Acejetär inte ett obekant namn här på bloggen. Sist det begav sig var det modellen Achilles som recenserades. Den hade jag ett par invändningar mot och främst var de grundade i storleken samt spetsens utformning. Av någon anledning jag inte känner till har Acejet varit rätt blygsam när det handlat om framförallt längden den här typen av knivar. De har heller inte varit så många till antalet. Först ut var Spinner Bowie och Maximus tätt följda av ovan nämnda Achilles.
På No Spin-sidan har de alltid varit stora med kända modeller som Stinger, Excalibur och flera varianter av Raven bland andra. Därtill har de adderat ett flertal varianter av Bo-Shuriken till katalogen.
Acejet
Men nu har Acejet slagit på stort och hårdsatsar även på knivar för rotationskastning. Det är en rejäl utvidgning av sortimentet kan konstateras. Vi talar om ett femtontal nya modeller som därtill kan fås både i Spinner-utgåva samt vanligt utförande och dessutom i flera olika längder. Det ger totalt runt femtio nya varianter.
Knivarna kommer som vanligt inlindade i en Bandana. Medföljer gör också ett äkthetscertifikat samt ett par spelkort med Acejets logga
Mitt första möte med de här knivarna blev den här kallad Merlin Kiridashi.
Acejet tillverkar alla sina knivar i Böhmen, en plats inte bara känd för sitt kristallglas utan även för starka traditioner inom industri och teknik. Materialet som används i de här knivarna är liksom de flesta Acejets produkter ett tjeckiskt fjäderstål vid namn 14260. Ett utmärkt val har det visat sig då det håller mycket väl. Skulle olyckan trots det vara framme har Acejet utmärkta garantier.
Acejet Merlin Kiridashi
Utseendemässigt är både Merlin Kiridashi och systermodellen Kiridashi rätt extrema. De har drag av både köksknivar och dolkar med långa tunna blad.
Merlin Kiridashi kan fås i två längder varav det här är den längre 14" eller 35,5 cm. Tjockleken är 6 mm och det ger en totalvikt på 330 g. Det måste erkännas att den känns lättare än när man först håller den i hand. Balansen är annars neutral.
Det distinkta utseendet ger mig en idé om hur det kan tänkas uppträda. Exempelvis så är tjockleken tillsammans med den riktigt långa och smala spetsen en utmärkt grund för grym penetrationsförmåga, stackars måltavlor!
Utöver det funderar jag på hur det speciella handtaget fungerar i praktiken. Det har något av pistolgreppskaraktär som det brukar heta i fällknivskretsar. Det betyder att det är krökt i relation till knivens tänkta mittlinje. Vad det kan bidra med i det här sammanhanget är att det ger en extra "kick" som förstärker rotationen vid kast från handtaget. Frågan är hur mycket och hur det påverkar knivens egenskaper. En annan och intressant fråga är om det är stor skillnad mellan känslan vid kast från bladet respektive handtag. De ser rätt olika ut nämligen.
Det och mycket mer ämnar jag diskutera i en kommande recension!
Acejet är ett märke som inledningsvis främst fokuserade på att tillverka knivar för No Spin-kastning. Något som de blev mycket kända för.* De hoppade inte på tåget för rotationsknivar direkt. Därför var den här kniven blott deras tredje försök. Innan dess kom Spinner Bowie och Maximus, knivar jag tidigare recenserat här på bloggen. Annat är det nu då de i dagarna står i begrepp att lansera en rejäl satsning på just rotationsknivar. Det skall bli spännande att se vart det landar.
Det första som kan sägas om den här modellen är att den är snygg att se på, särskilt i det här utförandet. Det var det första jag föll för får väl erkännas. Den heter, vilket rubriken redan skvallrat om, Acejet Achilles. Den här versionen har dock ett längre och tämligen beskrivande namn skulle det visa sig. Det här utförandet är döpt till Acejet Achilles Shadow Vintage.
Acejet Achilles
Anledningen till det är förstås att den här kniven finns i flera olika utföranden. Till att börja med kan den fås i standarutförande eller som "spinner" dvs med ett hål på mitten i syfte att kunna lekas med bättre. Sedan kan du välja mellan att få den med eller utan läderhandtag samt vilken färg stålet skall ha.
Inget av det svarar dock på hur den känns att kasta med och det ämnar jag bena ut lite närmare här.
Utseende och mått
En sak som du som kastare förr eller senare måste ta ställning till är vilken typ av kastkniv du föredrar då det finns ett antal grundmodeller. Två av de vanligaste är Bowie-inspirerade knivar eller som här de som grundas på en dolk av något slag. Sedan finns fler men de lämnar vi därhän för tillfället.
Det draget är förstås det första som kan ses, det andra är den slående färgkombinationen mellan det vita handtaget (nåja, när det var nytt i alla fall) och det mörka stålet. Det är även de två detaljerna som ger kniven dess fulla namn som sagt.
Det svarta eller kanske mer lilaaktiga stålet kallas i Acejets katalog för "Shadow Steel". Dess vara eller icke vara kan diskuteras av praktiska skäl. Men det är mycket snyggt, särskilt när knivarna är nya.
Men det innebär att den är svärtad i en nyans som påminner om svart/lila/gun metal beroende på hur ljuset faller. Snyggt att se på men det har sina nackdelar. Något som snabbt upptäcks om man exempelvis missar tavlan eller får en snedträff och måste leta rätt på kniven bland löv och gräs. "Shadow" stämmer då den smälter in extremt väl bland skuggor och skiftningar.
Som alla beläggningar slits den dessutom efter hand vilket kan ses på bilderna. Den enda märkningen på kniven är som vanligt Acejets logotyp snyggt laseretsad på bladet.
Snygga att se på men korta, tjocka och lätta är nog den bästa sammanfattningen av utseendet
Den andra delen av färgkombinationen består av det handtag som åstadkommits med en lång lädersnodd som är lindad kring och igenom handtaget. Det kan för övrigt fås i tre olika nyanser. Vitt som här, alternativt brunt eller svart.
Den tredje detaljen som är uppenbar är att Achilles är genombruten. Det gäller både blad och handtag. Om det är bra eller dåligt kan även det diskuteras. Mer om det senare. Vad det gör är nämligen att det lättar knivarna och frågan är om det behövts.
De är förvisso maffiga 8 mm i tjocklek men i gengäld mäter de inte mer än 12" eller 30,5 cm på längden vilket är kort för en rotationskniv. Bredden är som mest 35 mm precis framför det symboliska fingerskyddet. Däröver är kniven 43 mm bred.
Sammantaget gör det dock att kniven väger in på relativt låga 325 g och det är med läderhandtag. Det gör att den tillhör det lättare gardet av rotationsknivar.
Material
Acejets främst nyttjade material är ett tjeckiskt stål med beteckningen 14260. Det återkommer i princip i alla modeller även om det finns avvikelser i katalogen numera som exempelvis D2.
Fjäderstål är ett utmärkt material rent generellt när det kommer till kastknivar som ställer lite speciella krav jämfört med en standardkniv. Anslagskraften ger kraftiga vibrationer och knivarna träffar diverse tavlor och mål med olika hårdhet. Det sliter på vilken kniv som helst och då har vi inte ens talat om missar än! Förutom rena bredsidor och snedträffar som bryter mot spetsarna så inkluderar det även rikoschetter. De kan hamna nästan varsomhelst vilket kan innebär närkontakt med lite av varje som betong, asfalt, sten och inte minst andra knivar. Det kräver sin tribut.
Den här liksom de flesta av Acejets kastknivar tillverkas i tjeckiskt 14260 fjäderstål
Av det skälet börjar kastnivsstål ungefär som vilket knivmaterial som helst men i processen av härdning och värmebehandling brukar det Rockwell-tal (HRC) som i andra sammanhang skryts med om det är över 60 i de här fallen ligga kring femtio. Allt för att få en mer hållbar produkt. Skulle man mot all förmodan lyckas knäcka en bit 8 mm tjockt fjäderstål med rätt härdning så erbjuder Acejet livstids garanti. Du får en ny kniv helt enkelt. Nu har jag emellertid mycket svårt att tänka mig att det är någon större kostnad för dem. Det lär inte vara många som går av på det viset.
Sedan bör man som köpare vara medveten om att mycket få professionella kastknivar är rostfria så de tarvar en del underhåll.
Att kasta
Achilles sägs vara en rotationskniv men det kan direkt sägas att av de tre modeller som var aktuella när den här släpptes så är det här den mest allround-betonade.
Jag har som knivkastare utvecklats en hel del sedan mina första recensioner av den här typen av knivar och har vid det här laget många hundra tusen kast bakom mig. Det avspeglar sig förstås i hur jag betraktar verktygen eftersom jag nyttjar alla typer av tekniker. Därför kan jag direkt säga att Achilles inneboende egenskaper gör den mer till en mångsysslare än en specialist.
På kortare distanser är Achilles ett precisionsinstrument. Det här var mina absolut första kast med den här kniven i höstas
En egenskap jag genast ställde mig en smula tvivlande inför och som sedan skulle visa sig stämma var spetsens utformning. Achilles har en mejselslipning men "eggarna" är endast kosmetiska och bredden på spetsen är hela sju millimeter och dessutom vidgas bladet relativt snabbt. Redan efter 4 cm är det två centimeter brett och då är det inte en slipad kniv vi talar om utan en överdimensionerad skruvmejsel. Sammantaget ger det här en rätt dålig penetrationsförmåga.
Men vikten känns bra, balanspunkten hittas 16 cm från spetsen alternativt 14 cm från handtagets slut beroende på hur man ser på saken. Tämligen neutral med lätt bakvikt vilket är utmärkt!
- Rotationskast
Det är faktiskt inom det här området som Achilles uppvisar sina största svagheter gentemot andra knivar med samma uttalade inriktning märkligt nog. Men det som den tappar här tar den igen på andra områden skulle det visa sig. Vad jag menar är att Acejet Achilles inte är helt lättkastad från andra avstånd än tre meter.
Från korta avstånd, dvs tre och fyra meter (1 och 1,5 varvs rotation) är det här nämligen rena precisionsinstrumentet. Eftersom kniven är lätt och kort snurrar den mycket kvickt. Det är en fördel från tre meter då kniven inte behöver accelereras på något vis utan hinner runt ändå. Dessutom gör det att flygvinkeln känns mycket rak. Något som sedan bekräftas på längre distanser där det är en faktor. Därtill är kraften tillräcklig från nära avstånd för att få bra träffar även på halvdåliga måltavlor. Så långt inga bekymmer utan snarare tvärtom. Det ger ett mycket gott intryck.
Mina första trevande kast med Achilles
Dock stöter man på en av knivens egenheter redan från fem meters distans. Achilles snurrar som sagt mycket snabbt vilket i sin tur dels gör att kastet måste ha en strävan mot tavlan snarare än runt för att rotationen skall börja senare än vad en större kniv gör. Men Achilles kräver också stor precision och en mycket rak träff. Annars sätter kniven sig inte. Det gäller särskilt om tavlorna är torra/hårda eller om de är färska vilket gör dem sega eller om de är lätt frusna. Allt annat än perfekta omständigheter stökar till det med andra ord. Orsakerna hittas i relationen mellan knivens vikt och tjocklek samt spetsens utformning.
Achilles har nämligen inga egentliga eggar som tunnar ut bladet och det gör att mejselspetsen är hela 7 mm bred. De flesta knivar för rotationskastning är 5-6 mm tjocka innan de smalnar av. Vid en korrekt träff duger penetrationskraften men vid minsta över- eller underrotation vrider Achilles sig ur tavlan. Det är som om träfibrerna inte förmår hålla kvar det tjocka bladet och kniven faller. I en del fall händer det till och med att kniven studsar baklänges ut ur målet. Det är riktigt irriterande.
En jämförelse mellan två tavlor, en gammal och sliten till vänster och en färskare oanvänd bit trä till höger. I den senare studsar en stor del av kasten mot ytan och när de sätter sig handlar det endast om någon centimeters djup eller så
Det går att kompensera det här fenomenet med något större kraft i kasten men det resulterar i sämre precision. Knivens naturliga rotation kräver en lättare touch så tar man i får man tvinga kniven till rätt snurr och det sker på bekostnad av siktet. Det är det som börjar märkas från fem meter.
På sex och sju meter förstärks det jag beskrivit ovan fast med det undantaget att kniven känns lätt att sätta från sju meter. En stor del av det kan tillskrivas att här är känslan framåt och den raka flykten en fördel. Det förutsatt att du inte nyttjar styrka förstås. Då överroterar kniven lätt. En känsla i kastet som säger MOT tavlan är knepet.
Sedan är jag generellt inte helt vän med det lindade greppet. I mitt tycke ger det för mycket fäste och därmed friktion vilket gör att kniven inte glider ur handen lika lätt som den borde. Särskilt gäller det om lädret blivit det minsta fuktigt av svett, regn eller snö. Då får kastaren nästan släppa kniven vilket inte är bra.
Lädergreppet gör också att kniven känns markant olika beroende på om du kastar med grepp i bladet respektive handtaget. En vanesak men värd att påpeka. Särskilt när dolkar ofta har fördelen att vara mer symmetriska i det avseendet vilket vanligen är en av deras fördelar.
- Half Spin
Det Achilles förlorar på gungorna tar den igen på karusellerna för att traverstera en gammal visa eller enkelt uttryckt, att den inte är fulländad till rotationskastning gör den desto bättre inom andra områden. Half Spin-tekniker (military och instinctive) är goda exempel på det.
Enkelt uttryckt känns det som det främst är de här teknikerna kniven utvecklats för. Greppet vid exempelvis underhandskast från bladet är exemplarisk. Lagom tjockt och den grovlek som kan vara till nackdel när det gäller att få kniven in i tavlan gör här kniven lättare att hålla. Balansen är även mycket god för ändamålet. Den hittas strax framför det tänkta fingerskydddet. Något sämre därvidlag blir nog kniven om lädret avlägsnas.
Sedan gör skåran i bladet som därtill slipats på insidan så den inte känns vass att kniven är extremt bra att indexera i handen. Det gör Military Half Spin till en utmärkt teknik med den här kniven. Tummen hittar lätt sin plats i sidled men även i längsled.
Detsamma kan sägas om Instinctive Half Spin. Spetsens avsmalnande ligger väl i handen och sidan på bladet är så tjock att pekfingret får mycket att vila emot. Det gör kniven lättare att kontrollera.
Det i kombination men en väl avvägd vikt gör Achilles till en suverän kniv för halvrotationstekniker av allehanda slag.
- No Spin
Det är på det här området jag blir mest förbryllad. Förvisso brukar jag hävda att du kan kasta allt med No Spin-teknik. Det gäller även större knivar och särskilt om man använder tekniker inspirerade av R Thorn. Men trots det är sällan större Bowie-knivar bra till det. Den här kniven däremot har till och med en handtagslängd anpassad för ett No Spin-grepp. Särskilt som baksidan av fingerskyddet fungerar utmärkt att placera det i sammanhanget så viktiga pekfingret mot. Skulle man därtill avlägsna läderlindan skulle den känslan förstärkas ännu mer.
Med det sagt är nog Acejet Achilles en av de bästa rotationsknivar jag använt för No Spin. Jag skrev något liknanden om en annan modell "Maximus" och det intrycket består. Båda de här modellerna är tydligt gjorda av ett företag som främst lancerat knivar gjorda för att kasta utan rotation.
Det går således bra att kasta No Spin med Achilles även om den inte slår sina mer specialiserade syskon som Raven eller Stinger-familjerna.
Sammanfattning
Det går inte att förneka att Acejet Achilles Shadow Vintage är en kniv som gör sig bra på bilder. Det är en snygg modell helt enkelt.
Något av problemet med snygga kastknivar är att de oftast inte förblir det när de använts. För eller senare, ofta förr, träffar man andra knivar, hårda ytor, får snedträffar och så vidare. Det leder till att handtag får sina bucklor, blir skavda eller går sönder lite beroende på vad de är gjorda av.
I det här fallet leder kantträffar på tavlor till att lädersnodden som utgör handtag dels lossnar något och dels går av. Ett problem som multipliceras om lädret blir blött. Jag tror att jag limmat ihop de här handtagen minst tre gånger. Det är inte det enda problemet med det här handtaget. Det andra är att jag tycket att det gör kniven något för tjock. Särskilt som skillnaden mellan hur kniven känns att kasta från handtaget respektive bladet blir större. En egenskap som är viktig för rotationsknivar. Åtminstonde enligt mina preferenser.
Sedan var det Shadow steel-fenomenet. Ytan förblir inte blånerad kan jag meddela. Först skavs spetsarna sedan hela kniven. Bästa beviset för det är mina äldre Raven II som närmast är metallfärgade vid det här laget. Riktigt lika långt har det inte gått med Achilles men det beror i gengäld på att det kastats färre kast med dem.** Sedan var det problemet med att hitta dem om du kastar utomhus. Det är aldrig lätt men mörka blad förenklar inte det hela.
Därtill kan läggas att de färgar av sig. Eller åtminstone gör det de vid dåligt väder, det vill säga kallt och blött.
Det här är ändå sett hur en kameralins, verkligheten är värre
Sedan är det här ett resultat av färgen. Jag trodde den skulle vara på bladet, inte på min hand
Som med alla andra modeller från Acejet känns Achilles rejäl, inte minst som den är kraftig med sina åtta millimeters tjocklek. Men jag blev snabbt lite misstänksam mot längden och hur det skulle påverka kastningen och de farhågorna visade sig stämma. Trettio centimeter är kort och strax över trehundra gram är lite i sammanhanget. Resultatet blir en kniv som förvisso blir mycket allroundbetonad, något jag beskrivit tidigare men också att de egenskaper som är önskvärda för en god rotationskniv blir lidande. Exempelvis roterar en mindre kniv inte lika stilla och uppträder inte lika lugnt i luften. Kastaren behöver även ta i något mer från längre distanser vilket kan påverka precisionen negativt.
Här är Achilles i jämförelse med några andra spetsar som tillhör kastdolkar. Den nästan dubbelt så breda kniven till höger har bättre penetration tack vare de tunnare eggarna
En annan detalj jag inte är helt vän med är grovleken på godset och särskilt inte i kombination med spetsens tjocklek. Nu har jag nämligen inte alltid tillgång till perfekta mjuka ändträtavlor utan får kasta på det jag har tillgång till vilket bland annat innebär lövträ och äldre, hårdare tavlor. Då märks det snabbt att med orginalslipning är penetrationen hos de här knivarna inte särskilt god. Om du nu inte träffar helt rakt från kort avstånd förstås. Då uppstår sällan bekymmer.
Men mycket av det bestäms av kastarens preferenser. Föredrar du lättare knivar är det här kanske något för dig. Det positiva det för med sig är exempelvis att det är lättare att träna med dem utan att överanstränga sig och att de påminner mer om andra typer av knivar (läs No Spin) om du växlar mycket mellan stilar.
Acejet Achilles, inte en pretendent till tronen för bästa rotationskniv men en riktigt bra kniv för allround-kastning
Sammantaget tycker jag därför inte att Acejet Achilles Shadow Vintage är den ultimata valet för den som vill ha den bästa kniven för rotationskastning. Särskilt inte i det här utförandet. Välj i så fall hellre en "naken" version och utan det svarta stålet. Inte lika snyggt men väsentligt mycket mer praktiskt.
MEN och det är ett stort men. Vill du ha en mycket välgjord kniv för allround-kastning är det här en gångbar kandidat. Den är nämligen mycket bättre för halvrotationstekniker vare sig du kastar över, under eller från sidan. Därtill går den faktiskt bra att kasta No Spin med om du vill addera den tekniken till din förmåga.
Det här artar sig till att bli något ovanligt, till och med "världens första" om inte min "Google Fu" sviker mig. Jag talar om världens första skriftliga recension av den här kastkniven från Acejet.
Den här texten tar sikte, bokstavligt och bildligt, på eller kanske med ett par äldre knivar ur deras numera digra katalog. Äldre är ett relativt begrepp då märket inte är så gammalt men knivarna tillhör de tidigaste modellerna i vilket fall som helst.
AceJet Guillotine
Guillotineär en kniv som sett till formen är enkel och rättfram, frågan är om de känns på samma vis när de används?
Utseende och mått
Guillotine är en modell som avviker en smula från det mesta jag har i kastknivsväg. De varken ser ut som vanliga knivar vilket gäller för exempelvis AceJet Appache som tillhör "Osetr-skolan" eller Acejet Excalibur som tar avstamp i en klassisk dolk vad beträffar utseende. Utöver det finns Bowie-inspirerade kastknivar och så vidare. De har alla det gemensamt att om de förses med en egg så ser de (nästan) ut som vilken kniv som helst.
De här knivarna däremot ser inte ut som mycket annat än just kastknivar. Möjligen skulle man kunna hävda att de har drag av en japansk variant av brukskniv med en tvär egg, en Kiridachi.
På något vis känns Guillotine kortare än de 24 cm som linjalen visar
Tjockleken på det fjäderstål som används är 6 mm
Längden på dem är 24 cm och bredden varieras från den smalare bakänden som mäter 2,8 cm till det bredaste stället strax innan spetsen där kniven är 3,4 cm bred. På bilder har de en tendes att närmast se korta ut men det är på grund av att de är relativt höga. Det tillsammans med en godstjocklek på 6 mm ger en totalvikt på 280 g. Knivarna känns emellertid tämligen tunga att kasta med så det är tur att man från Acejets sida avhållt sig att från att släppa den i 8 mm tjockt stål som annars ofta är fallet med deras modeller.
Själva spetsen påminner närmast om en Kiridachi som sagt då den är rak och i vinkel relativt bladryggen som däremot svänger svagt ned mot spetsen. Just ryggen har dessutom gjorts smalare genom att den försetts med en 5 cm lång falskegg.
Finishen är AceJets vanliga tämligen grovt borstade yta. En bra yta som både döljer repor relativt väl samtidigt som den ger en aning struktur för bättre fäste. Den enda märkningen utgörs av AceJets logotyp laseretsad på en sida.
Material
I vanlig ordning har man från Acejet använt sig av fjäderstål. Även om det påståendet kan modifieras då de börjat experimentera med att släppa knivar i andra stålkvalitéer. Men det här som sagt en äldre modell och därmed håller man sig till det fjäderstål som de flesta av deras knivar är gjorda av. Det är ett tjeckiskt stål med beteckningen 14260. Ett utmärkt material för kastknivar har det visat sig. Det är precis så segt och hållbart som man önskar sig vilket garanterar lång livslängd.
När det blir märken i kniven blir det glädjande nog inte så mycket "spetor" och vassa grader utan mer "bucklor" om man får uttrycka det så. Det gör att man som kastare löper mindre risk att sprätta upp händerna i tid och otid. Så även på den punkten är det ett sympatiskt material.
Fjäderstål är däremot inte det minsta rostfria bör påpekas. Så håll knivarna torra och rena. Det kräver en smula underhåll från stund till annan.
Att kasta
Trots sitt "instinktiva" utseende är det här faktiskt knivar gjorda för att kunna kastas med de flesta tekniker. Visst, den raka ovansidan och frånvaron av fingerskydd etc gör dem utmärkta för No spin. Och det är inom det området jag anser att de har sin främsta styrka vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är Adam Celadin som ligger bakom formgivningen av de här knivarna.
Balansen är tämligen neutral med en lätt förskjutning bakåt
Balanspunkten på Guillotine hittas 13 cm från spetsen respektive 11 cm från bakänden. Det ger en tämligen neutral kniv med lätt bakvikt som roterar bra när du så behöver till den sortens teknik. Det raka utseendet på handtaget skvallrar annars vad den är tänkt för, anti spin eller no spin-kastning. Det är därför kniven är aning tung i gumpen. Det bidrar till att de lättare håller sig på rätt köl i luftfärden.
- Rotationskast
Guillotine är inte särskilt långa vilket gör att när jag kastar rotationaskast med den här sortens knivar brukar jag "förlänga" dem genom att hålla längre ut på handtag respektive bladspets. Dessutom vinklar jag dem framåt tämligen markant för att bromsa upp rotationen som annars är tämligen snabb. Gör man så funger kniven utmärkt till 3,4,5 m distans. Ett alternativ är förstås att hålla knivarna mer upprätt men längre in. Effekten blir densamma, att kniven roterar lugnare.
Jag fattar kniven tämligen långt ut och kompenserar det genom att vinkla den något framåt för att få ned rotationshastigheten
Jag upplever att de är lite svårare på längre distanser. Det vill säga över fem meter. Det mest för att de är relativt korta. Det är en vanesak förstås men det är ett område där jag inte har tillräckligt med träning än.
- Half Spin
Allt går att kasta med halvrotationskast brukar jag hävda och det gäller även de här knivarna. Men det är inte den mest sympatiska upplevelsen enligt mig. I alla fall inte om man ägnar sig åt Military half spin. Bredden samt den assymetriska spetsen gör att det känns som de vill kantra i handen. Om det dessutom kombineras med en hyfsat neutral balans och avsaknad av indexering samt att kniven är relativt kort så blir inte slutresultatet perfekt för den tekniken.
Jag föredrar helt klart knivar som är en smula baktunga och som är mer symmetriska och smalare, gärna dolkformade rent utseendemässigt att användas till Military half spin. Ett gott exempel från just Acejet är Excalibur som är riktigt bra för det ändamålet.
Om de här knivarna inte känns helt optimala för Military half spin är de desto bättre lämpade för Instinctive half spin
Men för att komplicera tingens tillstånd är Guillotine faktiskt riktigt bra till Instinctive half spin, det vill säga en halvrotationsteknik med pefingret vilande på bladryggen. Samma slide-teknik som gör den utmärkt till No spin används med fördel även här. Knivarnas tyngd gör dock att man får kasta tämligen lugnt för att ha kontroll på dem. Trots det blir det ett jäkla tryck i dem när de slår i tavlan med den här tekniken.
- No Spin
Sedan kommer vi till det område som de här knivarna främst är avsedda för. Att kastas med ingen eller snarare ett kvarts varvs rotation. Det är förstås inom det här området som Guillotine briljerar.
Ibland behövs en paus, även när man kastar No spin
Till att börja med så gör det raka handtaget att det är enkelt att hitta en plats för det i det här sammanhanget så viktiga pekfingret. Nackdelen är att det inte finns något som indexerar vart det befinner sig. Det måste du med andra ord lära dig själv. Måhända låter det inte så komplicerat men den som kastar No spin vet hur viktigt någon halvcentimeter framåt eller bakåt kan vara. I det här fallet, som i flera andra för den delen, gäller det att inte av misstag krypa för långt fram/upp på kniven. Det är då svårare att ge bakänden den "knuff" den behöver för att inte kniven skall börja rotera och missen är ett faktum. Det är dock en smula avhängigt av vilken teknik som används.
Min grundfattning på Guillotine när jag kastar No spin
För mig är det här en kniv som känns mest naturlig med "slide"-baserade kast, det vill säga att du låter fingret glida längs med handtagsryggen när kniven släpps. "Push"-tekniker där du trycker till kniven med fingret på balanspunkten vid själva släppet fungerar inte lika bra, åtminstone inte för mig.
Det måste också påpekas att kniven känns rätt tung. Dels är den de facto rätt substantiell för att vara en No spin-kniv men formen gör som sagt att vikten känns mer påtaglig i handen.
Det gör att man inte behöver ta i särskilt mycket. För att förtydliga, snabbt går att kasta men det skall ske avslappnat och utan fysisk styrka. Man behöver nämligen inte ta i trots att vikten lockar till det. Om man kastar på kraft leder det till överrotation. Kniven sätter sig ändå med ackuratess när den är på rätt köl. Formen på spetsen ger dessutom extra god penetration.
Vikten gör även att kniven känns bra att använda till Walk back kan påpekas. Tyngre knivar ger helt enkelt mer momentum vilket gör att man inte behöver kasta dem med lika hög fart.
Sammanfattning
Guillotine var och är en sympatisk bekantskap om man kan uttrycka det på det viset. De kastar nästan som de ser ut men inte helt. Jag trodde faktiskt att de med sitt bedrägligt enkla utseende skulle vara lättare att bemästra. Men på den punkten fick jag tänka om en smula. Det är inte direkt svårkastade men de kräver att man behärskar en viss teknik för att komma till sin rätt. De favoriserar "slide"-tekniker och rena "Skanff"-inspirerade varianter där man håller handtaget mycket löst och långt bak. Mellanting känns mer komplicerat att få till.
När man väl lyckas sätter sig kniven med pondus och kastaren belönas med en dov duns och en kniv som penetrerar djupt i tavlan. Särskilt tydligt blir det här på något kortare avstånd, tre till fyra meter. Men det är inga problem att använda dem till Walk back även om jag personligen inte behärskar sjumetersnivån med dem än. Det är inget problem att kasta långt, det är bara säkerheten på distansen som lyser med sin frånvaro vilket säger mig att det här hos kastaren snarare än hos kniven problemet återfinns.
AceJet Guillotine, en utmärkt kastkniv för den som vill förkovra sig i instinktiv knivkastning
Guillotine är som sagt inte de mest lättkastade och därmed kanske inget för den absolute nybörjaren. Acejets Stinger är t ex mycket lättare att kasta No spin med för den som vill starta inom området eller precis har börjat och Excalibur är en allroundkniv som är lika flexibel men enklare att lära sig kasta med. Men till skillnad från den sistnämnda så är Guillotine utmärkt för Instinctive half spin. Och ordet "instinktiv" är nyckeln här vare sig du vill använda den tekniken med ett halvt varv eller ingen rotation.
Som jag ser det är Guillotine nämligen en utmärkt kniv för att förbättra din kastning inom det området. Därtill får du en välgjord kniv som i princip är oförstörbar. Således rekommenderar jag den här modellen som en "fortsättningsmodell" eller ett komplement för den som vill förkovra sig i instinktiv knivkastning.
Specifikation:
Stål: 14260 fjäderstål
Längd: 240 mm
Bredd: 28 mm till 34 mm
Tjocklek: 6 mm
Vikt: 279 g
Balanspunkt: Lätt bakvikt, 13/11 cm från spets/bakände
De verkar kunna det här med att göra kvalitetsknivar i Tjeckien. För inte allt för länge sedan visste jag inte att det fanns knivar därifrån. Nu har jag knivar från tre riktigt bra märken med ungefär samma geografiska hemvist, i trakterna av Böhmen.
En av dem är det här, Wulflund. De är nu inte bara kända för knivar, yxor och andra eggverktyg. De har även svärd, sköldar med mera på programmet. Eller för övrigt allt som har med "re enactment", "live" och andra varianter på historiskt återskapande att göra. Och då menar jag ALLT, från smycken via musikinstrument och kläder till tält och rustningar. Det är bara att botanisera!
Wulflund Vengeance
I sortimentet ingår inte enbart knivmodeller med historiska kopplingar. De har även ett sortiment av mycket kompetenta kastknivar. De som jag ämnar presentera här kallas "Vengeance" och är designade av Adam Čeladin. Till stor del kan de ses som en utveckling av tankarna som finns i AceJets "Stinger" som har samma upphovsman. De i sin tur är de inspirerade av en annan modell, Tom Toms "Arrow". En kniv som också kan köpas från Wulflund för övrigt.
En mycket kapabel kniv, särskilt när det handlar om No spin-kastning
Bland Wulflunds kastknivar finns ytterligare en snarlik modell som kallas Top Dog. Men ögat kan bedra och det finns faktiskt skillnader dem emellan även om de vid första anblick ter sig mycket lika. Vengeance är mer symmetrisk i sin form än Top Dog vars handtag har drag av av en "Osetr"-kniv. Det ger lite rundare former samt en topp respektive undersida som inte är identiska. Det gör att kniven kan vändas beroende på hur mycket rundning kastaren föredrar. Inte heller spetsarna är slipade på samma vis. Själva måtten är annars nästan desamma både vad gäller längd och tjocklek. Vengeance är endast några gram lättare.
Utseende och mått
Vengeance tillhör en kategori knivar som ser ut som en handsmidd spik med brett akterkastell eller möjligen en kraftig tältpinne. Längden är 25 cm och tjockleken är maffiga 8 mm vilket ger en vikt på 280 g per styck. När de är nya skall tilläggas. Kastknivar har en tendens till att minska i vikt över tid. Ett visst slitage, särskilt när man återställer spetsar är fullt normalt. Mina är nere på ca 275 g vid det här laget.
Fördelningen av de grammen är mycket viktig för en kastkniv. I det här fallet är större delen förlagd mot handtaget till precis som formen antyder.
Själva "bladet" eller främre delen av kniven mäter från 13 mm bredd precis ovanför "eggarna" till handtaget som sväller till 33 mm som mest. Det råkar vara exakt samma bredd som de av mig tidigare recenserade "Stinger"-knivarna. En viss jämförelse kan nog därför inte undvikas, därtill är modellerna allt för lika. Tjockleken och maxbredden är densamma men Vengeance är längre och är aningen smalare framtill.
Vengeance är symmetriska och därmed inget upp eller ned
Spetsen är också annorlunda. Mejselspetsen från Stinger är borta och här har man istället en slags slipning som påminner om en tveeggad dolk fast med det undantaget att den är gjord från flatsidan på kniven och inte med en egg uppåt och en nedåt i förhållande till handtaget som en traditionell dolk har. Dessutom möts de inte vilket ger en mycket grövre och därmed mer hållbar spets. Den kan förstås slipas mycket vass om man så önskar och den anlände tämligen skarp. Men skall man träna och inte har en för ändamålet perfekt anläggning till sitt förfogande så blir det visst slitage på knivarna och inte minst gäller det spetsarna. Av det skälet rekommenderar jag inte att skärpa dem alltför mycket.
Själva slipfaserna är endast 65 mm vilket ställer till det en smula. Med det menar jag att skall den här kniven och andra liknande vara godkända för tävling enligt Eurothrowers nya regler* för "No spin" så skall eggarna utgöra en tredjedel av knivens längd. Det betyder i det här fallet att eggarna skulle behöva förlängas med två centimeter för att möta det kravet. Lite hårt arbete med en fil kan förvisso ordna den detaljen om det blir aktuellt.
En närbild på spetsarnas utformning
Inte heller Eurothrowers andra krav möts av den här modellen. Det att kniven skall ha ett "distinkt uttalat handtag". Det är dock en luddig formulering då många kastknivar inte har det i vilket fall som helst. Det skulle troligen räcka med att slipa in några snedställda mönster baktill för att det skall räknas som ett tydligt handtag.
Ett tredje krav är att knivarna skall ha en bredd på minst två centimeter på en sträcka av 5 cm någonstans på kniven. Det kravet klarar Vengeance utan problem. Inte heller viktgränsen utgör något hinder, där är minimikravet 195 g för klassen.
Det märkliga är dock att med rådande regler skulle det gå utmärkt att kasta med de här knivarna i rotationskastning. Där stipulerar reglerna bara att knivarna skall vara över 23 cm långa och mindre än 6 cm breda. Ämnar du inte tävla kan du glatt bortse från de här reglerna i vilket fall som helst.
Material
Vengeance-knivarna är gjorda av ett tjeckiskt stål med beteckningen CSN1460 eller 54SiCr6. Jag är personligen inte bekant med stålet sedan tidigare men det rör sig om någon form av fjäderstål. Och det uppträder som ett sådant. Det innebär till exempel att det mycket slagtåligt. Spetsarna på de här knivarna har varit i kontakt med betongplattor i trädgården, asfalt på parkeringen utanför tomten och inte minst varandra. Så stålet är uppenbarligen segt eftersom det trots behandlingen finns spetsar kvar.
8 mm grovt fjäderstål går inte av i första taget och inte i andra heller
Som alla fjäderstål behövs det torkas av och förvaras torrt för att inte rosta. Här hjälper förvisso den svarta beläggningen knivarna fått. Men den slipas bort fläckvis när de underhålls med sandpapper, fil och slipstenar för att ta bort flisor och jämna till kanter efter felträffar.
Stålet är som alla fjäderstål från början avsett för bilar och tågvagnar och liknande och därmed mycket slittåligt men inte det mest lättarbetade har jag förstått. Det kan bidra till att förklara prislappen på knivarna.
Att kasta
Likt alla knivar med den här formen är de tydligt inriktade mot två typer av kastning. Eller egentligen en och den andra följer så att säga med på köpet. Det här är knivar avsedda för No-spin men eftersom de är baktunga är de även excellenta till alla typer av halv rotation som Military half spin och Instinctive half spin. I texten på hemsidan hävdas att de är "perfect for any technique". Det är ett påstående jag inte helt håller med om. De är mer komplicerade att använda till rotationskastning i mitt tycke. Du KAN göra det om du är bra nog men det gäller allt med en spets.
Här hittas balanspunkten på den här Tjeckiska projektilen
Däremot är Vengeance förträfflig för det den är skapad för, anti-rotation eller "No spin". Balanspunkten hittas 9,2 cm från bakänden. Fördelen med en baktung kniv när man kastar utan rotation är att den tenderar att stabilisera sig under flykt. Även om "släppet" inte är perfekt så gör vikten baktill att kniven strävar mot att hamna med spetsen först. Något som blir mycket tydligt om man ser några slow motion-videor av kast.
Rotationskast
Även om tillverkaren menar att du även kan ägna dig åt rotationskastning med de här knivarna så hävdar jag att de är, om inte olämpliga för det ändamålet, så mycket svårkastade för nybörjaren. Då finns det betydligt bättre, som i mer lättkastade knivar för ändamålet, i Wulflunds sortiment. Titta hellre på knivar som Boar eller Osetr i så fall.
Skälen till varför de inte är optimala för rotationskastning är flera. Det främsta är att eftersom balansen är tämligen kraftigt förskjuten bort från mitten blir inte rotationspunkten detsamma som centrum av kniven. Det ger en annan och mer svårbedömd rotation. Ett annat skäl är att det är stor skillnad mellan hur de känns att kasta med grepp i handtaget jämfört med ett grepp kring bladet. Det gör också kniven mer svårkastad med den här tekniken. Men visst, för den som söker en extra utmaning går det förstås. Det var faktiskt med de här knivarna jag lärde mig att kasta rotationskast med baktunga knivar.
När tekniken väl behärskas är Vengeance faktiskt mycket träffsäkra även vid rotationskastning
Knepet är att vid ett varv (från tre meter) kasta med en känsla som strävar "framåt" i rotationen, närmre tavlan. Det tar en viss tid för den här kniven att börja rotera men när den väl gör det går det undan och missen är ett faktum om du kastar som "vanligt" med en mer uttalat cirkulär rörelse. Vid två varv, från fyra meters distans, krävs ett helt annat tänkande. Då gäller det istället att kasta just med en mycket kort, rund rörelse för att få rätt spinn på kniven. Tar man i för mycket eller strävar framåt i det fallet går det inte alls. Men i gengäld belönas du med mycket rejäla "stick" när tekniken sitter.
Men som sagt, det kräver två helt olika sätt att kasta vilket inte är det enklaste för den som är novis.
Half Spin
Precis som andra knivar av den här typen är Vengeance inte bara anpassad för No spin. Att greppa kniven kring spetsen och ta sikte med handtaget först i Military half spin (med en tumme på bladsidan) alternativt Instinctive half spin med ett pekfinger på "ryggsidan" av kniven går lika bra. Jag skrev ryggsida inom citationstecken då kniven förstås inte har någon sådan utan är symmetrisk. Det är för övrigt en egenskap som under vissa manövrar gör kniven mer lätthanterlig. Du behöver aldrig fundera på vilket håll du greppar kniven utan det blir alltid rätt. Något som är särskilt bra om du drar kniven kvickt eller jonglerar med den.
När man använder den här kniven känns den inte som Stinger trots att utseendet är likt. Det märks att det är en större kniv även om det inte är med så mycket. Men den extra längden gör att vikten hamnar någon längre ut från greppet. Det gör också att den roterar en aning långsammare vilket underlättar när man skall kasta längre. Det är i alla fall så kniven upplevs, som bättre på längre avstånd. Lugnare och något mer stabil.
Olika fattningar för Military half spin beroende på distans. Vid kortare distans hålls Vengeance med fördel längre ut men även då krävs tryck med tummen för att kniven skall hinna vända sig
Det är lätt att kasta med halv rotation på fem meter med den här kniven. Snarare är det så att om man kortar ned avståndet under fyra och särskilt ned mot 3,5 m får man lägga till lite handled när man kastar "instinctive" för att hinna få runt kniven om ni förstår vad jag menar. Annars vill den gå rakt fram och dunsa i tavlan med handtaget först. Vikten gör även att den tenderar att vilja "klättra" uppåt vid den sortens kast. För att hantera det krävs ett bestämt pekfinger.
Detsamma gäller faktiskt Military half spin där man på kortare avstånd får flytta ut greppet rätt ordentligt mot spetsen till samt trycka till med tummen för att vända på kniven. Den egenskapen är enbart positiv i det fallet då den gör kastet lättare att kontrollera.
Vengeance är även mycket lätt att kasta både med back hand och underhandskast tack vare de stabila egenskaperna.
No Spin
Det är förstås med den här tekniken man hittar de främsta styrkorna hos Vengeance. Som tidigare konstaterats vill kniven gärna räta upp sig själv förutsatt att du gett den korrekt vägledning från början. Dessutom gör vikten på 280 g att du inte behöver ta i särskilt mycket om du inte känner för det. Tyngden ger knivarna mycket pondus när de träffar tavlan och de sätter sig med lätthet och därtill mycket hårt.
Hur jag greppar Vengeance för No spin-tekniker
Det märks att de här knivarna favoriserar en annan teknik än den jag använder mig mest av. Celadin som ligger bakom den här modellen kastar ofta med mycket "slide", han låter pekfingret glida längs med bakänden av kniven. Åtminstone gör han det i sina instruktionsvideos. Jag tenderar att hålla pekfingret mer still och istället trycka till vid själva släppet. Skillnaden är inte helt lätt att förklara men finns där. Men teknikerna tenderar att mixas en smula vid olika distanser.
Det är inte hur kniven uppträder i luften som är problemet i det här fallet utan mer att den inte är helt enkel att indexera. Vengeance placeras lämpligen med den mjukt rundade bakdelen inuti handen. Men sen gäller det att kröka pekfingret i rätt vinkel för att avståndet och därmed trycket på balanspunkten skall bli korrekt. Ibland tenderar fingret att krypa framåt och då blir kniven mer svårbemästrad.
Sedan är Vengeance en modell som är symmetrisk vilket medför både för- och nackdelar. Mer exakt handlar det om att kniven kan kastas oavsett hur den greppas. Det finns inget "upp" eller "ned" vilket förstås är av godo, särskilt om du bollar med kniven eller drar den fort. Men det medför även att handtaget eller snarare bakänden på kniven har samma rundning på båda sidor och därmed inte ger olika "skjuts" i pekfinger-"sliden" beroende på hur kniven hålls. Den detaljen får kastaren sköta själv.
De här knivarna träffar tavlor med en uttalad pondus
Konstruktionen eller snarare formen är densamma som på Stinger men jag upplever ändå den mindre kniven som mer lättkastad. I alla fall på kortare avstånd. Det kan vara de små variationerna i storlek, vikt och balans som spelar in. För att få till kasten med Vengeance måste man trycka till tämligen ordentligt för att åstadkomma den kontrarotation som krävs. Det ökar risken för missar. Jag upplever att det inte går att vara lika "nonchalant" när man kastar med Vengeance om uttrycket tillåts.
I gengäld känns Vengeance mer trygg på längre distanser. Jag upplever att den flyger mer stabilt och inte vill börja rotera lika lätt. Nu skall tilläggas att mitt nuvarande rekord för No spin ligger på blygsamma 8,35 m. Så det är längder kring sju meter som avses när jag pratar distanser.
Sammanfattning
Wulflund Vengeance är en tämligen speciell kniv. Både i utseende och i hur den uppträder. Utseendet är dock inte skrivet i sten då den finns i ett flertal olika varianter. Det här är grundversionen som är svart och stygg. Om pris inte är av intresse och du känner för att lyxa till din knivkastartillvaro eller bara vill ha en snygg hyllvärmare så finns de här knivarna i diverse versioner med etsade mönster och räcker inte det finns de även med detaljer i brons eller till och med guld. Då talar vi inte om träningsredskap längre.
Men även de enklare knivarna kostar en slant kan tilläggas. Just nu kan de köpas till nedsatt pris men även då betingar de 258 € för ett set. Det är inte helt billigt men i gengäld får du proffsknivar för dina investerade pengar. Det blir inte så mycket bättre i klassen helt enkelt även om konkurrens inte saknas. Dels finns det liknande modeller även hos Wulflund själva som Top Dog och inte minst Arrow. Den senare modellen kan för övrigt fås från minst tre olika märken. Sedan finns förstås andra, liknande knivar på marknaden.
Vengeance är dock inte knivar som jag rekommenderar förbehållslöst till alla trots att de är mycket välgjorda. Inte för att de inte är bra, för det är de! Utan för att de kräver att du är rätt teknisk för att komma till sin rätt. Det är särskilt storleken och vikten som gör det. För att vara av den här typen är de nämligen rätt stora. No spin-knivar tenderar att rent generellt vara mindre än sina rotationsinriktade kusiner. Vad storleken gör är att du måste vara mycket bestämd när du trycker iväg de här knivarna. Annars får du inte stopp på rotationen, det är en del massa som skall motverkas helt enkelt.
Wulflund Vengeance designade av Adam Čeladin
I originalversion skall tilläggas. Det har relativt nyligen släppts en version som kallas Vengeance Slim. Den sägs vara för nybörjare då den i och med att den är något tunnare också väger en smula mindre. Det ger lägre momentum att kontrollera när kniven börjat röra på sig till gagn för den oerfarne. Tilläggas kan att den modellen dessutom är något billigare.
Det är dock inte utan fördelar att ha en tyngre kniv heller. Det ger lugnare flykt, mer kraft i anslaget och mer yta att lägga fingrarna mot när kniven skall greppas och släppas.
Om du vet med dig att du gillar lite tyngre kastknivar och är inriktad mot No spin och har discipliner som Walk Back och distanskastning i tankarna är det här knivarna för dig! Dock med brasklappen att de kanske inte är fullt godkända för tävling från och med i år. Men vill du ha solida träningsredskap är Wulflund Vengeance ett utmärkt val!
Bredd: 13/33 mm (vid eggarnas början respektive som mest över handtaget)
Tjocklek: 8 mm
Vikt: 280 g (275 för närvarande)
Balanspunkt: bakvikt 15,8/9,2 cm
/ J - försöker undvika att spinna
* Reglerna trädde i kraft 2022 och kan läsas här:
https://www.knifethrowing.info/files/2022/Herrischried/rules/Rules_World_Championship_Herrischried_2022.pdf. De är dock notoriskt svåra att hitta och Googlar man på Eurothrowers regler kommer man till en obsolet version från 2019. Sökningen gjordes i januari 2022. Reglerna hittas istället under information för kommande VM som är tänkt att hållas i södra Tyskland i augusti om situationen tillåter det.
