadigt så kniven sitter som den skall väl på plats. Clipet är för övrigt stentumlat för att matcha bladet. En liten detalj som höjer helhetsintrycket. Formen är Spydercos standard-"sked" och det kan flyttas mellan handtagets alla fyra "hörn". Det tillsammans med hålet och låskonstruktionen gör att kniven lämpar sig väl även för den vänsterhänte. 

Sammanfattningsvis

Den första frågan att besvara är förstås om de högt ställda förväntningarna från min sida infriades? Svaret lyder - ja med emfas! Shaman har knappt lämnat fickan sen jag fick hem den. Den klättrade snabbt upp i toppen av Spydercofavoriter och bland större fällknivar överhuvudtaget. Den kombinerade styrkan hos ett väl genomtänkt blad, gott stål och framförallt ett bekvämt och flexibelt handtag ger många pluspoäng. Därtill tycker jag att den är snygg på ett robust vis. Det är knappast en elegant kniv. 

Vad man gjort är att man tagit fördelarna hos Native men lagt till något av det som saknades där vilket framförallt är storlek och ett annat lås. Sedan var kniven prisvärd. Jag skriver "var" för jag köpte den direkt när den kom ut då priset låg runt 140$ i USA och nu har den klättrat mot 180$ där och sen kommer förstås påslaget när kniven skall över vattnet. Den är fortfarande prisvärd men inte på samma vis och påslaget gör att fler konkurrenter finns att jämföra med. 

Spyderco Shaman klarade av att infria mina förväntningar

För att ni skall förstå hur bra den är vill jag faktiskt jämställa den med Spydercos smått ikoniska Paramilitary 2. Den jämförelsen är ämnet för en helt egen text men några punkter kan vara värda att lyfta fram. 

• Först är det ergonomin. I min hand ligger Shaman ännu bättre än den redan superba PM 2. Mycket av det kommer sig av att den kniven har de typiska helt flata sidorna med tillhörande kanter medan Shaman är betydligt mer fasad och rundad på alla vis. Sen är ytan slipad och därmed mjukare vilket är en finish jag föredrar. 

• För det andra är hela bladet och inte minst spetsen kraftigare på Shaman vilket är något många brukar klaga på hos PM 2 vars spets kan vara något känslig eftersom den är nåluddsvass. 

• För det tredje är den snyggare. Ja, det är förstås en mycket subjektiv ståndpunkt men den är  "knöllös" vilket är helt avgörande för hur linjespelet blir. Puckelryggen som annars uppkommer som ett resultat av hålet är en av de saker som gör att många ryggar från estetiken hos Spydercos knivar. Sedan är ration blad - handtag fortfarande fel men det är en annan fråga. 

Nu kan de här punkterna vändas på och lika väl hållas emot Shaman särskilt som den även är tyngre än PM 2. Till sist blir det förstås en fråga om tycke och smak.

En blivande klassiker?

Till alla som inte är riktigt lika mycket Spyderco-konnessörer vill jag förtydliga för att även ni skall hänga med i ovanstående resonemang att Shaman helt enkelt är en mycket bra fällkniv och en synnerligen kvalificerad kandidat till "bästa fickkniv". Det uttalandet skall dock paras med en tydlig friskrivning. Det gäller bara för den som gillar större fällknivar. Den mäter trots allt över 21 cm i strumplästen och uppvisar även viss rondör därtill vilket sammantaget blir för mycket för många. Därmed konkurrerar den inte på samma premisser som andra EDC-favoriter som Spydercos egen Sage-serie, Fox Tur, Viper Dan, Benchmades 940-serie, Kizer T1 och  Gemini med flera. 

Jag förutspår att Shaman kommer att dröja sig kvar i sortimentet ett bra tag och att den kommer att släppas i många varianter för att hålla kvar intresset kring modellen. Det är den å andra sidan väl värd. 

Länk till Spydercos produktsida.

Specifikation:

Längd utfälld: 211 mm
Längd hopfälld: 119 mm
Vikt: 148 g (vägd av mig)
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: 3,7 mm
Bladstål: CPM S30V,
Handtag: G10 på stålram
Lås: Compression

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA


/ J - förtrollad

PS. Jag återkommer med en rapport på hur kniven är att använda. Området förtjänar en egen utläggning och fler bilder!


* Tidigare fanns t o m en modell titulerad "Super Leaf". I det här fallet kraftigare än vad vi är vana vid även om det i Spydercos digra katalog finns andra exempel på dylika utflykter tidigare. modellerna Tatanka och Tuff ligger väl närmast till hands men även Starmate mäter stadiga 4 millimeter över nacken och alla de tre är därmed snäppet grövre än Shaman

** Vilket gör den och många andra med liknande låskonstruktioner olagliga i vissa jurisdiktioner. Men det är en annan fråga. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre