...heter det. I det här fallet handlar det inte om liv eller död, såvida inte jag är alltför nära en rekyl från tavlan i och för sig. Det närmsta jag kommit var ett jack i magen och något i benet.
Ämnet är nämligen knivkastning och en tanke på att summera min kastsäsong 2021. Det här var året då jag började träna.
Knivkastning är något som jag alltid varit intresserad av men som nu ligger mig mycket varmt om hjärtat. En stor del av det kan tillskrivas Internet. Den information, de idéer jag fått och de människor jag "träffat" online har jag gett mig oerhört mycket kunskap och insikt som jag inte hade tidigare. I arla gryning, det vill säga sen barndom/tidiga tonår kastades det mycket kniv i skogarna norr om Helgasjön. I början var det många kastknivar från Tyskland via Hobbex-katalogen. Alla över en viss ålder känner till den. En typisk generationsfråga. Ni som vet vad jag talar om ler troligen lite för er själva just nu. Ni andra är nog mest förbryllade. Ordet för dagen på den tiden var "Wurfmesser" och de hette saker som "Silverpilen" eller snarare "Silberpfeil Original" och "Pro" och var tillverkade i Solingen. Sönder gick de och med dagens krav var de inte mycket att ha. Ofta med råttsvanstånge, läderringar som handtag och skruvad ändbult. Resultatet av den konstruktionen var att de ofelbart gick av i trakterna av övergången mellan blad och handtag. Men även knivarna i helstål som skaffades gick av till slut. Sedermera blev det av olika anledningar uttjänta styckarknivar av märket Bahco som fick agera kastprojektiler jämte begagnade stämjärn. Favoriten blev sedan en kopia av en Gerber Mark I. En kniv som jag faktiskt har kvar.
 |
| Längst till vänster ses den tidigaste av mina kastknivar som finns kvar. Först försvann spetsen och eggarna och sedan ett fingerskydd följt av det andra. Sist färgen på handtaget som dessutom är lagat med stålplast för att bladet skall sitta kvar. Vidare knivar från: United Cutlery, Gil Hibben, Max Knives, Cold Steel och Spyderco |
Nu har jag andra knivar till mitt förfogande. Knivar som mitt ungdomsjag hade blivit grön avund inför och de flesta av dem är i princip omöjliga att förstöra. Eller nja, jag gör bra försök ibland. Som ni ser på bilderna har alla knivar många ärr och rundande spetsar. Ett resultat av "Robin Hoodträffar", då man sätter en kniv i eller delvis i en annan.
 |
| Wulflund Vengeance, knivar i 8 mm tjockt fjäderstål. Synnerligen svåra att knäcka |
Men utöver teoretisk kunskap behöver man praktisk sådan. Så vid sidan av att jag läst och förkovrat mig i det mesta som går att hitta på nätet så har det övats flitigt samt införskaffats en mängd kastknivar. Dels behövs det för de olika discipliner jag försöker ägna mig åt och dels ger det erfarenhet av hur olika projektiler uppträder. Jag gör med andra ord tvärtemot vad de flesta rekommenderar. Jag har inte specialiserat mig på en sak för att sedan vidga horisonterna. Jag kastar allt som är löst, inklusive sten i glashus och med vilken teknik som helst.
Teknikmässigt hittas min grund i "Military half-spin" då det var det enda jag kände till en gång i tiden. Den innebär att kastaren fattar kniven i bladet och och placererar en tumme på sidan av detsamma. En teknik som kan användas till att kasta vad som helst inklusive knivar med egg, en tältpinne, skruvmejsel eller gaffel. Men bäst göres det med kastknivar som är en smula baktunga. Olika Arrow-inspirerade knivar är utmärkta som t ex Wulflund Vengeance och Acejet Stinger och Osetr-varianter som Biting Metal Bug Osetr TZ och AceJet Apache är mycket bra till ändamålet de också. Fast de egentligen är avsedda främst för en annan teknik.
 |
| Mina knivar från AceJet så här långt: Apache, Excalibur och Stinger heter modellerna |
Det handlar förstås om "No spin", det vill säga tekniker med grepp i handtaget där kniven sedan kastas utan att den roterar alls eller mer korrekt ca ett kvarts varv från det att den släpps tills dess att den förhoppningsvis återfinns i tavlan. Samma gäller här, allt kan kastas med de teknikerna (det finns lite olika skolor, däribland Skanff exempelvis) men det är lättare att få till det hela med knivar som är mer eller mindre baktunga. Särskilt om man är nybörjare.
 |
| De nedersta knivarna, T1XL från polska Graf Knives var mina första något finare kastknivar. Överst T2 Bowie av samma märke |
Men saker och ting ändras och en förändring som inleddes i maj med min träningssatsning var att jag gav mig tusan på att lära mig rotationskastning. Något jag aldrig bemästrat förut. För det ändamålet införskaffades också ett par set knivar. Allt inleddes förvisso med Spydercos Large Spyderthrowers som fanns i knivsamlingen sedan tidigare jämte en gammal UC. Men de knivarna har några rejäla brister. Därefter blev det Graf Knives modellerna T1XL samt senare T2 Bowie, jämte Condor Dismissal och sist de underbara Woodpecker från Pierre Cazoulat.
 |
| Knivar som är excellenta för No spin även om Bug Osetr TZ till höger även är utmärkta för rotationskastning. De kommer från franska Biting Metal. Till vänster AceJet Stinger |
Nu går det bättre kan konstateras. Det är också den här tekniken och i disciplinen "walk back" jag tränar mest vid sidan av No-spin. Givet måtten på min trädgård har det blivit mycket precision på korta avstånd som tre och fyra meter de senaste månaderna. Jag måste nämligen ut i skogen för de längre distanserna som behövs för såväl "walk back" som långkastning. Det får därför anstå till våren. Just nu kan jag inte kasta alls då vintern håller staden i ett järngrepp.
 |
| De här franska knivarna från Pierre Cazoulat kallade Woodpecker är extremt bra för rotationskastning och är särskilt framtagna för disciplinen "Walk Back". |
Av det skälet är jag något osäker på hur många kast det här året kommer att sluta på då det trots allt återstår någon vecka. Men av vad det verkar kan det i princip summeras nu. Det är inte så svårt i mitt fall då jag tidigare tränat/motionerat på cykel och därifrån är van vid träningsdagböcker. En vana jag tagit med mig till kastningen.
Därför har jag siffror på det mesta även om de inte är helt kompletta. Riktigt allt är inte räknat vilket innebär att det i praktiken kastats lite mer än vad som skrivs här. Jag började först efter det att jag köpt min första uppsättning AceJet-knivar. Innan dess kastade jag med de knivar jag hade från Hibben, UC, Max Knives och Spyderco.
Med det sagt är den första intressanta siffran det totala antalet som hamnar strax över 175 000 kast.
Av dem står modellen Graf T1XL för hela 59 000. Anledningen är att de var det första riktiga setet jag skaffade. De senaste knivarna, AceJet Excalibur, har jag för övrigt inte ens hunnit inviga! I september var det tydligen bra väder för då avverkades mer än 28 000 kast under 69 timmar vilket är rekord så här långt. Den totala tiden jag spenderat med kastknivar i handen den här säsongen är ca 375 timmar.
Det är siffror som jag är fullkomligt övertygad kommer ryka all världens väg nästa år. När jag bestämmer mig för något brukar jag bli tämligen bra på det. Och nu har jag gett mig tusan på att jag skall bli bättre på framförallt på No-spin men även rotationskastning med inriktning på fasta tävlingsdistanser som tre och fem meter samt Walk back i båda disciplinerna. Därtill ämnar jag fördjupa mig i backhandkastning, underhandskast och andra roliga varianter. Det finns hur mycket som helst som lockar.
Sedan kommer det förhoppningsvis ett SM nästa år om nu inte pandemier och annat skit ställer till det. Där ämnar jag dyka upp, var så säker!
J - eder digitala kastare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar