Recension Ruike P848

 - en kniv med tilltalande utseende 

Det var ett tag sedan jag recenserade en kniv från Ruike. Det har sina randiga och rutiga skäl men mest beror det på att de i princip inte släpper några nya modeller. Vad de gjort är istället att släppa gamla stålknivar i ny kostym bestående av titanhandtag och uppgraderade bladstål. Gott så för entusiasten men inte för mig.

Den här kniven tillhör dock en annan skola. P848 som den kallas har vare sig flipper, frame lock eller titanhandtag. Vad den istället ståtar med är ett i mitt tycke sympatiskt utseende. Det var mest det som gjorde mig intresserad. Modellen är inte ny utan släpptes för två år sedan.

Ruike P848

Sedan finns andra faktorer som gör den här kniven intressant och en sådan är hur den fälls ut. Omväxling är trevligt plus att det finns jurisdiktioner i världen där snabböppnade knivar inte är tillåtna alternativt finns det personer som inte känner att den funktionen är nödvändig. Därför bjuder P848 på klassisk tvåhandsöppning. Det är däremot ingen slip joint då den är utrustat med lås. Sedan kommer kniven med bra handtagsmaterial och inte minst ett svenskt stål i bladet. Så den bjuder på en hel del till ett tilltalande pris. En snabb Google-sökning ger vid handen att den kostar kring 379-399 kr i skrivande stund. 

Ruike P848 ståtar med ett, enligt mig, mycket tilltalande utseende

Twitterversion: Ruike P848, en sympatisk kniv där form tyvärr fått gå före funktion i något avseende!

Blad

P848 kommer med ett klassiskt droppoint-blad och dess form är en av de vackra detaljerna på den här kniven. Proportionerna är harmoniska med en längd på 8,9 cm eller 8,4 cm om man får tro Ruike själva. Det där beror på hur man mäter. Höjden är som mest 2,4 cm. Utseendet hade inte gjort bort sig på en klassisk finsk puukko. 

Tjockleken på bladet är 3 millimeter och mitt tycke är det kanske en halv millimeter mycket för den här typen av kniv. Men det är ändå inte överdrivet tjockt så det får passera. 

En vackert blad med enkla och distinkta linjer. Som sagt utseendet är den här knivens främsta fördel

Stålet man valt från Ruikes sida är svenskt och kommer från Sandvik. 14C28N som det kallas tillhör fortfarande de stål jag anser vara ett av de bättre för knivar i de lägre- till mellanprisklasserna. Det är ett rosttrögt stål som är lätt att slipa, tar en bra egg och håller den någorlunda bra om det är rätt behandlat. 

Bladet är slipat ända in till ricasson vilket gör att det redan från början har en tråkig en tendens till början på en recurve. Det hade kunnat lösas genom att förse bladet med ett litet "sharpening choil", en liten fördjupning för att underlätta framtida slipning. 

En annan detalj jag inte är helt vän med är ytbehandlingen. Bladet är blästrat vilket ger en närmast grå ton. Något som framförallt Kershaw hade dille på att göra med sina knivar för några år sedan. Förutom att jag inte uppskattar utseendet då det ser billigt ut så öppnar det "porer" i metallen vilket kan gör stålet mer benäget att rosta. 

Stålet är 14C28N från Sandvik

Med det sagt skall det i ärlighetens namn sägas att jag inte haft några dylika problem trots att kniven burits en hel del under mycket varma sommarmånader vilket förvisso inte bjudit på någon luftfuktighet att tala om men väl på svett. Det senare kan gå illa åt fickknivar. 

Kniven inte bara påminner om en puukko i utseendet den känns lite så att arbeta med också. Om vi tänker oss ett tunnare blad och utan scandi grind då. Vad som avses är att bladet biter bra i de flesta material inklusive trä och att handtaget utan fingerskydd eller andra åtgärder för att hindra att man halkar kräver att man arbetar en smula försiktigt. Särskilt gäller det om man använder den mycket dugliga spetsen för att penetrera till exempel hårdplast och liknande. Iakttas viss försiktighet uppstår det emellertid inga problem. 

I och med att bladet saknar utstickande detaljer som tumknoppar, diskar eller har stora fullers/blodrännor etc så glider det bra genom fibrösa material som kartong. Detsamma gäller tyg då det inte finns något sharpening choil. Det finns således även en fördel med att den detaljen saknas. I alla fall så länge man inte behöver slipa om kniven. 

Överlag är bladformen mycket flexibel när det gäller vad den kan användas till. Däremot tycker jag att man missat lite med tjockleken bakom eggen. Där mäter P848 0,5 millimeter. Varför den är så väl tilltagen förstår jag inte riktigt. Det är ändå ingen kniv man spräcker ved med. Men i gengäld biter faktiskt kniven rätt bra i trä måste tillstås. 

Handtag

Handtaget på den här kniven har en detalj som inte går att missa och det är att ramen anodiserats klarblå. Om det kan man tycka olika. I det här fallet får det passera för min del annars kan jag tycka att det är lite smaklöst men anodiserade detaljer. På den här kniven blir det mest en färgklick vilket är positivt. Enligt Ruike handlar det om en titananodisering i syfte att minska korrosionsrisken. 

En annan sak att notera är att ramen höjer sig över handtagssidorna. Det rundar av handtaget ännu mer. Ramen är gjord i stål och godset är en millimeter tjockt. 

Ett handtag kännetecknat av välvda sidor i G10 och en blåanodiserad stålram

Fullt i linje med det övrigt eleganta utseendet har sidorna välvts på ett snyggt vis. Den ökade konturen gör handtaget bekvämare i hand. Materialet är svart G10 som slipats tämligen slätt. Det är fäst med två T6-skruvar jämte pivotskruven. Den senare kan förstås justeras som brukligt är nuförtiden. Du bör dock vara varsam när du justerar dina skruvar. Spåren i huvudena är mycket grunda. 

Handtaget är till största delen öppet med endast en liten back spacer som även gömmer ett fäste för fånglina

Handtaget är mestadels öppet men mot bakänden till hittas en back spacer. I den har man lite klurigt placerat en bult för fäste av fånglina. Det gör tacknämligt att ytterligare hål i handtaget undviks.

Formen är mycket enkel och längden tilltagen nog för att hela handen skall få rum. Eftersom kniven har ett rakt handtag utan extra tillägg så fungerar även de vanligaste greppen, hammargrepp, sabelgrepp eller med ett pekfinger på bladryggen. Jag får anledning att återkomma till varför jag inte tycker att handtaget på P848 är en riktig fullträff. 

Öppning och lås

Öppningen av den här kniven är som sades inledningsvis det som är mest utmärkande med den här modellen. För att få fram bladet krävs nämligen två händer och bladet har försetts med en klassisk nagelskåra för att underlätta det förfarandet. 

P848 är tvåhandsöppnad och för att lyckas med det krävs att nagelskåran nyttjas

När bladet väl är på väg ut upptäcks att gången är extremt mjuk. Det beror på att det ovanliga beslutet att förse en kniv som öppnas på det här viset med kullager. 

Problemet är bara att komma så långt. Den här kniven är svåröppnad som tusan. I alla fall om du inte har adamantium-klor som Wolverine. För på skönhetens altare har funktionen offrats och Ruike har gömt hela bladet i handtaget. Det betyder att man måste använda den nagelskåra som finns för att pilla ut bladet. Det finns inget annat att greppa kring. Kruxet är bara att den skåran sitter mycket nära handtaget och dessutom långt upp på bladet. Det senare ger sämre hävstångseffekt än vad som är brukligt på knivar som öppnas så här. 

Är man dessutom som jag nagelbitare eller om man bara har korta naglar i största allmänhet så är det inte helt lätt att öppna den här kniven. 

Ett tämligen tunt men väl fungerande ramlås står för säkerheten

Väl ute låser bladet med en liner lock. Låsarmen är liksom ramen en millimeter tjock men höjden är adekvat och finishen utmärkt. Det gör att funktionen är mycket bra. Glapp och spel lyser med sin frånvaro och låset upplevs starkt nog för vad den här typen av kniv kan tänkas användas till. Exempelvis så vandrar inte låset under normal belastning. Inte heller om den belastas från fel håll, från bladryggen, så viker sig bladet. 

Åtkomsten är sisådär av samma skäl som angetts för nagelskåran men det räcker emellertid till då låsarmen som sagt är tunn och därmed fjädrar lätt. 

Att bära

I fickan är kniven nästan lika elegant som utseendet i övrigt. En generellt slank form paras med en tjocklek på 13 millimeter och en vikt som håller sig kring 104 gram. Därtill är G10-sidorna inte särskilt grova vilket gör att de glider lätt mot insidan på en ficka. 

Tre mindre positiva detaljer är spetsen som pekar utåt, skruvarna som stjäl utrymme och den påtagliga höjden på bakänden av clipet

Sedan har Ruike förstått att fickknivar inte skall ha vassa kanter och hörn. Det gör att det inte är något problem att sticka ned handen i fickan bredvid kniven och hämta upp något från djupet, säg ett par förlorade husnycklar. 

Clipet är gjort av stål och är mycket blankt. Det är av "deep carry"-typ och gör att inte mycket eller snarare inget alls av kniven syns när kniven bärs. 

Ett deep carry-clip gömmer kniven väl

Clipets funktion får både ris och ros. Själva formen är enkel och hittas i liknande varianter på flera av Ruikes knivar. Eller snarare SanRenMus knivar då det är de som gör knivarna åt dem. Funktionen får fullt godkänt med rätt mycket spänst, en ramp som är lagom stor och en anpassad längd. 

Men ett par detaljer sänker upplevelsen. Hålls kniven mycket löst uppstår inga som helst problem. Tvärtom är handtaget som jag tidigare varit inne på tämligen bekvämt. Men om man kramar lite om handtaget som när man skär i något lite hårdare material känns clipet direkt. Den bakre böjda delen skär obevekligt in i lillfingret varefter kniven vill pivotera i handen och spetsen som tidigare var anonym början nu märkas även den. Därmed tillhör den här kniven de som faktiskt är sköna att hålla i men inte att arbeta med. 

Sedan bör påpekas att i jakten på ett rent utseende har man även valt att spara in på hålen på den vänstra handtagssidan så clipet kan med andra ord inte skiftas. 

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv som snubblar en aning på mållinjen om jag skall vara ärlig. Det finns saker jag gillar med den och saker jag inte uppskattar lika mycket konstaterades tämligen omgående. 

Det flesta av de intrycken förstärktes under den tid jag bar och testade P848. Det absolut första intrycket både på bild och i verkligheten är att det här är en jäkligt snygg kniv! Linjerna känns luftiga och eleganta, avskalade och effektiva. Jag får osökt vibbar av skandinavisk design och kanske en finsk puukko som jag varit inne på. 

En annan känsla som infann sig rätt snart är att det för prisklassen är en välbyggd kniv. I förbifarten kan nämnas att Ruike är Fenix Lights knivdivision och att de byggs av SanRenMu. Så att clip och liknande känns igen kanske inte är så konstigt om du varit i närheten av dem eller tidiga knivar från Real Steel. 

Ett EDC-alternativ för den som inte har bråttom när kniven skall fällas ut

Sedan kan konstateras att det är tämligen ovanligt med tvåhandsöppnade knivar som även kommer med lås. Trenden med moderna slip joints pågår för fullt men de knivarna saknar som sagt lås. Vad de däremot har är ett välbeprövat öppningssystem. Två händer och en skåra i bladet. En teknik som med tanke på erfarenhetsbanken borde vara svår att misslyckas med. Men här har Ruike lyckats schabbla en smula. 

P848 har nämligen en stor nackdel. Den är svåröppnad! Nagelskåran återfinns tyvärr nära pivotpunkten vilket ger dålig hävstångsverkan. Därmed krävs det mer kraft än vad som är brukligt. Särskilt som skåran hittas mycket nära handtaget i hopfällt läge. Inget kul om man är nagelbitare alternativt bara har korta naglar. Sedan har man för utseendets skull näsan gömt skåran i handtaget. Motstående sida är försänkt men bara med tre millimeter. Samtidigt skall problemet inte överdrivas. Även jag får upp kniven, men det är inte så lätt som jag önskat. Vi knivanvändare är bortskämda därvidlag i flipperns- och tumknopparnas tidevarv.

Appropå kritik, clipet är en annan sak som borde ändras. Jag förstår att man vill använda generiska clip i syfte att hålla ned prisnivån men när man har en så här slank bakände på ett handtag passar inte den här formen. Kanten är riktigt obehaglig mot handen när man tar i lite som när man skär i exempelvis trä. Kniven tillhör därmed dem som faktiskt är sköna att hålla i men inte har god ergonomi trots det. Möjligen kan den med små händer komma undan problemet då handtaget är långt. Flyttas handen framåt undviks loopen på clipet. Vet du med dig att du tillhör den kategorin kan du glatt bortse från den kritiken. 

När jag ändå är inne på saker som kunde förbättras så kan det påpekas att ett namn vore trevligt då sifferkombinationer är påtagligt lätta att glömma bort. Några få knivmärken kommer undan med det om de är kända nog, "21" någon? Men då krävs att man heter Chris Reeve också. 

Ruike P848 är sympatisk i fickan och vilsam att titta på

P848 är emellertid ingen dålig kniv. Den är välbyggd och det känns när man hanterar den. Stål och handtagsmaterial är mer än godkända för prisklassen. Priset ja, det är en klart förlåtande faktor då den som sades inledningsvis betingar ett pris på under fyrahundra kronor. För det får du en mycket snygg kniv som inte alls är oäven i fickan och med ett blad som biter bra om du kan bortse från att den är en smula knepig att öppna. 

Specifikation:

Längd utfälld: 202 mm

Längd hopfälld: 118 mm

Vikt: 104 g

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N

Handtag: G10 på anodiserad stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J - nästanförtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Ruike P848B

Om den här kniven skall räknas som ny är en fråga som kan diskuteras. Den är nämligen inte ny i Ruikes katalog men ny för mig. 

Faktum är att det inte kommit något helt nytt från dem på mycket länge. Någon enstaka modell har släppts annars gör man "en Spyderco", det vill säga släpper befintliga modeller i fler konfigurationer. I Ruikes fall innebär det att man uppgraderar stålet och byter ut stålhandtag mot dito i titan varpå de får tillägget "TZ" till namnet. Så har skett med modeller som t ex 126, 105 och 662B. 

Den sistnämnda har jag recenserat i sin originalversion. Men hur gärna jag än vill godkänner jag inte det som "nya" knivar lika lite som tio nya varianter av Delica är det i Spydercos fall. 

Ruike P848-B

Men mitt i det här hittade jag det här guldkornet. Föga upphetsande är den döpt till P848-B. "Pitchen" eller försäljningsargumentet på hemsidan kan dock vara bland det dummaste jag läst. De hävdar från Ruikes sida att kniven är bra för de "EDC-fans" som söker "/../safe to carry knives /../" och att

"Without any projecting parts like a flipper or thumb stud on the blade that may cause accidental blade opening, the P848B is easy to carry."

Jag äger hundratals knivar och har testat fler än så. Och hittills har jag stött på det problemet EN gång och det var med en kniv i "Speedsafes" tidiga historia, en Kershaw Chive. Den kan vara farlig när den är osäkrad. Det är ett lösning som söker sitt problem. Inte f-n är det något som några entusiaster eftersökt. Inte de sista femton åren i vilket fall som helst. 

Men bortser man från det tramset har man en kniv som i mina ögon är jäkligt snygg, så när som på den titanbelagda ramen som är blåanodiserad. Den är lite skrikig i mina ögon. Men inte så illa heller när jag tänker efter. En färgklick kan vara välkommet ibland. 

De övergripande linjerna är riktigt eleganta. De bjuder på ett närmast ett nordiskt avskalat utseende som tilltalar mig. Dessutom har man lagt nagelskåran där den inte stör utseendet utan den flyter in i designen. Det som möjliggör det är att bladet löper på kullager trots att det här en tvåhandsöppnad kniv. Låset är en liner lock och stålet i bladet svenskt 14C28N från Sandvik. Vikten ligger på strax över hektot med 104g och bladlängden är 84 mm.  

En recension av den här till synes enkla kniven följer så småningom. 

/ J - väljer estetiskt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Ruike S11

- liten och välbyggd

Riktigt små knivar har förstås funnits länge. Ibland har det till och med hänt att tillverkare gör något extremt litet för att demonstrera sin hantverksskicklighet och sträckt sig ända ned till miniatyrer. Det är en sida av myntet, den andra handlar om att många sysslor faktiskt inte kräver en stor kniv. Till att öppna ett brev i de sällsynta fall de fortfarande förekommer eller kanske ett paket, samt att avlägsna en etikett från en nyinköpt skjorta krävs bara en vass egg. Den behöver inte vara lång. 

Fast om eggen är gjord av kvalitetsstål och korrekt härdad håller den skärpan längre och om handtaget är välbyggt känns kniven bättre även om den är liten. Formatet kan sedan kombineras med ett annat begrepp,"modern traditionals". Det innebär i all enkelhet klassiska fickknivar, inte sällan "slip joints" fast med några avvikelser från det traditionella. Exempelvis är de ofta skruvade istället för nitade och materialen i såväl blad som handtag är uppdaterade.

Det är precis den sortens kniv jag ämnar presentera här då den är både liten och försedd med moderna material, Ruike S11.

Ruike S11-G

I den här kniven har Ruike använt sig av kvalitetsmaterial trots att det främst rör sig om en komplementkniv. En  mycket liten kniv tänkt för nyckelknippan eller liknande. Det handlar om svenskt stål från Sandvik som dessutom härdats väl samt G10 i handtaget. Allt byggt kring en fint behandlad stålram. Detaljer som känns igen från betydligt större och och för all del, dyrare knivar. 

I S11 får vi från Ruike en enkel men duglig fickkniv

Twitterversion: Ruike S11, liten men naggande god komplementkniv för nyckelknippan som klarar det mesta som inte kräver ett långt knivblad. 

Blad

Ruike S11 bjuder på en liten delikatess i bladväg. Formen är inte mycket att orda om, det är en klassiska drop point även om den är snubblande nära en spear point i exakt samma anda som exempelvis en Victorinox. En variant som även kallas "pen blade" i mindre utförande. Så det är ingen tvekan om vart man sneglat efter inspiration. Men det är inget dåligt i det här fallet. Det är en bra form på ett litet blad. 

Bladet mäter 52 mm på längden varav hela 50 mm är egg vilket är tacknämligt. Bladet är strax över centimetern högt, närmare bestämt 12 mm och så tunt som 2 mm. 

Bladet närmar sig ett klassiskt pennblad i formen

Bladet har fått sig en omgång med polermaskinen vilket ger en högglansfinish. Något som hjälper till med rosttrögheten. Märkningen som återfinns på bladet består av Ruikes logotyp på en sida och på andra sidan hittas modellbeteckningen, S11 följt av en bokstav som står för färgvalet. Sen har man även lyckats klämma in ståltyp och tillverkningsmånad jämte ytterligare en logotyp, ett stiliserat "RK". Varför man behöver två loggor förstår jag inte. Men i gengäld är de små till storleken så det är inget jag irrirerar mig på. 

Materialet är något så ovanligt som 12C27 från Sandvik. Själva stålet är förstås inte ovanligt men att hitta det i så här små knivar är något mer sällsynt.  Det är ett kvalitetsstål även om de inte tillhör de dyrare. För oss svenskar är det mest känt som "moraknivsstål". 

I övrigt kan tilläggas att kniven är tunn bakom eggen och när det paras med en godstjocklek på två millimer blir det bra. Särskilt som fabrikseggen var mycket vass. Den är därtill tämligen jämn vilket ger ett gott betyg. Helt perfekt är den inte då en sida håller brantare vinkel än den andra. Det finns även antydan till ett litet "smile" mot ricasson till. Urtaget som underlättar framtida slipning kunde gått fått vara aningen större. Men det är ytterst lite och utförandet är trots allt bättre än vad många andra tillverkare lyckas med. 

Svenskt stål, 12C27 från Sandvik, hittas i det polerade bladet

Satt i arbete överraskar den här lille gynnaren på ett positivt vis. Förhoppningen var förstås att den skulle skära bra men det är alltid sympatiskt när förväntningar uppfylls. Här har  man tagit en godstjocklek på två millimeter och via en skålslipning fått ned den till kring 0,4-0,5 mm bakom eggen. Det gör att S11 lätt glider igen rep och liknande så länge de inte är för tjocka förstås. Med små knivar får man göra omtag och givet formatet kan man förstås inte åstadkomma någon direkt kraft att lägga bakom snittet. 

Det går faktiskt att strimla kartong med den här lille gynnaren. Handtaget är det som är begränsande

Men som "fickskalpell", att användas vid allehanda små ingrepp i vardagen är den utomordentligt funktionell. Särskilt när både konstruktion och känslan i det lilla bladet inger förtroende. Jag har även testat att tälja till några grillpinnar och det går faktiskt över hövan bra. Givet förutsättningarna då är det bäst att tillägga. Det som är knivens styrka är förstås saker som paketöppning, att skära av tejp och snören, sprätta upp brev, skära till grillsnöre till en stek (jag råkade göra det), avlägsna seg plast som omfamnade en bit salami och så vidare. 

Sedan är det en slipjoint så jag sticker inte gärna med kniven och om man gör det gäller som vanligt att man är aktsam och gör det i rätt vinkel för att inte bladet skall fälla ihop sig. 

Handtag

En av de största tillgångarna som S11 har är att den är byggd som vilken stor kniv som helst. Det gäller inte bara bladet utan även handtaget. Här hittas en stålram på vilken det har skruvats skollor i G10. Allt är gjort med god passning och precision vilket ger ett solitt intryck. Exempel på det är hur ramen både polerats, precis som bladet, samt hur alla hörn och kanter är mjukt rundade. 

Skollorna är gjorda av G10

Förutom den märkning som hittas på bladet har man lyckats trycka in ett serienummer på ryggfjädern. Exakt vad det skall vara bra för övergår mitt förstånd men skall man nu nödvändigtvis ha det med på kniven så är det näst bästa stället. Bäst vore inuti kniven. Men likt övrig text är den  mycket liten. 

Ryggen utgörs av bladfjädern

G10-materialet som använts i sidorna på kniven är av god kvalitet. Det medför en viss struktur som ger friktion och därmed bättre fäste. Det är bra på en så här liten kniv. Sidorna är skruvade på plats med T6-skruvar. 

I bakänden av kniven hittas ett fäste för fånglina eller snarare för en nyckelring i det här fallet. En sådan är till och med inkluderad i köpet. Det ger en klar indikation på hur tillverkaren tänkt sig att kniven skall klassificeras. 

Handtaget ger plats för ett trefingersgrepp

Handtagsformen är enkel och något annat vore dumt med tanke på formatet. I gengäld fungerar den bra. Den här kniven kan greppas relativt stadigt. Formen gör att att alla sju centimeter som handtaget mäter kan användas till att hålla kring. Men trots det räcker utrymmet bara till tre fingrar. Men det är en bra trefingerskniv. Inte den bästa, men bra. 

Öppning och lås

S11 är en fickkniv av klassiskt snitt även om sättet den är hopsatt på är modernt. Klassisk betyder tvåhandsöppning. För att underlätta förfarandet har bladet försetts med en rejäl nagelskåra. En del tycker att det förfular knivar eller rättare sagt blad men det är trots allt praktiskt. Till och med för mig som är nagelbitare då jag kan använda skåran för att få bättre fäste med nypan som jag använder för att öppna kniven. 

En nagelskåra utgör öppnngsmetod

Motståndet på en slipjoint brukar benämnas "pull" och med tanke på hur liten kniven är bjuder den på relativt god kamp. Graderingen hamnar kring 5 av 10. Det här bladet hoppar inte ut av sig själv.

Själva gången är mjuk och motståndet som ryggfjädern bjuder på sätter jag kring 4-5 det också. Ljudet den lilla kniven åstadkommer är fullt tillfredsställande.

Det betyder i klartext att i utfällt läge sitter bladet relativt stabilt. Ryggfjädern är stark nog för att jag inte skall känna mig orolig. Den är fullt jämförbar med t ex en Victorinox Cadet för er som testat den kniven. Men sedan är det förstås en slip joint med allt vad det innebär. Man sticker inte med en sådan kniv och viss försiktighet rekommenderas när man brukar kniven så man inte av misstag stöter till baksidan av bladet för hårt. S11 saknar nämligen det halvvägsstop som annars är vanligt på den här typen av knivar. 

Att bära

En kniv som väger in på futtiga 30 gram och mäter 9x14x70 millimeter tar förstås inte mycket plats eller gör väsen av sig vare sig den återfinns på en nyckelknippa eller i en ficka. Inte heller spelar handtagsmaterialet någon roll för hur kniven känns att bära i så här liten skala. Möjligen kan sägas att det är positivt att det inte är ett metallhandtag då det inte lika lätt uppstår skrapmärken eller "snigelspår".

Det är i den här lättburna klassen av mikroknivar som S11 återfinns

Ruike S11 bärs endera som beskrivningen antyder på en nyckelknippa eller löst i fickan. Vill man bära den fäst vid något finns ett därför avsett nyckelringsfäste. Själv bär jag den löst av den enkla anledningen att jag inte är någon större anhängare av stora knippor. Sen är jag så lyckligt lottad i  tillvaron att jag heller inte behöver släpa omkring på särskilt många nycklar.

Det största problemet med att bära den här kniven löst i en ficka är att komma ihåg att man har den där. Visserligen lägger den sig på tvären men yttermåtten är så dimunitiva att den ändå inte märks. Det gör också att den kräver att man rotar lite i botten av fickan för att hitta den. Det kan upplevas som en smula frustrerande när man t ex sitter ned. Knivar med clip har skämt bort oss och gjort oss vana vid att knivar är mer lätttillgängliga. 

Sammanfattningsvis

Ruikes modell S11 är en kniv som trots det diskreta formatet kan sorteras i facket "modern traditionals". Det är en enkel, enbladig slip joint vilket stilmässigt gör den traditionell samtidigt som material och konstruktion ger den moderna touchen. Här hittas både G10 och Sandvik 12C27. Sedan bör påpekas att de övriga knivarna i Ruikes "S-serie" har fler funktioner och således är små multiverktyg att jämföras med schweizerknivar.  

Kniven är skruvad och inte nitad. Något som inte är helt vanligt på äldre tiders fickknivar. Skruvarna är förstås små men det är något jag inte har några problem med när de återfinns på en liten kniv. Särskilt som det är en slip joint. De bör inte demonteras i tid och otid i vilket fall som helst. Det är att be om trubbel.

Stålet är inte bara ett gott svenskt stål i mellanklassen om man får uttrycka det så utan även väl behandlat vad det verkar. Kniven har hållt skärpan väl under testperioden. Eftersom eggen är tunn och stålet inte extremt hårt är den lätt att underhålla med en strigel. 

Ruike är en liten kniv som skär bättre än man tror

S11 är en modell som tillhör de där knivarna som skär lite bättre än man tror. Det har dykt upp några sådana på sistone och det är jag tacksam för. För hur sympatisk en Victorinox Classic än är så går den i princip inte att skära något med. Den här kniven behärskar å andra sidan det momentet trots liknande dimensioner. En egenskap som den delar med knivar som exempelvis Spyderco Manbug och Civivi Mini Elementum.  

S11, enkel och smakfull som en espresso

Apropå slip joints så brukar man i samband med dem tala om vissa specifika ting. Ett sådant är hur de låter. I det här fallet åstadkommer S11 ett tillfredsställande starkt snäpp när ryggfjädern faller på plats i både yttre och inre läge. Bladets gång är tämligen mjuk och framförallt jämn. Således får avdelningen "walk and talk" fullt godkänt. Även precisionen i bygget får godkänt. Det finns inga glipor mellan ram och ryggfjäder och övergången mellan sidorna och ramen är snyggt utförda. Bladet är centrerat med fin finish och allt på handtaget är rundat och slipat. 

Kniven kommer dessutom med en femårsgaranti. Det räcker till för det här formatet,  har S11 inte packat ihop och gett upp vid laget lär den inte göra det senare heller är min bedömning. 

Sedan kan tilläggas att den slitna klyschan "att den försvinner till du behöver den" stämmer så väl att jag vid ett flertal tillfällen tappat bort den och vid åtminstone ett tillfälle tvättat kniven i maskin då den lätt glömms bort i botten av en ficka. Det är både en för- och nackdel med andra ord. 

Ruike S11 är en nyckelringskniv som bjuder på god kvalitet

Sammantaget gör det att det känns som om Ruike satsat på kvalitet trots Lilliput-formatet. Det är en intressant touch som inte tillhör de vanligaste. En eloge till Ruike för den insatsen. Särskilt som S11 inte är en särskilt dyr kniv. Några av de andra i jämförelsebilderna ovan kostar både två och tre gånger mer. I Europa kostar den här kniven från 170 kr och uppåt. Ett bra och stadigt alternativ som komplement till en något större kniv eller för den som inte känner att de behöver mer. 

Knivgrossisten

Specifikation:

Längd utfälld: 122 mm

Längd hopfälld: 70 mm

Vikt: 30 g

Bladlängd: 52 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: Sandvik 12C27N

Handtag: G10

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J - satsar stort på smått

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Ruike S11 Compact

I Ruikes sortiment finns en lång rad knivar främst inriktade mot EDC-bruk, både fastbladare och fällknivar. I katalogen finns också en omfattande serie multifunktionsknivar varav jag har recenserat en av de större (LD 41B) här bloggen tidigare. Men ibland behöver man vare sig något stort eller avancerat. Ibland vill man bara ha tillgång till ett litet vasst knivblad och en duglig spets. 

Det är där den här modellen, S11, kommer in. 

Ruike S11

Den här lilla saken är helt inriktad mot att vara en nyckelringskniv. Det avspeglas i måtten som ger ett strax över fem centimeter långt blad i en kniv som mäter 7 cm hopfälld och följaktligen kring 12 cm öppnad. Vikten är blygsamma trettio gram. Knivbladet fälls ut på tradtionellt vis med två händer och kniven saknar lås. 

Men sedan finns ett par detaljer som höjer den över många andra knivar i det här formatet och det är kvalitén. Till att börja med är den välbyggd men det kan invändas att t ex Victorinox också är. Men till skillnad från dem så har S11 ett blad i ett sett till sammanhanget så fint stål som Sandvik 12C27. Det är därtill hela 3mm tjockt men det kompenseras med en full flatslipning. Lägg därtill att handtaget är gjort i G10 och stålramen är stabil och du får en liten kniv som trots ett ringa format skär bra. Det är första intrycken i alla fall. Jag får erkänna att jag "fuskat". Trots rubriken "ny kniv" har jag haft den ett tag. Jag har bara inte hunnit presentera den förrän nu. 

Jag kan avslöja att den är mycket sympatisk även vid ett andra och tredje intryck, inte bara det första. 

Intresserad av att bli återförsäljare? Kontakta Knivgrossisten.se

/ J - gillar även småttingar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sommar, sommar, sommar

Nu får det väl ändå sägas vara sommar? Jag menar på riktigt. Det har hunnit bli juni och vi här nere i södra Sverige har hunnit ha vår första helg med riktig sommarvärme med bortåt 25 grader i skuggan. Själv lyckades jag passa på att bränna mig i solen då jag kastade kniv med bar överkropp i tre timmar. Mindre intelligent visade det sig senare på dagen och kvällen när det sved som fan. Inte blev det mycket nattsömn efter det. 

Ett annat sommartecken är att Giro d'Italia är slut och det väntas på TdF eller Tour de France för de icke införstådda. Det kanske bara gäller oss cykelnördar men så är det i alla fall. Andra sommartecken är att det förutom velocipedryttare även kan skådas motorburna dito på vägarna. Även en och annan husbil kan skymtas, ett lika säkert tecken på årstiden det. 

Detta är bokstavligen vägen till min barndoms somrar

...och man kan sitta ute i trädgården och dricka kaffe!

På knivfronten däremot är det mer stiltje. I pandemins tidevarv så har ett flertal mässor och annat som brukar gå av stapeln ställts in eller skjutits på framtiden. Det innebär också att knivtillverkarna får hitta på andra sätt att hitta ut med sina nyheter till potentiella kunder. Spyderco har till exempel sedan ett tag tillbaka sina "Reveals" där de ett par gånger per år släpper en mindre lunta med nyheter i jämte sin stora katalog. En publikation som är något av ett unikum då man fortfarande kan få den i pappersupplaga i dessa digitala tidevarv. Eller ja, några fler finns det förstås som t ex Condor Tool & Knife vars katalog är tämligen maffig den med. Annars syns Spydercos nyheter förstås på hemsidan och deras eget forum. Men jämte sådana kanaler är även sociala media av olika slag betydelsefulla. Forum, Facebook-grupper, bloggar och olika bildplattformar som Instagram är andra sätt att nå ut. Civivi är ett märke som till exempel sköter en stor del av nyhetsuppdateringen på Instagram. De lär behöva ett snabbuppdaterat forum att sköta den detaljen i med tanke på hastigheten med vilken de släpper nyheter. 

Med det sagt kommer jag faktiskt att här på bloggen inom kort att presentera en relativt ny kniv från just Civivi. Och inte bara från dem utan även en av de senaste från Ruike och inte minst QSP. Utöver det blir det presentationer av ett flertal kastknivar och något litet från Victorinox. Sedan kommer jag appropå knivkastning följa upp min reklamationshistoria med Spyderco och även skriva något om hur kastandet utvecklar sig för egen del. Det är även tänkt att bli recensioner av knivar från skilda märken som Steel Will, Fox Knives, Viper och Brisa. 

Så vid närmare eftertanke gäller inte stiltjen på den här enmansredaktionen. Här finns hur mycket som helst att skriva om! Väl mött i etern och i sommaren!

/ J - sysselsatt

Knivrecension Ruike P662-B

 

Mitt förra möte med en mindre kniv från Ruike var inte helt lyckat. Handtaget på den kniven var i mitt tycke närmast att likna vid en busskrock och det förvånade mig eftersom det inte är vad jag är van vid från dem. Mot slutet av den recensionen rekommenderade jag en kniv som på papperet såg väsentligt mycket bättre ut i mitt tycke. Den kniven kallas P662-B och det är den ämnar jag presentera här. 

Ruike P662B

Kniven eller snarare knivarna har funnits på marknaden cirka ett år när det här skrivs mot slutet av 2020. Jag säger "knivarna" då modell P661 och P662 har identiska handtag och material. Det enda som skiljer dem åt är formen på bladet. P661 är en drop point och den är kniven drar mer åt "modiferad wharncliffe" när det kommer till bladtyp. 

Vem som ligger bakom formgivningen är svårt att säga då det är en "in-house"-design. Vilka som står bakom produktionen är desto mer tydligt om man kan något om sina kinesiska knivar. Den här kniven har klara drag av Real Steels knivar men ännu mer av de vanligtvis mindre modellerna från SRM (SanRenMu). Det är nu inte så konstigt då det är samma tillverkare som gör alla de tre märkena. 

Modell 662B bjuder på godkända linjer och material

Twitterversion: Ruike P662B, en välgjord budgetkniv i EDC-segmentet som dock känns lika anonym som sitt...eh, namn. 

Blad

Modell P662B ståtar med ett riktigt attraktivt blad i mitt tycke. Vad formen skall kallas är knepigare. Är det en modifierad wharncliffe som jag först sade eller är det i själva verket en drop point med mycket svag buk och mycket sluttande rygg? Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ett snyggt blad som även är tämligen praktiskt. 

Bladet är 7,5 cm långt eller mer exakt 74 mm vilket jag misstänker inte är en slump. Det gör nämligen att det hamnar under 3 tum vilket är en vanlig gräns för hur långa knivblad får vara för att bäras publikt på många platser i världen inklusive tillverkningslandet Kina.  

Höjden på bladet är 20 millimeter och tjockleken på godset är på tre millimeter. 

Kniven bjuder på en modifierad wharncliffe som ger en svag buk. 
Bladet har gjorts lite mer intressant med en uttalad falskegg

Finishen på bladet är blästrad vilket inte är helt vanligt nuförtiden och stålet som används känner vi igen. Det är nämligen ett av Sandviks bästsäljare, 14C28N. Ett knivstål som togs fram i samarbete med Kershaw och som kan ses som en utveckling av 12C27. Stålet är mycket korrossionståligt och tar riktigt bra skärpa. Det är också lätt att slipa och inte minst bryna/strigla. Det sistnämnda är en god egenskap då du lättare kan underhålla din kniv utan att behöva slipa om den stup i kvarten. Det är också bra då det är stålet inte håller skärpan lika länge som de så kallade "superstålen". Men bland de lite enklare stålen är det en favorit. 

Vad gäller utseendet är det bara en sak jag bara en invändning och det är hur mycket text man lyckats förse det lilla bladet med. För det första räcker det med antingen logotyp eller varumärke, både och är redundant. Sen behöver inte serienummer stå på bladet, särskilt inte som det är långt som tusan. I det här fallet har man utöver det elva tecken långa numret lagt till vad jag tror är tillverkningsmånad också. 

Ett blästrat blad av 14C28N med mycket text på

Fabrikseggen var riktigt fin på det här exemplaret och rakade hår med lätthet utan åtgärder från min sida. Tjockleken bakom eggen fick jag till strax över 0,4 mm mätt två centimeter från handtaget. Det är inte illa och särskilt inte när det kombineras med ett i princip helt flatslipat blad. 

Formen på bladet är som jag sade praktiskt och mer konkret menar jag att den lätt svängda eggen underlättar användning mot plana ytor som exmpelvis grenar, skärbrädor och huggkubbar. Fast ett ännu bättre exempel är den lättkontrollerade spetsen. Om du tänker dig en linje tvärs igenom kniven i längsled så återfinns spetsen strax under den. Motsatsen är exempelvis "trailing points"/orientaliska knivblad där spetsen återfinns ovanför handtaget. Det gör den här lilla kniven utmärkt för små detaljarbeten som att rätta till ett nageltrång för att ta ett exempel. 

Sen biter bladet bra i det mesta. Skall man skära i trä bör man stanna vid en grillpinne för sedan räcker inte handtaget till. Det är för litet för att fylla ut handen och om man tar i lite så att kniven börjar röra sig känns det att sidorna är både tunna och platta. De skär in i lillfingret. Något annat som börjar kännas är clipet som annars inte är i vägen. 

Men de dagliga små göromålen som att pilla ut lite lack ur insexskruvarna på utebordet när det skulle monteras isär, skära bort några etiketter från ett par skjortor och kapa steksnöre är kniven utmärkt till. Likaså är den bra när man skall till återvinningen och inte känner för att sparka sönder pappkartongerna. P661B skär riktigt bra i sådana material. 

Handtag

I handtaget hittas inga egentliga överraskningar. Det är ett solitt bygge enligt modern mall 1A. Materialen som används är 420-stål i ramen, G10 i skollorna och brons i glidlagren utöver bladstålet som redan nämnts. 

Kniven är snyggt ihopsatt med endast en skruv utöver själva pivotskruven. Utanpå ramen hittas skollor av G10 med mediumgrov yta. Sidorna har fasats och passformen är god. Överlag ger kniven en känsla av att vara välbyggd. Något som ofta gäller för produkter från den här tillverkaren för övrigt, oavsett vad det står för märke på kartongen. Något man har skippat för att hålla ner priset är emellertid att lätta ramen. Den är således massiv. Nu är kniven inte särskilt tung ändå men det beror mest på storleken. Här finns några gram att banta om så önskas. 

Handtaget är gjort av G10 som skruvats utanpå en ram i 420-stål

Ryggen är semi-öppen med ett mindre mellanlägg/back spacer mot bakänden till, även den i G10 för övrigt. I den har man på ett myckte fiffigt vis inkorporerat ett dolt fånglinehål. Eller snarare en bult att att fästa ett snöre runt. Placeringen ger ett renare utseende utan hål i handtagssidorna vilket är en snygg lösning vanligen förbehållen lite dyrare knivar. 

Konstruktionen är till största delen öppen. I back spacern återfinns
fäste för fånglina

Handtaget är endast 9,5 cm långt men i gengäld har man valt att forma det så att i princip hela längden fungerar som greppyta. Inga flipperfenor, fingerskydd eller utbuktningar som stjäl utrymme för handen. Det är ett föredömligt sätt att hantera det hela. I övrigt är greppet tämligen neutralt men ändå väl format. Tjockleken är 1,13 cm och höjden hamnar strax under två centimeter. 

Med den enkla formen kommer fördelen att alla grepp fungerar

Formen gör att alla grepp fungerar utan direkta anmärkningar. Men samtidigt är kniven en aning för liten för att få toppbetyg. Hade kniven bara varit en storlek större hade mycket vunnits. Med större menar jag inte längre, det är inte nödvändigt men väl högre. P662 hade behövt fylla handen något bättre för att vara optimal. Men för alla små och lätta uppgifter är handtaget välfungerande på så vis att alla fattningar är möjliga och att flödet mellan dem är bra när man vill ändra grepp. Devisen att om man inte har något särskilt syfte skall låta bli att krångla till det gäller fortfarande. 

Öppning och lås

Till skillnad från många andra knivar på marknaden idag öppnas den här kniven med tumknopp istället för flipper. Något som jag i många fall föredrar. Det är både skönt med omväxling samtidigt som det finns praktiska fördelar också. Förresten jag skrev tumknopp i singular och det var inget misstag då P661B endast har en på höger sida. Den går för övrigt inte att skifta då den i så fall skulle ta i låsarmen. Så vänsterhänta göre sig icke besvär. 

Den enda tumknoppen fungerar väl

Den enda knoppen är dock mycket enkel att hitta och använda. Stjärnmönstret på toppen gör dessutom att risken att halka av med tummen är minimal. Sen har man här lyckats med att få till en kniv vars geometri gör att kniven öppnar extremt lätt. Det är faktiskt svårt att utnyttja en av tumknopparnas fördelar, möjligheten att smyga fram bladet lugnt och stilla. För när kraften hos detent-kulan väl släpper vill det här bladet flyga ut. Det är en mycket kvick kniv med andra ord. 

För säkerheten står en liner lock i stål. Låset är dock inte helt
bekvämt att släppa då låsarmen inte rundats

Låset känns igen från alla mindre knivar från den här tillverkaren. Det är en liner lock i stål. Och det kan väl sägas att efter ha varit OEM-tillverkare i så många år så kan de sin sak. "Smålås" blir inte så mycket bättre än så här vad gäller funktion. Det gör vad som förväntas helt enkelt. Låset håller bladet på plats på korrekt vis utan kännbara rörelser åt något håll. Inte heller uppvisar låsarmen några tendenser till att glida vid belastning. 

En liten kommentar om det här exemplaret är på sin plats. Jag var tvungen att spänna pivotskruven rätt hårt för att kniven inte skall glappa i sidled. Det gör att bladet inte glider lika lätt och måste få hjälp när kniven fälls ihop. Öppningen är dock fortfarande blixtsnabb. 

Mindre bra är att man i sann budgetknivsanda låtit bli att fasa eller runda kanten på låsarmen. Den är slipad men inte mer. Det gör förvisso att tummen inte glider när man skall släppa låset men helt bekvämt är det inte heller. 

Att bära

Eftersom jag ständigt återkommer till ordet "liten" så är det här ett område där Ruike P662 inte bara är bra utan till och med mycket bra. I hopfälld läge hamnar vi på runt 9,5 centimeter och höjden så låg som 2,2 cm. Sen är P662an en lättviktare med sina 66 g. 

Det ger förstås en kniv som lämnar mycket litet avtryck i fickan. Särskilt som det kombineras med ett väl fungerande clip. 

Clipet är inte så upphetsande att se på men fungerar mycket bra

Clipet är rätt typiskt för tillverkaren. Det vill säga ett loop-over clip med tandemmonterade skruvar för fastsättning. Skruvarna är delvis försänkta om än inte helt. Det gör att de stjäl något av det utrymme som finns under clipet men inte så mycket. 

Materialet är stål och själva spänsten är utmärkt. På samma vis är läppen väl utformad inte minst som Ruike klarar mitt "inte peka utåt test" för clip. Som synes är spetsen helt parallell med handtagssidorna vilket gör att man slipper få den i handen altnernativt dra den mot möbler och dylikt. 

En smula av handtaget syns när kniven bärs

Ruike P662B är lätt att få ned i fickan och enkel att dra. Inget att anmärka på där. 

Positionen är om man kan säga så, "semi-djup". Det vill säga hade man utnyttjat den sista skruven på handtaget även som bakre skruv för clipet så hade kniven suttit ännu bättre. Som det är nu syns någon centimeter av handtaget. 

Sammanfattningsvis

Den här kniven är liten, mindre än man tror faktiskt. Längden är en sak men eftersom övriga mått är proportionerliga är den även tunn och slank. Den kan således inte sorteras i "Little Big Knife"-facket. Det är något som både är en styrka och en svaghet hos den här kniven. Handtaget är nämligen så slankt att Ruike i det här fallet mer konkurrerar med medium till små Schweizerknivar än större och mer robusta EDC-knivar. Eller kanske med den uppsjö av knivar som kommer från andra kinesiska knivmärken som exempelvis Enlan och SRM med flera. Eller om det nu var samm fabrik. 

Ruike P662B är annars en "rättfram" kniv. Inga krusiduller eller onödiga åthävor utan en välbyggd och fungerande liten kniv. De två tillgängliga bladformerna ökar chansen för att du skall hitta en modell du trivs med. De övergripande linjerna är tämligen enkla och faktiskt snygga. Trots det känns den här kniven en smula identitetslös i mitt tycke. Utseendet är inte särkilt djärvt och det är inte materialvalet heller. Här märks det att inte någon mer omtalad formgivare ligger bakom. Det är gott hantverk och det kanske är gott så. 

Såväl formgivning som konstruktion går igen. Liknande storlek, ofta ensidig tumknopp, loop over
 clip med liknande utseende, stålram med en liner lock i stål samt sidor i G10.

Däremot är P662B en praktisk kniv. Utnyttjandet av handtagets hela längd står i stark kontrast till den kritik jag riktade mot P671 där man inte alls lyckats med den uppgiften. Här lyckas Ruike trots storleken få till en kniv som kan hållas med hela handen även om det är knappt. 

Det är också en välbalanserad kniv. En faktor som inte är fullt lika viktig hos en liten kniv som en större men likväl gör att den känns kvickare och livligare i hand. Vad gäller övergripande kvalitet skänker den en solid känsla för att vara så liten. En del av det kan nog härledas till den i relation till storleken tjocka ramen som dessutom inte är lättad. När det sedan kombineras med sidor i G10 får man en mycket stark kniv. Till paketet kan adderas att den faktiskt fått glidlager i brons. 

P662 är däremot inget för vänsterhänta. Det markeras både genom den ensidiga tumknoppen samt att clipet inte kan repositioneras. Det sitter där det sitter om det inte avlägsnas helt. 

Ruike P662B är en snygg och praktisk liten gynnare

Förutom att kniven är praktiskt, ser ok ut och är välgjord finns det ett stort argument för den som jag inte varit inne på tidigare. Det handlar förstås om priset. I skrivande stund ligger riktpris på 375 kr. Det gör att den är prisvärd. Köper den gör du till exempel via de här länkarna.

Ruike P662B är därmed i mitt tycke en bra liten brukskniv för den som inte fäster alltför mycket uppmärksamhet vid en knivs "personlighet" och vill ha något originellt. 

Specifikation:

Längd utfälld: 169 mm

Längd hopfälld: 95 mm

Vikt: 66 g

Bladlängd: 74mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: G10/stålram 

Lås: Liner Lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre