Att tillverka knivfodral, del 5 De praktiska momenten

Då var det dags för själva arbetet eller åtminstone den delen som syns mest. Det kan dock tilläggas att riktigt så här stringent har jag inte varit. Jag började med tillskärning och det jag kunde göra så fort de första verktygen anlänt. Därefter insågs att den ordern behövde kompletteras med några saker. Sedan har jag skrivit parallellt med det. 

Men nu skrider vi till verket!

Tillskärning

Att skära ut en bit läder i rätt form skall väl inte vara så svårt? Det kanske man kan förledas att tro men jag insåg tidigt att det finns flera nybörjarfällor att falla i. Några av dem går att undvika andra måste man nog dessvärre träna på för att slippa. En sådan är hur mycket marginal som skall ges till de linjer man faktiskt ritat. Här visade det sig att jag både åstadkom för mycket och för lite och allt däremellan. För mycket läder är förstås att föredra då det kan trimmas eller slipas bort. Men att slipa läder helt rakt för hand med sandpapper visade sig vara något svårare än jag trott. 

Men första steget var att hålla kniven rakt i relation till lädret. Vinklas kniven det minsta inåt eller utåt, bort från de önskvärda 90 graderna så blir de olika delarna inte parallella med varandra när de sedan sätts samman. Det hände förstås. 

Att skära rakt kan vara svårare än det ser ut visade det sig

Det andra lärdomen är att det inte är helt lätt att följa linjer med en kniv i tjockt läder. Det är förstås en ren träningssak. Särskilt som jag snabbt lärde mig att linjerna blir mycket snyggare om man är djärv och vågar dra en kurva i ett långt svep. Missar man i det stadiet är det dock kört, särskilt som jag inte hade extra läder att tillgå. Inte i den tjockare varianten i alla fall.

Men till slut så hade jag mina grunddelar bestående av en baksida i tjockare läder (3 mm), ett mellanlägg i samma dimension och en framsida i tunnare 2,3 mm läder. Därtill en liten platta som skulle agera bältesfäste, även den i det tunnare materialet. 

Limning

Sedan skall de olika delarna sammanfogas. Innan jag gjorde det "torrtestade" jag dem för att se att de var någorlunda i samma härad vad gällde storlek och att en kniv fick plats på rätt ställe. Lite krokigare än jag tänkt mig blev det men jag trodde det skulle gå att slipa till. 

För att få limmet att fästa är det viktigt att ha en bra yta. Men eftersom det i det här fallet var köttsidan på lädret som stod för tre av dem behövdes de inte skrapas eller slipas. Den fjärde, skinnsidan på mellanlägget ruggade jag upp med lite sandpapper och rispade med en knivspets i syfte att ge limmet mer kontaktyta. 

Därefter applicerades limmet tämligen noga. Dels ville jag inte få lim på den yta där kniven skall befinna sig men heller inte på utsidan. Det är troligen ännu viktigare om man färgar sitt läder själv. Men i det här fallet övar jag inför framtiden och jag har fått uppfattningen att lim på fel ställe förstör infärgningsarbetet.

Innan någon får panik kan sägas att läderbiten som klämmorna sitter emot är en skräpbit

Här visade sig nybörjartakterna. Jag insåg inte HUR snabbt kontaktlim som använts efter alla konsten regler faktiskt fäster. I alla fall den här sorten. Därför hände två saker. Fodralet limmades lite snett vilket var något jag aldrig riktigt fick bort. Inte ens i när det var färdigt. Det andra var att den lite krokiga del som skurtis på insidan satt snett så kniven endast med svårighet kunde föras in i det därför avsedda utrymmet. Den biten trimmades därför med en kniv och sandpapprades till dess att bladet löpte fritt. Onödigt arbete men bättre för mycket än för lite i det här fallet. Det sista misstaget gick i alla fall att rätta till tämligen enkelt.   

Slipning av kanter

Nu när fodralet satt ihop gick det att slipa kanterna. Här blev det uppenbart att lite mer marginal hade behövts på något ställe i syfte att jämna till de gropar som fanns. För att verkligen få kanterna helt släta hade det behövs mer läder och kanske en bandslip. Inte för att det inte går att slipa för hand utanför att nya ojämnheter lätt uppstår när man gör det. I alla fall för mig. Ytterligare en träningssak. Sedan använde jag för grovt sandpapper eller rättare sagt, det borde kompletterats med finare dito. Det skall göras på nästa fodral.  

Håltagning 

Inom det här området finns det lite olika skolor. Dels kan man markera avstånden mellan hålen med ett markeringshjul och dels kan man använda gaffeljärn om man har sådana. Ja, andra metoder finns förstås, du kan använda en passare också. Därefter kan hålen göras med sylar, borr eller vad du känner för. I mitt fall använda jag mina gaffeljärn. De klarar dock inte att gå igenom alla lager och de är behäftade med ytterligare en begränsning. De fastnar gärna i materialet. Och då menar jag inte lite! Lädret sluter sig kring skären och sen sitter de där, riktigt hårt. Därför slog jag bara igenom det första lagret varpå arbetet slutfördes med syl. 

Eftersom lädret putar ut där genomslaget sker bearbetades hålen från båda hållen och jag snurrade sylen rejält för att polera kanterna på hålen något. Sedan insåg jag tämligen kvickt att eftersom hålen sluter sig igen behöver de vidgas mer än en gång varav den sista precis innan själva sömnaden. Annars är det ett önskvärt beteende då det gör att lädret klämmer åt riktigt bra kring sömmen. 

Sömnad

Det tog någon dag extra innan jag vågade ge mig på det här momentet av den enkla anledningen att jag inte kunde sy! Därför övades först sadelsöm på några skräpbitar skinn. Nackdelen insåg jag senare var att testet genomfördes med en annan tråd än den jag sedan använde. Därför insåg jag inte hur små stygn det faktiskt blir med kombinationen av 4 mm gaffeljärn för hålen och en 1 mm tjock tråd. Hållbart så det räcker till och blir över blir det men det kanske hade blivit snyggare med något längre stygn? Jag testade därför med att använda vartannat hål istället. Men det såg mest ut som om någon haft bråttom och ville avsluta fodralet så fort som möjligt. Dessutom såg det ojämnt ut. Inte det resultatet jag önskade. Nä, varje hål fick det bli. 

Ett annan fråga är om man skall sy med "raka" stygn och därmed inte göra någon ögla/loop kring nålen innan man drar åt alternativt göra det. I det senare fallet åstadkoms en liten knut på varje stygn som låser sömmen inne i hålet. Mycket hållbart men måste genomföras konsekvent för att inte sömmen skall bli krokig eller luta. 

Jag hade läste mig till att det behövdes ca sex gånger längden på det man skall sy i trådväg. Eller ja, det beror förstås på materialens tjockleken samt stygntätheten. Men i det här fallet verkade det vara adekvat även om jag drog till med sju för att vara på den säkra sidan. Det var innan jag insåg att det inte är så farligt att skarva en sömn som jag trodde. Men jag föredrog att ha en tråd som räcker till hela sömmen. 

Fäste gjorde jag med ett bakåtstygn. Kanske det hade behövts fler för ökad styrka längst upp där kniven sätts i och dras vilket orsaker slitage. Men med den här designen skall det in ett par stadiga skruvar där också vilket markant ökar hållbarheten. I en design med enbart söm hade jag gjort tre dubbelstygn istället. 

Själva sömnaden gick sedan mer smärtfritt än befarat. Visst var det lite meckigt i början med de långa trådarna som gärna ville trassla in sig allt som fanns omkring inklusive det skruvstäd som fick agera hållare. 

Ett gammalt skruvstäd fick agera improviserad stitching pony

Tämligen snart insågs nämligen att det skulle vara lättare att sy med två nålar om jag slapp hålla i lädret också. Istället för att tillverka en "stitching pony" som liknar en täljhäst fast mindre så användes ett gammalt, sanerat, skruvstäd. För att inte skada lädret satte jag ett par korkskivor emellan käftarna och fodralet. Skruvstädet gjorde det också enklare att använda sylen. Hålen behövdes nämligen vidgas rejält innan nålarna kunde gå igenom. Trots det fick jag ta hjälp av en tång från stund till annan. 

Fasning av kanter

Vid det här stadiet börjar det likna något och när fodralet nu satt ihop var det dags att fasa kanterna. Här hade jag fått vänta någon dag för att vänta på ett paket innhållande ett nytt kantjärn samt skruvar och nitar. Det järn som följt med i mitt kit från eBay var av storlek No 1 (1 mm) vilket enbart fungerar till riktigt tunt läder har jag nu lärt mig. Nu har jag även ett kantjärn av storlek No 2 av bättre kvalitet. Den fungerar utmärkt och med den fasades alla kanter på fodralet, fram- och baksida samt insida av öppningen. 

Våtformning

Eftersom sidostycket/mellanlägget är tunnare än kniven behövde framsidan våtformas. Kniven är 6 mm tjock och lädret är bara lite drygt 3 mm så den diskrepensen behövde korrigeras. Dessutom blev det rätt snyggt när man kan se konstrasten av bladet på framsidan. Tillvägagångssättet var enkelt. Först blöttes lädret och därefter stoppades kniven in i fodralet. Noga inlindad i plastfolie kan tilläggas. Kastknivar är inte det minsta rostfria och ett dygn i fuktigt läder hade tagit sin tribut av metallen. 

Därefter knådades lädret i form först med fingrarna och sedan med handtaget till min lädersyl som har en rundad form. När lädret den proceduren kändes färdig fick lädret torka något dygn eller så. 

Håltagning för nitar/skruvar

När fodralet väl sitter ihop ordentligt kan man fundera på att göra hål i det. I det här fallet fyra stycken. Det blev inte helt lätt skulle de visa sig. Hålen måste befinna sig på ett visst avstånd men de markeringar som överförts från mallen visade sig inte vara helt adekvata längre nu när fodralet slipats och sytts. Dessutom var slutresultatet inte helt symmetriskt som sagt. Därför krävdes att skruvhuvudena placerades med ögonmått. 

Håltänger av det här slaget är uppenbarligen anpassade för tunnare läder

Istället nyttjades det här verktyget

Efter mycket möda åstadkoms fyra hål

Själva håltagningen visade sig bli komplicerad och lärde mig att huggpipor skall införskaffas. Först försökte jag med den håltång vi hade. Det gav resultatet att endera var det en mycket klen revolvertång eller har jag bra tryck i nyporna för jag lyckades vika ihop den. Därefter övergicks det till den i kitet medföljande skruvstansen. Den visade sig utmärkt för tunt läder och inte alls fungera bra i så här tjockt material. Utsidan fastnade i hålet på grund av friktionen. Resultatet blev att istället för att skära med en borrande rörelse så lossnade spetsarna från handtaget och satt fast i lädret. Med mycket våld, en smula tålamod och assistans av en lädersyl blev det till slut fyra hål. Men tillvägagångssättet lämnade mycket övrigt att önska. 

Tillverkning av hälla

Kommen så här långt insåg jag att fodralet ändrat form så mycket att den läderbit som var tänkt som hälla inte alls passade längre. Först försökte jag få den ursprungliga att fungera men det visade sig lönlöst. Därför användes en bit overheadplast till att åstadkomma en ny mall direkt avritad från fodralet för att göra en ny.

Gör om, gör rätt. En ny hälla fick göras

Den nya läderbiten fick samma behandling som resten av fodralet, det vill säga efter att skurit ut den så sandpapprades sidorna något och sedan fasades lädret på både ut- och insida. Det senare för att det skall bli enklare att trä igenom ett bälte. 

Färgning och ytbehandling av kanter

Nu var delarna klara för ett annat för mig nytt moment. Eller ja, allt är ju nytt. Men målning eller snarare infärgning av läderkanter stod på programmet. För ändamålet användes narvsvärta. Den visade sig vara tämligen lätt att applicera. Men för att få högre precision än den i locket medföljande borsten kan erbjuda användes en liten färgpensel. 

För färgning av kanterna användes narvsvärta

Eftersom jag använde mig av färdigfärgat läder så uppträdde svärtan tämligen civiliserat. Det vill säga den följde och sjönk in i de ofärgade delarna lädret vilket gjorde att det var relativt lätt att hålla sig till kanterna utan att få svart färg överallt. Jag inbillar mig att det är väsentligt mycket svårare på ofärgat läder. 

I syfte att åstadkomma mer rundade kanter och sluta porerna i lädret så gicks alla delar över med en kantpolerare. Sedan kompletterades det med en smula bivax och efterpolering med en bit jeanstyg. 

Slutresultatet

Det "bidde inte en tumme" det bidde faktiskt ett knivfodral! Jag måste erkänna att jag både är  stolt och nöjd med resultatet. I sammanhanget måste det påpekas att det rör sig om färdigfärgat läder av andra sortering hanterat av en person som aldrig vare sig formgett eller tillverkat ett knivfodral eller ens arbetat i läder. Saker som tillskärning, förbehandling av läder, håltagning, sömnad, efterbearbetning av kanter med mera var tidigare rena grekiskan. Numera är det något mer begriplig rotvälska även om alla dialekter inte behärskas. 

Till slut blev det ett fodral i alla fall

En process som gav mersmak och många lärdomar

Visst är det aningen krokigt och skevt och visst finns det ett flertal detaljer som kunde och kommer att förbättras till nästa version men på det hela taget fungerar det bra. Inte minst är passformen för kniven utmärkt. Sedan kan diskuteras om det blev det fodral för "snabbdrag" som jag ursprungligen tänkt mig. För det tror jag det behövs en annan konstruktion. Jag har redan idéer för ett sådant!

Passformen och funktionen blev bra. Finishen kunde vara bättre!

Men som etyd eller övningsstycke blev det här mycket lärorikt och jag hade roligt på vägen. Med sannolikhet gränsande till visshet kan sägas att det här inte var mitt sista knivfodral!

/ J - fylld av lärdomar