När solen behagar titta fram så finns det bara en sak att göra. I mitt fall innebär det att masa mig upp ur OS-soffan och rota fram några set med kastknivar och bege mig ut i trädgården för att träna en stund. Olyckligtvis kan jag inte ta mig till skogen för att kasta då mina portabla tavlor är förbrukade. Det vill säga förvandlade till flis samt spräckta. Jag måste åstadkomma nya men understundom är det inte helt lätt att hitta lämpligt trä.
Därför blir vinterträningen baserad på distanserna 3 och 4 meter när det kommer till rotationskastning. Med no spin kan jag klämma in någon halvmeter till men i det intervallet hamnar den kastningen också. Det för dock det goda med sig att jag har möjlighet att träna grundteknik. Det vill säga att hålla i både handtag och blad med rotationsknivar.
Utöver det kastas det instinctve half spin, military halfspin och no spin och de båda sista teknikerna körs även från back hand. På senare tid har jag även börjat med rotation ett varv (tre meter) med back hand. Med min ickedominanta hand, det vill säga vänster, kör jag än så länge enbart no spin på mycket kort avstånd på omkring två meter.
 |
| The sky is the limit med Woodpecker från Pierre Cazoulat |
Igår blev det två och en halv timme som förutom nämnda sol faktiskt även bjöd på lite nederbörd mitt i sejouren och även tämligen frisk vind.
Kastknivarna för dagen var Biting Metal Bug Osetr TZ och AcJet Excalibur för huvudsakligen no spin även om jag kör alla varianter med dem. De modellerna är mycket allround och går att använda till alla former av kastning även om de har sina styrkor och svagheter.
För rotationskastning blev det mina Woodpecker från franska Pierre Cazoulat. Trots att de är mina tyngsta knivar som väger in på maffiga 465 gram så är de rena precisionsinstrumenten. Vikten kombinerat med att de är tveeggade och konvext slipade gör att de sätter sig med auktoritet. De är riktiga höjdare att kasta med!
/ J - passar på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar