Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Kastknivar

- en inblick i olika varianter och typer

Inledning

Först vill jag slå fast att kastknivar i princip har funnits lika länge som knivar existerat som verktyg även om man ursprungligen troligen nöjde sig med att kasta en obearbetad sten istället för sin dyrbara kniv i obisidan eller flinta på fiende eller djur när det begav sig. Att de existerat så länge gör att företeelsen finns i alla former och typer och i många kulturer. För att avgränsa området väljer jag därför att inte diskutera vare sig afrikanska kastvapen som Mambele eller Hunga Munga eller indiska Chakrams. Jag utelämnar även alla varianter av japanska shurikens, populärt kallade kaststjärnor även om de raka varianterna "bo shurikens" närmar sig kastknivar av mer traditionellt snitt till utseendet. 

Men även om många typer sorteras bort finns det en hel del knivar på marknaden. Det har återigen blivit populärt att kasta kniv på film och scener som de i t ex "Expendebles-" och "Wick"-filmerna bidrar förstås till större exponering och därmed ökat intresse för knivkastning i stort. Sedan är ofta sättet de kastar på i filmer en smula löjeväckande för den insatte. Men det är en annan fråga. 

Kastknivar ur min samling

Ett par snabba sökningar på ordet "kastkniv" på  marknadsplatser som Ebay och Amazon och liknande ger extremt många träffar. Det överväldigande flertalet som dyker upp är dessvärre skräp. 

Först kan allt som är inspirerat av spelvärlden sållas bort. Därefter allt som inkluderar ordet "Kunai", undvik dem! De är nästan undantagslöst av undermålig kvalitet och inte ens när de är någorlunda välgjorda är de mycket att hänga i granen. Någon ninja-anhängare kanske vill argumentera emot men de är glorifierade japanska planteringsspadar som småningom blev något av ett allroundverktyg för nattkrigare. Till nöds kunde de även kastas och det t o m med snöre knutet i ringen som återfinns på handtaget. Men de är verkligen inte ultimata som kastknivar, särskilt inte för nybörjare. Ett par modeller från kända tillverkare har kommit på sista tiden, läs Acejet, de är undantaget som bekräftar regeln. 

En knivtyp att undvika. Just de här är 3 mm tjocka vilket ger en vikt på ynkliga 62g

På samma vis skall alla billiga set med 6 eller 12 knivar undvikas. Det är inte antalet det är fel på utan relationen pris/kniv. De delar alla de egenskaperna att de är för små och lätta för att vara lämpliga föremål att kasta prick med. Visst, vill du har något riktigt litet att kasta inomhus i källaren på två meters avstånd på en kartongtavla så duger de. Men då är femtumsspik ett billigare och ett i mitt tycke lika bra alternativ. 

Nu när man vet vad som skall undvikas återstår frågan om vad som skall väljas istället samt vart man hittar dem. För att svara på den frågan skall jag först gå in på några områden där kastknivar skiljer sig från andra knivtyper. 

Material - stålval

En sådan punkt är vad kastknivar är tillverkade av. För den som är van vid fällknivar och frilufts- eller jaktknivar gäller det att helt tänka om. Kastknivar skiljer  sig från gängse knivar på en rad områden. Förutom det uppenbara, användningsområde vilket förstås avspeglas även i utseendet så skiljer sig materialval och behandling av stålet radikalt från andra knivtyper. Exempelvis är de specialiserade "superknivstålen" S35VN, M390 och Elmax som vanligtvis är mycket gångbara i princip värdelösa när det kommer till kastknivar. Där fällknivar och inte minst köksnivar kan skryta med Rockwell-tal på över sextio och femtiofem betraktas som en smörkniv är det optimala i kastknivsvärlden under femtio. 

Exempel på knivar gjorda i olika stål, från vänster: Biting Metal Bug Osetr TZ - Hardox 550, AceJet Excalibur - D2, Stinger - 41620, Zitoon Spinner - Hardox 450, Cold Steel Sure Flight Sport - 1055

Istället skall man sikta på knivar gjorda av kolstål eller kanske ännu hellre fjäderstål, möjligen mjukt D2. Därutöver finns ett antal extremstål som återfinns i bland annat Franska customkastknivar som Hardox från SSAB.  Det är ett höghållfasthetsstål som annars återfinns i exempelivs dumperflak, rivkrokar och schaktblad till Bulldozers och tänderna till grävmaskinsskopor. Sedan finns exempelvis 2Ni vilket är ett stål som några märken från USA svär på är bäst och fler lär nog dyka upp över tid. 

Vilket material som föredras beror förstås på tillverkaren samt deras erfarenhet och skicklighet. Det är inte så att alla knivar gjorda i rostfritt är usla men de är generellt väsentligt mycket sprödare och de går sönder förr eller senare, ofta förr. 

Knivar i rostfritt stål där det annars något "bättre" 8Cr13MoV är riktigt uselt för ändamålet, i alla fall med den här härdningen som återfinns i Spydercos Spyderthrowers L

Två knivset som är tillverkade i enkelt rostfritt stål är de här från Spyderco och Gil Hibben. Hibben-knivarna i 420J vilket faktiskt är att föredra framför det av Spyderco valda 8Cr13MoV vilket är ett direkt olämpligt materialval. Det syns inte minst på bristen på spetsar och alla jack i eggarna på de här exemplaren. Varje gång de här knivarna träffar något hårt, vare sig det sker efter en miss eller bara en annan kniv i tavlan försvinner en bit. Spetsarna går inte att böja tillbaks. Istället bryts de av! Faktum är att jag t o m kastat av en kniv helt och hållet. 

Materialval - Handtag

Ett annat område där kastknivar skiljer sig från många andra knivtyper är handtaget. Som ni kanske redan noterat har de flesta kastknivar inga handtag alls. Eller snarare saknar de oftast skollor/handtagssidor och är istället helstålsknivar där samma material används genomgående. I de fall handtagsidor förekommer är de på finare knivar nästan alltid gjorda i läder. Lädret limmas och nitas sedan på plats. Det ger ett något fylligare grepp och bidrar dessutom till utseendet. Att läder används beror på att det är hållbart samt att det är relativt lätt att byta och i sammanhanget billigt. 

Den här kniven från Zitoon Knives levereras med läderhandtag 

Lågprisknivar har inte sällan något form av lindat handtag. Kanske med fallskärmslina eller i sämsta fall något billigt nylonsnöre. Det gäller t ex de här knivarna från Max Knives. Sådana handtag går alltid sönder. Dels skär träffar från andra knivar av snörena och dels skadas de när de oundvikliga missarna kommer. Det går att modifiera handtaget genom att t ex doppa det helt eller delvis i epoxy men då har du redan börjat modifiera dina knivar!

Fordom hade de här knivarna kallade P21 från Max Knives handtag av billigt nylonsnöre. Rätt snyggt när de var helt nya och det varade i ett par timmar. Sedan fick de lindas om efter någon timmas kastande tills jag tröttnade och tejpade dit sidor istället. Nu används inte de här knivarna längre

Sedan finns det förstås customknivar med handtag i allsköns material, inte minst Micarta och G10. De är i sammanhanget någorlunda hållbara men om du inte redan är mycket duktig eller bara avser att kasta en kniv i taget på en tavla åt gången samt har perfekt underlag framför och omkring tavlan lär även de se för jäkliga ut efter ett tag. Om de inte helt sonika spricker vill säga. Det är nämligen inte bara missar som sliter på handtagen. Även träffarna gör det genom de mycket kraftiga vibrationer som uppstår när kniven dräms in i trä om och om igen. Tre, fyra eller kanske fem hekto stål som kommer snurrande från upp till sju meters avstånd ger rätt hög anslagsenergi. Det skall sedan upprepas tiotusentals gånger.  En misshandel inga andra knivar utsätts för. 

Storlek

Utöver materialval och handtagens vara eller icke vara läggs stor vikt vid storleken. Jo, den spelar roll oavsett vad flickan säger. 

I princip kan man säga att två skolor dominerar när det gäller hur stor kastkniv man föredrar. Dels är det de i USA dominerande Bowie-inspirerade kastknivarna och dels de i Ryssland och Europa mindre kastknivarna. Men det är en mycket förenklad indelning som likt det mesta är full av undantag. Mycket är avhängigt personlig preferens och vilken teknik som används. I Ryssland är t ex "Skanff" även kallad Fedin efter upphovsmannen mycket populärt. Med den tekniken som förespråkar minimal rörelse är kortare och mindre knivar att föredra. Vi talar då om knivar som ofta ligger kring 25 cm längd även om såväl kortare som längre förekommer. Men det finns ingen poäng i att ha en större kniv då den här tekniken innebär att kniven inte roterar*. 

På samma vis använder de flesta som tränar andra No spin-varianter (Slide, Shuriken) något kortare knivar. 

Överlag föredrar man mindre knivar i Europa och här tillåts därför knivar över 23 cm på tävling (Eurothrowers).

Tre knivset av av "Osetr"-typ. Acejet Appache, Graf Knives T1 Personal och Biting Metal Bug Osetr TZ. Allroundbetonade knivar som främst är tänkta till no-spin kastning men som även fungerar till rotationskastning

På andra sidan Atlanten premieras ofta större knivar. En del har nog med att göra med tradition och "mountain man"-ideal misstänker jag. Det var ofta de som kastade knivar från början. Den synen avspeglas till viss del även i reglerna som används för tävling. Mest förlåtande är organisationen AKTA som tillåter knivar från 9" (23cm) i längd, dvs detsamma som här i Europa. IKTHOF differentierar mellan typerna och tillåter även de 9" för No spin men kräver minium 12" för rotationskastning. WKTL** kräver så mycket som 13,5" men de har andra och mycket avvikande krav på mått och utseende jämfört med alla andra organisationer. Allt för att premiera försäljning av de egna, i mitt tycke  komiskt fula knivarna som även inkluderar gigantiska parer/fingerskydd. De ser ut som vässade fälgkors!

Exempel på knivar som kan hävda sig även i Amerikanska sammanhang. Från toppen Zitoon The Iron Mistress, Graf Knives B1 Classical Bowie och Pierre Cazoulat Woodpecker. De kan jämföras med andra stora knivar från Condor med Dismissal 14" samt Graf Knives T5 Juggle, vilka är de två "pilarna" nederst. 

Olika tekniker, olika knivar

Förutom material och storlek så tillkommer förstås form till ekvationen. Den är nämligen beroende på vilken typ av kastning man främst tänker ägna sig åt. En del knivar är helt inriktade mot rotationskastning vilket i princip gör dem omöjliga att kasta "instinktivt" med. Eller för att förtydliga, ALLT går att kasta med no spin-teknik men Bowieknivar är verkligen inte roliga att göra det med. Det omvända, att rotera en no spin-kniv i luften är oftast inga problem även om det kräver anpassning av din teknik. Men i båda fall blir kastningen roligare med en kniv dedikerad för ändamålet. 

De här knivarna är enbart inriktade mot rotationskastning. De är neutralt balanserade och relativt långa.  WL Custom Blade Patriot Dagger, Graf Knives T2 och Zitoon Spinning Dagger är modellerna

De här knivarna, Condor Dismissal och Graf Knives T5 Juggle är också enbart inriktade mot rotations- eller traditionell kastning med den skillnaden från de ovan att de är framtunga, särskilt gäller det Juggle. 

Vissa knivar är mycket svåra att ens försöka använda till andra tekniker än vad de designats för som t ex Woodpeckers från Pierre Cazoulat. Det vinklade handtaget gör att de till och med vill "kantra" vid Military Half Spin som annars går med i princip vilken kniv eller vilket föremål som helst.  Nästan lika extrem är Graf Knives T5 Juggle, en bjässe som är mycket specialiserad. Den tillhör en typ som förr var rätt vanlig i olika varianter av cirkusuppträdanden. Mycket för att viktfördelningen gör typen extremt pålitlig från fasta avstånd och korta distanser. Det gör emellertid att de inte är optimala för t ex tävlingsdisciplinen Walk Back. 

Andra modeller kan användas till mer än en teknik som exempelvis Patriot Dagger som tack vare att det är en dolk även fungerar till just Military half spin. De här tre uppräknade modellerna är dock komplett usla till no spin. Det är främst handtagens form som ställer till det. Men även vikt och storlek spelar in. 

Till den sortens teknik är form nästan lika viktigt som balans. Även om balansen endera är i huvudsak neutral med lätt bakvikt till mycket baktunga när det handlar om no spin. 

Tre mycket olika No spin-knivar. Guillotine är något baktung, Scalpel helt neutral och Vengeance till höger är mycket baktung.

Med den här sortens knivar kan man som sagt även kasta rotationstekniker. Scalpel till exempel roterar helt neutralt trots att det är en mycket lätt kniv egentligen avsedd för kastas utan snurr. Detsamma gäller Guillotine som däremot är mer kompakt och tyngre. Vengeance kräver med sin bakvikt att man kastar rotation på helt annat vis med fokus riktat mot tavlan. Det är dock görbart. Sedan följer att så gott som samtliga knivar avsedda för den här typen av kastning även är mycket bra för halvrotationstekniker som Military half spin. 

Exempel på knivar som fungerar till det mesta. Överst Excalibur och Appache från Acejet följt av Cold Steel Sure Flight Mini och Biting Metal Bug Osetr TZ

Det finns även knivar som är tämligen allround och därmed bra för den som kanske inte bestämt sig eller ens kände till att det finns olika sätt att kasta. Till dem hör knivar med någorlunda neutral balans och som kan greppas på olika vis. Ett exempel på sådana är Acejet Excalibur. Modellen roterar neutralt och lätt samtidigt som de är utmärkta för no spin och minst lika effektiva för military half spin. Deras enda nackdel återfinns i instinctive half spin där fingerskydden kan vara i vägen på kast från längre distanser. Ett enklare alternativ som också är mycket neutrala är Cold Steel Sure Flight Mini. Även knivar av "Osetr"-typ som AceJet Appache, Biting Metal Bug Osetr TZ och Graf Knives T1 Personal går att använda till alla typ av kastning även om de sist uppräknade är mycket lätta. 

Att välja

När du bestämt dig för att börja kasta kniv är mitt råd att välja ett fint set redan från början. Det är nämligen väsentligt enklare att lära sig att kasta med riktiga prylar. Det kanske känns igen från andra intresseområden? Ett set om tre är att föredra framför en kniv av det enkla skälet att du behöver gå mindre och hinner kasta mer på den tid du har till förfogande. 

Visst, är du osäker och bara vill ha något att använda efter grillfesten så duger i princip vad som helst. Men även då skulle jag rekommendera att undvika de allra lägst prissatta knivarna, de som kostar 249 kr för tre. Mycket beroende på att du inte ens spar särskilt mycket pengar på att välja det enklaste alternativet. Sen är de billigaste varianterna som jag sade nästan alltid undantagslöst för små och lätta. Det är därför de underlåter att skriva måtten på dylika knivar. Längd står oftast men vare sig tjocklek eller vikt.***  Att kasta en kniv som väger kring 100g och mäter 18-21cm på längden är inte enklare att hantera än en stor utan kräver tvärtom mer av utövaren. Dessutom är de farligare än tyngre knivar då de har en tendes att studsa lite hur som helst när missarna kommer. En tung kniv faller oftast rakt ned. 

Tittar du på instegsknivar så har t ex Cold Steel ett flertal lämpliga modeller. Detsamma gäller polska Graf Knives om trots att det handlar om delvis handgjorda knivar ligger i ungefär samma prisklass. Vi talar om ett par hundralappar per kniv. Sedan klättrar priserna men många riktigt fina knivar kan fås för 1500-2500 kr för ett set om tre. Då talar vi ändå om semi-customknivar tillverkade i liten upplaga.

Flera svenska butiker saluför kastknivar och exempel på dylika är Knivbutik.se och Knivshop.se. Vill du titta på lite mer avancerade produkter rekommenderas Throwingzone.fr, Wulflund eller Acjetofficial. Det finns också ett flertal märken i Europa som t ex Pierre Cazoulat och Zitoon Knives. De två senare är franska tillverkare vilka liksom polska Graf Knives är enmansföretag och knivarna är således delvis handgjorda i mycket små serier. Customknivar för en relativt billig penning med andra ord. 

Utöver dem finns flera bra märken från USA men då tillkommer de sedvanliga importkostnaderna utöver priserna. Men där hittas bl a Flying Steel, Prince Steel Knives och True Balance för att nämna några. Är man ändå inne på customknivar får inte Bim Knives från Indonesien glömmas bort. Hade situationen varit annorlunda finns några intressanta ryska märken också men de bortser jag ifrån tills vidare.  

Länkar till ännu fler on line-butiker och märken hittar du på min länksida!

/ J - er kastare i etern

* Eller mer korrekt, premierar No spin och Half spin. 

** Vilka jag personligen anser har störtlöjliga regler för hur knivar skall se ut. De har också på tvättäkta amerikanskt advokatmanér sida upp och sida ned med regler där andra organisationer nöjer sig med en sida. 

*** Ett gott exempel är de av vad jag förstår tämligen populära enklaste Smith & Wesson-knivarna som saluförs av flera svenska återförsäljare. Jag kan hitta information om att de är 20,3 cm långa och att bladet mäter 10,7 cm. Det sistnämnda helt meningslös information när det handlar om kastknivar. Tjocklek och vikt har jag däremot som eventuell kund ingen aning om. Deras dyrare variant kallad "Bullseye" upplyser de däremot är 4mm tjock och 25,5cm lång vilket ger en en vikt av 180g. 

Recension Wulflund Vengeance

 

Inledning

De verkar kunna det här med att göra kvalitetsknivar i Tjeckien. För inte allt för länge sedan visste jag inte att det fanns knivar därifrån. Nu har jag knivar från tre riktigt bra märken med ungefär samma geografiska hemvist, i trakterna av Böhmen. 

En av dem är det här, Wulflund. De är nu inte bara kända för knivar, yxor och andra eggverktyg. De har även svärd, sköldar med mera på programmet. Eller för övrigt allt som har med "re enactment", "live" och andra varianter på historiskt återskapande att göra. Och då menar jag ALLT, från smycken via musikinstrument och kläder till tält och rustningar. Det är bara att botanisera!

Wulflund Vengeance

I sortimentet ingår inte enbart knivmodeller med historiska kopplingar. De har även ett sortiment av mycket kompetenta kastknivar. De som jag ämnar presentera här kallas "Vengeance" och är designade av Adam Čeladin. Till stor del kan de ses som en utveckling av tankarna som finns i AceJets "Stinger" som har samma upphovsman. De i sin tur är de inspirerade av en annan modell, Tom Toms "Arrow". En kniv som också kan köpas från Wulflund för övrigt. 

En mycket kapabel kniv, särskilt när det handlar om No spin-kastning

Bland Wulflunds kastknivar finns ytterligare en snarlik modell som kallas Top Dog. Men ögat kan bedra och det finns faktiskt skillnader dem emellan även om de vid första anblick ter sig mycket lika. Vengeance är mer symmetrisk i sin form än Top Dog vars handtag har drag av av en "Osetr"-kniv. Det ger lite rundare former samt en topp respektive undersida som inte är identiska. Det gör att kniven kan vändas beroende på hur mycket rundning kastaren föredrar. Inte heller spetsarna är slipade på samma vis. Själva måtten är annars nästan desamma både vad gäller längd och tjocklek. Vengeance är endast några gram lättare. 

Utseende och mått

Vengeance tillhör en kategori knivar som ser ut som en handsmidd spik med brett akterkastell eller möjligen en kraftig tältpinne. Längden är 25 cm och tjockleken är maffiga 8 mm vilket ger en vikt på 280 g per styck. När de är nya skall tilläggas. Kastknivar har en tendens till att minska i vikt över tid. Ett visst slitage, särskilt när man återställer spetsar är fullt normalt. Mina är nere på ca 275 g vid det här laget. 

Fördelningen av de grammen är mycket viktig för en kastkniv. I det här fallet är större delen förlagd mot handtaget till precis som formen antyder. 

Själva "bladet" eller främre delen av kniven mäter från 13 mm bredd precis ovanför "eggarna" till handtaget som sväller till 33 mm som mest. Det råkar vara exakt samma bredd som de av mig tidigare recenserade "Stinger"-knivarna. En viss jämförelse kan nog därför inte undvikas, därtill är modellerna allt för lika. Tjockleken och maxbredden är densamma men Vengeance är längre och är aningen smalare framtill. 

Vengeance är symmetriska och därmed inget upp eller ned

Spetsen är också annorlunda. Mejselspetsen från Stinger är borta och här har man istället en slags slipning som påminner om en tveeggad dolk fast med det undantaget att den är gjord från flatsidan på kniven och inte med en egg uppåt och en nedåt i förhållande till handtaget som en traditionell dolk har. Dessutom möts de inte vilket ger en mycket grövre och därmed mer hållbar spets. Den kan förstås slipas mycket vass om man så önskar och den anlände tämligen skarp. Men skall man träna och inte har en för ändamålet perfekt anläggning till sitt förfogande så blir det visst slitage på knivarna och inte minst gäller det spetsarna. Av det skälet rekommenderar jag inte att skärpa dem alltför mycket. 

Själva slipfaserna är endast 65 mm vilket ställer till det en smula. Med det menar jag att skall den här kniven och andra liknande vara godkända för tävling enligt Eurothrowers nya regler* för "No spin" så skall eggarna utgöra en tredjedel av knivens längd. Det betyder i det här fallet att eggarna skulle behöva förlängas med två centimeter för att möta det kravet. Lite hårt arbete med en fil kan förvisso ordna den detaljen om det blir aktuellt. 

En närbild på spetsarnas utformning

Inte heller Eurothrowers andra krav möts av den här modellen. Det att kniven skall ha ett "distinkt uttalat handtag". Det är dock en luddig formulering då många kastknivar inte har det i vilket fall som helst. Det skulle troligen räcka med att slipa in några snedställda mönster baktill för att det skall räknas som ett tydligt handtag. 

Ett tredje krav är att knivarna skall ha en bredd på minst två centimeter på en sträcka av 5 cm någonstans på kniven. Det kravet klarar Vengeance utan problem. Inte heller viktgränsen utgör något hinder, där är minimikravet 195 g för klassen. 

Det märkliga är dock att med rådande regler skulle det gå utmärkt att kasta med de här knivarna i rotationskastning. Där stipulerar reglerna bara att knivarna skall vara över 23 cm långa och mindre än 6 cm breda. Ämnar du inte tävla kan du glatt bortse från de här reglerna i vilket fall som helst. 

Material

Vengeance-knivarna är gjorda av ett tjeckiskt stål med beteckningen CSN1460 eller 54SiCr6. Jag är personligen inte bekant med stålet sedan tidigare men det rör sig om någon form av fjäderstål. Och det uppträder som ett sådant. Det innebär till exempel att det mycket slagtåligt. Spetsarna på de här knivarna har varit i kontakt med betongplattor i trädgården, asfalt på parkeringen utanför tomten och inte minst varandra. Så stålet är uppenbarligen segt eftersom det trots behandlingen finns spetsar kvar. 

8 mm grovt fjäderstål går inte av i första taget och inte i andra heller

Som alla fjäderstål behövs det torkas av och förvaras torrt för att inte rosta. Här hjälper förvisso den svarta beläggningen knivarna fått. Men den slipas bort fläckvis när de underhålls med sandpapper, fil och slipstenar för att ta bort flisor och jämna till kanter efter felträffar. 

Stålet är som alla fjäderstål från början avsett för bilar och tågvagnar och liknande och därmed mycket slittåligt men inte det mest lättarbetade har jag förstått. Det kan bidra till att förklara prislappen på knivarna. 

Att kasta

Likt alla knivar med den här formen är de tydligt inriktade mot två typer av kastning. Eller egentligen en och den andra följer så att säga med på köpet. Det här är knivar avsedda för No-spin men eftersom de är baktunga är de även excellenta till alla typer av halv rotation som Military half spin och Instinctive half spin. I texten på hemsidan hävdas att de är "perfect for any technique". Det är ett påstående jag inte helt håller med om. De är mer komplicerade att använda till rotationskastning i mitt tycke. Du KAN göra det om du är bra nog men det gäller allt med en spets. 

Här hittas balanspunkten på den här Tjeckiska projektilen

Däremot är Vengeance förträfflig för det den är skapad för, anti-rotation eller "No spin". Balanspunkten hittas 9,2 cm från bakänden. Fördelen med en baktung kniv när man kastar utan rotation är att den tenderar att stabilisera sig under flykt. Även om "släppet" inte är perfekt så gör vikten baktill att kniven strävar mot att hamna med spetsen först. Något som blir mycket tydligt om man ser några slow motion-videor av kast.  

Rotationskast

Även om tillverkaren menar att du även kan ägna dig åt rotationskastning med de här knivarna så hävdar jag att de är, om inte olämpliga för det ändamålet, så mycket svårkastade för nybörjaren. Då finns det betydligt bättre, som i mer lättkastade knivar för ändamålet, i Wulflunds sortiment. Titta hellre på knivar som Boar eller Osetr i så fall. 

Skälen till varför de inte är optimala för rotationskastning är flera. Det främsta är att eftersom balansen är tämligen kraftigt förskjuten bort från mitten blir inte rotationspunkten detsamma som centrum av kniven. Det ger en annan och mer svårbedömd rotation. Ett annat skäl är att det är stor skillnad mellan hur de känns att kasta med grepp i handtaget jämfört med ett grepp kring bladet. Det gör också kniven mer svårkastad med den här tekniken. Men visst, för den som söker en extra utmaning går det förstås. Det var faktiskt med de här knivarna jag lärde mig att kasta rotationskast med baktunga knivar.

När tekniken väl behärskas är Vengeance faktiskt mycket träffsäkra även vid rotationskastning

Knepet är att vid ett varv (från tre meter) kasta med en känsla som strävar "framåt" i rotationen, närmre tavlan. Det tar en viss tid för den här kniven att börja rotera men när den väl gör det går det undan och missen är ett faktum om du kastar som "vanligt" med en mer uttalat cirkulär rörelse. Vid två varv, från fyra meters distans, krävs ett helt annat tänkande. Då gäller det istället att kasta just med en mycket kort, rund rörelse för att få rätt spinn på kniven. Tar man i för mycket eller strävar framåt i det fallet går det inte alls. Men i gengäld belönas du med mycket rejäla "stick" när tekniken sitter. 

Men som sagt, det kräver två helt olika sätt att kasta vilket inte är det enklaste för den som är novis. 

Half Spin

Precis som andra knivar av den här typen är Vengeance inte bara anpassad för No spin. Att greppa kniven kring spetsen och ta sikte med handtaget först i Military half spin (med en tumme på bladsidan) alternativt Instinctive half spin med ett pekfinger på "ryggsidan" av kniven går lika bra. Jag skrev ryggsida inom citationstecken då kniven förstås inte har någon sådan utan är symmetrisk. Det är för övrigt en egenskap som under vissa manövrar gör kniven mer lätthanterlig. Du behöver aldrig fundera på vilket håll du greppar kniven utan det blir alltid rätt. Något som är särskilt bra om du drar kniven kvickt eller jonglerar med den.  

När man använder den här kniven känns den inte som Stinger trots att utseendet är likt. Det märks att det är en större kniv även om det inte är med så mycket. Men den extra längden gör att vikten hamnar någon längre ut från greppet. Det gör också att den roterar en aning långsammare vilket underlättar när man skall kasta längre. Det är i alla fall så kniven upplevs, som bättre på längre avstånd. Lugnare och något mer stabil. 

Olika fattningar för Military half spin beroende på distans. Vid kortare distans hålls Vengeance med fördel längre ut men även då krävs tryck med tummen för att kniven skall hinna vända sig

Det är lätt att kasta med halv rotation på fem meter med den här kniven. Snarare är det så att om man kortar ned avståndet under fyra och särskilt ned mot 3,5 m får man lägga till lite handled när man kastar "instinctive" för att hinna få runt kniven om ni förstår vad jag menar. Annars vill den gå rakt fram och dunsa i tavlan med handtaget först. Vikten gör även att den tenderar att vilja "klättra" uppåt vid den sortens kast. För att hantera det krävs ett bestämt pekfinger. 

Detsamma gäller faktiskt Military half spin där man på kortare avstånd får flytta ut greppet rätt ordentligt mot spetsen till samt trycka till med tummen för att vända på kniven. Den egenskapen är enbart positiv i det fallet då den gör kastet lättare att kontrollera. 

Vengeance är även mycket lätt att kasta både med back hand och underhandskast tack vare de stabila egenskaperna. 

No Spin

Det är förstås med den här tekniken man hittar de främsta styrkorna hos Vengeance. Som tidigare konstaterats vill kniven gärna räta upp sig själv förutsatt att du gett den korrekt vägledning från början. Dessutom gör vikten på 280 g att du inte behöver ta i särskilt mycket om du inte känner för det. Tyngden ger knivarna mycket pondus när de träffar tavlan och de sätter sig med lätthet och därtill mycket hårt.  

Hur jag greppar Vengeance för No spin-tekniker

Det märks att de här knivarna favoriserar en annan teknik än den jag använder mig mest av. Celadin som ligger bakom den här modellen kastar ofta med mycket "slide", han låter pekfingret glida längs med bakänden av kniven. Åtminstone gör han det i sina instruktionsvideos. Jag tenderar att hålla pekfingret mer still och istället trycka till vid själva släppet. Skillnaden är inte helt lätt att förklara men finns där. Men teknikerna tenderar att mixas en smula vid olika distanser. 

Det är inte hur kniven uppträder i luften som är problemet i det här fallet utan mer att den inte är helt enkel att indexera. Vengeance placeras lämpligen med den mjukt rundade bakdelen inuti handen. Men sen gäller det att kröka pekfingret i rätt vinkel för att avståndet och därmed trycket på balanspunkten skall bli korrekt. Ibland tenderar fingret att krypa framåt och då blir kniven mer svårbemästrad. 

Sedan är Vengeance en modell som är symmetrisk vilket medför både för- och nackdelar. Mer exakt handlar det om att kniven kan kastas oavsett hur den greppas. Det finns inget "upp" eller "ned" vilket förstås är av godo, särskilt om du bollar med  kniven eller drar den fort. Men det medför även att handtaget eller snarare bakänden på kniven har samma rundning på båda sidor och därmed inte ger olika "skjuts" i pekfinger-"sliden" beroende på hur kniven hålls. Den detaljen får kastaren sköta själv. 

De här knivarna träffar tavlor med en uttalad pondus

Konstruktionen eller snarare formen är densamma som på Stinger men jag upplever ändå den mindre kniven som mer lättkastad. I alla fall på kortare avstånd. Det kan vara de små variationerna i storlek, vikt och balans som spelar in. För att få till kasten med Vengeance måste man trycka till tämligen ordentligt för att åstadkomma den kontrarotation som krävs. Det ökar risken för missar. Jag upplever att det inte går att vara lika "nonchalant" när man kastar med Vengeance om uttrycket tillåts.  

I gengäld känns Vengeance mer trygg på längre distanser. Jag upplever att den flyger mer stabilt och inte vill börja rotera lika lätt. Nu skall tilläggas att mitt nuvarande rekord för No spin ligger på blygsamma 8,35 m. Så det är längder kring sju meter som avses när jag pratar distanser. 

Sammanfattning

Wulflund Vengeance är en tämligen speciell kniv. Både i utseende och i hur den uppträder. Utseendet är dock inte skrivet i sten då den finns i ett flertal olika varianter. Det här är grundversionen som är svart och stygg. Om pris inte är av intresse och du känner för att lyxa till din knivkastartillvaro eller bara vill ha en snygg hyllvärmare så finns de här knivarna i diverse versioner med etsade mönster och räcker inte det finns de även med detaljer i brons eller till och med guld. Då talar vi inte om träningsredskap längre.  

Men även de enklare knivarna kostar en slant kan tilläggas. Just nu kan de köpas till nedsatt pris men även då betingar de 258 € för ett set. Det är inte helt billigt men i gengäld får du proffsknivar för dina investerade pengar. Det blir inte så mycket bättre i klassen helt enkelt även om konkurrens inte saknas. Dels finns det liknande modeller även hos Wulflund själva som Top Dog och inte minst Arrow. Den senare modellen kan för övrigt fås från minst tre olika märken. Sedan finns förstås andra, liknande knivar på marknaden. 

Vengeance är dock inte knivar som jag rekommenderar förbehållslöst till alla trots att de är mycket välgjorda. Inte för att de inte är bra, för det är de! Utan för att de kräver att du är rätt teknisk för att komma till sin rätt. Det är särskilt storleken och vikten som gör det. För att vara av den här typen är de nämligen rätt stora. No spin-knivar tenderar att rent generellt vara mindre än sina rotationsinriktade kusiner. Vad storleken gör är att du måste vara mycket bestämd när du trycker iväg de här knivarna. Annars får du inte stopp på rotationen, det är en del massa som skall motverkas helt enkelt. 

Wulflund Vengeance designade av Adam Čeladin

I originalversion skall tilläggas. Det har relativt nyligen släppts en version som kallas Vengeance Slim. Den sägs vara för nybörjare då den i och med att den är något tunnare också väger en smula mindre. Det ger lägre momentum att kontrollera när kniven börjat röra på sig till gagn för den oerfarne. Tilläggas kan att den modellen dessutom är något billigare. 

Det är dock inte utan fördelar att ha en tyngre kniv heller. Det ger lugnare flykt, mer kraft i anslaget och mer yta att lägga fingrarna mot när kniven skall greppas och släppas. 

Om du vet med dig att du gillar lite tyngre kastknivar och är inriktad mot No spin och har discipliner som Walk Back och distanskastning i tankarna är det här knivarna för dig! Dock med brasklappen att de kanske inte är fullt godkända för tävling från och med i år. Men vill du ha solida träningsredskap är Wulflund Vengeance ett utmärkt val!

Wulflund.com

Specifikation:

Stål: fjäderstål, 54SiCr6 (CSN1460) 

Längd: 25 cm 

Bredd: 13/33 mm (vid eggarnas början respektive som mest över handtaget)

Tjocklek: 8 mm

Vikt: 280 g (275 för närvarande)

Balanspunkt: bakvikt 15,8/9,2 cm 

/ J - försöker undvika att spinna


* Reglerna trädde i kraft 2022 och kan läsas här: 

https://www.knifethrowing.info/files/2022/Herrischried/rules/Rules_World_Championship_Herrischried_2022.pdf. De är dock notoriskt svåra att hitta och Googlar man på Eurothrowers regler kommer man till en obsolet version från 2019. Sökningen gjordes i januari 2022. Reglerna hittas istället under information för kommande VM som är tänkt att hållas i södra Tyskland i augusti om situationen tillåter det. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knives - Wulflund Vengeance

Haven't you published pictures of those knives before is a question that might pop up? Especially for those who are not fully initiated in the knife-throwing world. If you're one of those people who got that thought in your head, you're actually not completely wrong. 

That is, these knives from Czech Wulflund and their throwing knife section  Sharp Blades belong to the same category of knives as the Stinger. A model from another manufacturer that I previously reviewed. It's also the same man behind them, Adam Čeladin. Basically, both models are based on a knife called Arrow, designed by Thomas "Tom Tom" Hampich. So there are definitely similarities. 

But Vengeance as this model is called is a further development from the two and differs in several ways.

Wulflund Vengeance

First, Vengeance is both longer and heavier than the other knives. The length, in this case, is as much as 25 centimeters and since the thickness is a massive 8 mm, the weight is palpable. They weigh in at 278 grams each, even though they are said to be a few grams lighter in the catalog.

Then the shape is certainly similar but not identical. They are not only longer but also slimmer towards the "blade" and slightly wider over the buttocks. In theory, the increased length should facilitate rotation control in certain techniques (not all nota bene) of no spin throwing. It should make them even less willing to spin while the wider and rounder stern should reinforce the anti-rotation movement with the index finger. Like I said, that was the theory. It remains to be seen how I perceive them in practice.

The tip is not the same either. Here the primary edges are steeper, and the tip also narrows in width, which the completely flat tip on the Stinger does not do. It should provide even harder penetration.

The material used for Vengeance is Czech spring steel with the designation 14260 which is then provided with a black coating that I actually do not know what it consists of. In any case, it helps to protect against rust and, in the worst case, the knives disappear into the forest when it begins to get dark in an early autumn afternoon.

Time to find out!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Wulflund Vengeance

Har du inte visat bilder av de där knivarna förut är en tanke som kan smyga sig på. Särskilt för den som inte är fullt initierad i knivkastarvärlden. Om du tillhör dem som fick den tanken i huvudet är du faktiskt inte helt fel ute. 

Det vill säga de här knivarna från Tjeckiska Wulflund och deras kastknivssektion Sharp Blades tillhör samma kategori knivar som de av mig tidigare recenserade Stinger från en annan tillverkare. För övrigt är det samma man som ligger bakom dem, Adam Čeladin. I grund och botten bygger båda modellerna på en kniv kallad Arrow, designad av Thomas "Tom Tom" Hampich.

Men Vengeance som den här modellen heter är en vidareutveckling från de båda och skiljer sig på en rad punkter.

Wulflund Vengeance

För det första är Vengeance både längre och tyngre än de andra knivarna. Längden i det här fallet är hela 25 centimeter och eftersom tjockleken ligger på massiva 8 mm så blir vikten därefter. De väger in på 278 gram styck även om de uppges vara ett par gram lättare i katalogen. 

Sen är formen förvisso snarlik men inte identisk. De är inte bara längre utan även slankare mot "bladet" till samt aningen bredare över gumpen. I teorin borde den ökade längden underlätta rotationskontroll vid vissa tekniker (inte alla nota bene) av no spin-kastning. Det borde gör dem ännu mindre villiga att snurra samtidigt som det bredare och rundare akterkastellet borde förstärka antirotationsrörelsen med pekfingret. Som sagt, det var teorin. Återstår att se hur jag uppfattar dem i praktiken. 

Spetsen är inte heller densamma. Här är slipfaserna tvärare men i gengäld smalnar spetsen även på bredden vilket den helt flata spetsen på Stinger inte gör. Det borde ge ännu hårdare penetration.

Materialet som använts i Vengeance är ett tjeckiskt fjäderstål med beteckningen 14260 som sedan försetts med en svart beläggning som jag faktiskt inte vet vad den består av. Den hjälper i vilket fall till att skydda mot rost och i värsta fall knivarna att försvinna i skogen när det börjar skymma en tidig hösteftermiddag. 

/ J - kastar sina knivar

#knivesandbikes #knivigtvarre